Igår den 12 maj sprang många tjejer vårruset. Jag känner två som sprang förr därför att de var runt 40 år. Som en utmaning att konditionen fanns kvar. De två är långt över 40 år idag men andra två, som jag känner är runt 40 år. Syftet var inte detsamma. Syftet igår var så häpnadsväckande för väldigt många som inget kan om psykiatrisk vård eller psykiska sjukdomar. Beundransvärt av Anneli och Linda två (H)järnkollsambassadörer.
Att vara (H)järnkollsambassadör innebär säkert många frågetecken för många det också.
Här är bilden på Anneli Jäderholm en av de två initiativtagarna till NO MORE bältesläggning inom psykiatrin. Bilden från igår. Foto Linda Weichselbraun
NO MORE med Anneli Jäderholm som initivativtagare
NO MORE bältesläggning inom psykiatrin Hemsidan
Här finns mycket att läsa av brukare och anhöriga och personal (ibland).
Jag för min del springer inget vårrus som 40 åring eller ens som det dubbla. Jag tillhör historien och är ett viktigt ögonvittne till bältesläggningar på 50-talet. Nog om det men min berättelse därifrån blev filmad till punkt på kyrkogården. Där är en av alla hundratals patienter begravd som ett nummer bara (2611) och med ett k eller ett m om det varit en man. Då fanns ingen hen. Alla patienterna var bältade nattetid på avdelning 10 B i stället för personal.
Aldrig någonsin att jag kommer att kalla detta sjukvård! Om det ändå hörde till det förgångna att behandla en psykisk sjuk person med bältesläggning och tvångssprutor slentrianmässigt! Därför har jag gått ut som det heter och står för mina upprörda känslor då och nu när det behövs.
Tack för igår Gyllenkroken med projektledare och övrig personal, att jag får vara med i detta härliga gäng!
Linda Weichselbraum kämpar i NO MORE…
Gunnels plats i rymden 