Kategori: Kristen tro

Helheten är summan av delarna

Vaknar med ett gammalt axiom i huvudet: Summan av delarna är lika med helheten. Ja, varför inte stiga upp och söka på Google.
Hitintills har jag klarat mig genom att citera en vers ur den 119:e psaltarpsalmen vers 160:
”Summan av ditt (Guds) ord är sanning,
dina rättfärdiga domsslut är eviga.”

Så ser jag via Google, att det finns en helhet som är större än delarna. Inte dåligt!

Jag för min del fortsätter, där jag slutat mitt bloggande tillsammans med andras i ämnet. En halv bibelvers kan inte bli en hel.
”Förlåt mig!”
Ja, syndabekännelsen bör vara kvar i Svenska Kyrkan och litturgin kan tydligen vara lite olika. Vart tog resten vägen?
”…såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.” ( 1917 års bibelöversättning)

Det kom ett mail igår om att det står i bibeln, att vi kan gå förlorade. Ja, det står så men inte bara präster och pastorer hoppar över den upplysningen. De flesta av oss fegar ur och vill inte ha hela sanningen.

Ur Tidskiften Evangelium

Så jag erkände, att jag haft en del att göra med texten i Matteus kap 18:21-35. De flesta av oss är läskunniga.

Läs mer om Arvet här

Vävd i ett enda stycke

Så står det att läsa om den mantel, som Jesus burit. Den var vävd i ett enda stycke och soldaterna ville inte dela på den utan kastade hellre lott om det hela. (Joh 19:23)
Ja, jag lever med 1917 års översättning. I Bibel 2000 står det ”långskjorta”. Det är där teologerna och exegeterna behövs. Var tar det vägen, att vara under någons beskydd – under hans mantel? Se Ruts bok kap 3

Förlåten som brast itu uppifrån och ända ner hade också varit vävd i ett stycke.
2 Mos 26:31-33
”Du skall väva ett förhänge av violett, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn; det skall göras i konstvävnad, med keruber. Du skall hänga upp det på fyra stolpar av akacieträ som är belagda med guld, har krokar av guld och står på fyra socklar av silver. Du skall fästa förhänget i hakar och föra dit arken med förbundstecknet och ställa den innanför förhänget; förhänget skall skilja det heliga från det allra heligaste.”

Det finns historia, det finns profetia och det finns uppfyllelse av ordet. Det finns ett djup, som ingen kan hitta botten på. Det finns en bredd och en höjd, som vi aldrig kan omfamna eller nå. Så klart att det behövs språkbegåvade människor teologer och exgeter men allt skall prövas inom ramen för hela Guds ord.

Jes 38:12
Min hydda rycks upp och flyttas bort ifrån mig som en herdes tält. Jag har vävt mitt liv till slut, som en vävare sin väv, och jag skärs nu ned från bommen. Innan dagen har gått över till natt, är du färdig med mig.

Detta är vacker poesi och ändå sant. Ingen kan leva en annan människas liv. Israels historia har blivit deras och sen allas frälsningshistoria. Den som håller på att drunkna kan bli räddad. Den som tror på Jesus kan bli frälst. Så står det i 1917 års översättning, att vattnet stod som en mur till höger och vänster. Så frälste Herren på den dagen Israels folk. 2 Mos 14:29 –

Bibeln är vävd i ett enda stycke under lång tid. Bildspråket är rikt. Det profetiska ordet går i uppfyllelse förr eller senare. Platsangivelserna går att följa och folkets vandringar och de enskildas.

2 Kor 1:20
Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära.

Tyst mobbning

Om jag förstått rätt så finns det många olika sätt att mobba på nätet. Genom att hoppa över någons inlägg konsekvent till exempel. Negligera. Eller ta ett ord ur inlägget och dra iväg åt ett annat håll…
Jag trodde, att jag var mobbad för att jag är kvinna och outbildad inom ämnet teologi och exegetik. Stefan Swärd får hur många kommentarer som helst på sina inlägg. Intressanta sådana. Så la jag mig i igen och det kom ingen mer kommentar bara en förklaring:

”Gunnel, din insikt är ett besvärande moment, då blir det inte så många kommentarer.Ingen vill väl bekräfta att det som diskuteras nu redan är diskuterat för inte mer 12-13 år sedan?
Det är ungefär som när Stefan skriver om tillämpad teologi, dvs te och logi, pannkakor och förbön, det är de inläggen som berättar om människomöten, framgångar i Gudsriket som ger minst kommentarer.”

När jag skrev om Jobs vänner så nämnde jag tre namn på kända kvinnor. De har alla skrivit hur mycket bra som helst men just i mitt personliga gamla trauma har deras ord inte varit någon tröst. Jag har likt Job hållit fast vid att min Förlossare lever och blivit upprättad.
Där är jag nu.

När förhänget i templet brast uppifrån och ända ner var när Jesus fullbordat sitt verk här nere på jorden och gav upp andan. ”Fader i dina händer befaller jag min ande.”
Varpen till detta förhänge hade Herren själv satt upp och olika människor under olika tider fick väva sina inslag i tro och lydnad. Tills vägen till Gud och det allra heligaste öppnades genom Jesus för alla.

Så byggde Noa en ark exakt efter den ritning, som han fått av Gud utan att förstå det intellektuellt.
Så vandrade Abraham tillsammans med sin son Isak upp till Moria berg utan att förstå intellektuellt. Innan dess sa han till de närmaste. ”Stanna här. Vi kommer tillbaka.”
Så byggde Mose tillsammans med Israels alla stammar ett tabernakel exakt efter Herrens ritning utan att fatta innebörden av offren sen – de två syndabockarna – den dubbla betydelsen av att få bli kvitt synden få någon att placera den på.
Så lydde skökan Rahav i tro och hängde ut ett rött snöre över muren till sitt hus och fick sin familj räddad genom tro, när Israel kom för att inta Jeriko.

De som ”vävt” efter denna ritning till frälsning genom tro är många. Detta var bara några från Gamla Testamentets texter som exempel.

S.O.S.

Då knyter jag ihop säcken efter snart 13 år ute i rymden i debatt om kristen tro. Sen tar jag en paus.
Svenska Kyrkans Unga fick beröm för sin hemsida bibelsajten eller en hög placering i omröstningen om bästa sajt för de unga. Stefan D fick ett hedersomnämnade för sin hemsida, om jag inte minns fel. Det var så jag hittade adresserna i tidningen Dagen.

Sen dess har en präst skrivit mer än ett S.O.S. i Svenska Kyrkans Tidning om en förändring, som är önskvärd. Ta bort offret och det slaktade lammet! Det behövs inte! Och högt utbildade teologer har fått svara.
Behöver vi någon syndabekännelse, när det ingen synd finns att sona? Ja, en högt utbildad teolog fick skriva en recension på Ulla Karlssons bok:
”Människa du är någon!”
Samme professor i systematisk teologi Ola Sigudsson skrev recension av Jonas Gardells bok:
”Om Gud”

Det var då jag tappade all respekt för teologi och exegetik. Jag har inte fått tillbaka den i debatten om bibelsyn under hösten. Så jag tar en paus i mitt bloggande med citat av
Erik Lindorm:

Det enda nödvändiga

Man går omkring och småler förstrött
åt varje liten talang,
som med en smula smak blivit född
att leka med ordens klang.

Man gillar en strof, man beundrar en bit
och talar så kyligt om ”glöd”.
I går var man svart, i dag är man vit,
och i morgon är man död.

Jag orkar ej frossa i vad som helst
av färger, klanger och ljud.
Jag vill bara höra hur man blir frälst
och hur man brottas med Gud.

Jag behöver bara ett par tre ord,
men av en sådan oerhörd klang
att nya himlar och en ny jord
för bländande ögon sprang.

Om Pingströrelsen behöver ta till teater, drama och dans för att nå människor, då undrar jag. Evangelium är ju Guds kraft till frälsning. Var finns evangeliet om inte i bibeln?

P.S. Dagen efter…
I gårdagen tidning av Dagen finns en bra artikel om hur vi påverkas av olika tolkningar – inte bara jag minsann. Hoppas flera reagerar och låter det som står i bibeln få stå där. Att det sen finns svåra texter vet vi. Men vi har möjlighet att be om den helige Andes hjälp att fatta och om villighet att ta emot. D.S.

Bibelsynen påverkar tolkningen

Den 10 januari 2012 från gårdagens Dagen:

Gilla Bibeln – hur då?

Charlie Norman

Nej, det skall inte handla om en duktig musiker. Det är ett område, som jag inget kan om. Det skall handla om associationer. Jag har en go´ vän före detta arbetskamrat på Räddningsmissionen, Göteborg, som inte gillar när Big Band spelar på Smyrnakyrkans gudstjänster. Han är genuin pingstvän men har varit ”ute i världen” en period av sitt liv och får så tråkiga minnen från kroglivet med mycket sprit samtidigt som han påminns om krogmusik. Detta är känsligt för jag är en genuin ”missionare” och släkt med tre av de duktiga musikerna. Det är mina pojkar så att säga och jag vill se och höra dem i Smyrnakyrkan – inte vara ensam från vår släkt.

Å andra sidan har jag aldrig varit ”ute i världen”. Jag får inga associationer alls åt det hållet. Och så gillar jag jazz. Nu var det sagt. Denna blogg skall inte alls handla om Charlie Norman, för jag kan ingenting om musik i den meningen. Det skall handla om associationer. Det skall handla om en CD, som jag äger. Den heter:

”En salig röra” med Charlie Norman

Just det! Där fortsätter jag och första stycket ger mig bara associationer till min barndoms gudstjänster i Missionskyrkan. Vi var inte många men sjöng ändå av hjärtans lust:

”Hur ljuvligt det är att mötas på väg till Jerusalem
en återlöst syskonskara när ensam man vandrar hem.
Det är som en fläkt från ovan som Herren oss sänder ner
att stärka den trötte vandrarn som upp emot him(me)len ser.

Det finns inget jordiskt släktskap, det finns ej vänskapsband
som binder hjärta vid hjärta så fast uti främlingsland
som detta att äga gemensamt en Fader, en tro, ett hopp,
att vara en andlig enhet som lemmar i Kristi kropp.”

Två av fyra versar ur texten av Kirsten D Hansen, Aagaard 1871
Så jag blir salig av Charlie Normans sätt att spela musiken till den text jag älskar och är ett med.

Gott Nytt År!
I Jesu namn

Läsa in eller läsa ut

Det är dags för en summering av året både privat och i sammanhang med kända eller okända. Känner jag mig själv på samma sätt som andra känner mig? Tolkar jag rätt eller fel? Har en rätt och den andre fel eller kan två ha rätt? Vad innebär ”vi och dom”? Varför är det så fult att tänka i ”vi och dom”? Som jag uppfattat det finns det som ett visst eldfängt debattämne eller mer än ett förresten.

Som jag uppfattar det av bibeltexter, så kan jag tillhöra både ”vi” och ”dom”. Jag har aldrig varit dömd till fängelsestraff ändå talar bibeln om mig som en fånge. Jag har aldrig varit med ”dom som är utanför” ändå talar bibeln om mig som utestängd. Jag är djärv ofta ändå påstår bibeln, att jag är räddhågsen. Vem har rätt? Och hur är det nu med Israel? Skall inte alla inse hur fel de gör och fördöma dem? Kan man stå på två sidor?

Under året som gått har jag fått hem en begärd kopia av en sjukjournal från år 1940. Då var jag fyra år och åtta månader. Jag ville se hur journalanteckningar skrevs angående fysisk skada jämfört med journalanteckningar angående en utmattning i 20-årsåldern. Vilken skillnad! Läkaren har lyssnat på ett litet barn på min egen förklaring om hur skadan skett och trott mig! Han har skrivit ner, att jag ville hjälpa min pappa att gräva.

Jag ville vara med och vara duktig redan då men körde trädgårdsgrepen genom den bara foten. Så blev jag skild från min stora familj och de fick inte hälsa på för barn skriker, när mamma går…Det gällde nio dygn.

Det är flera sammanhang, som jag blivit skild ifrån ofrivilligt. Det är en fruktansvärd upplevelse att bli utanför. Som jag ser det kan man inte vara utanför utan att ta skada. Jag ville vara tillsammans med pappa, när han arbetade. Han kunde sköta det arbetet bättre utan min hjälp.

Gud är min far och han kan verka utan min hjälp. Ändå får jag vara i hans närhet.

Omsluten på alla sidor av hans kärlek. Innesluten i hans nåd…
Denna sammanfattning är årets viktigaste för min del. Den store läkaren har rätt uppfattning om min situation och låter mig vara med.

Det är inte min uppgift att utesluta någon annan ur den kärleken och nåden heller.

Det finns ett förr eller nu

God Jul

Är det detta som kallas fildelning? Jag har nyss lärt mig finessen och tar risken, att göra något fel. Det är julafton och jag ville läsa eventuella mail på datorn. Då krånglar det som vanligt i E-posten med minst tio felaktiga, som åker till ”Skräpposten” automatiskt och tyvärr det enda riktiga från vänner åkte faktiskt dit också. Jag har fattat att denna automatik inte fattar vad som är skräppost eller viktigt!

Så ont om kommentarer, som det är på min blogg, så nog hade en kommentar hamnat automatiskt som skräppost. Den kommentaren bekräftade, att Jesus skall komma tillbaka för andra gången. Det är väl inte skräppost! Är det förbjudet, att förmedla välsignelsen från höjden i änglasången? Advent betyder ankomst. Bibeltexterna under adventstiden handlar både om Jesu första och Jesu andra ankomst. Hur kan någon leva i skräck över att det skall bli frid på vår jord? Är det inte bättre att läsa på och ta emot friden redan nu?

”Min frid ger jag er,” sade Jesus i sitt avskedstal ”inte ger jag den som världen ger. Edra hjärtan vare icke oroliga!” Fritt citat ur bibeln och hjärtat.

Gumman är gammal nu men lagrade viktiga ord i hjärtat ändå från barndomen.

Var inte rädd, Maria……

Var inte rädd, Josef…

Var inte rädd! Ett barn är fött åt oss i Davids stad…

Dela med dig! Det är jul!

Pepparkakshuset 2012

Andra numret av ”Tidskriften Evangelium” har kommit ut. Ämnet är Arvet Det skall bli spännande att fortsätta min läsning.

Jag har funderat mycket över arvet vad det innebär ekonomiskt, andligt, socialt och i gener. Varför fick till exempel jag en prästgen, när jag är kvinna och kvinnan skall tiga i församlingen? Varför blev ingen av mina bröder intresserade eller min kusin, när han levde? För visst går begåvning i arv! Titta på musikaliska släkter eller affärsmän, snickare eller vad som helst. Förr fanns inte så stora valmöjligheter. Nu kan inte ungdomar välja av andra skäl. Kvar är att vi fått ett arv att förvalta eller förskingra. Det gäller jorden likaväl som det andliga arvet.

Tidskiften Evangelium har en redaktion inom Svenska Kyrkan. Evangelium betyder det glada budskapet om Jesus. Arvet från Svenska Kyrkan på min mors sida är mycket positivt. I Svenska Kyrkan i hennes hembygd fanns det jag kallar för ”troende präster”. Detta innebar, att det var en stor väckelse i Främmestad och om jag inte minns fel blev en piga förvisad ur socknen och hamnade i Varola. Hon lämnade Svenska Kyrkans lära och började förkunna i Varola.

Nej, det skall jag inte ge mig in på nu hur jag kunnat bli en Waldenströmare utan att fatta teologi! Det andliga arvet intresserar mig mycket och friheten att ta ställning själv genom bekännelse. Ingen i min familj var tvungen att bli en ”Waldenströmare”. Det är bara jag, som är så egen, att jag tänker fortsätta gräva där jag står (och provocera präster lite).

Vi lever i en elektronisk tid med fartblidhet. Därför tyckte jag julhälsningen från Danska Folkekirken var så rolig. En systerson i Köpenhamn skickade den via Facebook. Det gick i rasande tempo att besöka krubban i Betlehem. Sen var det över och föreställningen tog slut och reklam åt annat tog vid på affischtavlan ovanför.

Ett annat syskonbarn till mig gav oss bilden av sitt föräldrahem som pepparkakshus. Av den bilden fick jag en idé, att vi kan ordna ett elektroniskt julkort till den äldste i min syskonskara från barn, barnbarn och barnbarnsbarn till Anna och David mina kära föräldrar.

De var de som lärde mig vägen till Guds hus – i trä först och i sten sen.

Läs mera här och prenumerera

Min länklista

Sent omsider fattade jag mitt beslut, att gå ut med min egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Det satt långt inne men efter att ha sett utställningen. ”Psyket under 4000 år…”, så tog jag kontakt med projektledarna för utställningen och fick senare vara med på utbildningsdagar till att bli attitydambassadör. Det var och är en härlig gäng! De som har egen hemsida finns på min länklista.

Igår kväll hittade jag vackra bilder på facebook och en liten förklaring, att det var faktiskt skönt att sitta i kyrkan med egna barn och andras. Läs själv och njut. Madelein är en av alla duktiga informatörer om hur det är att leva med ADHD och fungera.

En annan mamma med egna erfarenheter och diagnoser hos barnen är Carina. Carina var först ut att kommentera i min blogg och acceptera min kristna tro. Den hade jag innan jag gick kursdagarna. Den hade jag innan jag började min utbildning till sjuksköterska och fick en sömnrubbning och utmattning år 1956. Och vad är problemet? Psyke heter själ på svenska och själen kan bli trött, orolig och rastlös.

Vi närmar oss poängen. Carina berättade i sin kommentar på min blogg, att hon gått i söndagsskola som barn och var mycket livlig och frågvis. Så hon fick inte svar på sina alla frågor och var inte välkommen att vara med. Hon störde. Som jag uppfattade kommentaren. Jag har berättat gång på gång, att jag inte fick vara med i http://www.bibelsajten.nu för jag störde för mycket och var för gammal dessutom. Tvärtom så klart och mera finkänslig förklaring. Då år 2000 visste jag redan, att jag ville börja en söndagsskola på nätet. Fast jag kunde inget hur man använder taggar och bokstäver rätt det vill säga HTML. Blir det inte rätt så blir det inget att komma med. (Då var det inte på tal med färdiga ramar där man inte behöver tänka själv för att få ut meddelandet.)

Det är bara två år sen kursdagarna. Madelein var en av lärarna och väntade sitt sjätte barn. Milla var redan pepparkaksgumma igår, så tiden går fort. Jag för min del kämpar på att förstå vad ”de stora pojkarna” har lärt sig vid universiteten. Ibland glimmar det till hos mig för jag vet, att det är bibeln de skriver om i Stefan Swärds Blogg och texterna de debatterar.

Idag var det faktiskt riktigt roligt. Johnny Lithell skrev om poängen i bibeln, som jag uppfattat den. Han skrev om Jesus i Gamla Testamentet.
(Se min länklista. Där finns präster och pastorer med.)

http://madelein.se/2012/december/luciatag-jobb-jobba-over-och-luciafirande.html

Bibeltrygghet

Det är tidig morgon och dags för att se efter dagens löfte på min gamla bibels baksidor. Och jag som har så nära till skratt tänker på allas önskan om mer enighet än det ser ut i debatter. Men jag drar inte ens på munnen, fastän jag älskar får och getter. Getterna går sin egen väg. Fåren måste ha en herde för att klara sig.
Nu tänker herden skipa rättvisa bland fåren! Där är jag med.

Hes 34:22
Men jag skall rädda mina får, så att de aldrig mer blir till byte. Jag skall skipa rättvisa bland fåren.

En lång debatt om bibelsyn och bibeltolkning i Stefan Swärds Blogg

Bli vän med universums Gud!

I vanlig ordning rör det runt i huvudet av alla olika tankar. Eller också står det still som någon brukade säga i min barndom. Med ålderns rätt har minnena stor chans att virvla runt.
Allt som virvlat runt senaste veckan är förstås alla nya begrepp inom exegetiken. Jag var ju klar med den tidigare och hade tappat allt förtroende för den och teologi. Det var ett besviket:
Teologi och exegetik kan vara vad som helst tydligen!

Nu kan det tydligen inte det längre. Allt som gick runt i mitt huvud går inte runt längre. Nu står det still på min utgångspunkt år 2000 och framåt bland alla lärda män.

Jag har en relation med Gud, med Jesus, med den helige Ande och med bibeln!
Som om den bekännelsen inte skulle räcka? Som om alla troende måste räkna ut i procent sanning hur många det gäller angående bibelns ord! Det har varit minst sagt slitsamt att kunna förstå debatten mellan två exegeter i Stefan Swärds Blogg.

Som sagt. Nu står det still i stormens öga och andra advent närmar sig.

Vad är du rädd för?

Historiens Gud berättar i förväg vad som skall ske för sina vänner. Ja, då gäller det att bli vän med Gud, Jesus, den helige Ande och bibeln.

Det går att gräla om allt men det var faktiskt han som började och inte vi. Han vill ha denna vänskap! Han vill, att vi lämnar vår ovänskap med honom. Han är ljuset och vill att vi skall lämna mörkret.
Sen är det fråga om att älska ljuset eller att älska mörkret mera. Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret. Det påståendet är mycket, mycket äldre än från Luther visst.

Vad är du rädd för?
Det finns inget bättre än att få vara innesluten i hans kärlek och omsluten på alla sidor. Det är lättare att leva i nuet där.

Natt skall inte förbli där nu ångest råder…
citat ur profetian om Jesus som skulle komma och kom och som lever och ber för oss.

Vad är du rädd för?

”Vad är du rädd för?”

Hon upprepade sin fråga gång på gång och varje gång svarade jag med orsaken till mina rädslor. Det gällde min berättelse. Det gällde att våga eller fega ur. Det gick inte att tänka igenom hur eventuellt läsare av boken skulle kunna bli ledsna, sårade eller uppmuntrade av att inte vara ensamma med en svår upplevelse.

Vad är du rädd för? Till slut höll det inte med alla mina förklaringar.
”Du har allt att vinna och inget att förlora,” sa hon också. Det var väl ändå att ta i!

Så tänker jag på humanisterna och skolverkets personal och skulle vilja fråga:
”Vad är du rädd för?”

Josef fick aldrig den frågan för snart 2000 år sen. Han blev förekommen av en kunskap om honom själv ungefär som…

”Jag vet hur du tänker! Du är så rädd för vad andra skall säga och tycka och fantisera!”

Så himmelens Gud förekom Josef i en dröm och med ett änglabesök som förkunnade med innehållet:
”Var inte rädd, Josef!”

Tänk att himmelens Gud upprepat detta i alla tider tydligt:
Jes 41:10
Var inte rädd, jag är med dig.
Ängslas inte, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig,
stöder och räddar dig med min hand.

(Dagens löfte i min privata samling av löften)

Kan det vara så att en stressad småbarnsmamma skulle behöva höra det idag eller en gammal tant, som är rädd för mera värk? Eller rädd för att inte platsa i gänget längre? Hur är det nu med (H)järnkoll? Räcker inte min utbildning för att få vara med? Eller är psykiatrin livrädd för att tala om själens behov av Gud i stället för psykets?

Tunnelseende eller vidvinkel