Kategori: Kristen tro

Dokumentation

Eric Strand var en av min mors lekkamrater och granne. Om det nu fanns plats för så många lekar i skarven mellan 1800-talet och 1900-talet. Krigsåret 1914 köpte Eric en kamera tillsammans med Lars Larsson från Logården i Warola för 14 kronor och 50 öre. Det är tack vare Erics intresse att fotografera, framkalla och kopiera, som det finns foton för eftervärlden och mig. Och mitt intresse för svart/vitt…

Så gick det till år 1982, att min morfars bondepraktika kom till rätta. Jag hade inte ens vetat att den fanns. Min mor hann att läsa den och berättade vad hon mindes av händelserna ur den. Jag hann att fråga vem som tagit dessa fina svartvita fotona, som fanns i en hurts i bokhyllan. Så gick det till med mitt intresse för dokumentation. Eric Stand levde och jag kunde kontakta honom för fler berättelser och fick hans löfte att reprofotografera hans bilder och använda dem. Han blev drygt 90 år och berättade så gärna.

Sen var intresset för släkten och släkterna igång jämsides med frikyrkohistorien. Vad är några hundra år bakåt i tiden jämfört med att få lära känna Jakob och hans söner? Nu är jag där igen och kommer att fortsätta. En repetition av berättelsen finner du i bloggen:

Brunnen är tom

Jag för min del använder min gamla systemkamera med utbytbara objektiv och min fantasi, när jag läser bibeltexterna om Jakob och hans söner. I min själs mörkrum har jag stått med alla negativ och prövat mig fram med olika tider på fotopappret i olika tider.
”Där växer det klara bilder fram
för den som är lugn och allvarsam…”

Josef ger sig tillkänna för sina bröder till slut i berättelsen om hungersnöden. Jakobs söner hade varit tvungna att vandra den långa vägen till Egypten gång på gång för sin egen överlevnads skull. De hade hunnit att tänka och komma ihåg mycket. De hade sett Josefs själs ångest, när de ville döda honom eller lämna honom i en tom brunn att dö långsamt…
1 Mosebok kap 45
Där ser jag, att de inte ens hinner att be Josef om förlåtelse innan han har gett den.
Josef är en förbild till Jesus.

Sådan är Jesus. Han ger oss tid att fatta brödundret och försoningen.

Fotorum047 (800x566)Arbete i mörkrummet Olle Strand till höger och ? till vänster (justerat)

Korset

Vägen till korset kan se ut hur som helst. Ett kors kan avbildas på många olika sätt. Det finns en doktorsavhandling i teologi om korset som en påle. Det gäller som alltid att alla bibeltexter är sammanvävda i ett enda stycke. När Jesus dog på korset för alla världens synder, så var Guds ritning till frälsningen klar. Förhänget i templet brast uppifrån och ända ner. Allt var fullbordat och vägen till Gud öppen för var och en.

Vägen dit kan se ut hur som helst och vara slingrig. Min egen personliga väg till korset var en väl upptrampad stig av generationerna före mig. Den stigen hade min farmor och farfar gått. Den stigen hade min mormor och morfar gått. Den stigen hade mina föräldrar gått. Stigen var lätt att finna och väl iordning, som den skulle vara enligt skrifterna. Den som är jagad skall kunna hinna fram till Golgata där platsen var för Jesu kors och bli skyddad från fienden som jagar. Andra namn på honom som jagar är blodshämnaren, djävulen, satan, åklagaren. I dagens språkbruk och verklighet skulle namnet ”Stressaren” vara relevant.

Många kyrkor har kvar Jesus, som den blödande på korset. Många kyrkor och kapell har ett tomt kors, som vittnar om att han inte är där utan uppstånden från de döda. Hans lärjungar skall vara döda med Kristus och födda på nytt till ett levande hopp.

Vare sig vi kunde vägen till korset från barndomen eller har blivit jagade dit, så är fienden den samme och har olika namn. Platsen är given en gång för alla människor oavsett hudfärg, nationalitet eller personlig läggning. Han som jagar och bara är ute efter vår död är övervunnen en gång för alla på Golgata.

Livet i Kristus är ett överflödande liv av nåd och inte förtjänst. Det är en trygg plats att vara innesluten i Guds kärlek i Jesus Kristus.

Korset

Golgata där Jesus dog för hela världens skuld förebildas i Gamla Testamentet av fristäderna i löfteslandet. De skulle finnas strategiskt över hela området lätt att nå fram till.

Brödet från himlen eller en oblat

Är det inte dags att reagera på den undervisning, som förekommer i vår tid offentligt? Är det inte dags att svara på frågorna om varför Jesus måste dö för våra synder? Har det inte varit ett tillräckligt starkt rop om hjälp att tolka detta svåra om blodet?

Och nu finns det offentligt en blogg om nattvardsbrödet, hur det måste vara bakat och inte får vara fel!
Så tar jag mig friheten igen att påminna om att alla kyrkor i Sverige haft grundregeln att skrift skall förklara skrift och det tydliga har företräde framför det dunkla.

Så hänvisar Nya testamentetes författare till att Gud talat på olika sätt genom tiderna som varit. Gamla testamentets texter pekar fram mot Jesus. Jesus själv sade, att han är brödet från himlen. Ett nuläge jämfört med förr, då fäderna åt manna i öknen under 40 år.

Innan uttåget ur Egyptens träldom fanns Josefs historia och hans bröders hunger. Vem förebildar Jesus om inte Josef? Vem förebildar vägen till försoning om inte bröderna? Hur skall vi få mat att äta? Vem var det som gått vägen före dem till Egypten om inte Josef? Vem var det som ansvarat för att det fanns säd i stora förråd, när hungersnöden kom?

Hur skall den insamlade säden se ut idag, när hungersnöden drabbar folket? Vem är det som öppnar sitt förråd? Kan det vara fråga om hur en oblat är bakad av vad? Jag bara undrar! Vägen fram till förrådshuset är given en gång för alla! Försoningen och kärleken fanns där redan innan brödernas hunger satte in i Kanaans land.

Precis så är det! ”Ge ni dem att äta,” sa Jesus till sina lärjungar, när folkskaran var trötta och hungriga. Det är Jesus själv, som är brödet från himlen! Det är Jesus själv, som bjuder försoning innan vi själva fattat ett dugg av försoningens innebörd och blodets mystik. Att äta av hans kött och dricka av hans blod innebär, att jag vill ha och äta ORDET från Gud sammanlagt genom alla olika sätt att ge det genom bibeln. Nattvarden instiftades genom att ett felfritt lamm skulle slaktas och blodet skulle strykas på dörrposten som skydd mot döden.

Är det bibelundervisning som fattas?

Självironi och ironi

Utan självironi hade jag inte överlevt psykiskt de djupa skador, som jag fick genom psykiatrisk vård år 1956. Genom självironi skyddade jag min själ från att förblöda vid många tillfällen. Det var aldrig fråga om en återträff, som det talas om nu där patienten får träffa personal inom psykiatrin och berätta om sina upplevelser av bältesbehandling och tvångssprutor. Av hela mitt hjärta skulle jag vilja vara med och berätta! Men det låter sig inte göras. Min skada är för gammal! Och jag fortsätter att vara kvinna och gå in på mansdominerat område! Hör du det Dag Sandahl och prosten hemifrån!

På grund av denna ironi blir det nya ledsamheter. Jag har en blogg men ingen predikostol. Får inte ens stå på golvet i kyrkan och berätta om Jesus. Jag har tydligen gjort bort mig, som visat på att kyrka och församling har samma ord i grekiskan. Detta har jag skrivit utan att kunna grundspråken! Jag har bara sett förändringen från församling till kyrka i Bibel 2000. Två kyrkor av sten kan inte bli en kyrka har jag skrivit. Är det fel uttryckt?

Nu har pingstpastorn Mikael Karlendal varit med på Nyhemskonferensen. Som ung fick jag predika i Missionshuset i Bjurbäck, Nyhem. Då tillhörde församlingen där Svenska Missionsförbundet. Så kom detta med andedopet på 20-talet och det blev en Pingstförsamling också. Då var inte jag född men vet att ”Pingst” köpt tillbaka f.d. missionshuset. Detta var en parentes, att jag uppskattar pingstpastorn, som teolog som varit på Nyhem.

Nu närmar vi oss poängen att en kvinna förkunnat Guds ord på ett bra sätt bibelenligt tydligen:

Mikael Karlendahl skriver i sin nya blogg:

”Jag tyckte det var intressant att lyssna till Sara Lindholm som är pastor i församlingen United i Malmö. Hon har medvetet tänkt igenom sin teologi. Definitivt inte någon semipelagianism! Jag skulle nog säga att det inte ens var synergism, utan monergism.”

Mikael Karlendal svarar på frågan vad detta innebär:
”Orden har sin historiska förklaring och har uppstått i situationer då de egentligen var reaktioner mot något annat. Jag ska be att få återkomma med lite bättre förklaringar längre fram. Men jag tror att det går att lyssna på Sara Lindholms predikan i efterhand via nätet. Hon betonar att vår frälsning helt och hållet är ett Guds verk från början till slut, och att även vår s k medverkan egentligen i sig är ett resultat av Guds förekommande verk eller nåd. Sara betonade detta på ett så starkt sätt att jag kallade det monergism. Hade hon lämnat mer utrymme för människans egen samverkan med Gud hade det kallats synergism. Hon är inte semepelagian, för hon tror inte att en människa fallen i synd i egen kraft kan vända sig till Gud. Hon tror att vår omvändelse till Gud eller att vi börjar söka honom aktivt, egentligen är ett Guds verk i oss.”

Tänk, om kvinnoprästmotståndarna inom Svenska Kyrkan ändå ville använda sin tid till bibelundervisning! Då kanske jag skulle kunna få ha andakt igen i min hembygds kyrka! Än är jag inte 80 år fyllda. Jag har fattat, att det inte håller med sökarvänliga gudstjänster.

Teologi när den är som bäst

Ett viktigt budskap: Gud lagar det trasiga

Ett dop

Vilket dop är det enda? Vilket dop är det rätta? Vem bestämmer vem som skall döpas? Paulus påstår, att det bara finns …en Herre, en tro, ett dop och en Gud som är allas Fader…
Vad är det då vi bråkar om? Det är inte bara i vår tid det bråkas. Det har alltid varit bråk om vem som har rätt.

Så stod jag en dag på biblioteket vid ett högt bord och läste tidningen Sändaren. Där fanns en liten notis att samtalen mellan Svenska Missionskyrkan och Svenska Baptistsamfundet strandat efter 20 år. Detta tog tag i mig. Hur kan man bråka med varandra i 20 år? Senare fick jag veta, att det var långt över 20 år. Om jag var intresserad fanns det en bok utgiven om dessa skiljaktigheter mellan samfunds tolkningar.
Nej, det är jag inte intresserad av. Det har gått många år ytterligare och tack vare unga människor, som inte drar på gamla stridigheter mellan samfund, så hände något.

Jag är inte intresserad av bråk! Ändå bråkar jag och fortsätter en blogg till. Var står det skrivet i bibeln, att vi skall ta ställning till en dopbild med vatten och en duva över den främre nakne mannen? Var i bibeln står det, att Jesus var naken offentligt? Det står mycket om en mantel, en mantel doppad i blod och en lögn. Det står mycket om att vara under skyddet av någons mantel. Det står om kraften, som gick ur hans mantel till hälsa…Ja, de kastade lott om detta ytterplagg, som tydligen var som ett täcke under kalla nätter.

Men var står det i bibeln, att vi bekännande kristna skall säga ”JA” till en nidbild av honom, som var lydig ända in i döden för vår skull? Kan vi genomgå det dop, som han genomgick, när han gick ut i offentligheten? Lämnade han någon garderob?

Backspegeln

Någon har sagt, att tro sig kunna vara utan historia är som att köra bil utan backspeglar. Jag snappade upp ordet backspegel i Stefan Swärds senast blogg och associerar till ”Backspegeln” på Skara museum. Där fick jag viktig hjälp en gång genom att få läsa om Skara allmänna läroverk på 1860-talet. Det var så jag senare fick köpa boken inbunden av J Hagberg en gång präst i ”mitt” pastorat.
”Minnen från Skara skola på 1860-talet” av Peter Bagge

Ja, det var tydligen en mycket rolig skoltid för vissa elever och pennalism för andra. I min frikyrkohistoria kommer inte jag längre än till denne blivande student, som drunknade år 1868. Hans dröm var att få bli präst. Precis som farmors bror Sven Walberg. Han gick in till lillebrors skolklass innan och lillebror var 10 år och blev min morfar så småningom. Sorgen präglade hela familjen generation efter generation, tycker nog jag. Ingen mer fick studera på länge för att bli präst och bryta mönstret. Och varför just jag som kvinna skulle få denna ”prästgen” i arvet är obegripligt! (Jag menar obekvämt så klart.)

Där är vi nu. Svenska Kyrkan blev fri från staten och jag behövde inte venia för att få hålla andakt i min hembygd kyrka. En vecka före midsommar kallas det ”Vägkyrka” och jag frågade mig vad jag hade gemensamt i teologi med Svenska Kyrkan. Det var då jag fick syn på lammet med segerfanan högst upp nära taket på altaret. Sen tittade jag efter när psalmen ”Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktad…” blev skriven och av vem. Sen hänvisade jag till min mor i andakten som alla kände. Hon var bondtös en gång före tiden i Norra Björke och visste hur en höna samlar in sina kycklingar, när det blir fara för dem. Det var ett kvinnligt bildspråk från Jesu tal en gång. Jag har aldrig sett något sådant tyvärr.

Därför har jag tyckt sen dess att präster bör flagga för det felfria, oskyldiga Lammet som slaktades för världens synder och mina. Och inget annat.

Bibelhänvisningar:
Till Lammet och Jesus överallt i bibeln
Till hönan och kycklingarna Matt 23:37,
Ps 57:2, 61:5, 63:8, 91:4
Till min personliga, egna historia 1 Kor 1:27

Frikyrkohistoria i Stockholm

Lång väg till försoning

Det står inte skrivet i bibeln hur länge en människa ältade sina tankar. Det står bara om att tankarna fanns kvar och dök upp igen. Tankar om brott. Det står inget om analyser. Det står bara en historisk beskrivning på orsak och sen verkan. Eller kan det vara så att vägen till försoning finns där i texterna?

Jakob fick fly hemifrån under dödshot. Han hade lurat till sig förstfödslorätten. Den tillhörde Esau. Jakob fick en dröm en natt. (Hans son Josef kallades ”drömaren” senare i tiden.) Tänk, om den långa vägen till försoning är utstakad här? Vi får inte veta hur många år vandringen varade i flykten från Esau till Jakobs kamp vid Jabboks vad. Då var Jakob liten och rädd på väg att möta sitt förflutna. Hur skulle han klara mötet med Esau på andra sidan Jordan? Kvar är drömmen om en stege, som räckte ända från himlen ner till jorden. Kvar är änglarna, som gick upp och ner på den. Kvar är att Herren inte gick till rätta med Jakob utan presenterade sig som ”din fader Abrahams Gud och Isaks Gud…” Sen fick Jakob veta vad han skulle få i framtiden. 1 Mos kap 28
Kvar är att Jesus hänvisade till denna dröm, när den blivit en verklighet! Han själv var och är förbindelsen från himlen ända ner till jorden. Han själv var och är förbindelsen från jorden och ända upp till himlen.

Innan profetian om Jesus går i uppfyllelse får vi hitta vägen till försoning i Gamla Testamentets texter. Det gäller att möta sitt eget förflutna. Men inte utan en kamp med den Okände vid Jabboks vad. Inte utan hans välsignelse! ”Jag släpper dig inte med mindre än att du välsignar mig!” Efter det kan vandringen fortsätta – vandringen mot det förflutna och mötet med Esau.

Vart vill jag komma? Jo, vägen är lång. Vägen är mycket lång senare i tiden för Jakobs söner. De trodde, att det var hungern bara, som drev dem till Egypten för att köpa säd. Som om det gick att förtränga, att deras bror Josef varit tvungen att gå den vägen före dem! Och som en slav såld till Egypten. Några få kapitel i bibeln innehåller så mycket! Fick Jakob förebråelser av Herren Gud i Betel, när döden hotade honom? Fick Josefs bröder förebråelser, när han till slut presenterade sig för dem? Hade inte bröderna gått länge nog och tänkt igenom orsak och verkan på vägen till och från Egypten om och om igen?

Jakob ledde hela sin familj till försoning med det förflutna. Det står inget om att han ältade det som varit men han förträngde det inte heller. Skall det vara så farligt att leda sin församling till försoning med ”Esau” – det som varit en gång i ett gemensamt hem?

Lovsång att sjunga efteråt:
”Han för sin hjord i bet
likt en herde
och sakta för han moderfåren fram.”
Jesaja 40:11

Om och om igen
om och om igen…
tills Lammet blir herden

Bibelhänvisningar:
Jakobs stege 1 Mos 28:12 som Jesus hänvisar till Johannes ev. 1:43-51
1 Mos kap 32 o 33 Kampen med Gud och kampen att möta det förflutna
1 Joh 1:1 Det vi har sett och hört…
Uppenbarelseboken 7:17

Klartext

Ja, så är det. Jag kan prata om flera saker på en gång och tänker långa stycken emellan. Då blir det svårbegripligt för den som eventuellt orkar och vill lyssna.
Trettioåriga kriget är visst en musikgrupp också förutom min trettioåriga interna strid mot teologin i Livets Ord, Uppsala. Tyvärr strider jag externt också. Mina närmaste vänner vet om min besvikelse och periodvis bitterhet.

Så är det då viljan att förstå. En ledare i Attention sa till mig, att jag behöver inte förstå allt. Det var ju skönt. Men några bokstavskombinationer och vad engelskan betyder hade inte varit fel. Motsvarigheten att förstå ADHD kan ju för andra vara att förstå vad SMF och BV och liknande står för. IRL måste jag lära mig bums för en präst undrade om jag var likadan i verkligheten som på nätet. Det var i början av 2000-talet med nyhetens behag av B2000.

Det var ingen klartext! Klartexten är att mitt intresse utöver andra är bibelns budskap. Då räcker det inte med svenska. Då räcker det inte med en utbildad exeget som förklarar. För exegeterna blir osams på nätet, om jag inte träffar dem IRL och ser vänligheten dem emellan. Det har jag inte gjort tyvärr och fortsätter att undra över Försoningens mellanrum och Försoningens hemlighet. Jag ramlar ofta mellan stolarna men båda författarna ovan tillhör och tillhörde – ja, just det SMF. Nu är det över. Förut var många på G. Nu skall alla vara på E. Varför inte som det stod på barndomens offerbössa då: ”I haven fått för intet så GE då för intet”. Kvar är att jag hamnade hos en exeget på Livets Ord och insåg, att där är inte försoningen en hemlighet. Försoningen är heller inte uppenbar. Försoningen är ett mellanrum. Eller är den frånvarande? Och hur är det med mellanrummet? Hur långt är det mellan altaret och den manliga prästen?

Ett av mina andra intressen har varit att rädda Eric Stands fina foton till eftervärlden. Med tålamod och hans tillåtelse. Här är receptet:
Ilford FP4, blåfilter, överexponering och 1 minuts underframkallning.

Stina o Sven022Moster Stina och fotografens lillebror

Trettioåriga kriget

Det är natt och jag hinner att tänka över det trettioåriga kriget. Undrar just varför jag vaknade så utsövd ”medan det ännu var mörkt” eller ”strax innan gryningen”. Jag älskar de olika formuleringarna för sen hände det något! Inte det vanliga morgonkaffet för min del utan en språngmarsch eller en promenad till en tom grav. Ja, det finns olika sätt att beskriva en omvälvande händelse för några lärjungar. Det är väl det. Det är inte fel att beskriva samma händelse genom mer än ens liv och referensram.

Det som varit ett trettioårigt krig för mig är tydligen en stor högtid i Uppsala. Och jag älskar bibelns formuleringar ”om livets ord tala vi.” Jag älskar Emil Gustafsons sång sen ungdomen. Han fick inte vara frisk utan dog redan i 30 års åldern. Det är precis därför jag älskar honom! Det var min far, som måste tänka om på sin 90 årsdag. ”Ingen av dessa sjukdomar skall drabba er…” Ja, han hade fått vara frisk hela sitt liv och kunnat arbeta med glädje. Nästan obehindrat och utom på söndagar. Två röda dagar var nästan en för mycket. Då kom längtan till nästa vardag. Han hade tagit vara på Herrens ord och löften och kunde citera för mig: ”Ingen av dessa sjukdomar…”

Både han och jag kunde Emil Gustafsons sånger. Både han och jag hade sjungit i Missionskyrkan av hjärtans lust. Jag sjöng hemma dessutom och kunde spela orgel hjälpligt. Tillräckligt bra men utan taktkänsla. Taktkänsla är medfött anser nog jag och svårt att lära in. Var höger och vänster är det är ett annat problem. Medfött tror jag.

Nåväl. Igår skulle jag rensa i länklistan till min blogg. Det var nytt för mig med länkar och det kom till den ena efter den andra. Ett råd senare var att inte ha det så. Hur jag borde strukturera fick jag inte veta i just det samtalet. I vart fall är det stor blandning bland de ämnen som intresserar mig.

”Exegetik” stod det i kanten. Det är borttaget nu. Jag kollade vart länken ledde och hamnade i mitt trettioåriga krig inombords med livets ord, som vi talar. Det vill säga männen. Och doktorsavhandlingen ligger här och väntar på koncentration och villighet att slå upp konstiga främmande ord. Det kommer att gå bra för jag har haft ohälsa trettio gånger två i år räknat från och till. Det senaste trettioåriga kriget är över med Livets ord. Släktforskningen är avslutad för länge sen också med kapten Krum som en av härförarna och något trettioårigt krig med danskarna har inte varit aktuellt i min generation. Intressant har det varit med allas synpunkter.

Är det mörkt ännu eller är det strax innan gryningen?

1.
Ett stilla barnahjärta
man får ej hur som helst.
Det går ej utan smärta
att så bli genomfrälst.
Det kostar tåreströmmar
förrän jag helgas så,
att alla mina drömmar
i Jesu anda gå.

2.
Den Herren vill förära
att bli en Abraham
sin Isak måste bära
som lydnadsoffer fram.
Ej utan sorg fullbordas
en sådan offerdöd.
Min sköna Rakel jordas
ej utan hjärtenöd.

3.
Men vill än hjärtat brista,
när tanken fästes på
att offra allt, ja mista
sitt eget liv också,
dess djupare är fröjden
att lyda Herrens bud,
då vi på offerhöjden
fått vittnesbörd av Gud.

4.
Som Aron stilla tiger
vid Herrens hårda slag
och sig på nytt inviger
att vörda Herrens lag,
så skall du, o mitt hjärta
i vördnad för hans bud
också uti din smärta
tillbedja Herren Gud.

5.
Se, över sorgevågen
jag ser en härlig syn,
Guds löfte, segerbågen
som glänser uti skyn.
Så vill jag Herren bida,
han inga misstag gör,
och sorgefloden vida
till Jesu hjärta för.

Tack gode Gud för Emil Gustafson och exegeterna efter honom! Av denna världen.
Bibelhänvisningar:
ingen av dessa sjukdomar…2 Mose 15:26
Om livets Ord tala vi 1 Joh 1:1 ( 1917 års översättning)
”medan det ännu var mörkt…” Joh 20:1
”då solen gick upp” Mark 16:2

Utgallrad

Det händer med jämna mellanrum, att det finns böcker att köpa billigt på biblioteket, som är utgallrade. Ibland är det en stor utgallring. Annars kan det vara från en mindre bokhylla permanent. Det finns statistik på hur många gånger en bok är utlånad. Den kan vara lite sönderläst eller inte läst alls. Det är tvunget att gallra eftersom det kommer nya böcker ständigt.

Så var det en utgallring av böcker i Smyrnakyrkan en gång och jag fick syn på en mycket värdefull bok för mig. Den heter ”Dagbräckning i Kongo”. Det är inte Pingströrelsens missionshistoria utan Svenska Missionsförbundets.
Tio kronor och ett stort fynd för mig. Vem kan hitta en så värdefull present till en barndomsvän för tio kronor? Frakten blev förstås det femdubbla men vad gjorde det? Den finns redan i min egen bokhylla men jag äger inte över 100-åriga brev från Kongo, som min barndomsvän gör.

En gång fanns det en bok på ett bibliotek, som ingen lånat. Ingen hade sett värdet av den. Åren hade gått sen den kom ut år 1964. Boken hamnade i hyllan ”Utgallrad” och heter:
”PSALM & SÅNG LEXIKON” Författare Oskar Lövgren
Gissa om jag blev glad?

Nu har jag läst Andreas Holmbergs bloggpost om psalmen, som blev utesluten psalmboken och hade inte tänkt på hur lätt ett värdefullt budskap genom en psalm försvinner. Viktig teologisk kunskap kan sjungas in! Det fastnar mycket bättre om budskapet upprepas gång på gång genom en bra melodi.
Ta tag i budskapet och för det vidare! Det är påskens stora budskap! Det är bibelns röda tråd rakt igenom!

Så helt förlåter Gud…

Från Frälsaren på korsets stam

Sionstoner

Här några bibelhänvisningar till psalmen. Texten finns i frikyrkans gemensamma ”Psalmer och Sånger” nummer 604.
Jesus tvingar aldrig någon till tro på Guds kärlek genom honom. Matteus kap 27:38-44
Två rövare smädade ända in i döden men den ene bad om en tanke till slut. Han fick ett Paradis med Jesus. Lukas 23:43
Psaltaren 51:9
Jesaja 1:18, 38:17
Jeremia 31:34, 36:3
Psaltaren 103:12
Mika 7:19
Jesaja 44:22
Apostlagärningarna 3:19, Hebreerbrevet 9:26

Vart tog bibelstudiet vägen?

Det hände för väldigt många år sen att en kvinnlig präst försvarade de manliga prästerna med att de var de, som kunde mest i bibeln. De höll sig till bibelns ord. Det lät ju bra. Åren har gått och mina frågor blir fler och fler, när jag läser BloggarDag. Var finns denna bibelkunskap? Ser det inte ut som att ÄB är herden för fåren och två små lamm hade taget sig ut? Jag citerar BloggarDag:

Jag slutade skriva här, tryckte på publiceringsknappen och skyndade ut. Två av lammen hade tagit sig ur hagen och måste av den gode herden återföras till hjorden. Jag såg i denna händelse kanske inte ”God’s glory” men ”God’s call”. Vackert så. Hur det gick? Lammen är tillbaka och har fått en förmaning att inte göra så igen. Kanske Svenska kyrkans ärkebiskop skulle försöka fösa in PB i den stora flocken igen??

Visserligen är Uppenbarelsebokens budskap nästa obegripligt för den oinvigde men bildspråket finns om en god herde och en lejd. Den gode herden ger sitt liv för fåren men den lejde flyr i farans stund och lämnar fåren som ett byte. Summan av bildspråket blir att Jesus är både herden och lammet. Det behövs bibelförklaring till det felfria lammet, som måste offras! Det behövs bibelundervisning för att kunna ana blodets betydelse för försoning för våra synder!

”Guds rena lamm oskyldig
på korset för oss slaktad…””

När skall prästerna ta sin uppgift på allvar och undervisa om enda vägen att nå Gud? Eller skall detta snälla fortsätta, att det inte kan vara, som det står i bibeln? Har Jesus givit felaktig undervisning om enda vägen till Gud?

Förlåt att jag frågar. Om mannen är den ende, som får förkunna Guds ord varför inte göra det då?

Profetord till prästerskapet

Hackers

Det var länge sen, som jag skrev om dataproblem. Det är som att det går att vänja sig vid symtomen. Ingen idé att oja sig. Går den i tjära liksom så närmar sig…Ja, lite likt kroppens symtom kan det ju vara. Så kommer rädslan. Är det dags nu igen? Skall den lägga av nu? Den är ju inte gammal! (Jag är ju inte gammal?) Det är väl inget tre år! Det är väl inget nu för tiden säger andra till mig om min ålder. Jojo. Kommer det ett anfall, så är det illa nog. Är ansvaret mitt, så blir det sju gånger värre. Hur kunde jag låta mig luras att öppna en fil? Svältande barn står det visst något om nu och lite hjälp till dem…

Det var redan år 1992, som jag hörde talas om virus i datasystemet och kopplade det till Skaparens goda program i lustgården en gång. Eva öppnade den filen:

”Skulle då Gud ha sagt…”

Adam gick på det och skyllde på Eva. Så har det fortsatt att fungera. Andreas på Facebook skyller inte på någon annan idag. Han skriver, att han öppnade en fil och fick ett farligt virus i sin datorn. Så smart av avsändaren att skriva om svältande barn! Ja, det är ju bara att knappa in bidrag på dessa små handdatorer nu för tiden. Som nästan alla tittar på utan att möta någons blick!

Jo, det tjatigt att få höra: ”Öppna aldrig en fil från en okänd!”
Men Skaparen var inte okänd för varken Eva eller Adam i lustgården. Han hade visat all skönhet för dem. Han hade erbjudit dem att äta av alla lustgårdens frukter. Det var ett överflöd att välja bland. Det var bara ett, som de skulle låta bli för att inte dö.

Öppna aldrig en fil på datorn från en okänd! Öppna gärna bibeln och ät av allt gott, som Skaparen bjuder på. Hela Skapelsen presenterar honom som god i varje blomma just nu och i alla träd. Om inte alla bin blivit förgiftade, så blir det frukt till hösten.

”Jag vill ge er liv och övernog.”