Gunnels plats i rymden

Påsken är över som sagt. Långfredagen innan dess. Vi slipper tänka på hans lidande för vår skull tills nästa år. Om det nu finns någon kvar som begrundar en blödande Jesus på korset?

Kristi Himmelfärdsdag är förbi också. Fredagen efteråt kan bli en klämdag för de som har arbete – en välbehövlig långhelg. I så fall är det redan måndag och allt är över av solsken. Det regn som kommer nu behövs! Jag har tittat på min egen statistik för denna blogg och blivit förvånad över så många besök plötsligt och av valet av rubriker. Nej, jag är inte skolad i varken teologi eller filosofi. Lägger mig bara i männens debatter och avslöjar min okunnighet. För vad kan jag om dualism eller monism? Hur fick jag annars få så många besök till min blogg?

Det var på 80-talet i Göteborg och Linneahuset som behandlingshem för unga missbrukare, som jag mötte pingstpastorn Jean-Erik Mårtensson. Nu förstår jag, att han också blivit gammal och är avsidestagen. Det förändrar inte hans kunskap i bibellära. Nu finns det inlägg av honom på Facebook. Snart kommer fler att hitta hans inlägg. Än så länge frågar han efter pastorer att få samtala med.

En icke pastor hittade hans vädjan om svar på vissa frågor och erbjöd hjälp genom en pdf-fil. Så kan bröder hjälpa varandra, stötta och uppmuntra. Det är bara det, att jag läser också och undrar. Jag såg E-postadressen och kunde också få del av Lars Widerbergs hopsamlade kunskap. Båda kan för mycket enligt mig. Eller jag kan erkänna, att jag inget kan i jämförelse men vill lära mig.

Den psalmvers jag kan från barndomen lyder:

”Och som du for du komma skall / O Jesus hit tillbaka / Jag akta vill uppå mitt kall / Jag bedja vill och vaka / Jag vet ej tid / jag vet ej stund / Men dagligt dig förbidar jag.”

Citat fritt ur minnet men det stämmer. Det har gått 200 år sen den skrevs och är omodern att sjunga. Är Jesu budskap, som snart är 2000 år gammalt inaktuellt? Vi måste ju förnya oss! Eller få respekt för bibelns lära. Vi kan hjälpas åt via ”Anta Utmaningen” i Facebook och följa en bibelstudieplan från Svenska Bibelsällskapet eller Oasrörelsen. I den planen har vi/jag passerat 2 Samuelsboken kapitel 19 vers 10. Se och häpna:

”Varför säger ni ingenting om att föra kungen tillbaka?” Vem var smord och vem var inte utvald av Gud?

I boken ”Jakobs nöd…” av Lars Widerberg finns bibelhänvisningar överallt. Han kan för mycket och jag för litet. Det hindrade inte mig att försöka läsa och förstå.

Det är inte bara att sjunga: ”Han är ju kungars kung men vem är jag?”

År 2003 på utgivningsdagen för Jonas Gardells bok: ”Om Gud”, så hängde jag på låset till Akademibokhandeln. Som jag väntat på denna bok! Det skulle vara Jonas Gardells teologi i ett forum för unga 12-20+. Det hette bibelsajten och jag hade just kommit ut på nätet år 2000 full av energi att få berätta för de unga. Så skulle jag äntligen bilda mig en uppfattning själv vad teologi innebär och köpte boken. Men den teologin var hans men inte min.

Tidigare hade jag läst Ordfront nummer 1/2000 om Gud. Det var Eva Mobergs Gud men inte min. Artikeln heter: ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig.” Om hatets och hämndens Gud…

Så nu undrar jag över vilket stort sjå alla förkunnare haft sen dess för att visa hur snäll Gud är. Han har visst blivit bättre i Nya Testamentet än han var i det gamla enligt Gardell. I helgen som gått skulle jag vara med på syskonträff på Västanås, där Narkomanmissionen hade rehabiliteringshem en gång i tiden. Där finns kapellet kvar fortfarande med alla fina minnen för min del och andras från konferenser med bibelundervisning och gemenskap. Ja, ”syskon” gäller syskon i tron på bibelns Gud och Jesus, som vi tolkade honom tillsammans. Då visste jag inte bättre, för detta var på 70 och 80-talet, när narkomaner och alkoholister blev frälsta och fick komma på rehabilitering. Jag för min del fick berätta, att jag samtidigt var bjuden till en biologisk syskonträff – en lagom stor släktträff.

Nu kommer poängen snart. På söndagen gick jag på 11-gudstjänst och på kvällen var det sång och musikgudstjänst i en annan kyrka kl 18. (Släktträffen var på lördagen.) Det kan se ut som att jag är en hoppjerka i kyrkor och samfund men det ingick i Räddningsmissionens arbete att inte debattera teologi eller rätt eller fel tolkning av bibeln. Den som ville ta emot och tro på evangelium kunde bli upprättad. Är Gud snäll då? Vi får vara hur som helst? Alla har lika värde – ”du vet väl om att är värdefull och viktig här och nu…”

Paulus skrev till församlingen i Korint och undrade bara hur fort de kunde lämna evangelium och släppa in en annan Jesus. Han kunde inget om hur världskänd Astrid Lindgren är numera och hur underbar musik det finns till hennes: Fattig bonddräng.

I den sången finns inget om en Jesus som korsfäst och död för våra synder. I texten finns inget om en uppstånden Jesus som lever och kan upprätta oss slagna.

(Jo, jag har också varit nedslagen men är upprättad.) Snart kommer en ny helg med nya möjligheter att få mötas i olika kyrkor.

2 Korintierbrevet kapitel 11

Lördagskvällen var räddad! Det fanns en länk på Facebook att klicka på.

Donna Marovich Because He lives

Alla bär på minnen sina egna eller tillsammans med andra. Musik lär sitta längst kvar i hjärnans minne. Dofter och ljud likaså. Så bär jag på minnen från olika sjukhus på 50-talet. Det var inte ovanligt då att någon av sjuksköterskorna kunde spela orgel. Om det inte fanns på varje avdelning, så fanns en orgel på trappavsatsen mellan två avdelningar. På kvällen kunde avdelningssköterskan öppna dörrarna och spela ”Bred dina vida vingar O Jesus, över mig…” och vi sjöng tillsammans. Eller hände detta bara i Vänersborg eller i Göteborg där jag råkade arbeta?

Många år senare kände jag till insidan av fängelser som en av många fängelsebesökare. Jag var imponerad av de som blev frälsta och dessutom var musiker och sjöng. Så minns jag en konferens för fängelsebesökare från olika delar av landet. Vi från Räddningsmissionen var ansvariga för morgonbönen och en före detta fängelsekund sjöng av hela sitt hjärta:

”Min Jesus lever därför vill jag leva…”

Några ord här och där minns jag men tonerna lockade fram alla fina minnen från 70-talet. Donna Marovich ser ut att vara gammal på videon men budskapet finns i hela hennes kropp och själ: ”Because He lives”. Budskapet håller tiderna igenom.

Så kom söndagsmorgonen och en annan länk blev synlig för mig. Det gällde en liten tjej i Danmark som vann en talangtävling med sitt suveräna trumspel.

Jo, jag lyssnade. Det var andra tongångar.

Hon vann talangtävlingen

Det har alltid funnits andra tider. Det har alltid funnits jämförelser. Det är inget nytt att påstå att det var bättre förr. Det stämmer inte. Det var väldigt fattigt förr och eländigt. För en stor del av befolkningen. Det är inget att drömma tillbaka till en sjuktransport med häst och vagn som exempel. Det är inget att drömma tillbaka till ett samhälle utan telefonförbindelse eller radiosändningar. Jag har ett foto på min barndoms gamla grannar, som sitter vid sin första radioapparat. En son fotograferade med början på år 1919.

För mig är detta med dator fortfarande ett under. Det är bara 17 år sen som jag kom ut på nätet, som man säger. Nu kan jag skicka små inlägg via Facebook och vänner i USA klickar på ”Gilla” inom en halv minut. Om jag har tur och skickar vid rätt tid. Det är tekniken som imponerar på mig.

Det imponerar på mig också att kunna gå till svt.se och play för att få se ett tidigare program. Nu kommer poängen. Jag är inte bara imponerad utan har blivit misstänksam också. Vad är automatik och vad är manuell inställning om startknappen står en bit in på programmet och tar bort det mest väsentliga för just mig? Får jag vara så gnällig? Får jag tycka, att detta är en ny religion med positivt tänkande utan reflekterande?

Det har gått över hela världen en ny trend, att vi skall ha nya sånger i våra gudstjänster. Det är en annan teknik utan att använda sångböcker. Vi skall läsa på skärmar och upprepa texterna tills de sitter i minnet. Detta utan hänsyn till närminne som försvinner i högre åldrar. Det är inte längre sen som ordet ”närminne” var ett begrepp bara för mig som andra inte hade längre. Helt obegripligt. Det är det inte längre. Upprepa den nya lilla texten tio gånger och jag klarar att glömma den ändå…

Trendigt med nya sånger i min ålder eller tragiskt? Pröva tekniken själv på den länk jag ger. Var finns startknappen? Finns den en bit in på raden och mötesledaren säger, att vi fortsätter gudstjänsten? Skall vi fortsätta lyssna som om inget hänt med länken? Eller vill du backa till början och lyssna på församlingssången? Vill du höra från början vad som är påskens stora glädjeämne för hela församlingen? Jag väntar.

Gudstjänst

En av mina nätvänner sen början av 2000-talet är kantor och har lagt ner ett mycket stort arbete på att samla på Nils Frykman och Lina Sandells sånger plus många andra gamla. (Googla på Andreas Holmberg för att få länkarna till Andliga sånger.) I ett av sina blogginlägg berättade han, att sången ”Från Frälsaren på korsets stam…” blev borttagen  ur ”Psalmer och Sånger” (finns inte längre i Segertoner heller). Den var visst svår att sjunga. Är det fel att vara kritisk, när vi skall ha ett positivt tänkande och förändra världen?

Varför inte backa bandet en bit och lyssna på det obegripliga innehållet som ”förlåten brusten är”? Är det inte bra, att vi äntligen får begripliga texter, korta och som upprepas? För att inte tala om ”nådastol”? Tillverkade Herren möbler till tältkyrkan? Eller kan det vara så att nutidens stressade människor tar bort hela poängen i bibelns budskap?

Jag bara undrar. Och de som grunnar lever visst längre än de som inte grunnar.

Han har dött! Nu är det över. Inget mer tal om en blodig, sargad kropp som blev upphängd på ett kors. Det är över nu. Vi kan lämna det bakom oss. Han hade ju sagt det själv. Gång på gång på olika sätt berättade han vad som väntade. Ingen fattade.

Jo, de hade fattat, att han skulle gå ifrån dem till den plats där han hörde hemma. Frågan var hur snart han skulle komma tillbaka. En dag gick de förbi templet i Jerusalem. Han såg upp mot det och hans svar var ungefär som att riva ner templet men han skulle bygga upp det igen inom tre dagar. Vem blir klok på ett sådant svar på en viktig fråga:

”När kommer du tillbaka?”

Vid ett annat tillfälle när han var med sina lärjungar i Samarien såg han ut över fälten. Han menade på att de tänkte på ett sätt efter sin erfarenhet. Han däremot såg något annat. Han levde inte i nuet minsann. Han såg ett fält framför sig som vitnat till skörd redan. Fast det inte var tid för skörd. Det var i det sammanhanget lärjungarna fick en annan hemlighetsfull bild på döden som väntade på honom. Ett vetekorn måste ner i jorden och dö för att kunna ge liv!

Han måste gå hela vägen till Jerusalem trots att det var där han skulle bli dödad. Judarna var ute efter att döda honom. Själv sa han, att frälsningen kommer från judarna. Lite olika uppgifter vid olika tillfällen.

Där är vi nu du och jag. Varför talade Jesus om sig själv i liknelser? Kunde han inte tala tydligt och klart? Ja, varför är allt så svårt att fatta? Varför skickar han inte någon som varnar oss för att döden kan komma när som helst? Döende människor lär visst tala om vad de skulle vilja ha gjort på ett annat sätt. En kräftgång.

Idag handlar de föreslagna bibeltexterna om ögonvittnen. Kristus är uppstånden. Han lever! Han har visat sig!

Jag är också ett ögonvittne och har varit det hela mitt liv. Det som är annorlunda nu jämfört med i min ungdom är, att jag själv forskat i skrifterna och prövat hållfastheten i profeternas ord – de falska profeternas ord och de sannas. Jag vågade köpa, läsa och studera Jonas Gardells bok: ”Om Gud”, när den kom år 2003. Den blev såld i flera hundratals tusen exemplar. Från kristet håll var det mycket tyst. Gardell fick så sin draksådd om sin grymme Gud i Gamla Testamentet.

Än är det inte för sent att lyssna på de sanna profeterna i Gamla Testamentet vad de sagt om att Messias måste lida döden i vårt ställe och ta på sig all skuld. Än är det inte försent att se och upptäcka att Jesus är Guds son av Juda stam och kung Davids hus – vår Frälsare.

Än finns det tid att få och gå ut i frihet som ett Guds barn! Joh. 1:12

Våren är redan här. Vi är många som längtade efter att få se de första blåsipporna. Och dem vill jag se vid foten av Hunneberg vid Levins klev. Namnet håller inte för det kommer nya generationer, som inte kan gamla namn.

En gång i tiden var mina föräldrar nyinflyttade till Norra Björke och tog en lång cykeltur runt Hunneberg halva sträckan. Min far lär ha kommit med förslaget, att det skulle vara genaste väg hem att cykla över berget från Vargön. Efter en lång tid mötte de en man och frågade om vägen. Den var inte bra på den tiden ens för cykel.  Då trodde de, att de var nästan hemma. Han berättade, att det bästa var att vända tillbaka och cykla runt berget. De hade ingen karta och ingen uppfattning om avstånd. Mer skall jag inte berätta om envishet. Mer skall jag inte berätta om arv.

Så enkelt att fylla i ”Silverfallet, Hunneberg, Vargön” på Google och söka. Så enkelt att få foto på två vattenfall via Västra Tunhems Hembygdsförening. Här är Byklev vid vägen upp mot Bergagården. Jag har ett eget foto därifrån men med för lite vatten. Nu är det april som bäst. Och jag ser en karta och anar deras cykelväg en gång…

Så till år 2017

”…eftersom ni inte gått denna vägen förut.” ”Stanna här!” Orden ringer i mina öron. Ett helt folk var nästa framme vid ett land, som de blivit lovade av Herren själv. Josua kap 3. Herren hade befriat Israel ur ett långvarigt och grymt slaveri undan egyptiernas fogdar och Faraos alla gudar. Israels folk hade fått se det ena undret efter de andra. Så var de framme vid floden Jordan mittemot Jeriko. Nej, den vägen hade folket inte gått förut även om det irrat onödigt länge i öknen. Där skulle de stanna till för information.

Det är skärtorsdag idag. Stanna här på avstånd men inte längre bort än att Jesus syns i tankevärlden och i hans kamp för världens synd i Getsemane. Jesus visste vad som väntade honom. Lärjungarna hade hört det men inte förstått. Det ljusnar vid läsningen av bibeltexterna. Det går att följa kartor hela vägen från det att Herren mötte Mose i en brinnande buske och berättade, att han sett folkets lidande, hans utvalda folks träldom till övergången vid Jordan. Det går att följa kampen i bibeltexterna.

Där är vi med facit i hand. Herren har sett hela världens lidande. Nu är världen i den Ondes våld. Men Jesus vann seger över ondskan genom sin kärlek på ett kors omgiven av två rövare. ”Näpsten var lagd på honom för att vi skulle få frid. Och genom hans sår blir vi helade. (Citat fritt ur minnet.)

”…men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.” Jesu ord i Joh 16:33

”JAG ÄR är med dig alla dagar intill tiden ände.”  Han är VÄGEN. Han har gått den före.

Det var ingen lätt väg över Hunneberg, att cykla hem från Vargön till Norra Björke år 1921. Min föräldrar var inte hemma igen förrän mitt i natten. När de var nygifta visste de inget om denna väg med cykel nerför en klev till sist. De hade inte någon kunskap om vad som skulle möta dem.

Idag är skärtorsdag. Stanna till och tappa inte ögonkontakt med Jesus. Han kan vägen och har gått den före oss. Han går före oss nu, om vi vill. Vi kommer aldrig till något okänt, som inte han vet om. Döden är vårt största hot. Den har han besegrat.

Avståndet krymper i antal dagar till skärtorsdagen. Så kom en ny ruskig dödens dag i vårt land. Livet stannar för hela Sverige. Många anhöriga underrättas och chockas. Fler än en visste detta förut. Som om det går att säga: ”Vad var det jag sa?”

Det närmar sig en ny påsk. Vad var det jag sa? Döden närmar sig. Döden som vi inte vill tala om! Andra kan dö av ålderdom eller svår sjukdom. Andra kan dö i olyckor. Andra dog igår i Stockholm. Det är så nära. ”Döden stiger in genom våra fönster.” (Ur bibeln)

”Men mig skall Gud köpa fri, han skall ta mig ur dödsrikes grepp.” Psaltaren 49:16

Är detta rättvist? Vissa skall slippa dödsrikets grepp. Andra måste dö!

”Idag är frälsningens dag.” Idag har vi fortfarande tillgång till biblar. Vi kan läsa om Guds kamp mot den död som hotar alla. Helt rättvist. Jag bär inte ansvar för hela mänskligheten men har ansvar för mitt val. Det är bara en som vinner segerkransen, skrev Paulus. Kämpa som denne! Nu börjar jag ana äntligen vad han syftade på. Ingen kan leva någon annans liv. Bara sitt eget. Så kan det vara hur tätt som helst av medtävlare på ett Vasalopp eller på Göteborgsvarvet…

Det finns en bra satsning på Facebook – en medlemsgrupp med egen personlig anmälan att vilja vara med och läsa bibeln efter någon bibelläsningsplan. Detta upprepar jag som svar på bön. Vi kan inte vara utan bibelkunskap längre! Vi kan inte skylla på andra som inte vill prioritera bibelläsning gemensamt: Anta Utmaningen!

För tredje året å rad har vi läst Moseböckerna, Josua, Domareboken och Rut enligt Parallellplanen eller Kronologisk bibelläsningsplan. Det är början av året och blir liknande enligt andra planer. Frågorna gör att intresset blir större och större. Den som vågar ställa en fråga förlöser kunskap hos andra.

”Döden lurar – lura döden”, minns du den slogan på alla våra vägar. Det skulle bli noll-tolerans med säkrare vägar och säkrare förare. Döden är vår störste fiende. Det måste erkännas!

Är det då lämpligt att läsa bibeln, där Gud själv ger order om anfall på hela folk? Borde det inte vara en varningslapp, som författaren Eva Moberg skrev år 2000 i tidningen Ordfront, när nya översättningen kom ut?

Vågar du anta utmaningen att läsa och avgöra själv vem som vinner kampen över döden en gång för alla?

Sen förra inlägget har en ruskig bussolycka inträffat. Tre unga på väg till sportlov med skidåkning tillsammans med så många andra förväntansfulla ungdomar omkom. För föräldrar och vänner stannar livet. Det kommer aldrig att bli som förut. Det finns ingen tröst bara varför…

Det är sju dagar kvar tills skärtorsdagen. Nej och åter nej – döden kan ta strupgrepp på oss här och nu. Unga dör plötsligt. Hur och när blir det lämpligt att tala om döden som kommer?

Han var förberedd men ingen annan! Han var bara några år över trettio och hade egentligen vara börjat att bli känd. Och ändå försökte han berätta gång på gång om sitt ärende. Hans far hade sänt honom att presentera en räddningsplan undan döden för alla människor. Fanns det någon som fattade vad han sade? Fanns det någon som ville ha allt han erbjöd om framtiden och nuet?

Först och främst gällde alla förmåner de närmaste och deras arvedel. Det handlade om ett himmelrike. Vem ville inte ha det? Jo, men många vuxna bara ifrågasatte och hånade honom. ”Vadå min fader och en annan fader?” Han talade ju till judar, som till sina bröder? Fortfarande går det att läsa historien om barnen, som ville ha allt han sade. De fattade. Himmelriket tillhörde redan dem men alla andra då?

Den 22 mars fick jag en aha-upplevelse genom min bibelläsning tillsammans med många andra efter en av olika planer. Det är föreslaget att läsa Josua kap 1 – 3. Israel folk hade kommit fram till Jordanfloden vid Jeriko och väntade på ett nytt under. Herren skulle driva undan vattnet en gång till för dem. Det lovade han.

”Men efter tre dagar gick tillsyningsmannen genom lägret och befallde folket och sade: ”Så snart ni får se HERRENs, er Guds, förbundsark och de levitiska prästerna som bär den, skall ni bryta upp från er plats och följa den, men låt det vara ett avstånd omkring två tusen alnar mellan den och er. Närmare den bör ni inte komma den, för att ni skall veta vilken väg ni skall gå, eftersom ni inte gått den vägen förut.” Jos 3:2-4 (Svenska Folkbibeln i översättning)

Först står det att det var HERREN deras Guds förbundsark – alltså Israels folks förbundsark med Gud. Senare står det i vers 11: ”Se hela jordens Herres förbundsark drar nu framför er över Jordan.”

När du går över floden går du inte ensam! Israels HERRE och Gud har gått vägen före och är hela jordens Herre.

Det är sju dagar kvar till skärtorsdagen. Då kan du och jag vara tillsammans med Jesus och lärjungarna i Getsemane och följa hans kamp för oss alla – följa kampen beskriven i bibeltexterna. Guds löften genom förbunden gäller än.

”Vi gör ett studiebesök där. Så att vi får en punkt på historien!”

Så sa projektledaren på Stiftelsen Gyllenkroken. Underförstått att nu räckte det med berättandet. Övergreppen innanför låsta dörrar fortsätter dock och patienter 60 år yngre än mig försöker slå larm till Socialstyrelsen. Utan effekt.

”Där” var det samma som ett av landets största sinnessjukhus år 1956 och det var äntligen dags för ledsagad permission. Två av mina äldre bröder skulle komma och hämta mig. Sköterskan stod på expeditionen och pratade som för sig själv:

”Jag skickar inte med någon Hibernal, för du blir så trött av den, när ni skall ut i skogen…”

Precis det som jag kommit dit för. Trötthet – en sömnrubbning. Lilly Gustavsson och några till gjorde tjänstefel ibland, som räddade livet på min själ! Själ på svenska heter psyke på latin. ”Ty vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ. Eller vad kan en människa ge i utbyte för sin själ?” Citat av Jesus i Matt kap 16:26

Den bibelversen fick jag av min konfirmationspräst i bibeln till mig. Mot sin vilja var det han, som fick köra mig hem från en av mina promenader och vidare till det sjukhus, där han var sjukhuspräst. Varför skriver jag detta? Jo, så fort jag fick frigång hittade jag en annan på Gud troende patient. Så varför inte sjunga duett på den gudstjänst, som han höll för alla patienter? Passade det att sjunga tillsammans med en okänd, som drabbats så otroligt hårt, som hon gjort? Vi sjöng: ”Gud är trofast. O, det räcker ända in i himmelen…” Gissa vem som spelade orgel av oss två?

”Vi gör ett studiebesök, så att vi får en punkt på historien!”

Försök med det!

Igår var bibelläsningen tillsammans via nätet och en Facebookgrupp ”Anta utmaningen” Josua kapitel 3.  Vilken aha-upplevelse! På ett så tidigt stadium i historien står det uttryckligen att ritningen till framtiden och löfteslandet är gjord av Israels herre – HERREN. Sen är detta förtydligat. ”…förbundsarken, hela jordens härskares ark skall gå före er över Jordan.”

De skulle hålla sig nära förbundsarken – ha den inom synhåll, eftersom de inte gått denna väg förut. Vem var det som kallade sig vägen, sanningen och livet?

Det fanns ett liv efter Hibernalen år 1956 och finns fortfarande. Jag följer mångas kamp via Facebook i sluten grupp eller offentligt, som tagit sig ur övergreppen inom psykiatrisk sjukvård.

”Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans smälek.” Hebr. 13:13