Kategori: Kristen tro

Sätt ner foten!

Sätt ner foten innan det blir försent! Lyssna på vad blivande ärkebiskopen inte tror på! Var finns förtroendet för vad som står skrivet?

12 Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus. 13 I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. 14 Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många. 15 Om foten sade: ”Eftersom jag inte är hand, hör jag inte till kroppen”, så hör den ändå till kroppen. 16 Och om örat sade: ”Eftersom jag inte är öga, hör jag inte till kroppen”, så hör det ändå till kroppen. 17 Om hela kroppen vore öga, hur skulle den då kunna höra? Om hela kroppen vore öra, hur skulle den då kunna känna lukt? 18 Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat. 19 Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen? 20 Men nu är lemmarna många och kroppen en. 21 Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte”, inte heller huvudet till fötterna: ”Jag behöver er inte.”
Citat ur 1 Korintierbrevet kapitel 12 Svenska Folkbibelns översättning

Sätt ner foten innan det blir försent! KYRKA och församling har samma ord i grekiska språket. Kyrkor finns det gott om på Varaslätten. Där syns de men har varje kyrka en församling, som tror på Guds ord? I Bibel 2000 är församling borttaget och ersatt med ordet kyrka. Förändringen sker omärkligt och en stor del av svenska medborgarna skall få ett nytt överhuvud! Skall KYRKANs överhuvud vara underordnad Guds ord? Kunde Gud en gång gå ner till oss människor och bli människa genom helig Ande i Marias moderliv? Är den frågan oväsentlig om Gud kan eller inte kan?

En gång har jag fått lyssna på en professor i teologi från Lunds teologiska fakultet. Det var mycket väsen kring hans tro på bibeln, som det står skrivet. Denna enda gång höll han ett studie över mest ett enda ord, som jag minns och grundtextens betydelse. Det var ordet tjänare. Och föreläsarens namn har jag glömt men inte texten.

5 Var så till sinnes som Kristus Jesus var.
6 Fastän han var till i Gudsgestalt,
räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte*
7 utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt
då han blev människa.
Han som till det yttre var som en människa
8 ödmjukade sig och blev lydig ända till döden
– döden på korset.
Filipperbrevet kap 2:5-8 Svenska Folkbibelns översättning

Nya Testamentets texter visar på att Jesus finns beskriven överallt på olika sätt genom olika personer och tider i Gamla Testamentet. Om Jakob står det att han tjänade i sju år för att få den han älskade. Laban lurade honom. Laban hade sin åtrå till guldet redan när det vara aktuellt med en hustru till Isak. Det går inte att tjäna både Gud och Mammon!

Jesus utblottade sig och blev allas tjänare på grund av sin kärlek till alla. Jesus är huvudet för kroppen som är församlingen, om han får vara det! I studiet uppehöll sig föreläsaren vid att grundtextens ”tjänare” lutar mot ordet ”slav”.

Sätt ner foten att vi vill ha ORDETS tjänare som ledare inte de som vill vara huvud själva över KYRKAN!

Tillbaka till bibeln!

Hela människan

Idag är sista dagen för Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Göteborg-Posten har med en bilaga för hela programmet i god tid innan. Svenska Kyrkan har en egen tidning som heter:
Hela människan

Så går det bra att gå igenom programmen och välja dag och författare. I fjol gick det bra att sitta hemma och följa Förlaget Recito via datorn. Där går varje författare ut med sin bok på egen risk och fick 10 minuter att presentera den på.
Förra året fanns Ulla Karlsson på Förlaget Recito med sin bok:
Människa du är någon
Ett citat från reklamen i ”Liten upplaga.se” som säljer boken:

”Våren 2011 skrev prästen Ulla Karlsson två uppmärksammade artiklar i Kyrkans tidning, där hon ifrågasatte syndabegreppet och Jesus försoningsoffer. I denna bok fördjupar och vidareutvecklar Ulla Karlsson de tankar som ligger till grund för hennes artiklar. Titeln «Människa du är någon», syftar på den upprättelse Ulla Karlsson menar att många människor är i behov av idag. Under alla lager av självförnekelse bor det en kraftfull, stark och strålande varelse som bara väntar på att komma fram och visa sig i världen. Ta fram den människan! Människa du är någon!”

Reklambyråer kan åstadkomma mycket! Se människan
Detta är Svenska Kyrkans reklam på stora Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Gå igenom hela programmet och välj vilken författare du vill se och höra! Se människan!

Tänk, om det var det jag ville också när jag läste om reklamen:
”Fånarna på Restad” Se människan! Vad syftar Svenska Kyrkan på genom att använda bibelns kända ord om Jesus, ”Se människan”?
Vad syftar reklamen för tävlingar på egentligen på Restad Gård? Att vi måste ha roligt nu och glömma det som varit?

För min del hamnade jag i Länsstyrelsens register över att ha en sinnessjukdom år 1956. Efter fem år skulle jag fortfarande skaffa läkarintyg av psykiatrisk skolad läkare två gånger om året över mitt hälsotillstånd för att få ha körkort. Denna akt blev synlig nu tack vare ”Fånarna på Restad”, som vi skall glömma men leka själva.

För min del har jag vandrat tillsammans med Josef och haft honom som föredöme under alla år. Vi har gått sträckan från Dotan till träldomen i Egypten om och om igen. Jag har varit tillsammans med honom i Potifars hus med lögnerna och konsekvenserna av Potifars hustrus lögner. Josef flydde frestelserna men fick oskyldigt fängelsestraff. Se människan!
Josef klagade aldrig och försvarade sig inte. Josef är en förebild till Jesus.
1 Mos. 37 – 50

Se människan – en korsfäst Gud!

Det är farligt att glömma historien bakom ”Se människan”.

Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln. Pilatus sade till dem: ”Se människan!”

Om en präst inte fattar varför Jesus måste dö för våra synder hur skall då förklaringen gå ut till lyssnarna?
Joh.19:5

Måndag morgon ställer jag frågan igen och igen: Vilket budskap har kyrkan? Kan det bli mer tvetydigt än årets information om bokmässan September 2013 Göteborg Se människan SVENSKA KYRKANoch porträtt av Jonas Gardell?

År 2003 hade SVENSKA KYRKA sitt stora genombrott med TV-gudstjänst från Bok & Biblioteksmässan och f.d. ärkebiskop K.G. Hammar.
Resultatet av den teologin presenterades i boken: ”OM GUD” där alla klassiska berättelser från Gamla Testamentet bryts ner och tas ur sitt sammanhang till Jesus.
Se Lukas kap 24:13 –
Författaren till boken om Gud är Jonas Gardell.

Finns det ingen, som vågar gå ut och be om en sund bibelundervisning? Det är Jesus som blev människa. Det är honom vi skall se på!

”Se människan”

Är det sant att blivande ärkebiskop inte ens kan svara på frågan om Jesus som Gud till skillnad från någon annan religion med en profet?

Bakom låsta dörrar

19 På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” 20 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren. 21 Jesus sade än en gång till dem: ”Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” 22 Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: ”Tag emot den helige Ande! 23 Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.”Ur Johannesevangeliet kap 20

Gör ett annat försök idag och vänder på ordningen i denna bloggpost: Bakom låsta dörrar. Det kanske blev alltför långsökt annars med Sebulon – en av de tolv.
Bibelns sammanlagda budskap är, att välsignelsen gått genom en mans kropp till alla människor. Abram hade brutit upp och lämnat ett område vid Kaldeiska Ur fullt av avgudadyrkan. Sen höll han fast vid denne ende Gud och det omöjliga löftet om en son. Jag upprepar detta gång på gång, att få en son med en ung kvinna var inte omöjligt! Så föddes Ismael genom Hagar. Den grenen fick också möjlighet till Guds välsignelse. Men den omöjliga frälsningen från synd går via ett orimligt löfte om en son genom Abrahams hustru Sara, som inte kunde föda barn längre på grund av sin ålder 90 år.
Där divergerar möjligheterna till frälsning/räddning genom tro!

Där går denna räddning genom låsta dörrar till slut till skräckslagna lärjungar!
Jesus går fortfarande genom låsta dörrar med sin frid, som övergår allt förstånd! Det är min poäng med den gamla, tragiska historien om Restad Sjukhus, tvångsvård, bälte för alla på den avdelningen som jag kom till. Bälte varje natt och tvångssprutor för den som ifrågasatte!
Jesus fanns där bakom låsta dörrar, innan jag kom dit och visste hur de sjuka led!

Detta är bibelns sammanlagda budskap, att Gud steg ner och berättade för Mose, att han sett fångenskapen och lidandet. Tiden var inne för en befrielse! Mose var en av alla människor, som inte klarat av att behärska sitt temperament! Inget gick att få ogjort! Då presenterade sig Gud för honom i öknen med sitt namn: JAG ÄR DEN JAG ÄR och Mose fick presentera sig med vem han var, som inget kunde. De två fick ett möte. De två fick en relation och ett samarbete till befrielse för ett helt folk!

Den vägen går välsignelsen genom tro och lydnad. Inte hipp som happ. Frälsningen kommer genom judarna, sa Jesus långt senare. Varför det inte blev genom Josef utan just Juda stam är intressant. Gud väljer ut vem han vill utan förtjänst. Och mörker skall inte förbli där nu ångest råder, står det i profetian om Sebulons land och Naftalis trakten utmed havsvägen…

Så här kopplar jag mina associationer till boken:
En mentalsköterskas berättelse BAKOM LÅSTA DÖRRAR på femtiotalets mentalsjukhus
skriven av Inga-Lill Strand

Det verkar som att personalen inom mentalsjukvården också är rädda och har all anledning att vara på sin vakt. Blandningen av sprit och tabletter är livsfarlig för alla! Blandningarna blir fler och fler, värre och värre. Skräcken i vårt samhälle ökar.

Så alla bakom låsta dörrar behöver få besök av honom, som går genom låsta dörrar och säger sitt: ”Frid vare med er.”
Som jag ser det. Varje människa har fått sitt liv att ansvara för inom Guds löften.

Karta tolv078Löfteslandet för tolv stammar

En fånig dröm

Här kommer den sista akten i mitt lidandets historia. Publiken är liten och sparsmakad. Föreställningen kostar inget. Den är gratis. Så varsågod, Zebulon och Gunilla!

Jag drömde, att vi var i den undantagsstuga, som finns på gården, där min mor var född. På golvet satt en liten puckelryggig mamma med tre små barn runt sig. Det var morgon och jag var inte klädd och kom inte åt att gå till tvättrummet. För vid ytterdörren satt Niklas Piensoho på golvet vit i ansiktet och lutade sig mot dörren. Där var så trångt, att inte lilla dörren till tvättrummet gick att komma åt. Jag var generad över att inte vara tvättad och klädd.
Jag tittade ut genom fönstret åt trädgården till. Där var ett nybyggt magasin, som inte var målat ännu. Min syster ägde allt plus husen från år 1885 och tidigare i närheten. Jag tänkte, att jag skulle kunna hjälpa henne att måla men det skulle jag inte låtsa om.

Sen vaknade jag för länge sen. Minst 10 år sen och drömmar kan man låna ut men får inte tolka. Struntprat! Min ”drömkompis” såg rätt tolkning direkt och hutade åt mig.

Igår kom akten. Det heter så. Jag trodde, att det var ett ärende men det är en akt. Sista akten i mitt lidandes historia. Sen skall jag vara med i ”Fånarna på Restad” med mina stolleprov – leken med de lärde i teologi. Det handlar om försoningen. Är den subjektiv eller objektiv?

Tänk, att detta var sant! I min akt långt ner i någon källare i en låda svår att hitta på Landsarkivet står det tydligt hur stämplad jag blev för livet som 20 åring med en sinnessjukdom! Ja, Barbro Westerholm kunde mycket som läkare och fick uppdrag i Medicinalstyrelsen. (Det var repris på ”Min sanning” igår kväll på TV med henne.) Mina brev dit skall vara diariförda från år 1956. Det tänker jag inte tala om nu som ”Min sanning”.

Det hette sinnessjukdom på den tiden. Det har inget med sinnesro att göra eller någon sinnesrobön. Det har inget med en glad eller sorgsen, trött själ att göra. Det är fråga om makt att bestämma över andra. Maktmissbruk.

Jag fortsätter att vara glad. Och ledsen ibland. Det kan väl inte vara sjukt?

P.S. Jo, om man lånat ut en dröm i en grupp, så får andra bara göra den till sin – bara låna. Sen är den min igen och bara jag har facit till mitt liv. Vill jag kan jag berätta vad som utlöste drömmen. Detta är så uppenbart, om man vet att drömmen lånar personer, som står för något och överdriver det. K visste hur gärna jag vill predika men dörren ut i frihet var blockerad av en predikant! ”Får du inte predika, Gunnel,” sa hon. Jag ville bli mamma och få barn och drömmen överdriver min ryggskada till en förkrymt, puckelryggig mamma med tre barn. Jag ville vara välklädd och redo för dagens uppgifter men kom inte åt tvättrummet. Jag ville inte vara instängd. Jag ville inte vara på undantag(sstuga)! D.S.

Fyra P mot Fjärde väggen

Maja klarade sig alldeles förträffligt bland akademikerna på Stefan Swärds Blogg. Det var där jag blev så imponerad. Min upplevelse var, att hon var en ung tjej, som for fram som en virvelvind på Stockholms gator. Och rörde upp dammet inom Svenska Kyrkan dessutom när hon väl gått ut i sitt eget namn.

Nu är hon redaktör och bjöd in f.d. ärkebiskop K.G. Hammar att skriva en recension över ”Av denna världen? Emil Gustafson, moderniteten och den evangelikala väckelsen” av Joel Halldorf
(Det var tydligen spännande att möta vårt frikyrkliga ”tänk”.)
Nättidningen heter: Tidskriften Evangelium
Sofia Lilly Jönssons blogg heter Fjärde väggen och om jag fattat rätt är det ett uttryck från teatervärlden där publiken är den fjärde väggen.

Så är den rebusen löst med min rubrik idag. P står för Präst. P står för Pastor. P står inte för Niklas P. Även om han har en publik. Även jag har haft en publik i Fiskebäck/Önnered, Kölingared, Bjurbäck Nyhem med Betania som Missionshus. Det var efter ett möte där som vi serverades historien om andedop och Pingströrelse.

Nu sätter jag P för mina försök att göra mig förstådd bland akademiker på nätet. Svenska Kyrkan var sammankopplad med Staten och hade rätt att utse en ärkebiskop. Ärkebiskopen gick Statens ärende. Svenska Missionskyrkan fegade ur trots att vissa pastorer hotade att lämna. Evangeliska Frikyrkan lämnade tillbaka sin rätt att viga brudpar. Pingströrelsen har låtit andra debattera.
Svaret är: ”Det är svåra frågor.”

Jag har vågat skriva att Pingströrelsen valt ut Niklas Piensoho till en syndabock för sin egen feghet. Det fattas bibelstudier överallt och bara Jesus är vår tvåfaldige syndabock enligt skrifterna. Synden skall fortfarande läggas på honom och ingen annan orkar bördan av vår skuld och synd.

Kommentar över Piensohodebatten

Vem bestämmer över teologin i Pingströrelsen?

Framgångsteologi och trosförkunnelse

Prästens arbetsmiljö

Öronmärkt

Denna bloggpost är endast för pastorer! Manliga pastorer. Frikyrkopastorer i synnerhet. Är ni med ni, som kan fikonspråket?
Här är ett citat från en av pastorernas bloggar, som jag följer:

”Därtill kanhända Piensoho är av den ullen att han inte eftersträvar den rakhet som du efterfrågar? Många kristna, och i ingen mindre mån pastorer och ledare är sådana. De fungerar såsom de alltid vill ha någon extra utgång möjlig, och vill inte vara tydliga. Tydlighet tycks skrämma dem.”

Ja, det som är ute på nätet är offentligt och får citeras. Jag skall dessutom berätta, att pastorer kan vara raka.
Så fick jag frågan, när jag var 29 år vacker och trevlig, varför jag inte var gift. Jag svarade som det var, att jag ville bli missionär och det fick gå före.
Följdfrågan kom omedelbart:
– Varför blev du inte det då?
– Jag kom inte in på Missionsskolan.
– Varför kom du inte in?
– Det kan jag inte svara på. Fattar inte varför.
– Har du varit sjuk?
– Ja.
– Jasså! Då är det därför.

Så enkelt med en rak kommunikation och äntligen fattade jag halvsanningarna från rektorn och näste rektor på Missionsskolan. Jag har varit på Restad! Synnerligen obekvämt att vara kvinna med denna prästgen i arvet! Inte nog med det. Jag är stolt över mitt farsarv också en alnsticka, som han i sin tur ärvt av sin far 60 cm lång. En biblisk aln är bara 50 centimeter. Bäddat för teologiska samtal bara det.

I torsdags hade jag med min fars tumstock och Heikki, som skulle öppna ”stormavdelningen” för mig, projektledaren och Martin såg, att den var modell äldre. Här kommer poängen! Jag är fri men ändå bunden! Jag är en öronmärkt slav kvar i hans tjänst. Muren är öppnad utifrån numera. Den är tre meter hög i rött tegel. Jag har mätt den två gånger med min fars tumstock!

Här är poängen. Jag var öronmärkt redan före Restad och hade med sången om Jesus in bland de allra sjukaste, som sällan eller aldrig kom därifrån utan fick vandra runt, runt, runt nära väggarna. Personalen ledsnade på alla söndagsskolesånger och frågade efter Evert Taube. (De sångerna sjungs som allsång visst i min församling på sommaren.)

Här är poängen. Egypten står för träldom. Abraham fick en profetisk uppenbarelse om sin avkommas träldomstid, när han var i dvala och ett sen…
Det som står i bibeln står kvar fortfarande oavsett en otydlig predikan i somras. Det är bara att läsa på och predika frihet för de fångna! Välsignelsen gick både till Ismaels avkomma och Isaks men frälsningen kommer bara genom ett omöjligt löfte för människan från Gud. Den unga kvinnan skall föda en son -jungfrun skall föda en son…teologer kan debattera hur mycket som helst om det omöjliga eller det möjliga för Gud.

”Du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.”

Här är poängen. Jag har syndat och varit bitter och elak mot dem, som höll mig inlåst! Jag är fri från tvångströjan av diagnoser men ändå en öronmärkt slav, som går tillbaka frivilligt och kollar läget. Eftersom muren var tre meter hög hade inte personalen behövt vara så fruktansvärt rädda, när jag snodde nyckelknippan och kilade ut på rastgården. Dörrarna kunde gott varit öppna med tillgång till lite frisk luft! Jag bara skrattade åt eländet en stund den gången år 1956!

Idag finns precis samma rädsla, som personalen hade då att göra fel. Bälte är ingen lösning! Höga murar är ingen lösning! Och trösklar då in i en församlingsgemenskap – hur skall de se ut? Var skall vi sjunga och om vem?

Få se om någon pastor begriper denna bloggpost. Det skall bli intressant.

Fånarna på Restad – vilka är de?

År 1964 for vi två färdiga arbetsterapeuter på en veckas semester norr över. På Läckö slott fanns eller finns fortfarande en träställning med målade figurer från grevetiden. Där kunde man stoppa in huvudet från andra sidan och låta sig fotograferas. Så lätt var det att komma i en annan tidsålder med andra kläder, andra roller! Så lätt att få fåna sig lite! Som kurskamrater visste vi inte mycket om varandras trauman. Hennes var synligt efter en stor amputation av ena benet. Mitt var osynligt tills 50 år senare, då hon borde få läsa mitt manus, innan boken kom ut.

Inga-Britt arbetade redan på Östra Klinikerna i Vänersborg som arbetsterapeut. Sjukhuset hade bytt namn, men jag gick inte på ”den lätte”, som göteborgare säger, när någon låter sig luras. Jag teg och bad bara att få låna hennes bil. Äntligen hade ju jag fått ett efterlängtat körkort och ville köra själv min egen väg. Nej, jag fånade mig inte! Jag hade bara kollat upp med en av de bästa sköterskorna på Restad vart överläkaren tagit vägen. Henne ville jag ha tag på! Henne ville jag fråga vilken sjukdom jag bar på och varför detta skulle stå på körkortet under mitt namn.

”Det är inte möjligt att arbeta utan personligt ansvar.”

Så vem är fånarna på Restad egentligen? En annan läkare hade ändrat på alla mediciner på hennes patienter under hennes semester. En överskötare hade rasat, när hon ville ha bort inhägnader på en rastgård. Lite skvaller bara varför hon flyttat till Norrland.
”Empati med patienter men inte sympati.” Hon lärde mig i vart fall vid mitt besök på Gådeå Sjukhus, att jag kunde skriva till Länsstyrelsen och begära en dubblett av mitt körkort. Sen slapp jag se och visa andra som legitimering, att jag har psykisk ohälsa. Diagnosen var ju redan satt, när hon och jag träffades på Restad. Den var för livet.

Obegripligt. Men fånarna finns överallt och vem hade formulerat brevet till mig, där det stod:

”Oaktat den sjukdom ni lider av kan ni betros med körkort.”

Projektledaren i ”En annan tid” vill få en punkt för min historia. Den sätter jag igen och igen. Hur skall vi få ett mjukare klimat i samhället om var och en skall vara herre över sin stackare?

Byt gärna namn på stället men det är dialog som fattas!
”Sanningen fruktar inte dialog, därför att sanning aldrig kan skadas av dialog.”

Fånarna vem077Byt gärna namn men mig lurar de inte…

Fånarna på Restad u.p.a.

Det var en strålande, varm dag igår. Precis som den var den 5 september år 1956. Det går inte att skylla på någon. Det går att leta efter syndabockar hela livet och bli bitter och förgrämd. Det är inte min stil. Även om jag är ”tjatig och efterhängsen” enligt sjukjournalen. Jag hade ju bara personalen att samtala med. Och en och annan patient.

En kvinna var bara en eller några dagar på ”stormavdelningen”. Jag hann att oja mig. Hon hann att ge mig tips att skriva till Medicinalstyrelsen och att breven till Medicinalstyrelsen fick de inte läsa eller öppna svaret på.

Sagt och gjort. Jag skrev till dem och frågade vem som har rätt att ordinera bälte och varför jag fick en blodtryckssänkande medicin, som hade en så svår biverkan. Detta kunde jag från Sahlgrenska Sjukhusets avdelning 8 B. Där hade jag haft två unga flickor som patienter med blodtryck över 200. En hade akut njursvikt och den andra kronisk njursjukdom. Båda skulle ligga still i sina sängar under dagtid också. Det var så på den tiden. En av dem hade nog ADHD och klarade inte detta. Och jag röt till! Hon kröp ner under lakanet och la sig i fosterställning. Efter utskrivningen hade hon ingenstans att ta vägen. Jag föreslog läkaren mina föräldrar. Så blev det tills det ordnade sig i Göteborg.

Ett år senare var detta min tur att ligga still dag och natt under behandlingstiden. Brevet från Medicinalstyrelsen var mycket vänligt och informativt. Det var bara läkare, som fick ordinera bälte och jag fick Serpasil på grund av att det var lättare att behandla mig från depression än ifrån mani.

Ja, det var deras rätt att behålla mig och vårda mig för en sjukdom, som bara de kunde innebörden av. Mina föräldrar hade inget att säga till om. Enligt journalen hade ju min mor fått frågan, om ”det” fanns i släkten. Hon visste, att en svägerska varit deprimerad. Allt var tabubelagt för mig om henne och hela skamfyllda Restad Sjukhus. Rektorn hade sagt åt mig, att jag var för ung för att få börja elevtid inom psykiatrisk vård. Tydligen var jag inte för ung för att få se vården inifrån.

Där är vi nu. Det går inte att hitta en syndabock! Min historia rullades upp igår i strålande solsken inför projektledaren Annica Engström i utställningen:
”En annan tid”
och Martin, som var proffs på ljud. För övrigt stod jag för ljudet i vanlig ordning.

Martin hade jag aldrig mött förut. Men min yngste bror Martin är en av de viktiga personerna i mitt liv, som gjorde att jag överlevde behandlingen på Restad Sjukhus. Min far hade också temperament. Han kunde inte förlika sig med en förkortning u.p.a.

”Det är omöjligt”, sa han ”att arbeta utan personligt ansvar.”

Vissa sköterskor bryt mot reglerna på eget ansvar och pratade och umgicks med mig, som om jag var en av dem. Heder åt dessa! Marianne Edenö räddade livet på mig till slut, när mitt hb var i botten.

Restad 5 sept2013076På rastgården f.d.stormen den 5 sept 2013

Nej, det var inte den 5 september igår. Den dagen gick jag där själv en del och en målare fick fotografera mig med min kamera. Till slut fick jag se ”Fånarna på Restad” som tävling i kulverten.
Och nej! Jag undervärderar inte mig som en fåne. Den som har förstånd att söka Gud kan få ge sig själv beröm till och med 🙂

Fånarna på Restad Del 5

Det är inte lätt att välja rubrik. Säkert mår en och annan dåligt av mitt senaste val. Min tanke är, att nu är det som det är och vi kan använda oss av situationen. Lekarna i TV4 har pågått så länge under namnet ”Fångarna på fortet”. Det går inte att backa i tiden en enda minut. Det går inte att få något osagt eller ogjort. Jag reagerade på studs över artikeln i tidningen TTELA den 22 augusti på rubriken och lekarna på Restad.
Det går att vända detta till något positivt! Det går att samtala om ords betydelse och olika tolkningar. Jag skall inte fåna mig…Jag vill inte vara med om några stolleprov.

En del klarar inte tvetydiga skämt. Ibland går det bra. Ibland inte. Jag har drivit med mig själv mycket för att dölja mina sår. Tänk på ”latmask” eller ”ynkrygg”. Hur känns det för den som inte orkar arbeta? Jag har en ryggsjukdom.

Därför har jag blivit så intresserad av psykiatri och (H)järnkoll! Därför är jag så intresserad av psykiatri.

Saklig information om längtan efter helande

Restad k073Kyrkogården på Restad

Klicka på bilden för att få korsen tydligare. De är märkta med fyra siffror ett k eller ett m. ”Vem var 2611?” heter en tidigare bloggpost. Kyrkogården såg inte ut så, när jag var patient år 1956. Då var det rader med träkors, numren och ett k eller m. När dessa började att ruttna förstod några att rädda historien och korsen blev tillverkade gjutjärn och fick annan placering för skötselns skull. Den unika kyrkogården bakom f.d. stormavdelningen på sjukhuset är mycket välskött.

Fånarna på Restad Del 3

Ur boken: Pat. är frisk och pigg för övrigt:

Vägen valde mig

Distriktssköterskan kom hem till mig och tog bort stygnen över operationsärret. Operationen år 2007 hade gått nästan utan komplikationer och jag har fått en ny höftled. Enda komplikationen som blev var att alla svåra minnen sen tidigare sjukhusvistelse för över 50 år sedan hade flutit upp. Alla sömnlösa nätter på sjukhuset, alla associationer väckte upp mitt livs trauma.

Distriktssköterskan kom hem till mig och hade alla papper klara och visade mig.
– Här måste vara ett lösenord och jag skrev ”krutgumman”, men det blev inte godkänt.
Så sa hon.

Det var inte samma distriktssköterska. Det var inte samma ärende. Nu var det en hjälp, som jag skulle få privat. Jag skulle ut på nätet med min hemsida brefvet. Den gamla stavningen skulle antyda det förflutna i mitt liv. Vi kände inte varandra och ändå hade hon lyckats diagnostisera mig – hon också! Krutgumman. Och jag som är allergisk mot omdömen och diagnoser!

Det blev dags för mig att ta itu med dem och nu är jag på skalan mellan den intelligente professorn som bara har ett smalt eget ämne i sitt huvud, som ingen annan knappast förstår och Pippi Långstrump stark och rolig. Vem kan fatta en sådan kombination i begåvningen? På en annan skala går det från rikti´ till kônstí enligt talesättet:
– den ä´ la inte riktit klok!
En tredje skala är från frisk till sjuk. Eller den första av alla skalor. Vad är friskt och vad är sjukt. Vems norm gäller min mammas eller psykiaterns?

Med vilken hastighet kunde det ske från att ha varit en ambitiös, duktig sjuksköterskeelev till att hamna i bälte på en stormavdelning? Den frågan har jag själv ställt mig många gånger och analyserat vägen steg för steg till den 5 september år 1956. Andra har undrat också.
Nu förväntar jag mig feedback av mina vänner inom sjukvården, psykvården eller socialvården på min berättelse: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt.” Kan jag få upprättelse efter över 50 år? Kan jag få vara den jag är kvinna med en prästgen i mitt DNA? Den genen har jag spårat till Sven Svensson född den 20 april 1791 i Warola. Kan jag ha en sådan gen, som hoppat över mina äldre bröder? Snickeribegåvning tycks ju också vara ärfligt betingat. Den begåvningen fick dom.

”Vägen valde dig” citatet är från Dag Hammarsköld. Vägen valde mig. Vilken väg och kan man i så fall välja att bli religiöst lagd eller inte. Som jag ser det skulle jag till de allra svårast sjuka och utslagna på ett sinnessjukhus för att se deras situation. Det bara blev på det sättet enligt de rutiner, som var på den tiden: en diagnos, bälte i förebyggande syfte, behandling med sängläge för att följa sjukdomen, medicinering och lugnare avdelning eftersom.

När jag lugnat ner mig (den 5 sept. 1956) och insett, att jag var patient och fastspänd vid en järnsäng, så såg jag mig om och frågade om detta var stormen. Sen upptäckte jag en liten, gammal gumma i sängen bredvid, som också hade bälte. Hon låg och fingrade på det utan att fatta vad det var eller var hon var. Hon var totaltförvirrad och låg och räknade ”å femtisex, å femtisju, å femtiåtta…”

– Lilla gumman har du också fått bälte?

Hon fattade inte frågan ens. Senare blev hon avdelningens maskot så liten och så gullig, som hon var och så virrig. Hon och jag slapp att vara i dagrummet och gå där runt, runt nära väggarna i en ring. Golvet i dagrummet var så nerslitet där precis som asfalten blir efter alla dubbdäck på vägbanorna.
Som sagt lilla tanten och jag var undantag, som fick vistas i eller mellan sängarna även dagtid. Hon var så virrig, att hon inte ens fattade, att hon och jag var patienter.
Det var alldeles ofarligt att låta henne hålla nyckelknippan en gång. Hon fick skramla med den i leken ”Jakob var är du?”. Dubbelsalen var ju stor med alla sängar och avgränsningar. Det var rätt nyckel hon fick hålla och skramlade med. Det var en personal som sa. ”Jakob var är du,” eller kanske jag också. Då kom tanken och handlingen i ett moment efter en stunds lek. Jag ryckte till mig nyckeln och med den hela nyckelknippan och rusade korridoren fram förbi de enskilda celldörrarna. Så snabb och smidig har jag aldrig varit någon gång sen dess, hann låsta upp första dörren, trapporna ner och sen andra dörren och ut på gården. Ofattbart.
Gissa om en personal kom efter nästan lika snabbt och hotade med bälte! Jag bara stod bakom det tunga stora bordet och skrattade. Det var ju vägen ut på gården, som jag valt med sina höga murar runt! Inte försökte jag fly heller! Leken ”Jakob var du,” var över och den har jag aldrig lekt mer.

En gång när jag satte mig på lilla tantens sängkant slog hon ut med armarna och sa:
– Jag tycker så mycké om allihop här men jag tycker allra mest om dig!
Sen kramade hon mig.

Dagen kom då jag fick promenera ute själv i friska luften utan vakt och från en annan avdelning. Jag mötte en personal på deras gata vid avdelning 10 B. Hon sa, att det blivit tomt efter mig och att lilla tanten bara somnade för gott någon natt senare. Jag minns inte ens hennes namn. Det var som om hon enbart funnits till där för att jag skulle överleva. Sen slapp hon.

Det finns en skarv mellan min berättelse i boken och mitt predikande, som kommer efteråt. Det har blivit ett stort glapp där. Min fråga är ”vem är jag” och vem är hon människan genom alla tider. Hur lär jag mig att försonas med det förflutna och gå vidare å ena sidan och mitt fotografiska minne å andra, som bara plockar upp bilderna? Hur gör jag när bromsarna blir påslagna och jag inte kan gå vidare? Är jag inte tvungen då att städa upp efter mig, sortera och försöka slänga?

Det väsentliga i mitt liv var inte en omskolning till arbetsterapeut att få bli personal en gång till och ha patienter. Det väsentliga har varit att få dela med mig av allt jag fått av trygghet i min tro på Gud som kärleken. ”Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.” Slut citat

Tro inte, att det går att sopa under mattan och glömma 100 års sinnesjukhusvård eller med senare namn mentalsjukvård! Det är ett regeringsuppdrag att utbilda personer med egen erfarenhet under namnet (H)järnkoll numera. Dessa skall ge information till allmänheten. Det finns utbildade attitydambassadörer över hela landet. Jag tror inte på ödet, att jag råkade ringa till en go´vän i Trollhättan och fick veta vad som stått att läsa i TTELA och debatten i lokalradion om just orden: ”Fånarna på Restad”. Det var ingen som helst slump, att jag redan planerat min resa den 5 september för att få minnas och fotografera. Äntligen har jag fått gå igenom stormavdelningen inifrån! Äntligen fick jag ta in på hotell efteråt och känna mig lite märkvärdig!
(Bildbevis kommer om fyra dagar. Inget digitalt här inte!)

Av barn och dårar får man veta sanningen, enligt bibeln.
Ett bibelcitat till:
Dårarna säger i sitt hjärta: Det finns ingen Gud.

I så fall hade det varit synd om mig!

Restad 5 sept2013076En målare på den gamla rastgården vid 10 B var snäll och fotograferade mitt besök den 5 sept. 2013

2024 06 19

Någon läsare har klickat på denna blogg igår. Som berättare kan jag läsa ”statistik” nu på morgonen – söka feedback. Tack du okände/okända! Det är omodernt att blogga visst! Skall jag sluta prenumerera eller erkänna, att jag själv behöver få berätta? Jag har fått frågan om vad jag tänker göra sen i så fall. Klarar jag ett tomrum efter någon som vill läsa?

Det kom en dag då jag resolut ”vände på kuttingen” mot sjukvårdspersonal – det är ju min yrkeskategori också! Skall vi hålla varandra om ryggen och svika patienterna, som vi ville hjälpa?

Den dagen har ett datum den 5 september 2013. Jag blev en visselblåsare med foto på mig själv, där den tre meter höga muren har fått en glipa för insyn. Fotot på ”huvudet”  av bloggen är taget med ryggen åt Hinsebergs kvinnofängelse, Frövi. Där har jag varit besökare flera gånger i grupp eller ensam. Narkomaner talar om ”taskiga vibbar”, men det har jag inte upplevt, då jag rest tillbaka till gamla sjukhusområdet i Vänersborg och före detta Restad Sjukhus. Jag tror på Gud och vet, att han visat mig förtroende genom den insyn jag fått. Det var livsnödvändigt och såren är läkta. (Ärren är fula.) En törntagg i köttet, att jag varit i bottenläge.

”I hans (Jesu) sår har vi fått läkedom.” (Bibeln)

Stackars Svenska Kyrkan

Min mor förmedlade en ramsa en gång:

”Var och en är herre över sin stackare. Far över mor och mor över mig och jag över katten.”

Det var en gång en liten gumma, som satt nästan längst fram i kyrkan och lyssnade på den nye prästen. Det var inte första gången. Det hade hon gjort förut på den förra, när han var ny. Så ryktet hade nått den nye prästen vad som väntade efter predikan. Hon bjöd hem prästen. Det var ju rart i och för sig men prästen fruktade dessa stunder. Gumman kunde sin bibel och hade förhör med prästen om vad han sagt. Inte nog med det utan hon gick igenom vad han förstått av bibeltexten. Om jag fattat historien rätt.

Men den stackars prästen fortsatte och var herre över sina konfirmander i sin tur. Han frågade dem vad de förstått. Som han fått underkänt själv av lilla tanten, så underkände han några ynglingar. Om jag fattat historien rätt. Den som inte fattat vem Jesus är, borde inte gå fram till nattvadsbordet för att ta emot honom. Det är ju logiskt. De fick frågan en efter en om de trodde på Jesus. Några vågade vara ärliga och svarade ”nej”.

Det skulle de inte ha gjort. Ynglingarna hade fäder och fäderna blev arga. Konfirmationen konfirmerar mognad och inte vad som hänt genom spädbarnsdopet. Fäderna protesterade över att deras söner inte skulle få gå fram utan att behöva vänta ett år på prästens upprepade fråga. Tänk, om de inte kunde tro ett år senare heller? Hur skulle det gå då?

Det blev prästen, som kom i kläm från alla håll. Den stackarn hade ingen att vara herre över utan blev avsatt av Svenska Kyrkans högste till slut enligt alla protokoll. Men nu är det synd om Svenska Kyrkan för Svenska Kyrkan har också en herre över sig. Han bor inte bara i Ockelbo utan i hela Sverige.

Kristi lekamen för dig utgiven. Kristi blod för dig utgivet.

Fattar du det Svenska Kyrka? Eller är du en stackare, som har regeringen som herre över dig?

Öppet brev till Niklas P

Hej Niklas!

Det är jag, Gunnel, som skrev brev till dig en gång. Du svarade aldrig på det. Det gjorde inte de andra pastorerna heller, som fick ett riktigt brev med frimärke. Ja, så länge sen är det år 2002 ungefär.
Min fråga var: Vad är teologi?

Visst var det en sund och rak fråga? Tidigare hade jag sprungit runt bland frikyrkopastorer och undrat vad liberalteologi är för något. Sen begränsade jag min fråga för er skull.

Jag hade fått den ena varningen efter den andra från webbmaster i bibelsajten.nu, att jag var för gammal och sajten var för unga. Ändå var det just i detta utbud, som min fråga uppstod. Det stämde inte med min gamla bibelläsning.

Nu är du riktigt i blåsväder märker jag och skall slippa fler frågor från mig. Jo, jag har utvecklats och lärt mig E-post utan frimärke. Du svarade inte på det heller. Men det kvittar, för det var en orimlig fråga och till slut hittade jag din predikan om varför Jesus måste dö för våra synder. Det var ju egentligen biskoparnas uppgift, att svara sina präster på den frågan. Inte jag med min gamla bibelläsning till Ulla Karlsson. (se http://www.brefvet.com)

Dessutom har jag hittat en predikan om Jesu möte med kvinnan vid Jakobs brunn. Den är också bra. En period gick jag in på Filadelfiakyrkans möjligheter att lyssna på tidigare förkunnelse. En torsdag hade du ett ämne, som passade mig perfekt om försoningen. Det är lite känsligt nu att skriva, att det var en mycket bra utläggning. Du skall ju stå till svars för din undervisning och varje ord skall stötas och blötas i nätdebatter. Vad sa du egentligen, Niklas, om försoningen? Får jag inte tycka om din undervisning längre? Jag är ju också med i en Pingstförsamling och tillhör därmed rörelsen. Hur fungerar denna försoning i praktiken?

Visst är det bra, att jag också har utvecklas lite sen vi träffades i Fiskebäcks Missionskyrka? Kyrka och församling har samma ord i grekiskan och Bibel 2000 har bytt ut ”församling” mot ”kyrka”. Fast när det gäller pingstdagen, då är det en sådan rörelse, att det måste till ett annat grekiskt ord. Det du!

Hoppas att du fortsätter att vara med i rörelsen! Jo, det är en predikan till jag vill nämna. Jag ältar, säger en del. Visst, men så kan det komma en predikan som ger mig en rejäl skjuts framåt. Den hittar jag heller inte i mitt överskåp fullt av kassetter och modernare inspelningar. Du predikade mitt i sommaren om de vise männens väg till Jesus enligt stjärnans budskap till dem. Du predikade över deras olika gåvor och värdet av guldet. Josef måste ju fly med Maria och Jesusbarnet och behövde det för sitt uppehälle. Du sa, att han hade satsat allt han hade på denne Jesus.

Du sa, Niklas, att det har du också gjort. Fortsätt med det!

Hälsningar från Gunnel