Arvet

Sju år har gått sen det första manuset var klart till: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Framsidan hade A4-sidan med en hopkrupen liten tjej i en fängelsecell. Illustrationen var hämtad från Hinsebergs kvinnofängelse. En av tjejerna visade mig dörren in till hennes cell. Den var tjock som en kassaskåpsdörr med kolvar, som skulle gå in i karmen i låst tillstånd. Det var i början av 70-talet, när kurator Anna Myhrman tjänstgjorde och tillät mig se lite mera av fängelset. Berättelsen av mig tecknade en konstnär senare. På baksidan av detta första manus fanns fotot från vinden i min mors föräldrahem. När det mesta gått under auktionsklubban år 1982 hittade jag en del böcker kvar på vinden. Bland andra morfars gamla bibel och mormor Idas slitna sångbok: ”Sånger till Lammets lof”. <BR>

Mitt manus håller fortfarande efter dessa år. Det är jag, som är den lilla hopkrupna tjejen, som sitter i ett fängelse. Det är jag, som blivit fri från bitterhetens och besvikelsens fängelse och sjunger ”Lammets lof ”<BR>

”1. Sjungen syskon under vägen, sjungen under resans lopp. Sjungen alla I som ägen Evighetens ljusa hopp. 2. Lammet det är värdigt sången. Lammet som oss köpt med blod, som så härligt löste fången och som är vår herde god. 3. Prisen den uppståndne Herren, loven samfällt Frälsaren. Konungen med djupa ärren, Segraren vår bäste vän. Kör: Din jag är o, Jesu kär. Din med allt vad i mig är. Din jag är o Jesus kär. Din med allt vad i mig är. 4. Herren lever! Högt må skalla genom världen lovets ljud. Jord och himlar, änglar alla stämmen in och loven Gud!

Bra initiativ – Anta utmaningen