”Ingen vet om det svåra jag sett…”

Detta får bli en ny blogg tack vare dig, som läst någon av mina gamla bloggar:
”Språkförbistring”
Via den bloggen kom jag till Andreas Holmbergs länk Andliga sånger. Sen var associationerna igång. Tack Andreas!

Så fortsätter jag mitt berättande om allt på en gång i vanlig ordning. År 1955 på Göteborgs Sjuksköterskeskola skulle första årskursens elever avsluta med program för de äldre eleverna. På den tiden hade jag gott självförtroende och trodde, att jag kunde sjunga. Så jag fick tillstånd att sjunga:
”Nobody knows…” på dålig engelska.

Det var min favoritsång och kurskamraterna stod ut med övningarna. Vem kunde ana, att jag någon månad senare eller ett par skulle drabbas av diagnosen manodepressiv för livet i alla papper?

Det är lättare kanske att missförstå mina ambitioner nu än att försöka förstå dem? Vad vet jag? Två dagar har gått snart sen jag lämnade en CD till inspelningsstudion på Stiftelsen Gyllenkroken av Charlie Norman kallad ”En salig röra”. Eftersom jag blivit stämplad för livet av en diagnos, så föreslog jag ”Nobody knows” som lite bakgrundsmusik. En liten slinga någonstans kanske till vad jag sett av lidande? Inspelningen av min berättelse hade skett tidigare på före detta Restad Sjukhus avdelning 10 B där de allra sjukaste fanns. Och dit jag kom av en obegriplig anledning frivilligt.

För det är detta projekt som det handlar om för min del. 20 år har gått sen den stora psykiatrireformen då före detta inlåsta patienter från mentalsjukhus plötsligt skulle få eget boende och frihet i olika samhällen och städer. De som har de tyngsta psykiska diagnoserna finns kvar i frihet men i stället finns en övertro på farmaca. Glöm inte deras lidanden! Sopa inte under mattan den mörka historia, som funnits i Sverige, när sjuka kunde få vara inlåsta år efter år utan tillgång till promenader i frisk luft! Jo, det fanns en rastgård med en tre meter hög mur av rött tegel utan fönster att ens titta genom till friheten utanför.

Jo, jag skämtar ofta och är glad. Det syns inte i bloggar kanske men jag tycker själv, att jag varit politiskt korrekt under inspelningen, som inte berättade om honom, som kom från fadern och gick tillbaka till fadern. Det har med himmel att göra. Tydligare än så tänker jag inte vara. JA skall vara JA och NEJ skall vara NEJ enligt honom.

Ärkebiskopen är inte tydlig.

Ingen vet om det svåra jag sett