I kväll flyttar jag Svenska Kärnbibelns text en kvart om dagen till min blogg. I morse satte jag in den på min tidslinje på f.d. FACEBOOK numera META. De frågar med svag text: ”Vad tänker du på nu?” De vill ha oss att skriva men isolerar oss från varandra. Möjligheten till dialog är snabb men kortvarig – bäst för morgon och förmiddag. Jag är pratsjuk och texten bör vara lättsam – inget allvarligt predikande.
Då passar WordPress för det jag egentligen vill. Då blir det ingen dialog mer än som stort undantag. Jag får prata för mig själv. Så gjorde jag i morse. Svarade på METAS fråga och berättade om mitt högmod med stor självironi. Varför är det så svårt eller omöjligt att kommentera på min blogg? Jag har skapat en kort E-postadress, som står längst ner för den som skrollar lite längre ned. Ja, jag vet att jag upprepar mig mycket! Det är ingen ursäkt. Det är brist på feedback också.
Gång på gång berättar jag om felbehandling och fel diagnos i 20-årsålden men jag kom ingenstans dit jag ville efter diagnosen. Då fanns inte tekniska hjälpmedel för att ligga och läsa. Sitta klarade jag inte så länge. All värk i ryggen påverkar också möjligheten att ta in kunskap och kunna behålla den över olika tentamen.
Nog om detta nu är jag över 90 år och älskar Hebreerbrevet! Ändå har så självklara saker gått förbi mig som att antagligen evangelisten Lukas är författaren och den ende icke juden av evangelisterna.
”Förstår du vad du läser?” Ja, i morse glimmade det till att författaren skriver ”oss” och ”er” ”vi” och ”dem”… Svenska Kärnbibeln är bra men jag kan inte få med deras kommentarer tydligt genom olika stil!
Hebr 4:1-13
1[Sista delen i Ps 95, som citerades i Heb 3:11 handlar om Guds vila.] När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det. 2För det glada budskapet har blivit predikat för oss också, på samma sätt som för dem [israeliterna i öknen]. Men för dem blev budskapet de hörde till ingen nytta, eftersom de inte kombinerade (förenade, blandade) det med tro. 3Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger:
Så svor jag i min vrede:
De ska aldrig komma in i min vila. [Ps 95:11]
Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens nedkastande [gr. apo kosmos katabole – dvs. från syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades], 4för på ett ställe säger han om den sjunde dagen: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk. [1 Mos 2:2] 5[Tillbaka till den text som jag citerade tidigare från Psaltaren.] Här säger han: ”De ska aldrig komma in i min vila.” [Ps 95:11] 6Det står alltså fast att vissa går in i vilan, och att de som först fick höra evangeliet inte kom in på grund av olydnad [som är det synliga resultatet av otro]. 7På nytt bestämmer han en speciell dag, [ett nytt] ”i dag” [då det är möjligt att få gå in i vilan, se Heb 13:7] när han talar genom David långt senare [omkring femhundra år efter Josua och intåget i löfteslandet] i de orden som redan har citerats:
I dag, om ni hör hans röst,
förhärda inte era hjärtan. [Ps 95:7-8]
8[Denna vila syftade inte på hur israeliterna kom in i landet Kanaan.] För om Josua hade fört dem in i vilan (då man vilar från arbete), skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag. 9Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. [Detta är enda gången ordet sabbatsvila, gr. sabbatismos, används. Det beskriver en fulländad vila, se Upp 14:13.] 10För den som har kommit (gått) in i hans [Guds] vila, han har också fått vila [sig] från sina verk (gärningar), precis (på samma sätt) som Gud [vilade] från sina (ordagrant: ”de egna”). 11Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.
12För Guds ord (gr. logos) är levande och verksamt (aktivt, effektivt, kraftfullt – gr. energes) och skarpare [mer genomträngande och hjälper långt mer] än något tveeggat svärd. Det tränger till och med igenom så långt att det delar (skiljer, särar) [orsakar en separation av]
själ och ande,
både leder och märg [i plural: ”märgmassor”],
och urskiljer (kritiskt granskar; urskiljande kan döma mellan) hjärtats
tankar (känslosamma överväganden; reflektioner)
och uppsåt (intentioner; moraliska insikter) [där idéer och uppfattningar föds].
[Grekiskans ordagranna innebörd av ett tveeggat svärd är ”ett svärd med två mynningar/munnar/kanter” (”mynning” som i ordet ”flodmynning” från grekiskans distomos; dis som betyder dubbel och stoma som betyder mun/mynning – används bl. a om kanten på något). Ordet som utgår från Guds mun utgör den ena sidan av svärdet och när vi med vår mun talar ut Guds ord utgör det den andra sidan. Versen har tre ordpar: själ/ande, leder/märg och hjärtats tankar/uppsåt. I centrum står det som har att göra med kroppens skelett – det är osynligt för ögat, men påverkar ändå hela kroppen. Ordningen i varje par visar att leden illustrerar själ och tankar och märgen i det inre ande och uppsåt. På samma sätt som leden är rörlig är själen ombytlig och de känslosamma tankarna föränderliga. Och liksom märgen producerar blodkroppar inuti den fasta benstommen och är källan till liv, se 3 Mos 17:11, så utgör människans ande hennes inre liv. En människas innersta inställning och djupa övertygelse föder hjärtats uppsåt.]
13Inför Gud är ingenting skapat dolt, allt är naket och exponerat (öppet) för hans ögon. Inför honom måste vi alla stå till svars (öppet redovisa räkenskap för våra liv).
[Ordet ”exponerat” används endast här i Nya testamentet och betyder ordagrant ”nacken böjd bakåt, öppen och exponerad”. Det beskriver en brottare som tar ett avgörande grepp på sin opponent och böjer bak hans huvud och segervisst visar upp hans ansikte inför åskådarna. Det kan också beskriva hur nacken på ett djur som ska offras böjs bakåt och exponeras för kniven. Prästen som ska offra öppnar upp djuret och ser in i alla delar. Särskilt sista betydelsen passar in i sammanhanget med det tveeggade svärdet.]
Kvartbibel (bibelsällskapets plan) Slut på kopieringen.
Vilken text! Tänk, att få samtala om detta ”vi” och ”dom” i dessa valtider – hat eller kärlek!
Utvandrare eller invandrare…
Gunnels plats i rymden 