Kategori: Memoarer

Kleopas hustru Del 3

Om rubriken är långsökt så bjuder jag på detta! Men jag vill veta var jag är och älskar kartor. Lukas kapitel 24:13 och framåt vandrar jag och är den namnlösa lärjungen. Hela natten med sömnlöshet och värk så fungerar detta. Så kommer morgonen och det känns i hela kroppen med ny nåd…

Här är dagens kvart från min app i Svenska Kärnbibeln:

”Ps 63:2-9

2Gud (Elohim), du är min Gud (El, den mäktige, starke), jag söker dig tidigt (som högsta prioritet – hebr. shachar).
    [Det första jag gör på morgonen, min högsta önskan är att ha en relation med dig, se också Ps 42:2-3.]
Hela min varelse (min själ, jag) törstar efter dig, min kropp längtar efter dig,
    i ett kargt och uttorkat land där det inte finns något vatten.
3Ja, jag har sett dig i helgedomen,
    och sett din makt och ära (härlighet).
4För [att få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) är bättre än livet självt,
    mina läppar ska lovsjunga (prisa) dig.
5Därför ska jag välsigna (prisa) dig med mitt liv (så länge jag lever),
    i ditt namn ska jag lyfta mina händer [i bön och vördnad för dig].

6Som av märg och olja (fett) [utsökt feta rätter] mättas min själ (hela min varelse)
    [mitt inre blir riktigt tillfredsställt; en mättnadskänsla infinner sig som efter en perfekt måltid],
    så med jublande läppar (läppars jubelrop) prisar min mun dig.
7När jag kommer ihåg dig
    på min bädd
    och under nattväkterna,
begrundar jag (talar jag lågmält och tänker på) dig. [Jos 1:8]

[Judarna delade in natten i tre nattpass på vardera fyra timmar. Pluralformen indikerar flera pass, vakna timmar och sömnlösa nätter.]

8Du har varit min hjälp
    och under dina vingars skugga sjunger jag (höjer jag gälla triumferande jubelrop)!
9Hela mitt jag (min själ) klamrar sig fast vid dig,
    din högra hand upprätthåller mig.” Slut citat

Kleopas hustru Del 2

Natten är över. Det blir en ny dag av nåd. Den nåd som inte gick att fatta som ung. Då ville jag så mycket och trodde, att jag kunde förverkliga mina drömmar. Jag ville hjälpa Gud och dela med mig av den trygghet jag fått som barn och ung. Den kvällen glömmer jag aldrig, när jag äntligen fick den kallelse, som var så nödvändig för att orka! Jag var 17 år.

Så kom tider av motgångar. Inget nytt återfall i mitt berättande nu. Det finns över nog och övernog om min knäckta stolthet. När dagen äntligen grydde läste jag på min mobil i en sluten grupp om en som bad om vägledning i akut situation och som undrade var hon skulle kunna söka hjälp.

Fattar du? Jag fick tre intensiva månaders utbildning som omyndig på en stort mentalsjukhus, när jag själv kunde som mest efter ett år på sjuksköterskeskola! All den lärdomen togs ifrån mig på det mest bryska sätt och jag kläddes av naken och blev placerad i bälte. Trots att jag kunde knäppa upp min vackra blus själv! Nu var det deras kunskaper som gällde om vad jag inte kunde och inte fick!

Nu är det mina kunskaper som gäller. Psykiatrin har vägrat under alla år sen 1956, att släppa in Skaparen, som kan varje liten människa. Jo, på min tid hette det ändå ”sinne” och inte psyket! Märk väl hur hemskt det låter att ”åka in på psyket” eller ”åka in på dårhus”!

Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Den versen gav min konfirmationspräst mig i bibeln vi fick i konfirmationen. Det blev han som körde bilen frivilligt med min mor och mig och grannen som jag ville skulle följa med den gången. Då visste jag inte, att denne granne också varit patient på detta ökända sjukhus. Min konfirmationspräst fick jag lära mig var också sjukhuspräst där. Jag tror inte på något öde! Mitt långa liv ligger bakom och bästa sköterskan dog för några månader sen – hundra år gammal och dement men lika kärleksfull in i det sista enligt barnbarn. Det kan bli omvända roller.

Än har jag inte lärt mig att vara ”patient”! Jag vill hellre vara personal!

Där är poängen! Guds eget folk fick veta, att de skulle vara huvud och inte svans!

Fortfarande är det så att frälsningen kommer från judarna! Jesus var jude och när han kommer tillbaka skiljer han mellan ljus och mörker, kärlek och hat.

Titta på min hemmagjorda karta! Mellan berget Gerissim och berget Ebal finns en dalgång. Där finns en djup källa där Jesus finns och är KÄLLAN med levande vatten. Det är skillnad på konsekvenser av att lyssna på HERRENS ord eller att inte lyssna.

För den som vill dricka finns en källa…

Den stora skräcken

Det är natt igen. Och jag vill inte använda sömntabletter. Så jag tänker berätta igen om året 1956. Då blev skräcken för den behandling, som jag fick sju gånger värre än själva diagnosen på en mentalsjukdom! Skräcken för en sömnrubbning satt i hur många år som helst, att somnar jag inte strax efter det att jag lagt mig, så kommer sjukdomen! Skräcken för vård på ett mentalsjukhus triggade igång sömnlöshet. I min hjärna satte hela filmen igång och jag var tvungen att se varje minne tills filmen var slut. Skräcken blev så svår, att jag till och med sökte vård frivilligt. Jag hann ju bli 21 år och myndig. Den som sökte frivilligt på egen begäran kunde bli utskriven på egen begäran! Grubblandet fortsatte i hur sjukdomen ser ut och hur den verkar, eftersom jag tagit körkort och kunde köra bil men blev nekad körkort. Detta är viktig information, som jag upprepar! Tror sjukvårdspersonal, att det inte går att samtala med en patient är det något sjukt hos någon!

”Hon har fortfarande ingen sjukdomsinsikt.” Det är möjligt, att jag minns lite fel angående ”fortfarande”. Men situationen minns jag väl. Jag drog sängkläderna över huvudet och grät stilla. Äntligen hade jag fattat, att jag inte kom därifrån utan var inlåst! Jag kände inte mig själv! Och då rakt inte att min mamma gjorde det! Det var bara personalen, som kunde allt om sjukdomar!

Det var så jag lovade att rita en karta på ondskan – förbannelsen i motsats till välsignelsen. Det finns en ”andlig geografi” enligt en kännare av landet Israel. Där finns fortfarande Jakobs brunn på Västbanken. Den är fortfarande mycket djup. Där har Jesus varit och samtalat med en samaritisk kvinna, fast judar inte skulle göra detta. Där har jag varit, fastän det var mycket farligt att vara turist där och då. Då kunde jag inget om dalgången och den kulle som kallades berg på den ena sidan. (I TV-sändningen meddelades, att Gunnar Edmans grupp i Jerusalem var i stor fara. (Mina föräldrar hade ingen TV då 1974 och missade nyheten. Andra såg och bad för oss.)

*************************

”Ingen av dessa sjukdomar skall drabba er…” Min far hade varit frisk hela sitt liv och kunnat arbeta obegränsat. Så fyllde han 90 år och var så tacksam för livet som låg bakom. Han kunde många bibelverser utantill. Den här kanske inte var så rolig för mig att höra den gången. Men en annan gång påminde han mig om Emil Gustavssons korta liv.

Det gick en naturfilm på TV, som hjälpte mig mycket. Den handlade om en stor huggorm, som väntade in sin mat av en liten rädd, ynklig skogsmus. Det var ormens ögon, som var så vackra och spännande. Den lilla musen sprang runt från stor cirkel till mindre och mindre tills den stod framför ormen helt paralyserad och blev ett byte. Jag kom till insikt om mitt eget skräckmönster!

Det är inte farligt att bli gammal och inte kunna sova på grund av kramp i vader! Jag har skräck för rullstol numera. Inte ett dugg lättare. Och för kläder vilka jag skall ha på mig på ”hemmet”, trots att garderoberna är fulla av sådana jag inte använder. Före detta panikköp på fem minuter. Det är inte min grej, att gå i klädaffärer! Och inte min grej att slänga…

Berget Gerissim ligger kvar i Löfteslandet lika väl som Ebal. När David måste fly undan för kung Saul, som blivit avsatt på grund av ohörsamhet, så var det 3.000 fiender runt grottan där David gömde sig längst in med kung Saul i öppningen.

”Men Gud gav honom inte i hans hand!”

(Jag tror nu, att jag själv förstår detta jag berättat denna natt. Morgonen är min tid. Den är nu.)

Delete

En av mina vänner från Indien, som har lätt för språk fattade äntligen mina problem med datorn. Hon såg och trodde på mig, att jag inte behärskar engelska språket. Tagentbordets alfabet har alla begrepp beskrivna efter engelska språket. Ett språk som en inte använder får en ingen referensram till!

Då var jag 35 år första gången, som jag fattade vad referensram innebär. Jag höll på att brista i gråt. En pastor och psykoterapeut undervisade i själavård i en kurs för ungdomsledare. Anker Nielsen ville visa kursens deltagare på hur psykoterapi kan gå till om det möjligen fanns någon frivillig, som ville ställa upp. Så klart att jag ville!

Så nu fattar jag, att jag ingen ”referensram” har till akademiskt skolade damer i en TV-soffa för åtta år sen ungefär! Igår kväll tog jag fram Gunilla Thorgrens bok: ”Guds olydiga revben” i försök att förstå det hon skriver mot min Gud. Jag fattade inget! Sen använde jag denna knapp, som har ordet ”Delete” på tagentbordet, när jag gått in i mina inlägg och suddade ut länken till TV4-programmet. Alldeles onödigt att rekommendera ett program mot bibelns budskap!

Sen får det vara hur många svårigheter som helst kvar i mitt liv, som ligger bakom. ”Hacks” är ett annat begrepp, som inte landar. Jag gillar inte slang som finns i en parafras. Jag vill inte ”synka” med en pastor om vilka bibeltexter, som är föreslagna i en viss årgång av tre före en gudstjänst, där jag skulle få välja inledningsorden. Ja, det var igår med en ålderskillnad på nästa 90 år och noll år bland gudstjänstbesökarna.

Idag har jag läst på META så väl formulerat om det judiska folket och det palestinska folket. Men bibeln har med SANNINGEN om ”mitt folk” och ”mitt land”. Judar kallades alla efter fångenskapen i Babylon, trots att de återvändande var mest ut Juda stam och Benjamins stam. Jakob hade tolv söner som HERREN Gud slöt förbund med. Och Jakob blev ISRAEL i en lång brottningskamp med en okänd…

…ända tills morgonen grydde! Och jag får vara kvar genom min tro! Trots att bibeltexten i Romarbrevet kapitel 11 är riktad till judar. En behöver inte önska sig den välsignelse Abraham fick en gång, som redan är given till alla. Gud kommer aldrig att sudda ut dens namn, som är skrivet i Livets bok genom tro på Guds sons försoning för alla.

Men åt alla som tog emot honom gav han makt att bli Guds barn…

Oandligt

Det är mycket som flyter upp ur minnets vrår. För många år sen skrev författaren, teologen och pingstpastorn Peter Halldorf om sitt samfund. Det var oandligt, att föreslå sig själv! Pastorn skulle vänta på någons kallelse.

Så klart att detta etsade sig fast i mitt hudlösa psyke! En säger inte att en gärna vill komma till en församling och predika! Detta är oandligt! Lewi Pethrus uppfattningar gällde långt efter hans död med teologisk utbildning på knä i bön inför Gud och bibeln! Som jag ser det…

Men jag är uppvuxen inom Svenska Missionsförbundet! Där klarade jag mig länge genom att ha någon ingift släkting eller kusin i någon församlings styrelse.

”Kan inte jag få komma till er och predika över texten om Emmausvandrarna? Den finns bara Annandag Påsk enligt föreslagna bibeltexter!”

Till slut vädjade jag: ”Ni har ju ingen utbildad pastor! Kan inte jag få komma en gång i vart fall?”

Så hände det, att jag fick predika. Och i den predikan hänvisade jag till läkaren och pastorn Sven Ahdrian, att jag minsann frågat honom först på ett ord i grundtexten! De hade haft en gemensam gudstjänst tillsammans med Pingstförsamlingen i någons kyrka. På eftermiddagen fick jag veta vem jag minsann skulle få träffa dagen efter! De har en expert på ord i församlingen! Exeget heter yrket.

Jojo! Jag är petnoga som min far var i sitt snickeri! Det skall vara noga i citat från bibeln också. För att inte tala om prepositioner! En gren som ympas in i ett fruktträd skall inte vara hos trädet. Gäller det en parafras skall det inte stå på baksidan att det är en översättning!

Som jag ser det.

Jag lever det fördolda livet i Kristus. I honom finns allt jag behöver! Han har gjort allt som behöver göras för mig och alla andra. Det finns inget att lägga till eller dra ifrån.

Själen eller psyket

Det kom en uppmuntran, att jag kan skriva så länge jag orkar. Tack! Jag tycker att det är svårt att skriva rakt ut i luften, utan att se någon som vill lyssna. Där står minnet av den tomma, ensamma talarstolen i Åby utanför Norrköping på en äng. Ängen hade en skjutbana med skylt om varning att gå tvärs över. Den skylten såg jag aldrig. Jag kunde inte platsen år 1957. (Men jag skulle vilja vittna om Gud, när jag såg den…)

Det har jag fått bli varse minsann! En kvinna går inte in på männens revir hur som helst utan att se sig för! Texten om skjutbanan på skylten var dessutom bara på svenska. Jag borde ha läst och förstått!

Där är poänget direkt! Mannens anmärkning att det var ett skjutfält drabbade min hudlösa själ. Jag hade varit ett dygn på psyket hösten innan. Jag hade inte som slangspråket blev senare ”åkt in på psyket”. Jag hade gått sida vid sida i lugn och ro tillsammans med en sjuksköterska som hette Inga-Lill. Hon var sjuksköterska för hela skolans elever. År 1955 och före dess var det gott om sjuksköterskor. På insidan av broschen var graverat: ”Det är trohet Herre dina ögon söka”. Den broschen hann jag aldrig få. Det hade bara gått ett år plus provtiden. Jag blev tvungen av avsluta den utbildningen på grund av…

En vacker höstdag eller kanske vi var inne i november men där på Restad Sjukhus år 1956 hade jag fått syn på en ung flicka som gick på en gräsmatta. Hon hade så kallad frigång. Det hade jag lyckats tjata mig till att få gå ute ensam! Då exakt upplevde jag, att jag inte behövde klara språkstudier i Belgien för att sen resa till Kongo och bli missionär. Jag behövde inte den ena utbildningen efter den andra. Mitt framför mina ögon såg jag ett annat arbetsfält än inom Svenska Missionsförbundet – en ung flicka som var psykiskt sjuk och gick med nedsänkt huvud…

De kanske behövde min berättelse?

Detta måste mamma få veta! Hon kom troget på besök med kaffe och hembakat. Det tog en hel dag med tåg och två bussbyten. Det kom en dag, då vi fick gå ute tillsammans och prata om vad jag hade sett och upplevt inom denna okända så kallade vård. Jo, det hade pappa och hon talat om:

”Nu kanske Gunnel får se något annat!”

”Psyket” är något helt annat än själen! ”Min själ är orolig till dess den finner sin vila i dig, o Gud.” Psyket är byggnader inom ett sjukhusområde. ”Psyket” är inte det samma som ”dårhuset”. Där går skillnaden mellan neuros och psykos! Fast deras manual för medicinska eller psykiatriska termer ändras för varje år tror jag.

Där går mitt livs protest! Förstör inte unga människors liv med snabba diagnoser! Hur kan Sverige ha så många barn med ADHD? Hur kan psykiatrisk vård få fortsätta bakom stängda dörrar med bältesläggningar av barn? Som jag har längtat efter en upprättelse och efter nästan 70 år bara tjatat mig till en remiss till en ortoped!

Det var en facebookvän som skrev utförligt här om dagen om sitt skav i själen på META och jag tröstade. Hon trodde, att jag kände till dessa symtom. Jag svarade, att mina problem är inom ortopedin. Då bad hon högt för mig som resignerat totalt!

Gissa om Gud hörde hennes bön?

Tankar i natten

Så heter en blogg, som jag följt under många år. ”Om du ger mig ett ”Gilla” kan jag svara med mitt ”Gilla”. Nej, jag tror inte Leo tänker så. Det har varit ett litet uppehåll på denne för mig okände nätvän med hans enkla stöd. Men det har hjälpt mig vidare! Till ”Lite småprat” kom en markering igen. Tack Leo!

Skall jag sätta ut bibelhänvisningar eller inte har jag frågat mig? Kan jag utgå från att en läsare vet vilket sammanhang jag syftar på? Å andra sidan finns Google. Det är bara att slå på ordet ”levit”. Det blir värre att hitta det TV4- program, som jag syftade på i Malous alla sändningar. Boken är tillbaka i bokhyllan. Den gitte jag aldrig läsa mot min Gud och mot Israels Gud och mot många andras.

”Ef 2:19–22

19Därför är ni inte längre främlingar (okunniga, utan del i frälsningen) och flyktingar (som saknar en medborgares rätt), utan ni delar medborgarskapet med de heliga (Guds eget folk) och tillhör Guds familj.”

Detta är dagens korta del i en app med Svenska Kärnbibeln. Det är natt. Klockan var 03.10, när jag steg upp. Jag har tagit ett litet mannakorn också. Bibeln är evig och inte bara till judar. Jesus var jude som människa och talade mest till sina lärjungar som var judar:

vers 31 Lukas 22: ”Simon, Simon, se Satan har begärt att få sålla er som vete.32 Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.”

I bibelns grymmaste berättelse mot en kvinna var det en levit som var ansvarig. Kan en då skylla på bibelns Gud, att han har en vidrig kvinnosyn? Det är inte bara i ett enda TV-program, som det blir förvrängningar av sanningen. Detta sker dagligen. Varenda bekännande kristen borde sätta ner foten och protestera!

Gud tvingar sig aldrig på någon i sin kärlek. Gud tvingade sig aldrig på sitt eget folk Israel – tvingade dem ut i frihet från Egyptens träldom! Han tvingade dem aldrig att få ett eget utvalt land. Men han drev undan fiender till sig själv och dem…

Det Gud skapat är gott och skönt. Nu är världen i den Ondes våld. Men var vid gott mod. Jesus har övervunnit och kommer att vinna.

Lite småprat

Alla behöver uppmuntran någon gång eller ofta. Anmärkningar stöter bort och låser den som lyssnar tror jag. Men syskons uppriktighet har varit oersättlig för mig. Det vill säga systrarnas. Bröderna har varit mer överseende utan att anmärka.

Så när jag meddelat, att jag försöker avsluta bloggandet och har långt liv bakom mig, så kom uppmuntran. Jag trodde att det var mest sökmotorer, som håller på med min blogg!

https://gunnelsplats.com/2025/04/03/det-skall-bli-frid-pa-var-jord/?_gl=1*1croyno*_gcl_au*OTE2MDY2ODMzLjE3NDU4MzU3Mjc.

Tack Alma-Lena! Jo, jag orkar skriva mer men klarar inte av att få struktur på det jag vill ha sagt som viktigast. Jag vill inte lura någon med New Age – kärlek, ljus och positivt tänkande. Bibeln har med, att det förekommer hat, mörker och negativt, destruktivt tänkande. Bibeln beskriver ondskan, när det är som grymmast och en kvinna blir utlämnad åt missbruk till döds och sen blir styckad i tolv bitar. Ser du, att jag kan historien om leviten? Jag såg programmet på TV4 fem gånger, när tre lärda kvinnor fick samtala mot Gud! Senare köpte jag en författares dyra bok, som var huvudperson:

”GUDS OLYDIGA REVBEN GUNILLA THORGREN”

Denna desinformation om Gud får fortsätta i svensk TV utan stopp. Vi måste ha någon att skylla på! Då ansåg Gud själv, att det behövs två syndabockar. Det räcker inte med en. Det behövs två. Detta gav Gud själv beskrivning av under 40 års undervisning i ökenvandring för sitt eget folk. Andra folk fick/får berättelserna.

Bara ingen rör till det för mig med objekt eller subjekt, så fattar jag utmärkt att jag behöver båda – en som dog för mig och en som förde bort min synd till öknen för att aldrig grävas i. En del kallar detta för ”fiske förbjudet” om det gäller vatten.

Jag tror det heter Asasel. Var och en lär ha egen teologi. Jag har positiv gudsfruktan.

Uppbrott

Det finns de som varit med om eldsvåda i egna hemmet utan att kunna rädda mer än sig själva. Det har varit stora skogsbränder i Sverige med kuslig följd för boende i området det gällt. Hur hanterar dessa sina minnen?

Så försöker jag trösta mig själv, som inte kan slänga något! Tänk, om det varit eget hus och jag varit tvungen att bara rusa från allt hopsamlat i kära minnen? Jag trodde, att gamla möbler är värdefulla och fick veta, att inte en människa vill ha sådana här, som jag har. Och böcker då? Nej, unga läser inte en bok nu!

Vem skall tröst Knytett? (Rätt eller fel barnbokstitel?)

Min kökssoffa vill jag ha med till nästa boende. ”Nej, det går inte! Den får du inte ha med!”

Konstigt. År 1996 då Bostadbolaget skulle totalrenovera fick vi hyresgäster bo i baracker under ett ½ år eller byta bostad. Jag tittade på en mindre lägenhet men där fick inte min kökssoffa plats. Det blev avgörande och jag fick kritik för den gamla kökssoffan, som avgjorde så mycket. Det skulle förvåna mig om inte jag vill gå runt med min fars tumstock och mäta väggar på äldreboende en dag! Det är ju han, som både ritat och varit med i tillverkningen av soffan!

Det heter att vi får välja boende själva. Vem fattar hur många minnen det finns i och med mitt barndomshem i den? Får en inte ta med minnen? Mina två äldsta bröder låg skavfötters på halmmadrass i köket, när vår pappa väckte dem och sa, att mamma måste åka till sjukhus. Dagen efter frågade den äldste hur mamma mådde och fick ett kärvt svar:

”De´ får I veta sen!”

De hade trott att familjen var färdig och stor nog. Så kom det en till att passa!

Ett litet glädjeskutt

Det är ont om dem numera. Det är mest upprepningar om min ostabilitet eller som jag uttrycker det ironiskt, att jag är obalanserad. Jag kan liksom få med humörsvängningar i ett lite hörn i det begreppet. Det är minsann inte bara en sorts värk…

En dag kanske jag lyckas att förklara att andlig värk skall tas på allvar! Igår försökte jag igen efter gudstjänsten och efter kyrkkaffet att förklara, att jag inte fick bli den jag ville i livet och komma till min rätt någon gång! Någon i köket hade frågat den, som ansvarade för kyrkskjuts, om jag skulle vilja ha med blommorna från altaret hem. Så bra detta tillfälle blev att berätta hur det var då jag fick predika i en liten församling! Då fick jag alltid med blommorna hem, som varit på altaret!

Så nu är det en Kristusdoft av fina pioner i min matvrå! Jag klagar inte utan är tacksam över livet som blev utan teologistudier på hög nivå! Jag fick dessutom med en bunt av tidningen Dagen och kunde följa en debatt igår, som intresserar mig. Nej, jag håller inte på med sånt tjafs på nätet! Min mentor undrade för 20 år sen hur jag orkar hålla på med sånt.

Hör här nu! Det heter teologiska studier att läsa igenom bibeln för att se var det står, att Gud måste ha ett offer att lägga synden på! Och sen när det bara går att hitta, att Gud inte vill ha offer, så gick det att gå emot en objektiv försoningslära!

Punkt slut. Jag trodde i min enfald, att jag skulle kunna begripa en försoningslära därför att jag personligen slitit hela livet med begreppet ”förlåta” och sen glömma. Den obegripliga varianten heter subjektiv försoningslära. Gud älskar så gränslöst mycket ändå att han inte behöver ett offer.

Det blev ett litet glädjeskutt igår för mig, som inte kan skutta längre eller ens släppa något handtag på rollatorn utan risk för att ramla. Jag kunde gå in i olika texter på männens revir och studera försoningen med Gud! Den har med frälsning att göra.

Men det visste jag förut som älskar mönsterbilden och kan mönsterförstoring. Det var långt innan pixlarna kom år 1963.

Två garderober

Nej, jag har aldrig gått ut ur någon garderob! Jag har heller inte något lik i någon garderob.

Det jag har i lägenheten, som jag hyr, är en garderob med dörr från matvrån och en garderob bredvid med dörr från hallen. Med muntligt löfte från husvärden fick de två en förbindelse. Innan dess hade jag en skanner på en hylla högt upp nära överskåpet och en skrivare på en hylla nära golvet. Så kom en dag då det blev mycket svårt att böja mig. Det har jag alltid haft svårt för. Då blev det värre. Och jag fick ergonomiskt tänk…

Så kom en ny natt med kramp och värk och undran över hur detta skall sluta. Vem skall röja efter mig? Vem vill rätta till garderoberna till ursprungligt skick? Vem kan hindra mina bekymmer att vilja göra rätt för mig? Finns det något ålderdomshem, som passar för en så egen person med egna tankar och så orubblig?

En tröst är datorn och dessa USB-minnen. Det är ingen ”padda” och ingen ”lapptopp”. Det skall gå att se rakt fram på skärmen! Jag behöver sitta rak i ryggen, som en eldgaffel även på ett hem för äldre. Ja, det går att skriva 70+, om nu det är mer inbjudande. På mig biter inte det. Jag är från landet och har bevarat min dialekt.

Det närmade sig morgon klockan 3 även på Midsommardagen år 2025. Snart är det årets mest ljusa natt. Den kanske försvann för mig? Jag kom på hur otroligt komprimerat det blivit i mina två garderober. Alla foto-kartonger med lösa foton är nedflyttade från ett överskåp med hjälp av ett barnbarn från Afganistan och min hushållsstege. Den får inte jag gå upp på längre! Trots att det var ett av mina nöjen på fredagskvällar. Detta vet de som är hemifrån men ingen annan.

Klockan blev sex till och med. Krampen brukar släppa framåt morgonen. Tankarna på ”Hemmet” blev ljusare och i garderoben med dörr från hallen finns en papplåda i format A4 med kopior av mina bloggar från år 2009. Då bytte jag ”hotellplats” för tredje gången.

Tänk, om jag skulle kunna sitta och sortera alla strödda tankar – ordna dem till ett ”detta vad vad hon ville ha sagt” – egentligen!

Nej, jag kan inte sitta still!

”Bara så du vet det.” Men tanken underlättade!

Av bare nåde

Nu är jag på G.

Det gäller att hänga med till år 1950. Då var jag 14 år men inte 15 och mötte en revystjärna, som blivit frälst. Caroline Christensen var bjuden till ett sommarläger på Lakenäs – ett privatställe plus en ungdomsgård av den kände ägaren HC Carlsson.

Samtidigt var det tältmöten i Tibro med Frank Mangs som talare. I lägrets kvällsmöte hade tydligen jag vågat vittna och blev ombedd och följa med på tältmötet i Tibro och vittna där också.

Problem blev bara, att jag frågade Gud om vad jag skulle säga. Det fanns bara allvar i detta och gick inte hem hos revystjärnan. Hon kom till Vänersborgs Missionskyrkas tältmöten senare som solist och fick i uppdrag att tala mig tillrätta. Det blev snopet minst sagt. För mig var ju det så stort, att få träffa henne igen! Tänk, en revystjärna som blivit frälst och som lämnar en sådan värld som kändis!

Håll med om att Caroline Christensen sjunger så orden hörs! Fortfarande i min 90 års ålder tycker en del, att det är påträngande, att jag skriver eller pratar om Gud. Hennes råd hade varit och jag skulle prata mindre om Gud.

Annars blev det så tröttsamt att höra…

Jo, jag är väl medveten om att det sällan passar att prata om Israels Gud.