Abraham, Isak, Israel Moses

Tänk, att stress är så otroligt smittsamt! Eller är det bara jag, som påverkas av att neräkningen närmar sig dan före dan före dopparedan? Det är stress, stress, stress, som om hela släkten skulle komma och ingenting är i ordning….barn, barnbarn och barnbarnsbarn med respektive, som inte finns en gång.
 
Så är det. Det står den 19:e på almanackan och vem som har namnsdag hade jag glömt. Anna-dagen är förbi och sen kan jag inte så många fler namnsdagar.
 
Igår hade Abraham namnsdag. Idag är namnet Isak och i morgon är det Israel och Moses. Hur kan jag glömma detta i vår avkristnade tid? Och jag som inte är feminist ens och inte tänker bli det! Abraham, Isak och Jakob, som sen fick namnet Israel i sin kamp mot den okände var och är patriarker. Av det ordet kan man visst göra en böjning, så att det blir något fult – patriarkaliskt. Det tänker inte jag göra! Här är det fråga om barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Här är det fråga om tro, som håller genom alla tider. Därför satte jag in min hemmagjorda skiss och gör det igen.
 
Följ floderna Eufrat och Tigris. Eller titta på det stora Egypten. Då blir Betlehem inte ens en liten prick på kartan!
 
 
Här har dom vandrat i tro på en enda Gud. Här finns platserna, när Gud mötte dom på olika sätt. Tron är inte begränsad. Tron är inte instängd. Den spränger alla gränser. Det är inte fråga om en mils vandring. Det är fråga om hundratals och hundratals kors och tvärs.
 
Idag är det Isak. Abraham skickade en tjänare att hämta en brud åt sin son en dag. I bibeltexterna står det, som står. Aldrig mindre men ofta mera.
Far och son- relationen finns gestaltad mer än en gång i mänskliga termer och när allt är som bäst i tro och tillit. Abraham blev prövad till bristningsgränsen kan man tycka. Skulle han klara provet? Går det att tro på en Gud, som inte syns? Går det att tro på en Gud i en storstad med all sin belysning och där ingen stjärnhimmel blir synlig?
 
Tänk, att jag varit i Jerusalem en gång för länge sen i denna mörka årstid före jul och fick uppleva stjärnhimlen en kväll. Jag hittade Karlavagnen till slut men inte på samma plats, som den fanns hemma på landet i kalla, klara vinterkvällar.
 
"Gör såsom Abraham gjorde
 blicka mot himlen opp
Medan du stjärnorna räknar
 växer din tro ditt hopp"
 
 
 

Orgelbyggaren

Det är många år sen, som jag mötte den gamle mannen och såg honom på ryggen i en tom Missionskyrka. Han befann sig i en svår livssituation, när hans älskade hustru hade dött och inget tycktes vara roligt längre. I sin ungdom hade han byggt en piporgel. Den hade också blivit gammal och tjänat ut i hans församling. Det var tid för en ny, bättre, större piporgel. Det kanske inte hade varit så roligt att följa nedmonteringen av ett av hans livsverk. Vad vet jag? Det är bara ett försök nu från min sida att tänka mig in i hans situation.
 
Den gamla orgeln blev till salu och blev köpt så småningom av andra. Det var inte så enkelt att montera upp en piporgel i en annan kyrka, så den gamle mannen fick komma och hjälpa till. Varje pipa skulle intoneras. Alla pipor skulle stämma tillsammans vare sig materialet var i trä eller metall. Den gamle mannen tycktes vara ett med sitt livsverk. Det var inget roligt att bli gammal och icke godkänd längre. Det var svårt, att få det att stämma i en annan miljö.
 
För mig blev det en bra upplevelse med tanke på alla olika medlemmar i en kristen församling, som skall intoneras och ljuda tillsammans. Så många olika pipor det finns i en kyrkorgel! Så många olika register och manualer! Så många olika personligheter det finns i en församling, som skall stämmas efter grundtonen från himlen!
 
Vi närmar oss jul och i bibeln finns det många, många personer, som blivit stämda efter himlens grundton – enskilda personligheter som ljuder rent och klart tillsammans generation efter generation från plats till plats genom budskapet i texterna. Tidlöst och i Guds tid.
 
"När tiden var inne sände Gud sin son….."
 
"Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt….
 
Var glad, var glad, var glad i din herre och Gud….."

Nutid, dåtid och framtid

Vem var 2611?
Den frågan ställde jag i min Blogg den 6 september och sen dess har alla dessa två tusen anonyma döda patienter fått en gemensam gravsten.
Som ett slags upprättelse. Det är nutid. Det är dåtid, att jag som 20-åring fick inblick i deras tragiska situation. Det är ingen framtid utan bara en vacker begravningsplats strax bakom den så kallade stormavdelningen. Det finns tydligen en annan ingång till kyrkogården också, som jag inte upptäckt ännu.
Om den begravningsplatsen kommer det aldrig att bli någon strid. Det är det däremot om Abrahams gravplats. Oavsett att han dog och begravdes för flera tusen år sen. Detta är märkligt. Eller är det inte märkligt alls för vissa anhöriga? Jag kanske måste vara anhörig för att förstå striden om den dödes Abrahams begravningsplats?
 
Nu har jag en orienteringstavla för min egen del. Jag vill veta var jag är i tiden och det är nästan det enda positiva, som står beskrivet om mig i min sjukjournal från år 1956. Det står, att jag är orienterad.
 
Abraham vandrade ut ur ett sammanhang och en släkt som dyrkade solen och månen det skapade framför skaparen. Det går att studera olika folkslags gudsdyrkan under olika tider. Abram som han kallades först och vars namn finns på de gamla stentavlorna fick ett tilltal av Herren Gud att gå därifrån mot en okänd framtid. Det som förväntades av honom var, att han skulle tro bara. Ändå blev han mycket rik under vandringens gång. Och respekterad av andra folks kungar. Hans stora problem var vem som skulle få ärva alla hans rikedomar.
 
Det här med arv är ju alltid ett problem. Det var det då också. Största problemet var, att han närmade sig 100 årsdagen och inte hade fått några barn med sin hustru Sara. Kan någon annan ärva en tro? Det var ju tron på Herrens ledning han levt av hela sitt liv under alla vandringar kors och tvärs. Hur skulle vi kunna klara oss utan kartor? Dåtiden går att följa genom alla platser som Abraham och Sara stannade till på. Nutiden går att följa genom arvingarnas strider om Abrahams gravplats bland annat. Vi kan till och med strida om Abrahams tro. Vad är rätt tro på Herrens ord och vad är fel tro.
 
Visst är detta märkligt! Abraham och Sara fick till slut genom ett löfte av Herren Gud en son Isak. Det var absolut biologiskt omöjligt. Det var övernaturligt.
Innan dess tog Sara till den tidens sed och gav sin man åt sin tjänstekvinna Hagar för att hon skulle föda en arvinge. Och hon födde Ismael.
 
Detta blev ett vägskäl för alla tiders vandrare. Det blev två olika vägar att vandra in på – två obegripliga vägar. Den ena vägen går mot det okända under Herrens Guds ledning. Den andra vägen går mot det kända med instinkter som ledstjärna – stundens ingivelse. Båda vägarna går mot döden till slut. Trons väg leder till evigt liv i gemenskap med Herren Gud. Och innan dess ett liv i frihet under Guds stjärnhimmel, när det är mörkt runt omkring.

Orienteringstavlan

Han kom från Irak och bar ett halssmycke av guld det så kallade uppståndelsekorset. I motsats till krusifixet med Jesus på korset, så är det ett tomrum i korset, som skall vittna om att Jesus är uppstånden från de döda. Om jag inte minns fel, så finns orginalet till detta "uppståndelsekors" i ett stort träkors i Limhamns Missionskyrka i Skåne och konstnären är Leif Tollefsen.
 
Det Bloggen handlar om idag är från ett kort möte på ett sjukhus i korridoren. Han var personal och jag kom gående på två kryckor och var en nyopererad patient. Han sa, att han var tankeläsare. Det gjorde mig nyfiken men jag hade inget att dölja och kunde ställa frågor tillbaka lite senare på söndagseftermiddagen. Det var lugnt på avdelningen och vi satte oss i matsalen.
 
När jag fått veta, att han kom från Irak och dessutom ställt frågan vad halssmycket stod för så berättade han, att Jesus dött för honom och var hans Frälsare. Han tog tillbaka sitt uttryck, att han var tankeläsare och berättade, att han upplevt, att jag också var kristen. Märkligt hur det kunde synas i min ostadiga situation!
 
Där kommer min orienteringskarta in. Jag vill veta var jag är!  Det finns ett då och ett nu. Han var från det kaldeiska Ur vid Persiska viken, där Abram en gång fick sin kallelse att tro på Gud som den ende guden och bryta upp från avgudakulturen runt omkring. I tid skiljer det flera tusen år. Detta var ett märkligt möte för mig. Jag har inte ens ett namn på den tillfälligt anställda mannen på en sjukavdelning för ett par år sen. Hans mormor var från Nineve. Och Jesus Kristus hade dött för hans skull och var hans Frälsare nu.
 
Vi närmar oss jul och ses i Betlehem. Visst är det bra att kunna orientera sig i tid och rum? Visst är det lätt att memorera en karta med så livsavgörande platser som bibelns! Visst är det lätt att tänka in en triangel från Edens lustgård i nuvande norra Irak till Kaldeiska Ur vid Persiska viken å ena sidan och till Gosen i Egypten å andra och baslinjen från Kaldeiska Ur till Egypten.
 
Om det inte är lätt att läsa bibelns berättelser så underlättar det i vart fall att konstatera att platserna finns kvar. Och Jesus är densamme igår, idag och i evighet.
 
 
 
 

Resan

 
 
Snart är det jul. Min Blogg-post var klar men försvann som genom ett tekniskt under. Det är bara att börja om från början med andra ord och andra funderingar. Men allt hör ihop med allt. Jag hör ihop med mitt liv, som ligger bakom av minnen, resor och möten med människor. Så är det väl för oss alla. Andra kan inte styra vilka associationer som flyter upp. Var och en har sin egen referensram. Ingen kan leva livet åt en annan människa.
 
Jag har en enda resa att minnas till Jordanien och Israel. Andra har varit där många gånger. Det är bra med kartböcker och reseguider. Det är bra att veta i vilken tid resan går. Kartorna ritas om. Några av de platser som mitt resesällskap fick besöka julen 1974 går inte att besöka numera.
Vi möts senare i Betlehem.
 
 

Monumentet

 
Som sagt. Jag är min egen webmaster och kan ta bort en Blogg, som jag inte accepterar.
Det gjorde jag med "Monumentet". Det var bättre att vänta tills tidningens uppgifter kom över händelsen. Och att jag lär mig hur man skall göra för att få ett snyggt hänvisningsord "Här" i stället för långa länknamnet. (!) Här har jag berättat om kyrkogården med nästan 2000 anonyma patienter begravda under åren 1906 till år 1957 på Restad kyrkogård.
 
Igår köpte jag TTELA och läser "Minnesten hedrar anonyma döda". På vad sätt hedras dessa anonyma döda? Vore det inte bättre med ett rejält röj inom psykiatrin och studier av Lex Maria? Där står det om att felbehandlingar skall anmälas för att inte upprepas. Vem är det som skall skämmas? Skall jag skämmas över att personalen hade den rutinen att klä av en patient naken och sätta på en patientskjorta och sen lägga i bälte? Skall jag skämmas över att jag ansåg, att det gick att samtala med mig om behandlingen och mediciner?
Skall jag tiga med detta för min familjs skull? Hjälper det att byta namn från sinnessjukhus till mentalsjukhus och sen till Psykiatrisk klinik och tro att allt går rätt till sen mot utsatta, sjuka patienter?
 
Samtidigt läser jag i Göteborgs-Posten om indragningar i vården. Sen några år tillbaka finns det en eller två psykologer på Vårdcentraler. Där skulle tydligen gå att dra in på kostnader. Är det bättre med kemiska preparat att dämpa minnen av olika övergrepp än att någon lyssnar och bekräftar kränkningarna?
 
Ja, billigare för sjukvården eftersom patienten får betala i slutändan.

Stanna till!

Det handlar inte om många minuter att stanna till i dagens jäkt och rädda någon annans dag.
Igår gick jag med min rollaror i snabb takt enligt mina förhållanden och det kom en dam, som kunde gå ändå snabbare så klart. Hon var tydligen på väg till sitt jobb och sent ute.
Ändå stannade hon upp och tittade åt sidan på mig och gav mig en uppmuntran för mitt sätt att gå rak i ryggen. Så enkelt med en liten kommentar till en okänd medmänniska! Så gott det gjorde mig, som nyss bestämt mig för att inte skämmas över att inte kunna gå själv och snyggt!
 
Vi bytte några ord så många som hon hann med och allt kändes så mycket mer hoppingivande efteråt. Jag hann också med många ord utan att vara i underläge – vårdtagare gentemot vårdgivare.  Vi lyssnade på varandra utan att ha sett varandra tidigare.  Än är inte sista ordet sagt, trots att hon skyndade vidare.
 
Vänlighet sprider sig som ringar på vattnet.

Den röda tråden

Det går en röd tråd genom hela bibeln. Bibeln är inte skriven på mina villkor till att tolka hur som helst. Den röda tråden finns kvar idag också, när allt skall tolkas till vår tid.
En teolog hette Rudolf Bultmann och han lärde, om jag fattat rätt, att bibeln måste tolkas till den tid vi lever i. Detta är nytt för mig och lite obegripligt ännu.
 
Som väl är så träffade jag andra män före min bekantskap med teologen Rudolf Bultmann. De var och är män, som trodde och tror på den röda tråden genom bibeln då och nu. Bibelns då började i Edens lustgård och slutar inte i vår nutid utan är vår framtid också.
 
För att människan skulle få tillbaka sin frimodighet och möjlighet att kunna stå inför Herren, så gjorde han kläder av skinn åt Adam och Eva. Allt hade varit gott av det som skapats av Herren. För att återupprätta allt måste det till ett offer i skapelsen. Ett blod rann, annars hade Herren inte kunnat göra kläder av skinn. Finns det ingen olydnad mot Herrens ord, så behövs inget offer, inga kläder att skyla nakenheten med. Den nakenhet, som var naturlig från början inför varandra och inför Herren, blev skamkänslor och flyktbehov från Herrens ansikte.
Det rann ett blod i Edens lustgård och Herren Gud gjorde kläder av skinn.
 
Det går en röd tråd genom hela bibeln, som är obegriplig för den, som inte vill se offret. Det går en röd tråd genom hela bibeln, som är obegriplig för den, som inte ser sitt trots mot Herrens ord och upplever sin nakenhet och sitt behov av kläder. Det var ett trots mot Herrens ord från början. Det finns ett trots mot Herrens ord nu i vår tid.
 
Det finns en gränslinje mellan träldomen under egyptierna då och friheten under Herrens ledning sen.  Den gränsen beskrivs i bibeln som en måltid med ett slaktat lamm och ett blod, som skulle strykas på dörrposten till skydd mot döden. Det går en röd tråd genom hela bibeln genom ett oskyldigt offer och blodet. Det obegripliga kan inte tolkas bort idag, därför att budskapet om trots mot Herrens ord skall gömmas genom flyktförsök. Människan är lika naken ändå hur långt bort hon än försöker fly från Herrens ansikte.
 
Det går en röd tråd genom hela bibeln, att det finns kläder av skinn – kläder som är gjorda på grund av en oskyldigs död och ett oskyldigt blod som rann. Människan kan fortfarande bli klädd av Herren för att kunna stå frimodig inför honom.
 
– Se Guds lamm som tar bort världens synd!
Det var Johannes Döparens utrop, när han fick syn på Jesus en gång.
 
Många säger: "Jag gör så gott jag kan. Sen får Gud göra resten."
Det är precis tvärtom. Herren har gjort allt, som behöver göras för oss, när han gav sin ende son som offer för vårt trots och olydnad mot Herrens ord.
 
Det går en röd tråd genom hela bibeln. "Jesu Guds sons blod renar från all synd."
I Uppenbarelseboken är budskapet kodat:
"Ty Lammet, som står mitt för tronen, skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor och Gud skall avtorka alla tårar från deras ögon."  Upp 7:17  I dom orden finns hemligheten om Jesus som JAG ÄR.
Då och nu och i all evighet.
 

Guds nu

"Det var då det," sa min kusin, när jag påminde henne om hur snabbt hon tvättat alla mina fönster en gång.
"Nu är det som det är," sa en annan på tal om hinder och sjukdomar.
 
Guds då och  Guds nu skiljer sig inte åt, som våra livserfarenheter och kraftresurser gör. Den evige blir inte gammal och orkeslös. Gud är EN i bibelns värld och sen finns det andra gudar. Denne ende Gud sökte efter någon som vågade tro och lita på hans möjligheter att rädda. Denne Gud hittade Abram så småningom och innan dess Noa.
 
För min del läser jag bibeln tillsammans med en kartbok och får de nuvande namnen på floder och riken samtidigt. Sen är det lätt att konstatera, att bibeln är trovärdig. Herrens presentation av sig själv till den desillutionerade Mose var "JAG ÄR DEN JAG ÄR".  Heder åt bibelkommissionen, som satte ut i noter i NT -81 på vilka ställen Jesus kallar sig vid det namnet "JAG ÄR". Det är intressant. Och det syns i grundtexten.
 
Vad hade då Mose att komma med som presentation av vad han var och hade varit? Faraos dotterson, som slagit ihjäl en egytier? Miriams lillebror, som faktiskt blivit räddad ur vassen och från döden? Hur rädd var Mose egentligen vid mötet med Herren, som uppenbarade sig i en brinnande buske? Herren fanns i en eld, som inte slutade att vara en eld!
 
Det var då det. Det är nu det. Herren presenterar sig idag också för oss med orden: JAG ÄR DEN JAG ÄR.
Jag för min del har presenterat mig för honom på samma sätt som Mose gjorde en gång genom att tala om vad jag inte kan.
 
Resultatet av vårt möte blev, att jag fattade, att Gud sagt "JA" till mig. Det är han, som är densamme och kan rädda.

IRL (in real life)

Så snart någon talar ett annat språk känner jag mig utanför. Eller intresserad men inte nyfiken. Eller frustrerad över att inte kunna vara med i samtalet. Jag vill vara med!
 
I debatter om kristen tro, så har jag blivit utanför och frustrerad till max ute i rymden. Hur kan det hänga ihop, när jag har en kristen tro och andra säger sig ha det också?
En präst blev irriterad på mig många gånger och klarade att uttrycka det. Slutklämmen var, att han undrade, om jag var sån i IRL också som ….  ja i rymden där vi alla kan tappa fotfästet mer eller mindre (min egen formulering). IRL är hans kunskaper i förkortningar och i ett annat språk. Så därmed hade han exkluderat mig hurudan jag var och när.
 
Tack och lov!  Det blev kyrkkaffe efter en gudstjänst och jag satte mig hos en före detta arbetskamrat. Han presenterade en ung, vacker tjej som sin blivande sonhustru och mig vid mitt namn. Nu vet jag vad IRL "i verkliga livet" är för något!
 
 – Det är jag som är god_cares, sa hon.
 
Så intressant att få möta en signatur livs levande i IRL och dricka kaffe tillsammans! Och fira gudstjänst i samma församling och ha samma tro!
 
Det gäller att ha en hotmail-adress tydligen för att få lite fotfäste här.  Visst "sol" fanns i en debatt och "sol" och jag hade våldsamma debatter en gång i tiden, eftersom bara jag tolkar bibeln rätt (självironi). En kväll lyste hennes gröna lampa i detta systemet. Jag hade aldrig chattat tidigare så detta hennes "hej, är det du," blev en glad överraskning. "Sol" fick en presentation här precis som Maja fått. Och nu har jag fått en egen Bloggpost i Majas bibelblogg.  "Till Gunnel"  http://majasbibelblogg.blogspot.com/
 
Det behövs bara ett enda ord för att jag skall trigga igång: "bibelsajten" "bibelblogg" eller två "Om Gud"
Just boken "Om Gud" har gått ut i 50 – 100 tusen exemplar, så jag borde kunna få ange sidnummer och hänvisningar. Jag är också beläst men på ett annat sätt med bibeln först och aldrig utombibliska, nerbrytande infallsvinklar. Jonas Gardell är mycket kunnig i mytologi. Det finns sanna och falska myter men läran om Gud är sann och det berättande, som gick vidare bland Israels folk fick inte vara några sagor. En profet skall kunna prövas under sin tid i verkliga livet och i kommande tider som nu.

Integritet

Maja är en rikti´ Maja och har integritet. Jag fick lov, att länka till hennes Blogg och fick svaret, att så går det ju till. Visst, men jag hade inte tänkt Blogga eller länka till andras Bloggar. Däremot är jag debattglad. Det är männens revir att debattera. Sällan att de släpper in mig med mindre än att de får undervisa i faderlig ton. Mitt temperament passar inte för en sån överlägsenhet.
”Sakta för han moderfåren fram” och än är inte jag saktmodig.
Maja har satt myror i huvudet på mig och min intelligens räcker inte till. Det är väl därför som jag inte begriper KG Hammars teologi och att Maja vurmar för honom. Dom två är inte bara intelligenta utan intellektuella också. Jag har lite sunt bondförnuft, tror jag. Och det är väl på grund av mitt häftiga temperament, som jag blir rasande på Jonas Gardells teologi och exegetik. Det är en sak att 3-4 % av befolkningen har en homosexuell läggning men den skall inte styra Svenska Kyrkans hela bibeltolkning! Den skall heller inte styra Svenka Missionskyrkans hela bibeltolkning!
Nu var det sagt. Ur en debatt citerar jag detta. ”Jag är glad att det finns en person där “på andra sidan” som Michael Helders. Han har det som de allra flesta som skrivit här saknar: integritet.”  (Ur kommentarerna i Mikael Karlendals Blogg)
Det har jag också men blev inte nämd. En gång var jag mycket ung och tonåring på sista versen. Då lyssnade jag på mina bibellärare i Svenska Missionsförbundet och glömmer inte den viktiga undervisningen. Gunde Raneskog, som hade undervisningen i Nya Testamentet det året sa, att Jesus alltid hänvisade till vad som står skrivet om honom (Jesus) i skrifterna det vill säga det vi kallar Gamla Testamentet.
Citaten ur bibeln ”Som det står skrivet” eller ”enligt skrifterna” var ord, som är inpräntade i mig.
Så jag hängde  på låset till bokhandeln den morgonen som Jonas Gardells bok ”Om Gud” kom ut. Jag hade fått veta, att det var hans teologi som gällde. Jojo. För vem? Boken är såld i  många 1000-tals exemplar och har inte en enda hänvisning om Jesus till Nya Testamentet – Jesus som lammet som blev slaktat – lammet som tar bort världens synder. Lammet som är herden som är livets vattenkälla……
Nu var det skrivet. Teologi och exegetik får inte se ut hur som helst. Bibeln är inte skriven på mina villkor. Nu är det skrivet.

Majas ”tänk”

Majas "tänk" är omtumlande för mig. Och nyttigt. Att vara ute i rymden innebär många överraskningar utanför den frikyrkliga miljön på jorden med förankring i himlen. Inte alla rör sig som fisken i vattnet bland alla förkortningar, som byts till andra förkortningar som till exempel mitt SMF till SMK och BV till … ja, det har jag glömt redan.  Vem vet vad BV står för eller gjorde? Jo, Bibeltrogna Vänner. Dom vännerna har intresserat mig mycket, fast jag inte känner någon och fattar vad som är unikt med dom, som inte är unikt med mig.
 
Maja hittade jag i Stefan Swärds Blogg. Hans vänner tillhör ÖM före detta och numera EFK. Kolla! Jag skulle kunna skriva en hel Blogg med förkortningar på hur dom kommit till eller blivit andra. Örebromissionen skiljer sig i "tänket" från dom i Stockholm, där dom i Stockholm kallades "stockholmsbaptister" för att kunna skilja sig från örebroarna. Fast det är inte deras städer, som påverkar sättet att tolka bibeltexterna utan något annat. I Stefan Swärds Blogg träffas många profiler, stofiler och anonyma och har synpunkter på rätt bibeltolkning. Där hittade jag Maja och läste hennes avvikande meningar – avvikande från vanligt frikyrkotänk. Ja, det är ett storstadstänk måste jag skriva, för jag hinner inte med. I Stockholm är tempot så mycket högre än för en lantlolla, som jag är.
 
Maja har en idol i vart fall ett idolporträtt i sin Blogg på KG Hammar och gillar Jonas Gardell. Det enda Maja och jag har gemensamt är, att vi har gått ur SK. Nej, det var väl ändå inte rätt förkortning? Jag måste läsa på bättre.