Nollställd

Det är ingen lätt situation, att bli nollställd från att ha varit något/någon. En gång i bibelns historia hade två föräldrar varit detta åt en son, som skulle dödas enligt order från landets högste. Föräldrarna tillhörde Levis´ stam. Det innebar, att sonen borde bli präst som vuxen och utbildad. Nu blev de nollställda på grund av Faraos beslut att döda alla gossebarn bland hebreerna. Vi får veta genom berättelsen i andra Moseboken, att denne Egyptens farao inte hade kunskap om vad Josef betytt. Den låg 400 år tillbaka i tiden.

Så blev två förtvivlade föräldrar nollställda. De vågade trotsa faraos förbud under tre månader. Sen fann mamman på en lösning som vi vet att fläta en liten kista av rör, beströk den med tjära och jordbeck och satte barnet och kistan i kanten av Nilen. Detta är spännande läsning! Detta är både historia och profetia och nutidshistoria!

Det går inte att ta död på Guds frälsningsplan!

Det är bara att läsa på fortsättningen! När barnet Mose vuxit upp som Faraos dotterson var han utbildad i all Egyptens vishetsläror. Gissar att han kunde allt om landets gudar och deras förmåga. Mose visste dessutom sin egen historia, att han tillhörde ett folk med Herren som Gud och ingen annan. En dag kom skiljelinjen och blev tydlig. Nästa dag blev det så uppenbart, att Mose sett slaveriet hans bröder utsattes för och mördat en av de grymma fogdarna. Mose grävde ner honom i sanden i vittnens närvaro. Fyrtio år senare som flykting i öknen och bara som en simpel herde trädde ett större vittne till händelserna fram och förklarade:
2 Mos 3:7-8
Herren sade: ”Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop över sina slavdrivare – ja, jag vet vad de får lida. Därför har jag stigit ner för att befria dem från egypterna och föra dem från Egypten till ett land som är rikt och vidsträckt och som flödar av mjölk och honung, det land där det nu bor kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer och jevuseer.

Under fyrtio år hade Mose blivit totalt nollställd från sin ställning som Faraos dotterson och arvinge. Han hade fått böja sig längst ner till en tjänst som herde – utblottad på allt. Sen fick han inte ens ha kvar sina skor för ödemarken var plötsligt helig och den högste presenterade sig för honom som JAG ÄR DEN JAG ÄR.
I samtalet dem emellan fick Mose berätta vem han var. En nolla varken mer eller mindre. Nollställd väl medveten om sitt brott.

Kan bibelns berättelser bli bättre än så här? Den evige stiger ner och berättar för en människa som misslyckats i sin tidigare position, att han vet hur folket har det och hur de lider? Inte nog med det. Den högste önskar ett samarbete med den som inget är!

Inte nog med det! Jesus lämnade himlen härlighet och blev nollställd på lägsta nivå som en herde för får. Han använde ändå detta namn om sig själv vid vissa tillfällen senaste gången i Getsemane: JAG ÄR DEN JAG ÄR

Kan bibelns berättelser bli bättre än att han är den samme idag och möter nollställda människor som förlorat sin position? Det är så lagom roligt, att bli nollställd!
Det blir så annorlunda att lyssna på den högste, som steg ned och talade om…

Jag vet vad de lider! Jag vill befria!