Igår läste jag, att Annika Östbergs bok kommit ut med titeln:
Ögonblick som förändrar livet
Den boken har jag väntat på.
Samtidigt gick min bok ut till försäljning. Vi har ingenting gemensamt mer än ljudet av nyckelknippan. Så naivt av mig, att skriva ett öppet brev till henne. Det kom aldrig något svar och finns inte kvar i det manus, som gick till tryckning.
Så naivt av mig att skriva ett öppet brev till den präst, som önskade en debatt om försoningsoffret på korset. Hon svarade heller inte. Alla tre är vi lika beroende av Guds nåd: den dömda kriminella kvinnan, den kvinna som läste till präst och var präst och jag som pensionär med livet bakom mig.
Min bok är dedicerad till tjejerna på Hinseberg. Där har suttit mer än en tjej/kvinna, som tagit emot Guds nåd och förlåtelse trots en låst dörr utifrån till cellen.
Nu är det redan 2 år sen jag skrev Bloggen ”Sorgfågeln”.
Den som längtar efter upprättelse får det på ett eller annat sätt även om det tar tid ibland. Den nåd Gud ger kan ingen ta ifrån människan. Det är bara att hålla fast vid alla löften i bibeln.
Det finns många fängelser där man som männsika sitter. Själv har jag under flera år i olika omgångar suttit fängslad i en lägenhet timme efter timme, dygng efter dygn, år efter år, därför att min panikångest i form av agorafobi fängslat mig. Gråtit och längtat ut till livet att få röra mig i natur och gator.
troendemoder
Bra att du visar på att det finns olika fängelser. Det är inget farligt att samtala om.