Kategori: Memoarer

Känslor

Det är sjukt, att ha nära till sina känslor! Bara så ni vet det.

På 70-talet fanns det två stora fototidningar, som jag följde, som senare slogs ihop. Att det blev fototidningar så mycket berodde på att jag inte kunde koncentrera mig på långa texter på grund av värk men bilder kunde jag ta in. ”Aktuell fotografi” och ”FOTO”, om inte jag minns fel. I en av dem vid den tiden fanns ett fotoreportage från ett mentalsjukhus i USA och från den oroligaste avdelningen. Reportern berättade, att det varit så intressant att arbeta där för patienterna hade så nära till sina känslor.
(Senare kom ett förbud att fotografera psykiskt sjuka patienter för de anhörigas skull. Inte för patienternas. OBS!)

I Sverige skall det vara lagom. I debatter skall inte vara något känslomässigt typ ”Rör inte min kompis”. Tyvärr så överreagerar jag. Jag tar åt mig på grund av egen erfarenhet.

Nu har jag lugnat ner mig. Igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Men en Roland Spjuth har skrivit en Gästblogg om försoningen, som jag förstod. Den stämmer med min bibelläsning. Jag har ingen egen teologi. Läs vad det gäller HÄR

Det är mycket fyndigt ord ”Försoningsstriden”. Att den skulle blossa upp igen kunde väl ingen ana. Men den finns på Stefan Swärds blogg. Den bloggen följer jag utan att tillhöra Evangeliska Frikyrkan. Eller just därför att jag är så intresserad av varför kristna blir osams så osams, att det uppstod stockholmsbaptister eller örebrobaptister. Som väl är hann jag att fråga en dam på 90 år medan hon levde om hur det gått till i Göteborg med osämjan mellan medlemmarna i Tabernaklet och Saron.

Det är inte lätt att ha nära till sina känslor. Nej, det är inte det samma som temperament. Det är inte det samma som att kunna bli arg även om ilska är känslor. Nej, i fotoreportaget från de allra sjukaste i USA var hans erfarenhet, att de hade nära till skratt eller gråt. Hur sjukt är nu det?

På Skutan f.d. Missionskyrkan och Baptisternas gemensamma ”Bibelsamtal” fick jag ställa mina frågor och fick svar av flera olika pastorer. De svaren har jag kopierat och sparat! Att läsa bibeln är inte det samma som att kunna teologi! Teologi kan vara botten enligt mitt temperament och bedömning. Det är bara det, att jag fick ingen åhörare till min föreläsning i det teologiska bottennappet Om Gud.

”Rör inte min kompis”! Är det fel att känna för Niklas Piensoho och Sofia Camnerin? Är det fel att bli upprörd? Jo, jag ser, att en text skall beröra men jag får inte bli arg, som på denna sega debatt, som följde efter detta vad Niklas Piensoho egentligen sagt.

Jag tillhör sen år 1970 en stor Pingstförsamling, Smyrna i Göteborg men inte på grund av teologin. Från Majornas Missionskyrkan har jag fått en vänlig inbjudan att vara med och fira deras 130 år som församling och att kyrkan redan är 50 år, som byggdes år 1963. De firar nu och jag blev vänligt mottagen, så fort jag kom till Göteborg år 1966.

Hur skulle det vara att läsa Psaltaren i bibeln och kolla deras känslor? Det var sällan lagom. Jo, jag har blivit minst sagt upprörd över hur Sofia Camnerin blivit uppfattad i Stefan Swärds blogg. Jag ser fram mot en försoning. Både med subjekt och objekt.

Den objektiva försoningsläran Del 1 av Olof Edsinger i Bloggen: EFTERKRISTUS.NU

Upprättad

Det är en sak att längta efter upprättelse och en annan att få den. Det är en sak att hålla fast vid en hägring – en annan att kunna nå dit. Bilden av Missionsskolan på Lidingö finns kvar på näthinnan. Det kanske beror på mitt intresse för bilder. Det kanske beror på bildminne. Med åren som går tonas bilden ner och förväntningarna blir mindre och mindre. Det kanske inte var det bästa att stå efter för min del? Kvar är andras doktorsavhandlingar i teologi. Det var liberalteologi, som smög sig in lite pö om pö. Jag har lärt mig ett nytt namn utanför Svenska Missionsförbundet, som var mitt i barndomen och ungdomen: Rudolf Bultmann…

Diagnoserna som jag fick för livet år 1956 har hindrat mycket av min framfart och jag har klagat. I svar på ett av mina klagande brev stod det, att det kanske inte var bra att sparka sig blodig mot en mur. Det kanske var bättre att gå runt den. Ordagrant kan jag inte citera ur läkaren brev. Ibland rev jag det, som påminde om min förlust.

Så kommer frågan vem som har tolkningsföreträde. Det är ett ord, som jag lärde mig av präster i nätdebatter. Då år 2000 var det helt nytt för mig med samma bibel i Sverige som 1917 års översättning. Hade de översatt så fel tidigare? Blev försoningen annorlunda genom Svenska Bibelkommissionens 30 åriga översättningsarbete? Jag för min del vet i vart fall om en preposition, som blivit fel :-). Det var missionär William Bergling som påpekade i början av 70-talet. Och där började mitt intresse för upprättelse! Språket var inte oväsentligt. Bräderna i tabernaklet skulle vara genomborrade. Det skulle inte hållas ihop av något som satt utanpå! 2 Mos 36:20 –
(Tillämpningen var att kristna skulle vara ”genomborrade” av Guds ord.)

Det var bara att fortsätta att tro på hur noga Gamla Testamentets texter hör ihop med Nya Testamentets. Jag är upprättad i Kristus på ordets grund! Det bildspåket återkommer på annat sätt än genom två fotstycken av silver. Det har gått många år sen jag fick undervisningen om att jag tillsammans med andra som tror på Jesu försoningsverk är upprättade och har lika värde (lika mått på varje bräda i tabernaklet).
”Vi är ju den levande Gudens tempel.” 2 Kor 6:16

Gäller inte detta vare sig jag är medlem i en Missionskyrka eller i en Pingstkyrka?
Vem får vara medlem i en Pingstkyrka? Jag följer Mikael Karlendals blogg…

Vem får vara medlem i en Pingstkyrka?

Vem tolkar försoningsläran rätt? Jag följer Stefan Swärds blogg…

Vem tolkar försoningsläran rätt?

Och svårare fråga än så: Har jag förlåtit andra, som Gud förlåtit mig? Igår kom ett nytt nummer av Tidningen Evangelium ut. Översättningar är inte lätt!

Har jag förlåtit andra som Gud har förlåtit mig?

Gud som ende byggHERREN

Gud som ende byggHERREN
En kort koncist sammanfattning av vad bibellärare visat mig under åren. Under alla åren har jag haft möjlighet att pröva deras undervisning mot bibelns texter. Jag som kvinna undervisar inte utan berättar bara vidare vad jag hört och sett.

Allt som behöver göras för detta kyrkbygge i vår tid är redan gjort. Grunden är redan lagd. Måtten är redan givna. En person får varken vara bredare eller högre än någon annan. Ingen kan breda ut sig på den svagares bekostnad. Ritningen till kyrkbyggen är given en gång för alla. Sida vid sida står vi upprättade i Kristus med all kvistighet, som finns i materialet från början. Det är Gud själv som drar över allt med sin härlighet och nåd. Likt guldet.

Detta går att begrunda noga från 2 Mosebok kap 26:15-30. Det var två fotstycken av silver. Ingen kan stå på ett ben i längden och bara hålla sig till Nya Testamentet. Grunden för upprättelse sätts under vårt liv inte som en sort lära utan som försoningsgrunden av blod genom ett givet offer.
Vi är den levande Gudens tempel, om vi låter oss uppbyggas på den givna grunden!
1 Kor 3:17, 1 Kor 6:9, 2 Kor 6:16

Varför får då inte prästen breda ut sig på den svages bekostnad?
Svar: Därför att prästen är upprättad på exakt samma grund – två fotstycken av silver bildligt talat. Det är ingen värdeskillnad mellan de två fotstyckena. Ingen kan som sagt stå på ett ben i längden. Och guldet bjuder Herren på. Det är hans nåd alltsammans att vi blir rättfärdiggjorda genom tro på Jesu död och uppståndelse.

Varför skall inte någon kunna sticka upp högre än alla andra?
Svar: All kunskap och vishet finns i Kristus enligt Efesierbrevet kap 1 och Kolosserkapitlet 2. Allt finns givet i Kristus för alla, som vill stå där!

Det står mycket om män i bibeln och skillnad i tjänster. Män har mer muskelmassa för att kunna bygga upp den raserade muren igen. Se Nehemja kapitel 3. Var och en byggde upp vid sitt hus och sträckan därifrån.

Sen kommer dessutom Jesu undervisning i en liknelse om tio jungfrur. Den helige Ande förebildas ofta som olja. Det finns helig ande i bibeln men måste finnas i ens liv också. Det gäller att inte bli överrumplad av brudgummens ankomst, när det är dags för bröllop!

Diagnosen syndare

Äntligen föll polletten ner! Det är en hemsk diagnos: syndare!
Jag hör inom mig författaren Lena Anderssons perfekta recitation från Marcus evangelium i programmet ”Sommar, sommar” för några år sen.

Vadå synd viskade den lame knappast hörbart mer än för lärjungarna i närheten. Jag har väl inte syndat mer än någon annan?

Ur Markus evangelium kapitel 2
9 Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? 10 Men det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder.” Och han sade till den lame: 11 ”Till dig säger jag: Stig upp, ta din bädd och gå hem!”

Kan det vara så att nu kommer fortsättningen av Lena Andersson? Vem var det som skulle förklara begreppen synd, rättfärdighet och dom?

Med Gud in i tankelättjan

Äntligen föll polletten ner. En människa kan bli stigmatiserad med en diagnos men inte fatta innebörden av diagnosen! Är det inte läkarens uppgift att förklara hur det gått till att fastställa diagnosen och berätta om hur symtomen fungerar? Är det inte patientens sak att fatta om det stämmer eller inte?

I min egen sjukjournal från år 1956 står det, att jag fortfarande inte har någon sjukdomsinsikt efter många veckor.

Det är allvarligt.

JAG ÄR och jag var

2 Mosebok kapitel 3
11 Men Mose sade till Gud: ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?” 12 Han svarade: ”Jag är med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg.” 13 Då sade Mose till Gud: ”När jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? vad skall jag då svara dem?” 14 Gud sade till Mose: ”Jag är den Jag Är.”
(Svenska Folkbibeln)

Idag skall jag berätta om en god vän, som blev utsatt för andlig våldtäkt gång på gång som sexåring. Hon var duktig att läsa redan då och klarade gamla lässtilen i bibeln. En gammal kvinna, som var blind bad henne läsa om de grymma krigen i Gamla Testamentet varje gång. Särskilt om Gideon. (Historien om den gamla kvinnans olyckliga kärlek till en Gideon var inte synlig för ett barn men blev berättad senare i livet av andra vuxna.) För detta högläsande fick hon en 25 öring. Det var mycket pengar år 1942.
Konsekvenserna av detta blev att barnet tackade och tog emot pengen men ville aldrig någonsin ha en sådan grym Gud som sin.

Karin blev bara 70 år och var en klasskamrat under realskoletiden i Trollhättan. Karin var under utbildning till sköterska på Restad Sjukhus, där jag utsattes för en psykisk våldtäkt upprepade gånger. De konsekvenserna har lett mig att söka tröst i bibeltexterna tvärtom.

Helfigur 1955104Eleven år 1955 jag var…

Jag har fått lära mig att texterna i Gamla Testamentet hör ihop med texterna i Nya Testamentet. Jag har fått inpräntat, att Guds löfte så många de är har i Kristus Jesus fått sitt JA och sitt AMEN =ske alltså. Så det som står att läsa om i Gamla Testamentet gäller fullbordat i Jesus Kristus. Den som vill ta emot gåvan får den av bara nåd.

Så likaväl som Mose fick ett möte med Gud, så har jag fått det. Lika väl som Mose fick presentera allt han inte kunde likväl har jag fått komma med allt, som jag inte kan. Detta är en upprepning. Så länge som jag blir frustrerad över olika tolkningsmodeller ända till rena villolärorna, så kommer jag att repetera att summan av Guds ord är sanning. Inte en av olika sanningar.

Mose är en förebild till Jesus. Mose gick på Guds befallning mot Farao med sin begäran:
”Släpp mitt folk, så att det får fira gudstjänst med mig i öknen.”
Jesus gick emot Djävulen i öknen och på korset. Jesus har sagt sitt:
”Släpp mitt folk!”

En enskild liten människa får också gå emot fienden med en begäran:
”Släpp mitt folk!”
Där är hemligheten i att tro på vad bibeln förkunnar. Om det är en man eller en kvinna, som får berätta om denna hemlighet har ingen betydelse. Eller barnen eller de förståndshandikappade…

***

Jesus använde namnet JAG ÄR om sig själv vid flera tillfällen. Det kommer inte fram i hans ”Det är jag, den som du talar med.” Joh 4:25 och på andra ställen i Johannesevangeliet. (se noten i NT 81)

Det gäller i vår tid att damma av gamla biblar och psalmböcker! Det gäller att be om den helige Andes ledning över KYRKAN, som är församlingen, som är Kristi kropp.

”Ingen vet om det svåra jag sett…”

Detta får bli en ny blogg tack vare dig, som läst någon av mina gamla bloggar:
”Språkförbistring”
Via den bloggen kom jag till Andreas Holmbergs länk Andliga sånger. Sen var associationerna igång. Tack Andreas!

Så fortsätter jag mitt berättande om allt på en gång i vanlig ordning. År 1955 på Göteborgs Sjuksköterskeskola skulle första årskursens elever avsluta med program för de äldre eleverna. På den tiden hade jag gott självförtroende och trodde, att jag kunde sjunga. Så jag fick tillstånd att sjunga:
”Nobody knows…” på dålig engelska.

Det var min favoritsång och kurskamraterna stod ut med övningarna. Vem kunde ana, att jag någon månad senare eller ett par skulle drabbas av diagnosen manodepressiv för livet i alla papper?

Det är lättare kanske att missförstå mina ambitioner nu än att försöka förstå dem? Vad vet jag? Två dagar har gått snart sen jag lämnade en CD till inspelningsstudion på Stiftelsen Gyllenkroken av Charlie Norman kallad ”En salig röra”. Eftersom jag blivit stämplad för livet av en diagnos, så föreslog jag ”Nobody knows” som lite bakgrundsmusik. En liten slinga någonstans kanske till vad jag sett av lidande? Inspelningen av min berättelse hade skett tidigare på före detta Restad Sjukhus avdelning 10 B där de allra sjukaste fanns. Och dit jag kom av en obegriplig anledning frivilligt.

För det är detta projekt som det handlar om för min del. 20 år har gått sen den stora psykiatrireformen då före detta inlåsta patienter från mentalsjukhus plötsligt skulle få eget boende och frihet i olika samhällen och städer. De som har de tyngsta psykiska diagnoserna finns kvar i frihet men i stället finns en övertro på farmaca. Glöm inte deras lidanden! Sopa inte under mattan den mörka historia, som funnits i Sverige, när sjuka kunde få vara inlåsta år efter år utan tillgång till promenader i frisk luft! Jo, det fanns en rastgård med en tre meter hög mur av rött tegel utan fönster att ens titta genom till friheten utanför.

Jo, jag skämtar ofta och är glad. Det syns inte i bloggar kanske men jag tycker själv, att jag varit politiskt korrekt under inspelningen, som inte berättade om honom, som kom från fadern och gick tillbaka till fadern. Det har med himmel att göra. Tydligare än så tänker jag inte vara. JA skall vara JA och NEJ skall vara NEJ enligt honom.

Ärkebiskopen är inte tydlig.

Ingen vet om det svåra jag sett

Kvinnlig ärkebiskop

Vaknade lite omtumlad i tankesystemet. Det var inte lite, som rörde runt i huvudet igår. Så kom den gamla tanken:
”Jag är väl inte klok, som berättade detta? Hur skall jag kunna reda ut detta sen?”

Det var nämligen så att massor av mina minnen från det förflutna skulle berättas inför en kameraman och filmklippare, en ljudtekniker och en projektledare. Jag skulle svara på frågor och berätta men frågorna skulle klippas bort och min berättelse bli kvar. Jo, jag är 77 år och frustrerad över att min historia skall glömmas. Eller att jag glömmer den själv. Ändå mer snopet.

Så jag skulle vara politiskt korrekt i två timmar minst och inte tala om varken Jesus eller Gud. (Plats för skratt, som jag har så nära till!)

Prästen Dag Sandahl har bloggat i vanlig ordning och jag har varit kvinnligt nyfiken och läst. Det har ju hänt revolutionerande saker inom Svenska Kyrkan. Först har jag druckit gott morgonkaffe. Sen ler jag. Han skrev bland annat:

”Lite roliga kommentarer ska vi nog fälla om Dagens Segloras chefredaktör, en fromsint missionsförbundare som uppträder med levande ljus så fromsint puttinuttigt som bara gamla missionsförbundare kan få till det. Han var nöjd med ärkebiskopsvalet. Det förekommer också i media en hel uppsättning andra kommentatorer, som kan misstänkas ha det gemensamt att de inte söndag förmiddag återfinns i församlingens gudstjänst.”

Plats för skratt igen. För jag har då aldrig varit en fromsint missionsförbundare och detta skamliga beteende, som jag haft från min sida finns nu på film. Jag har protesterat högljutt utan att bli trodd! Jag har skrivit till Medicinalstyrelsen redan i 20 årsåldern och frågat på behandlingen av psykiskt sjuka! Ja, de som har hjärnkoll kan svara vänligt! De kan även fromma missionsförbundare tydligen. Det hör däremot inte till mitt förflutna inom Missionsförbundet.

Mot rektorn på Missionsskolan Lidingö William Bredberg har jag inte betett mig uppkäftigt utan var mild och go och tog emot deras ”nej” till att få utbildning. Jag sa inte emot näste rektor heller, som föreslog mig att utbilda mig till något annat först.

Det borde prästen Dag Sandahl veta, att det finns kvinnor, som inte blivit pastorer och en som klarat att vara politiskt korrekt i två timmar igår.

Ingen vet om det svåra jag sett…

Känd av Gud

Jag är känd av Gud och detta är min trygghet. Jag är ingen kändis däremot och vill inte bli det heller. Mina vänner vet, att jag pratar om många saker på en gång. Hoppar från ämne till ämne utan hänsyn till lyssnaren. Hinner du med?

Detta är en personlig blogg. Det går inte att tvinga in mig i ett fack för då blir jag frustrerad. Är jag utbildad inom sjukvården? Ja. Har jag varit patient? Ja. Måste jag skriva på ett sådant sätt att antingen personal eller patienter känner sig trygga i var jag står?

Där är jag nu ambivalent som från början. Min far var företagare i liten skala och folkpartist. Det var på den tiden Folkpartiet var mer som Kristdemokratena var i början. Eller också var han själv mycket tydlig i sina kristna värderingar, så det politiska partiet passade honom då. Min storebror var lika övertygad socialdemokrat med samma kristna värderingsgrund. Jag hade fullt förtroende för båda och blev politiskt ambivalent från början.

Nu gäller det sjukvården och mitt fulla förtroende för den från början. Jag var personal och ville förbi det. Sen blev jag patient och fick en chockupplevelse. Nu har det gått närmare 60 år sen dess och jag är ambivalent inte bara politiskt utan även när det gäller sjukvård.

En dag var jag tvungen att tänka ifrån andra hållet än mitt som patient, kränkt och skadad på djupet.

”Gå högre upp!”

Så skrev f.d. överläkaren på Restad Sjukhus till mig och berättade om sin situation med 340 patienter, personal att vara ansvarig över och ja, det var en orimlig arbestbörda. Där är jag nu och kan läsa om hennes långa brev om och om igen hur personalsituationen såg ut då. Där är jag nu ambivalent mellan att själv vara före detta personal och själv vara 20 år och bli patient. Alla patienter låg i bälte på nätterna på den avdelning, som jag fick lära känna år 1956. Det var den oroligaste avdelningen och hade enligt statistik upp till 50 patienter. Jag såg inte alla. Jag såg bara en enda vakande sköterska på natten.

Får jag lov, att berätta min historia? Får jag lov, att tro på en dialog mellan den tidens personal på sinnessjukhus och mig som patient med svåra minnen?

”Gå högre upp!”

Det var inte sjukvård bara eller brist på sjukvård. Det var politik också. Så fick jag en ny backlash, när Tidningen Trollhättan/ELA hade en artikel den 22 augusti, att det ju gått 25 år sen sjukhuset lades ner och att vi bör glömma och gå vidare. Till vad? Vem bestämmer, att det räcker med 25 år för att glömma vad som förekommit inom mentalsjukvården av själsliga övergrepp? Jag följer inte ”Fångarna på fortet”. Undrar bara i mitt stilla sinne vad ett sådant underhållningsprogram kostar och om jag måste vara med att betala? Plötsligt blir jag politiskt intresserad av vart alla pengar tar vägen. Plötsligt får jag intresse för alla projekt och vad de kostar. Vem följer upp alla goda projekt?

Så lever jag mellan stolarna igen där jag fallit gång på gång förut. Jag är utbildad inom sjukvården och har varit patient på båda sidor det vill säga psykiatri å ena sidan och ortopedi/kirurgi å andra. Journalerna är inte jämförbara.

Vad vill jag sagt? Jo, jag är känd av Gud! Där finns min trygghet genom allt. Jag måste gå högre upp! Han vet vilken väg jag vandrat. Han känner mina tankar och ser om jag är stadd på en olycksväg. Han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull…
Kanske det blir bibelhänvisningar till kvällen?

Här kommer lite förhandsinformation. Jag har gått högre upp och lyssnat på sjukvårdspersonalen! Jag har lyssnat på patienter – de allra mest stukade, som inte orkade leva längre. Jag har lyssnat på mig själv. Andra har lyssnat på min historia om och om igen och nu spelat in den på plats f.d. Restad Sjukhus avdelning 10 B = ”stormen”. Detta hände den 12 september 2013.

En kille som aldrig sett mig tidigare har klippt ihop, klippt ner en och en halv timmas speltid till 30 minuter. De minuterna har jag fått se tillsammans med honom, projektledaren på Gyllenkroken och Martin, som skött ljudet så perfekt. (En annan Martin min yngre bror är en av huvudpersonerna i filmen genom vad han betytt för mig den gången särskilt.)

”Gå högre upp!”
Det rådet har jag fått i ett annat sammanhang också när jag ramlade mellan stolarna. Då gällde det teologi och motsättningarna mellan ”Bibeln på mina egna villkor” och att ha respekt för summan av Guds ord.

Det är egentligen ett mycket bra råd: Gå högre upp!

Hela människan

Idag är sista dagen för Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Göteborg-Posten har med en bilaga för hela programmet i god tid innan. Svenska Kyrkan har en egen tidning som heter:
Hela människan

Så går det bra att gå igenom programmen och välja dag och författare. I fjol gick det bra att sitta hemma och följa Förlaget Recito via datorn. Där går varje författare ut med sin bok på egen risk och fick 10 minuter att presentera den på.
Förra året fanns Ulla Karlsson på Förlaget Recito med sin bok:
Människa du är någon
Ett citat från reklamen i ”Liten upplaga.se” som säljer boken:

”Våren 2011 skrev prästen Ulla Karlsson två uppmärksammade artiklar i Kyrkans tidning, där hon ifrågasatte syndabegreppet och Jesus försoningsoffer. I denna bok fördjupar och vidareutvecklar Ulla Karlsson de tankar som ligger till grund för hennes artiklar. Titeln «Människa du är någon», syftar på den upprättelse Ulla Karlsson menar att många människor är i behov av idag. Under alla lager av självförnekelse bor det en kraftfull, stark och strålande varelse som bara väntar på att komma fram och visa sig i världen. Ta fram den människan! Människa du är någon!”

Reklambyråer kan åstadkomma mycket! Se människan
Detta är Svenska Kyrkans reklam på stora Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Gå igenom hela programmet och välj vilken författare du vill se och höra! Se människan!

Tänk, om det var det jag ville också när jag läste om reklamen:
”Fånarna på Restad” Se människan! Vad syftar Svenska Kyrkan på genom att använda bibelns kända ord om Jesus, ”Se människan”?
Vad syftar reklamen för tävlingar på egentligen på Restad Gård? Att vi måste ha roligt nu och glömma det som varit?

För min del hamnade jag i Länsstyrelsens register över att ha en sinnessjukdom år 1956. Efter fem år skulle jag fortfarande skaffa läkarintyg av psykiatrisk skolad läkare två gånger om året över mitt hälsotillstånd för att få ha körkort. Denna akt blev synlig nu tack vare ”Fånarna på Restad”, som vi skall glömma men leka själva.

För min del har jag vandrat tillsammans med Josef och haft honom som föredöme under alla år. Vi har gått sträckan från Dotan till träldomen i Egypten om och om igen. Jag har varit tillsammans med honom i Potifars hus med lögnerna och konsekvenserna av Potifars hustrus lögner. Josef flydde frestelserna men fick oskyldigt fängelsestraff. Se människan!
Josef klagade aldrig och försvarade sig inte. Josef är en förebild till Jesus.
1 Mos. 37 – 50

Se människan – en korsfäst Gud!

Det är farligt att glömma historien bakom ”Se människan”.

Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln. Pilatus sade till dem: ”Se människan!”

Om en präst inte fattar varför Jesus måste dö för våra synder hur skall då förklaringen gå ut till lyssnarna?
Joh.19:5

Måndag morgon ställer jag frågan igen och igen: Vilket budskap har kyrkan? Kan det bli mer tvetydigt än årets information om bokmässan September 2013 Göteborg Se människan SVENSKA KYRKANoch porträtt av Jonas Gardell?

År 2003 hade SVENSKA KYRKA sitt stora genombrott med TV-gudstjänst från Bok & Biblioteksmässan och f.d. ärkebiskop K.G. Hammar.
Resultatet av den teologin presenterades i boken: ”OM GUD” där alla klassiska berättelser från Gamla Testamentet bryts ner och tas ur sitt sammanhang till Jesus.
Se Lukas kap 24:13 –
Författaren till boken om Gud är Jonas Gardell.

Finns det ingen, som vågar gå ut och be om en sund bibelundervisning? Det är Jesus som blev människa. Det är honom vi skall se på!

”Se människan”

Är det sant att blivande ärkebiskop inte ens kan svara på frågan om Jesus som Gud till skillnad från någon annan religion med en profet?

Bakom låsta dörrar

19 På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” 20 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren. 21 Jesus sade än en gång till dem: ”Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” 22 Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: ”Tag emot den helige Ande! 23 Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.”Ur Johannesevangeliet kap 20

Gör ett annat försök idag och vänder på ordningen i denna bloggpost: Bakom låsta dörrar. Det kanske blev alltför långsökt annars med Sebulon – en av de tolv.
Bibelns sammanlagda budskap är, att välsignelsen gått genom en mans kropp till alla människor. Abram hade brutit upp och lämnat ett område vid Kaldeiska Ur fullt av avgudadyrkan. Sen höll han fast vid denne ende Gud och det omöjliga löftet om en son. Jag upprepar detta gång på gång, att få en son med en ung kvinna var inte omöjligt! Så föddes Ismael genom Hagar. Den grenen fick också möjlighet till Guds välsignelse. Men den omöjliga frälsningen från synd går via ett orimligt löfte om en son genom Abrahams hustru Sara, som inte kunde föda barn längre på grund av sin ålder 90 år.
Där divergerar möjligheterna till frälsning/räddning genom tro!

Där går denna räddning genom låsta dörrar till slut till skräckslagna lärjungar!
Jesus går fortfarande genom låsta dörrar med sin frid, som övergår allt förstånd! Det är min poäng med den gamla, tragiska historien om Restad Sjukhus, tvångsvård, bälte för alla på den avdelningen som jag kom till. Bälte varje natt och tvångssprutor för den som ifrågasatte!
Jesus fanns där bakom låsta dörrar, innan jag kom dit och visste hur de sjuka led!

Detta är bibelns sammanlagda budskap, att Gud steg ner och berättade för Mose, att han sett fångenskapen och lidandet. Tiden var inne för en befrielse! Mose var en av alla människor, som inte klarat av att behärska sitt temperament! Inget gick att få ogjort! Då presenterade sig Gud för honom i öknen med sitt namn: JAG ÄR DEN JAG ÄR och Mose fick presentera sig med vem han var, som inget kunde. De två fick ett möte. De två fick en relation och ett samarbete till befrielse för ett helt folk!

Den vägen går välsignelsen genom tro och lydnad. Inte hipp som happ. Frälsningen kommer genom judarna, sa Jesus långt senare. Varför det inte blev genom Josef utan just Juda stam är intressant. Gud väljer ut vem han vill utan förtjänst. Och mörker skall inte förbli där nu ångest råder, står det i profetian om Sebulons land och Naftalis trakten utmed havsvägen…

Så här kopplar jag mina associationer till boken:
En mentalsköterskas berättelse BAKOM LÅSTA DÖRRAR på femtiotalets mentalsjukhus
skriven av Inga-Lill Strand

Det verkar som att personalen inom mentalsjukvården också är rädda och har all anledning att vara på sin vakt. Blandningen av sprit och tabletter är livsfarlig för alla! Blandningarna blir fler och fler, värre och värre. Skräcken i vårt samhälle ökar.

Så alla bakom låsta dörrar behöver få besök av honom, som går genom låsta dörrar och säger sitt: ”Frid vare med er.”
Som jag ser det. Varje människa har fått sitt liv att ansvara för inom Guds löften.

Karta tolv078Löfteslandet för tolv stammar

En fånig dröm

Här kommer den sista akten i mitt lidandets historia. Publiken är liten och sparsmakad. Föreställningen kostar inget. Den är gratis. Så varsågod, Zebulon och Gunilla!

Jag drömde, att vi var i den undantagsstuga, som finns på gården, där min mor var född. På golvet satt en liten puckelryggig mamma med tre små barn runt sig. Det var morgon och jag var inte klädd och kom inte åt att gå till tvättrummet. För vid ytterdörren satt Niklas Piensoho på golvet vit i ansiktet och lutade sig mot dörren. Där var så trångt, att inte lilla dörren till tvättrummet gick att komma åt. Jag var generad över att inte vara tvättad och klädd.
Jag tittade ut genom fönstret åt trädgården till. Där var ett nybyggt magasin, som inte var målat ännu. Min syster ägde allt plus husen från år 1885 och tidigare i närheten. Jag tänkte, att jag skulle kunna hjälpa henne att måla men det skulle jag inte låtsa om.

Sen vaknade jag för länge sen. Minst 10 år sen och drömmar kan man låna ut men får inte tolka. Struntprat! Min ”drömkompis” såg rätt tolkning direkt och hutade åt mig.

Igår kom akten. Det heter så. Jag trodde, att det var ett ärende men det är en akt. Sista akten i mitt lidandes historia. Sen skall jag vara med i ”Fånarna på Restad” med mina stolleprov – leken med de lärde i teologi. Det handlar om försoningen. Är den subjektiv eller objektiv?

Tänk, att detta var sant! I min akt långt ner i någon källare i en låda svår att hitta på Landsarkivet står det tydligt hur stämplad jag blev för livet som 20 åring med en sinnessjukdom! Ja, Barbro Westerholm kunde mycket som läkare och fick uppdrag i Medicinalstyrelsen. (Det var repris på ”Min sanning” igår kväll på TV med henne.) Mina brev dit skall vara diariförda från år 1956. Det tänker jag inte tala om nu som ”Min sanning”.

Det hette sinnessjukdom på den tiden. Det har inget med sinnesro att göra eller någon sinnesrobön. Det har inget med en glad eller sorgsen, trött själ att göra. Det är fråga om makt att bestämma över andra. Maktmissbruk.

Jag fortsätter att vara glad. Och ledsen ibland. Det kan väl inte vara sjukt?

P.S. Jo, om man lånat ut en dröm i en grupp, så får andra bara göra den till sin – bara låna. Sen är den min igen och bara jag har facit till mitt liv. Vill jag kan jag berätta vad som utlöste drömmen. Detta är så uppenbart, om man vet att drömmen lånar personer, som står för något och överdriver det. K visste hur gärna jag vill predika men dörren ut i frihet var blockerad av en predikant! ”Får du inte predika, Gunnel,” sa hon. Jag ville bli mamma och få barn och drömmen överdriver min ryggskada till en förkrymt, puckelryggig mamma med tre barn. Jag ville vara välklädd och redo för dagens uppgifter men kom inte åt tvättrummet. Jag ville inte vara instängd. Jag ville inte vara på undantag(sstuga)! D.S.

Öronmärkt

Denna bloggpost är endast för pastorer! Manliga pastorer. Frikyrkopastorer i synnerhet. Är ni med ni, som kan fikonspråket?
Här är ett citat från en av pastorernas bloggar, som jag följer:

”Därtill kanhända Piensoho är av den ullen att han inte eftersträvar den rakhet som du efterfrågar? Många kristna, och i ingen mindre mån pastorer och ledare är sådana. De fungerar såsom de alltid vill ha någon extra utgång möjlig, och vill inte vara tydliga. Tydlighet tycks skrämma dem.”

Ja, det som är ute på nätet är offentligt och får citeras. Jag skall dessutom berätta, att pastorer kan vara raka.
Så fick jag frågan, när jag var 29 år vacker och trevlig, varför jag inte var gift. Jag svarade som det var, att jag ville bli missionär och det fick gå före.
Följdfrågan kom omedelbart:
– Varför blev du inte det då?
– Jag kom inte in på Missionsskolan.
– Varför kom du inte in?
– Det kan jag inte svara på. Fattar inte varför.
– Har du varit sjuk?
– Ja.
– Jasså! Då är det därför.

Så enkelt med en rak kommunikation och äntligen fattade jag halvsanningarna från rektorn och näste rektor på Missionsskolan. Jag har varit på Restad! Synnerligen obekvämt att vara kvinna med denna prästgen i arvet! Inte nog med det. Jag är stolt över mitt farsarv också en alnsticka, som han i sin tur ärvt av sin far 60 cm lång. En biblisk aln är bara 50 centimeter. Bäddat för teologiska samtal bara det.

I torsdags hade jag med min fars tumstock och Heikki, som skulle öppna ”stormavdelningen” för mig, projektledaren och Martin såg, att den var modell äldre. Här kommer poängen! Jag är fri men ändå bunden! Jag är en öronmärkt slav kvar i hans tjänst. Muren är öppnad utifrån numera. Den är tre meter hög i rött tegel. Jag har mätt den två gånger med min fars tumstock!

Här är poängen. Jag var öronmärkt redan före Restad och hade med sången om Jesus in bland de allra sjukaste, som sällan eller aldrig kom därifrån utan fick vandra runt, runt, runt nära väggarna. Personalen ledsnade på alla söndagsskolesånger och frågade efter Evert Taube. (De sångerna sjungs som allsång visst i min församling på sommaren.)

Här är poängen. Egypten står för träldom. Abraham fick en profetisk uppenbarelse om sin avkommas träldomstid, när han var i dvala och ett sen…
Det som står i bibeln står kvar fortfarande oavsett en otydlig predikan i somras. Det är bara att läsa på och predika frihet för de fångna! Välsignelsen gick både till Ismaels avkomma och Isaks men frälsningen kommer bara genom ett omöjligt löfte för människan från Gud. Den unga kvinnan skall föda en son -jungfrun skall föda en son…teologer kan debattera hur mycket som helst om det omöjliga eller det möjliga för Gud.

”Du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.”

Här är poängen. Jag har syndat och varit bitter och elak mot dem, som höll mig inlåst! Jag är fri från tvångströjan av diagnoser men ändå en öronmärkt slav, som går tillbaka frivilligt och kollar läget. Eftersom muren var tre meter hög hade inte personalen behövt vara så fruktansvärt rädda, när jag snodde nyckelknippan och kilade ut på rastgården. Dörrarna kunde gott varit öppna med tillgång till lite frisk luft! Jag bara skrattade åt eländet en stund den gången år 1956!

Idag finns precis samma rädsla, som personalen hade då att göra fel. Bälte är ingen lösning! Höga murar är ingen lösning! Och trösklar då in i en församlingsgemenskap – hur skall de se ut? Var skall vi sjunga och om vem?

Få se om någon pastor begriper denna bloggpost. Det skall bli intressant.