Gunnels plats i rymden

Jag ger upp!

Jag ger upp! Det är sant på ett sätt. Det är sant på andra sätt. Det kan gälla att släppa taget om det obegripliga. Det kan gälla acceptans: Nu är det som det är och jag är inte ung längre.

Den fjärde fastlagstiden är här sen chocken kom. Jag för min del vill ha kvar de psalmer, som vi fick lära oss i skolan utantill. Jag för min del skulle fortfarande vilja ha kontakt med en kvinnlig präst, som önskade få bort de blodiga psalmerna. ”Vi behöver inget offer,” skrev hon. ”Ta ner honom från korset!”

Visst! Jag måste tänka till. Hon måste tänka till. Alla måste tänka till. Nu är det bråttom! Ingen kan leva i ett vakuum utan grundkunskap eller leva med fel kunskap.

”Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktad, alltid befunnen tålig fastän du var föraktad, vår synd du haver tagit och dödens makt nedslagit. Giv oss din frid o Jesus.” Psalmen är från före år 1529

Det var en personlig fråga för mig som frikyrklig vad jag hade för gemensam teologi med Svenska Kyrkan och min hembygds kyrka, där jag är konfirmerad. Då letade jag upp denna psalm och hänvisade för många år sen till Lammet högst upp på altaret med segerfanan. Var finns detta lamm med segerfanan nu i Norra Björke kyrka? Jag har letat förgäves på ett fotografi med hela altaret ända upp till taket.

Förstår du mig, att jag undrar? Var finns undervisningen om lammet, som blev en herde, som blev en brudgum till en brud, som följer frivilligt?

”Jag ger upp!” Så skrev en ung kvinna med anledning av bibelläsningen i tredje Moseboken med alla sina blodiga offer. Vi är många, som läser bibeln gemensamt nu i en Facebookgrupp: ”Anta utmaningen”

Jag för min del inser, att jag inte fattar. Men jag ger inte upp ”i en tid som denna” = (citat ur Mordokajs ord till Ester i en farlig tid). Islam är inte så gammal som religion. Jesus sa till sina rädda lärjungar:

”Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket.”

Lukas 12:32

Rom är målet för islamisterna – Mikael Karlendal

Ädelstenarna

Igår fanns berättelsen om ädelstenarna i en av bibelstudieplanerna för oss som är med i ”ANTA UTMANINGEN” 2 Mosebok kap. 39:8-14 Det gäller bibelläsning.

Jag går här och funderar över detta med förkunskaper. Bloggen är ju min personliga och jag skriver om Josef, som om alla vet vem Josef är! Ibland tänker jag på det lilla barnet, som var alldeles för frågvis på kyrkans barntimmar. Hon platsade inte där utan störde med alla sina frågor och fick inte vara med längre. Hon är vuxen nu. Carina har ADHD och berättar öppet om hur detta fungerar i vardaglivet. Carina har sagt, att hon läser min blogg. Jo, så är det. Jag vandrar i bibeltexter tillsammans med Josef och har flera bloggposter om honom.

Hur skall jag kunna veta, vem som har förkunskaper om bibelns personer? Hur skall jag kunna veta, vem som har förkunskaper om mig och mitt liv, om jag inte berättar? Eller om Carina eller alla andra? Vad var mitt behov i livet eller andras? Vi har gått igenom så olika händelser och prövningar i livet. Det kan bli en poäng! Det kan bli poängen!

Ädelstenar ser olika ut och har olika hårdhetsgrad. De har varit utsatta för olika tryck och olika miljöer. Några kan mycket om stenar och var de finns att finna. En gång ringde jag till en pensionerad geolog och frågade på de tolv ädelstenarna, som skulle finnas i översteprästens bröstsköld. Tolv stenar med tolv namn inristade och den ena stenen inte lik den andra. Två syskon är inte alldeles lika. Två halvsyskon är mer olika. Jakobs tolv söner var mycket olika. Av dem blev tolv stammar. Tolv är ett förbundstal. Herren Gud själv hade slutit det förbundet med dem. En annan gång långt tidigare läste jag ett bibelstudium av Dagny Bergling om ädelstenarna i översteprästens bröstsköld. Hon hade forskat i bibelskrifterna och om ädelstenar uppkomst och behandling i naturen.

På översteprästens bröstsköld närmast hans hjärta skulle dessa ädelstenar ha namnen på de tolv stammarna och vara en påminnelse inför Herren vad han lovat i sitt förbund med Israels folk.

Där kommer kopplingen till förbundet genom Guds egen son Jesus till judarna främst men också till alla i hela världen, som vill ha hans erbjudande om förbön:

”När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en  överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.” (Hebreerbrevet kap 4:14 Svenska Folkbibelns översättning)

Så är det. Gamla Testamentets berättelse om Josef och hans bröder pekar fram mot Jesus till slut och hans bröder. Josef var frestad på olika områden och är en förebild till Jesus. Jesus var frestad i allt och drog sig inte undan – inte ens en död på korset. Döden vann han seger över och kan hjälpa oss nu när vi blir frestade och vill ge upp kanske.

Han ber för oss i sin himmel. Korset är tomt. Graven är tom. Han är inte där. Han lever!

Försoningens rikedom

Brunnen är tom! Graven är tom! Ett spännande liv börjar tillsammans med honom, som var i brunnen en gång. Ett spännande liv fortsätter i kunskap om att Josef är en förebild till Jesu liv och gärning! (Se tidigare bloggposter)

Anta utmaningen! Följ bibelns personer och dramat genom Moseböckerna! Lyssna på utläggningar om texterna! Återerövra skatten i bibeln!

Så har jag vandrat med texterna och karta av Palestina (skolatlas år 1947). Det finns andra kartor i Illustrerat Bibellexikon, som har med olika tidsepoker och det finns kartor i läroböcker. Jag flyr inte in i dåtid. Jag lever i nutid. Berättelserna hjälper mig att komma till insikt.

Det finns det av personliga övergrepp i mitt psyke, som inte går att glömma. Det som går är att leva i en process innesluten i förlåtelsen. Det som går är att acceptera vad jag gått igenom och komma till insikt om min självrättfärdighet. Jo, så var undervisningen på den så kallade försoningsdagen i december 2013 i Betlehemskyrkan i Göteborg. Olika kyrkor och olika samfund har haft olika tolkningsmodeller av försoningen. Men att tro, att jag för egen del skall klara av att glömma är egenrättfärdighet.

Tack för den undervisningen Ingrid Svensson! Polletten har ramlat ner. Jag får komma ihåg men är helt försonad åt olika håll och fortsätter att leva mitt liv i Kristi försoning. Han är försoningen för mina synder och hela världens!

”Förlåt oss våra synder såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.” Ja, så lyder en del av den bön, som Jesus lärde oss att be. Begreppet förlåta är inte synonymt med att glömma! Josef glömde inte av vad han varit utsatt för men kunde försoningens innebörd! Paulus glömde inte vad romarna gjort mot honom men förkunnade frimodigt om innebörden att vara i Kristus. Jesu bad på korset: ”Fader, förlåt dem ty de vet icke vad de gör.”

Josefs bröder fattade inte på väldigt länge vad de gjort mot Josef…

Här är dagen förkunnelse i Smyrnaförsamlingen i Göteborg i serien om Josef och hans bröder. Urban Ringbäck predikar.

Omvänd historia

Igår kom det en gratulation från WordPress till mig, att jag redan bloggat i fem år. Så fick jag en uppmuntran att fortsätta. (Det kanske ringer en liten klocka hos dem, att jag håller på att sluta med bloggandet? Fortsätt stod det…)

Den uppmuntran skickades vidare till min mentor, som puffade igång mig och skrev den första och hade valt det namnet till och med. Det var på Spray och är snart sex år sen. I rymden borde det kunna finnas en predikostol ledig för mig, som har ”predikosjukan”! ”Gunnels plats i rymden.”

Se bloggen om Roparna bland andra och denna…

https://gunnelsplats.wordpress.com/2011/12/31/gunhild-gunnel-den-stridiga/

Oasrörelsen och Svenska Bibelsällskapet har arbetat fram en möjlighet att läsa bibeln tillsammans via en sluten grupp på Facebook. Den är sluten på så sätt, att den som vill vara med anmäler sitt intresse och väljer bibelstudieplan. Jag har berättat öppet, att jag inte kan konsten att koncentrera mig. Det skulle bli ett nytt nederlag att tro, att jag kan läsa igenom bibel på ett år eller på två år med halvfart. Ja, det är min formulering och jag vill egentligen inget lova utan vimsar vidare med tusen tankar i huvudet samtidigt. Men där finns bibelorden inmatade frivilligt sen det stora traumat vid 20 års ålder. Summan av det traumat blev i princip: ”Du får inte vara med oss! Du är för klen!”

Där grep Herren Gud in själv och muntrade upp gång på gång. Det var han, som skapat mig och sammanvävt mig i min moders liv. Det var han, som kunde detta med njurar, hjärta och själ. Det var han som sa, att han inte ville gå tillrätta med mig ständigt och påpeka alla mina brister. Det var han som lovade, att göra något nytt och föreslog, att jag skulle glömma utbildningen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset! Han vet var det ligger! Och vilken ångest jag hade när jag måste resa dit och hämta min elevuniform – visa upp mig och tro, att jag var som vanligt. Jag såg ju ut som vanligt enligt en annan elev! (Sic)

Inte nog med det. Herren lovade gång på gång, att han ville ta hand om utbildningen – lära mig och undervisa mig om den väg jag skulle vandra. Någon sa, att om man läste bibeln kunde man få vägledning. Det ifrågasatte jag. Ordet ”arbetsterapeut” finns ju inte i bibeln och all slags slöjdskicklighet var förunnat män. Så klart.

Jag tror, att män behöver all uppmuntran, som de kan få. De som läser bibeln på ett år har passerat denna slöjdskicklighet hos män i 2 Moseboken idag eller passerar den.

Men jag minns Stenebyskolan, Dals Långed och allt jag kan.

Uppbrottet

Det är uppbrott många gånger i livet. Om man får leva blir man gammal, sägs det. Så jag har varit med om många trevliga och mindre trevliga uppbrott. I min barn- och ungdomstid tältade zigenare i hembyn. Det är först på senare år, som jag försökt sätta mig in i deras situation. Det är fortfarande ofattbart, att de tältade på vintern och under de kallaste vintrarna till och med. Då när kriget var inpå knutarna. Minns inte vem som hade makt att köra iväg dem till nästa ort. Det fanns väl kanske i deras ryggmärg med högst tre månader på samma ort.

Den här bloggen skall handla om ett frivilligt uppbrott i stor skala. Först vill jag påminna om ”drömmaren” Josef. Jag saknar feedback på min blogg och en som skrev kommentarer förr ibland tycker inte om när jag skriver om drömarbete. Så jag passar på att skriva om Josef igen. Går det bättre, om det gäller drömmar från bibeln? Om jag fattat rätt, så finns det seriöst arbete med drömmar och oseriöst. Josefs bröder använde Josefs dröm oseriöst enligt dagens forskning. Enligt Ullman och Zimmermans undervisning så lånar man drömmen och gör den till sin. Tolkningen och känslorna står för den som lånar drömmen och uttrycker dem. Sen tillhör drömmen den som fått den och drömt den och sen kanske historien. Josefs dröm var hans dröm. 1 Mos kap. 37 Bröderna fick höra den, lyssnade och tolkade den ur sitt eget perspektiv: ”Vi vill inte buga oss för dig (underförstått din bortskämde unge och skvallerbytta!”) ”Skulle du bli vår kung?” Ja, då reagerade Josefs far Jakob också men blev rädd om den informationen.

Se http://www.smyrna.se och följ serien om Josef. Den började i söndags med Tomas Sjödin som förkunnare.

I http://www.antautmaningen.se går det att få vara med och läsa bibeln tillsammans med många andra. Det finns bibelstudieplaner att välja bland och är inga krav på redogörelse. Bara som stöd och inspiration. Jag valde enklaste en kvart, eftersom jag inte kan detta med koncentration. Sen kan man ta hem de andra bibelstudieplanerna ändå och följa andras läsning. De som valde att läsa bibeln på ett år är nu i 2 Mosebok. Det är via min blogg, som jag fått Göran Larssons bok ”Uppbrottet” rekommenderad. Det är aldrig farligt att erkänna bristen på kunskap. Jag kan inte Egyptens olika gudar och förstod inte vilka gudar Mose skulle gå emot. Så nu är det bara att ta fram boken igen och läsa på. Och rekommendera… Den som är gammal måste eller i vart fall bör göra sig redo för uppbrott. Spännande värre! Lite mer sånger om Sion, om jag får be!

http://www.andligavisor.blogspot.se/2012/09/ga-nu-moses-go-down-moses.html

Vart är vi på väg?

Bibeln visar tydligt på, att Jesus var till innan jordens grund var lagd. Han säger själv, att han var före Abraham. I Ordspråksboken kapitel 8:22-31 står det om barnet som lekte. Det är olika översättningar och tolkningar, om det gäller Jesus eller Visheten. Å andra sidan står det i Nya Testamentet, att all vishet är i Kristus. Bibeln visar hela sträckan mellan himlen och dödsriket. Ingen har gått längre sträcka än han gjort. Till slut längtade han efter den härlighet, som han hade hos fadern innan. Han längtade hem. Vi har ingen karta över den vägen. Det är ingen tävling heller, där någon kan dra i handbromsen och tala om var vi är. Alla kan få tillgång till en bibel nu förtiden. Nästan alla är läskunniga och den helige Anden är given som hjälpare och vägledare, när allt var fullbordat av Jesus och femtio dagar hade gått sen han blev korsfäst mellan två rövare.

Vart är vi på väg? Ingen vet mer och bättre än om sig själv och sin egen väg mellan födelsen och döden.

1) Jesus kom från himlen och gick ända ner i dödsriket. Ingen har gått längre väg.…

Vart är vi på väg, när allt som vi trott på blir taget ifrån oss? Finns det en möjlighet att gå sin väg då? Finns det någon, som vill gå med på den vandringen? Ett sätt är att leva med i en bibeltext. Ett sätt är att få sätta in sitt eget namn och situation och få berätta vad det är som hänt.

2) På sträckan mellan Jerusalem och Emmaus (c:a 11 km) får vi berätta allt vi varit med om som vi inte fattar. Sen går han igenom alla skrifterna med början i Moseböckerna. Han är överallt i texterna. Lukas 24:13-31

Vart är vi på väg? Skall vi fortsätta strida om vem som har rätt till landet och vem som är Abrahams barn? Den debatten är inte ny. Ett bra sätt är att läsa från början, vad Gud tänkt med hela sin Skapelse och hur gott det var. Ett bra sätt är att inse till slut, att jag också varit med och förstört hans goda tanke. Ett sätt är att börja om vandringen och lyssna, när jag fått säga mitt.

3) På sträckan Sikem (Sykar nordväst om nuvarande Nablus) och Dotan några km (10-12?) nordväst vandrade Josef på sin väg för att se hur bröderna hade det. Josef är viktigaste förebilden till Jesus på alla områden. Jesus var frestad i allt. Dock utan synd! Därför kan han hjälpa oss. Berättelsen om Josef och hans bröder är oslagbar! De hade samme far allihop. 1 Moseboken 35 -50

http://www.antautmaningen.se

Psykisk hälsa

Denna bloggpost tillägnas min mentor och en för mig okänd kvinna, som skrev det ord igår, som jag längtat efter: ”Berätta!”

Min mentor och jag möttes för tolv år sen på ett bönemöte och bytte E-postadress första kvällen. Hon behärskade datateknik. Jag behärskade min envishet. Det sa vi inget om till varandra. Det kom fram så småningom, att jag fått en tagg i köttet precis som Paulus. Hon var sjuksköterska i tjänst. Hon kunde detta med taggar. Det trodde jag, att jag kunde också. Jag var redan ute på nätet. Det var där det hänt, som orsakade smärtan.

Jag ville skriva om det, som ingen begriper. Hon ville, att jag skulle skriva om kvinnor i bibeln. Som en tagg… Hon försökte förklara, att det är bara att söka. ”Du skriver en ord i din text. Sen söker andra på det ordet och kommer till din text.”

En tagg. Nu har det gått tolv år och jag börjar ana, att jag har fått en tagg i köttet precis som Paulus. Den får jag leva med. ”Skriv om kvinnor i bibeln,” sa hon. ”Det kan du ha som en tagg.” Då fattade jag inget. Nu anar jag…

Det irriterar många detta med bibeltexter. Hur kan någon vara så dum och skriva ”av honom föddes”, som om män kan föda barn? Visst. Det var då det för tusentals år sen.

”…och Jakob födde Josef, Marias man. Av henne föddes Jesus som kallas Kristus.”

Där börjar problemen. Det har kommit in kvinnor, som fött ett barn eller två efter varandra – tvillingar. Där börjar psykisk hälsa och min bloggpost mitt i natten. Någon skrev igår: ”Berätta.”

Visst. I stället för att sy korsstygn som sysselsättning kan man välja halva sådana och sy twist. Det var roligare men ändå inte min stil. Det fick bli släktforskning i bibeln. Den blev två långa blädderblockspapper efter varandra och sen genomskinlig plast över. Arbetet är bevarat i en rulle. För jag skulle flytta och hade allt på en garderobsdörr: ”Abraham födde Isak, Isak födde Jakob, Jakob födde Juda…”

Längre än så kommer vi inte. Juda födde inte bara en son utan två – både Peres och Sara. Sara är ett mansnamn ”och Tamar var deras mor”. (Översättning ur Svenska Folkbibeln). Varför finns det vissa markeringar och namngivna kvinnor, som fött barnen i bibeln och varför poängterar evangelisten Matteus detta från början av Nya testamentet? Inget att undra på att det uppstått feministteologi! Bibeln är visst så patriarkal. Vad nu det innebär?

Mitt svar igår till en okänd kvinna i Anta utmaningen var att börja med en bibelvers i Paulus brev till romarna:

”Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.” (SFB)

”Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom tillkorta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud. Då han lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan.” (Bibel 2000)

Var inte ensam, när du läser bibeln! Texterna är obegripliga men det finns gudsmän genom alla tider, som ställt sitt liv till förfogande att forska i alla skrifter för att förstå och sen kunna förklara sammanhangen genom den helige andens ledning! Bibeln är ett bibliotek av böcker skrivna under en lång tid av olika författare med olika yrken. Gud själv vakar över sitt ord!

Det ser ut som ett sexköp, när Juda blivit änkman och hans sonhustru Tamar var änka för tredje gången och överlistade honom. Det ser ut så kanske vid fösta läsningen av bibeltexten i 1 Moseboken kapitel 38.

”Skriv om kvinnor i bibeln,” sa min mentor för många år sen. Det har jag gjort i min blogg och det är bara att söka på Tamar, Rebecka, Rahab, Rut och många andra. Allt hör ihop med allt. Sions dotter är inte vem som helst heller.

Var kommer ”Psykisk hälsa” in då? Jo, det är läkedom i Jesu sår. Det var om blodet, som jag ville skriva från början. Detta obegripliga i psalmen:

”Guds rena lamm oskyldig, på korset för oss slaktad Alltid befunnen tålig Ehur du var föraktad Vår synd han haver dragit och dödens makt nedslagit Giv oss din frid, o Jesu.”

Det var på den tid, då det var nyttigt att lära sig psalmverser utantill. Tro inte, att någon modern kvinnlig präst kan ta bort kraften i blodet!

Taggar Kvinnor i bibeln.

Bara till dig…

Det skall vara en rubrik, som väcker nyfikenhet. Om någon skall stanna till och läsa. Om någon skall köpa en tidning. Braskande rubriker har lurat många. Besvikelsen har kommit och gett en fadd smak i mun. Var det inte mera?

Bara till dig, som undrar över det omtalade äpplet gäller denna bloggpost. Vi skall ju inte gå på allt vi läser och hör. Visst har de flesta hört om två nakna människor, som blev utdrivna ur sitt paradis? Visst har många konstnärer målat dem, när de hade fikonlöv, som dolde deras nakenhet! Men var står det om en så grym Gud, som inte tålde att Eva tog ett äpple och räckte åt Adam?

Bara för dig vill jag berätta hur mycket bibelns berättelser hjälpt mig. Det var inte farligt, att säga gång på gång till bibellärare: ”Detta fattar inte jag!”

”Den här boken måste du ha,” sa en av dem och rekommenderade boken. ”Ljus över korset” av Wilhelm Busch en tysk präst och teolog, som började läsa bibeln på ett nytt sätt än under sina teologiska studier. I förordet till boken berättar Busch bland annat, att han hållit ett bibelstudium om hur Mose slog på klippan, så att det kom vatten. Så hade han lagt ut texten om att Gud inte lämnade dem i sticket i öknen. Han var nöjd själv efteråt. Så kom en gammal erfaren Jesu lärjunge fram och berättade vad det stod i hans bibel:

”…och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.” ”Om det har ni inte sagt något i kväll”, sa mannen…

Precis detta berättade Jesus för två av sina lärjungar, när de trodde att hela deras framtid var slagen i spillror. Den som de trott på hade blivit slagen, hånad och korsfäst bland rövare. Och sen lagd i en grav som tillhörde någon utanför deras krets. De kände inte igen Jesus. De kom inget ihåg vad han sagt skulle ske. Berättelsen är aktuell för många, som inte känner igen bibelns Jesus, som uppstånden från de döda.

Jag får vara en av de två lärjungarna i berättelsen från Lukas kapitel 24:13 –

Jag får vara med från början och vara en av de två, som försöker gömma mig för Herren Gud. Texten i tredje kapitlet i första Moseboken har inte lämnat mig! Det är jag, som blir klädd inför Gud och får tillbaka min frimodighet! Bibelns budskap är aktuellt nu.

”Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.” Tänk, att bli klädd inför Gud!

Bara till dig, som vill ha bibelns budskap är denna bloggpost. Oasrörelsen har tagit initiativ till gemensam bibelläsning. Pröva att se deras förslag på olika bibelläsningsplaner. Det går säkert, att få hoppa in på dagens datum. Våga ställa frågor!

För snart fyra år sen vågade en präst ifrågasätta hela poängen i bibeln. Ingen klarar sig utan Jesu död och uppståndelse! Utan Jesu offer ingen Kyrka!

P.S.

Den 15:e januari skrev jag på http://www.antautmaningen.se följande:

Det är möjligt, att jag har en ADHD-hjärna med tusen tankar samtidigt. Snart är jag 80 år och det kvittar med fler diagnoser. Jag valde ”en kvart”, därför att jag har svårt med koncentrationen och ”eget val” skulle passa också. Sträckan Jerusalem – Emmaus i Lukas 24: 13 – 32 går jag om och om igen. Jag får berätta mitt till punkt och han går igenom alla skrifterna med mig med början på Moseböckerna. Han är där överallt och det tror jag på.
Denna utmaning är det största bönesvar jag fått i mitt liv – en bibelväckelse! Vi är många nu, som burit på en stor sorg, att det fattas bibelläsning gemensamt.

D.S.

”Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer” Gammal artikel av Ulla Karlsson

Judith

Dom hade bibliska namn nästan allihop i den stora syskonskaran. Nu gäller det för mig att ro båten i land. Stormen Egon härjar fortfarande fast natten är över. Snart kommer morgontidningen med bilder från förödelsen. Fotomässigt blir det mäktiga bilder, när vattnet bryter mot klipporna eller kajkanter. Det har inte varit storm i ett vattenglas precis. Stormen som varit i mitt vattenglas bildligt talat avslutas med berättelsen om Judith.

En dag för länge, länge sen höll jag på med släktforskning och reprofotografering. Det var bara att konstatera, att hon var vacker som ung denna faster, som jag knappast sett. Hon blev lagd på mina unga axlar, när jag var 20 år. Hon hade haft depression. Hon blev inskriven i min anamnes – min sjukdomshistoria – som ärftlig belastning. Märk väl att jag skriver om 50-talet. Då hette det sinnessjukdom.. Var det inte den ena, så var det den andra av de två största. Fanns det i släkten? Den frågan fick inte jag. Jag fick inte tro, att jag visste hur min egen kropp fungerar! Där kommer maktmissbruket in som tusentals med mig råkat ut för och som jag protesterar mot. Och tror, att jag kan avsluta i och med denna bloggpost…

Långt bort i tiden fanns inte penicillin. Det fanns ingen bot, om någon fick lunginflammation. Så hände det en kort period, att mamman till alla barnen på ett ställe var på vilohem och Judith ersatte henne. Ett litet barn fick lunginflammation och dog, innan mamman kom hem. Detta trauma fick Judith bära ensam under hela livet och blev sjuk av skuldkänslor ibland. Som jag uppfattat hennes depression eller sjukdom. Som jag försökt förstå som ett trauma. Så enkelt får det inte vara att stigmatisera en 20- åring i nästa generation med manodepressiv psykos!

Hon hette Judith och var vacker som ung. Där slutar stormen i mitt vattenglas. Jag träffade inte henne mer än en gång som 20-åring före mitt eget trauma. Judith avslutade sitt liv på egen hand. Det visste inte jag! Min mamma måste svara på läkarens fråga om ”det” finns i släkten. Det var några månader efter faster Judiths död år 1956. Fast ”sådant” pratades inte om. Faster var gammal och hade dött. Det var allt, som jag fått veta.

Därför protesterar jag nästan 60 år senare. Våga lyssna! Våga tala om sorg! Var inte så snabb med omdömen och diagnoser! Vi vet inget om vad medmänniskan bär på som vi möter. Jag ångrar, att jag inte lyssnat bättre! Som 20 åring var det omöjligt att lyssna in faster Judiths sorg. Vi hade ett enda fint möte med varandra våren 1955. Då var jag i Stockholm en kort period mellan provtjänstgöring och sjuksköterskeutbildningen. Jag fick en bok av henne som heter: ”Vandring i anden”.

Gissar att det inte var OK att vara troende men ändå tungsint.

(Faster Judith till vänster och faster Ruth till höger)

Arvet

Sju år har gått sen det första manuset var klart till: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Framsidan hade A4-sidan med en hopkrupen liten tjej i en fängelsecell. Illustrationen var hämtad från Hinsebergs kvinnofängelse. En av tjejerna visade mig dörren in till hennes cell. Den var tjock som en kassaskåpsdörr med kolvar, som skulle gå in i karmen i låst tillstånd. Det var i början av 70-talet, när kurator Anna Myhrman tjänstgjorde och tillät mig se lite mera av fängelset. Berättelsen av mig tecknade en konstnär senare. På baksidan av detta första manus fanns fotot från vinden i min mors föräldrahem. När det mesta gått under auktionsklubban år 1982 hittade jag en del böcker kvar på vinden. Bland andra morfars gamla bibel och mormor Idas slitna sångbok: ”Sånger till Lammets lof”. <BR>

Mitt manus håller fortfarande efter dessa år. Det är jag, som är den lilla hopkrupna tjejen, som sitter i ett fängelse. Det är jag, som blivit fri från bitterhetens och besvikelsens fängelse och sjunger ”Lammets lof ”<BR>

”1. Sjungen syskon under vägen, sjungen under resans lopp. Sjungen alla I som ägen Evighetens ljusa hopp. 2. Lammet det är värdigt sången. Lammet som oss köpt med blod, som så härligt löste fången och som är vår herde god. 3. Prisen den uppståndne Herren, loven samfällt Frälsaren. Konungen med djupa ärren, Segraren vår bäste vän. Kör: Din jag är o, Jesu kär. Din med allt vad i mig är. Din jag är o Jesus kär. Din med allt vad i mig är. 4. Herren lever! Högt må skalla genom världen lovets ljud. Jord och himlar, änglar alla stämmen in och loven Gud!

Bra initiativ – Anta utmaningen

Uppgörelsen – Upprättelsen Del 3

Detta flyttar jag från Facebook i morse. De personer, som är markerade med rött är offentliga föreläsare med egna företag engagerade inom NO MORE och (H)järnkoll bland annat. Båda har markerat, att de läst mitt inlägg. Signaturen Christina har också läst och godkänt gårdagens blogg. Jag för min del funderar på hur jag skall fortsätta mitt bloggande. Den 22 augusti år 2013 hade tidningen TTELA (f.d.Tidningen Trollhättan och Elfsborgs Läns Annonsblad) helsida om tävlingar i en kulvert på Restad Gård lämplig för svensexor och skolungdomar med namnet: ”Fånarna på Restad” Jag kontaktade arrangörerna och berättade, att jag är en av fånarna på Restad. Sen dess hände allt mycket fort med inspelning av min berättelse från år 1956. Den var redan planerad.

Så till citatet från Facebook:

”Gott Nytt År! Finns det någon som är intresserad av att jag ”bloggar”? När statistiken är nere på två eller tre på en dag, så börjar jag undra. När det fanns ett vackert foto på Anneli Jäderholm och mig på Facebook, så kom det plötsligt över hundra besök både första och andra dagen efteråt. Så nu måste jag ro båten i land. Filmen: ”Pat. är frisk och pigg förövrigt” börjar med en sjuksköterskas fråga: ”Vart vill du komma? Och sen hennes uppmaning: ”Att du inte lämnar detta bakom dig! Det är ju över 50 år sen.”

Denna film såg två andra sjuksköterskor på Stiftelsen Gyllenkroken en dag och kom fram och kramade mig direkt efteråt. En frågade: ”Har du slutat att skämmas nu?” Bra fråga. Obegriplig varför de, som har en psykiatrisk sjukdom borde skämmas. Jag skäms över att jag inte hade mod att ställa upp förrän Anneli gick ut i Göteborgs Posten och berättade hur det är att leva med schizofreni. Det var år 2010. Så träffades vi igen när Linda Weichselbraun höll en timmas saklig information om bältesläggningar inom sjukvård. Det är mycket begärt, att jag skall lägga det bakom mig, hur det var att bli tvångsbehandlad över 3 månader för en sjukdom, som jag inte har! Hur jag skall gå vidare i kampen mot övergrepp inom psykiatrin vet jag inte. NO MORE gäller bältesläggningar men inte engagemang.” Slut citat

Jag erkänner öppet, att jag inte kunnat hur psykiska sjukdomar fungerar att leva med eller hur det är att leva med neuropsykiatriska handikapp. Det är ingen ursäkt bara en förklaring till att mitt engagemang kommit så sent i livet. Kvar är att berätta om all tröst jag fått genom min personliga bibelläsning.

Uppgörelsen – Upprättelsen Del 2

Hon frågade aldrig efter mitt körkort. Hon bad inte ens att få titta på det, när jag ville låna hennes bil och ut och köra själv. Detta var år 1964, som vi var klasskamrater och blev utexaminerade arbetsterapeuter. En veckas semester skulle vi unna oss, innan vi gick tillbaka till våra respektive arbetsplatser.

Utanför Härnösand fanns ett litet sinnessjukhus. Där ville jag besöka överläkaren för att fråga vilken sjukdom jag har. För det stod ju på körkortet under mitt foto tydligt, att jag var psykiskt sjuk. Fyrtio år senare frågade jag Inga-Britt, om jag berättat sanningen, varför jag ville köra ensam till Gådeå. Hade jag inget berättat under alla dessa år vi hållit kontakt?

Så blev det dags att ta emot berättelsen för henne om mitt trauma. Hennes trauma var ju synligt. Hon hade en Daf med automatväxel. Det går inte att trampa ur kopplingen med en protes nästan upp till höften. Hennes cancer var bortopererad. Jag bar på en osynlig infektion i själen. Inga-Britt har tjänstgjort som arbetsterapeut på Östra Klinikerna en period – det stora sinnessjukhus, som en gång hette Restad Sjukhus och som jag kunde lite inifrån patientperspektiv.

Inga-Britt har blivit en del i kontexten av min uppgörelse. Bifogar det vackra julkort, som hon gjort för år 2014. Inga-Britt är konstnär och en god lyssnare. En annan god lyssnare och del i min uppgörelse med psykiatrin är Christina. Jag får fråga hur mycket jag vill på sjukdomen bipolär. På min tid år 1956 hette den mano-depressiv psykos (med bindestreck). Så jag fick lov, att citera gårdagens svar:

”Vågor av energi och lust att arbeta dygnet runt” är ingen lust, det är ett tillstånd av vansinne=mani.

Jag underhöll mina kollegor på nätterna, på Neurokirurgen SU/Sahlgrenska, man tycker man är väldigt rolig, när man är manisk. Till slut fick jag tillträde förbjudet, för mig, av en av cheferna.

Att arbeta i maniskt tillstånd gör, att du förlorar din legitimation – men jag var, som tur var, sjukskriven. Mina arbetskamrater behandlade mig, som vanligt, när jag efter sjukskrivningen kom tillbaka till min tjänst.

Min diagnos var klar efter, att med hjälp av sex poliser i min mani, blivit förd till sjukhus.

Mina depressioner, som för de flesta med diagnosen bipolär sjukdom, är ett tillstånd av fullständig och total hjälplöshet, jag äter inte, jag kan inte sköta min egen hygien.

Jag vill inte dö, men jag vill inte leva.

Ovanstående behöver/kan du inte förstå – du kan bara lyssna på vad jag säger och acceptera det.

Det kan jag bara dela med dem, som varit där – i helvetet och i himmelen.

Jag har aldrig känt någon skam över min sjukdom.

Du kan inte heller förstå, hur det är, att få en cancer-diagnos och tro, att du skall dö. Du kan bara lyssna på, hur jag upplevde det. Men min diagnos stämde inte med min upplevelse, men diagnosen var korrekt.

Och livet gick vidare.

Och nyårssmällarna har redan börjat utanför mina fönster.

Christina ”

Generöst av Christina och flera, som låter mig veta hur sjukdomen fungerar.

Utan (H)järnkoll som projekt att ge allmänheten information, så hade jag bara haft teorier!