(Den 6 oktober år 2010 fick jag detta och sätter in det från min hemsida brefvet.com
Jag mådde bättre av att läsa bibeln än som nu följa teologiska debatter om tolkningar.)
Tänk om Maria sagt nej…
Tänk om Maria sagt: – Nej, detta vill inte jag!
En ung flicka fick ett änglabesök. Hon skulle bli havande och föda en son – inte genom sin trolovade utan helig ande skulle komma över henne.
Tänk om Josef sagt:
– Nej detta ställer inte jag upp på! Vad skall folk säga? Varför skall jag ta ansvar för ett barn, som inte är mitt?
Skulle han behöva lyssna på allt tissel och tassel, alla fantasier om vem som egentligen var far till barnet?
Och sen när barnet var fött och det kom nya profetior, nya löften men också något om ett svärd…
Detta svärd skulle gå rakt genom Marias hjärta. Tänk om Maria sagt:
– Nu orkar jag inte mer!
Eller om Josef sagt:
– Detta hade jag inte tänkt, att behöva gå till Egypten undan dödshotet mot ett litet barn!
Tänk om Maria och Josef gett upp när Jesus var 12 år gammal och försvann för dem! Dom hade vandrat en dagsresa från Jerusalem mot hemmet och trodde, att Jesus fanns med i ressällskapet. Det var som om det hade varit självklart. I tre dagar letade de och fann honom till slut i templet bland lärarna.
– Hur kunde du göra så? Din far och jag har sökt efter dig och varit så oroliga!
Hade inte Maria orsak att förebrå sin 12 åring? Jesus gjorde en markering mot dem:
– Visste ni inte att jag bör vara där min fader är?
Tänk om Josef backat ur och sagt till Gud:
– Nu får du ta över! Detta klarar inte jag!
Illasinnade rykten spreds om Jesus, när han börjat sin verksamhet på jorden. Snickaren Josefs son från Nasaret var nog från sina sinnen. Maria och bröderna sökte upp honom. De närmaste fick föra fram hälsningen:
– Din mor och dina bröder är här för att söka dig…
Än var inte tiden inne då svärdet skulle gå genom Marias själ. Det var bara en ny markering. Jesus svarade:
– Vem är min mor och vem är mina bröder?
Tänk, om Maria gett upp! Tänk om hon inte orkat följa med hela vägen ända till Golgata!
Tänk, om Jesus hade gett upp! Tänk om han sagt:
– Nej jag vill inte lämna himlens härlighet för att leva som människa på jorden!
Tänk, om Jesus hade gett upp! Tänk om han sagt:
– Jag vill inte gå i döden för att rädda människorna!
Då hade vi varit utan Gud och utan hopp i världen…..
Predika julen och inte egna associationer! Tommy Dahlman i Världen idag
Gunnels plats i rymden 
Ja då hade vi varit förlorade i evigt mörker ! Men Gud vare tack att han föddes till denna världen och lät sig spikas upp på korset och uppstått för vår rätfärdighets skull , Prisad vare Honom !!!
God Jul, Elvy!
Instämmer helt i de fem sista raderna. Utan Jesus vore vi utan Gud och utan hopp i världen. Men Maria, Josef (och för den delen förrädaren Judas) var inte alls i samma mening oersättliga eller nödvändiga för vår frälsning. (Jag menar, det fanns väl i all sin dar fler fromma jungfrur i Israel den här tiden?).
Nog kan det ändå vara på sin plats att visa Maria skyldig vördnad och tacksamhet – det var bra att hon sa ja! Men det är viktigt att vi liksom Maria framför allt ärar Herren och fröjdas över Gud vår Frälsare. Jag vet att vi är överens om det, jag bara skriver för att nytillkomna läsare inte ska missförstå.
Tack för din bloggpost, Gunnel! Tack för att du skriver så fint!
Andreas, när jag fick detta var det inte alls debatter om Rom och Marias betydelse på nätet. När jag lyssnade på radiogudstjänsten igår ifrån Örgryte nya kyrka kl 17, var det inget om Jesus som Frälsare utan bara en koppling i tiden – hans utsatthet och flyktingars utsatthet i Sverige och myndigheter som bestämmer. Vad är det som hänt?
Ja, du och jag har lärt känna varandra i bibelsamtal på Skutan och väntade båda på en avhandling om försoningen. Ingen har svarat oss på Asasel – inte ens Stefan Gustavsson. I Svenska Folkbibeln är namnet borttaget.
Jesus tog aldrig emot smicker utan gjorde markeringar gång på gång, att han är Guds son och står emot Djävulen. Jag tror, att det är detta Sofia Camnerin vill ha fram genom korset. Det var en bra dag i Betlehemskyrkan den 17:e. (Fråga henne själv och skriv inte i tredje person på Stefan Swärds blogg.)