Kategori: Memoarer

Oandligt

Det är mycket som flyter upp ur minnets vrår. För många år sen skrev författaren, teologen och pingstpastorn Peter Halldorf om sitt samfund. Det var oandligt, att föreslå sig själv! Pastorn skulle vänta på någons kallelse.

Så klart att detta etsade sig fast i mitt hudlösa psyke! En säger inte att en gärna vill komma till en församling och predika! Detta är oandligt! Lewi Pethrus uppfattningar gällde långt efter hans död med teologisk utbildning på knä i bön inför Gud och bibeln! Som jag ser det…

Men jag är uppvuxen inom Svenska Missionsförbundet! Där klarade jag mig länge genom att ha någon ingift släkting eller kusin i någon församlings styrelse.

”Kan inte jag få komma till er och predika över texten om Emmausvandrarna? Den finns bara Annandag Påsk enligt föreslagna bibeltexter!”

Till slut vädjade jag: ”Ni har ju ingen utbildad pastor! Kan inte jag få komma en gång i vart fall?”

Så hände det, att jag fick predika. Och i den predikan hänvisade jag till läkaren och pastorn Sven Ahdrian, att jag minsann frågat honom först på ett ord i grundtexten! De hade haft en gemensam gudstjänst tillsammans med Pingstförsamlingen i någons kyrka. På eftermiddagen fick jag veta vem jag minsann skulle få träffa dagen efter! De har en expert på ord i församlingen! Exeget heter yrket.

Jojo! Jag är petnoga som min far var i sitt snickeri! Det skall vara noga i citat från bibeln också. För att inte tala om prepositioner! En gren som ympas in i ett fruktträd skall inte vara hos trädet. Gäller det en parafras skall det inte stå på baksidan att det är en översättning!

Som jag ser det.

Jag lever det fördolda livet i Kristus. I honom finns allt jag behöver! Han har gjort allt som behöver göras för mig och alla andra. Det finns inget att lägga till eller dra ifrån.

Själen eller psyket

Det kom en uppmuntran, att jag kan skriva så länge jag orkar. Tack! Jag tycker att det är svårt att skriva rakt ut i luften, utan att se någon som vill lyssna. Där står minnet av den tomma, ensamma talarstolen i Åby utanför Norrköping på en äng. Ängen hade en skjutbana med skylt om varning att gå tvärs över. Den skylten såg jag aldrig. Jag kunde inte platsen år 1957. (Men jag skulle vilja vittna om Gud, när jag såg den…)

Det har jag fått bli varse minsann! En kvinna går inte in på männens revir hur som helst utan att se sig för! Texten om skjutbanan på skylten var dessutom bara på svenska. Jag borde ha läst och förstått!

Där är poänget direkt! Mannens anmärkning att det var ett skjutfält drabbade min hudlösa själ. Jag hade varit ett dygn på psyket hösten innan. Jag hade inte som slangspråket blev senare ”åkt in på psyket”. Jag hade gått sida vid sida i lugn och ro tillsammans med en sjuksköterska som hette Inga-Lill. Hon var sjuksköterska för hela skolans elever. År 1955 och före dess var det gott om sjuksköterskor. På insidan av broschen var graverat: ”Det är trohet Herre dina ögon söka”. Den broschen hann jag aldrig få. Det hade bara gått ett år plus provtiden. Jag blev tvungen av avsluta den utbildningen på grund av…

En vacker höstdag eller kanske vi var inne i november men där på Restad Sjukhus år 1956 hade jag fått syn på en ung flicka som gick på en gräsmatta. Hon hade så kallad frigång. Det hade jag lyckats tjata mig till att få gå ute ensam! Då exakt upplevde jag, att jag inte behövde klara språkstudier i Belgien för att sen resa till Kongo och bli missionär. Jag behövde inte den ena utbildningen efter den andra. Mitt framför mina ögon såg jag ett annat arbetsfält än inom Svenska Missionsförbundet – en ung flicka som var psykiskt sjuk och gick med nedsänkt huvud…

De kanske behövde min berättelse?

Detta måste mamma få veta! Hon kom troget på besök med kaffe och hembakat. Det tog en hel dag med tåg och två bussbyten. Det kom en dag, då vi fick gå ute tillsammans och prata om vad jag hade sett och upplevt inom denna okända så kallade vård. Jo, det hade pappa och hon talat om:

”Nu kanske Gunnel får se något annat!”

”Psyket” är något helt annat än själen! ”Min själ är orolig till dess den finner sin vila i dig, o Gud.” Psyket är byggnader inom ett sjukhusområde. ”Psyket” är inte det samma som ”dårhuset”. Där går skillnaden mellan neuros och psykos! Fast deras manual för medicinska eller psykiatriska termer ändras för varje år tror jag.

Där går mitt livs protest! Förstör inte unga människors liv med snabba diagnoser! Hur kan Sverige ha så många barn med ADHD? Hur kan psykiatrisk vård få fortsätta bakom stängda dörrar med bältesläggningar av barn? Som jag har längtat efter en upprättelse och efter nästan 70 år bara tjatat mig till en remiss till en ortoped!

Det var en facebookvän som skrev utförligt här om dagen om sitt skav i själen på META och jag tröstade. Hon trodde, att jag kände till dessa symtom. Jag svarade, att mina problem är inom ortopedin. Då bad hon högt för mig som resignerat totalt!

Gissa om Gud hörde hennes bön?

Tankar i natten

Så heter en blogg, som jag följt under många år. ”Om du ger mig ett ”Gilla” kan jag svara med mitt ”Gilla”. Nej, jag tror inte Leo tänker så. Det har varit ett litet uppehåll på denne för mig okände nätvän med hans enkla stöd. Men det har hjälpt mig vidare! Till ”Lite småprat” kom en markering igen. Tack Leo!

Skall jag sätta ut bibelhänvisningar eller inte har jag frågat mig? Kan jag utgå från att en läsare vet vilket sammanhang jag syftar på? Å andra sidan finns Google. Det är bara att slå på ordet ”levit”. Det blir värre att hitta det TV4- program, som jag syftade på i Malous alla sändningar. Boken är tillbaka i bokhyllan. Den gitte jag aldrig läsa mot min Gud och mot Israels Gud och mot många andras.

”Ef 2:19–22

19Därför är ni inte längre främlingar (okunniga, utan del i frälsningen) och flyktingar (som saknar en medborgares rätt), utan ni delar medborgarskapet med de heliga (Guds eget folk) och tillhör Guds familj.”

Detta är dagens korta del i en app med Svenska Kärnbibeln. Det är natt. Klockan var 03.10, när jag steg upp. Jag har tagit ett litet mannakorn också. Bibeln är evig och inte bara till judar. Jesus var jude som människa och talade mest till sina lärjungar som var judar:

vers 31 Lukas 22: ”Simon, Simon, se Satan har begärt att få sålla er som vete.32 Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.”

I bibelns grymmaste berättelse mot en kvinna var det en levit som var ansvarig. Kan en då skylla på bibelns Gud, att han har en vidrig kvinnosyn? Det är inte bara i ett enda TV-program, som det blir förvrängningar av sanningen. Detta sker dagligen. Varenda bekännande kristen borde sätta ner foten och protestera!

Gud tvingar sig aldrig på någon i sin kärlek. Gud tvingade sig aldrig på sitt eget folk Israel – tvingade dem ut i frihet från Egyptens träldom! Han tvingade dem aldrig att få ett eget utvalt land. Men han drev undan fiender till sig själv och dem…

Det Gud skapat är gott och skönt. Nu är världen i den Ondes våld. Men var vid gott mod. Jesus har övervunnit och kommer att vinna.

Lite småprat

Alla behöver uppmuntran någon gång eller ofta. Anmärkningar stöter bort och låser den som lyssnar tror jag. Men syskons uppriktighet har varit oersättlig för mig. Det vill säga systrarnas. Bröderna har varit mer överseende utan att anmärka.

Så när jag meddelat, att jag försöker avsluta bloggandet och har långt liv bakom mig, så kom uppmuntran. Jag trodde att det var mest sökmotorer, som håller på med min blogg!

https://gunnelsplats.com/2025/04/03/det-skall-bli-frid-pa-var-jord/?_gl=1*1croyno*_gcl_au*OTE2MDY2ODMzLjE3NDU4MzU3Mjc.

Tack Alma-Lena! Jo, jag orkar skriva mer men klarar inte av att få struktur på det jag vill ha sagt som viktigast. Jag vill inte lura någon med New Age – kärlek, ljus och positivt tänkande. Bibeln har med, att det förekommer hat, mörker och negativt, destruktivt tänkande. Bibeln beskriver ondskan, när det är som grymmast och en kvinna blir utlämnad åt missbruk till döds och sen blir styckad i tolv bitar. Ser du, att jag kan historien om leviten? Jag såg programmet på TV4 fem gånger, när tre lärda kvinnor fick samtala mot Gud! Senare köpte jag en författares dyra bok, som var huvudperson:

”GUDS OLYDIGA REVBEN GUNILLA THORGREN”

Denna desinformation om Gud får fortsätta i svensk TV utan stopp. Vi måste ha någon att skylla på! Då ansåg Gud själv, att det behövs två syndabockar. Det räcker inte med en. Det behövs två. Detta gav Gud själv beskrivning av under 40 års undervisning i ökenvandring för sitt eget folk. Andra folk fick/får berättelserna.

Bara ingen rör till det för mig med objekt eller subjekt, så fattar jag utmärkt att jag behöver båda – en som dog för mig och en som förde bort min synd till öknen för att aldrig grävas i. En del kallar detta för ”fiske förbjudet” om det gäller vatten.

Jag tror det heter Asasel. Var och en lär ha egen teologi. Jag har positiv gudsfruktan.

Uppbrott

Det finns de som varit med om eldsvåda i egna hemmet utan att kunna rädda mer än sig själva. Det har varit stora skogsbränder i Sverige med kuslig följd för boende i området det gällt. Hur hanterar dessa sina minnen?

Så försöker jag trösta mig själv, som inte kan slänga något! Tänk, om det varit eget hus och jag varit tvungen att bara rusa från allt hopsamlat i kära minnen? Jag trodde, att gamla möbler är värdefulla och fick veta, att inte en människa vill ha sådana här, som jag har. Och böcker då? Nej, unga läser inte en bok nu!

Vem skall tröst Knytett? (Rätt eller fel barnbokstitel?)

Min kökssoffa vill jag ha med till nästa boende. ”Nej, det går inte! Den får du inte ha med!”

Konstigt. År 1996 då Bostadbolaget skulle totalrenovera fick vi hyresgäster bo i baracker under ett ½ år eller byta bostad. Jag tittade på en mindre lägenhet men där fick inte min kökssoffa plats. Det blev avgörande och jag fick kritik för den gamla kökssoffan, som avgjorde så mycket. Det skulle förvåna mig om inte jag vill gå runt med min fars tumstock och mäta väggar på äldreboende en dag! Det är ju han, som både ritat och varit med i tillverkningen av soffan!

Det heter att vi får välja boende själva. Vem fattar hur många minnen det finns i och med mitt barndomshem i den? Får en inte ta med minnen? Mina två äldsta bröder låg skavfötters på halmmadrass i köket, när vår pappa väckte dem och sa, att mamma måste åka till sjukhus. Dagen efter frågade den äldste hur mamma mådde och fick ett kärvt svar:

”De´ får I veta sen!”

De hade trott att familjen var färdig och stor nog. Så kom det en till att passa!

Ett litet glädjeskutt

Det är ont om dem numera. Det är mest upprepningar om min ostabilitet eller som jag uttrycker det ironiskt, att jag är obalanserad. Jag kan liksom få med humörsvängningar i ett lite hörn i det begreppet. Det är minsann inte bara en sorts värk…

En dag kanske jag lyckas att förklara att andlig värk skall tas på allvar! Igår försökte jag igen efter gudstjänsten och efter kyrkkaffet att förklara, att jag inte fick bli den jag ville i livet och komma till min rätt någon gång! Någon i köket hade frågat den, som ansvarade för kyrkskjuts, om jag skulle vilja ha med blommorna från altaret hem. Så bra detta tillfälle blev att berätta hur det var då jag fick predika i en liten församling! Då fick jag alltid med blommorna hem, som varit på altaret!

Så nu är det en Kristusdoft av fina pioner i min matvrå! Jag klagar inte utan är tacksam över livet som blev utan teologistudier på hög nivå! Jag fick dessutom med en bunt av tidningen Dagen och kunde följa en debatt igår, som intresserar mig. Nej, jag håller inte på med sånt tjafs på nätet! Min mentor undrade för 20 år sen hur jag orkar hålla på med sånt.

Hör här nu! Det heter teologiska studier att läsa igenom bibeln för att se var det står, att Gud måste ha ett offer att lägga synden på! Och sen när det bara går att hitta, att Gud inte vill ha offer, så gick det att gå emot en objektiv försoningslära!

Punkt slut. Jag trodde i min enfald, att jag skulle kunna begripa en försoningslära därför att jag personligen slitit hela livet med begreppet ”förlåta” och sen glömma. Den obegripliga varianten heter subjektiv försoningslära. Gud älskar så gränslöst mycket ändå att han inte behöver ett offer.

Det blev ett litet glädjeskutt igår för mig, som inte kan skutta längre eller ens släppa något handtag på rollatorn utan risk för att ramla. Jag kunde gå in i olika texter på männens revir och studera försoningen med Gud! Den har med frälsning att göra.

Men det visste jag förut som älskar mönsterbilden och kan mönsterförstoring. Det var långt innan pixlarna kom år 1963.

Två garderober

Nej, jag har aldrig gått ut ur någon garderob! Jag har heller inte något lik i någon garderob.

Det jag har i lägenheten, som jag hyr, är en garderob med dörr från matvrån och en garderob bredvid med dörr från hallen. Med muntligt löfte från husvärden fick de två en förbindelse. Innan dess hade jag en skanner på en hylla högt upp nära överskåpet och en skrivare på en hylla nära golvet. Så kom en dag då det blev mycket svårt att böja mig. Det har jag alltid haft svårt för. Då blev det värre. Och jag fick ergonomiskt tänk…

Så kom en ny natt med kramp och värk och undran över hur detta skall sluta. Vem skall röja efter mig? Vem vill rätta till garderoberna till ursprungligt skick? Vem kan hindra mina bekymmer att vilja göra rätt för mig? Finns det något ålderdomshem, som passar för en så egen person med egna tankar och så orubblig?

En tröst är datorn och dessa USB-minnen. Det är ingen ”padda” och ingen ”lapptopp”. Det skall gå att se rakt fram på skärmen! Jag behöver sitta rak i ryggen, som en eldgaffel även på ett hem för äldre. Ja, det går att skriva 70+, om nu det är mer inbjudande. På mig biter inte det. Jag är från landet och har bevarat min dialekt.

Det närmade sig morgon klockan 3 även på Midsommardagen år 2025. Snart är det årets mest ljusa natt. Den kanske försvann för mig? Jag kom på hur otroligt komprimerat det blivit i mina två garderober. Alla foto-kartonger med lösa foton är nedflyttade från ett överskåp med hjälp av ett barnbarn från Afganistan och min hushållsstege. Den får inte jag gå upp på längre! Trots att det var ett av mina nöjen på fredagskvällar. Detta vet de som är hemifrån men ingen annan.

Klockan blev sex till och med. Krampen brukar släppa framåt morgonen. Tankarna på ”Hemmet” blev ljusare och i garderoben med dörr från hallen finns en papplåda i format A4 med kopior av mina bloggar från år 2009. Då bytte jag ”hotellplats” för tredje gången.

Tänk, om jag skulle kunna sitta och sortera alla strödda tankar – ordna dem till ett ”detta vad vad hon ville ha sagt” – egentligen!

Nej, jag kan inte sitta still!

”Bara så du vet det.” Men tanken underlättade!

Av bare nåde

Nu är jag på G.

Det gäller att hänga med till år 1950. Då var jag 14 år men inte 15 och mötte en revystjärna, som blivit frälst. Caroline Christensen var bjuden till ett sommarläger på Lakenäs – ett privatställe plus en ungdomsgård av den kände ägaren HC Carlsson.

Samtidigt var det tältmöten i Tibro med Frank Mangs som talare. I lägrets kvällsmöte hade tydligen jag vågat vittna och blev ombedd och följa med på tältmötet i Tibro och vittna där också.

Problem blev bara, att jag frågade Gud om vad jag skulle säga. Det fanns bara allvar i detta och gick inte hem hos revystjärnan. Hon kom till Vänersborgs Missionskyrkas tältmöten senare som solist och fick i uppdrag att tala mig tillrätta. Det blev snopet minst sagt. För mig var ju det så stort, att få träffa henne igen! Tänk, en revystjärna som blivit frälst och som lämnar en sådan värld som kändis!

Håll med om att Caroline Christensen sjunger så orden hörs! Fortfarande i min 90 års ålder tycker en del, att det är påträngande, att jag skriver eller pratar om Gud. Hennes råd hade varit och jag skulle prata mindre om Gud.

Annars blev det så tröttsamt att höra…

Jo, jag är väl medveten om att det sällan passar att prata om Israels Gud.

Lovsång i natten

Äntligen är det morgon! Hur skall jag klara dagen? Och nästa?

”Gårdagen är förbi. Morgondagen har du inte sett. Och idag hjälper HERREN!”

Fortfarande kan jag skanna och lura den förvalda mallen av misstag. Där är så smal spalt. Den första mallen jag valt var lite bredare. Sätter jag in ett foto först får textraden anpassa sig. En får ge upp mer och mer av det, som fanns av kunskap förut…

Kvar är minnet av år 1957. Då var hela min planerade framtid slagen i spillror. Kvar var en okänd äng framför mig i ett okänt område med en upptrampad stig. Kvar efter någon samling, som varit tidigare fanns en ensam talarstol. Det högg tag i mig den gången, när jag såg den:

”Tänk, att få berätta om Jesus!”

Där är vi nu! Männen som fanns i närheten på hemvärnsövning finns inte längre. Ingen ropar varnande längre, att det var stor fara att gå där över ett skjutfält!

”Kvinnan skall tiga i församlingen!”

Jag älskar vad Paulus skrivet och kan gå hans ärende ännu med hans brev om hur det är att vara i Kristus.

”I Kristus är det som vi rör oss och är till.”

P.S.

Den 15:e juni 2025

Ibland lovar jag att återkomma senare på natten, då jag skrivit nattetid. Sen kommer min morgontid 4.30. Då har jag glömt mitt löfte. Då är det en ny dag.

Idag har jag missat soluppgången! I natt har jag inte skrivit något. Min dag börjar med att lära ur en app med Svenska Kärnbibeln – bara den som är ”en kvart”. Det blir ingen bibelkunskap av så lite läsning! ”Bibeln tar ett helt liv att läsa,” påstod Sven Ahdrian en gång, läkare och pastor. Han var visst fem år, när han fick sin första bibel. Det var visst lite för tidigt enligt honom…

Nåväl. I morse fick jag se detta som skiljer Svenska Folkbibeln från B2000 – stavning av ett av Guds namn: Herre med stort eller lite h. I 1917 års översättning är det konsekvent HERREN. Så nu idag upptäckte jag att Svenska Kärnbibeln har ”Herren” på ett ställe för Jahve…

Jag återkommer. Inte den samma …

Äkta – skapad = äktenskap Del 2

Där fortsätter jag och låter mina tankar virvla runt. Mina tre bokhyllor fulla av böcker måste minimeras. ”Böcker har inget värde,” sägs det besviket av flera. ”Unga läser på skärmen!”

Eller inte alls?

Detta är inte sant när ”STEG FÖR STEG STUDIEBIBEL – Svenska Folkbibeln – Den visuella vägen in i Bibelns värld” kom ut eller andra nyöversättningar!

Böckernas bok = bibeln har följt mig sen jag var ung. Det kom en dag, då jag tyckte, att jag förlorat allt angående framtiden. Jag lovade Gud, att han kunde få det lilla, som var kvar den 5 september år 1959. Jag lovade, att inte gifta mig.

Sen dess hörde vi ihop bibeln och jag. Jag ber inte om ursäkt för mitt stora intresse av detta förbund, som kan kallas äkta med Skaparen. Står han för sina löften till mig, så ville jag hålla mitt. Där kommer hans trofasthet in och min trolöshet. Jag har svårt att tro på helande i kroppen för min del men har gått fram för förbön många gånger i stora sammanhang. Sen har jag måst arbeta med besvikelsen. Det hände inget.

Däremot hände detta, att jag ville gräva djupare och djupare efter hans uppfattning och syfte med mitt liv och andras.

Han älskar Israel! Han tänker ut något nytt sätt att rädda den försmådda. ”Livet är i blodet.” Men en skall inte ta något ur sitt sammanhang. Det heter ”kontext” på de lärdes språk men jag fick inte fortsätta mina studier i bibelkunskap som jag velat.

Det räcker att läsa profeten Hosea. Det är bara fjorton kapitel. En profet som det var så stränga krav på fick order av HERREN att gå och gifta sig med en sköka. I boken som sammanfattat mina tio år på Facebook finns det med en kommentar till mina inlägg. Hur kunde jag skriva om en sköka Gomer och pressa ner kvinnor ytterligare?

Nej, jag är inte feministteolog (om jag haft teologiska studier). Jag har stor respekt för det så kallade patriarkaliska: Abraham Isak och Jakob…

Så finns det liberalteologi. Det passar inte mig heller. Däremot tycker jag om bildspråket. Israel var likt en brud som följde sin brudgum genom öknen. Men sen då?

I Hesekiel kapitel 23 liknas de tio stammarna av Israel vid en äktenskapsbryterska kallad Ohola som var den äldre. Den yngre kallas Oholiba och var Juda och Benjamin. ”Namnen står för Samaria och Jerusalem.” Då har vi årtal och mer fakta för den som vill läsa och fatta.

Äntligen har jag fått lite intresse för årtal! Nehemja blev jag intresserad av på tidigt 70-tal – det första kapitlet. Nu undrar jag mer och mer varför Nehemja grät så förtvivlat. Det gör vi ju inte i Sverige, oavsett hur här ser ut med avgudadyrkan!

HERREN bryter inte sitt förbund! Bibeln säger, att om Israel sviker honom så skall inte han svika dem. ”Kan en mor överge sitt barn…”

Så kom profeten Esra in i samtalet. Det var ju mycket bra att stå ut med läsningen alla kapitel i Nehemjas bok, så att muren blev färdig och sången och musiken kunde flöda!

Problemet är den lagkunnige prästen Esra som föreslog skilsmässa från främmande kvinnor.

Kan detta ha något samband med tidigare erfarenheter av en främmande eld på altaret och död för många?

Är det fråga om liv eller död?

Efterskrift. Den 7:e juni 2025 har jag skrivet denna bloggpost sorgsen över bristen på hunger efter Guds ord. Jo, det finns många analyser på Facebook och redogörelse vad pentecotal teologi innebär inom Pingströrelsen. Det är som det står i Nya Testamentet, tycker nog jag. Men var finns Gamla Testamentets profetior om att vara ett i den äkta olivstammen saftiga rot? Var är tillämpningen att vara ett i Kristus, som en gren i vinträdet?

Tack till dig som ”klickat fram” detta inlägg igår eller idag den 14:e april 2026!

Vi behöver samtal!

/Gunnel Bergstrand

Äkta – skapad = äktenskap

Det skall handla om begrepp då och nu. I min ungdom på landsbygden var det distans till Stockholm och den dialekten, som förknippades med något förmer. Det kunde förminskas också som angående de, som inte var gifta utan var sambo. Detta kallades ”stockholmsäktenskap” – en icke godkänd, modern variant. Kristendomen som lag gällde på landet. Det var hårda bud. Barnen skulle komma till innanför äktenskapets ramar. Det var grymt i kyrkbokföringen att förkortningen u.ä. (utanför äktenskapet) kunde tolkas som o.ä. (oäkta barn). Barnen får bära skammen.

Bibeln betonar fyra kvinnor vid namn i det släktregister som finns i Matteus evangelium. Den femte av kvinnorna nämns i en omskrivning för att brottet skall bli tydligt. Hon nämns som Urias hustru. Maria nämns inte som syndfri utan som trolovad med Josef, som inte rört henne före äktenskapet. Alla fem kvinnornas historia finns att läsa om i bibelns helhet. Summan av Guds ord är sanning. Människors domar är inte nådiga. Guds domar är rätta, rättfärdiga.

Boken med tio år för mig på Facebook kom ”on its way” till min adress. Där kryllar det av foton, som jag bjudit på under årens lopp. Jag förstod inte bättre utan har varit stolt över bra och viktiga exponeringar vid olika tillfällen i livet. I början av min vistelse på Facebook var det inte fråga om annat än att bilderna är mina, som jag tagit. Så var det en gång i tiden för naturfotografer. Det var inte bara att ta deras foton och förvandla till egen konst i teckning med eget namn.

Ja, sen kom reglerna med sida upp och sida ner i finstilt…

Ibland finns det delar av min text med i detta AI verk. Artificiell intelligens på gott och ont. Sen år 1981 då NT81 (Nya Testamentet) kom ut har jag stavat på släktforskningen -Toledot – för Jesus. I min blogg finns flera poster om Rahav, som räknas som en hjälte i Nya Testamentets Hebreerbrevet bland enbart män. Hur kunde jag skriva om henne? Var det att lyfta fram kvinnor i vår tid? Jag fick en skarp tillrättavisning på Facebook – en mycket nyttig sådan. Hur skall jag kunna veta hur andra uppfattar bibeltexter på annat sätt än mitt?

Så till poängen att alla barn är äkta från födelsen! ”I synd är jag född, i synd har min moder avlat mig…”. Det är en teologisk lära om arvsynden, att genom spädbarnsdop be bort förbannelse. Jag har citerat pingstpastor Bertil Olingdahl på sin tid i förkunnelse: ”Jag är född hemma i en kökssoffa men jag fick inte kökssoffan i mig.” Dopet kan och bör vara ett viljebeslut.

Det Gud skapat är äkta och rent från början. Skapelsen var god, när han såg på den. Förhållandet mellan man och kvinna kallas så småningom äktenskap i bibeln och liknas vid förbundet mellan Gud och Israel (Hosea-boken). Tydligare än så kan inte begreppen bli och förhållandet mellan träl/slav och den fria hustrun, som mellan Hagar och Sara tidigare i Moseböckerna. Hela bibeln är en berättelse om Guds kärlek till sin skapelse, sitt folk och sitt land…

”…som de har delat.”

I boken med mina tio år på Facebook finns ett foto på ett nyfött barn i ”linda” och en glasruta, som skiljer honom från en tvååring på besök. En barnsköterska håller den nyfödde. Jag håller i kameran. Barnen är inte mina men fotot är mitt. Minnena är mina. Tron är min på Guds ord. Tron håller år efter år, att den som tar emot Jesus, som Gud har sänt som ORDET, får Gud som fader och är född av Gud från den stunden och får kallas Guds barn – ”vilket vi också är…”

Detta är ett himlaarv senare! Ingen kan påstå att arvet är orättvist fördelat!

”Här nere jag får vad jag behöver

och himlaarvet blir ändå över…”

Det finns något som är rättvist, sa hon plötsligt i ett samtal:

”Alla skall dö och alla har val att göra.”

Brefvet.com – on its way…

Gissar att jag med min envishet kommer att pröva vad som finns i ett USB-minne! Lättpocket HTML 4…

Jojo! Jag ville bygga själv trots att grunden redan var lagd. Så blev det som det blev och alldeles för långt mellan nya inlägg. Alla länkar skulle ha adress till ett centrum i hemsidan. Iden var: ”Huset som blev ett hem”.

Huset har en vacker snickarglädje med veranda och litet snetak. Därunder brukade svalorna flyga fram och tillbaka, när jag skrapade och skulle måla om räcket. Sen blev de mycket irriterade av doften på målarfärgen. Min syster blev irriterad på mig, som är så petig (och lik vår far en gång). Åren har gått och jag fick ge upp. Det ena efter det andra – minst sagt.

Kvar är att jag vill att andra skall lyda mig! Se till att ta tillbaka språket! Kan du det inte, så tänker jag upprepa precis som förut i denna senare bottenplatta med word – inte värld och press. Livet är i blodet enligt bibeln!

Jo, kartor som vanligt med centrum på Jerusalem där Jesus dog för allas synder och skuld.

Och alla arabländer runt omkring.

Där är dagens poäng! I Sverige har vi en kristen grund. Vi kallas kristna, som följer ”den vägen”.

I inget annat namn än JESUS finns det räddning!