Måndagen den 19 juli hade Göteborgs-Posten en bokrecention skriven av Karin Widegård. Där finns foto av den kände psykiatern Clarence Crafoord och rubriken är:
Öppenhjärtligt och personligt
Titeln på Crafoords memoarer är:
"Kärleksförsök och svek – en själsläkares berättelser"
Torsdagen den 22 juli bjöd Göteborgs-Posten på två helsidor av en f.d. patient inom psykiatrin, som haft psykoser och rest sig igen.
"Anneli fann livet efter psykosen"
Ingen semesterläsning precis för min del men jag fattade direkt ett beslut att köpa Clarence Crafoords bok, bläddrade i den igår och läste lite här och lite där och blev så besviken över att boken inte handlar mer om den abrupta nedläggningen av mentalsjukhusen i slutet av 80-talet. Det var fråga om människor, som inte visste om något annat än att vara inlåsta och stämplade med diagnoser, som släpptes ut i frihet och skulle överleva den förändringen.
Detta var dagsresten, som utlöste nattens dröm. En dröm kan vara hur märklig som helst men innehålla mycket mer än det som hände dagen innan. Drömmen kan innehålla hela ens liv koncentrerat ibland.
Jag drömde, att jag satt vid den världskände psykiaterns dödsbädd. I boken igår såg jag, att hans nuvarande fru heter Gunnel. Hon fanns där i rummen också och så sa jag till den döende:
"Jag ska till himlen."
Det lär vara psykiskt övergrepp att fråga en döende om hur han har det med Gud. Jag för min del skriver också memoarer men är inte längre en naken loser. Hela bibelns innehåll handlar om människans nakenhet inför Gud och hans kärlek till sin skapelse mannen och kvinnan och hans möjlighet att ge honom och henne kläder. Slitstarka vardagskläder och bröllopskläder. Bibelns budskap handlar om att få ta av de nersmutsade kläderna och få rena.
En naken loser kan få bli en välklädd segrare i Jesu namn. En stukad liten människa kan få upprättelse.
Gunnels plats i rymden 
Denna blogg från den 27 juli 2010, som någon klickat fram behöver en förklaring. Den förklaringen finns i självbiografin: ”Kärleksförsök och svek – En själsläkares berättelser” av psykoanalytikern och psykiatern Clarence Craaford på sidorna 9 – 17. Sonen höll ett spontant tal på hans 65 -årsdag och klädde av fadern all heder genom att berätta ett av hans barns sanning.
Detta borde kännas ungefär som när världskända guldmedaljörer blir avslöjade efter många år, att det varit dopade. De får stå där avklädda med sin blygsel och skam inför alla.
I utställningen ”Psyket under 4000 år – …” (nerlagd numera) fanns en tunn, kort, vit patientskjorta med texten ”Tillhör landstinget” på en vägg och Anneli Jäderholms berättelse hur det kändes att bli avklädd naken och lagd i bälte runt fot och handleder och midjan. Maktlös, ensam sjuk med en personals skräckslagna blickar mot sig.
Psykiatern Johan Cullberg och Clarence Craaford är ungefär jämngamla med mig och mitt eget beslut denna sommar blev att ta kontakt med Anneli Jäderholm och gå ut med min egen berättelse hur det var att vara ung sjuksköterskeelev och utmattad med en sömnrubbning att bli patient och bältad utan anledning på ett sinnessjukhus. Och sen få tvångssprutor…Jag sa ”nej” till vanebildande mediciner och tänkte tyvärr själv.
Detta är tre olika berättelser. Obegripliga för läsaren gissar jag den 20 februari år 2013.
Vaknade tidigt som vanligt med samma ambivalens: ”Skall jag verkligen fortsätta att kämpa för en bättre psykiatrivård utan slentrianmässiga bältesläggningar och tvångsinjektioner?” (Se länken på Facebook, som heter ”NO MORE bältesläggningar…”)
Ytterligare ett projekt är avslutat (H)järnkoll. Det första jag kom i kontakt med hette ”Inre Rum”. Då vågade jag inte anmäla mitt intresse till att börja med. Jag fick för mig, att det hade med New Age att göra. I vart fall är jag tacksam över alla, som velat berätta sin egna upplevelse av psykisk sjukdom och kontakter med psykiatrin. Det blev en hylla i bokhyllan av olika böcker och berättelser under dessa snart fyra år. ADHD är ingen sjukdom men ett handikapp, som borde respekteras. Några har berättat hur det är att leva med Asperger. Manodepressiv sjukdom heter numera bipolär…
Ambassadör betyder budbärare. EFS tidning heter ”Budbäraren”. Jag skulle få ett provnummer för några år sen. Just i det numret fanns berättelsen om Gunnel, pastor som lever med Asperger. Gunnel sände en extra hälsning till mig och det var första personliga berättelsen, som jag fick som blivande attitydambassadör inom (H)järnkoll.
Alla mina egna diagnoser finns inom ortopedin. Det är viktigt för mig att påpeka. Människan har både psyke och soma och en andlig längtan efter kontakt med Gud. (Jfr begreppet psykosomatiska sjukdomar.)
Mitt val är gjort. Det är varken sjukdom eller handikapp, som jag vill skriva om utan läkedom i Jesus sår. Den 10:e oktober är över.
Tack för förklaringen om hur ”nakenhet” hängde ihop med texten! Gillar att läsa detta!