Skrivet av: Gunnel | 7 april, 2018

Lammets blod

Två personer lämnade allt bakom sig. De stod inte ut längre med allt vad de varit med om senaste åren och särskilt under påsken i Jerusalem. Tro det den som vill, att det går att gå ifrån sig själv och sitt tidigare liv tillsammans med andra! Visst! Det som inte går att ändra på igår eller de andra dagarna som gått, det bör man ju lämna bakom sig. Visst!

”Du måste ju gå vidare nu!”

Så de gjorde de två. Vi får bara veta vad han hette. Vi får aldrig veta hennes namn. Så där kunde jag sätta in mitt eget och bli en av huvudpersonerna. Påsken var över i Jerusalem. De fanns bara en chock kvar och tunga ben men vägen hem kunde de steg för steg.

En främling slöt upp vid deras sida och frågade vad de samtalade om. Det var de två som insåg att detta var en person, som inte varit med i Jerusalem och sett den grymma korsfästelsen av deras Mästare och två rövare. Därför kallade de honom ”en främling”. Historien står att läsa om i Lukas kap 24:13-31 men vem som helst kan upprepa den, läsa på alla bibelns texter om vad som hände i Jerusalem under denna påsk.

Främlingen frågade vad som hänt eftersom de såg så bedrövade ut och visade det tydligt. Ja, så fick det berätta om allt de trott på och allt de förlorat nu. Främlingen lyssnade men sa inget om att det var synd om dem, som gjort denna förlust. Han visade ingen medkänsla. Tvärtom fick de höra att de var oförståndiga och tröga till att tro. På vad?

Jo, främlingen gick igenom alla skrifter, som fanns med början i Moseböckerna. Han gick igenom vad alla profeterna sagt måste ske. Precis som det redan skett i Jerusalem på ett kors. Pålen är ju omnämnd i Moseböckerna med en kopparorm visserligen. Men ändå! De som varit olydiga mot Herrens bud och blivit bitna av giftiga ormar blev sjuka och kunde dö. Men om de såg upp på kopparormen, så fick de hälsan tillbaka! Joh 3:14-17

Så började han från början med det blod, som måste rinna i Edens lustgård för att Adam och Eva skulle kunna stå inför Herren Gud igen med frimodighet. Han hade gjort kläder av skinn och klädde dem. För det måste först ett oskyldigt djur dö. Sen fortsatte främlingen att berätta om oskyldigt blod som räddning undan döden. Det kan vi gissa bara. Ja, varje hushåll måste slakta ett felfritt lamm för att kunna stryka blodet på dörrposterna i Egypten. Lammets blod blev skillnaden på liv eller död för alla förstfödda bland alla. Det vet vi.

En senare historia handlar om två felfria syndabockar. Båda fick bära allas synd. Lite av blodet av den slaktade och offrade syndabocken bars in i det allra heligaste till Gud. Den som lotten föll på att bära ut synden i öknen gjorde det. Platsen eller funktionen fick namnet Asasel. (Med facit i hand fastade Jesus 40 dagar i öknen och blev ständigt frestad av Satan. Dock utan synd. Därför kan han hjälpa de som frestas. En parentes men ingen liten i så fall.) Blodet stänktes och bars in i det allra heligaste till Gud…

Vägen till Emmaus var omkring 11 kilometer, om det var just det Emmaus som ligger närmast Jerusalem. Hur som helst så började det bli mörkt sen. Så de bad främlingen stanna. Det gjorde han och bröt själv brödet, när de såg på.

Då kände de igen honom i den gesten och när han bad bordsbönen!

”Se Guds Lamm, som tar bort världens synd.”

Det står i bibeln. Ett testamente blir inte giltigt förrän den som skrivit det är död.

Skrivet av: Gunnel | 28 mars, 2018

En ny bro

Du skrev, att det är svårt att förstå vad jag menar. Det är sant. Det fattas ord. Du har också skrivit, att du är rädd för villoläror, New Age och de som håller på med drömmar. Så med all respekt för dig som kristen och bibelkunnig så vill jag berätta om den nya bron.

Det är inget konstigt att drömma. Det står om drömmar i bibeln och uttydningar. Det står, att drömmar försvinner snabbt. Så är det ju! ”Denna drömmen skall jag komma ihåg!” Ja, visst och sen är den väck. Precis som det står i bibeln. Du behöver inte vara rädd. Jag tar inte kontakt med de döda heller.

Gud talar på många olika sätt. Ibland genom varningsdrömmar. Det har jag haft. Verkligheten var den, att min pappa var duktig byggnadsarbetare men utbildad finsnickare och pedant. Verkligheten var den att vi gått ”kärlekens stig” till Lyckhem många gånger tillsammans, när jag var barn. Verkligheten var den, att han när han levde inte förstod varför ägarna inte reparerade spången över ån.

Så nu skriver jag till dig, som är så rädd för arbete med drömmar. Drömmen handlar om en själv men drömmen väljer döden för det som är förflutet. Han lever inte! Drömmen ville bara visa mig på hur rädd jag är för den nya möjligheten (nya bron) och skall analysera allt: ”Vågar jag gå över detta djup?” Och sen fortsätta analysera bron, som inte jag byggt! Hellre gå vid sidan om och fastna i gyttjan…

I drömmen var vi på hemväg från Lyckhem. För min pappa som varit död så många år höll den nya bron ända hem. Sista dagarna han levde uppmanade han mig att läsa för honom. Sen citerade han hela versen själv:

”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.”

Då visste jag inte var det fanns i Nya Testamentet. Det fick jag lära mig sen. Han dog men har lämnat tydliga spår efter sig vart han gick. Bron på ”kärlekens stig” över ån på väg till Lyckhem är riven. Där har funnits en skylt med varning, att det ingen bro finns.

Så du och jag behöver inte vänta till påskdagens morgon för att hälsa. ”Kristus är uppstånden!” Bron är ny och håller att vandra på! Därför fortsätter jag att vandra vid hans sida. Han vill fortfarande gå igenom alla bibeltexter för att visa varför han måste dö en så fruktansvärd död för att ge oss en ny bro hem.

(Här är en påskbukett, som jag fått en gång, fotograferat och skickat vidare och sen fått i retur. Rose-Marie gjorde i ordning en ”predikostol” för mig i rymden en gång för länge sen. )

Glad Påsk! Han lever och vandrar vid din sida, lyssnar på allt du berättar har hänt tidigare, som varit obegripligt. Sen berättar han om framtiden! Lukas kap 24: 13-31

Hälsningar Gunnel

 

gladpaskbukett

 

Skrivet av: Gunnel | 26 mars, 2018

Kontrolleringsbehov

Dammen 001

 

Här börjar ”Kärlekens stig” i min hembygd. Dammen var lika välskött och vacker både sommar och vinter. Det kom en dag, då stigen till Lyckhem var meningslös att gå. Spången över ån hade varit dålig länge. Räcket var svajigt. De gamla i Lyckhem levde inte längre och behövde inte stigen fram till samhället.

Så jag fick veta, att där gick inte att gå längre. För sista gången hade jag bestämt mig för att gå upp på Hunneberg i Levins klev och se efter sprickorna i bergsblocket över den stigen. År 1978 hade jag tagit ett foto, som jag inte framkallade förrän fem år senare. Det var den gång jag upptäckte ett tydligt kors, ett mindre och ett tredje i berget och hörde sången inom mig.: ”Jag är med eder alla dagar intill tidens ände.”

Kärlekens stig ville jag gå för sista gången. Trots att jag fått veta, att där står en skylt med: ”Varning – Det finns ingen bro”. Hur såg den skylten ut? Jag måste gå och titta!

En natt drömde jag om min pappa, som varit död sen många, många år. Vi promenerade från Lyckhem och kom till en ny bro. Han var tveksam, om den var ordentligt byggd, snickare som han varit. Jag övertygade honom att den höll och på andra sidan var det ofärdigt med gyttja. Där gick han av för att kontrollera bygget men fastnade i leran. Jag kunde inte rädda honom. Det var som att det var underminerat vid åkanten av gångar. Jag vaknade.

Åren har gått sen dess. Nu har jag varit med i en sluten grupp på Facebook med gamla bilder från vår gemensamma bygd eller hembygd, där vi bott en tid. Problemet har varit att beskriva var fotona är tagna. Vem bor i husen nu för tiden? Har vägarna samma namn eller beskrivning, som vi hade förr? Finns ”Kärlekens stig” kvar eller är den alldeles igenvuxen? (Drömmen om den nya bron kan jag se inom mig när som. Drömmen väljer personer, som står för något eller som en ny bro som ett exempel. Eller som gyttja…)

Snart är det påsk. Skall vi fira minnet av vad som hände i Jerusalem för snart 2000 år sen? Eller skall vi vandra med en främling som lyssnar på vårt samtal om det som hänt och det som vi trodde en gång? Luk kap 24:13-31

Jojo! Jag för min del tycker om att vandra med personer i bibeltexter och alldeles särskilt med de två desillusionerade lärjungarna, som lämnade Jerusalem och gick ifrån allt hem till Emmaus. Nu går inte detta längre. Vägen är förstörd för mig och är fyrfilig motorväg. Det fick jag veta igår.

Det är visst inte lämpligt att promenera där i min ålder.

Klippan blogg 2015049

Skrivet av: Gunnel | 8 mars, 2018

Fotoväskan

En blogg skall vara personlig men inte privat. För att få läsare bör det vara bilder med som lättar upp textmassan. Eller hur? Hur skall jag göra för att få läsare? Var det någon poäng med att berätta ett trauma från år 1956? Är det någon poäng med att året 1958 blev en start för mobbning av kvinnliga präster?

Här är den min fotoväska! Poängen var förstås, att jag skulle få fotografera Emelie i lugn och ro. Hon kände inte mig, när jag kom på besök. Det är inte bara att busa på med en kamera för eget intresse. Jag nådde mitt syfte.

Fotoväska 001

Är det rätt, att lura en läsare med den rubriken, när jag egentligen vill förkunna Guds ord? Så klart jag njuter själv av minnet och bilderna! Frågan är om du som läsare vill följa med mig till poängen? Eller behövs det en bild till?

Fotoväskan2 001

För att få vara med män i ett teologiskt samtal på nätet försökte jag med min kamera. Den är gammal med lösa objektiv: ett normalt, ett vidvinkel och ett tele. Så ville jag fotografera Jakob, när han kom med sin stora familj till Jabboks vad. Visst är det ett smart sätt att läsa en bibeltext på? Jag stannade upp och fotograferade med vidvinkel på kameran. Jag stannade upp för att få närbilder av sönerna med familj. Ja, så ville jag fotografera på långt avstånd åt den sida, där mötet med Esau skulle bli. Jag ville ha med hur terrängen såg ut.

Är detta ett så konstigt ”tänk” bland teologer? Stanna upp i texten och fotografera! Framkalla filmen hemma och studera detaljerna! Jo, det var minst sagt fel. Så jag blev mer och mer ensam bland teologerna. Fotoväskan är illa sliten nu men jag lycklig. Hör du det? Jag har vänner som fotvandrat sex mil i Galiéen och fotograferat. Vilka bilder det finns efter den resan!

År 1952 var den första påsk, då jag var ensam med Jesus i Getsemane. Den påsken har påverkat precis alla andra skärtorsdagar och påskhögtider. Sen dess har jag vandrat ensam med Josef många gånger sträckan mellan Sykars brunn till Dotan och därifrån ner till Egypten exponerat och sen framkallat i mitt mörkrum. Ja, så gammal är jag, att jag har ett mörkrum som heter Getsemane. ”Där växer det klara bilder fram, för den som är lugn och allvarsam…” enligt Nils Ferlin.

Detta år fanns texten föreslagen om de två bröderna, som ville ha var sin plats vid sidan om Jesus hos Fadern i himlen. Jesus frågade dem, om de kunde dricka den bägare, som han måste dricka. ”Ja, det kan vi,” svarade de.

Då var det klippt för mig. Jag var tillbaka bland alla mina lösa bilder av framkallningar på Josef och hans bröder. Visst var Josef löjlig med sina drömmar om kärvar, som skulle buga sig för hans kärve? Mammas älskling som trodde, att han var något!

Jo, jag har stannat upp i en lång textmassa med min kamera. Det kom ett ögonblick, som jag fångat själv, men inte blir förstådd. Josef gav befallning av att den bägare, som han brukade dricka ur skulle gömmas under säden i Benjamins säck. Och dessutom pengarna som betalning skulle dit.

Den bägare som Jesus måste tömma var en annan än den Josef brukade dricka ur. Textmassan är stor. Den skall inte förvanskas genom parafraser som The Message.

Inte heller av min fantasi.

Skrivet av: Gunnel | 22 februari, 2018

Vem var Asasel?

I början på 2000-talet gick en ung tjej på bibelskola i Stockholm. Hon frågade i en föreläsning: ”Vem är Asasel?”

Hon var ny i den kristna världen och blev inte hjälpt av de lärdes svar. De hade med subjektiv eller objektiv försoningslära att göra. Hur skulle jag kunna glömma hennes berättelse? Det var bara att läsa på. Då blev det ännu mer komplicerat med två nya bibelöversättningar och 1917 års dessutom. Svenska Folkbibeln har valt innebörden av Asasel. Varför? Det blev mer och mer spännande.

Inom en gemensam bibelläsning på Facebook som heter ”Anta Utmaningen” har frågan blivit aktuell igen.

Här är kapitel 16 i 3:e Mosebok enligt översättningen i Bibel 2000:

”Den stora försoningsdagen
16:1 Herren talade till Mose sedan Arons två söner hade dött, de båda som miste livet när de trädde fram inför Herren. 2 Herren sade: Säg till din bror Aron att han inte när som helst får gå in bakom förhänget i helgedomen och fram till locket som täcker arken, ty då kommer han att dö när jag visar mig i molnet ovanför arkens lock. 3 Detta skall Aron föra med sig när han går in i helgedomen: en ungtjur till syndoffer och en bagge till brännoffer. 4 Han skall klä sig i en helig tunika av linne och bära linnebyxor för att skyla sig, binda ett linneskärp om livet och vira en linneturban om huvudet. Detta är de heliga kläderna, och han skall bada innan han tar dem på sig. 5 Av israeliternas menighet skall han få två getabockar till syndoffer och en bagge till brännoffer. 6 Aron skall offra sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin familj. 7 Sedan skall han ta de båda bockarna och ställa dem inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet 8 och kasta lott om dem: en lott för Herren och en lott för Asasel. 9 Den bock som tillfaller Herren skall Aron föra fram och offra som syndoffer. 10 Den som tillfaller Asasel skall levande ställas inför Herren till försoning och sedan föras ut i öknen till Asasel. 11 Aron skall alltså offra sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin familj. När han slaktat tjuren 12 skall han ta ett fyrfat fullt med glöd från altaret inför Herren och två fulla händer med finstött, välluktande rökelse och bära in detta bakom förhänget. 13 Där skall han lägga rökelsen på elden inför Herren, så att ett moln av rökelse döljer locket på arken med förbundstecknet, annars kommer han att dö. 14 Han skall ta av tjurblodet och stänka med fingret framtill på arkens lock, och framför arkens lock skall han sju gånger stänka blod med fingret. 15 Sedan skall han slakta folkets syndofferbock och bära in blodet bakom förhänget och göra med det på samma sätt som med tjurblodet: han skall stänka det ovanpå arkens lock och framför locket. 16 Så bringar han försoning och renar helgedomen från israeliternas orenhet och brott, från alla deras synder. Likadant skall han göra med uppenbarelsetältet som står mitt ibland dem i all deras orenhet. 17 Ingen får befinna sig inne i uppenbarelsetältet från det han går in i helgedomen för att bringa försoning till dess han kommer ut igen. När han har bringat försoning åt sig och sin familj och åt hela Israels församling, 18 skall han gå ut till altaret som står inför Herren och bringa försoning åt det: han skall ta av tjurblodet och av bockblodet och stryka det på vart och ett av altarets horn 19 och sju gånger stänka blod på altaret med fingret. Så skall han rena det från israeliternas orenhet och helga det.

20 När Aron har fullbordat försoningen för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken. 21 Han skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och över den bekänna israeliternas alla skulder och brott, alla deras synder, och därmed lägga dem på bockens huvud. Sedan skall bocken föras ut i öknen av en man som står beredd. 22 Bocken skall bära alla deras synder med sig ut i ödemarken och släppas lös där ute i öknen. 23 Aron skall därefter gå tillbaka in i uppenbarelsetältet och ta av sig linnekläderna som han satte på sig när han gick in i helgedomen; där skall han lämna dem. 24 Han skall bada på helig plats och sätta på sig sina vanliga kläder. Därpå skall han gå ut och offra sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning åt sig själv och åt folket. 25 Fettet från syndoffret skall han bränna på altaret. 26 Mannen som förde bocken ut till Asasel skall tvätta sina kläder och bada innan han går tillbaka in i lägret. 27 Syndoffertjuren och syndofferbocken, vilkas blod bars in i helgedomen för att bringa försoning, skall föras utanför lägret, och deras hudar, kött och inälvor skall brännas upp. 28 Den som bränner upp detta skall tvätta sina kläder och bada innan han går tillbaka in i lägret. 29 Detta skall vara en oföränderlig stadga för er: den tionde dagen i den sjunde månaden skall ni, både infödda och invandrare, späka er och inte utföra något arbete. 30 Den dagen bringas försoning åt er, så att ni blir rena; ni skall renas inför Herren från alla era synder. 31 Den skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Så lyder denna oföränderliga stadga. 32 Försoningen skall utföras av en präst, en som blivit smord och vigd till präst efter sin far. Han skall klä sig i linnekläderna, de heliga kläderna, 33 och bringa försoning åt det allra heligaste, uppenbarelsetältet och altaret, åt prästerna och allt folket i församlingen. 34 Detta skall vara en oföränderlig stadga för er: en gång om året skall israeliterna få försoning för alla sina synder. Aron gjorde som Herren hade befallt Mose.” Slut citat

Tidigare har jag bloggat om att vi behöver en syndabock – någon att lägga skulden på. Sen dess har jag stavat på Peter Fjellstedts förklaringar. Bibeln är gammal och håller tidlöst. Den sjunde upplagan kom ut år 1882.

”Den ena lotten åt Asasel. Asasel betyder den utstötta, den förkastade, och dermed menas sannolikt mörkrets furste, menniskornas åklagare. Han är förkastad och wandrar omkring för att uppsöka de frommas synder, för att anklaga dem. Job 1:7. 1 Pet 5:8, Matt 12:43. De rum som torra äro, Matt 12:43 eller öknen, äro en bild av mörkrets rike, mörkrets område. Båda bockarne höra tillsammans såsom ett enda offer, emedan i detta offer försoningen skulle framställas i twå afseenden. Således måste den bocken som blef förd till öknen, anses såsom om det vore den offrade bocken, hwilken åter blivit levande och fått sin frihet derigenom, att försoningen genom dess offring var sedd och synden borttagen.”

”BIBLIA – Det är all den heliga skrift” står det på ett försättsblad. De gamla tyska bokstavstyperna är svåra att läsa för mig fortfarande. Det var inte försent att börja. De tre delarna av BIBLIA har stått i min bokhylla sen år 1993. Jag fattade inte vilken gåva jag fått då!

Vem var Asasel? Eller är det någon som fortfarande är? Är bibelns ord förlegade? Är det inte dags med fler parafraser så kallade översättningar till vardagsspråk? Pröva själv och läs om och om igen om Jesu försoningsgärning förebildad i Gamla Testamentets offerriter.

För min del behöver i vart fall jag försoningen ”i twå afseenden.” Jesus som min och allas överstepräst gick in till det allra heligaste och gav sitt eget blod på korset. Han öppnade den brutna förbindelsen med min och allas Fader. Jesus gick tillbaka till den härlighet han hade hos Faders innan när allt var fullbordat.

Det andra ”afseendet” då? Jo, det var efter 40 dagars fasta som Djävulen förde Jesus ut i öknen för att frestas. Så Jesus känner till den platsen mer än väl. Han var frestad i allt. Därför kan han hjälpa mig och alla, som blir frestade. Bibelns löften håller. Djävulen vår Åklagare inför Gud tjatar ständigt om våra fel och att vi inte har en chans att nå Gud.

Om nu Asasel är en plats i öknen, där Djävulen försöker gräva upp gamla förlåtna synder eller är ytterligare ett namn på denne Fiende – det kvittar mig. Det är bra att det är i ”två afseenden”. Men det första är förlåten, försonad genom Jesu blod på korset! Det andra är, att Djävulen försöker gräva upp gamla förlåtna synder.

Skrivet av: Gunnel | 8 februari, 2018

Ett kritiskt tänkande

Idag citerar jag Ola Windås först från Facebook i ”Äkta kristen tro tål att prövas”:
”ÄR DU RÄDD FÖR SANNINGEN – VERKLIGHETEN
Är du rädd för att se sanningen om dig själv, dina fel och brister.
Det kan bero på att du inte mött Honom som är full av nåd och sanning – Jesus Kristus.
Johannes 1:14 Och Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.
Guds startpunkt är att visa mig som människa att Jesus är uppstånden. Jag inser då att både nåden och sanningen gäller för mig och att Jesus är Herre.
Jag ser mig själv i Guds ljus, att jag är ofullkomlig men att jag är förlåten.
Jag ser det om jag inte gömmer mig för ljuset, det avslöjande ljuset som åtföljs av kärlek.”

Detta är bara början av hans inlägg. Vet inte hur mycket jag får citera utan att fråga först. Det räcker långt för mig, som har ett kritiskt tänkande och framför kritiken. Ingen vill bli kritiserad. Då rakt inte jag. Alldeles för hård mot mig själv dessutom enligt ett par vänner.

Enligt bibeln skall det ske i enrum, att en persons synd som upprepas skall belysas av ledaren. Om han inte lyssnar skall fler vara med (församlingen). Lyssnar han inte då heller skall han uteslutas ur församlingens gemenskap. Har jag uppfattat rätt? När det gäller skvalleraktiga kvinnor finns det också att läsa. Ord och inga visor.

Så jag ger Ola Windås helt rätt i hans inlägg att sanningen om mig själv tar jag emot:
”JAG TAR EMOT JESUS SOM HERRE I MITT LIV. JAG HAR KOMMIT HEM
Kärleken från Gud som möter mig gör att jag vågar öppna mig för sanningen, för Gud. Jag gömmer mig inte längre undan Honom.”

Var kommer då mitt kritiska tänkande in? Skall jag bara rannsaka mitt eget inre och döma ut allt som fel sätt hos mig? Är det inte tillåtet att varna? Är det inte tillåtet att se vart New Age-rörelsen leder med sitt positiva tänkande, sin kärlek och sin energi? För min del mötte jag budskap år 1987 med dess fulla utbud i färger och annat. Krigen skulle ta slut om alla bara tänkte positivt!

I en sluten samling med unga vågade jag samtala om likheten med disco och teater med dämpad belysning och strålkastare på alla medverkande i gudstjänster. Där började problemen med mig och mitt sätt att vara! De unga kände inte mig tillräckligt mycket och jag förlorade deras tillgivenhet.

Hör du det? Jag är inte populär längre. Sitter här ensam. Utan att skämmas. Den helige Ande sveper runt på ett annat sätt än strålkastare med olika färger.

Då kommer det ett dån från himlen kanske?

 

Skrivet av: Gunnel | 3 februari, 2018

Lovsång

Än är det inte försent att läsa Jonas Gardells bok ”Om Gud”. Den kom ut år 2003 och såldes i flera hundra tusen exemplar.

Som om det bara är att tiga och svälja, tacka och ta emot! Jag kunde det inte minsann och tyckte att varje kapitel borde vara som ett manus för bibelstudier. OBS, boken handlar inte om homosexualitet. Den handlar om hur vidrig Gamla Testamentets Gud är.

Tidigare år 2000 fanns en mycket skarp analys i tidningen Ordfront av Eva Moberg av Gamla Testamentets Gud. Alla kristna ledare tycktes bli golvade och tysta. Det har gått 17 år sen dess men en efter en dyker upp numera av männen.

Det har kommit en bok till med skärpa om hur hemsk bibeln är mot kvinnor. Den heter:

”Guds olydiga revben” och är skriven av Gunilla Thorgren. Nu borde kvinnor få tala!

Mikael Tellbe

Och lovsången då? Jo, den finns i Gamla Testamentet överallt. Det är inte kritik mot unga, som vill vara med i Hillsong. Det är bara fakta, att rotsystemet är heligt och finns i Gamla Testamentet. Vi skall vara rotade i Kristus. Han finns överallt i de texterna.

De bör vi kunna som orsak till frälsningen.

Skrivet av: Gunnel | 27 januari, 2018

Kroppen glömmer aldrig

Kroppen glömmer aldrig. Det är ett påstående som psykologerna upprepar på grund av allt de fått lyssna till.

Så då kanske jag kan få ihop allt? Är min kropp kristen? Eller är min själ ett psyke, som kan bli skadat? Var finns anden i mitt psyke? Finns den instängd i kroppen någonstans?

På min tidslinje på Facebook har jag blivit så djärv, att jag satt in ett foto från den 5 september år 2009. Här är det:

smal Restad kopiera

Många kan fira en guldbröllopsdag om båda i ett äktenskap får leva. Många tycker att det blivit bättre och bättre trots normala kriser. Jag har gjort ett förhastat löfte till Gud, att han kunde få det som var kvar av min personlighet efter vården på Restad Sjukhus. Så fick jag syn på en bibelvers, att man inte skall skylla på förhastade löften. Sådana har Gud inte behag till.

Det var ju just så många andra bibelverser som räddat mitt psyke. Gud känner mig och jag får ta emot hur många bibelverser som helst personligt. Han har kallat mig också vid namn. Han säger också: ”Du är min” men aldrig mot min vilja. När 50 år hade gått sen mitt ”förhastade löfte” den 5 september år 1959 for jag till Sveriges vackraste kyrkogård utanför före detta Restad Sjukhus och firade vår kärlek, som hållit under alla år. Gud är en Gud för levande och inte för döda! Hans son Jesus lever och har aldrig övergett mig ens då jag trilskats som mest.

Kroppen är kristen tydligen och Gud vill bo i den. Enligt hans eget påstående. Här är en annan bild. Den är från sista gudstjänsten i min hembygds Missionskyrka. Kyrka och församling har samma ord i grekiska språket. Gud vill ha en församling lokalt och överallt i vårt land. En församlings medlemmar kan dö ut och kyrkan rivas som denna blev.

Gud vill bo i varje enskild överlevande medlem ändå.

Sista gudstjänsten080

När jag besöker min hembygd, så stannar inte Gud kvar i Göteborg och överger mig. Han är med till min hembygd och vill bo i dem som bor där nu. Så ser jag det.

Kroppen glömmer aldrig det som jag varit med om. ”Själ” heter det samma på olika språk det vill säga psyke. Psyket kan inte låsas in för Gud är där också och vet hur de, som är sjuka nu har det. Anden kan få kontakt med Gud precis i vilka sammanhang som helst.

”Gud är kärlek” var det stöpplat i färg direkt på väggen i Norra Björke Missionskyrka i början av 20-talet. Jag minns texten och lärde mig sanningen.

Bibeln talar om ande, kropp och själ. Den som tror att Jesus är Guds son och tar emot honom blir född på nytt.

En gång till…

Född till ett levande hopp…

Skrivet av: Gunnel | 19 december, 2017

ADHD?

ADHD

Detta är verkligen inget att skämta om! Det finns så många, som vet hur det är att leva med. De finns flera, som gett mycket bra beskrivningar. De har som det heter ”gått ut” med information i böcker och genom föredrag. En eloge till vänner genom kursen i (H)järnkoll, som berättade.

I en av de kurser, som jag fick gå där alla berättade egna upplevelser, så mötte jag Mona. Nu på morgonen har Mona lovat, att jag får använda ett foto från Indien, som hon tagit. Tack!

Indien Mona Jonsson Molnar

Nej, ingen av oss har diagnosen ADHD men mina tankar kommer från precis alla håll och ändå måste jag leva med det. Om detta fungerar i Indiens som på bilden, så kan också jag fungera med alla impulser från olika minnen och olika tider.

Vid nyår berättar WordPress hur många bloggar jag skrivit och antalet besökare. Jag blir inte så värst imponerad utan tänker på röran av ledningar. Hur kan detta fungera? Och knappast ingen frågar: ”Hur tänker du egentligen?”

Flest besök har berättelsen om kvinnan vid Sykars brunn. Den ligger fortfarande på Västbanken i Samarien för att använda ett gammalt välkänt namn. Ändå äldre namn än Sykar är Sikem. Närmaste stad i nutid är väl Nablus. Så den mest besökta bloggen handlar om flera generationer, som vandrat där i dalgången mellan bergen Ebal och Gerissim. Berg och berg. Det ena är lägre än det andra.

En annan ofta besökt blogg är: ”Skökan i bibeln”. Varför förstår jag inte, eftersom ingen frågar, hur jag tänker egentligen.

Så om det fungerar i Indien alla kopplingar så kan tankarna som kommer från alla tider fungera i mitt huvud. Det finns en central och jag är bara mottagaren. Kraftcentralen där allt utgår ifrån är bibeln. Ja, många får kortslutning av att läsa den. Då vill jag berätta att det finns en transformator som förhindrar överslag. Jo, min mamma var född i slutet av 1800-talet och kunde berätta om den dag, då de fick elektrisk ström i hemmet. Barnen sprang runt, runt huset för att se hur det lyste i rummen. Var de inne släckte och tände de för att se undret igen och igen. Så fanns det andras rackartyg också. Någon kunde gå till en transformator och skruva lite på en propp. Så blev allt mörkt i huset. Gården hade egen transformator. Bara ett halvår innan mor Anna dog mätt på dagar, så kom hennes fars Bondepraktika fram. Hon läste och blev så glad över att se hans handstil. Ja, så kom berättelsen om ljuset. Hon levde upp. Och jag fick ihop det.

Män kan väl inte föda barn? Ändå finns det systemet i släktregistren i bibeln – från far till son. Från Abraham till Isak till Jakob…och Esau är inte nämnd i Matteus kapitel 1. Det hoppar värre än i mitt tankesystem. Jakob hade tolv söner men bara Juda är nämnd. En av tolv söner – så klart att alla tolv inte kan bli far till Peres. Plötsligt finns en kvinna nämnd för första gången. Det finns en kvinna som fött sonen! Läs och häpna!

Det var år 1981 som det blev svårt att skilja på impulserna från bibelns budskap. Svenska Bibelkommissionen var klar med Nya Testamentet och hade moderniserat uttrycket från far till son eller rättare sagt uttrycket i att det fanns kvinnor, som födde  söner. Se vilken parentes – ”vilkas mor vara Tamar”! Undra på att tankarna rusade. Skulle det bli ordning i mitt huvud varför en av två tvillingar fick vara med i Jesu släkttavla? För det handlar om den.

Nej, jag fick inte någon kortslutning! Tiden har gått sen Nya Testamentet kom ut i ny översättning. Jag har hunnit sen dess att läsa historien om alla parentesernas mödrar. Jag har hunnit att älta under åren som gått minsann. Vem blir utvald av Gud? Vad hade Tamar gjort för att få bli nämnd under tusentals år sen dess. Jo, hon lurade sin svärfar! Vad gjorde skökan Rahav för att få bli nämnd? Jo, hon ljög för ett par väktare i staden Jeriko. Vad gjorde att en hednisk kvinna från ett fiendeland till Israel får vara med? Jo, hon förlorade sin make och hade inga barn fått med honom ens. För att inte tala om Batseba. Där i parentesen finns en omskrivning eller illa dold sanning, att det var kung David, som gjort sig av med Batsebas man Uria. Jo, det är långsökt och besvärligt att leta upp och läsa om i Gamla Testamentet. Profeten med rätt retorik heter Natan. Han tog ett samtal med David. David fick en fråga av honom och fick svara själv på frågan. Svar: Döden.

Ja, så är vi framme vid jul och änglabesök både till Maria och till Josef. Var och en hade en så svår situation att vänta. Så svår att var och en behövde separata besök:

”Detta är Gud!”

God Jul!

Skrivet av: Gunnel | 6 december, 2017

Präglad

Igår kom två mail. Ett likt en brevväxling som den var förr i tiden. Plus en gratulation till min födelsedag. Det andra var från biblioteket. Boken som jag stod i kö för att få låna hade kommit. Tidigare skickades sådana meddelande per brev. Jag är redan framme vid poängen. Jag är präglad. Kan inte komma på någon annan ursäkt för min barnslighet att tycka om att bli uppvaktad på min födelsedag. Inte minst via den nya tekniken på Facebook.

Min mor var förutom mor till oss sex barn föreståndare för telegraf och telefonstationen i min hembygd. Det var vanligt med telegram till bröllop och födelsedagar. En telegrafist ringde från huvudstationen och läste upp texten och mor Anna skrev ned på förtryckta kladdpapper. Ja, så kom min femårsdag och pappa kunde skicka ett kostnadsfritt ”telegram” med text som lärdes utantill och citerades gång på gång. Tills innehållet från avsändare blev till avsändaren själv…

”Må kärlek och lydnad få bliva din prydnad De många år som dig återstår pappa.” Han blev nästan 95 år.

Kladden till det telegrammet gömdes sen noga i deras sekretär som ett värdepapper för mig i vuxen ålder. Jag blev präglad av hur viktig min födelsedag var. Gissar jag.

Det var inte vilken bok som helst, som jag kunde hämta på biblioteket igår. Jag är präglad av mina föräldrars inställning till bibeln – böckernas bok. Fattar inte hur blind jag varit för allt hemskt, som står där! Jag har stavat på versen: ”Du sammanfogade mig i min moders liv…” och ”Jag har kallat dig vid ditt namn – du är min…” och tagit åt mig utan att föra över att detta gäller avsändaren och hans relation till Jakob. Nu är jag alltså över 80 år och tyckte om att fylla år en gång till! Nu borde jag klara att andra inte tycker som jag!

Boken heter: ”Guds olydiga revben” och är skriven av Gunilla Thorgren. Jag borde nu nästan 18 år äldre än senaste gången klara av att läsa skärpta kvinnors syn på bibeln. Som jag inte delar! Sist var det Eva Mobergs: ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig” en artikel i tidningen Ordfront nr 1 år 2000 med varningstext för bibeln. Det borde finnas varningstext för tidningar, böcker, TV-program och datoranvändning också! Det borde finnas varningstext för ondskan! Det finns det inte.

Så bibeln talar sanning om all ondska, som finns i alla tider. Inte minst nu i vår tid. Det satt tre erfarna kvinnor i samtal om kvinnor, som blivit förnedrade i alla tider sen bibelns tid i ett TV-program, som jag hänvisat till förut. Ja, jag har sökt upp texten i Domareboken och läst på. Den är vidrig men sann. Skyll bara inte på Gud! Malou var frågeledare i detta TV-program – hennes eget. Författaren Gunilla Thorgren var en av de två kvinnliga författarna. Mot bibeln…

Igår fyllde jag 82 år och var så barnsligt glad över alla som klickat fram en gratulation på Facebook. Tack till er alla! Jag tar kampanjen ”Metoo” på fullt allvar och har bloggat tidigare om våldtäkt på själen (psyket), på kroppen eller på anden. Det går inte att jämföra vilka övergrepp som är de värsta. Några har blivit utsatta för övergrepp så grymt i psyket och sexuellt inom mentalsjukvården! Detta är vidrigt och svårt att tro. Var fanns Gud och skyddade Dorothy och tonåringen, som fick för mycket insulin och dog i sängen bredvid henne den gången? Varför borde Dorothy, Lucy och tusentals andra tiga år 2017, därför att sanningen är obehaglig om psykiatrisk vård?

Gissa om jag är tacksam över att vara präglad från början att mörkret inte har någon makt över ljuset! Ljuset bryter igenom de mest otäcka mörker. Decembermörker finns inte för mig. Han som är världens ljus kom när tiden var inne. Till slut skall han ha lagt all ondska under sina fötter! Än är vi inte där. Men jag blev präglad från barndomen, att Gud är stor och kärleken störst bland tro och hopp.

”Den gång du viskade ditt bliv Du ville mening i mitt liv Din mening i mitt väsen skriv Min fader och min Gud.” (Jeanna Oterdahl f. 1879)

Min mor Annas arbetsplats bland andra.

annas-facebookkontakter-001

Visst var det roligt att få en present som denna! Tack till författaren och vännen Ann-Britt Boman och Ulla Welén, som förmedlade gåvan.  Vi är från ”En socken med guldkant”…

Ja, jag fyllde år igår. Tack för att du vill läsa mina tankar och följer bloggen!

Boken om Björke 001

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier