Oss ”sektmedlemmar” emellan

Käre David!

Det blir inte lätt, att berätta om din morfars bibelundervisning! Jag vet ju inte om du alls hört den typen av undervisning i din generation. Så minns jag lite bättre varför du gjort ett  litet tillägg på lappen du skrev: ”…oss sektmedlemmar emellan.” Det fanns en tidningen Dagen framme på mitt köksbord den gång, som ni lånade min lägenhet. ”Livets Ord” var stämplat som en sekt. Tidigare var det Pingströrelsen. Så var det väl en artikel om vad som är vad i det numret. Gissar jag. Din morfar var predikant inom Örebromissionen (vederdöpare = de döpte för andra gången, om dopet skett i spädbarnsåldern). Det är väl lika bra då att nämna Tabernaklet som kyrka i Göteborg och som tillhör de så kallade stockholmsbaptisterna.

Detta har inte gått på en dag att få grepp om. Det gällde för mig att känna 90-åringar, som varit med om delningarna. Nu har utvecklingen svängt tillbaka och Pingströrelsen är villiga att låta barndöpta, troende att få bli medlemmar. Inte utan debatt skall du veta.

I mitt förra brev till dig, så tog jag upp de gamla namnen Gilead, Salem, Betel, Tabernaklet. Nu skall det vara tuffa namn på engelska hellre än anknytning till en händelse eller händelser i bibeln. Det är pluralis så klart för på platsen hände mycket med tusentals år emellan. Jordan är en flod, som blivit viktig som vattendelare och före och efter ett dop.

Vattnet är en metafor. Vi kan strida teologiskt om vad som sker i vattnet. Jag är helt oteologiskt spädbarnsdöpt på Maria Alberts Sjukhus i Trollhättan några dagar gammal. Det var inget nöddop. Min mor födde sitt sjunde barn där och för första gången på ett BB. Mina fem äldre syskon är födda hemma i sängarna. Hennes andra son dog efter födelsen. Ingen i mitt föräldrahem har varit intresserad av teologi i meningen hårklyverier om arvsynd eller inte. Bara det skulle du och jag kunna samtala om. Hur går det om ett barn dör och inte är döpt? För min mor var det praktiskt att passa på när sjukhuset erbjöd dop för de mammor, som önskade att deras barn döptes redan där. Inget som vållat mig problem. Problemet kom när jag var arton, nitton år gammal och läste mitt nya testamente ”tro och bli döpt”.

Efter mycket lång kamp fick mina föräldrar veta vad jag läst. Pastorn i Trollhättans Missionsförsamling och den lilla på landet fick veta det. Deras dopgrav läckte visst och då blev dopet i Vänersborgs Missionskyrka. Det är så bra, att den kampen fick bli min egen inom Svenska Missionsförbundet, som tillämpade både ock. Jag hade aldrig hört någon förkunnelse om dop eller sett något.

Du vet om både baptistisk dopsyn och Svenska Kyrkans. Därför skall du få dagens debatt i teologiska frågor – en debatt som är aktuell ”vattendelare”. Jag lägger mig i och ingen tycks förstå, att jag lider av debatten! Mikael Karlendal är mycket kunnig, utbildad med stor bredd – teolog och pastor inom EFS (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen) tidigare inom Pingströrelsen. Till hans blogg hör de/vi som skriver kommentarer. Dag Sandahl är pensionerad präst inom Svenska Kyrkan och doktor inom två ämnesområden.

Där får vi försöka börja vårt samtal offentligt. Jag har försökt få in Erics undervisning om Tabernaklet men misslyckats i Dag Sandahls blogg. Och det skall bli sammanslagning av min hemsida. http://www.brefvet.com och min plats i rymden. Fast jag varit densamma hela tiden.

Smått och nytt av Dag Sandahl med flera

Dagens väg nedför Mikael Karlendal med flera

Ja, detta var mycket på en gång, David! Men vad vore Örebromissionen utan alla kvinnliga evangelister! Det är en historia i sig och din morfar Eric Nilsson, Näsåker, ÖM-pastor var min andlige far från första stund på bibelskolan i Nyhamnsläge år 1968 tills han inte kunde svara på bibelfrågor längre. Då gav han mig sitt stöd ändå.

Allt gott

Din i Kristus

Gunnel