Kategori: Kristen tro

En dag närmare målet

Ja, må du leva. Ja, må du leva. Ja, må du leva uti hundrade år…
Än sen då?
Tre fjärdedelar ligger bakom för min del och jag borde vara inne på slutspurten enligt min favorit Paulus. Jag har aldrig förstått, vad han menar med liknelsen om idrottsmannen. Jo, jag förstår, att bara en vinner segerkransen. Det jag inte förstår är varför inte tvåan och trean blir hyllade av Paulus. De har väl också gjort sitt yttersta för att vinna tävlingen?
Paulus uppmanar Timoteus att tävla som segraren. En dag kanske jag fattar poängen.

Nu gäller det delmålen idag. Jag fattar, att de flesta har full almanacka och till och med timangivelser. Jag lever inte någon annans liv och min almanacka är nästan vit för oktober. Där finns inget förrän 18:e, 19:e och 20:e oktober.

Kan det vara möjligt, att jag skall kunna få träffa och lyssna på Ulla Karlsson den 20:e? En kyrka=församling i Göteborg har tydligen kallat henne att tala. Jag gissar, att Ulla Karlsson skall motivera sin tro och vilja att utmana andra till samtal om det motbjudande i påskpsalmerna. Ett exempel var psalmen ”O, huvud blodigt, sårat…” när hon utmanade de anställda till debatt via Kyrkans tidning.

Oss kvinnor emellan, så är jag också debattglad men blir avstängd då och då. Det är männens revir och låt det vara det då! Jag älskar Josef och vandrar i hans fotspår emellanåt. Kartan finns kvar. Vägen är tydlig den går från hemmet med uppdrag att se hur bröderna mår. Vandringen går via Sikem, som har bytt namn till Sykar och kanske heter något annat nu på Västbanken. Där fanns inte bröderna men de hade varit där och gått vidare. En man gav den upplysningen. Bröderna var inte där de skulle. Jag följer Josef på hans vandring upp mot Dotan. Brödernas avudsjuka och hat växer inom dem ju närmare Josef kommer. Helst ville de döda honom. Det stannade vid att de sålde sin bror som slav till egyptiska köpmän.

Ett så mättat kapitel eller bra vägbeskrivning är svårt att hitta som 1 Mos kap 37. Varför läser inte präster bibeln mera i stället för alla utombibliska ifrågasättanden?
Jakob hade blivit lurad av Laban och fick inte sin kärleks brud Rakel först och som den enda. Nu skulle Jakob luras en gång till av sina egna söner! De tog den förhatlige brodern Josefs livklädnad och doppade i blodet av en bock. Ja, förslaget såg lysande ut att slakta en bock, doppa Josefs livklädnad i blodet och sen visa fadern på resten av Josef.
”Den här har vi hittat. Se efter om det inte är din sons livklädnad.”

”Din son.”
De sa inte till Jakob sin fader ”vår bror”. Och Jakob rev sönder sina kläder och ville med sorg fara ner i dödsriket till sin son.
Visst är detta en motbjudande berättelse om hat, mordlust, lögn och blod! Visst är berättelsen en profetia om far och son!
”Gå och se hur dina bröder har det!”

Och sonen sa: ”Jag är redo.”
Visst är det en motbjudande berättelse om hatet mot Guds son, lögnen och det oskyldiga blodet som rann på Golgata!
Visst är historien om syndabocken, som måste dö motbjudande och manteln som sölades i blod! Vi behöver ingen syndabock, någon att skylla på. Ändå lägger vi skulden på någon annan titt som tätt. Vi har ingen skuld i det som händer! Eller?

”Jag har vandrat med Jesus en lång, lång tid och jag är icke trötter ännu.”
Jag behöver en syndabock någon att lägga skulden på.

Psyke och soma

Läkarens skämt har stannat i mitt medvetande trots att det är från utbildningen år 1955.
”Gränsen mellan neuros och psykos går på Götaälvbron.”
I Göteborg var det så beroende på var de olika sjukhusen är placerade i förhållande till Göta älv. Det tål att upprepas. Det tål att samtalas om. Skolios, neuros, psykos, spondylos, arthros o.s.v.
Det gör ont i vart fall!
Bibelns beskrivningar föraktas på grund av vetenskapmännens övermåttan höga kunskaper! Människan har både ande, själ och kropp.

All tankeverksamhet sker som bekant i hjärnan. Kain skulle råda över sin tankeverksamhet (1 Mos 4:6-8), men klarade inte det. Var rädd om hjärtat för därifrån utgår livet! En person som lider av kärlkramp vet hur plötslig information om något sorgligt eller något mycket glädjande fungerar på hjärtat. Att ha psykosomatiska sjukdomar är lägre i status än en tumör i hjärnan, som kan behandlas med neurokirurgi. Olika tankar påverkar hjärtat men bibeln beskrivningar föraktas. Det är bara vetenskap som gäller och all tankeverksamhet sker i hjärnan.

Det kom en dag då jag fick tillräckligt med mod att begära kopia av min sjukjournal från år 1956. Jag har aldrig fattat under dessa 50 år som gått hur läkare kunde skilja på orsak och verkan utan hänsyn till att kropp och psyke påverkar varandra. För min egen del skrev jag ner mina egna upplevelser och jämförde med sjukvårdspersonalens bedömning av mig. Att bli skippad som personal var lika smärtsamt som diagnoserna. Min berättelse är ett försök att visa på att människan har både en kropp och ett psyke men inte minst en ande.

Vad hände? Jo, en gång till blev jag snabbt placerad i ett fack. Denna gång verkade det vara av bibliotekspersonalen. Boken skulle in i ett fack.
Min berättelse handlar inte om varken Medicin eller Psykiatri utan om övergrepp inom det som skulle vara sjukvård.

Nu är det rätt tid att samtala om människan, som Gud har skapat till sin avbild. Vem kan skilja på ande, själ och kropp?

Ann Heberleins frågor varför kroppen är viktigare än själen

Skökan i bibeln

Ibland är statistik intressant. Det är intressant att se vilka sökord som förekommer i min statistik över bloggen. Det är intressant för mig, som glömmer så fort nu för tiden att se vilka bloggar, som finns tidigare. Det går att surfa bland mina egna bloggar. Det går att se vilken blogg, som är mest läst också. (Till den behövs karta och förkunskaper om Jakobs tolv söner. Sen blir den intressant!)

Så intuitivt surfar jag bland bibelns alla texter och påstår att en sköka inte är det samma som en äktenskapsbryterska. Det var en undervisning som författaren Gunnar Edman gav en gång vid Jakobs brunn inte långt från staden Nablus på nuvarande Västbanken. Det var i skarven mellan åren 1974 och 1975. Enligt judisk lag var det inte tillåtet med mer än tre äktenskap det vill säga om kvinnan blivit änka gång på gång, sa Gunnar Edman enligt mitt minne. Kvinnan vid Sykars brunn hade haft fem män. Joh kap 4

Jämför detta med skökan i Jeriko. Josua kap 6 där är det fråga om att den mest föraktade människan i ett samhälle fick besök. Det står inget i texten om att männen utnyttjade hennes sexuellt. Bibeltexten visar bara på att den mest föraktade och utnyttjade kvinnan i en stad fick budskapet först om den ende guden, som vinner seger. Den berättelsen hör ihop med Jesu ord vem som har företräde till himlen. Jo, de är de som tror, att Jesus är Guds son enligt alla texter! Fariseerna trodde inte, att Jesus är Guds son. Skökan i Jeriko ville ha Israels Gud. Det blev hennes och hennes familjs räddning. Så enkelt är det att ta emot tron som en gåva utan förtjänst eller värdighet. Skökan Rahav nämns som en troshjälte i Hebreerbrevet kap 11 bland alla män.

I Hoseaboken är kvinnan Gomer både en sköka och en äktenskapsbryterska. Gomer är en sköka som får upprättelse till att bli en äkta hustru åt profeten Hosea. Hon bryter det förbund som äktenskapet innebär och går tillbaka i förnedringen som en sköka och blir till och med slav. Det vill säga ofri i ordets grymmaste innebörd och hon hamnade i träldom.

I alla bibeltexter sammanlagt finns innebörden av upprättelse och frihet och ett rätt förhållande till Gud. Hosea fick uppdraget att köpa loss Gomer sin hustru och ge henne sin kärlek en gång till precis som Herren älskar Israel sin egen ”brud”. Hemligheten i förbundet mellan en Gud och ett folk, som gensvarar på hans kärlek är stor. Herrens förbund och löften finns kvar oavsett att Israel gick tillbaka till andra gudar. Israel i Gamla Testamentets texter blev både äktenskapsbryterska och sköka.

Kvar är Guds löften genom sitt förbund upprepat från Noa till Mose och genom alla profeterna. Om vi sviker ende guden genom hela historien, så är han trogen sina löften i alla fall. Jämför detta med tidens flum, flyktighet och totala upplösning.

Självlevda liv

Någonstans finns det uttrycket i Britt Liljewalls böcker – ”självlevda liv”. Jag vet inte var. Kanske någon kan hjälpa mig?
Igår berättade jag om tre saker på en gång (i vanlig ordning i mitt prat). Här kommer de uppräknade:
Davids kamp mot Goljat
En vacker utblommad maskros med frön för vinden
Underförstått: En vacker falsk lära, som sprids för vinden

Alla har ett självlevt liv. Ingen kan leva livet åt en annan människa. I mitt liv finns mycken ilska – obehärskad eller behärskad. Den som är ute på nätet i debatter skall vara behärskad. Det har inte jag varit. Jag blir arg över villoläror. Igår mötte jag den igen via Facebook. Den låter så underbar:

”Vi är alla ett, vi är all delar av Livet/Kärleken, som är allt som finns, Livet/Kärleken finns inom oss alla, och vi kan alla vara en kanal för Livets Kärleksbudskap. Det finns inget rätt eller fel, inget dömande, ingen brist, Allt är precis som det ska vara.”

Ja, bilden av en utblommad maskros med frö, som sprids för vinden är underbar! Den skall däremot inte vara i reklamen för en bibelskola. Men vem bryr sig vad jag påstår om dubbla budskap?

New Age lära om kärlek och att vi alla är ett i Guds kärlekshav är som en vacker maskros. Utblommad sprids frön för vinden och ogräset förökar sig. Bibeln har genomgående en lära om Skapelsens Gud, som älskar sin skapelse och som tog itu med människans fiende, förföraren, åklagaren Satan.
Bibeln har genomgående en lära om Guds son, som tog itu med Satan/Djävulen och vann en evig seger på Golgata över honom.

Den läran skall spridas för vinden! Den kärleken håller i alla väder!
Jag har ett självlevt liv och backar inte på den punkten om Jesus som syndabocken, där min synd är placerad gång på gång.

Jag är fri och lycklig tack vare honom!

Davids kamp mot Goljat

En blogg skall vara skriven spontant sägs det. Det kommer att bli spontant för jag har snappat upp Davids kamp mot Goljat i Stefan Swärds Blogg, som jag följer. Mindre spontant är bilden av en utblommad maskros, där frön sprids för vinden. Där kommer min begåvning fram, att kunna prata om tre saker på en gång och förvilla allt för läsaren/ lyssnaren. Det är ett släktdrag från gamla faster. Hon överskattade sina lyssnare och trodde, att vi fattade, vad hon tänkte på.

Nu tänker jag på ett vackert fotografi av en utblommad maskros i storstadsmiljö. Då är det kanske inte ogräs längre utan har varit en vacker gul blomma. Teologen Rudolf Bultmann från Tyskland kom med liberalteologin för storstadsbor, som inget kan om får på landet.

Herdepojken David kunde sina får och han kunde sina fårs fiender. I sitt smått föraktade arbete lärde han sig tro på Gud. Han tränade tillit och förtröstan. En dag fick han i uppgift av sin far att gå och se hur bröderna hade det. Under 40 dygn hade hans folk och inte bara bröderna varit utsatta för mobbning. Ingen räknade med en oansenlig herdepojk, yngst av alla. David vågade ställa frågan vem det var som smädade Israels Gud. Det var det som frågan gällde!

Det är det som frågan gäller idag. David var bara en förbild till Jesus men en viktig sådan. Det oskyldiga offerlammet i Gamla Testamentet blir herden, som sätter sitt liv på spel mot den väldige fienden Goljat. David fällde honom i Herrens namn. Vem är det, som smädar Israels Gud? Vem tar bort skammen?

(Denna Bloggpost tillägnas Carina Ikonen Nilsson, som klarat av att skriva en bok om ADHD och dyslexi trots sitt dolda handikapp.)

Syndabock

Jag behöver en syndabock! Det är visst fel att tala eller skriva i ”vi”form. Särskilt fel är det av präster från en predikostol påstår ”folket” – folket som inte tror som prästen.
Så min Blogg kan inte börja med: Vi behöver en syndabock! Vilka ”vi” kommer en fråga bums. Tala för dig själv du!

Så där är jag nu med en personlig bekännelse: Jag behöver en syndabock – någon att skylla på! Och jag vet, vad jag talar om efter alla femtio åren. Så länge är det, som jag sökt en syndabock och inte hittat någon, som jag är riktigt nöjd med och som håller måttet.

I början var det rektorn för sjuksköterskeskolan, som var syndabocken. Hon ville bli av med mig som elev! Det höll väldigt många år. Sen blev det överläkaren på sinnessjukhuset, dit jag kom frivilligt som 20 åring. Det var ju han, som satte diagnoserna! Det var ju han, som bar allt ansvar för bältesbehandlingarna och annan inlåsning! Nej, han var alldeles för rar och trevlig, när jag kom. Han dög inte som syndabock så länge. Det fick bli några i personalen på avdelningen som syndabockar. De tänkte inte utan handlade bara efter den slentrian, som pågått i åratal.

Åren har gått och jag har arbetat under tiden och tänkt på annat än att söka en syndabock. I vissa tider – livskriser av större format – så har sökandet tagit ny fart. Nu är det riktigt intressant, när vänner hjälper till och kommer med förslag. Kan det inte till slut vara politikerna, som är syndabockarna undrar jag? Det är ju ändå jag själv, som kommit längst i mitt sökande. Politikerna bestämde, att folk som blev arga och oregerliga måste låsas in! (Jag tänker då på Ester Henning en inlåst konstnär under nästan hela sitt liv.) Det fanns gott om arbetskraft att bygga det ena stora sinnessjukhushet efter det andra runt om i Sverige i början av 1900-talet. Det var allas ansvar ekonomiskt att driva dessa. Staten hade ansvaret. Ingen skugga över staten för alla övergrepp på medborgare. En dag kom de ekonomiska kalkylerna. Det kostar staten för mycket att ha så många inlåsta och landstingen och kommunerna…

Snart är det dags för ett föredrag i ämnet ”Skamliga sjukdomar och mindre skamliga” och jag får inte skuldbelägga den psykiatriska personalen, som eventuellt kommer för att lyssna på min berättelse. Där sitter jag i en rävsax. Ingen vill vara den skyldige och förresten är ju de ansvariga döda sen länge. Varför är det då så känsligt? Varför får inte jag berätta min berättelse? Varför är det så få, som vill köpa min bok:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”?

Tacka vet jag prästerna. De kan verkligen vara mina syndabockar, som inte sagt det som de borde. För visst är det deras skyldighet, att ta itu med övergrepp, försvara den kränkta/kränkte? Visst borde präster stå på den svagas/svages sida?

Fåfängligheters fåfänglighet att jaga en syndabock eller två! Det är sent men inte försent att lära känna honom bättre, som klarar att vara allas syndabock. Det var inte hans fel något men han tog på sig allt. Skyll på mig var hans ordlösa budskap. Han var tyst likt ett lamm som slaktas. Hans uppgift förvrängdes, förtalades och kommer att förvrängas och förtalas. Han blev gjord till synd och förbannelse på ett kors – en påle.

Det räckte inte med en syndabock som förbild till Jesu gärning i liv, död och uppståndelse i Gamla Testamentet. Det behövdes två syndabockar enligt 3 Mos kap 16. Jesus har två uppgifter att dö för synden och att bära bort synden från syndaren till en onåbar plats i öknen.

Jag behöver en syndabock någon att skylla på! Jag fick lära känna Jesus, som dog för mina synder och bär bort dem till en plats dit de inte går att nå igen. Det här är mer än teologi och exegetik. Det är verklighet.

Det står mer att läsa i en tidigare Blogg om detta

Försoningens mellanrum

Detta är titeln på Sofia Camnerins doktorsavhandling från år 2008. Den titeln lånar jag och på grund av min envishet tog jag mig igenom hela boken utan att fatta. Det var titeln, som intresserade mig och ämnet. En dag skall Sofia Camnerin transformera ner sina teologiska kunskaper till min nivå.

Det vi är överens om är svårigheten med teori kopplat till verklighet. Bibeln säger, att vi skall förlåta, som vår fader förlåtit oss. Jesus visar detta tydligt i sin liknelse om att vara skyldig ett obetalbart belopp men få det efterskänkt. Vilken lättnad! Och sen i nästa stund gå ut och kräva vännen på en struntsumma.

Det är bättre att studera liknelsen som den står än genom min tolkning. Matt kap 18:15 –

Har Gud rätt, att efterskänka Annika Östberg hennes skuld? Skall vi svenskar diskutera om detta är rätt eller fel och bli lika stenhårda, som de tycks vara i USA? Kan något bli ogjort av flytten till USA över huvud taget? Kan en som tagit emot första injektionen av narkotika och fastnat på det backa i tiden och få bli kvitt några konsekvenser av den sprutan?

Allt hör ihop med allt. Vi har det samhälle vi förtjänar. Vi är alla mer eller mindre egotrippade och vill inte anpassa oss till varandra. Eller?
Vad har detta med förra bloggen att göra om tvångsvård och bältesläggningar? Det enklaste är att blunda och inte se alla unga tjejer, som vill vara trådsmala och se bra ut men är fulla av ångest inuti. Det är inte sjukvård, att lägga dem med deras ångest i spännbälten. (Se Anneli Jäderholms Hemsida överlevnadskonstnär till höger.Där finns länk till Aktuellt kl 21 härom kvällen.)

Det var heller inte sjukvård, att lägga mig i bälte som 20-åring, när jag bara var så dödstrött. Där kommer försoningens mellanrum in. Gud har haft ett otroligt stort tålamod med denna ordentliga Gunnel Bergstrand, som inte gör några fel.

Bara inte kan glömma! Bara behöver försoning med Gud och medmänniskor och mig själv genom Jesus Kristus.

Läs mera om boken här och hur den går att beställa

Det kom en dag för snart 4 år sen då jag inte stod ut med dessa minnen längre, som flöt upp vid senaste livskrisen. Det var tvunget, att gå till botten med alla deras diagnoser och bildligt talat få av deras tvångströja. Boken handlar om allt utom försoningens mellanrum på 50 år. I det mellanrummet har den helige Ande samtalet vänligt men bestämt med mig om min synd (…lite avundsjuka bara som Kain också bar på och inte rådde på.)

Ögonblick som förändrar livet

Igår läste jag, att Annika Östbergs bok kommit ut med titeln:

Ögonblick som förändrar livet

Den boken har jag väntat på.
Samtidigt gick min bok ut till försäljning. Vi har ingenting gemensamt mer än ljudet av nyckelknippan. Så naivt av mig, att skriva ett öppet brev till henne. Det kom aldrig något svar och finns inte kvar i det manus, som gick till tryckning.

Så naivt av mig att skriva ett öppet brev till den präst, som önskade en debatt om försoningsoffret på korset. Hon svarade heller inte. Alla tre är vi lika beroende av Guds nåd: den dömda kriminella kvinnan, den kvinna som läste till präst och var präst och jag som pensionär med livet bakom mig.

Min bok är dedicerad till tjejerna på Hinseberg. Där har suttit mer än en tjej/kvinna, som tagit emot Guds nåd och förlåtelse trots en låst dörr utifrån till cellen.
Nu är det redan 2 år sen jag skrev Bloggen ”Sorgfågeln”.

Läs mera här

Den som längtar efter upprättelse får det på ett eller annat sätt även om det tar tid ibland. Den nåd Gud ger kan ingen ta ifrån människan. Det är bara att hålla fast vid alla löften i bibeln.

Arvsynden

Det är märkligt detta, att det är männens revir att samtala om bibliska sanningar. När pingstpastor Mikael Karlendal skriver en Blogg ”Tala mer om arvsynden”
så blir det över hundra inlägg från olika män inom några dagar. Så intelligenta inlägg dessutom!
Läs mer här

Om jag berättar om den insikt den helige ande gett mig i frågan, så kommer det inte ett enda inlägg. Kvinnan skall inte undervisa enligt min favoritteolog Paulus.
Men jag får väl ändå citera min pappa, när han påstod att ingen kan arbeta u.p.a.

Jag anser fortfarande i augusti år 2011, att synden börjar i min tankeverksamhet och inte i andras. Kunde jag, så är jag ansvarig i mig själv för döden som följd av synden och kan inte skylla på arvet, miljön eller dåliga andliga ledare. Som jag fattat bibelns budskap, så måste Jesus lämna himlens härlighet också för min skull och dö en plågsam död för min skull.
Den som tror på Jesus skall leva om han än dör.

Av den anledningen tillhör Paulus mig också precis som Josef gör i Gamla Testamentet och Rut och de andra.

Josafat

Igår kom den efterlängtade CD:n per posten. Det var innan sommaren jag läste en annons, att Berit Simonsson skulle ha bibelstudium om just Josafat på Oasmötet i Kungsbacka.
Det är en lisa för själen, att en kvinna i Svenska Kyrkan har så gedigen bibelkunskap och får dela med sig i så stora sammanhang, som ett Oasmöte innebär.
Berit kopplar texterna från Gamla Testamentet till vår tid i synnerhet med all respekt för att hela bibeln är Guds ord.

Jag är lycklig! ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” och min bok kommer ut om några dagar. Utan Josafat och de andra hade inte jag överlevt. Gissar jag.

u.p.a.

Det är bra med små, små noteringar. Situationen var som allra värst för mig på min födelsedag år 1958 och fem äldre syskon hade skickat 50 kronor var i ett kuvert. Exakt vad jag behövde för att få köpa den bibel jag ville ha i mjukt skinn med övervikta kanter. Längst ner i höger hörn på ett försättsblad står präntat med millimeterstora bokstäver ur Jesaja 43

” 18 Tänken icke på vad förr har varit varit
akten icke på vad fordom har skett.
19 Se, jag vill göra något nytt”

Där är försättsbladet slut i nedre högra hörn.

Som om jag inte kunnat de orden utantill efter ”det” och hållit fast vid år efter år! Hemma bet de ihop och gick vidare. Så är jag och min generation uppfostrade. Men grannens yngste klarade av att få sin far att berätta på hans ålders dar. Mamman tänkte tiga som muren men efter en halvtimma hade hon glömt av vad tekniken kunde åstadkomma och rättade till uppgifterna. Tant Lydia gjorde små justeringar, som kom med på bandet från år 1970 gissar jag.

En dag i den stora förskingringen av barnen från 20 och 30-talet från byn, så fick jag en kopia av den inspelningen. Jag fick en berättelse av alla problem under den stora depressionen på 30-talet med de glada tillägget: ”…men vi var unga allihop och inte rädda för nåt!”

Någon hade varit ovarsam med trassel och linolja på möbelfabriken vid ett tillfälle, så det självantände och fabriken brann ner till grunden. De var dåliga försäkringar och min far var ansvarig för alla. När nästa start skedde som förening med nytt namn så fanns tillägget u.p.a.
Som komplement till grannens berättelse fick jag veta av en äldre bror till mig hur irriterad vår far varit av detta tillägg u.p.a.
– Ingen kan arbeta utan personligt ansvar!
Det var hans svar den gången. Det var hans livsinställning: orsak och verkan.

Inte heller jag lever u.p.a.
Under hela 2000 – 2010 har jag varit med i heta debatter om rätt eller fel tolkning av bibeltexter. Vissa har bara bestämt sig för avstånd till Gamla Testamentetes Gud. Det är intressant, att jag aldrig lagt märke till allt, som de är fixerade vid. Guds godhet har blivit ett dike att ramla i för vissa. Guds stränghet har blivit det andra för andra. Som om inte både Guds godhet och stränghet hör ihop. Fråga Paulus. Han är man och får lov att undervisa!

Jag för min del har insett att synden börjar i mitt hjärta och inte i andras. Kain klarade inte av att hantera sina tankar, sin avudsjuka, sin besvikelse. Han fick rådet av Herren att jobba med personligt ansvar.

När Kain inte klarade detta började undervisningen om i vilket tecken han och vi alla efterkommande kan få segra över avundsjukan och besvikelsen.

Navelsträngen

Det är tio dagar kvar tills min bok beräknas komma ut från förlaget Recito AB. På egen risk. Den bör läsas på egen risk också och jag kommer inte längre att ställa min fråga:
– Vill du och vågar du läsa denna, så skall du få ett exemplar? (Det gällde mina hemmagjorda böcker.)

För mig är det viktigaste kapitlet ”Klänningen” och handlar om min identitet. Den satt i kläderna på den tiden. Den längsta titeln jag någonsin haft är distriktsarbetsterapeut. Jag hade bytt från psykiatrin till fysikalisk terapi och rehabilitering och arbetade tillsammans med sjukgymnaster och ortopeder. I boken: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” är det en sjukgymnast, som klipper navelsträngen till sjukvården. Nu är jag varken personal eller patient längre! Det är skillnad på att bära en vit rock eller en patientskjorta!

På Sahlgrenska Sjukhuset i tjänst som arbetsterapeut fick jag mitt första stora ryggskott på en kafferast. Jag läste Göteborg-Posten och nös samtidigt. Sen var det klippt men nära till hjälp, en rullstol och en ortoped. Han var känd för att berätta allt och det var inne på den tiden. Så jag fick rätt diagnos äntligen och det var en befrielse. Till slut lade han till:

– Du går ingen ljus framtid till mötes!

Det var hans yrkeskunskap om hur min rygg såg ut och vad som var att vänta. Det var sannning men inte hela sanningen. Inte Guds sanning om min framtid.
Navelsträngen då. Jo, det kom en dag hösten 2007, då jag inte orkade längre med alla associationer som flöt upp till ytan och plågade mig. Sjukgymnasterna på Frölunda Specialistsjukhus fick bli ett bollplank. Jag skrev av mig vare sig de ville eller inte ha det ena kapitlet efter det andra. I datorn heter mappen med dessa brev: ”Navelsträngen” efter den allra finaste föreläsningen jag sparat från utbildningarna. Det händer osynliga under för ögat, när ett barn blir fött och navelstängen klipps.

Teologi, anatomi och fysiologi hör ihop. Bibeln har ett obegripligt språk för den som inte vill ha helheten från början. Det står om att tvätta sina kläder i lammets blod. Det står om vita kläder på en skara, som inte går att räkna och som står inför tronen. Genom tro på lammets blod har de skött sina kläder rena under en hel jordevandring. Kläder som varit smutsiga många gånger. De sjuka har blivit friska. Min identitet sitter inte längre i vit rock på sjukhus. Den är i Kristus.