Gunnels plats i rymden

Tugga maten

Dikt av Karin Breman ur samlingen: ”Den som planterar ett träd har inte levt förgäves” Illustration Cristina Jonsson 1995

Det här är andra dikten, som jag citerar och som blivit född i Varola Missionskyrka. Lokalen finns kvar men är avkristnad. Det finns ett ord för det också men det hittar jag inte. Kristna symboler måste bäras ut. Själva lokalen kan få andra ägare.

Så for jag tillsammans med en go´ vän genom delar av Västergötland, innan alla färgglada löv blåst av. Plötsligt tänkte hon, som jag brukar göra under bilresor i små missionshus utmed vägen: ”Där har vi sjungit! Står det kvar? Nej, det är rivet nu!”

Det var våra egna hemtrakter vi for igenom och jag behöver inte skämmas över att jag som chaufför stannade vid fyra olika kyrkogårdar. Stora pampiga kyrkor kan inte rivas, om folket slutar gå på gudstjänst. Jag är från landsbygden. Och det är min sorg med tomma kyrkor. Det är min glädje, att maten finns kvar och bloggandet fortsätter: Tugga maten!

Det är mycket, som förändrats sen Jesu tid. Han såg ut över vetefälten och talade i liknelser sen. Det hade inte slagit om från grönt till gult ännu. (Joh kap 4:35) Han ville visa hur det var vanligt att tänka i moget eller inte, skördetid eller inte. Han ville visa på hela vetekornets väg från ensamhet nere i svarta jorden till liv i mångfald. Han såg ut över omogna vetefält men talade om sin egen förestående ensamma död i ett svart dödsrike.

Liknelsen är från Samarien nuvarande Västbanken. Bilresan med en nybliven pensionär genom gemensamma hembygder och handlade mycket om vackra färger på träden och var det funnits missionshus en gång. Vi pratade om osäkerheten att gå i skogen på grund av inplanterade vildsvin. Inte ens landet är en trygg miljö. Vart tog då liknelsen om vetekornets död vägen i denna min blogg?

Det som varit är väl inget att komma med nu? ”Våra fäder åto manna i öknen…” Precis så stod det! Sen kom Jesus och påstod, att han är brödet från himlen! Tugga på det! Människan lever inte bara av bröd utan av allt som utgår ur Guds mun! Motsäger Jesus sig själv?

Det finns mycket svårare ord att tugga på.

Frågan är om jag vill äta och dricka?

De orubbliga som gått före…

Vägen till närmaste fristad i Kanaans land skulle hållas i ordning (Se 5 Mos kap 19). Av den berättelsen i bibeln finns det kvar ett uttryck i vart fall om någon som fann sin fristad.

Nu på morgonen har jag läst it-pastorn Lars Gunthers tankar inför helgen. Det är en förkunnelse som bygger på bibeltexterna som är föreslagna Alla helgons dag. De tankarna sammanfaller med mina från min period i Göteborg i ett ekumeniskt arbete på Fyrbåken/Räddningsmissionen.

Bland de första jag lärde känna var en äldre frälsningssoldat som hette Hildur Hedlund. Hon brukade gå ensam nattetid på Nordstan för att berätta om Jesus för de vilsna, ensamma nattvandrarna. Om hon då blev rädd och hamnade i någon obehaglig situation, så gällde det att säga namnet Jesus inom sig. Det präntade hon i oss unga.

Och under årens lopp har jag prövat detta!

Det kom en dag, då jag bytte samfund från att ha varit medlem i en Missionskyrka till en Pingstkyrka. Jag följde mina nya vänner och de nyfrälsta narkomanerna men bytte aldrig någon teologi. Efter ett tag märkte jag skillnaden i de fria bönerna på gudstjänsterna. Jag var van vid bön till Gud som fader. Nu var det bön till Jesus mycket mer markant. Detta var på 60-talet och början av 70-talet. En stor förändring i mitt liv.

Nu läser jag i it-pastorn Lars Gunthers predikan om kända förkunnare som Runar Eldebo och Magnus Malm, att det frågar, när sättet att tilltala Jesus har gått tillbaka till att tilltala Gud. Läs gärna själv och tänk till:

Tron fullbordad av Jesus

Under helgen som gått har vi i Sverige haft besök både i Lund och Stockholm där ytterligheterna i teologi berör varandra. Eller?

Tillbaka till summan av Guds ord, som är sanning (Psaltaren 119:160). Då blir i vart fall jag glad över att profeterna och apostlarnas undervisning i bibeln håller om en rättfärdig Gud. Denne Gud sände sin ende son, som fick ta på sig den dom, som egentligen borde drabba mig och oss alla!

”Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig…” Psalmer och Sånger och Segertoner nr 13

Nils Frykman har bara med ”Gud” och inte ”Jesus” i den sången men summan av hans kunskap och tacksamhet går till Gud som fader och Guds Lamm.

”Se Guds Lamm som tar bort världens synd!” Joh 1:29 Han har gått före oss till sin fader. Han gick tillbaka till den härlighet han hade hos sin fader innan sitt jordeliv! Nu ber han för oss och har gjort i ordning rum för oss alla.

Det är bara att läsa på i bibeln – tacka och ta emot och ge det slaktade Lammet äran!

”Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som så ut att ha blivit slaktat.” Upp 5:6

Nils Frykman igen vers 2:

”Du döden för mig smakat du mina synder bar och över mig du vakat i alla mina dar Vad hade av mig blivit om du ej handlat så Om du ej nåd mig givit Jag måst i döden gå.”

Håller inte detta som lovsång år 2016?

Lovsången höll för alla som gått före oss genom många prövningar…

arbetsdagens-slut-001

Ett rött snöre

Synden finns inte längre i frikyrkorna och de stora vackra piporglarna är tysta. Min lilla elorgel gav jag bort på grund av platsbrist och ischias. Jag kunde inte använda fotpedalerna på grund av smärta. Så orgeln åkte ut men kvar var, att synden lurade vid dörren till mitt hem och jag borde råda över den. Allt enligt Herrens ord i bibeln som gäller alltid. Eller borde gälla. Men vi talar inte om det! Vi är hellre i verksamhet med fullt ös. Jag vägrar använda öronproppar på en gudstjänst och bråkar hellre.

Tyvärr!

För så är det. Jag kom till insikt och hämtade Oskar Bensows ”Biblisk Ordbok”. Visst fattar jag, att det är behändigt med en mobil med appar som sökverktyg men där räcker inte mitt huvud till. Så jag bläddrar och tittar efter första ögonblicket med ”synd”. Tro nu inte att den var hos Eva! Det var hennes son, som släppte in några futtiga tankar av avundsjuka, som han borde råda över! Han klarade det inte, som alla väl vet.

Kvar är det fria valet och Herrens förmåga att se vad som rör sig innanför den mörka blicken – själens spegel. Orgeln står där nertystad och sången är borttagen. Det var visst för svår melodi att sjunga fick jag höra vid ett kyrkkaffe. Han som kunde detta är musikalisk och fanns med vid urvalet av de 325 första sångerna i den gemensamma frikyrkliga sångboken, som knappast används längre. Elen är ju så billig.

”Från Frälsaren på korset stam ljus faller på min dräkt Då träda syndens fläckar fram Jag blir med rövarn släkt Men han som var vid rövarn god, han köpt mig fri med sitt dyra blod Så helt förlåter Gud. Så helt förlåter Gud.” (Citat fritt ur minnet)

Snart kanske jag kan komma till min poäng med ett rött snöre! För detta behövs bibelns alla berättelser.(Josua kap 2) Det fungerar inte för mig med en snuttifiering av upprepade rader till trummor och elförstärkta instrument. Kalla mig gärna överandlig eller strängt religiös. Det har jag hört förr. Det röda snöret i bibeln har med räddning från döden att göra. En enda kvinna hade barnslig tro på att ett rött snöre skulle kunna rädda henne och hennes familj.

Hur barnslig får man lov att vara? Tro det den som vill!

Mod att leda – men vart?

Natten har gått över i morgon. Tidig morgon är min tid. Tankarna har inte slutat att snurra om detta globala ledarskap. Varför skall det hämtas en verktygslåda från Chicago? Är det där Rick Warren verkar?

Så jag plockade ner ”Den inre missionens historia – Från början af 18:e årh. till nuvarande tid” af E.J. Ekman. Jag har upplagan inbunden i gult och sen fick jag den första utgåvan i blått från år 1896. Den gula upplagan kom år 1921 och är reviderad av N.P. Ollén.

I den guldgruvan hade jag tänkt att hitta den gamla tanten i Ockelbo, som brukade sitta på första bänk i kyrkan och lyssna på predikande präster. Om någon var ny, så blev han hembjuden till henne och hon gick igenom hans predikan och förhörde sig om hans förståelse av bibeltexten. Fattade han vad Paulus menade? Fattade han vad han själv sagt? Fritt ur minnet var den nye prästen Erik Jakob Ekman, som fått den teologiska utbildningen i Uppsala och den andliga förståelsen av texterna hos den gamla tanten.

Hon hade mod att leda! En dag kommer jag att hitta berättelsen igen om henne. Till dess läser jag igen om herrnhutarna, som hänvisade till Jesu Guds sons blod.

”För oss utgivet” – ”För dig utgivet”. De hade mod att leda till källan.

Ja, det finns obegripliga sånger också utan förförståelse – sånger till Lambsens lof. Obegripliga utan referensram.

P.S. I Oskar Ternings bok: ”Man i hård vind – En bok om E.J. Ekman” berättar författaren om en grupp läsare i Ockelbo pastorat i Åmots finnbygd, där Ekman blev kapellpredikant. Där var ”Kersti-Moster”, som inte kunde vänta ens till inträdespredikan på söndagen utan gick till prästgården för att förhöra nye prästen ”om han levde med Gud”. På söndagen satt hon framför predikstolen och Ekman berättade, att hennes ansikte var som en barometer som visade fint väder eller åska och storm.

Så kom måndagen då han skulle få ”Kersti-Mosters” omdöme om predikan, ”som i det stora hela var rätt god”. Sen följde genomgången och till sist ville hon bara säga, att han skulle lägga av sin ”lärda apparat” och bli en ”riktig bibelläsare”. Ja, det var nog en ängslig vandring upp till hennes stuga den första måndagen. Det skulle blir fler genomgångar av hans predikningar. D.S.

Mod att leda Del 4

Frågan är vart jag vill leda. Är jag en bakåtsträvare?

När jag var ung berättade en för mig, att melodin i söndagsskolan fanns förut men med en helt annan innebörd än: ”Är du glad av hjärtat nöjd…och ”När du ser vad Jesus gjort, Sjung då, sjung då…” Så citerade hon: ”Flickan från Havanna hon har inga pengar kvar Sitter i ett fönster Tittar efter karl…”

Snopet.

Ja, det var barnens sångbok och vi fick sjunga in teologin, påstår jag i Missionskyrkan. Det var så mycket prat om instrument senare i Pingströrelsen – om fiolen från dansbandsmusiken. Saxofon var inte tänkbart. Suget i dansbandsmusiken fick inte komma in bland de frälsta!

Som om inte suget i discomusik tränger sig in till alla unga med dämpad belysning i lokalen och strålkastarljus över musiker och solister! Skall en gudstjänstlokal likna en disco eller teatersalong?

”Mitt hus skall vara ett bönens hus,” sade Jesus. Det var då det. På hans tid. Nu tycker jag inte om lovsången idag med ständiga upprepningar. Den är inte till mig! Den är till honom som sitter på tronen!

Visst, men vi lite äldre och gamla skulle också vilja sjunga vår lovsång till honom som frälst oss från synden genom sin död på korset. Han som sitter på tronen nu och ber för oss är värd allas lovsång!

Så enkelt är det.

Läser i tidningen Dagen om Danmarks drottning Margarethe. Hennes valspråk är: ”Guds hjälp, folkets kärlek, Danmarks styrka”. Hon får frågan om sin tro på Gud och säger till slut: ”Ett av de stora glädjeämnena när man går i kyrkan är att sjunga med i psalmerna så högt man kan. Jag önskar att folk skulle våga sjunga med. Man deltar i gudstjänsten när man sjunger. Jag har inte mycket till röst, men jag har alltid älskat att sjunga.”

Citat av en drottning.

Mod att leda Del 3

Det är inte inne längre med bloggar! Jaså! Det är inte inne längre med Facebook! Än sen då? Här är det fortfarande fråga om mod att leda. Jag är inte klar med vad GLS står för ännu – detta globala ledarskap, som introduceras i den pingstförsamling, som jag tillhör. Och de bloggare, som jag följt under alla år fortsätter att blogga lika envist som jag gör. Vi håller på med utvärdering, om någon undrar, för livet ligger bakom.

Den nya fasen i livet är upprepning och åter upprepning. Så ha tålamod med dem! Upprepningar menar jag. I vart fall tror jag inte, att jag citerat Frank Mangs förut. Det citatet kom jag på i morse, när jag vaknade och lyder:

”Denna själarnas innerliga gemenskap som kallas kärlek.”

Jag kan minnas fel så klart. Det finns ju en psykolog, som är expert på minnet och menar, att det inte går att minnas utan att ändra och justera lite. Fortfarande finns jag kvar i förberedelserna till min sista predikan. Den fick aldrig något ”Amen”.

Jo, jag har det så att hjärnan fotograferade samtidigt med vissa ord, som jag hört för länge sen. Dessa ord från min far kom ungefär år 1985, när han varit änkeman under två år och gjorde en utvärdering av livet. Det blev min slutsats av vad jag hörde honom säga i några få ord. Det var tre intresseområde som han haft: familjen, fabriken och församlingen. Han hade inte kommit längre utan körkort och bil. Järnvägen var nedlagd. Några bussar var inte tänkbart att resa med. Det hade blivit alldeles för länge i så fall att gå i Trollhättan och vänta på att få komma hem – komma därifrån.

Det var inte sant, att han inte kom längre än inom socknen! Han svingade sig högre upp än några flygplan kan lyfta till. ”Långt bortom rymder vida längre än solar går, högre än stjärnor tindrar, den bedjandes suckar når. Anden från stoftets världar lyfter sitt vingepar, klappar på himlaporten och söker sitt hem sin Far.” Där fanns han utan att kunna berätta för mig. För då hade han blivit rörd till tårar. Och det ville han inte. Det hade varit så generande nog i alla söndagsskollektioner. Komma till det viktigaste och då börja att gråta…

Ungefär två år senare under hans sista vecka bad han mig läsa för honom. Det är värt att upprepa: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.” Det visste jag inte då var det står i Nya Testamentet. Han kunde det utantill och klarade några dagar till. Han hade mod att leda!

Kan man ärva ett mod att leda? Kan man importera det från USA? Vore det inte bättre, att vi får sjunga de gamla sångerna eller psalmerna, som de skrivit, som hade mod att leda på sin tid och i vår tid?

Mod att leda Del 2

Ja, det var bara att söka via Google på ”Mod att leda”. Det finns olika sidor. Det finns olika vägar att nå vilka som leder. Så jag lade till ”Rick Warren” nyss. Hans namn har jag måst lära mig. Sen läste jag min egen bloggpost på nytt eftersom jag fått oväntad feedback.

Utan feedback är det svårt att fortsätta att blogga. Jo, jag kan fortsätta att läsa andras bloggar, som jag följde förut och sen plocka upp irritationsmoment. Men det intresserar mig inte längre. Jag har sett vilka som konverterat till RKK (Romerska katolska kyrkan). Jag vet vem som kan det mesta inom Svenska Kyrkan. Kvar var vad Hillsong står för och så mod att leda.

Söndagen den 18:e september fick jag tillfälle att ställa frågan till en musiker. Inget tillfälle får gå förlorat. Vi hade aldrig sett varandra förut och skulle hålla en gudstjänst tillsammans. Det har jag frågat långt tidigare i en bloggpost: ”Vem gör en gudstjänst?” Nu visste jag, att min fråga gick till en musiker och han berättade hur musiken är uppbyggd, var den kommer från och varför dessa upprepningar. Så klart jag måste fråga varför Hillsong har en sådan framgång bland yngre! Att musik och sång är medryckande det kan jag. Det stora problemet är, att jag skulle vilja vara med och sjunga lovsången till Gud. Men jag är exkluderad! Jag har inte dragit mig undan och är sur. Hör du det? Jag har ingen taktkänsla och kan inte engelska!

Snopet. Kvar är att jag har mod att leda. Inte till boken av Rick Warren utan till bibeln.

Jo, pingstvänner leder människor till Jesus. Det är bara det, att Jesus och ORDET är ett och givet av Gud och ledningen sker genom den helige Anden.

(Två förslag på lovsånger, som jag skulle vilja sjunga tillsammans med församlingen: Segertoner nummer 12 och 13. I Psalmer och Sånger är det samma nummer. ”Brist ut min själ i lovsångsljud…” och ”Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig…”)

Mod att leda

Det är hur lätt som helst! Vad då? Jo, att googla på ”Mod att leda”, så kommer annonseringen upp om ledarskapskonferenser i Sverige på olika platser.

Global Leadership Summit (GLS) – verktyg, villkor och vilja… Chefskonferens…

Det står inget om vart deltagarna skall leda. En av kurserna kostade över 5.000 kronor. Inget för den som har pengar eller företag som betalar. De som gått kursen blir fulla av inspiration och har fått verktyg att leda. Frågan är vart? Det står det inget om. Det gäller att bli en bättre chef i företaget eller på avdelningen.

Så klart jag undrar över verktyg och vilka de är. En duktig kock lär ha sin egen ”väska” med egna knivar, om han går bort till ett hem för att laga mat. Det går inte med slöa, oslipade knivar! En damfrisör berättade för mig för 20 år sen om sin sax, att hon tog hem den från England. Då kostade en enda sax över 5.000 kronor. Minns jag fel från min hembygds lilla möbelfabrik hur noga snickarna var om sina egna olika stämjärn? Minns jag fel, hur glad min far var, när han fick hem en riktigt skarp sågklinga, som klarade Perstorpsplattor?

Vilka verktyg får deltagarna med sig hem från en GLS-kurs för att kunna leda andra? Och vart skall andra ledas? Så klart jag tänker på en verktygslåda med gångjärn i zicksack och av plåt. I den finns många fack för många olika verktyg.

Bibeln berättar om en man som gick ut i skogen för att hugga. Då var verktyget en yxa. Om träet torkat och inte är kilat, så sitter yxjärnet lite ostadigt. Det minns jag, att en av mina bröder visat mig. De äldre syskonen måste hugga ved, innan de gick till skolan och bära in veden.

Så hände det i skogen för mannen att yxjärnet for av och träffade en annan som dog. Detta var på Gamla Testamentets tid med vedergällning som lag. Den som orsakat olyckan skulle straffas med döden, om inte föreskriften hade funnits om fristäder. Det skulle finnas tre städer på östra sidan av Jordanfloden och senare tre på den västra sidan. De skulle ligga så strategiskt, att den jagade skulle hinna undan blodshämnaren. Vägen dit skulle hållas i ordning. Så detta blev möjligt! Var yxan mannens verktyg, som han ofrivilligt tog död på en annan med? Vad är ett verktyg? Vad är en skuld? Vem kan betala i så fall?

Jo, jag undrar mycket över dessa dyra verktyg, som finns att köpa via GLS. Vi skall inte slå bibeln i huvudet på någon heter det. Vad nu det innebär? Är bibeln ett verktyg? Kan jag ofrivilligt orsaka en olycka genom att använda verktyget? Så klart att män måste ha verktyg för att röja en väg, så att den går att komma fram på! Så klart att både män och kvinnor behöver mod att leda. Men vart?

Det finns mer än GLS att söka på. Det finns en länk till ”Den korslösa upprättelsen”.

Vi slår inte någon ofrivilligt med ett kors! Jag för min del har varit med om att slå på spikarna till Jesu kors. Det har jag inte fattat förrän nu när min ålder är vanlig att dö i. Jesus dog i mitt ställe och blev min fristad. Korset har jag hunnit fram till med min skuld. Den har jag lagt av där.

Andra höll vägen dit i ordning för min skull!

Frispråkig eller fåordig

Dagen kom och dagen gick. Den började dramatiskt med att det inte kom någon färdtjänstbil. Svaret var, att jag kunde klaga på måndag. Ja, det var så dags, när dagen äntligen hade kommit!

Gud visste tydligen var jag stod utanför vår dörr till höghuset. Så ett par vänner skulle visst gå ut på promenad i det vackra vädret och jag hann med tåget tack vare dem. Och tack vare Gud… Ingen av oss anser något annat än att det var hans ingripande. Så dagen blev ett enda leende och tack till honom, som varit med de senaste sextio åren! För detta gällde gudstjänsten i Velandakyrkan. Inte kan det vara så vanligt, att en åttioåring ringer och ber att få komma och predika?

Ett kort referat av predikan blir ordet utvärdering, när livet ligger bakom. För så var det en dag för min far, när han var ensam och över 90 år. Han fanns som vanligt i sin verkstad vid hyvelbänken. Jag hade kommit hem och gick in där. Då kom summan av hans tankar. Jag har haft tre områden eller om han sa intressen: familjen, fabriken och församlingen. I vilken ordning han nämnde dem minns jag inte. Sen fick jag tänka själv. Han var inte frispråkig, som jag är. Han var fåordig.

Så var jag tillbaka i Göteborg och hade fått de tre orden. Detta var en utvärdering av ett liv, som gick mot sitt slut. Möbelfabriken hade inte varit någon framgång. Den brann ner i de allra värsta depressionsåren på 30-talet. Det fanns knappast några försäkringar. En granne fick till slut sin far att berätta om de svåra åren tillsammans med små eller stora barnfamiljer och arbetslöshet. Missionsförsamlingen dog ut år 1987 med min far som siste medlemmen och alla barnen och barnbarnen bodde alldeles för långt borta från honom. Det är normalt med utvärdering.

Så kom sista veckan i hans liv, då han inte fick vara frisk utan behövde läkarvård och en plats på sjukhuset. Jag kom på besök och han sa nästan direkt, där jag stod innanför dörren:

Läs för mig! Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör. På fönsterbrädan låg en av Gideoniternas Nya Testamentet med stora bokstäver men jag visste inte var detta stod att läsa och hittade inte textsammanhanget. Han kunde det utantill. Nu var det bara det väsentliga kvar. Vägen till Gud kunde han sen barnsben, att den är genom Jesus Kristus.

Därför valde den texten mig! Tre ord att minnas men inget om någon möbelfabrik, som inte gick att sälja till slut eller en missionskyrka, som antagligen skulle komma att rivas efter honom…Tre ord att minnas efter mitt besök i söndags i Velandakyrkan: Vägen, sanningen, livet.

Där är poängen! Inte vad jag sagt utan vad Gud sagt i alla tider genom alla generationer och på alla platser. För han talar genom himlen och naturen, om det inte finns bibeltexter som bok eller förmedlat på annat sätt. Vägen till Gud är beskriven på olika sätt genom olika profeter och olika händelser. Vägen skulle hållas i ordning så att den jagade skulle hinna fram till en fristad i tid och bli räddad! Fristäderna skulle vara på båda sidor av Jordan och ligga strategiskt tre på varje sida. Den jagade skulle kunna hinna fram undan blodshämnaren. Ja, kalla honom gärna annat: ormen från urtiden, åklagaren Satan eller Djävulen. Han som jagar är en och den samme och fristaden är en och den samma Jesu kors för alla i alla tider.

Vilken lycka att få sjunga tillsammans om Jesu försoning! Hoppas att sången om Jesu blod inte tappar sin innebörd och bara blir ett mantra som upprepas med hjälp av trummor och strängaspel…

Fråga mig gärna vilket nummer sången om försoningsdagen har, som finns i Psalmer och Sånger eller i Segertoner.

Bibelhänvisningar den 5:e dagen efter: Joh 14:1-5, 5 Mos 19, (vägen) Jer 30:12 -17, Jes 43:18-19,(sanningen) Joh 11:25 – 25 och livet).

Nedräkningen har börjat- Dag 3

I min lilla, lilla värld och min nedräkning inför söndagen är det dag 3. Det är jag själv, som bett om att få predika en gång till i livet. Finns det något bättre sätt än att välja några ord bara, ofta citerade. Då borde ju alla minnas den predikan! Själv lever jag nästan utan närminne. En ny fas i livet.

Jesus sade: Jag är vägen, sanningen och livet… Då gäller upprepning!

Vägen fanns redan för min del väl upptrampad och väl underhållen. Det skulle den vara enligt beskrivningen i Gamla Testamentet. Den fick inte vara snårig. Den som var hotad av hämnaren skulle kunna hinna till närmaste fristad i tid och bli räddad. Mina föräldrar hade gått vägen innan. Mina far och morföräldrar likaså. Så jag minns tydligt var vi stod hemma i köket och jag själv valde den vägen. Utan att förstå vad detta skulle innebära. Utan att fatta att det var VÄGEN som valde mig.

För alla de som gått vägen före hade det gällt steg för steg och uppmärksamhet vid alla möjligheter att vika av och gå en bekvämare väg. Så bra har jag haft det, att jag kunnat lita på vägen, som mina föräldrar rekommenderade. Den fanns från urminnes tider. Det är beskriven på olika sätt i olika tider av olika författare. En gång var det genom en märklig händelse om en man gick ut i skogen för att hugga träd och ofrivilligt tappade yxjärnet, som träffade en annan och orsakade den mannens död. (5 Mos kap 19). Där finns berättelsen om blodshämnaren och behovet av fristäder. Sträckan för den jagade fick inte vara för lång. Vägen skulle hållas i ordning och allt pekar fram mot Jesu kors. Lagen fordrade vedergällning.

”Hur skall jag kunna förstå om ingen förklarar för mig?” Den etiopiske hovmannens fråga är lika aktuell idag! Apostlagärningarna kap 8:26-40

Dag 3 har börjat i min nedräkning inför söndagen. Det är bara att arbeta vidare, sortera bort en massa egna tankar och försöka komma till poängen:

”Han är försoningen för våra synder.” 1 Joh 2:2 Inte för andras synder utan för våra. Inte för en institutions alla fel mot mig utan Jesus är försoningen för min synd.

Det blev något att bita i för en stolt människa!

Nedräkningen har börjat – Dag 9

Nedräkningen har börjat – Dag 10

Vaknade kl 3 och tankarna malde som vanligt. Är detta rätt att påminna om? Är det rätt att bjuda in till en berättelse genom film som är 60 år gammal och tragisk?

En timma senare öppnar jag datorn och Facebook. Först i annonseringarna finns ett meddelande från Skåne. Jag är med i en sluten grupp mot bältesläggningar och tvångsinjektioner. Det som hände mig för 60 år sen händer unga tjejer idag inom Rättspsykiatrin bakom låsta dörrar på unga tjejer, som har självskadebeteende! De har ångest enligt sina egna upplevelser och får inte ifrågasätta något av behandlingen eller medicineringen!

Vi tar det från början. Det var sommaren 1987 och Hönökonferens. Jag hade fått hel sjukpension för min ryggskada. På grund av all värk gick det inte att arbeta längre. Den förtvivlan och ensamhet jag upplevde utanför tältdukarna går inte att beskriva. Så det icke hörbara för andra gick rakt upp till Gud:

”Kan jag inte få lite uppmuntran och få predika en gång?”

Tjugo meter längre fram vid det stora mötestältet satt två vänner. De blev glada över att se mig. Hon påstod, att det var länge sen jag varit hos dem. Ja, då måste jag berätta, att jag inte arbetade på Räddningsmissionen längre men…

Vad då men? Jo, hon var ordförande nu i Missionsförsamlingen i Velanda och jag erbjöd att komma och predika. Precis så är det att ha predikosjukan! Ruth skulle titta i sin kalender hemma och ringa mig sen. Det blev en söndag. Det blev flera söndagar och måndagar. Åren 1988 och flera försvann. Under de åren pågick den stora Psykiatrireformen. Medicinerna hade blivit så bra att alla inlåsta patienter över hela världen kunde skrivas ut för att ta medicinerna själva. Hemma? Ja, var de hemma någonstans efter alla år som inlåsta?

Hur skulle jag kunna glömma vad jag hade sett år 1956 av alla kroniskt sjuka och deras situation?

Varför måste jag tiga om att de finns psykiskt sjuka fortfarande som far illa i samhället?

Nedräkningen har börjat. Idag är dag 10. SOS från Malmö Rättspsykiatriska har nått mig. Någon kan göra något för de som lider. Jag har bett om att få predika en gång till i mitt liv i Velandakyrkan. Först skall vi se den film som är gjord inom Stiftelsen Gyllenkrokens kunskaper: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Vägen valde mig.