Det är som det är även om det stämmer. En gång fick jag ett vykort med förklaring på mitt namns betydelse. Det var inte roligt att läsa. ”Hon gör så gott hon kan, men det blir så fel…” Ungefär så stod det att läsa. Och jag blev förnärmad. Så klart.
Nu har det hänt igen, att jag gett mig in i en debatt, som jag inte begriper. Jag kommer bara med mitt och vill vara med någonstans. Det är ingen ursäkt, att jag inte kan olika språk eller översättningar. Det finns andra som kan. Jag skulle kunna lyssna bara utan att lägga mig i. Det gäller ”Blessed – tacksam eller välsignad” i Fjärde väggen.
Som jag tänkte:
Jag har lyssnat på teol.dr Seth Erlandssons jämförelser i olika översättningar av hebreiskan till svenska och minns dessutom. Jag har läst om hur svårt det är att översätta och hitta rätt betydelse. Detta är mycket intressant. Det är inte min mening att såra den som arbetat med översättningar.
Ordet gäller ”välsignad” nu och jag citerar några rader ur Svenska Folkbibelns översättning av 1 Mos 18:18
Av Abraham skall det ju bli ett stort folk och mäktigt folk, och i honom skall alla folk på jorden bli välsignade.
Bibel 2000 har denna översättning:
1 Mos 18:18
Abraham skall ju bli ett stort och mäktigt folk, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som han har fått.
Det blir stor skillnad på innebörden. För min del kan jag inte hebreiska och inte exegetik. Däremot har jag rätt att känna intuitivt och bedöma andemeningen tillsammans med summan av Guds ord. Allt som behöver göras för att vi skall kunna bli välsignade har Gud själv gjort genom att ge oss sin son Jesus Kristus. Det är gjort, som behöver göras! Välsignelsen är given en gång för alla genom Abraham.
En av mina bloggar heter ”Släktforskning”. Det sägs att många släktforskare slutar, när de kommer ner till obehagliga sanningar i släkten. Det finns otroligt mycket obehagligt i den släkt, som Jesus bekände sig till genom att födas som Gud och människa i samma person.
Det intressanta är skärningspunkten mellan det omöjliga och det möjliga. Välsignelsen skulle komma på ett mänskligt sett ett helt omöjligt sätt via Saras moderliv, ”som var som dött.” Det mänskligt möjliga hade varit att föda en son genom en ung kvinnas moderliv.
Välsignelsen från Gud är given en gång för alla till alla. Den behöver man inte ens göra en ansträngning för eller sitta och önska sig. Ordens innebörd är viktiga. Den som vill ta emot denna välsignelse har rätt att göra det.
Vi pratar förbi varandra i debatter tyvärr och utgår från den egna referensramen. Tyvärr förstörde jag en intressant dialog.
Tyvärr lägger jag mig i debatten hos Tosten Åhman också. Men där finns ett filter och jag kanske inte ens får ställa min fråga utan att ha läst boken av Bell.
Gunnels plats i rymden 
Nejdå du förstörde inte debatten. Den böljar åt det håll den ska. Dessutom tyckte jag att du höll en ganska nedtonad agitation. Det är ju viktiga saker!
Tack, Sofia, du kan vara stolt över din blogg och alla seriösa samtal som blir. Att tolka en annan människas känslor kan ju inte vara lätt och sen snabbt hitta översättning som passar.
Hoppas att fler hittar din blogg och vågar använda orden, som tillhör oss alla inte bara inom kyrkans väggar.
Här får du något att läsa inför Nyår: Några ord angående Genesis 18:8.
Guds löfte till Abraham är inte någon lätt text att förstå. Det går att argumentera för och emot båda de översättningarna som du har presenterat ovan.
Det hebreiska språket bygger på rötter bestående av tre konsonanter. Utifrån dessa kan man, genom att ändra vokalsättning och lägga till konsonanter, bilda adjektiv, substantiv, particip, infinitiv och verb. För att skapa ett verb så placerar man in verbet i ett visst form-mönster (varje form har speciella vokaler och ibland konsonanter). Pa’al ses som grundformen; formen används oftast om en simpel verbhandling. T.ex roten QTL i Pa’al (som då blir QATAL) har betydelsen ”döda”. Sätter vi in roten i en annan verbform t.ex Nif’al (NIQTAL) så ändras innebörden; i det här fallet blir ordet passivt: ”dödas”
De olika formerna/stammarna är (främst) dessa:
Pa’al (Aktiv) Nif’al (Passiv)
Pi’el (Aktiv, intensiv) Pu’al (Passiv, invensiv)
Hif’il (Aktiv, causativ) Hof’al (Passiv, causativ)
Hitpa’el (Reflexiv).
För att nu återgå till texten från Första Mosebok:
I Gen 12:3 och 18:8 så används roten BRK i Nif’al-stammen. I regel har denna stam en passiv betydelse, men kan också ha en reflexiv innebörd (t.ex ”välsigna sig själv”). Om du tittar på de olika verbformerna som jag listat ovan så ser du att alla aktiva-stammar har sin passiva motsvarighet (Pa’al – Nif’al, Pi’el – Pu’al, Hif’il – Ho’fal). Eftersom ”välsigna” ofta förekommer i Pi’el borde vi förvänta oss att författaren använde Pu’al-stammen för ordets passiva uttryck; men istället finner vi nif’al — motsvarigheten till Pa’al. Här finns då första indikationen på att det KANSKE rör sig om något annat än en passiv verbhandling.
Även om det i regel är så att nif’al är passiv så är detta bara en tumregel för hur stammen ofta beter sig. Det här är en enda gången då BRK (roten till ordet för ”välsigna”) förekommer i nif’al. Vissa vill då hävda att nif’al här har en reflexiv betydelse (välsigna sig själv), och för den passiva betydelsen (bli välsignade) skulle texten gjort användning av Pu’al.
Folkbibeln tolkar nif’al av BRK (birak) som passivt (i/genom dig skall alla folk bli välsignade), medan Bibel2000 förstår ordet som reflexivt (i/genom dig skall alla folk välsigna sig själva), dvs. använda Abrahams namn som ett medel för välsignelse (t.ex välsigna mig såsom du välsignat Abraham; jfr t.ex Genesis 48:20, Rut 4:11).
Något som talar för Bibel2000:s översättning är att i Genesis 22:18 och 26:4, så upprepas Guds löfte men den här gången med hitpa’el-stammen, den reflexiva stammen (i regel).
Det kan dock vara värt att nämna att Folkbibeln får stöd i Septuaginta. Judarna som översatte den hebreiska texten förstod nif’al-stammen som passiv (i dig skall alla folk bli välsignade). Men om detta var den ursprungliga betydelsen av texten är en annan fråga. Judarna efter exilen till Babylon hade förmodligen tappat mycket av sina språkkunskaper när det gällde hebreiskan.
Paulus följer Septaugintan (osäker på om han var kunnig i hebreiska) text och argumenterar helt utifrån den. Så, kanske vill man argumentera för att LXX är inspirerad. Det var ju trots allt den Bibeln som de kristna kom att anama. Vad vet jag. Eventuella motsättningar mellan Torah och Paulus (då båda är mina favoriter) är värda ge tid och fundering,
Tack, Pär, så länge. Om du hinner så kolla dialogen på Fjärde väggen. Den är bred med tanke på hur svårt översättningsarbete tycks vara. Än så länge får du en följdfråga om Paulus. För mig har det varit självklart, att han behärkade hebreiskan som utbildad farisee. Jag fattade inte riktigt hur du menar. (Naturligtvis fattar jag inget av verben heller men ge inte upp eller svik mig -:) )
Mycket intressant om hebreiskan här! Tack Pär.
Egentligen tänkte jag bara säga att du inte förstör debatter Gunnel-fortsätt vara stridbar!
Tack så mycket, Alma. 🙂