Om svar anhålles senast den…

Inte vet jag hur det står nu för tiden gammal som jag är. Men det finns många predikanthistorier eller vackra illustrationer kanske jag skulle skriva.
Det kom ett inbjudningkort till ett bröllop utan att parets son var bjuden. Han fick läsa och stava själv på denna inbjudan. Längst ner stod de kända bokstäverna och förkortningen:
O.s.a. senast den…

Det gäller tolkningar och åter tolkningar. Så även för ett barn. Glad i hågen visade han föräldrarna sin tolkning:
”Här står ju: och sonen anders”
Sen kunde predikanten utveckla bibeltexten att alla är bjudna till bröllopet i himlen. Det gäller att tyda rätt. Inte Calvins dunkla lära.

Som sagt: Jag har åldern inne att tänka på Hultmans solskenssånger och den speciella:
”På bröllop jag bjudits av urtiden Gud
i himmelens sköna palats
I dräkt o så vit med en blodtvagen svit
Jag skyndar att taga min plats.”

Det är slut på min lust att provocera präster nu. Jag har ledsnat på att läsa Dag Sandahls Blogg och kommentarerna från samma anonyma. Jag skall sluta vara ironisk. Om det går. Det blir väl som för Paulus, att det goda som jag vill det gör jag inte…

Ser på Facebook, att Jesus har fått en ny fru. Det är så jag associerar till präster och biskopar också för den delen. Passa på nu då och undervisa om Israel som brud och Herren som brudgum! Eller kommer vi in på ersättningsteologi då så småningom? Kanske det kan bli nya gräl om tolkningsföreträdet?

Jag tycker så mycket om Mikael Karlendals Blogg men inte om sandlådeleken efteråt. De är inte anonyma som i Dag Sandahls Blogg. De tillhör olika gäng bara. Ett gängkrig skulle man kunna påstå.

Var Jesus gift?

Se råmärken flyttar man…

Längtan efter ny kraft är stor i dagens stressade tid. Många är sönderstressade. Många söker vad som helst. Ett litet halmstrå bara till slut. Talet om kärlek, positivt tänkande, energi och gemenskap är så relevant.
Det finns bibelverser, som skrämmer mig. Det är om den tid, då ångesten blir så stor, att människor söker överallt efter Guds ord men finner det inte. Vad kommer det sig? Det är väl inget ovanligt med ångest? Det är väl inget ovanligt med sökande? Och Gud låter ju sig finnas av den som söker! Är det inte så det står?

Det finns usla brunnar i dagens Sverige, som inte kan släcka törsten. Det finns vatten, som ser rent ut men inte är det. Abrahams herdar och Abimeleks blev en gång i tiden osams om vems källan var med vatten. Det är ingen ovanligt med konfliker. Det ovanliga i denna gamla konflikt om äganderätten är vem som var chef. Det var visserligen Abraham som grävt källan. Det är Gud urtidens Gud som stod bakom Abraham, som sände sin son senare i tiden. Denne son hänvisade till Abraham, att han var till före Abraham. Alltså var inte Jesus en Josefs son. Och en bra lärare bara…
Jesus är Guds son.

Det gäller bara tre kapitel idag i 1 Mosebok med början på det 21:a. Där är det inte fråga om ett oskyldigt lamm minsann. Det är fråga om ett sjufaldigt löfte! Läs och begrunda vilka som var vittnen till en uppgörelse om vattnet i brunnen! Det är sju lamm…
Läs sedan kapitel 20. Tänk, om det gäller idag också! Om Abraham i detta avsnitt är en förebild för Kristus och hustrun för församlingen (jag bara leker med tanken), så finns det ett hot mot församlingen (hustrun).

New Age liknar i mycket en församlings innehåll i kärlek, kraft och positivt tänkande men saknar Lammet som försoning för våra synder.

Ta bort påskens budskap om det felfria lammet och sätt in alla möjliga nyandliga rörelser i Kyrkan, så är förvillelsen ett faktum! Så finns kapitel 22 på andra sidan…Nej, du är inte tvungen att läsa. Det är bara ett förslag detta att lära känna källan med levande vatten innan stressen tilltar.

Var finns den andliga kraften?

Grattis Prosten!

Året 1958 har vi gemensamt många av oss. Det är inget märkvärdigt med det. Det märkvärdiga är utveckligen av vår tro sen dess och inriktningen i livet.
Sofia Lilly Jönsson har länkat så många gånger till prästen Dag Sandahl, att jag börjat följa hans Blogg. Det fick bli Google för att fatta senaste innehållet.

Så grattis Johnny Hagberg!

”Påvlig orden till prosten Johnny Hagberg
Johnny Hagberg, kyrkoherde och prost i Järpås församling i Skara stift, har av Vatikanen tilldelats Gregorius den Stores orden för sitt mångåriga arbete inom Skara stifts historiska sällskap som står bakom utgivning av ett flertal böcker med medeltida tema. Två av böckerna har även fått plats i Vatikanbiblioteket, Skaramissalet och Horae de Domina (Vår frus tider). Johnny Hagberg var 1992 med och startade Skara stifts historiska sällskap som hittills har gett ut 41 volymer.
Den 15 februari kommer Johnny Hagberg att ta emot den påvliga utmärkelsen av den apostoliske nuntien i Sverige, ärkebiskop Emil Paul Tscherrig.
Läs mer i Katolskt magasin 3/2009.”

Om jag slutar att hamra kanske någon börjar lyssna på mig! Jasså! Jag har bara skrivit helt sakligt att kyrka och församling har samma ord i grekiskan. Sen broderade jag ut texten i en annan blogg att två kyrkor i sten kan inte bli en kyrka i sten. Om en kyrka i trä rivs finns bara en kyrka i sten kvar i bygden att fira gudstjänst i. Detta kan Prosten Johnny Hagberg och vet att Åsaka och Björke måste slås ihop till en enda församling.

Grattis Johnny Hagberg som under alla år respekterat prästen Ulla Welén som kvinna och förkunnare! För det har du väl gjort?

Vi har fått försoningens ämbete

Vad är en kyrka?

Frågan blir mer intressant för varje dag. Det beror ju på att jag följt bloggen ”Fjärde väggen” sen start. Nu tar en nättidning ”Evangelium” fart. Mitt intresse för ”kyrkan” blir större och större. Min barndoms kyrka var en gång en del av profilen i ett samhälle, som byggdes upp på grund av en smalspårig järnväg VGJ mellan Nossebro och Trollhättan. En kyrka kan rivas, när siste medlemmen dör. Det yttre skalet kan dö men kyrkan som församling kan aldrig dö. Den lever vidare.

Min barndoms kyrka byggd i sten står orubbligt kvar sen tiden före digerdöden. Antagligen dog invånarna ut men kyrkan fanns kvar och blev så småningom upptäckt. Eller också är detta en sägen. Kyrkan får heta kyrka men en församling får inte vara hur liten som helst utan måste bli hopslagen med nästa kyrka. Två kyrkor av sten kan inte bli en kyrka av sten. Ändå har kyrka inget annat ord i grekiska språket än församling.

Där kommer det brännbara in att kyrkan får sina medlemmar i samband med familjehögtider. På så sätt har Svenska Kyrkan många medlemmar. Och en mycket stor organisation, som ifrågasätts i bloggen Fjärde väggen…
”Ingen lever för sig själv och ingen dör för sig själv”. Det gäller väl inom en församling för huvudet för kroppen är Kristus och kroppen är församlingen. Det blir genast mycket mer komplicerat. Vem är då huvudet för Svenska Kyrkan? Vem bestämmer vad? Vem får vara med?

Personligen fick jag tydligen mitt medlemskap i Svenska Kyrkan genom ett spädbarnsdop på BB i Trollhättan. Personligen fick jag tydligen ett medlemskap i Missionsförsamlingen i och med min bekännelse, att jag tror på vad Jesus gjort för mig. Jag stannade kvar på nattvardsgång efter en inbjudan men hade aldrig sett ett troendedop eller hört någon sådan förkunnelse. Den övertygelsen läste jag mig till och har aldrig varit anställd i Svenska Kyrkan. Så jag kunde inte bli utesluten som medlem av den anledningen: vederdop. Mycket konstigt ord men det lär komma från tyskan och ha med ”åter” att göra. Vad vet jag om teologi?

Inte mycket. Inte något som ändrade min inställning till Svenska Missionsförbundet. Jag har bytt församling men inte uppfattning om Kristus som kroppens huvud som är församlingen. Församlingarna i Nya Testamentet såg olika ut och fungerade olika bra. Det finns beskrivningar hur en gudstjänst skall gå till på alla sätt.

Detta är spännande! Vi är inte bara en kyrka utan den levande gudens tempel på jorden.

Tillsammans. Frivilligt för den som vill vara i Kristus.

Jag älskar Paulus

Pär och Linnea Stenberg är både ”nätvänner” till mig och sen riktiga vänner. Det är inget nytt med Pärs kärlek till Paulus. Om jag inte minns fel, så har jag skrivit det samma i min presentation.

Här kommer generöst en Gästblogg av Pär:

Paulus och vår resa till Efesus

Jag älskar Paulus. Jag kan inte finna ett bättre sätta att formulera det på. I år har jag bott i hans brev och jag har lärt känna honom genom dessa. Jag har läst hans ord otaliga gånger på svenska såväl som grekiska och jag har läst mer böcker om honom än vad jag kan räkna. Han är min inspiration, min förbild, och mitt ankare i den kristna tron. Jag kan inte annat än att beundra hans passion, hans starka övertygelse att Gud har gett liv åt människan Jesus. Jag berörs av hans motgångar, hans ständiga kamp, hans varma hjärta gentemot sina barn i tron (läs brevet till Filemon eller Filipperbrevet). Jag har gråtit med honom och jublat i glädje tillsammans med honom. För mig så reflekterar Jesus såsom ingen annan kan. Han gjorde hela sitt liv till ett gestaltande av vår Herres evangelium och genom honom ser vi hur Jesu budskap ser ut i kroppslig gestalt (1 Kor 4:11ff, brevet till Filemon). En komplex person med ett brinnande hjärta för Gud och för vad Gud har gjort i och genom Jesus från Nazareth. En dynamisk personlighet; ett strålande exempel av Kristi mildhet, men har precis som Herren Jesus en skarp tillrättavisande ton (Gal 3) och en brinnande sarkasm när det behövs (1 Kor 4, 2 Kor 11-12 etc.). Jag kan verkligen inte säga något annat än att jag verkligen älskar Paulus.

Paulus är en av de huvudsakliga anledningarna att jag är och förblir kristen. När diverse invändningarna kommer mot den kristna tron så har jag tre saker som ständigt håller mig kvar: 1) de historiska bevisen för Jesu uppståndelse från de döda; 2) det oemotståndliga porträttet av Jesus i evangelierna som min själ bara skriker ”Ja!” till; 3) men framför allt vittnesbördet från Paulus själv. Paulus är den av Nya Testamentets författare som vi med säkerhet kan säga tillhör den första generationen av kristna och som påstår sig ha sett den uppståndne Herren Jesus. Efter att ha levt tillsammans med Paulus så intensivt som jag har så kan jag inte svara annat än affirmerande till Pauli retoriska fråga: ”Har inte jag sett Jesus, vår Herre?” Alltså blir Paulus en viktig del i min kristna tro. Det gamla argumentet som så ofta används om Jesus: (Var han en galning? Lögnare? Eller Guds Son?) kan överföras likaså på Paulus: Var han en galning? Lögnare? Eller hade han verkligen sett och blivit utsänd av Guds Son? Jag kan inte hävda något annat än det senare.

Sedan det att mitt Paulus-intresse blommade upp för 6-7 år så har det länge varit en dröm att få besöka någon av de platserna där han har varit; och den här sommaren hade stunden äntligen kommit. Jag och min fru Linnea skulle åka till Bodrum, Turkiet vilket ligger 3 timmars bussfärd från Efesus (och också några timmar från Kolossae, Laodicea, Smyrna, Kos, Mileteus, m.fl).

Efesus har en rik historia och det var också en viktig stad för de första kristna. Här levde och undervisade Paulus i tre år, det var här ifrån första Korintherbrevet skrevs och det var hit första och andra Timotheos brevet sändes (förutsatt att dessa verkligen är skrivna av Paulus själv; en komplicerad fråga som inte kommer beröras här). Det kan vara värt att nämna att Efesierbrevet inte nödvändigtvis var skrivet till Efesierna. Texten ”till den heliga i Efesus” har textkritisk problem då frasen ”i Efesus” saknas i viktiga handskrifter. Troligen var brevet ett rundbrev, varav en kopia kanske sändes till Efesierna och troligen en kopia till Laodicea Det var inte bara Paulus som hade kopplingar till Efesus: Församlingen i Efesus får ord direkt från Jesu mun i en av breven i Uppenbarelseboken. Johannes sägs ha bott i Efesus under den senare halvan av sitt liv, Ignatius skriver ett av sina brev till de troende i Efesus (c.a år 110), och Polycarpus, en av Johannes efterföljare, är verksam här. Efesus omnämns vid ett flertalet ställen i Bibeln: Apg 18, 19, 20; Upp 1:11, 2:1ff; 1 Kor 15:32, 16:8; 2 Kor 1:8 (?); 1 Tim 1:3; 2 Tim 1:18, 4:12.

Det fanns något ofattbart stort i att få vandra där Paulus själv en gång har vandrat. Även om mycket av Efesus fortfarande inte har grävts upp och då många av byggnaderna tillkom efter Paulus tid så är platsen den samma. Jag blev hänförd av tanken att jag tittade på samma berg som Paulus en gång beundrat med sina egna ögon för två tusen år. Det var så stort, att jag knappt kunde begripa det. När Paulus reciterade från Psaltaren om Guds magnifika skapelse så var det denna vy han såg framför sig. Och nu, två tusen år senare, här stod jag – resultatet av Paulus missionerande för att ge oss hednafolk en del i Abrahams arv och för att vi skulle få bli adopterade in i Guds familj.

Tyvärr så hade vår guide inte lust att ge oss tid till tystnad för tanke och reflektion. Det är sorgligt att leva i en tid då tystnad ständigt måste bekämpas med prat, tv och musik. Tystnad till tankar, bön och reflektion borde vara en stor del i vårt kristna liv. Står det inte skrivet: ””Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland hednafolken, upphöjd på jorden”; och ”Salig är den som har sin glädje i Herren undervisning och tänker på den dag och natt”)?

Vår hetsiga guide fortsatte med att skynda oss på genom staden. Efter någon timma så kom vi till Efesus stora amfiteatern som i sin slutgiltiga form kunde ta 25 000 människor. Detta är med all säkerhet den platsen som Lukas omnämner i Apostlagärningarna 19:29 (το θεατρον) där Paulus ställs till svar för de oroligheter han orsakat för vissa i staden.

Flertalet byggnader var från tiden efter Paulus (bland annat det välkända Celsus biblioteket). Jag fick möjlighet att beskåda flertalet inskriptioner, dock var de omöjliga för mig att försöka datera (och läsa. Mitt vokabulär är begränsat till vad vi finner i NT och DÅTEXTENVARSKRIVENSÅHÄRSÅVARDETSVÅRTATTURSKILJAVARETTORDBÖRJADEOCHETTANNATSLUTADEALLTSÅVARMINABRISTANDEKUNSKAPERINTETILLSÅSTORHJÄLP). En av inskriptionerna listade kejsare som är från andra århundradet så vissa var troligen från 300-talet. Utöver dessa inskriptioner så fann vi inristade IXTHYS-symboler på marmorstenarna. ΙΧΘΥΣ-anagrammet (ΙΗΣΟΥΣ ΧΡΙΣΤΟΣ ΘΕΟΥ ΥΙΟΣ ΣΟΤΕΡ) i sin äldste form har utseendet av ett hjul med ekrar i (när bokstäverna i anagrammet förs samman bildar de mönstret av ett hjul med ekrar). Troligen härstammar dessa från tiden då de kristna fortfarande var förföljda för sin tro och då det fanns ett behov att signallera för andra kristna att de inte var ensamma.

Vips så var vi ute från staden och tillbaks på bussen. Vi åkte för att besöka Artemis tempelet (som också hänvisas till i Apostlagärningarna 19) men då ingenting av tempelruiner är original (de är i tryggt förvar vid ett museum) så var det inte mycket att se; jag och Linnea hade hellre stannat i Efesus någon timma extra. Men något som var otrooooligt retsamt var att man kunde på avstånd se Aposteln Johannes grav (!) ifrån tempel-området där vi befann oss. Jag är i vanliga fall mycket skeptisk till platser som utger sig för att vara en apostels grav eller Jesu födelseplats etc, men det finns flera tidiga traditioner, bland annat hos Irenaeus, som placerar Johannes i Efesus mot slutet av sitt liv. Alltså finns det goda skäl att tro att den här graven faktiskt tillhör den historiske Johannes. Men tyvärr så ingick inte denna sevärdhet i vår Efesus-tur! Jag var otroligt besviken. Inte heller fick vi se platsen där Konciliet i Efesus hölls år 431. Nästa gång åker vi inte med Vings-guidade turer.

Så vad tar jag med mig från allt detta? Många saker. Att få en tydlig inre bild av hur landskapen och städerna runt Paulus tid såg ut levandegör Apostlagärningarna, men främst av allt så får jag en bättre bild av den historiske personen Paulus som levt i tid och rum, den mannen som av Gud fick nåden att se den uppståndne människan Jesus.

/Pär

Pär vid ed Ixthys-symbol

I bara mässingen

Undrar just varför jag blev så upprörd av hans vässade penna och Blogg:
”Gud bevare! Om hopeahuippu”

Jag har läst den igen. Antingen har BloggDag justerat det värsta eller också har jag lugnat ner mig lite. Det kan vara det senare. Det kan vara det förra, om kvinnan har något litet att säga till om.

I vart fall är detta min personliga Blogg och bara detta att se årtalet 1958 river upp hela sjoket med ”nej tack” till kvinnliga präster och pastorer för mig. Hans blogg är ju helt oskyldig och gäller ju bara mässhakar och kvinnlig design. Eller hur var det nu med Finland och motstånd? Har inte jag läst: ”Till samma port” av en kvinna, som inte fick bli präst?
En mycket bra bok av Irja Kirpeläinen…

Ja, ja. Det kanske inte handlar om samma ämne förstås att vara kvinna och gå mot döden och inte få bli präst.

I vart fall så har jag rätt till mina associationer och hämtade Pelle Holms bok: ”Bevingade ord” i bokhyllan.
mässing I bara mässingen (spritt naken), väl egentligen med syftning på försilvrade mässingsföremål med försilvringen mer eller mindre avnött, så att mässingen skiner igenom, uttrycket är känt från början av 1900-talet, jft Nya Nisse 1902, nr 19.” Slut citat och förklaring

Guds ord är som rent silver, säger psalmisten. Han vet vad han skriver och ett helt folk Israel har prövat sanningshalten.
1917 års översättning av Ps 12:7
”Herrens tal är ett rent tal,
likt silver som rinner ner mot jorden,
luttrat i degeln, renat sju gånger.”

Bibel 2000
Ps 12:6
[7]Herrens ord är rena ord,
silver renat i degeln, guld sju gånger luttrat.

De två fotstyckena till varje bräda i tabernaklet skulle vara av silver. Bräderna kunde vara lika olika i kvistighet, som trä kan vara med sin egen teckning.(2 Mos 26:21) Den profetiska innebörden lär vara att Herren upprättar en och en på en grund av både GT och NT. Varje upprättad människa skall varken vara bredare eller högre än den andra upprättade människan bredvid. Tillsammans blir upprättade människor ett tabernakel inför Gud överdragna med guld. Då ser Gud inte kvistigheten utan bara det som hans son gjort för oss.
Detta håller att begrunda! Män och kvinnor står sida vid sida upprättade på försoningssilvret! Det finns inget mellanrum där bara en tystnad utan profetiskt tal innan tiden var inne och Jesus blev människa. Så har vi ett gammalt förbund och ett nytt förbunds löften att stå på.

Som jag ser det har även vi kvinnor rätt att berätta om vad Jesus gjort för oss på Golgata. Om vi inte får förkunna, så kan vi skvallra om att graven är tom och Jesus uppstånden! För att inte tala om våra rättigheter att berätta om Paulus utläggningar av skrifterna!

Männen trodde att det bara var skvaller för så gör ju kvinnor.
Lukas 24:11

Du förvandlade min klagan i fröjdesprång
du klädde av mig sorgens dräkt

En upprättad människa är välklädd inför Gud! Inte avklädd. Inte naken.

Vem bär ansvaret över att bibelkunskapen försvinner?

BloggarDag

Idag är det söndag och de föreslagna bibeltexterna läses i Svenska Kyrkan, f.d. Metodistkyrkan, f.d. Missionskyrkan och kanske någon annanstans. Det handlar om kallelsen till Guds rike och jag lägger bara till en länk till min lista över bloggar jag följer. BloggarDag är känd som s.k. kvinnoprästmotståndare. Jag för min del önskar bibelundervisning av alla biskopar och präster.

Sen återstår att få se om min kommetar blir godkänd. Är prästens kläder viktigare att se på för åhörarna än innehållet i bibelns budskap? I bibeln står det om att vara naken inför Gud eller klädd i hans rättfärdighets kläder.

Välkommen BloggarDag till min plats i rymden!

Dagens Israel och bibelns

Ibland händer det tekniska fel. Ibland kommer det ursäkter, som inte verkar vara mycket värda. Så vågar en ung människa fråga om det finns skillnad på nationalstaten Israel, och gudsfolket Israel. Då uppstår ett tekniskt fel och ingen kan svara (i min närmaste omgivning).

Min fråga: ”Är det är skillnad mellan dagens kvinna och den kvinna, som bibeln beskriver.” Min fråga är om det är skillnad på dagens man och den man som bibeln beskriver. Det har blivit så brännbart att skriva eller tala om äktenskap mellan en man och en kvinna. Någon skrev för några år sen att sällan har en liten grupp åstadkommit så mycket under så kort tid som hbt-gruppen.

Så inte ens begreppet äktenskap skall finnas kvar som mellan en man och en kvinna. Bibelns man beskrivs i precis hela skalan från gudfruktig till avgudadyrkare. Bibelns kvinna beskriv i hela skalan från trotsig mot Gud till en följsam, älskad kvinna värd att dö för.

Det går att förkasta Guds ord helt eller delvis. Det går att sortera bibeltexterna i behagliga eller obehagliga. Det är människans adelsmärke att få förhålla sig till Guds undervisning och råd, hans räddningsplan genom sonen. Där är vi alla lika i nuet oavsett referensram. Den som inget vetat förut har rätt att ta emot ORDET från Gud idag och låta sig påverkas och få rätt inriktning mot målet.

Genom bibeln går många röda trådar i kärlekens egen färg och blodets. Kvinnan föll genom sitt trots mot vad Herren sagt och lyssnade på den andra rösten. Det finns två håll att gå mot vid ett vägskäl. Det går att gå vilse men få hjälp att komma in på rätt väg igen. I bibelns spåkbruk är ”den vägen” det samma som att följa och tro på Jesus som Guds son.

I bibelns spåkbruk är Israel som en kvinna, som lyder Herren och följer hans ord i allt – en älskad trolovad och en skönhet. I bibelns historia är Israel som kvinnan otrogen och prostituerar sig. Detta finns tydligt beskrivit hos profeten Hosea. Herrens kärlek och förbundslöfte är lika starkt idag år 2012 som då.

Vi har fått kännedom om Guds frälsningsplan för alla människor genom Israels lydnad att förmedla den genom alla bibeltexter bland annat genom tabernaklet i öknen – (som senare blev ett tempel – som senare när tiden var inne blev Gud uppenbarad i Jesus – som senare blev församlingen uppenbarad i tro på Kristus.)

Tidigare i Israels historia var det barnmorskor, som vågade lyda Herren mer än Farao. Det fanns ett föräldrapar en kvinna och en man, som vågade gömma undan Mose, som levde under dödshot.

Guds räddningsplan kan ingen döda. Den finns i Israel. Jesus Kristus är i Israel överallt i skrifterna. Ingen kan bortförklara hans släktledningshistoria lik Melkisedeks. Ingen kan fatta hur det skall gå till att Jesus skall komma tillbaka och sätta sina fötter på Oljeberget.

Välsigna Israel!

Granspira

Det är bara jag, som har facit till mitt liv och vet var i min hembygd, som jag mötte en liten Granspira. Många år senare letade jag på exakt samma plats men fann ingen. Promenadslingan genom skogen, på vägar och stigar blev för det allra mesta medsols. En natt i drömmen gick jag den motsols. Den drömmen är ganska lätt att förstå för mig. Inte för någon annan. Precis därför att jag har facit till mitt liv och mina känslor. Jo, skillnaden på dag och natt kan alla fatta. Skillnaden på att vara i gott sällskap, när faran dyker upp eller ensam är också begriplig. Jag har varit i gott sällskap hela livet även om han verkar vara osynlig tidvis. Så var det i drömmen, när jag vaknade med lite ångest. Vi hade kommit ifrån varandra. Det var en obehaglig fara framför på vägen. Rättare sagt: Jag märkte inte, att jag lämnat honom och gått iväg själv. Det var då faran mötte mig. Och det var natt och fullmåne. Drömmen hade valt en man, som jag hade tillit till men kunde inte hans språk. Vi gick bara sida vid sida ordlösa. Han var mörk. Det är bara jag och de äldre i min hembygd, som minns den stora skogsbranden där innanför i skogen, när åskan slagit ner. Det är egna associationsbanor. Det var inte enda åsknedslaget och brand i min barndom. Elden som metafor är både positiv och negativ.

Jesus sa, att han kommit för att tända en eld på jorden…

Varför skriver jag detta? Jo, för att det finns ett obegripligt språk, som jag tragglat på HTML.
Sen stämde ingenting på min datorskärm, när jag vill förmedla budskapet. Dessutom upptäcker jag, att en länk fattas, som jag nästan är säker på att jag satt hit. Hur har nu det gått till? Då blir ju mina associationsbanor ändå rörigare för läsaren! För jag vill bara berätta om min Skapare, som är andras Skapare också och som talar sitt tydliga språk i naturen. Hela skapelsen vittnar om vem Gud är!

Visst det finns automatiska mallar utan bekymmer men jag hade lärt in reglerna för att förmedla en text och bilder med HTML – ett för mig obegripligt språk! Om jag lyder, så fungerar det. Nu när jag är gammal och inte kan promenera i skogen som förr då fungerar datorn. Nyss hittade jag en Granspira på nätet. Någon annan har fotograferat och förmedlat budskapet från Gud till mig och andra. För bilden av en liten Granspira gör mig så glad!
Nu är det bara att följa min länklista till höger. Där står Blommor
I Göran Schmiths Hemsida finns så mycket mer. Och Göran Schmith kan dessuton det obegripliga språket som kallas tungotal. Vi tillhör samma församling.

”När den helige ande kommer över er skall ni få kraft att bli mina vittnen först i Jerusalem sen över hela världen.”
Där är poängen! Det finns ingen ursäkt för att inte lära känna Gud, som ende Skaparen! Det finns biblar tillgängliga och i texterna finns den helige ande villig att öppna upp hela förrådet. Kanaans tungmål är inte det samma som obegripliga språk kallat tungotal. Kanaans tungomål som läsarna behärskade bättre förr innebär, som jag fattar det, en så gedigen bibelkunskap, att de visste vad ”rättfärdiggjord på grund av tro” innebar och kunde redogöra för det. Det innebar, att de visste vad det innbar att få vara ”under blodets beskydd”.

Under dina vingars skugga jublar jag. Det är en annan metafor.

Här är en Granspira Foto: Göran Schmith

Innanför eller utanför

Nu är det som det är. Jag är gammal och har sjungit sången i ungdomen många gånger utan att reflektera på hur skadlig den kan vara.
”Innanför eller utanför var skall du stå en gång…”
Det var farligt med högljudda predikanter tydligen. Det har jag bara ett enda minne av från min tonårstid. Det var en kraftfull stämma predikanten hade och han upprepade gång på gång:

”Och det blev åter morgon!”

Det var ju illa nog, när jag hade de första sömnproblemet och blev rädd för att det inte skulle bli morgon någon mer gång. En del är rädda som barn för att somna. De har ingen kontroll över vad som händer sen. Men jag triggade upp mig av rädsla, att morgonen inte skulle komma. Nu vet jag, att den skall komma!

Nåväl i vuxen ålder frågade jag min mamma vad han hette, som var så högljudd. Farligare än så var det inte. Jag kan räkna ut själv, att han predikade en påskdag i ”min” missionskyrka. Det är en stor dag, när ljuset segrar över mörkret och livet över döden genom Jesus.

Det som är värre då är att vara högljudd och skrika, att Jesus skall komma tillbaka. Ser till min förtjusning, att jag köpt en doktorsavhandling till. Den är oläst för jag kunde ju sången och fattade ungefär vad avhandlingen handlar om:
”Innanför eller utanför” av Nils Gunnar Holmberth.
Snart skall det bli av och jag plöjer den också. Inte blir jag intelligent för det! 🙂

Det är en annan bok jag sökte i bokhyllorna den om alla anmälningar till domkapitlet. Prästen hade haft ett samtal med varje konfirmand om hur de uppfattat undervisningen och om de trodde på Jesus som Guds son. Ja, det var väl om de kunde vara med i kyrkans trosbekännelse, gissar jag. Två eller tre pojkar vågade svara ärligt ”nej” och prästen föreslog, att de skulle vänta med sin konfirmation ett år. Detta gick inte hem hos föräldrarna och därmed blev prästen E.J. Ekman avkragad så småningom och den förste föreståndaren i Svenska Missionsförbundet lite senare. Så enkelt var det på den tiden att bli avkragad! Än så länge har jag inte hittat den boken där detta finns nerskrivet.

Så enkelt var det att hamna utanför Kyrkans dörrar. Det står inget i bibeln om Svenska Kyrkan eller om Frikyrkan. Det står däremot att Jesus skall komma tillbaka precis som han har lovat.

Och som du for du komma skall
O Jesus hit tillbaka
Jag akta vill uppå mitt kall
jag bedja vill och vaka
Jag vet ej tid jag vet ej stund
men dagligt dig förbidar jag.

Citat fritt ur minnet. Den som vill får kontrollera. No comments ändå.

Gilla

Hur farligt är det egentligen med Facebook? ”Storebror ser dig!” Och hur mycket information går det att samla in via datorer? Vad händer med mitt impulsiva klickade på ”Gilla” och vad gillar jag då? Ja, kaffe tidigt på morgonen!
En dag kom frågan från en go´ vän eller påståendet, att jag klickar mycket Gilla på en viss person.

Ja, då måste jag tänka till och fråga mig vad det är jag gillar. Kan jag följa upp hur detta tolkas eller misstolkas. Bara en i min församling har klickat på ”Gilla” på det jag skriver. Betyder det, att de i församlingen inte ser mig eller ogillar mitt nya engagemang i Hjärnkoll?

Så nu klickar jag på ”Gilla”, att det skall bli en Jesusmanifestation i Stockholm idag. Jag klickar ”Gilla” på tidningen Dagen, som tidigare år gett oss så fina bilder över uppslutningen och berättelser i text. Hoppas någon annan stockholmstidning fattar hur stort detta är, att det finns Jesustroende kvar i Sverige i tusentals i olika färger och traditioner med olika språk.

Vi är många som tror på Jesus som vår ende Frälsare

En ny dag

En ny dag med ny nåd från Gud. Som om den nåden inte fanns igår, när det bara regnade och allt kändes så trögt och tråkigt. Och kvällen innan dess mötte jag en man, som ville samtala och bjuda på ett traktat. Han hade fem olika, så jag blev inte påtvingad något. Jag kunde få välja själv och valde i så fall hans traktat om Jesus.
I så fall…
Därmed var samtalet igång och slutade med att han föreslog, att den av oss, som inte ljög skulle uttala förbannelse över den som talade osanning.

Då kände jag igen mannen och gick därifrån. Först fick han veta, att det inte går, för jag lever under blodets beskydd och Jesus är Guds son.
Det handlade inte om något samtal. Det var två olika religioner. Hans islam mötte min gudsfruktan. Det är inte olika språk och samme Gud.

En Blogg skall vara spontan och jag skriver direkt fritt ur minnet. Sen kollar jag var det står, som jag hänvisat till. Det kan jag inte ur minnet och inte någon senare bibelöversättning. Tyvärr. Nu gäller det fortsättning på min frustration över de som får lång universitetsutbildning till arbetet som förkunnare. Men vad hjälper det att vara frustrerad, när ingen vill ha ett samtal? Då är det bara att upprepa för sig själv ”medan det ännu var mörkt” eller ”innan solen hade gått upp”…

Det låter som en paradox, att såren är oläkliga enligt Herren och att samme Herre påstår, att han vill läka såren. Skadan är oläklig och ingen tar sig an skadan. Vilken hopplös situation! Det går ju inte att backa i tiden och få något ogjort! Om finns men det hjälper inte.

Om ändå Israels folk hade fattat profetian om ormen, som skulle hängas upp på en påle, så hade det aldrig blivit en avgud i senare generationer!
Om Israels folk inte hade haft sådan respekt för Herren, så hade vi inte haft historien om ormen!

Men nu har vi den sammanlagda historien om honom, som krossade ormens huvud och vann en evig seger på ett kors. Förbannelsens trä var en påle, där all synd spikades genom Guds sons händer och fötter för hela världens skull. Skuldbrevet revs i sönder och visades för alla som vill se det.

En ny dag med ny nåd oavsett att det regnar igen. Guds nåd är det att det inte är ute med oss.

P.S. Om någon vill följa mina tankegångar och se själv vad det står att läsa om ormen, som vår fiende så hänvisar jag till:
1 Mos 3:15
Adam och Eva fick lyssna på Skaparen eller ormen av fri vilja.
Israels folk fick lära sig lyssna till Herren i öknen eller ta konsekvenserna av sin olydnad 4 Mos kap 21 och möjlighet till helande.
Efter några generationer var Guds under bortglömda och undret med kopparormen upphängd på en påle blev en avgud kallad Nehustan
2 Kungaboken kap 18:4
Jesus hänvisar till händelsen från början. Det går att läsa om i Joh.kap 3:14-15
I Galaterbrevet står det att läsa om förbannelsen och befrielsen
Gal.kap 3 och i Kolosserbrevet kap 2:13-14. Skadan är oläklig men det finns läkedom i Jesu sår. Där är paradoxen. D.S.