Möten i rymden – Sida 6 – Gunnels plats i rymden

Jag har inte varit gammal förut…

Ett nytt skämt från min sida som ursäkt på min tjatighet:

”Jag har inte varit gammal förut!”

Hur längre nu det skämtet skall hålla? I vart fall är det en mycket obehaglig upptäckt detta med glömskan och frågan: ”Vad gjorde jag igår?” Eller detta att läsa en tidigare bloggpost och undra: ”Har jag skrivit detta?” Så ser jag i statistiken till höger, att jag har samma rubrik två gånger: ”Kvalificerat struntprat”. Det visade sig, att detta varit aktuellt mer än en gång och gäller min otålighet över vad andra skrivit. Som om inte jag håller på med struntprat?

Frågan är om jag skall sluta blogga eller försöka tänka till. Vad är det jag vill förmedla? Visst vill jag vara skärpt och ha ordning och reda i tankesystemet? Hur går det till när andra förvillar mina sunda tankar? Kommer med andra infallsvinklar…

Egentligen kan jag tekniken med ”Här” för att länka äntligen! Men det tog tid och blev många misslyckanden med hjälp av HTML. Nu behövs inte den kunskapen alls. Tekniken är inbyggd i datorns program. Jag behöver bara tänka till från bibelns början till bibelns slut. Min fråga har varit. ”Vem är hon som följer honom utan att se vägen ända fram till målet?”

Visst! Det skulle kunna bli ordning och reda på mina bloggposter med början på Eva i Edens lustgård och sluta med bruden i Uppenbarelseboken. Vem är hon?

Och vem är jag som följer honom?

Om jag inte vore så bekväm, så skulle jag kunna göra ett nytt försök att berätta.

Livets efterrätt

De talar om livets efterrätt. Somliga. Nu har jag hört det så många gånger, att jag fattar innebörden för jag har nästan i ett nu fått några barnbarn. Det är minsann inte bara att gå och längta år efter år och vara avundsjuk på de andras.

Mitt första barnbarn fick jag via Mr Facebook, som jag kallar honom. Fortfarande tänker jag i ”han” och ”hon” och är inte intresserad av förändring i svenska språket. (Teknik är manligt för mig och alldeles särskilt datateknik.) I en sluten grupp berättade jag om längtan efter barnbarn och en adopterad kille anmälde sitt intresse. Det fattades en ”farmor” för honom. Jag har inte skött förtroendet sen dess. Han älskar rollspel och det begriper jag inget av. Blir blyg och bortkommen inför allt okänt. Men vi ses på Facebook.

En dag fick jag höra en tjej berätta om sina böner till Gud. Hon skulle byta stad på grund av sin utbildning. En sådan bön hade jag aldrig hört någon ung människa be. Hon bad till Gud, att få träffa gamla människor. Ja, så fick hon bönesvar och träffade bland andra mig. Hon bad inte, att få bli någons barnbarn. Det behovet fanns inte.

Så nu sitter jag här och undrar om jag inte fått ett barnbarnsbarn också. Jag har åldern inne för det. På baksidan av höghusen, där jag bor finns en stor lekplats någorlunda inhägnad men inte tillräckligt. En dag mötte jag en liten kille i 4-årsåldern. Vem kunde tro, att jag skulle kunna uppskatta asfalterade promenadvägar en dag? Nu passade det både honom och mig. Han kom på en liten trampbil just på väg från lekplatsen. Jag var på väg hem med min fyrhjuling. Det heter finare på engelska men gåstol på danska. Detta första samtal blev inte så lyckat, för han ville inte vända tillbaka. Vissa är framåt och tänker själva redan som barn. Jag fick skynda mig efter en ”lektant”. Så fick hon en liten springmarsch.

Jo, det finns en liten mur runt lekplatsen men inga grindar. En annan dag var han vid muren och frågade vänligt, om jag kunde hjälpa honom. Han hade skadat sig, sa han. Så frågade jag var och han pekade på det stora föremålet att leka i. Sagt och gjort. Han kröp över muren och jag fick blåsa på hans knä. Det var så, att jag måste fråga var skadan var först trots att jag ser mycket bra. Sen kilade han tillbaka över muren och det känns, som att jag fått ett barnbarnsbarn. Vi var nöjda båda två. Skadan gick över med lite blås.

Tillbaka till mina ”barnbarn” då. Det är inte vilka som helst utan bara några, som är intresserade av att jag läser bibeln för dem. Jo, de får läsa också men efter mina förslag. Det får tänka själva också. Efter ett par terminer vågar de säga emot mig och ber om lite struktur över min undervisning. En kvinna skall ju inte undervisa, så varför blev det jag? Som sagt. Jag älskar Paulus mer än någon annan. Han var också ensamstående och föredrog det i väntan på Jesu återkomst.

Visst är jag intresserad av ”han” och ”hon” och vägrar skriva ett neutrum. Kyrkan är ”hon” men församlingen är ”den”. Håll med om att detta är intressant! HERREN är EN och ”hon”, som följer honom är bruden Israel och församlingen. Kroppen är en med många delar men huvudet är ett och det är Kristus. Detta tål att meditera över i aposteln Paulus undervisning. Han är suverän, när det gäller bildspråk och utläggningar! Två kyrkor i sten kan inte bli en kyrka men två församlingar kan fira gudstjänst i samma lokal! Tolkningsmodeller kan vara flera men roten är helig och kan inte bildas en gång till. Israel är där från början och vi hedningar är inympade och skall inte förhäva oss.

Skall vissa grenar tala om sig på grund av sitt kön och sin kallelse och sitt ämbete? Både män och kvinnor kan få barnbarn i en viss ålder. Den som inga barn har kan få fler än den som har en man. Enligt bibeln. Det gäller att se barnen tror jag.

Ironi och självironi

”Det är svårt med ironi i texter, när det inte går att följa kroppsspråket.” Så sa han, som gav mig synpunkter på mitt skrivande och min rubrik till min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” (Utgiven första gången år 2011)

Det är inte ironi. Det är sant! Jag blev stämplad för livet med en sinnessjukdom, då jag var 20 år drygt. Det står i den sjukjournalen bland annat, att jag påstår, att jag är frisk. Det fick jag inte tro! Jag skulle fortsätta att vara inlåst och tvångsmedicinerad men jag var i obalans och växlade i humör. Det går att vara frisk på olika sätt och i kärnan.

För att dölja alla mina sår efter den behandlingen blev jag ironisk, självironisk och sarkastisk. Men detta är ingen ironi, inget skämt! I morse skrev jag på Facebook i min tidslinje: ”Sitter här och funderar över det oandliga i att rekommendera sig själv (ur Peter Halldorfs undervisning). Men nu är det bråttom för min del och jag skulle vilja bli mentor åt en kvinnlig präst. Denna präst bör vara ödmjuk och låta mig få tro, att jag har rätt. För rekommendationer hänvisas till Sofia Camnerin på grund av min stora högfärd, att jag sett henne IRL och tidigare samtalat med henne i Skutan, Svenska Missionskyrkans hemsida tillsammans med lika f.d. Svenska Baptistkyrkan.” Slut

Varför just Svenska Kyrkans präster? Jo, därför att jag undrar över hur de klarar all press från den grupp, som kan rätt bibeltolkning. Inom frikyrkan har inte denna press förekommit på samma sätt. Nu finns det på agendan – en bloggpost av Mikael Karlendal före detta pingstpastor numera inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen:

Kvinnor i ämbetet

Mer än en gång har jag berättat, att de teologiska debatterna förvirrar mig. Så fick jag rådet, att låta bli att läsa Dag Sandahls blogg. Det rådet tänker jag lyda. Två kyrkor i sten kan inte bli en kyrka. Två församlingar kan fira gudstjänst inom samma lokal däremot. En logiskt tänkande kan även en kvinna ha. Och jag tror, att jag är rätt. Kvinnor som vill undervisa bör uppmuntras. Undervisa i hemmet! Och hemmet kan vara ”det andliga”.

Och på tal om titeln till min bok, som blev film och visas i Familjevårdscentrums regi och Stiftelsen Gyllenkroken…

Reklam för filmvisning av ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” bland andra filmer 16 – 18 okt

En hal trappa

Nu vill jag ha en tredje bloggpost om trappa. Det började med min irritation att ”stegen” i Jakobs dröm skulle heta ”trappa” i den nya bibelöversättningen Bibel 2000. Det var år 1998, som jag fick träffa en av flera bibelöversättare privat. Jag kunde inget och kan fortfarande inget av svårigheten att välja rätt ord på svenska från grundtexterna. Sen dess har det varit mycket av irritation inom mig för att jag inte har förkunskaper. Varför väntar de inte på mig? Jag vill ju hänga med och förstå!

Så har jag undrat mycket över hur kvinnliga pastorer och kvinnliga präster orkar med alla rätta tolkningar i svåra bibeltexter. Sagt och gjort. Jag skrev till ytterligare en kvinnlig präst och frågade hur hon orkar med allt motstånd från de rätt-tolkande prästerna. Och svaret kom:

”Jag är trygg i min kallelse och vill berätta om Jesus till människorna.”

Men det har inte jag varit utan lättirriterad – lätt att provocera. Där kommer den hala trappan in: ”På vägen uppåt skyndar jag och hinner högre dag för dag…” Jag har inte varit så här gammal förut och tappar ord så lätt. Idag kom ordet. Märker du? Först när jag citerade denna gamla sång visste jag att ett ord var fel. Kunde inte hitta det i minnet. Nu dök det upp. Jag strävar inte. Jag skyndar.

Trappan upp till soluret i Botaniska trädgården i Göteborg kan vara hal vintertid. Jag kan inget om detta solur. Det återstår att ta reda på. Vem vet, det kanske är något från hednatiden i Sverige? När Abram fick kallelse att dra ut från landet Ur, så var det från avgudadyrkare. De dyrkade bland annat solen – det skapade framför Skaparen. Calle Öst sjöng på sin tid: ”Vi skall fara bortom månen, vi skall fara bortom mars…”

En trappa leder någonstans men kallelsen leder ända fram bortom hela stjärnevärlden till och med. Nu är jag också trygg i min kallelse som kvinna. Männen får fortsätta att tro på ett ämbete endast för män.

”Jag vet på vem jag tror!”

Så illa är det

Så illa är det. Det är bara det lilla ordet ”nog”, som jag uteslutet och satt en egen rubrik. Annars är det pensionerade prästen Dag Sandahls föregående rubrik på sin bloggpost.

Det övergår mitt förstånd hur högst märkvärdigt det är att vara man och ha fått ett ämbete i Svenska Kyrkan – ett gudomligt ämbete, som måste försvaras livet ut. Det kanske går att fatta det här med pensionsålder. Det finns det, som är värre att fatta, som jag ser det. Tolkningen är svår men låt då några unga läsa texten från bibeln. Ge dem fem tysta minuter att tänka själva. De har ju framtiden för sig nästan klara eller klara med sin utbildning… Så gjorde jag lät några unga läsa en svårbegriplig text och tänka själva på innebörden. En gång var jag tre gånger så gammal, som de jag mötte på nätet för bibeltolkning. Text skall förklara text. Liknelser skall inte övertolkas eller misstolkas. För min del är hela bibeln en kontext eftersom summan av Guds ord är sanning och alla hans rättfärdighets rätter vara evinnerligen. (Psaltaren 119:160) Unga personer tänker inte som gamla. Gamla kan glömma bort hur det var att vara ung.

Här är liknelsen från Lukas kapitel 16… ”Han (Jesus) sade också till sina lärjungar: »Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne beskylldes för att förskingra hans förmögenhet. 2 Mannen kallade till sig honom och sade: ’Vad är det jag hör om dig? Lämna in dina räkenskaper, du kan inte vara kvar som förvaltare.’ 3 Förvaltaren tänkte: ’Vad skall jag göra nu när min herre avskedar mig? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. 4 Jo, jag vet vad jag skall göra så att folk tar emot mig i sina hus när jag mister min tjänst.’ 5 Han skickade efter dem som var skuldsatta hos hans herre, en i sänder, och frågade den förste hur mycket han var skyldig. 6 ’Hundra krus olja’, svarade mannen. Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev, sätt dig genast ner och skriv femtio.’ 7 Sedan frågade han näste man: ’Och du, hur mycket är du skyldig?’ — ’Hundra tunnor vete.’ Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev. Skriv åttio.’ 8 Och Herren berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. »Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör. 9 Ja, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket. 10 Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort. 11 Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederliga mammon, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde? 12 Och om ni inte har varit trogna i fråga om andras egendom, vem vill då ge er det som skall tillhöra er? 13 Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” (Ur Svenska Folkbibelns översättning)

Efter de ungas läsning och tystnad berättade jag hur texten drabbat mig och hjälpt mig till en bättre inställning. Jag är uppsagd. Det allra mesta av mitt liv ligger bakom. Ingen har kunnat leva livet åt mig eller förvalta det, som varit anförtrott åt mig. (Där har Paulus en tydlig poäng angående ett tävlingslopp. Det är bara en som vinner. Tävla som denne! 1 Kor 9:24- ) En tuff bibeltolkning och sanning är, att jag inte har förvaltat allt som anförtrotts mig på rätt sätt! Kvar finns bara möjligheten att gå ut och skriva ner andras skulder! Kan det vara så enkelt, att jag äntligen fattar försoningens innebörd?

”Mitt skuldbrev han plånat ut, han plånat ut. På mina synder han gjorde slut den bördan slipper jag bära.” Ur Psalmer och Sånger nummer 606 och 567:3 i Segertoner Rättfärdiggjord av tro till tro.

Så illa är det nog …Dag Sandahl

Prästens uppgift

I min förra bloggpost eller rättare sagt på Facebook gjorde jag en ordlek på grund av min okunskap i engelska språket på ”tag” och ”tagg i köttet” enligt Paulus beskrivning om det som irriterar. Så blev det fel i alla fall. Att ha en egen tagg i köttet, som irriterar är inte det samma som att ha ”ett horn i sidan” åt någon. I klartext så är min tagg i köttet som irriterar, att jag som kvinna inte skulle kunna få undervisa. Irritationen finns i mig men går ut över pensionerade prästen Dag Sandahl. Ändå kan jag inte låta bli att försöka förstå vad han skriver! Detta är märkligt, att jag inte håller mig undan från den som river i mina sår!

Så nu finns det ett litet stycke i senaste bloggposten, som jag begrep. Citat av Dag Sandahl:

”I vår trolösa tid måste Kyrkan med viss entusiasm möta det mänskliga i människors längtan som det det egentligen är, något gudomligt. Och så måste Kyrkan med apostolisk iver och vishet berätta om Jesus och skickliggöra det kristna folket att kunna möta grannar, vänner och arbetskamrater med en den goda berättelse som kallas evangelium. I sin tur kräver det ett medvetet arbete att bygga församling och gestalta gudstjänsten så att man anständigtvis kan ta dit just grannar, vänner och arbetskamrater.”

Och lika djup är irritationen på översättningen i Bibel 2000 från ”församling” till ”kyrka”. Tidningen Dagen hade för några år sedan två helsidor tecknat hur Svenska Kyrkan är uppbyggd. Det lodräta sättet att sätta alla rutor och text på fungerade bättre vågrätt över de två sidorna. Det var bara att vända på tidningen ett halvt varv, så gick det att följa alltifrån högste chef – ärkebiskopen till de sämst betalda i organisationen.

Bibelns budskap är, att Kristus är huvudet för kyrkan, som är kroppen. (1 Kor.10) Det är ett mycket bra och genomtänkt bildspråk, som Paulus använder gång på gång. ”Vi är delar i samma kropp. ”Om foten sade: Jag är inte hand alltså hör jag inte till kroppen” så hör den ändå till kroppen. Om hela kroppen vore öga hur skulle den då kunna höra?” (Ur 1 Kor. 12 SFB)

Jesus är skarp i sin undervisning och talar om att äta hans kött och dricka hans blod. (Joh. kap 6:54-) Är inte detta fråga om att ta in hans lära, de ord han fått av Gud, tugga och svälja? Varför skulle det vara krångligare än så att låta försoningen med Gud och rening genom Jesu blod få cirkulera i kroppen, som är församlingen/kyrkan? Varför krångla till allt med debatt om glutenfria oblater?

För min del, som inte undervisar utan bara berättar om vad Jesu blod betytt i mitt liv, är det så här: Jag har ältat i det oändliga hur fel andra gjort mot mig, när jag var 20 år men inte 21 och myndig. Jag har tuggat och tuggat på texten i Matteus 18:21-35 ”…om ni inte av hjärtat förlåter…” Där slutade tuggande på den bibeltexten och jag fortsatte att komma ihåg vad jag varit utsatt för inom sjukvården som institution. Ingen hjälpte mig att sortera vad som var deras övergrepp och min ilska över sinnesjukhusvården!

Där är jag nu, att polletten har ramlat ner. Paulus kunde skilja på försoning genom Jesu blod och att ha minnet kvar för det som hänt honom före och efter mötet med Jesus. Vi klarar oss inte utan blodomloppet i kroppen med alla dess livsviktiga funktioner! En kyrka/församling kan inte leva utan Jesu Guds sons blod, som ger liv och näring till alla delar och forslar bort gifter från hela kroppen.

Fyra år har gått sen en kvinnlig präst skrev öppet till hela Svenska Kyrkan och berättade, att hon inte begriper något av ”Guds rena Lamm oskyldig På korset för oss slaktad”.

Än har jag inte sett någon manlig präst, som hjälpt henne och alla oss andra att förstå kraften i Jesu blod och varför Jesus måste dö i vårt ställe!

”Allt ljus på mig”

”Allt ljus på mig,” sa en skådespelare en gång. Mera teater. Mera dans, mera kreativitet och olika färger på ljuset, som sveper över aktörerna…

Hur skulle en gammal, vinglig gumma på 80 år kunna stoppa tiden? Det finns inget annat än en sittstrejk. Ungefär som barnet, som tar sina första steg, släpper bordskanten går ut på golvet. Så kom osäkerheten, rädslan, ett viftande med armarna och pladask på rumpan. Så gör ett barn i ettårsåldern kanske. Så kan inte jag göra vifta med armarna och sätta mig pladask! Annars kommer det likheter med barnets beroende i första åren och de sista i hög ålder – nära till skratt och nära till gråt. Barnet får så småningom ett ord då och då som är rätt och blir en mening. Barnet är sanningssägare tills det inte är tillåtet längre och lämpligt. Då blir det olämpligt med sanning. Eller den får inte sägas hur som helst…Sanningen skall säga mjukt och diplomatiskt helst.

Skådespelare är suveräna på rollspel och kroppsspråk. Det överdrivna går inte hem lika bra som det naturbegåvade. Så nära sanningen som möjligt är bäst. Här kommer mitt pladask efter några steg ut på golvet. Jag har viftat med armarna och blivit rädd. Det var något nytt att liksom släppa bordskanten och gå ut själv på golvet på egna ben. Utan en projektledare som tyst stöd.

Nu är jag ingen skådespelare och vill inte bli någon heller. Jag vill inte ha allt ljus på mig! Jag är inget enskilt fall, som den kända politikern behöver bemöta på Facebook! Så jag är som barnet, som tog sina första steg ut på golvet, blev rädd, satte sig pladask och började gråta. I verkligheten hände det när en moster och en faster var barnvakt och tjöt till: ”Han går!”

Under taggen #5min5maj skulle vi så många som möjligt tala eller skriva var som helst om psykisk hälsa eller ohälsa. Jag gjorde, som jag blivit lärd av en överläkare och psykiater i ett brev från 80-talet. Jag gick högre upp till politikerna och klagade på situationen för de psykiskt sjuka. Men allt ljus föll på mig! Det blev en total missuppfattning skrivet på fel stället offentligt. Det skulle varit ett PM. Det blev på Barbro Westerbergs tidslinje sen och de med egen erfarenhet av psykisk sjukdom uppfattade mig som raljant. För de var också hennes facebookvänner! Vilket jag är ibland – raljant alltså. Ett, två, tre steg ut på ett stort golv i riksdagen sen…

Ett, två, tre steg ut på golvet i en mycket stor Pingstförsamling har inte gått så bra heller. ”Det beror inte på vad man säger utan hur man säger det.” Detta har inte jag lyckats lära mig ännu! Mannen Mose var mycket saktmodig, när han var åttio år. Jag är inte där ännu men ser fram mot det – mindre temperament, mera saktmod.

Allt ljus på Jesus! Han delar inte sin ära med någon! Det var han, som kämpade i Getsemane för hela världens skull – för mina synder och dina. Han hade sådan ångest, att de fina kapillärerna i ansiktet brast. Svetten blandades med blod. Det är bara läkaren Lukas, som har med detta. Hade något ögonvittne i sin tur berättat detta för Lukas? Nu lever vi i de fyrtio dagarnas tid med berättelserna om hur Jesus uppenbarar sig för sina lärjungar vid olika tillfällen – dessa förskräckta lärjungar, som inte visste vad de skulle tro. Där är budskapet – inte en ikonmålning föreställande Emmausvandrarna.

Och vart tog den musikalen vägen av Urban Ringbäck ”under fyrtio dagar”… ”ett hjärta och en själ”? Jesus själv går igenom alla skrifterna med början på Moses och visar på att detta måste ske med hans död på korset! Jesus hänvisade gång på gång till vad som stod skrivet om honom från början. Allt ljus är på Jesus och kommer att bli det!

Gumman har satt sig pladask och har svårt att komma upp igen för nya steg. Märkte du, att jag har gåva att prata om allt på en gång?

#5min5maj

”Lär dig livets vackra gåta: Älska, glömma och förlåta.” Det är poesi från barndomens poesiböcker. Versen fanns generation efter generation. I vart fall från min mors poesibok till upprepning i min och jämnårigas. Kvinnorna sydde religiösa texter att ha som bonad i köket eller vardagsrummet: ”Gårdagen är förbi Morgondagen har du inte sett Och i dag hjälper Herren” Nu är jag i den fasen av livet, att jag har svårt att komma ihåg, vad jag gjorde igår. Måste tänka länge ibland. Inte så nu…

Jag blev inbjuden av en attitydambassadör inom (H)järnkoll att tala fem minuter om psykisk hälsa eller ohälsa – tala eller skriva på ett socialt medium. (H)järnkoll var ett regeringsuppdrag med pengar till utbildning av de, som var villiga att gå ut offentligt i olika sammanhang och berätta hur en psykisk sjukdom fungerar att leva med eller med ett psykiatriskt handikapp. Det var en begränsad tid med vissa områden i Sverige som utvalda men spridda över hela landet. Informationskampanjen fortsätter fast på annat sätt än att vara ett regeringsuppdrag. Min egen erfarenhet av psykisk ohälsa är sen år 1956. Då slog jag larm nästan omgående och blev en odräglig patient under tre månader, som de skulle följa en sinnessjukdom hos mig som 20-åring: manodepressiv psykos. Så jag protesterar fortfarande mot felaktiga bältesläggningar, tvångssprutor och felaktiga diagnoser!

Vad skulle jag skriva om som inte känner igen symtomen på det som kallas bipolär sjukdom idag ens? Vid denna tid ifjol skickade jag min bok. ”Pat. är frisk och pigg förövrigt” och en 30 minuters film från före detta Restad Sjukhus inspelad av ett team från Stiftelsen Gyllenkroken, Göteborg, till ”Fraga doktorn”. Min fråga var vad sjukdomen posttraumatisk stress innebär. På hösten kom svar angående minnen efter en stor brand som kan göra sig påminda långt efteråt. Det var inget om hur jag skulle bli av med minnen av bältesläggningar och tvångssprutor. Det är okristligt att inte förlåta. Det är stora, svåra problem om ingen hjälper till att sortera vad som är viljan till förlåtelse och oförmåga att glömma. Så bibelns texter blev ett skavsår i själen. Jag hade aldrig hört en så fin diagnos på det som ”posttraumatisk stress”. Här är bibelhänvisningen som var värst: Matteus kap 18:21-35 Det finns ingen enda personal, som jag känner något oförlåtet inför. Det var systemet som var förkastligt.

Vad skulle jag skriva om för psykisk ohälsa i #5min5maj då? För ute och talade var jag inte! Jag följde det råd, som jag fick av överläkaren på Restad Sjukhus efter år 1956. Hon ledsnade på att jag klagade på den behandling, som varit av mig och andra. Hon svarade med att berätta hur hon som överläkare hade över 300 patienter att ansvara för, personal och medicinering. Hon försvarade sin personal vilket tungt arbete de hade och hur de gjort sitt bästa. Till slut stod det i hennes svar på min klagan: ”Gå högre upp till politikerna och klaga.” Brevet har jag läst många gånger under årens lopp. Det gäller att tänka från andra hållet också.

Sagt och gjort nästan 60 år senare. Jag skrev till Barbro Westerholm igår. Brevet går att läsa på Facebook under offentliga gruppen #5min5maj. Det går att googla på namnet. Det var inte länge sen Barbro Westerholm medverkade i TV-programmet: ”Min sanning”. Det är en bra politiker i min egen ålder – ”årsrik” tror jag det myntade ordet är. På min tid hette högsta instans att klaga på Medicinalstyrelsen. Överläkaren lyssnade på sin 20-åriga patient och jag på henne senare i livet: ”Gå högre upp!”

Det jag inte förstår inom (H)järnkoll är all nyandlighet med kärlek och positivt tänkande. Det är tillåtet med österländska religioner inom psykiatrisk vård också men inte att gå högst upp med bönerna. Tyvärr. Jag var kristen redan år 1956, när jag fick en utmattning och felaktiga sömntabletter. Då visste vi inte mycket om biverkan av mediciner och att prata om Gud var en diagnos i sig som religionsgrubbel. Utan min relation med Gud, Jesus och bibeln hade jag aldrig stått ut med den posttraumatiska stressen – alla minnen av övergreppen inom sinnessjukhusvården. Mig hjälpte det inte att de bytte orden till engelska. Gårdagen är förbi #5min5maj

Då brast det…

Det var dags att sätta på TV.n. Det var lördagskväll och humöret i botten. Ungefär. Jag kom för sent och hamnade mitt i en kyrka och min egen viktigaste bibeltext för närvarande. Lukas kap 24:13-. Allt verkade så bra och det var den präst, som fått så mycket beröm nyligen i en spalt i tidningen Dagen.

Sen brast det för mig. Han lämnade orden i bibeltexten och fokuserade på mänskliga tankar som sympati och värme från främlingen – en av de tre texten handlar om. I England har jag hört, att de spelar eller sjunger dessa välkända ord ur texten:

”Bliv kvar hos mig…” efter fotbollsmatcher! Dagen är slut. Natten närmar sig. Så tryggt det skulle vara om denne främling stannade kvar hos oss…

Då brast det för mig och jag skrev ner min besvikelse över män, som skall vara präster men som lämnar bibeltexten och pratar om annat! Nej, jag grät inte. Jag skrev en blogg. Sen tappade jag också fokus och satte in ett fint foto på mig själv dagen efter.

Då brast det!

Vad var det som brast? Jo, det var förhänget i templet, när Jesus gav upp andan på korset och dog för hela världens synder och mina. Så nära påskens händelser lever vi och jag flyttar fokus på ett fint foto av mig! Hoppas då att ingen sett, hur grinig jag är. En gnällspik.

Hon hette Hildur Hedlund och var en gammal frälsningssoldat, när vi två möttes. Hon präntade in i oss unga, att Jesus inte delar sin ära med någon. Vem ville inte vara något och vara duktig? Vem vill inte det fortfarande?

”Människa du är någon,” skrev någon som var prästvigd och i tjänst för fyra år sen i fastlagstid. Hon ville ha bort allt blodigt tal och slaktat Guds lamm. Det behövdes inget offer och blev ett stort rabalder enligt hennes bok senare. Sen dess har jag längtat efter en saklig bibelundervisning genom Gamla Testamentet, som visar på att Jesus måste dö på ett kors/en påle.

Sen brast det för mig. Utan tårar. Jag har bara blivit upprörd över bristen på bibelkunskap! Detta får inte uttryckas på mitt sätt! Det skall vara positivt, när så många gör så mycket för Gud – satsar allt av sin tid. En ny andlighet…

”Intet kan jag giva dig Till ditt kors jag sluter mig.

Naken dig om kläder ber, hjälplös, upp till nåden ser.

Jag förgås om inte du, i din källa tvår mig nu.”

Vad var det som brast mer än klippan i öknen?

Det var hela den ritning/mönsterbild, som Mose fått på berget av Gud. Han och folket utförde den och lydde in i minsta detalj. Den ritningen håller fortfarande för att bygga en kyrka/församling på. Tro mig! Det är inga låsta dörrar nu heller in i gemenskapen. Fortfarande är det herden, som vaktar dörren in till sin hjord. Fortfarande gäller det att lägga av synden vid ”offeraltaret”, som nu är det tomma korset. Det tomma korset nu är en symbol för att allt är gjort för oss, som måste göras!

Lammet blev en herde. Johannes skriver ett kodat språk i Uppenbarelseboken för dem som tror både på början och slutet. Det är totalt orimligt att göra sig ren i Lammets blod.

Ändå fungerar det för en gnällspik.

En ny bild

Det hände på Facebook igår, att jag ville byta bild i min tidslinje. Där finns en trappa upp till soluret i Botaniska trädgården i Göteborg pudrad med så lite snö så att varje trappsteg blir snyggt markerat. Den tiden är över med snö. Nu blommar det för fullt men jag hade glömt av hur jag byter bild.

Så det blev fel. I rutan på mig kom blommorna, som jag älskar från Israel. Senare kom så många som klickat på ”Gilla”, för att jag bytt profilbild. Samma foto som förut men kapat vid hakan. ”Fin bild” var den samma, som det varit sen hösten år 2013, men jag var vresig hela dagen och uppskattade, att det inte var den bilden som syntes.

Frågan är varför jag följer bloggposter, som irriterar mig så. Jag läser ju teologi baklänges och är så begåvad. Men var det en god exegetik i Mikael Karlendals blogg? Kan man göra så mot oss kvinnor? Annars är det ju så noga med kontext och vad det står i den. I bibeln är det harmoni i helheten oavsett tid eller författare. Det kan väl inte vara exegetik att spela ut en text mot en annan?

Fram emot kvällen kom sista droppen, när jag satte på TV:n mitt inne i det jag trodde fortfarande hette ”Helgmålsbön”. Andreas Holmberg har observerat min irritation. Vi är ”nätvänner”. Andreas kan sin Rosenius och känner Bo Brander från nutid. Jag tror, att jag begriper utan att begripa och läser doktorsavhandlingar för att kompensera luckan. Joel Halldorf klarade av att beskriva olika bibeltolkningar till min fördel. Svaret är Emil Gustavsson, som ville bli frisk och inte blev det. Ack ja!

”Ett stilla barnahjärta man får ej hur som helst. Det går ej utan smärta att bli så genomfrälst. Det kostar tåreströmmar förrän vi helgas så att alla mina drömmar i Jesu ande gå.”

Om någon undrar, så finns orgeln till den sången ungefär trettio meter från platsen där fotot är taget på mig. Orgeln finns så klart inomhus och det är jag av alla syskonen, som spelat på den mest efter min mamma. Min mamma hade taktkänsla. Det har inte jag. Jag kunde spela en sång i Missionskyrkan utan att veta, att den bytte takt mitt i sången. Det har med arv att göra. Det finns ett farsarv och ett morsarv.

Andreas Holmberg är utbildad organist och hustrun är pastor i Equmeniakyrkan. Egentligen hade jag tänkt att skriva en uppmuntran till alla kvinnliga pastorer men så kom en rättelse från Andreas om Bo Branders undervisning i Gamla Testamentet. Det finns känsliga personer. När jag är nerstämd händer det, att Andreas skickar en psalm via statistiken på min bloggplats. Det är märkligt med denna datorteknik.

Nästa idé var att skriva en lovsång till Jesus. Det var ett förslag från Andreas, när jag inte hade några besökare knappast på bloggen. Då kändes det så avigt att använda en blogg till den lovsången.

Men min dikt gäller en konung! Det fick jag skriva i mitt förord, när jag tackade olika personer, som hjälpt mig igenom värsta passen i livet. Om jag föreläser i samband med filmen med samma namn: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”, så får jag inte nämna hans namn, som hjälpt mig genom eld och vatten.

Och jag skall inte undervisa…

Måtte alla manliga präster fatta sin uppgift!

Oss ”sektmedlemmar” emellan

Käre David!

Det blir inte lätt, att berätta om din morfars bibelundervisning! Jag vet ju inte om du alls hört den typen av undervisning i din generation. Så minns jag lite bättre varför du gjort ett litet tillägg på lappen du skrev: ”…oss sektmedlemmar emellan.” Det fanns en tidningen Dagen framme på mitt köksbord den gång, som ni lånade min lägenhet. ”Livets Ord” var stämplat som en sekt. Tidigare var det Pingströrelsen. Så var det väl en artikel om vad som är vad i det numret. Gissar jag. Din morfar var predikant inom Örebromissionen (vederdöpare = de döpte för andra gången, om dopet skett i spädbarnsåldern). Det är väl lika bra då att nämna Tabernaklet som kyrka i Göteborg och som tillhör de så kallade stockholmsbaptisterna.

Detta har inte gått på en dag att få grepp om. Det gällde för mig att känna 90-åringar, som varit med om delningarna. Nu har utvecklingen svängt tillbaka och Pingströrelsen är villiga att låta barndöpta, troende att få bli medlemmar. Inte utan debatt skall du veta.

I mitt förra brev till dig, så tog jag upp de gamla namnen Gilead, Salem, Betel, Tabernaklet. Nu skall det vara tuffa namn på engelska hellre än anknytning till en händelse eller händelser i bibeln. Det är pluralis så klart för på platsen hände mycket med tusentals år emellan. Jordan är en flod, som blivit viktig som vattendelare och före och efter ett dop.

Vattnet är en metafor. Vi kan strida teologiskt om vad som sker i vattnet. Jag är helt oteologiskt spädbarnsdöpt på Maria Alberts Sjukhus i Trollhättan några dagar gammal. Det var inget nöddop. Min mor födde sitt sjunde barn där och för första gången på ett BB. Mina fem äldre syskon är födda hemma i sängarna. Hennes andra son dog efter födelsen. Ingen i mitt föräldrahem har varit intresserad av teologi i meningen hårklyverier om arvsynd eller inte. Bara det skulle du och jag kunna samtala om. Hur går det om ett barn dör och inte är döpt? För min mor var det praktiskt att passa på när sjukhuset erbjöd dop för de mammor, som önskade att deras barn döptes redan där. Inget som vållat mig problem. Problemet kom när jag var arton, nitton år gammal och läste mitt nya testamente ”tro och bli döpt”.

Efter mycket lång kamp fick mina föräldrar veta vad jag läst. Pastorn i Trollhättans Missionsförsamling och den lilla på landet fick veta det. Deras dopgrav läckte visst och då blev dopet i Vänersborgs Missionskyrka. Det är så bra, att den kampen fick bli min egen inom Svenska Missionsförbundet, som tillämpade både ock. Jag hade aldrig hört någon förkunnelse om dop eller sett något.

Du vet om både baptistisk dopsyn och Svenska Kyrkans. Därför skall du få dagens debatt i teologiska frågor – en debatt som är aktuell ”vattendelare”. Jag lägger mig i och ingen tycks förstå, att jag lider av debatten! Mikael Karlendal är mycket kunnig, utbildad med stor bredd – teolog och pastor inom EFS (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen) tidigare inom Pingströrelsen. Till hans blogg hör de/vi som skriver kommentarer. Dag Sandahl är pensionerad präst inom Svenska Kyrkan och doktor inom två ämnesområden.

Där får vi försöka börja vårt samtal offentligt. Jag har försökt få in Erics undervisning om Tabernaklet men misslyckats i Dag Sandahls blogg. Och det skall bli sammanslagning av min hemsida. http://www.brefvet.com och min plats i rymden. Fast jag varit densamma hela tiden.

Smått och nytt av Dag Sandahl med flera

Dagens väg nedför Mikael Karlendal med flera

Ja, detta var mycket på en gång, David! Men vad vore Örebromissionen utan alla kvinnliga evangelister! Det är en historia i sig och din morfar Eric Nilsson, Näsåker, ÖM-pastor var min andlige far från första stund på bibelskolan i Nyhamnsläge år 1968 tills han inte kunde svara på bibelfrågor längre. Då gav han mig sitt stöd ändå.

Allt gott

Din i Kristus

Gunnel

701

Kära Präst!

Du har varit så tyst under dessa fyra år som gått. Trots att Du inget hellre ville än att få samtala! Trots att så många ville samtala med Dig.

Jag var en av alla men fick inget svar på mina öppna brev. Om Du visste hur tekniskt begåvad jag är, trots min höga ålder och brist på kunskaper! Jag kör på envishet och frågar mig fram.

Så vet jag, att Aspeboda väl inte är en plats, som kom på världskartan men väl på Svenska Kyrkans karta. Jag å min sida försöker sätta min hembygd där via mina bloggar men lyckas varken få platsen på Svenska Kyrkans karta eller frikyrkokartan. Min hemsocken blev inkorpererad med staden Trollhättan ett år. Guldet till exempel är inte funnet i Trollhättan utan på en avstyckad tomt, som tillhörde en gård i Vittened. Så kom min hemsocken på en världskarta! Men inte på grund av vad en Präst förkunnat! Guldet i kragen kunde dateras från de första århundradena efter Kristus. Och jag blev så glad över att den ledande arkeologen inte använde förkortningen e.v.t.

Så nära Kristi födelse låg guld i jorden i min hembygd utan att någon sett det! Bibeln berättar en liknelse om en dyrbar pärla i en åker. Åkern var inte hans, som upptäckte den. Så först fick han sälja allt han ägde för att kunna köpa åkern…

Det är ju bara en liknelse av Jesus förstås om att handla, när man funnit en skatt. Om Du undrar över rubriken, så är inte den biblisk, fast jag satt den. Däremot är 7 x 70 ett tal, som gäller hur många gånger man bör ge förlåtelse till den som felat.

701 är inget bibliskt tal och ”Kära Präst” är inget försök till queerteologi. Du är kvinna och studerade till prästyrket: ”Människa du är någon!” heter uppföljningen i en bok av Dina artiklar i Svenska Kyrkans tidning från år 2011 i fastetid. Så googlade jag hela vägen via ”liten upplaga.se” och kunde få lyssna till Din egen presentation av innehållet i boken på ”Bok & Biblioteksmässan” i Göteborg. Teknikens under – där har jag stått på samma pall och försvarat varför jag skrivit min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Vi ger oss inte Du eller jag! Eller? Min fråga är, om du fortfarande inte fått hjälp att läsa bibeln? Är inte det biskoparnas uppgift att lyssna på Din förkunnelse och sen vägleda Dig rätt? Du blev ”avkragad” men åren har gått och Du är i tjänst igen? Är det rätt uppfattat?

”Kära Präst”. Den formuleringen är inte skriven för att provocera pensionerade prästen Dag Sandahl, vars blogg jag följt flera år mot min vilja. Rubriken betyder, att jag redan skrivit 700 bloggar förut utan att lyckats nå en kvinnlig präst med uppmuntran! Jag kanske är för frän, klumpig och odiplomatisk. Jag försöker nämligen muntra upp mig själv som följt debatten från första början och drabbades av den.

Det är länge sen år 1958 och jag är snart framme vid målet – inne på slutspurten med dagens ständiga referat uttryckt.

En och en kan bara vinna segerkransen! Kämpa som denne – denna!

Guds välsignelse önskar jag Dig

I Kristus

Gunnel