Gissar att uttrycket: ”Nu blommar asfalten” kommit till när något omöjligt inträffat. Det är lika roligt varje gång, om det blir en spricka i den svarta asfalten och en maskros bryter igenom och blommar. Gissar att uttrycket ”asfaltsblomma” kommit till så – ett barn som funnits i en omöjlig situation och miljö bryter igenom det hårda, svarta och blommar trots motstånd.
Så när en asfaltsdjungel skall förtätas ytterligare är det bara att leta efter blommor mellan nyanlagd asfalt och kvarblivna schaktmassor! Livet finns kvar oavsett omild behandling.
”Det blir en plats kvar” skriver författaren Paul Tournier om i boken ”En plats för dig – Om människans sökande efter sina rötter”. Författaren berättar om att hans far dog, när han var några månader men inte ett år och modern dog, när han var sex år. Om jag inte minns fel från boken. Det blev en plats kvar i en park, där han gick med en barnsköterska efter händelsen. Det blev en plats kvar där han frågade, om de inte skulle komma tillbaka mer. Det fanns en adress där hemmet låg. Skulle de inte komma tillbaka dit? Ett annat sätt att fråga efter sin mamma och förändringen. Vad innebar den? Så blev det en plats kvar i parken, där han ställt sin fråga – en plats som gick att peka ut när han var gammal. Det var min formulering. Det var så länge sen jag läste boken. Det blev en plats till kvar, när han var i övre tonåren och promenerade på en gata. En äldre anhörig man frågade, om han inte skulle bli läkare. Någon brydde sig om honom i hans ensamhet. Så blev det en plats kvar på gatan där frågan kom.
Det blev en plats kvar för mig, då jag var sjuk och ledsen på ett universitetsbibliotek. Ett bibliotekskort dit var det närmaste jag kommit en högre skola. Nu skulle jag låna hem böcker om blommor. Dyra böcker med fina färgfoton. Så öppnade jag en och får syn på ett välkänt ansikte P.P. Waldenström. Den kände ledaren under många år i Svenska Missionsförbundet hade varit så intresserad av blommor! Och så läste jag det som står att läsa via datorn nu.
Citat från Wikipedia:
Ursprunget till landskapsblommorna kommer från den amerikanska idén med state flowers och togs till Sverige av August Wickström och Paul Petter Waldenström 1908[1]. Waldenström publicerade förslaget till att införa landskapsblommor i Stockholms Dagblad 25 maj 1908, varpå tidningen uppmanade landets botaniklärare att komma med lämpliga kandidater. Den 7 juni hade en lista sammanställts, som sedan bearbetades av professor Veit B. Wittrock från Botaniska trädgården i Stockholm. Två landskap gjorde våldsamt motstånd mot de tilldelade växterna, nämligen Skåne, som ville ha prästkrage istället för bok och Hälsingland, som hellre ville ha lin än tall. Många i Härjedalen ville hellre ha mosippa än fjällviol och många i Dalarna hellre ängsklocka än blåklocka, men protesterade inte lika högljutt som Skåne och Hälsingland. Kyrkoherden och politikern Erik E:son Hammar ändrade bok till prästkrage och tall till lin 1909.[2]
Landskapsblommorna som fenomen försvann under tiden för första världskriget, men på 1920-talet blev de åter populära, genom Kulturella Ungdomsrörelsen som tryckte upp blommorna på knappar 1921 Slut citat
Senare i livet har jag hittat en uppgift om Pingströrelsens grundare i Sverige Lewi Pethrus, att han också var intresserad av blommor. Det kanske hör ihop på något sätt? Lewi Pethrus verkade i storstaden och var hela livet intresserad av asfaltsblommor dessutom – människor vars liv brutit igenom den mörka, hårda asfalten och blommade trots allt. Hör detta till det förflutna att Skaparen och skapelsen hör ihop? Har teologi nuförtiden inget med Skaparen att göra och blommor?
Katharina JohanssonInflyttad upplänning som fann kärleken till Jämtland och stannade kvar, efter ett år som vikarie. Driven florist som med sitt lugn och närvaro skapar fantastiska arbeten. Har en otrolig känsla för färg och en förkärlek för ranunklar, kungsängslilja, anemoner mm.
Greta Calderon, ser att jag inte tackat för denna kommentar. Hoppas att min ursäkt når fram nu.
Hälsningar
Gunnel