Skrivet av: Gunnel | 19 december, 2017

ADHD?

ADHD

Detta är verkligen inget att skämta om! Det finns så många, som vet hur det är att leva med. De finns flera, som gett mycket bra beskrivningar. De har som det heter ”gått ut” med information i böcker och genom föredrag. En eloge till vänner genom kursen i (H)järnkoll, som berättade.

I en av de kurser, som jag fick gå där alla berättade egna upplevelser, så mötte jag Mona. Nu på morgonen har Mona lovat, att jag får använda ett foto från Indien, som hon tagit. Tack!

Indien Mona Jonsson Molnar

Nej, ingen av oss har diagnosen ADHD men mina tankar kommer från precis alla håll och ändå måste jag leva med det. Om detta fungerar i Indiens som på bilden, så kan också jag fungera med alla impulser från olika minnen och olika tider.

Vid nyår berättar WordPress hur många bloggar jag skrivit och antalet besökare. Jag blir inte så värst imponerad utan tänker på röran av ledningar. Hur kan detta fungera? Och knappast ingen frågar: ”Hur tänker du egentligen?”

Flest besök har berättelsen om kvinnan vid Sykars brunn. Den ligger fortfarande på Västbanken i Samarien för att använda ett gammalt välkänt namn. Ändå äldre namn än Sykar är Sikem. Närmaste stad i nutid är väl Nablus. Så den mest besökta bloggen handlar om flera generationer, som vandrat där i dalgången mellan bergen Ebal och Gerissim. Berg och berg. Det ena är lägre än det andra.

En annan ofta besökt blogg är: ”Skökan i bibeln”. Varför förstår jag inte, eftersom ingen frågar, hur jag tänker egentligen.

Så om det fungerar i Indien alla kopplingar så kan tankarna som kommer från alla tider fungera i mitt huvud. Det finns en central och jag är bara mottagaren. Kraftcentralen där allt utgår ifrån är bibeln. Ja, många får kortslutning av att läsa den. Då vill jag berätta att det finns en transformator som förhindrar överslag. Jo, min mamma var född i slutet av 1800-talet och kunde berätta om den dag, då de fick elektrisk ström i hemmet. Barnen sprang runt, runt huset för att se hur det lyste i rummen. Var de inne släckte och tände de för att se undret igen och igen. Så fanns det andras rackartyg också. Någon kunde gå till en transformator och skruva lite på en propp. Så blev allt mörkt i huset. Gården hade egen transformator. Bara ett halvår innan mor Anna dog mätt på dagar, så kom hennes fars Bondepraktika fram. Hon läste och blev så glad över att se hans handstil. Ja, så kom berättelsen om ljuset. Hon levde upp. Och jag fick ihop det.

Män kan väl inte föda barn? Ändå finns det systemet i släktregistren i bibeln – från far till son. Från Abraham till Isak till Jakob…och Esau är inte nämnd i Matteus kapitel 1. Det hoppar värre än i mitt tankesystem. Jakob hade tolv söner men bara Juda är nämnd. En av tolv söner – så klart att alla tolv inte kan bli far till Peres. Plötsligt finns en kvinna nämnd för första gången. Det finns en kvinna som fött sonen! Läs och häpna!

Det var år 1981 som det blev svårt att skilja på impulserna från bibelns budskap. Svenska Bibelkommissionen var klar med Nya Testamentet och hade moderniserat uttrycket från far till son eller rättare sagt uttrycket i att det fanns kvinnor, som födde  söner. Se vilken parentes – ”vilkas mor vara Tamar”! Undra på att tankarna rusade. Skulle det bli ordning i mitt huvud varför en av två tvillingar fick vara med i Jesu släkttavla? För det handlar om den.

Nej, jag fick inte någon kortslutning! Tiden har gått sen Nya Testamentet kom ut i ny översättning. Jag har hunnit sen dess att läsa historien om alla parentesernas mödrar. Jag har hunnit att älta under åren som gått minsann. Vem blir utvald av Gud? Vad hade Tamar gjort för att få bli nämnd under tusentals år sen dess. Jo, hon lurade sin svärfar! Vad gjorde skökan Rahav för att få bli nämnd? Jo, hon ljög för ett par väktare i staden Jeriko. Vad gjorde att en hednisk kvinna från ett fiendeland till Israel får vara med? Jo, hon förlorade sin make och hade inga barn fått med honom ens. För att inte tala om Batseba. Där i parentesen finns en omskrivning eller illa dold sanning, att det var kung David, som gjort sig av med Batsebas man Uria. Jo, det är långsökt och besvärligt att leta upp och läsa om i Gamla Testamentet. Profeten med rätt retorik heter Natan. Han tog ett samtal med David. David fick en fråga av honom och fick svara själv på frågan. Svar: Döden.

Ja, så är vi framme vid jul och änglabesök både till Maria och till Josef. Var och en hade en så svår situation att vänta. Så svår att var och en behövde separata besök:

”Detta är Gud!”

God Jul!

Skrivet av: Gunnel | 6 december, 2017

Präglad

Igår kom två mail. Ett likt en brevväxling som den var förr i tiden. Plus en gratulation till min födelsedag. Det andra var från biblioteket. Boken som jag stod i kö för att få låna hade kommit. Tidigare skickades sådana meddelande per brev. Jag är redan framme vid poängen. Jag är präglad. Kan inte komma på någon annan ursäkt för min barnslighet att tycka om att bli uppvaktad på min födelsedag. Inte minst via den nya tekniken på Facebook.

Min mor var förutom mor till oss sex barn föreståndare för telegraf och telefonstationen i min hembygd. Det var vanligt med telegram till bröllop och födelsedagar. En telegrafist ringde från huvudstationen och läste upp texten och mor Anna skrev ned på förtryckta kladdpapper. Ja, så kom min femårsdag och pappa kunde skicka ett kostnadsfritt ”telegram” med text som lärdes utantill och citerades gång på gång. Tills innehållet från avsändare blev till avsändaren själv…

”Må kärlek och lydnad få bliva din prydnad De många år som dig återstår pappa.” Han blev nästan 95 år.

Kladden till det telegrammet gömdes sen noga i deras sekretär som ett värdepapper för mig i vuxen ålder. Jag blev präglad av hur viktig min födelsedag var. Gissar jag.

Det var inte vilken bok som helst, som jag kunde hämta på biblioteket igår. Jag är präglad av mina föräldrars inställning till bibeln – böckernas bok. Fattar inte hur blind jag varit för allt hemskt, som står där! Jag har stavat på versen: ”Du sammanfogade mig i min moders liv…” och ”Jag har kallat dig vid ditt namn – du är min…” och tagit åt mig utan att föra över att detta gäller avsändaren och hans relation till Jakob. Nu är jag alltså över 80 år och tyckte om att fylla år en gång till! Nu borde jag klara att andra inte tycker som jag!

Boken heter: ”Guds olydiga revben” och är skriven av Gunilla Thorgren. Jag borde nu nästan 18 år äldre än senaste gången klara av att läsa skärpta kvinnors syn på bibeln. Som jag inte delar! Sist var det Eva Mobergs: ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig” en artikel i tidningen Ordfront nr 1 år 2000 med varningstext för bibeln. Det borde finnas varningstext för tidningar, böcker, TV-program och datoranvändning också! Det borde finnas varningstext för ondskan! Det finns det inte.

Så bibeln talar sanning om all ondska, som finns i alla tider. Inte minst nu i vår tid. Det satt tre erfarna kvinnor i samtal om kvinnor, som blivit förnedrade i alla tider sen bibelns tid i ett TV-program, som jag hänvisat till förut. Ja, jag har sökt upp texten i Domareboken och läst på. Den är vidrig men sann. Skyll bara inte på Gud! Malou var frågeledare i detta TV-program – hennes eget. Författaren Gunilla Thorgren var en av de två kvinnliga författarna. Mot bibeln…

Igår fyllde jag 82 år och var så barnsligt glad över alla som klickat fram en gratulation på Facebook. Tack till er alla! Jag tar kampanjen ”Metoo” på fullt allvar och har bloggat tidigare om våldtäkt på själen (psyket), på kroppen eller på anden. Det går inte att jämföra vilka övergrepp som är de värsta. Några har blivit utsatta för övergrepp så grymt i psyket och sexuellt inom mentalsjukvården! Detta är vidrigt och svårt att tro. Var fanns Gud och skyddade Dorothy och tonåringen, som fick för mycket insulin och dog i sängen bredvid henne den gången? Varför borde Dorothy, Lucy och tusentals andra tiga år 2017, därför att sanningen är obehaglig om psykiatrisk vård?

Gissa om jag är tacksam över att vara präglad från början att mörkret inte har någon makt över ljuset! Ljuset bryter igenom de mest otäcka mörker. Decembermörker finns inte för mig. Han som är världens ljus kom när tiden var inne. Till slut skall han ha lagt all ondska under sina fötter! Än är vi inte där. Men jag blev präglad från barndomen, att Gud är stor och kärleken störst bland tro och hopp.

”Den gång du viskade ditt bliv Du ville mening i mitt liv Din mening i mitt väsen skriv Min fader och min Gud.” (Jeanna Oterdahl f. 1879)

Min mor Annas arbetsplats bland andra.

annas-facebookkontakter-001

Visst var det roligt att få en present som denna! Tack till författaren och vännen Ann-Britt Boman och Ulla Welén, som förmedlade gåvan.  Vi är från ”En socken med guldkant”…

Ja, jag fyllde år igår. Tack för att du vill läsa mina tankar och följer bloggen!

Boken om Björke 001

Skrivet av: Gunnel | 22 november, 2017

Vad är sanning och vad är lögn om bibeln? Del 3

Allt det ruskiga som finns nerskrivet i bibeln är sant. Alla grymheter som beskrivs är sanna. Men det är inte hela sanningen.

Så kommer maktlösheten, som när tre kvinnor samtalade i TV4:s program ”Malou efter tio” om kvinnoförnedringen i bibeln. Författaren Gunilla Thorgren hade hittat det absolut mest ruskiga exemplet i Domareboken. Som om de tre satt med svaret sen? Och varför inte ha med en exeget, som känner till helheten?

Dagarna har gått. Jag är glad över att jag hittat en gammal pingstpastor via Facebook, som vågar ta en debatt om bibeltolkningar. Han heter Jean-Erik Mårtensson och är så kallat avsidestagen. Från den situationen använder han sin egen tidslinje på Facebook och undervisar i klassisk, konservativ bibeltolkning och lära. Det innebär att skrift förklarar skrift och det tydliga har företräde framför det dunkla. Detta innebär inte, att det är lätt att förstå. Det är heller inte lätt att ha tålamod med alla upprepningar. Det kommer fler av motsatt uppfattning. Universalism – den så kallade apokatastasis har blivit aktuell igen.

Domsöndagen närmar sig. Inom Pingströrelsen är det inte brukligt att följa Svenska Kyrkans föreslagna bibeltexter för varje söndag under kyrkoåret. Andra frikyrkosamfund följer den planen, som egentligen skulle vara till hjälp i förkunnelsen och bli en bredd i bibelkunskap. För en ovan bibelläsare kan det bli svårt annars. Domsöndagens texter passar inte för den som tror på universalism. Om jag får ana.

Domsöndagen Kristi återkomst

För min del skulle jag inte kunna vara med i en TV-soffa och försvara bibelns Gud mot tre kunniga damer. Jag kan bara skriva här, att jag älskar bibelns Gud och har aldrig mött honom i ORDET som nedvärderande mot mig som kvinna. Tvärtom. Det är bara han, som kommit med rätt tröst och upprättelse.

Nu rekommenderar jag ”Anta Utmaningen” och en av deras administratörers textutläggning för Domsöndagen. Väl mött i ordet från Gud!

Fruktan finns inte i kärleken. 1 Joh 4:16-21

Skrivet av: Gunnel | 17 november, 2017

Vad är sanning och vad är lögn om bibeln? Del 2

Go´ morron!
”Vad är sanning eller lögn om bibeln?”
Den rubriken valde jag för en bloggpost. Plötsligt fick jag nästan 200 besök eller läsare. Jag går inte på ”den lätte”, som göteborgare säger. Sanningen är att några läser vad jag skriver.
Denna gång gäller det författaren Gunilla Thorgrens nyutkomna bok: ”Det olydiga revbenet”. Den är alldeles för dyr att köpa för att få läsa om hennes bibeltro och slutsatser. Kvinnoföraktet i vårt samhälle börjar från början i bibeln. Det är bibeln som är orsaken till alla ruskiga övergrepp mot kvinnor! Enligt hennes upptäckt…
Så jag har sett ”Malou efter tio” som länk tre gånger för att lyssna in tre kvinnors längtan efter bildning och försök på egen hand att läsa bibeln. Gunilla Thorgren och författaren Ebba Witt Brattström är tydligen båda forskare i ämnet kvinnoförtryck. Gunilla Thorgren hade frågat präster om råd hur hon skall kunna läsa bibeln. Det borde vara en präst bredvid för att förklara fick hon till svar. Och tyvärr har de svårt att förklara…
Så hon skulle minsann läsa själv från början. Hur många har inte stupat sen? Min skolkamrat från realskolan blev skadad för livet som femåring. Hon var duktig redan då och kallades senare i realskolan för klassens geni. En bitter nästan blind släkting ville att Karin skulle sitta hos henne och läsa om de ruskiga krigen i Gamla Testamentet. Hon fick 25 öre varje gång. Det var mycket pengar år 1941.
Kvinnan hade visst som ung blivit försmådd av en präst. Så hämnden på prästens Gud var att impregnera ett barn mot bibeln. Det smärtar mig fortfarande. Vi brukade ta en promenad på Hunneberg tillsammans den gång jag besökte min hembygd. Det var bara åren 1988-1993 som vi fått kontakt igen. Då var jag ”pastor” i hennes hembygd. Sista gemensamma promenaden var på hennes bygds kyrkogård. Där hade jag aldrig gått förut. Plötsligt sa hon:
”Här ligger Sofia begravd!”
Jesus sa, att det var bättre med en kvarnsten runt halsen på någon som förför en av hans minsta. Karin ändrade inte inställning till bibeln och dog plötsligt några veckor efter vår promenad.
Nej, jag tyckte inte om denna Sofia. Men på vinden på gården i ett röj fanns en gammal bibel i tre delar med förklaringar av Peter Fjellstedt. Den fick jag syn på en gång i Karins bokhylla vid ett besök och blev så glad, att jag fick låna dem. Till slut hade jag varit så glad, att jag fick dem: ”Dom kan du behålla!”
Inte förrän nu har jag fattat vad jag fick den gången. Vem vet? Jag kanske kan få kontakt med författaren till ”Det olydiga revbenet” och berätta för henne om Guds kärlek som poängen?
Vem vet? Än brinner elden att få berätta om Guds kärlek genom hela bibeln till alla. Ondskan kommer från annat håll.
Allt gott
önskar
Gunnel

P.S. Ta metoo på allvar i kyrkan  D.S.

Skrivet av: Gunnel | 14 november, 2017

Förförståelse

För 10-15 år sen läste jag en notis i tidningen Sändaren om bibelkunskap. Den har sjunkit så drastiskt, att de som sökte till pastorslinjen skulle behöva 1 års bibelskola först. Ungefär så stod det att läsa. Ungefär samtidigt hade jag snappat upp ordet ”förförståelse”. Det saknas förförståelse för svåra bibeltexter.

Författaren Gunilla Thorgren medverkade i Tv4:s program ”Malou efter tio”. I min förra bloggpost gav jag länken och fortsätter nu. Programmet handlar om hur kvinnoföraktet börjat och författaren hade funnit det i bibeln genast. Det gäller forskning och bildning, som saknades henne. Hon hade aldrig läst igenom hela bibeln! Det har inte jag gjort heller. Som upplysning. Men bibeln har sagt mig, att det är dårskap att säga, att det ingen Gud finns. Och den som vill berömma sig själv kan göra det om han har förstånd att söka Herren. Genast kom diskrimineringen. Det är tydligt. Det står mest om ”han”. ”Hon” är bortsorterad enligt Gunilla Thorgren, när det var fråga om att sätta ihop evangelierna.

Så det är inte mycket lönt att fortsätta bloggen. Jag saknar kunskap att säga emot dessa tre damer, som inte läst bibeln för sin bildning. För min del började det med att jag sökte tröst – att i alla fall Gud skulle hålla med mig hur illa jag blivit behandlad av en lärare. Jag hade ju rätt! Och vågade säga emot läraren…

Åren gick och jag sökte tröst igen för hur illa jag blivit behandlad inom sjukvården. Än har jag inte hittat något kvinnoförtryck i bibeln. Ty Guds löften så många de än är har fått sitt ”ja” i honom (Jesus) därför får det också sitt ”amen”. Det är citerat fritt ur minnet därför att jag sen ungdomen har hållit fast vid den versen. Det var en man, som lärde mig den! Han lärde mig och andra unga, att vi får genom tro ta emot det som står i bibeln! Även om det gällde Israel eller någon enskild person i tid som gått.

Så jag lär aldrig bli feministteolog. Vad nu det innebär? Jag älskar patriarkerna Abraham, Isak och Jakob. Så nu är det skrivet. Och inte vill jag bli något olydigt revben.

Skrivet av: Gunnel | 2 november, 2017

Vad är sanning eller lögn om bibeln?

Det svepte förbi en länk till ett TV-program i kanal 4 i mitt flöde på Facebook två olika gånger. Mina intressen är ju synkroniserade av dem. Ja, det gäller att hänga med i utvecklingen och bli taggad. Enligt annonseringen skulle den kristna tron finnas med.

”… Ebba Witt Brattström pratar om det strukturella kvinnoförtrycket genom tiderna, och hur det introducerades i den kristliga tron och Bibeln. …”.

Malou efter tio

Programmet var nyttigt att se både en och flera gånger. Jag fattar kanske fort men glömmer ändå fortare. Så kvar är de många frågorna om bästa sändningstid och vilka som måste betala för denna dåliga reklam för bibeln. En exeget och en teolog – båda kvinnliga – fick länken av mig för påseende. De saknar tydligen mitt temperament och reagerade lugnt och sakligt eller inte alls. Så hade präster reagerat på frågan om allt ruskigt kvinnovåld i bibeln. De hade bett om ursäkt över att de inte kunde förklara eller svara bättre på författaren Ebba Witt Brattströms frågor. Hon borde ha haft en präst vid sin sida, som tolkade de svåra texterna i Gamla Testamentet hette det först. Det var när hon bestämt sig för att läsa igenom bibeln och bli ”bildad”. Ja, så läste hon själv ända från början och hittade ganska snart det allra mest ruskiga våld mot kvinnor, som kan tänkas av en levit.

Där är jag nu, att jag visste om det sammanhanget men inte klarade rätt sökord. Tror inte att det går att söka på vidriga kränkningar av kvinnor eller Metoo. Jag fick hjälp av min namne exegeten och bekräftar illdåden som sant.

Inte ens jag med mitt heta temperament behöver gå ut och försvara bibeln. Jag är bara glad över att den som har ett ärligt intresse av Guds behandling av kvinnan i bibeln kan söka bland mina bloggar som Tamar, ”Skökan Rahav”, äktenskapsbryterskan i Samaria. Som jag ser det blir kvinnor i bibeln upprättade i ett nu oavsett deras förflutna.

Nya Testamentet var visst ändå värre enligt författaren Ebba Brattström, som fick fortsätta beskrivningen om hur bibeln behandlar kvinnor eller utesluter helt. Detta är kunskap, som jag aldrig fått hemifrån eller genom egen läsning eller genom bibellärares undervisning. Det stämmer inte!

Vi hörs!

Skrivet av: Gunnel | 16 oktober, 2017

Min mentor är en syster

Idag är det måndag och den sjunde dagen. Min mentor är sjuksköterska och ”Sahlgrenare”, som jag trodde jag skulle bli. Vi möttes en kväll, när jag var ledsen och ingenstans kom:
”Jag hjälper dig,” sa Rose-Marie och såg till att jag kom ut på nätet.

Så dog min skolkamrat, en sköterska plötsligt. Jag fick inte in någon minnesruta i en tidning, om hur bra hon varit i sitt liv som sköterska på Restad Sjukhus. Ja, då skrev jag och berättade på min nya blogg, om hur det var att bli patient på det sinnessjukhuset, där hon var elev år 1956. Karin dog år 2006 bara 70 år gammal. Det har gått med snigelfart sen dess, för ingen orkar lyssna på hur patienterna hade det. Och har det år 2017. Det har jag förstått av alla berättelser.

Därför gav inte jag upp med mina försök att säga:

”Så gör man inte mot en patient!”

”Nu har Evert och jag oxå sett filmen. Så bra Gunnel, och så sakligt och fint du berättar. Mycket bra film som är sevärd av alla. Minns oxå min elevtid på Lillhagen och vill inte tillbaka till den tiden. Bra jobbat Gunnel”. Tack för den recensionen, Rose-Marie!

syskonen 1934 001

Detta är mina syskon. Alla är äldre. Jag var inte född då sommaren 1935. Jag har tillsammans med dem vuxit upp under bra och trygga omständigheter. Storebror precis som vår far tyckte inte om att tala om sjukdomar. De mådde illa av ett sådant samtalsämne och besök på sjukhus. Ändå kom storebror och hälsade på mig, när jag var 4½ år och hade kört en trädgårdgrep genom bara foten och när jag var 20 år och hade en sömnrubbning. De andra har också gjort besök och stöttat mig under åren som gått. Nu finns ett SOS på Youtube. Det handlar om så otroligt många andra men inte mig.

I morgon är det den åttonde dagen filmen kan leva sitt eget liv i rymden. Jag kan få fortsätta att berätta om honom, som såg mig redan i min moders liv. Han sammanfogade mig också som alla andra! Han vet vilka tankar han har om mig och alla andra till att ge mig och oss en framtid och ett hopp.

”Vi åker dit och gör ett studiebesök, så att vi får en punkt på historien!” Så sa projektledaren Annica Engström, Stiftelsen Gyllenkroken våren år 2013. ”Men det kan inte bli förrän till hösten.”

Den förlorade hösten år 1956 blev en vår. För dem som älskar Gud, samverkar allt till det bästa.

Dalia höst 001

Skrivet av: Gunnel | 14 oktober, 2017

Pat. är frisk och pigg för övrigt

Telefonen ringde. Det var min sjukgymnast. Numera är det inget ovanligt eller märkvärdigt att få en höftprotes. Hon meddelade, att jag var färdigbehandlad som patient. Ett positivt meddelande att allt gått bra. Ansvaret var mitt sen att träna och åter träna.

Det hon inte visste var, att ordet ”patient” och ”färdigbehandlad” rev upp ett gammalt, stort sjok av minnen och smärta. Nu eller aldrig måste jag ta itu med detta!

Den 12 december år 2007 kom kopian av min gamla sjukjournal från år 1956 i rekommenderat brev att lösa ut med betalt svar, att jag mottagit brevet. Sen gällde det bara att ligga plant på sängen för att slippa ryggsmärtan och börja läsningen. Då ringde telefonen och frågan kom om vad jag gjorde.

Tio år har gått snart sen den stunden, då jag började gråta. Tio år har gått och många har fått lyssna med eller mot sin vilja. Nu är det över. Min förhoppning är att någon skall finna tröst och få upprättelse precis som jag fick till slut…

Efter 50 års bearbetning av traumat och nu 60 år senare finns dokumentären att se på Youtube. Varsågod! För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa.

Skrivet av: Gunnel | 12 oktober, 2017

Bottenlös skam

Det fanns inget ord för det. Så jag hittade på ett själv – skammad. Så kom frågan: ”Vad är det för ett ord? Det har jag inte hört förut.”

Nu har alla bitar fallit på plats. Den 10 oktober är över. Det var hennes födelsedag, som antagligen hade ADHD. Vi – mina vänner och jag kunde inga bokstavskombinationer på den tiden i slutet av 60-talet. Vi såg bara beteendet och missbruket – det som senare i tiden kallas ”självmedicinering” med alkohol eller andra droger. ”Vi” hörde till dem, som vissa kallade personer ”Med Jesus i vårdsvängen”. Fyndig rubrik på ett nummer av ”Pockettidningen R”.

De unga som följde med mig på besök på Hinsebergs kvinnofängelse var unga i 20-årsåldern. På den tiden var det tillåtet att frivilligt gå till gudstjänst från avdelningarna tillsammans med vakter. År 1972 var de intagna en rätt publik för min del att berätta vad jag varit med om. Det är teknik att få en publik att skratta och slappna av för att sen kunna lyssna. Efter det berättade jag om en Gud, som känner oss människor och inte sätter felaktiga omdömen och diagnoser. Jag berättade om den tröst, som jag hade fått genom bibeln gång på gång, att Gud känner mig och har sammanfogat mig i min moders liv och älskar mig.

Skammen över det, som jag berättat var så stor att ingen av mina vänner som var med visste något. Det var ren överrumpling. Efteråt berättade kuratorn lågmält: ”Jag har den sjukdomen.” Anna Myhrman och jag höll kontakt under alla hennes år i tjänst och efter hennes pensionering. Jag har sparat sista julkortet för jag anade en djup depression.

Vadå skam? Om tjejerna  blivit ”skammade” i sitt liv kan jag försöka sätta mig in i. Men jag eller deras kurator som varit så skötsamma? Den 10 oktober är över för i år och jag har fortfarande inte fattat vilka som uppmärksammar denna dag och varför.

Ett år köpte jag en blomma och tog med till Stiftelsen Gyllenkroken i Göteborg. Personalen var frågande. Till slut efter lunchen frågade jag en kille, om de inte firar den 10 oktober. Han blev lika frågande och jag fick påminna om att det var psykiatrins dag. Till slut fattade han och gav en motfråga:

”Menar du den dan då läkemedelsbolagen tog över vården?”

Ja, vad är det vi firar? Jag fattar fortfarande ingenting. Alla mentalsjukhus över hela världen tömdes på patienter, därför att medicinerna blivit så bra! Tro det den som vill! Skammen är bottenlös! Jag bjuder på detta nya ord ”skammad”! Jag själv blev skammad för livet den 5 september år 1956. Och fick inte berätta något om hur vården varit och vad som följde av den vårdens diagnoser för mig senare. Men de lärde med makt föreläser för varandra och överträffar varandra i kunskap om människas själ.

Den 10 oktober år 2017 släppte Stiftelsen Gyllenkroken sin film: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” till Youtube. Det är bara att söka på berättarens namn. Eller gå in på deras hemsida: http://www.gyllenkroken.se och söka på filmer.

Jesus sa en gång, att själen är ovärderlig. Ingen kan ge något i lösen för sin själ och rädda den. Det hjälper inte med millionbelopp! Vi är alla ”skammade” på olika sätt. Det visste Jesus och tog på sig vår synd, skuld och sjukdomar upp på korset. Det lär vara ett juridiskt begrepp i ordet ”nåd”. Den som vill ha strafflindring på ett fängelse måste gå till högsta instans kungen för att be om ”nåd”.

Den som ber Jesus kungars kung om nåd, kan bli frikänd både nu och få en frikännande dom efter döden på domens dag. Ett testamentet blir inte giltigt förrän den som skrivit det har dött.

Logisk kunskap. Jesus har dött, uppstått och står för sitt testamente.

Skrivet av: Gunnel | 7 oktober, 2017

En marginalanteckning

I min gamla bibel finns marginalantecknigar. Ibland obegripliga med bara ett datum men inget minne av vad som hände. Ibland som idag minnet av Christa-Maria Lyckhage, som höll ett bibelstudium i slutet av 60-talet på studenthemmet Jeriko. Enda anteckningen är två siffror i rött: 4:2. Resten är minnet av vad hon talade om och boken hon varit medförfattare till: ”Bakom stängda dörrar”.

Christa-Maria var gift med dåvarande föreståndaren för Stadsmissionen Knut Lyckhage. Det var hennes uppgift att undervisa unga, som ville bli besökare på fängelser. Så läste hon ur Jeremia kapitel 1 och visade på förhållandet mellan verben: upprycka, nedbryta, förgöra och fördärva i vers 10 i motsats till de positiva verben att uppbygga och plantera. Hennes egen livserfarenhet var hur fort det gick att förstöra allt, som varit bra från början i unga människors liv men hur svårt det var att bygga upp igen, det som var raserat.

P1000036.JPG

Så kunde jag komma ihåg det hon sagt och åka runt i Göteborg och fotografera rivningshus med sönderslagna fönster. Inte bara dem utan även följa grävskoporna hur fort allt jämnades med marken och forslades bort. Det var lätt att koppla till familjer, som gått i sönder och barn som farit illa.

Det bästa jag kan göra nu är att rekommendera en nyskriven bok av Eva Edberg. Författaren berättade på måndagskvällen där jag fanns med om hur hon som 4-åring försökte rädda sin pappa och även sin mamma. Det arbetet och den drömmen fortsatte upp i vuxen ålder. Boken är mycket läsvärd, aktuell och sanningsenlig men fiktivt skriven. Det handlar ett barn, som försöker bygga upp en fungerande familj. I verkligheten för övrigt handlar det om väldigt många barn som kämpar med att få ihop en familj.

Eva Edberg 001

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier