Kategori: Kristen tro

Hans kors och mitt kors

Det var tidigt 70-tal och bibelstudium på Björngårdsvillan, Göteborg. Pastorn Eric Nilsson från Näsåker hade ritat en jordglob med ett kors överst. Det var en illustration över att Jesus dött för hela världen. Hur illustrerar man det bättre än att teckna en jordglob. Korset står ju för att någon dött. Öster, väster, norr och söder…

För övrigt kommer jag inte ihåg innehållet. Jag bara såg detta kors över hela världen. Det är ju det, som är så omöjligt att tro på för många! En händelse inträffade för snart 2000 år sen och kan gälla i vår tid.

Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord, skriver Paulus. Lyckliga alla präster och pastorer, som har fått dessa fyra texter föreslagna för idag!

1 Mos 50:15-21
2 Tess 3:1-5
Matt 18:15-20
Ps 78:35-39

Hur sekulariserat Sverige som land och folk än är så finns ALMANACKAN kvar att köpa, som har söndagens bibeltexter angivna:
”För året efter Frälsaren Kristi födelse”

Nåväl. Ju mer jag tittade på teckningen av jordgloben och korset ovanför den gången ju mer såg jag, att hans kors innefattade mitt kors. Var och en har sitt kors att bära. Ja visst! Ingen kan bära någon annans kors. Skillnaden är bara var jag har mitt kors placerat långt ifrån hans eller nära eller i.

Där är skillnaden! Inte att bekännande kristna är bättre än andra utan hemligheten finns ”I Kristus”. Det finns några kapitel i Paulus´ brev alldeles särskilt, som upprepar vad vi har ”i Kristus”. Det är början av Efesierbrevet och Kolosserbrevet.

Vi har olika lätt eller svårt för att tro på försoningen från Gud till oss människor genom Jesus liv, död och uppståndelse. Vi har olika lätt eller svårt att ta emot det som står skrivet.
För min del tror jag, att jag får ha min plats i Kristus. I hoppet till vad han gjort för mig blir jag ren. Precis så är bibeln budskap. Jag förlåter som Gud har förlåtit mig.

Hans kors och mitt

Upprättad

Eftersom detta är min egen personliga blogg kan jag skriva detta:
Jag har längtat efter upprättelse i över 50 år!
Detta råkade jag berätta för en kvinna i 40-års åldern, som fått min hjälp vid många tillfällen.
”Det har väl jag också längtat efter!”

Påståendet kom snabbt och oväntat eftersom focus skulle ligga på min situation. Vi hade inte alls samma livshistoria. Jag är trygg och hel från början. Hon hade blivit utsatt för tredubbla övergrepp som barn: sexuella övergrepp, psykiska övergrepp och kanske också andliga. Det senare vet jag inget om men kvinnan tog sitt liv och hade förberett mig noga på att hennes situation var så svår.

Vi hann att prata om hur upprättelsen skulle gå till för oss var och en. Jag konstaterade att ingen inom mentalsjukvården skulle be mig om ursäkt för felaktig behandling och felaktiga diagnoser.
Hon hade tänkt igenom sin situation och varken mamman eller pappan skulle be om förlåtelse för deras övergrepp. Sexuella övergreppen borde ha varit polisanmälda, eftersom de skett inom barnavården.
”Hur skall det gå till att jag får upprättelse?”

Hennes fråga fick jag lära mig att leva med och flera andras, som förkortade sitt liv. För min del fick jag lära mig år 2006 i december, att det går att få psykologhjälp på Vårdcentralen. Det fick jag och fick berätta vad jag varit med om på Restad Sjukhus år 1956. Då fanns redan mitt manus och kopian av min sjukjournal. Ville hon lyssna och ge mig sin tid?

År 1987 redan försökte jag berätta för en pastor/psykoterapeut om min kallelse, som det inget blivit av enligt mig. Han svarade, att jag inte kan hjälpa andra, när jag inte blivit hjälpt själv. Så var vi där igen. Det fattades upprättelse!

Här är orsaken till mitt intresse för bibelns budskap om rening genom Lammets blod – inte att jag är någon herrnhutare.

Vilken glädje upprättelsen ger!

Skapa rubrik om sig

Jojo! Det är många som gör eller försöker att göra. En bloggare borde ju ha en rubrik, som väcker intresse i vart fall. Hur gick det till att underbaraclara blev så omåttligt populär? Vad skriver hon om egentligen?

Det är natt och jag undrar över detta med etiketter och kategorier. Hur skall jag hitta själv det jag söker bland mina bloggar? Hur skall jag få ordning på mina tankar inom (H)järnkoll? Är jag kanske struken som attitydambassadör för att jag ingen fortsättningskurs har gått?

Vi attitydambassadörer skall i alla fall sticka hål på fördomar – fördomar om psykisk ohälsa. Tillåter vi varandra att vara lite egna och annorlunda? Vinner jag något på att platta till en författare, som sålt sin bok ”Om Gud” i flera hundra tusental, när min bok knappast gick att sälja? Har jag fördomar om hbtq-folket?

Då skall jag skriva det en gång till att jag uppskattar Jonas Gardells bok ”Om Gud”! Det var den första läroboken i mitt liv om hur teologi bedrivs vid statliga teologiska institutionerna! Detta skall inte blandas ihop med att författaren gått ut med sin sexuella läggning! Det står inget om homosex i boken ”Om Gud”. Det står heller inget om att allt i Gamla Testamentet pekar fram mot Jesus i Nya Testamentet. Strider mellan ont och gott får skildras i sagoböcker. Striden mellan Gud och Satan får inte vara krigisk och blodig.

Detta skall inte blandas ihop med manligt eller kvinnligt heller. Det gäller ju att välja sina strider. I Credoakademins debattavdelning skrev en präst att kvinnliga präster var början till jordens undergång. Som en annan förkunnare sa, så har vi aldrig varit så nära jordens undergång som idag.

En dag närmare målet

Gudstjänstglädje – mitt i natten

Det är natt och tydligen förkylningstid. De tiderna kommer tydligen hur som helst nu för tiden. Förr var min tid strax före jul. Sen fick det vara nog.

Det finns andra tider. Det finns friska tider. En sådan är att söka Gud. Jag fortsätter, att söka Gud på nätet i prästers bloggar. Finns det något intresse för ämbetet att förkunna Guds ord, som det står skrivet?
Det kan väl inte vara farligt, att komma med ett enkelt litet förslag?

Gudstjänstglädje

Nollställd

Det är ingen lätt situation, att bli nollställd från att ha varit något/någon. En gång i bibelns historia hade två föräldrar varit detta åt en son, som skulle dödas enligt order från landets högste. Föräldrarna tillhörde Levis´ stam. Det innebar, att sonen borde bli präst som vuxen och utbildad. Nu blev de nollställda på grund av Faraos beslut att döda alla gossebarn bland hebreerna. Vi får veta genom berättelsen i andra Moseboken, att denne Egyptens farao inte hade kunskap om vad Josef betytt. Den låg 400 år tillbaka i tiden.

Så blev två förtvivlade föräldrar nollställda. De vågade trotsa faraos förbud under tre månader. Sen fann mamman på en lösning som vi vet att fläta en liten kista av rör, beströk den med tjära och jordbeck och satte barnet och kistan i kanten av Nilen. Detta är spännande läsning! Detta är både historia och profetia och nutidshistoria!

Det går inte att ta död på Guds frälsningsplan!

Det är bara att läsa på fortsättningen! När barnet Mose vuxit upp som Faraos dotterson var han utbildad i all Egyptens vishetsläror. Gissar att han kunde allt om landets gudar och deras förmåga. Mose visste dessutom sin egen historia, att han tillhörde ett folk med Herren som Gud och ingen annan. En dag kom skiljelinjen och blev tydlig. Nästa dag blev det så uppenbart, att Mose sett slaveriet hans bröder utsattes för och mördat en av de grymma fogdarna. Mose grävde ner honom i sanden i vittnens närvaro. Fyrtio år senare som flykting i öknen och bara som en simpel herde trädde ett större vittne till händelserna fram och förklarade:
2 Mos 3:7-8
Herren sade: ”Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop över sina slavdrivare – ja, jag vet vad de får lida. Därför har jag stigit ner för att befria dem från egypterna och föra dem från Egypten till ett land som är rikt och vidsträckt och som flödar av mjölk och honung, det land där det nu bor kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer och jevuseer.

Under fyrtio år hade Mose blivit totalt nollställd från sin ställning som Faraos dotterson och arvinge. Han hade fått böja sig längst ner till en tjänst som herde – utblottad på allt. Sen fick han inte ens ha kvar sina skor för ödemarken var plötsligt helig och den högste presenterade sig för honom som JAG ÄR DEN JAG ÄR.
I samtalet dem emellan fick Mose berätta vem han var. En nolla varken mer eller mindre. Nollställd väl medveten om sitt brott.

Kan bibelns berättelser bli bättre än så här? Den evige stiger ner och berättar för en människa som misslyckats i sin tidigare position, att han vet hur folket har det och hur de lider? Inte nog med det. Den högste önskar ett samarbete med den som inget är!

Inte nog med det! Jesus lämnade himlen härlighet och blev nollställd på lägsta nivå som en herde för får. Han använde ändå detta namn om sig själv vid vissa tillfällen senaste gången i Getsemane: JAG ÄR DEN JAG ÄR

Kan bibelns berättelser bli bättre än att han är den samme idag och möter nollställda människor som förlorat sin position? Det är så lagom roligt, att bli nollställd!
Det blir så annorlunda att lyssna på den högste, som steg ned och talade om…

Jag vet vad de lider! Jag vill befria!

Diskriminerande

Så skönt att jag skrivit min blogg igår innan Expressen/GT hann ut med sitt budskap om Smyrnaförsamlingen i Göteborg som diskriminerande. Varför har jag bloggat så mycket om Svenska Kyrkan och inte låtsat om att jag tillhör en pingstförsamling?

Svaret är enkelt och det är att bibelns grundtexter är de samma i alla kyrkor men vi föredrar olika översättningar eller jämför olika.
Medlem blir man i Svenska Kyrkan genom spädbarnsdopet. Baptistiska församlingar kan också ha barndop ner till 8 års åldern men barnet skall vilja detta dop – kunna gå själv till dopgraven. Kalla det gärna medlemskrav men diskriminerande är det inte.

Sen gäller för den vuxne att hålla fast vid sitt dop i faderns, sonen och den helige Andes namn. Det är bra att läsa Jesu missionsbefallning om dop och lära. Det är inte vilken lära som helst minsann! Läran skall vara prövad gentemot alla skrifter, som lästes i dåtidens synagogor. Vårt samlingsnamn är Gamla Testamentet.

Det jag reagerade på i artikeln om Stockholmsteologin citerar jag här:

”Själv brottades Martin Luther med att finna en nådig och barmhärtig Gud. Och han gjorde det. Ur hans upplevelse formades teologi och förkunnelse som bland annat förklarade människan som myndiggjord inför Gud, människans möjlighet att nå rättfärdiggörelse enbart genom Guds nåd, människans frihet att själv tolka bibelordet. Han vände sig emot en kyrka som lade ut hinder för detta. I Luthers spår har vi samma uppdrag. I den stund organisation och planer hindrar människor från att uppleva sin frihet, sitt myndigblivande eller att uppleva Guds nåd och barmhärtighet, då är det dags för oss att tänka reformationen.”

Innebär detta att var och en tolkar bibelns texter som han eller hon vill, att det skall stå?
Är det det som är Stockholmsteologi, feministteologi eller liberalteologi? Inte var väl Martin Luther flummig?

Som en röd tråd

I mitt liv är det skillnad på bibellärare och teologer. Det borde inte vara det. Nu är det som det är. Sen år 2000 tappade jag förtroendet för teologer och håller fast vid bibellärarnas undervisning genom åren. Tills någon upprättar förtroendet för en teolog som yrke…
Skadan uppkom i och med att jag började ta in olika uppfattningar av de lärde. Det var spännande till att börja med. Sen blev det vemodigt. Detta hände mitt i en tjock doktorsavhandling angående teologernas bekymmer från år 1917 till år 1942. Hälften av boken sträckläste jag och var lycklig över igenkännandet och att jag fattade vad jag läste. Där mitt i efter 300 sidor kom sorgen. Jag visste inte, att de som undervisar i bibelns lära var osams. Tolkningar fanns inte som problem i min bibelläsning. (Gissar att jag hoppat över det mesta och letat fram mina egna ”russin”).

Å andra sidan hade jag varit lycklig så långt fram i tiden. Ingen kan undervisa längre än så. Jag hade undervisat både barn och vuxna men så hamrades orden in om kvinnans ställning. Undervisningen kom ute på nätet av manliga teologer. Jag får inte vara med om att undervisa från bibeln!
Så nu fortsätter jag att berätta om vad försoningen i Jesus Kristus betytt för mig – försoningen genom hans blod på korset – hela den undervisningen, som bör bort ur Svenska Kyrkans undervisning enligt flera teologer (min ironi).

Som jag uppfattat olika människors berättelser, så finns det grova övergrepp gjorda av andra på kroppen eller i själen eller i anden. Nyss sändes en dokumentär i SVT med rubriken.
”Våga minnas”
Det hade gått 25 år sen en ung tjej på 18 år blev våldtagen och som inte klarade av att bli av med upplevelsen.
Andra kan säga: ”Du måste lämna detta bakom dig!” Andra kan ha goda råd att ge. Skadan finns kvar och påverkar hela livet. Så berättade Ewa.

Jag för min del blev utsatt för en psykisk våldtäkt år 1956 inom sinnessjukvården. Jag fick 50 år på mig att försöka bli av med minnena.
”Du måste lämna detta bakom dig!”
Ja visst! Det kan andra säga. Men jag har hela filmen kvar i hjärnan.

Så finns det andlig våldtäkt. Det ena grova övergreppet går inte att jämföra det det andra. Skadorna är inte jämförbara. Påverkan är inte jämförbar för utomstående. Det var och är som att få in bakterier i blodomloppet. Vi lever inte med varandras blodomlopp! Vi lever inte med varandras sår även om omgivningen påverkas av skadorna.

Min personliga tröst och läkedom har jag fått genom bibeltexterna som detta

Jes 43:18-19
Tänk inte på vad förr har varit, bry er inte om vad fordom har skett.
Se, jag vill göra något nytt. Redan nu visar det sig – märker ni det inte? Ja, jag skall göra en väg i öknen, och strömmar i ödemarken,

Sen satte jag det på försättsbladet i nya bibeln med datum 5 dec. 1958
Visst löftet gäller Israel enligt bibeltolkning! Då gäller det bara att läsa vidare att löftena hur många de än är gäller var och en som tror.

Bit för bit vill jag berätta om blodets beskydd och betydelse i min bibelläsning. OK den skiljer sig från andras bibelläsning. Jag kommer att citera ur Jonas Gardells bok:
”Om Gud”

En bra bild förmedlad genom Sofia Camnerin

Till man och kvinna skapade han dem

Trosbekännelsen i Svenska Kyrkan börjar med tron på en Skapare.
”Vi tror på Gud Fader allsmäktig himmelens och jordens skapare.” Så det är inte prästers uppgift att argumentera för evolutionsläran. Det är bra att kunna vetenskapens utveckling men viktigare är att ha tillit till Gud och vem bibeln säger, att han är den han är.

Det finns många kristna kyrkors historia att läsa på om. Det finns mycket att lära av brytningarna i lärofrågor. Jag är inte klar ännu med min egen historia och måste vänta med att läsa om Pingströrelsens med uppsatsen:

”Kvinnans roll inom Pingströrelsen utifrån ett genuskontrakt”

För min egen personliga del har jag tagit skada av debatten, om en kvinna skall få bli präst eller inte. Det ser inte ut, som om den striden är över. Eller också är det bara bitterheten kvar bland vissa män, som tror på ett ämbete enbart för män. Vad är nu det för värde med alla dessa tomma kyrkor, som drar värme och kostnader men inte lyssnare? Ursäkta, att jag efterlyser poängen med alla spädbarnsdop också! Präster skall ha dopsamtal innan dopet och föräldrarna skall få veta innebörden. Sen skall de svara ”ja” till att vilja undervisa och fostra barnet i den kristna tron. Föräldrarna har största ansvaret inte bara för att barnet skall få ett namn eller flera. Så finns det barntimmar och konfirmationsundervisning…
Det är tvunget att tänka till nu, (poskvänner)!

Så nästan omärkligt försvann frikyrkornas begrepp med en högtid då tonåringarna avslutade en bibelskola. Vi vill vara som alla andra! Visst, vi kallar det för konfirmation utan att tala om vad det är vi konfirmerar! I Svenska Kyrkan konfirmeras det som hände i spädbarnsdopet att barnet blev upptaget i den kristna tron och en medlem i Svenska Kyrkan. Omärkligt nästan har frikyrkan tagit över ett begrepp utan att tänka igenom innebörden. Vart tog då den fria viljan vägen? Jo, flera blivande konfirmander vet, att då vid konfirmationen blir det mycket presenter. Vart tog förkunnelsen vägen om den fria viljan och behovet av omvändelse? Vart tog förkunnelsen vägen, att hela livet består av val och det nödvändiga i att hålla fast vid historiens Gud. För inte går det väl att hitta äldre text än om Abram från Ur skrivet på sten? Det är ju så, att den som inte kan tro på uppenbarelsen från Gud måste ha synliga bevis för allt.

Om någon undrar var jag får allt ifrån så följer jag BloggarDag. Där finns mer konflikter än bröd för själen. Så kan det vara i min Blogg också, om jag inte skärper mig. Sen har jag ”Den Inre Missionens historia” i fem band av E.J. Ekman och senare upplagan i två stora band reviderad av N.P. Ollén.
Det lär vara ett samfund det också att bara läsa bibeln och tro på det allmänna prästadömet. Fast det var mycket, mycket länge sen.

Var är poängen?

Alla tolkar. Ja. Men var är poängen?
Via Berit Simonssons namn på Facebook kommer jag till en länk om kyrkomötet. På mitt köksbord ligger fortfarande en kopia från Svenska Kyrkans tidning undertecknad av en teologie doktor Elisabeth Arborelius.
Alla församlingar bör diskutera Ulla Karlssons bok: ”Människa du är någon” enligt henne.

Som jag uppfattat Ulla Karlssons budskap bör poängen i Svenska Kyrkan bort nämligen, att Jesus Kristus är all världens syndabock, som blivit slaktad!
Någon bättre syndabock får aldrig Svenska Kyrkan att skylla på, att lägga skulden på!

Denna poäng skall bort och in med New Age och ”Samtal med Gud” och ”Samtal med änglar”! In med Tomasevangeliet och Mariadyrkan…

Detta angår ju inte mig egentligen. Ändå är jag en del av Kyrkan i Sverige och världen. Ändå är jag en del i frälsningen från fångenskapen. Ändå har jag varit en del av en Räddningsmission i Göteborg och undrar var poängen tagit vägen med StenJesus. Fyrbåken/Räddningsmissionen har fyllt 60 år och några samlar ihop historien. För 60 år sen var poängen i arbetet, att Jesus Kristus kan upprätta den mest nergångna människan. Det var så Arne Nilsson fick veta om möjligheterna genom tro. I inget annat namn fanns den räddningen. Av den anledningen slutade jag som arbetsterapeut i rehabilitering inom sjukvården. Inom sjukvården får man inte berätta om upprättelse genom Jesus.

En dag tappade jag poängen med Jesus och blev bitter och sjuk. Det är tragiskt, när man tappar poängen. En annan dag långt senare fick jag tag på poängen med kallelsen igen. Det blev en vändpunkt även om min ryggsjukdom inte försvann. Där är jag nu och håller fast vid bibelns poäng:

Jesus har kommit för att frälsa syndare!

Den som läst mina bloggar vet, att jag älskar Paulus. Det är ett citat av honom och han ansåg sig vara den störste syndaren.

Vill Svenska Kyrkan och alla missioner ta bort poängen om Jesus?

Kyrkostyrelsen skönmålar det egna förslaget

Alla tolkar

Under mina tolv år ute i debatter på nätet har detta upprepats:
”Alla tolkar!”
Visst är det så att vi kan läsa själva och uppleva det lästa på olika sätt! Ingen får påstå sig ha rätt tolkning! Då blir det strid på kniven minsann. Självklart att jag tolkar också i vart fall försöker att förstå en text, som intresserar mig. Så har det varit med Jesu liknelse om de tio jungfrurna, som alla hade gått ut för att möta brudgummen. För några finns förkunskaperna om bibelns bildspråk. För andra finns de inte och då blir texten hård och obarmhärtig minst sagt. Alla tio jungfrurna hade samma förväntan att få vara med på det stora kommande bröllopet. Alla hade samma målsättning. De fem stupade strax före mållinjen. Är inte det fruktansvärt tragiskt?

Här är texten med liknelsen:
Matt 25:1-13
”Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen.Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. Vid midnatt hördes ett rop: ‘Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’ Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. De oförståndiga sade till de kloka: ‘Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.’ De kloka svarade: ‘Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.’ Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ‘Herre, herre, öppna för oss!’ Men han svarade: ‘Sannerligen, jag känner er inte.’ Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.”

Jag gissar, att det är exegetik att se på ordet ”jungfru” i grundtexten och se vad det står för. KJV har:
Matt 25:1
Then shall the kingdom of heaven be likened unto ten virgins, which took their lamps, and went forth to meet the bridegroom.

Svenska Folkbibeln har kvar ordet ”jungfru” men Bibel 2000 översätter med unga flickor. Redan där behövs ett sammanhang och kunskap om kulturen, när Jesus framställde liknelsen. Jesus hade det vi kallar Gamla Testamentet som sin bibel = skrifterna.

Så min egen tolkning av liknelsen har varit att oljan som förebildar den helige Ande finns i lampan, som är förebildat som mina fötters lykta i Psaltaren 119:105. Den helige Ande finns inom Guds eget ord. När det krisar till och närmar sig den dagen för bröllopet i himlen mellan Lammet och bruden, då kommer det fram en skillnad.

Detta är mina funderingar kring en svår text i bibeln. Så har jag vågat se det, att det räcker inte med biblar överallt i olika översättningar. Det räcker inte med en egen läst bibel, där den helige ande finns! Det måste finnas olja i kärlet dessutom också. Enligt andra bibeltexter är människan som ett kärl och kvinnan som det svagare kärlet. Det gäller att ha helig Ande i sitt liv också.

I Bibel 2000 står det ”fackla” där det stod ”kärl” tidigare. Svenska Folkbibeln har kvar ordet ”kärl”.

Och en sak till. Om män tolkar bibeltexterna så att kvinnor inte får undervisa, så kommer ingen man att dömas i mitt ställe.

Jag är kvinna och undervisar också och skall därmed få en strängare dom än de som inte undervisar.

Bibeln är Guds ord

En kyrka utan ett försoningsoffer

”Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer,” skriver Ulla Karlsson. Artikeln har varit som en debattartikel på Svenska Kyrkans tidning. Nu upprepas orden i hennes bok:
Människa du är någon!

Jag vill betona, att jag är glad över artiklarna och boken. Jag är tacksam över boken ”Om Gud” också av Jonas Gardell, som kom ut år 2003. Annars hade jag fortsatt att leva i min lilla värld med en viss tolkningsmodell. För så heter det, förstår jag. Var och en kan ha en egen tolkningsmodell eller kana in i andras hjulspår. En del sväljer allt. Andra tuggar i det oändliga. Viktigt för oss alla är vilken mat vi stoppar i oss.

Om ändå Jesus hade fått prata för sig själv och inte få orden lagda i Ulla Karlssons mun! Men nu finns de där som ett fiktivt samtal i början av boken. Det finns andra samtal i bibeln:

Matt 16:13-17
When Jesus came into the coasts of Caesarea Philippi, he asked his disciples, saying, Whom do men say that I the Son of man am? And they said, Some say that thou art John the Baptist: some, Elias; and others, Jeremias, or one of the prophets. He saith unto them, But whom say ye that I am? And Simon Peter answered and said, Thou art the Christ, the Son of the living God. And Jesus answered and said unto him, Blessed art thou, Simon Barjona: for flesh and blood hath not revealed it unto thee, but my Father which is in heaven.

”Kött och blod har inte uppenbarat detta för dig,” sa Jesus till sin lärjunge Simon Jonas´ son enligt 1917 års översättning men inte i Bibel 2000 där det står ”ingen av kött och blod…”
(Genast öppnar det sig för tolkningar!)

Jesus själv hänvisar brödet från himlen till sig själv och tidigare i historien mannat i öknen. Mannat i öknen räckte för hela vandringen mellan punkt A och punkt B – det vill säga från befrielsen ur fångenskapen fram till löfteslandet.
Det står för något! Det är historiska händelser före Kristus och profetior. Sen är det förklaringar efter hans tid på jorden. Det är så många bibelsammanhang som förklarar att motsatsen till liv är synd och synden kom Jesus för att förlåta och försona oss med Gud igen.

Utan hans offer på korset finns det ingen väg att nå Gud. Ingen kan tömma den lidandets bägare, som Jesus tömde i botten för vår skull! Vi kan bara ödmjuka oss och tugga på brödet – äta hans ord.
Han är ORDET från Gud.

Visst är det lättare att acceptera än hans kött och blod? Vi är inga cannibaler minsann…
Hur är det nu med utvecklingen? Visst kan en kristen utvecklas genom den helige Andes ledning?

Samtal pågår.

Inbjudan till bröllop

Det finns många liknelser i bibeln. Det finns många valsituationer både då och nu. Vilken lära skall jag ansluta mig till? Vad innebär det med objektiv eller subjektiv försoningslära? Vad innebär det att bli utsedd till offer? Isak skulle ju inte behöva bry sig om svaret på sin fråga. Tänk, att gå uppför Moria berg steg för steg tillsammans med sin far och inte få svar på den viktigaste frågan:

”Var finns offret?”

Isak fick bära veden och elden själv till offeraltaret. Abraham bar kniven. Isak fick inget svar på sin fråga om fåret till brännoffer. 1 Mosebok 22
Nej, det fick han inte! Men det har vi fått klart och tydligt. Det är bara att läsa på och begrunda!

Kan man utesluta viktig information i bibeln och hitta på egna tolkningar? Vi skall inte ha någon offerroll utan vara gudar! Vi skall anta ordet ”hen” och slippa detta med ”han” och det patrialkaliska i bibeln. Visst, vi skall slippa, att det finns ”hon” också som kön. Det skall vara jämlikt!

Det kommer det aldrig att bli. Fadern och sonen är inte jämlika ens men fungerar i ett innerligt förhållande, där sonen har full tillit till sin far. Det förhålladet förebildas fler gånger i Gamla Testamentet och pekar fram mot Jesus som Guds son i ett innerligt förhållande till sin himmelske fader. Det blir väldigt mycket att städa bort ur bibeln, om vi skall ta bort den så kallade jungfrufödelsen! Jesus kom från himlen och längtade tillbaka till den härlighet han hade, innan han föddes som människa och Gud.

Kalla mig gärna för en trospolis! Det ordet har förekommit i kristna debatter sen år 2000, att den som ifrågasätter var olika tolkningar kommer ifrån blir kallad en trospolis. Nu står det i Ulla Karlssons bok: Människa du är någon!, att hon råkade ut för trospoliser i allt rabalder om ”Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktad…” med flera påskpsalmer.
Som borde bort!

Hur skulle det vara med en gammal sång av J.A. Hultman?

”På bröllop jag bjudits av urtidens Gud i himmelens sköna palats
i dräkt o så vit med en blodtvagen svit
jag skyndar att taga min plats.”

I de gamla sångerna finns bibelkunskap, som har gått förlorad. Med de glada melodierna var de lätta att sjunga och lära sig utantill.

Det var kanske bättre än nutidens teologiska institut.
I nästnästa kapitel om Gud som utsett ett offer står det om en rätt hustru till sonen.
1 Mosebok kap 24
Uppenbarelsebokens språk går knappast att förstå utan berättelserna från Gamla Testamentet om lammet och bruden, berättelsen om herden och fåren och om kungen, som var närmast striden och vann den åt sitt folk.