Pat. är frisk och pigg för övrigt

Telefonen ringde. Det var min sjukgymnast. Numera är det inget ovanligt eller märkvärdigt att få en höftprotes. Hon meddelade, att jag var färdigbehandlad som patient. Ett positivt meddelande att allt gått bra. Ansvaret var mitt sen att träna och åter träna.

Det hon inte visste var, att ordet ”patient” och ”färdigbehandlad” rev upp ett gammalt, stort sjok av minnen och smärta. Nu eller aldrig måste jag ta itu med detta!

Den 12 december år 2007 kom kopian av min gamla sjukjournal från år 1956 i rekommenderat brev att lösa ut med betalt svar, att jag mottagit brevet. Sen gällde det bara att ligga plant på sängen för att slippa ryggsmärtan och börja läsningen. Då ringde telefonen och frågan kom om vad jag gjorde.

Tio år har gått snart sen den stunden, då jag började gråta. Tio år har gått och många har fått lyssna med eller mot sin vilja. Nu är det över. Min förhoppning är att någon skall finna tröst och få upprättelse precis som jag fick till slut…

Efter 50 års bearbetning av traumat och nu 60 år senare finns dokumentären att se på Youtube. Varsågod! För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa.

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

4 reaktioner till “Pat. är frisk och pigg för övrigt”

  1. Vilken fantastisk film! Ett mästerverk! Innefattar en historik som många kan känna igen sig i. Vad viktigt att detta bevaras till eftervärlden! Du har grävt guld åt oss andra!
    Kram Ann

  2. Oj! – Det är min känsla efter att ha sett filmen. Var det såhär!! Vilket elände och vilket trauma. Korsen utan namn är en tydlig symbol för samhällets syn på psykiskt sjuka.

    1. Filmen handlar om tusental människors liv då och tyvärr nu också i hela landet. När Anders Kompass fick frågan på bokmässan i Göteborg, om han ångrade sin rapportering, som kostade honom så mycket, så svarade han: ”Nej, jag gjorde bara min plikt som tjänsteman att rapportera.”

      År 1956 var jag under utbildning till sjuksköterska. Jag gjorde bara min plikt, när jag själv blev sjuk. Jag anmälde till högsta instans Medicinalstyrelsen hur psykiskt sjuka patienter blev behandlade. Hur mycket jag än blivit missuppfattad, så ångrar jag inte mig!

      ”Så gör man inte mot en patient!”

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: