Kategori: ”Ur min journal…”

Frispråkig

En period läste jag missionshistoria – min egen inom SMF. Det var mycket intressant, om jag kände till namnen på ledarna. Om en stod det att läsa, att han var frispråkig.

Där är jag minst sagt! Nu går det inte att ångra några berättelser. Min lilla bok, som blev film och allt berättande på denna blogg har varit som en uppslagen bok och offentligt. Det sociala nätet kan ha en sluten grupp men vad hjälper det i mitt fall? En känd psykoterapeut bad om tillåtelse att sammanfatta, vad jag berättat i och med skammens resa. Jag svarade ”ja” och det gick vidare till USA. Dessutom finns det något som heter AI.

Hur avslutar jag mitt bloggande på en plats i rymden? Det är ju ändå bara en som vill kommentera eller två? Finns det inget att samtala om? Nu är vi inne i fastan år 2024. Egentligen är jag bara intresserad av försoningen med Gud genom Jesus… Jag är förlåten, försonad och upprättad i Jesus Kristus min Herre och Frälsare!

Facebook glömmer aldrig även om jag varit frispråkig. Facebook kan inte förlåta mig! Å andra sidan vet jag, att jag ville väl i all upprördhet eller lugn.

Så här lär jag ha skrivet i sluten grupp till mina vänner enligt Facebook. Nu står jag dessutom offentligt för varje ord och citerar mig själv:

”20231026 Digging Deep

God morgon kära syskon!

Idag får jag chans att åka bil till nya Smyrna. Igår var jag i nya ”Vardagsrummet” vid Frölunda Torg och även på tisdag kl 11 på kaffe och gemenskap. En man kom in samtidigt med en bunt reklam för rfhl (Riksförbundet för hjälp till läkemedelsmissbrukare och narkotika), som han själv varit med att formulera och ansvara för. Då tände jag till och började mina frågor. På facebook är jag med i en sluten grupp att läka från psykiatrin. Mina inlägg är uppskattade där trots att det gått snart 70 år sen traumat och övergreppen senare genom livet. Det är vetenskapligt bevisat, att den som har något psykiatrisk ord och diagnos med i journalen till Vårdcentralen blir inte trodd på samma sätt för fysiska symtom. När jag har rätt blodtryck är jag frisk! Jag är frisk om jag inte tål smärtstillande eller sömntabletter! (De försökte lura på mig en psykiater för all artros i höften och mina knän.) I gruppen mad heritage som konst och kultur vill inte jag vara! Jag är heller ingen kulturhistoria i min hembygds Missionskyrka, som är riven.

Nu till poängen. Gud har gett livet åt varje människa! Det är ett osynligt under när barnets egna luftblåsor i lungorna fylls helt ut i förlossningen och ett lite skrik är välkomnat! Det är luften som går ut när döden inträffar. Gud tar tillbaka livet som han/hon andades in. Gud kan sin Skapelse bättre än alla psykiater! Rastlösa barn skall inte stämplas med ADHD hur som helst och ställas på farlig medicin! Kvinnor som levt med psykopater skall inte låsas in och skadas av ECT-behandlingar som hysteriska. Barn skall inte bära föräldrars kriminalitet och missbruk redan från födelsen! Vem hjälper dem att placera skammen där skammen hör hemma hos Satan?

Bostadsbolaget AB Poseidon har bett frikyrkorna i Väst om hjälp vid Frölunda Torg! När det var gott om pengar i Göteborg byggdes ett ungkarlshotell Klippan. De männen skulle få ha kvar sin identitet i flaskan men det fick ske på eget rum. På Fyrbåksexpressen fick de inte ha sin identitet i flaskan. Den fick stå i vakten under natten, om de hade med sprit. Senare klarade inte kommunen av sin ”snällhet” på Klippan utan bad de kristna om hjälp! Klippan revs. Samman med mentalsjukhusen, där Gud inte får vara med i några samtal. Och Hibernal blev Frälsaren tills allt var förstört och de kristna kunde få hjälpa till mera.

Vårt samhälle är bedövat av lugnande medel eller vin och sprit för festens skull. KLIPPAN som ungkarlshotell blev riven. Vi kristna fortsätter att vara snälla och låtsar inte om behovet av omvändelse hos mig eller andra.

Nehemja grät, fastade och erkände sin synd, när han hörde om orsak och verkan. Jag har inte läst Guds ord som jag borde heller trots evangelium.

Vattnet stod som en mur till höger och vänster…Så frälste HERREN den dagen…ur slaveri!

Kristus rev ner en mur som skilde oss åt. Men det var mellan judar och hedningar. Det finns murar till skydd som bör ha väktare – frälsningens mur.

Människan har ande kropp och själ. Själen kan vara hyperkänslig och lätt bli bedövad av kemiska substanser eller alkohol. I Gamla testamentet står det redan om delirium. Mannen som kom till Vardagsrummet på tisdagen hade varit alkoholist och tablettmissbrukare. Han hade gått igenom 12-stegs programmet och vill hjälpa missbrukare att trappa ner.

Mycket intressant. Jag är schartauan och behöver daglig omvändelse.

Guds välsignelse!

Vi hörs! (Datorn fyller i ”ledighetskommiten” om jag skriver ”Hälsningar”)

Gunnel”

Slut för idag!

Snart skall jag sluta blogga…

Egenrättfärdighet

Tekniken har utvecklats. Dagny över 100 år önskade en ny mobil, där man sätter två fingrar och förstorar bilden. Visst sa hon så i ett TV-program? På min tid under utbildning var det en ruta med bokstäver horisontalt från A till J 1 cm breda och siffror vertikalt i kanten 1 – 10 en cm höga. Eller tvärtom med en figur tecknad inuti. Det fungerade som mönsterförstoring att öka storleken på rutorna och placera in bilden därefter. Pixlar är obegripligt för mig. Även förkortningen DPI, eftersom det är ett annat språk, som jag inte behärskar. Däremot är jag envis och viker inte en tum :-). En aln på vårt loft hemma var 60 cm och i bibelns förklaringar på mått i 1917 års översättning är den 50 cm. Jag kan sätta upp en väv på den gamla sortens varpa! Det är min ”referensram”. Det hände längre fram i livet, att jag mötte detta främmande ord – utan att ha erfarenhet av dem från ”mönsterförstoring”.

Jojo. En man sa i en stor pingstförsamling, att han gör så gott han kan. ”Sen får Gud göra resten”. Han hämtade de gamla medlemmarna i sin bil och till bönemöten i hemmet och körde dem hem efteråt. De gamla dör och ”böneringarna” dör ut också. Kvar är hans ord och min förvåning över brist på bibelkunskap!

Men nu finns Facebook! Minsann att jag kan få hjälp! Denna innebörd finns i en psalm – hör och häpna av Johan Olof Wallin år 1816. Jag hade frågat om någon mer än jag hört frikyrkobekännelsen:

”Jag gör så gott jag kan. Sen får Gud göra resten!”

Någon tyckte, att det är väl riktigt, att göra så gott man kan? Nästa inlägg blev svar:

”…fast många, inte bara frikyrkofolk, var ledsna på Wallin för att han i sin psalmbok skrev: ”Gör väl! Gör rätt, i döden! Det övriga gör Gud.” Man hänvisade bl a till Paulus ord om att det är Gud som också verkar vilja och gärning i oss. Britt G ändrade wallinversen 1986: ”Var trofast intill döden / och hoppas allt av Gud.”

(Information var psalmen finns fick jag av kantor Andreas Holmberg: 298 i 1937 års psalmbok, 247 i ”nya”. Allt gott)

Tabernaklet i Gamla Testamentet kallas i Nya Testamentet för den mönsterbild som vi fått. Där kommer min envishet in att jag kan faktiskt ändra mig och ser orden i bibeln: ”…som en aln är nu.” Däremot är en bräda en bräda och inte en planka. Mose fick efter 40 dagar fasta och bön inför HERREN en uppenbarelse hur en boning skulle byggas, där HERREN Gud kunde bo mitt ibland sitt folk. Och Israels folk gjorde i allt som HERREN sagt!

Med ålderns rätt får jag vara ”gaggig” och tjatig numera. Åttioåtta är en fin ålder. Åtta står för att något nytt börjar. Veckans sju dagar är över. Jag är snart framme vid målet…

Hitta poängen!

Ett raserat bygge

Det var bara fem år sedan jag skrev den bloggposten men kom inget ihåg idag att jag skrivit den. Så fick jag den hjälp jag behöver i mitt raserade egenbygge! Det är så här, att jag ritat och ritat för att kunna förklara för andra, som inte fattar hur det känns för mig, att vara upprättad efter 60 år av slit i tankarna!

Jag försökte rita bibelversen två fotstycken av silver, som står för Guds ord renat minst sju gånger – trovärdigt. Ja, sen skulle brädan med två tillfogade tappar ritas. De två tapparna står för trons gåva av Gud enligt bibellärare och missionär Wilhelm Bergling på 70-talet. Brädan är kvistig med sin egen teckning och har samma mått i bredd och höjd, som den andra upprättade, stående på de två fotstyckena under sig. Nu gäller det att se detaljerna! 2 Mosebok 26:28! Där skall det stå ”i” ”inuti” på mittenstången enligt W.B. inte ”över” som i 1917 års svenska översättning. ”Guds ord skall inte vara något utanpåverk,” repeterar jag W.B. igen. Guds ord skall genomborra oss troende. Vi är upprättade sida vid sida enligt Guds ritning till Mose! Det gäller en mönsterbild i alla tider: Försonad med Gud, förlåten alla synder genom Jesu blod, syndabocken på altaret och syndabocken, som bär bort alla våra synder och gräver ner dem långt ut i öken. Och tillträde till Fadern…

Asasel. Jesu kamp mot Djävulen i öknen för allas synder.

Det är för dig också som upprättelsen gäller! Här får jag hålla bibelstudium! Här är min betalda plats några månader till. Vi är den levande gudens tempel tillsammans!

Visste du inte, att din kropp är ett tempel åt den helige Ande?

Vem ”synkade” mitt liv?

Det var sommaren år 1988 och Hönökonferens. Jag brukade lyssna på bibelstudierna via radio liggande plant på en säng. Det var min dåliga rygg som bestämde över mig. Alldeles för mycket. Min uppfattning är, att jag tvingats ta emot hel sjukpension vid 52 års ålder. Jag hade inget att se fram emot mer än värk och dålig ekonomin. Jo, jag klarade mig men roligt var det inte.

Så brukade jag cykla fram till det stora mötestältet, när sändningen var slut. Jag ville träffa folk också. Cykeln placerades. Det gick inte att cykla på gräsplanen och fanns ingen orsak heller. Jag gick och våndades till Gud:

– Du kan väl ändå ge mig en liten uppmuntran, att jag får predika en gång!

Lite längre fram vid boktältet satt två vänner från Velanda. De blev så glada att se mig och jag dem. Så sa hon:

– Det var längre sen du var hos oss nu.

Under tiden jag var anställd på Räddningsmissionen fick jag resa till församlingar, predika och få med en kollekt. Så var den tiden över men Ruth var ordförande nu och skulle se i sin almanacka väl hemma. De vill ha besök av mig. De ville ha en predikan.

Söndagen kom som jag predikade och gick över. Veckan kom och gick över. Nästa söndagskväll fick jag ett telefonsamtal från en pensionerad pastor, som inte fått tag på mig under veckan. De ville i Velanda, att jag skulle komma till dem som ”pastor”. Det är det mest underliga bönesvar jag fått någonsin. Jag kunde ju inte arbeta och hade tillräckligt med röntgenbevis på skadan i ryggraden. Tjugotre minuter en söndagsförmiddag var annan söndag kunde ju Försäkringskassan gå med på. (Tiden är en medlem som brukade ”klocka” inom Missionsförbundet.)

Hajk med Kerstin Persson som fotograf. Den svart/vita filmen har jag fått låna i mitt mörkrumsarbete. Svart/vitt är min ”sjukdomsvinst”, när jag inte kunde arbeta. Det finns fler fina foton…

Församlingen hade körsång tillsammans med Gärhems Kyrkokör. En söndag kunde jag fråga efter en av mina klasskamrater från Realskolan. Karin var mentalsköterska på Norra Klinikerna före detta Restad Sjukhus. Hon dök upp på en gudstjänst ett par år senare. Under denna period pågick Psykiatrireformen. Mediciner hade blivit så mycket bättre att patienterna inte behövde vara inlåsta längre utan kunde ha eget boende i samhället. Allt lät så bra. I Trollhättan påbörjades kurser för sjukvårdpersonal, som kom att ta emot dessa patienter.

Ja, varför skulle inte jag få använda lite slang också? Den som skall läsa ett inledningsord i en gudstjänst bör ”synka” med pastorns bibeltexter!

De som tycker, att jag skall lämna mina traumatiska upplevelser som patient på ett sinnessjukhus år 1956 fattar inte, att det finns en som kan synkronisera varenda smärta! Så var jag ute på en promenad med en av medlemmarna i församlingen. Hon gick en sådan kurs för sjukvårdpersonal och hade positiv inställning till de sjuka, de intagna eller de som haft en kris och varit på stället. OBS att jag vill bli sjuksköterska och fick inte fortsätta utbildningen, när jag var utskriven från Restad Sjukhus. Jag fick bara resa till Göteborg och universitetssjukhuset och hämta min uniform. I den hade jag min identitet!

– Kan inte jag få komma till er kurs och berätta om hur det var att vara patient på Restad Sjukhus?

Så blev det. Berättelsen var så färsk, att jag började gråta, när jag blev rörd av den svåra händelsen. De väntade in mig. Kursledaren ville att nästa kurs också skulle få höra mina erfarenheter. Vid det kurstillfället skulle jag minsann inte börja gråta, när det känsliga körkortet uteblev. Hur gick det? Jo, jag började gråta ändå tidigare i berättelsen. Mycket genant. Tio år har gått sen filmen ”Pat. är fris och pigg för övrigt” hade premiär och Mr Facebook påminner om vad jag berättat. Då ser jag, att jag lärt mig använda lite humor över mycket känsliga situationer.

Mina år i Velanda Missionsförsamling var hösten 1988 till sommaren 1993. Under tiden tömdes det ökända sinnessjukhuset på intagna. Jag tror, att det var år 1959 som det skulle heta mentalsjukhus och ”psyke” i stället för ”sinne”. Skammen blev inte ett dugg mindre genom det engelska språkbruket.

Jag hade blivit djärvare och djärvare på att berätta mina erfarenheter som patient och förolämpad efter det av myndigheter. Så jag återgick till att bara vara sjukpensionär. Inte pastor.

Värken är inget positivt att tala om.

Det finns ju en verksamhet kvar.

Innan jag dör…

Nätterna är långa och värken svårt. Så jag hann tänka på skam och skuld och vad jag bör berätta innan det är för sent. Så steg jag upp och öppnade datorn. Öppnade och började klippa och klistra…

Lasse Mattila skrev på Facebook den 24 november år 2023:

”80 procent av befolkningen kommer att behandlas för psykisk ohälsa under sin livstid – och de mår sämre efteråt; psykiatriska diagnoser sprids som virus på sociala medier; Antidepressiva under graviditeten påverkar utvecklingen av barnets hjärna. Det är teman i tionde avsnittet av Månadens nyheter som släppts idag. Du finner länk till avsnittet i kommentarsfältet här nedanför. 👇

#MånadensNyheter #Diagnoser #SocialaMedier #Antidepressiva”

Gunnel Bergstrand svarade:

” Nu tar du väl ändå i, Lasse! Jag kan inte sova på nätterna på grund av kramp i fötterna och ålderdom. Då flyter minnen upp huller om buller. Är det sjukt? Jag kan inte engelska och blandar ihop begrepp, när jag vill verka lärd som ”backlash” och ”flash-back”. Det jag vet är att de båda begreppen hör till före detta Restad Sjukhus år 1956. God morgon unge man!”

Jo, jag har hittat Lasse Mattila på Facebook och följer honom sen dess. Han skrev om en man ”hemifrån mitt” en gång och dennes begravning. Ingen hade tänk på att berätta för mig att kampen mot sjukdom var över. Mannen hade i sin tur fått tag i min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Av denna anledning sökte han upp mig genom telefon i behov att få samtala om detta ökända sjukhus och varför anhöriga teg för vuxna barn om sanningen om sjukdom och skammen.

Natten är över för denna gång. Jag fick bekräftat på Facebook, att vi behöver samtal om psykisk ohälsa år 2023 och vad som sker i framtiden genom all felaktig behandling, psykisk våldtäkt till och med inom sjukhusens väggar.

Jo, en översköterska hade just satt färdigt en tvångsspruta i skinkan på mig september år 1956. När hon var klar bet jag henne i underarmen full av ilska.

”Diagnosen stämmer inte! Fattar ni inte?” Det sa jag inte men måste bära minnet för mig själv 50 år efter år 1956. Jag vet inte hur många gånger jag blev nertystad. ”Lägg detta bakom dig! Prata inte om det!”

Ja, det gjorde jag. Teg så gott det gick. Nu blandar jag ihop begreppen skuld och skam huller om buller och har en sömnrubbning på grund av kramp i fötterna.

Sömnrubbning är psykisk ohälsa till 80%.

Om jag fattat rätt?

Eleven

”Kan då en moder förgäta sitt barn så att hon icke har förbarmande med sin livsfrukt? Och om hon än kunde förgäta sitt barn, så skulle jag dock icke förgäta dig.” Jes 49:15

Detta gäller Israel men också var och en som tror på HERRENs löften. För hur många löftena än är har de fått sitt ”JA” i Jesus Kristus och sitt ”AMEN”.

Det hände några dygn innan min elevtid blev avslutad med en felaktig diagnos: manodepressiv psykos, som var för livet. Jag hade lånat min rumskamrats kamera utan att fråga först. Det var bråttom att få ett foto på oss två. Han var inte önskvärd. Mamman hade fått barn efter barn utan ansvarig fader. Hon var deprimerad och uttryckte det. Kan detta vara preskriberat? Kan jag glömma vad de i hans ålder nu berättar idag av att vara oönskad och mobbad som fel på alla sätt?

Bilden flimrade förbi på min skärm. Jag vet inte när jag bjudit på den men jag jag mött en man, som ville följa med på mitt livs svåraste resa i skam till före detta Restad Sjukhus. Det har gått tio år sen dess. Han sa inget. Han fick erbjudande att slippa se min berättelse på film en gång till samma dag. Men han ville vara med när nästa kull studenter såg: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Sen dess har jag lyssnat på hans berättelse om att vara oönskad och bli utsatt för mobbning hela barn- och skoltiden.

Jag är nummer sju i en barnaskara och har känt intuitivt, att jag var en för mycket född i svår depressionstid på 30-talet. Men det samtalet gick bra att föra med min mor på hennes ålders höst: ”Ville du egentligen ha mig?”

Livet är en gåva från Gud. Det är bara han som kan sätta igång ett liv och sen ta bort luften en andas. Ingen tänker på undret som sker när barnet drar in sin luft och helst ger från sig ett skrik. Barnets lungor har egna luftblåsor som fylls med luft. Genvägen mellan hjärtats förmak sluts igen av ett undertryck och egna hjärtat tar över hela funktionen. Den fanns förut också som möjlighet. Undret sker under några sekunder utan att synas och navelsträngen klipps.

Barnet jag håller på bilden var inte efterlängtat. Men det var min utbildning som blev avbruten några dygn senare. Jag fick bära ett barn till hans mamma och försökte visa hur fin han var. Det var år 1956 sista dagarna i augusti. Sen kom en sömnrubbning för mig, när jag inte kunde sova varken dag eller natt och skulle vaka. Min elevtid tog slut och jag fick inte fortsätta min utbildning efter behandlingen på Restad Sjukhus.

Jag har minst sagt gjort bort mig! 🙂

Trängd

Det gäller att hitta sysselsättning! Det gäller att få dagarna att gå! Det gäller att stå ut om värken är för svår! Det gäller att bita ihop, när en inte blir trodd!

Så fick jag syn på en blomklase upp och nerpå bland mina pelargonier. Den hade tappat huvudet och tänkte tydligen blomma ändå. Plötsligt fick jag något att göra som intresserade mig. För det gör inte städning med röj! Jag kunde följa den dag för dag samma tid för att se hur det skulle gå. Och samtidigt lära mig mobilen…

Året var 1962 då jag var väl förberedd mentalt och hade rest till före detta Restad Sjukhus för undersökning. För att få ett lämplighetsintyg till körkort hade minst 5 år gått som Länsstyrelsen sagt måste gå. Nu satt jag framför en ung läkare som läste min sjukjournal från år 1956 bit för bit och ställde frågor. Jag hade förberett mig genom att söka upp en avdelningsläkaren från år 1955 på Sahlgrenska Sjukhuset för att få kraft att möta personalen på Restad Sjukhus igen. Eller systemet rättare sagt. Jag visste, att jag inget fick ifrågasätta! Inte en sekund ifrågasätter jag att jag var sjuk, då jag kom dit. Men sjuk enligt min erfarenhet och även min mors. Jag var dödstrött och ville bara få sova i lugn och ro!

Läkaren fick läsa min journal utan att känna mig. Jag däremot fick inte läsa den på åratal. Det var inte tillåtet utan kunde skada patienten! Nu gällde det bara att hålla sig lugn oavsett deras anteckningar om mig. Jag behövde ett lämplighetsintyg och fick en ny djup skada i själen. Den unge läkaren avslöjade vad det står skrivet om mig, som inte jag visste själv!

Så har åren gått och jag är fortfarande kristen och bör inte brusa upp! Jo, jag fortsatte tro på bibeln och fick körkort till slut. ”Oavsett den sjukdom ni lider av kan ni betros med körkort.” Så skrev Länsstyrelsen i ett vänligt brev senare. Det är bara det, att jag fortsatte grubbla över vilken sjukdom jag har för livet och hur den yttrar sig. Det har jag som patient rätt att få veta! Jag fick Medicinalstyrelsen att bekräfta år 1956, att jag fick blodtryckssänkande medicin på grund av den farliga biverkan. Ja, det är min formulering. Deras vänliga motivering är fortfarande obegriplig. Brevet till dem med mina frågor fick inte personalen läsa! Andra breven skulle de gå igenom.

När jag började läsa bibeln på allvar år 1957 var det inte fråga om till vem den var skriven först och främst. Nu är jag glad över att jag inte behövde veta hur församlingarna i nuvarande Turkiet fungerade. Jag fick ta åt mig att Guds kunskap om människan gällde mig personligen också. Det var han som sammanfogat mig i min moders liv och kallat mig vid namn. Det är han som känner mig rätt och älskar mig.

Trängd men inte till döds…

Soppåsen

Här har jag bott inom ett miljonprogram i Angered, Göteborg. Och tänker fortsätta att sopa upp efter mig. Ljudet efter en soppåse från ett tolvvåningshus är högre för den som bor i den mellersta våningen än från ett lägre höghus´ mellersta våning. Med andra ord finns inte möjligheten att lyssna längre. Därför blir det inte längre utläggning med bevisföring. En soppåse är en soppåse – tung eller lätt.

”Vem är hon som blev stigmatiserad av en diagnos och inte vågade bli mamma?”

Bing.com samlar in uppgifter precis som många andra. För det skall jag helst betala mer hos Norton. Men jag går inte på ”den lätte” som göteborgare kallar det att bli lurad på pengarna.

Vi kan bli lurade på värre än pengar! Vi är lurade på orden! Jag går inte på ”den lätte” heller! I 1917 års bibelöversättning finns ordet ”gudsfruktan”. I den statliga utredningen på vetenskaplig grund som fick namnet B2000 är det ordet utbytt till ”religion”.

Precis så. Vi skulle ha religionsdialog och lyssna på varandra för att se vad vi har gemensamt. Det är fråga om allas lika värde och vi infödda skall visa respekt för andras religioner. De som hette Palestina i söndagsskolan bestod av Galileen, Samarien och Judeen. Roths skolatlas No 1 kom ut år 1947. Mycket märkligt datum den 14 maj året efter. Enda demokratin i ett stort område i Mellersta Östern får inte finnas. Alla har inte samma värde.

Akademiker tycker jag står i högre kurs än den totalt utslagne alkoholisten eller narkomanen. Det beror helt och hållet på mina komplex, att jag inte fick fortsätta den utbildning jag gick på ett Universitetssjukhus. Hur nu AI sköter tolkningar vet inte jag. Gissar att min bedömning kallas tolkning. I min tolkning håller högt utbildade läkare varandra om ryggen. Det är en oskriven lag tror jag, att inte gå emot en kollega inför en patient.

Varje dag lovar jag mig själv att inte nämna sinnessjukhusvården någon mer gång. Den bytte till engelska språket i syfte att mildra skammen tolkar jag det som. Senaste svåra ordet som landat hos mig är evidens.

Det är jag mycket stolt över. Kanske att jag vågar använda det någon gång och hoppas det då hamnar rätt.

Vem är hon…

I berättelsens baksida finns inget om henne heller, som går att läsa i min bok som kom ut år 2011. Titel är: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” och finns fortfarande att köpa via mig.

Hon hade fått förtroendet att skriva en sammanfattning av innehållet i Gamla Testamentet som det blivit översatt i Bibel 2000. Den sammanfattningen finns att läsa i tidningen Ordfront nr 1 år 2000. Hon var dotter till den kände författaren Wilhelm Moberg och hette Eva Moberg. Hur skulle jag kunna skriva om en Eva, som jag inget vet om? Men budet kan jag, som är rubriken i Ordfront:

”Du skall inga andra gudar hava jämte mig”

Min fråga var under den månad jag läste artikeln om och om igen: Varför är det ingen kunnig i bibeln, som ger oss bibelstudier över Gamla Testamentets texter? Hur kan pastorer påstå att det ingen efterfrågan finns på bibelstudier?

För min del som akademiskt oskolad blev det en veckas morgonandakter i Smyrna närradio. Så upprörd var jag! Kassetterna finns kvar men knappast inga bandspelare.

”Vem är Eva, författaren i hennes egen ålder, som nyligen dog och som skrivit mot Gamla Testamentets Gud i en skarp artikel år 2000?”

Nu vet vi, att inte bara i Sverige utan även i USA är kritiken hård mor Israels Gud. ”Mörkrets makter uppenbaras” är en bok skriven av Jonathan Cahn. Författaren går igenom bibelsammanhang om den ondskan, som spridit sig över hela världen.

”Mörkrets furste stiger ner hotande och vred Han rustar sig för visst…”

Kristendom skulle bort och ersättas med ämnet Religionskunskap i våra skolor. Vi skall minsann inte lära oss gamla psalmer utantill längre! Vi skall lära oss om andra folks religioner i dialog! Allas lika värde…

Inför Gud har vi lika värde. HERREN är en och Jesus hans son. Än så länge är det religionsfrihet att tro på det han sagt:

”Frälsningen kommer från judarna.”

Idag är frälsningens dag!

Berättelsens baksida

Det fanns en berättelse i byrålådan som blev alldeles för utförlig och intressant en dag. Det var min idé, när det fattades bilder i filmen. ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” att jag kunde dra ut översta byrålådan i Bettys gamla byrå över hundra år. Så blev det och gnisslet hörs varje gång. Skillnaden nu är att jag själv bränt min gamla sjukjournal i slasken som haft en kopia där. Den finns inte mer bara på filmen. Nu räcker det! Det var aldrig min mening med fortsatt berättande år efter år. Kvar är en gedigen utredning på min rygg gjord av en duktig ortoped med egen erfarenhet av operation för diskbråck. Han kunde sin egen ryggsmärta! Jag var förvånad första åren hur han kunde veta! Det fick jag berättat av hans sjuksköterska först efter alla avslutade konsultationer.

Kvar är bibelversen jag fick av min konfirmationslärare Arthur Hesslefors som tonåring:

”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ.”

Samme konfirmationslärare som senare var sjukhuspräst på Restad Sjukhus, Vänersborg. Det var helt frivilligt jag sökte upp honom, när jag som 20-åring blev sjuk.

Människan har en kropp. Människan har ett psyke. Det finns en ande i vilken en kan komma i kontakt med Gud och Jesus. Nej, ordet treenig står inte i bibeln men orden upprepas, att vi har möjlighet att födas på nytt genom att tro på den Gud har sänt Jesus Kristus – hans enfödde son.

Detta var min lust att få berätta om vad som står i bibeln och som räddat mig genom hela, långa livet. Jag är inte bara räddad enligt översättningen i B2000. Jag är frälst!

Denna frälsning gäller nu och sen om jag håller fast vid tron på Jesus och allt han gjort för alla och mig.

Poesi

Nu är det söndag. Detta är poesi:

”Lär dig livets vackra gåta älska, glömma och förlåta”

Jag tänker berätta om det så tar hela dagen! ”Så vi får en punkt på historien.” Så sa projektledaren på Stiftelsen Gyllenkroken år 2013. ”Vi åker dit, så vi får en punkt på historien.” Det var hela meningen. År 2020 trilskades jag med henne hela året på Frölunda Kulturhus, ”La Bamba”: ”Jag vill inte vara med längre!” Jag vill inte vara bland de okända, före detta psykotiska i en okänd bok och inbunden. Berätta i mitt namn en gång till! För anonym är jag inte!

”Och femtiosex och femtiosju och femtioåtta.” I en smal järnsäng bredvid min låg en liten, gammal tant och räknade. Samtidigt fingrade hon på bältet runt tunna midjan.

”Lilla gumman! Har du också fått bälte?”

Chocken måste lägga sig för mig vare sig jag ville eller inte. Jag såg mig runt i den stora salen med alla tomma, smala järnsängar. De andra var inte där bara lilla tanten och jag fastbundna. ”Bara att gilla läget,” som uttrycket är nu. Jag såg mig om och frågade en personal i rummet: ”Är detta stormavdelningen?” I så fall kunde det inte bli värre än så.

”Lär dig livets vackra gåta, älska, glömma och förlåta.”

Poesin kom senare som ett mantra i huvudet. Jag var ju bekännande kristen! Idag är det söndag. Jag kommer att berätta om det så tar hela dagen. Det kan vara en efterkonstruktion ”och femtiosex och femtiosju och femtioåtta” som tanten räknade men räknade gjorde hon och blev min räddning! Så att jag överlevde. Efter två månaders ruskig medicinering kom jag till deras finaste neurosavdelning på före detta Restad Sjukhus. Den förvirrade tanten bara somnade in i sömnen och dog. Hon behövdes tydligen inte längre för mig. Jag hade frigång, när jag mötte en personal på min promenad och fick veta det. Innan dess satte jag mig på hennes sängkant. Vi två slapp ju gå runt, runt, runt i dagrummet på dagarna i ända. Hon var lika förvirrad fortfarande och kunde inte se skillnad på personal och patienter. Hon fattade aldrig var hon var.

”Jag tycker så mycket om allihop här men jag tycker bäst om dig!”

Så satte hon sig upp och slog armarna om halsen på mig. Gud sänder alltid någon i ens väg med uppmuntran, då det känns mycket motigt. En dag långt senare sände han någon annan i min väg. ”Och femtiosex och femtiosju och femtioåtta” kanske blev mitt eget förvirrade räknesätt? Lilla tanten hade kanske andra siffror men låg och räknade gjorde hon i sin säng år 1956 med bälte runt midjan.

Det är en senare historia år 1957 med en tom, ensam talarstol på en äng som egentligen var en skjutbana. År 1958 var det en mening i bibeln, som upprepades då och sen:

”Kvinnan skall tiga i församlingen!”

Detta har jag lyckats ta mig runt. Som kvinna får jag lov att berätta vad Paulus har sagt och de andra apostlarna och profeterna. Jag har inget gjort för att få ett morsarv. Brevet finns kvar från min morfar strax innan han dog. Han skrev ner gratulationer och välsignelse till sin äldsta dotter och mig som nyfödd år 1935. I en av hans gamla biblar hittade jag en understrykning – svagt med blyertpenna: ”Hur skall den kunna läsa som måste gå bakom oxar och plöja?” Ungefär så från någon av de apokryfiska böckerna. Bibeln var mer intressant än jordbruket och att förmedla innehållet. År 1958 blev jag nekad utbildning på Missionsskolan, Lidingö.

”Lär dig livets stora gåta, älska, glömma och förlåta.”

Då sänder Gud någon till uppmuntran, när allt är motigt. En gång var det en kvinna i Dals Långed, som höll på med översättningsarbete av Gamla Testamentet. Jag visste inte ens något om Svenska Folkbibeln. Det var runt år 1996-1997. Så händer det en gång till för fem år sen. Jag får möta en man som reviderat Svenska Folkbibeln från 1998 – Tony Larsdal. Jag får fråga på olika ord! Jag fick fråga på Asasel. Varför fanns inte det i bibeltexten längre utan i en not bara?

Det gäller i livet, att ha någon att skylla på när det inte blir som en vill. Jag hittade en efter en men som dog, som inte höll att skylla på mer än kort tid. Sen fick jag Peter Fjellstedts BIBLIA med förklaringar i tre volymer och kunde stava mig igenom om de så kallade syndabockarna 3 Mosebok kap. 16. Jesus dog för allas synder. Jesus bär bort all synd och glömmer den. Vad står då Asasel för?

”Lär dig livets stor gåta älska glömma och förlåta.” Det låter ju bra. Men om jag som människa inte förstår skillnaden mellan att förlåta och glömma? Det hurtiga råden hjälpte aldrig mig: ”Lägg detta bakom dig! Det är ju så länge sen!”

Där är jag nu. Det finns fortfarande övergrepp inom mentalsjukvården. Min berättelse behövs om sår som inte läker. Och om sår som läker genom Jesu blod.

Det hunden Rasmus fick veta

Där fortsätter min historia vid år 1957. Alla mina drömmar om att bli något var raserade. Jag kunde ingenting längre trots att min storebror trott, att det vore bra att passa på att ta körkort. Visst! En strålande idé men sen kom det inget körkort från Länsstyrelsen, därför att jag varit intagen tre månader på ett mentalsjukhus. Visserligen ökänt men ändå. Kunde jag inte ens köra bil, fast jag blivit godkänd i andra uppkörningen?

Livet bara rullade på ändå. Jag måste söka arbete och fick arbete på ett barnhem. Varför det fanns barn där vet jag inte. Barnen var rara och en liten flicka lärde jag sjunga:

”Tror du små blommor bedja till Gud? Fastän du ej förnimmer ett ljud Dock upp till rymden från ängen skön Stiger så sakta blommornas bön. Gör du som blomman beder till Gud…” Där sviker minnet men inte av flickan. När jag sjungit den så många gånger i tvättrummet innan det blev tandborstning, så ville hon sjunga den alldeles själv och visa att hon kunde hela sången.

Sommaren försvann och det närmade sig höst och ett år sen mitt trauma. Då kom skräcken för den sjukdom de diagnostiserat mig med. Skräcken för deras behandlingar blev värre än diagnosen natt efter natt. Ingen hade berättat vad sjukdomen innebar som jag skulle ha för livet. Den var och är för livet. Ingen följer upp och ifrågasätter rätt eller fel. Så jag fick en sömnrubbning igen. Efter en tid ville jag hem för att söka frivilligt. Jag ville vara innanför deras dörrar om något otrevligt skulle hända. Jag var över 21 nu och myndig att skriva på ett papper själv om frivillighet – fri att söka hjälp där de krossat all självkänsla.

Innan detta obehag kom hade jag varit ute och promenerat för att lära mig området. Jag kom till en stor äng utan friskt gräs. Där stod en ensam, övergiven talarstol. Det gick en ilning genom min kropp. Så många tältmöten som jag varit på. Tänk, att få vittna om Jesus! Då hör jag högt och argt rop från en man. Han undrade om jag inte sett skylten om att det var ett skjutfält med skjutbana. Jag hade bara sett den tomma talarstolen och en vacker stig tvärsöver ängen. (En kort repetition av alla mina minnen. År 1958 blev det än värre fara att gå över männens domäner.)

Detta får räcka för denna morgon. Jag sträckläste doktorsavhandlingen: ”Vänskap- värden – vandel Avvikelser och återhämtningsstrategier hos Göteborgs första generation av ungdomsnarkomaner”.

Förra rubriken var ironisk med ”JAG och Gud”. Åren har gått. Åtta står för något nytt. Åttaåtta kanske jag får uppleva. Nu är det GUD som JAG ÄR som har presenterat sig för mig. Jag å min sida har räknat upp allt jag inte kan.

Och busken brinner där vi två möttes en gång.

P.S. 2025 06 16

Det är morgon igen efter en lång natt. Jag kollar ”Statistiken” för bloggen och läser ett gammalt inlägg elva år tillbaka och min besvikelse över männens egna revir att blogga och förkunna ordet från Gud: ”Stefan Swärd ryter till igen” men som kvinna fanns ingen chans att bli insläppt i samtalet om tolkningsföreträde.

Jo, jag minns hur envis jag var att vilja få vara men men bli överhoppad konsekvent. Ett av mina försök löd:

”Fräs till du Stefan Swärd! Denna din blogg har betytt mycket för mig teologiskt och akademiskt oskolad. Varför då stanna upp när någon vill samtala om försoningen praktiskt och personligt? Ingen idag begriper det språket om att vara försonad genom Jesu blod. Då måste vi alla bekännande kristna läsa på och lära in Gamla Testamentets berättelser utan affekt, att jag har rätt bibeltolkning.
Jag uppskattar Seth Erlandssons bibelundervisning sen år 1999. Var fanns alla bibeltroende när SKU (Svenska Kyrkans Unga) gick ut stenhårt med obiblisk ”bibelsajten” och nu satsas millioner av skattepengar till att undervisa Svenska Kyrkans personal i RFSU:s lära? Var finns bibelstudier i alla olika kyrkor om vad ett förbund innebär?”
Fortsätt att fräsa till men stanna inte, när vi andra inte fattar olika tolkningsmodeller! Jag gillar Torsten Åhman och han vågade gå emot det osunda inom Livets Ords lära i tidningen Dagen. Han vågade ifrågasätta alla påstådda helanden! Försoning och helande i Jesu sår står det mycket om i bibeln och skall ske här och nu. Helvetet i framtiden vet vi inte mycket om utan Jesu försoning.” Ingen kommentar

D.S.

Vem är jag?

Bild från Medicinhistoriska Museet, Göteborg den 8 juni 2023.

Foto Annica Engström

Uniformen till vänster hör till Göteborgs Sjuksköterskeskola, Sahlgrenska Sjukhuset. Det fanns inget huvud på provdockan att fästa en liten hätta på. Uniformen för sjuksköterskor som gick på Sofiahemmet i Stockholm klarar provdockan till höger hjälpligt att visa.

Innan mitt besök på Medicinhistoriska Museet gick jag till min bokhylla för att få med denna bild. Jag hade känt mig som denna åsna som satte sig på tvären. Jag hade varit motsträvig – ville inte vara med en gång till och berätta min historia. Så slog det mig, att det fanns en berättelse i bibeln om Bileams åsna. Men början var år 2007. Då dog min skolkamrat från realskolan i Trollhättan helt plötsligt. En kort tid innan träffades vi i min hembygds kyrka Norra Björke. Efter andakten var det kyrkogårdsvandring. Dagen efter hade vi två kyrkogårdsvandring i hennes hemförsamling Gärdhem – en mycket rikare socken vad det gäller gjutna staket runt gravar. Karin hade varit klassens geni men ville inte ens ta studenten utan blev mentalsköterska på Restad Sjukhus. Jag däremot hade sämsta tänkbara betyg för att slippa gå om ett år men var stolt över mitt val av utbildning.

Den långa utbildningen började med ett år som biträde på Vänersborgs Lasarett. Det blev så många anmärkningar på mig, att jag blev kallad ner till den stränga husmodern Judith och sen fick jag flytta från avdelning till avdelning och fick ta ”långpassen” under semestertid. Det ena efter det andra. Efter det fick jag min första sömnrubbning. Ingen tittade på min rygg. Jag kom in ändå på sjuksköterskeutbildning och klarade ett helt år. Då kom en ny sömnrubbning fast jag fick starka sömntabletter och kunde inte sova varken dag eller natt, när jag var framme vid perioden med ”vak”.

Nu är vi framme vid den 5 september år 1956 då jag blev frivilligt intagen på Restad Sjukhus, Vänersborg, på värsta så kallade stormavdelningen. Varför finns ingen förklaring på mer än att jag tror på Gud. Han ansåg tydligen, att jag måste se hur de sjukaste psykiskt hade det. Alla patienter hade bälten varje natt från tidig kväll till morgonen. Det var 50 patienter på avdelningen och två vakande sköterskor på natten. 25 patienter på var sida om alla toaletter och badrum.

Karin fanns som elev här men de vägrade ringa efter henne. Jag ville hon skulle komma och intyga, att inte jag är farlig som behövde ligga i bälte dygn efter dygn de första tre. Karin kom efter tre veckor och jag frågade direkt hur hon fått veta detta. Ja, det var skvallervägen. Så dog hon år 2006 och jag hade ingen längre som bollplank: ”Hur kunde behandlingen av en sjuk få gå till så?”

År 2007 fick jag äntligen en höftledsprotes efter att ha varit söndervärk i flera år. Då flöt alla minnen upp från 50 år tidigare. Jag hade inte legat inne någon mer gång. Det var så fruktansvärt, att jag tvingades ta itu med min gamla sjukhusjournal. Jag måste få bekräftat hur de sett på mig! Så jag läste bit för bit, grät och skrev ner min egen upplevelse av händelserna. År 2010 anmälde jag mig till (H)järnkoll ett regeringsuppdrag. De som hade erfarenhet av psykisk ohälsa kunde få utbildning och sen gå ut i samhället och berätta. Punkt slut. Meningen var att få bort fördomar. Boken ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” kom ut år 2011. År 2013 på hösten hade projektledaren på Stiftelsen Gyllenkroken lovat att följa med på ett studiebesök till före detta Restad Sjukhus. Med var det en ljudtekniker med en väska med teknik. Annica Engström filmade min berättelse genom avdelning 10 B, utanför och på kyrkogården.

På korsen fanns fyra nummer plus ett ”k” för kvinna och ”m” för man. Hur skulle jag kunna glömma den gamla kyrkogården år 1956, som Karin visat mig med rader av träkors. Nu är det gjutna kors med en plåt för nummer.

Idag den 9:e juni 2023 har jag varit på Medicinhistoriska Museets stora utställning. Efter allt jag fick se var det dags för fotografering vid uniformen. År 1955 hade jag min identitet i den vackra uniformen. Det var så hög klass på tygerna att en hemifrån bad att få köpa allt när hon började som elev. Jag fick inte fortsätta min utbildning efter att jag varit intagen på Restad Sjukhus. Då hade jag ångest innan mötet med rektorn och detta besked. Senare kom det andra besked, att jag inte fick det körkort jag klarat uppkörningen på. Eller besked från Missionsskolan på Lidingö, att jag tyvärr inte blivit antagen som elev.

Nu är jag framme vid att jag känner till bibelns åsna som kunde tala. Jag fick för mig, att jag var som denna åsna som satte sig på tvären och inte ville vara med längre. Så jag blev tvungen att läsa på.

Bileam åsna gjorde helt rätt. Hon var inte ”mad”.

Och jag har inte min identitet i någon uniform utan i Kristus.