Författare: Gunnel Bergstrand

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

Kivens icke på vägen

Dagens funderingar…

Kivens icke på vägen

Detta är en uppmaning till mig själv först och främst. Sen är jag tacksam över att ha haft Berthil Paulsson som lärare i själavård, när jag var 19 år gammal. Han sa bland annat, att vi som gick evangelist och bibelkursen inte skulle stå efter att få förtroenden.
”De kan bli så tunga att bära!”
Ett råd jag tog fasta på. Han varnade också för kaffedrickande. Tyvärr brydde jag mig inte om den varningen.

Sigfrid Deminger hade en offentlig debatt med författaren Gunnel Enby på stadsbiblioteket i Göteborg i ämnet. ”Är Gud rättvis”
Den debatten som väl var för 30 år sen är jag glad över än. Nu vet jag, att det heter apologetik som Deminger behärskade med tanke på Gamla Testamentets Gud.

Nu tar jag nog bloggpaus.

Dödens sanning och livets

Egentligen hade jag tänkt att få ett färdigt manus av teologen och pastorn i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Niklas Piensoho.
En gång på en Hönökonferens predikade han över ämnet varför Jesus måste dö. Om jag inte varit så frimodig, som jag är, så hade jag inte fått svar på någon enda fråga!

Påsken är över. Frågan finns kvar för många. Det är deklarationstider. Där kommer ångesten över pengar som skulder och tanken på vissa människors överflöd in. Bibelcitatet finns i bakhuvudet:
Mark 4:25
Ty den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.”

Någonstans står det att detta gäller ordet. Det hittar jag inte just nu men citerar:
Joh 12:23-28
Och Jesus svarade dem: ”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom.
Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit. Fader, förhärliga ditt namn.” Då hördes en röst från himlen: ”Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.”

Tidigare hade Jesus visat samarierna på den kommande skörden och deras korta perspektiv, att det skulle bli om fyra månader. Jesus syftade på sin egen plågsamma död som väntade. Men också på vilken skörd hans död skulle ge.

Finns då ordet ”jungfrufödelse” i bibeln? Måste jag kunna tro på ett övernaturligt ingripande från Gud genom den helige Ande? (Det kom en fråga till mig, som jag missat att svara på i bloggen Fjärde väggen:
”Till Gunnel: Du skriver ”Den som inte kan tro på jungfrufödelsen kan heller inte tro på att Jesus kom från evigheten och gick tillbaka till den härlighet han lämnat en gång.”

Fast Johanessevangeliet säger inte ett ord om någon jungfrufödsel och ändå är det bara just i det evangeliet som Jesus tydligt kommer ifrån evigheten. Varför skulle det krävas en jungfrufödsel för att Jesus skulle kunna vara Guds inkarnat eller pre-existent?” Slut citat

Måste jag kunna tro, att tyngdlagen upphävdes och en man, som varit död for upp till himmelen inför allas åsyn? Måste jag kunna tro, att det som var gjort för så många tusen år sen gäller mig idag?

Hur var det nu med drömmen om kärvarna, som bugade sig för Josefs kärve?
1 Mose 37
Kan detta ha med mat från himlen att göra – mat för att överleva under vandringens gång i öknen? Jesus sa: ”Jag är det bröd, som har kommit ned från himlen.” Kan alla berättelser och profetior höra ihop från Gamla Testamentet till Jesus i Nya Testamentet? Kan lammet som slaktades i Egyptens fångenskap höra ihop med herden, som tog itu med fårens fiender senare?

”En god herde ger sitt liv för fåren…”

Hans död förkunnar vi…

Edit 19.10
Här finns kommentaren mot slutet

Halvsanningar och hel sanning

Det är natt och jag väntar på att solen skall gå upp. Alltså skriver jag ”medan det ännu är mörkt”. Det finns olika uttrycksätt för det:
”strax innan gryningen” låtsar inte om att det varit mörkt ens. Det går att betona olika sinnesstämningar precis som de två evangelisterna gjorde om påskdagsmorgonen utan att det blir halvsanning. Två olika uttryckssätt för samma händelse. Det var en kvinna eller två, som var först framme vid den grav där Jesu kropp blivit lagd men de blev inte trodda sen. Männen trodde inte deras berättelse, att graven var tom. De trodde, att det bara var fråga om prat. Så tidlös bibelns ord ändå är! Kvinnor pratar och män talar.
Nu är påskdagen förbi. Kristus är uppstånden!

Det är dags att lämna Jerusalem. Två av lärjungarna hade inte hört något om en tom grav. De hade varit någon annanstans. Det är inte fråga om halvsanningar för deras del heller. De visste vad de hade varit med om under påsken i Jerusalem. De hade vandrat med Jesus innan och hade en övertygad tro, att Jesus var Guds son, Messias, den som skulle komma och befria dem.
Annandag Påsk har en livsviktig bibeltext föreslagen som predikotext. Där finns all psykologi som behövs. Två desillutionerade lärjungar fick berätta för en främling om allt de varit med om under påsktidens turbulens och ofattbara korsfästelse. Allt var taget ifrån dem som de trott på. Så grymt!

Främlingen vid deras sida lyssnar utan att avbryta. De får berätta till punkt. Sen blev det hans tur att gå igenom skrifterna och bevisa att allt som står om Jesus i dem måste uppfyllas precis så blodigt, som de upplevt påsken i Jerusalem!
Sträckan de vandrat från Jerusalem till Emmaus är ungefär 11 kilometer. Den som bär på sorg går inte fort. Dagen tog slut och de två bjöd främlingen att stanna med dem, när mörkret ändå skulle komma snart.
Då bröt han ett bröd och tackade Gud med dem. Där hände undret. De kände igen sin Mästare! De kände igen tackbönen! Då försvann han ur deras åsyn.

Annandag Påsk har en livsviktig bibeltext föreslagen!
Lukas kapitel 24:13-
Det är en hel sanning!

Vad är halvsanningar då? Jo, jag har kollat facebook i nattens mörker och bifogar två av dem. Fotot av de vackra blommorna från Isrsel före påsken år 2012 är tydligen sanning men bara halv sanning. I texten och beskrivningen från vandringen i Jesu fotspår kan man läsa att det var mycket skräpigt och fult också. Blommorna är bara en del av sanningen.

Den andra halvsanningen är tagen ur sitt sammanhang. Hur många gånger dessa ord upprepas blir de inte bibelns sanning ändå!
Det gäller pengar så klart och någon skriver om uträkningar:

”Det finns väl inget rätt eller fel i frågan, men jag har lite svårt för inställningen som finns i exempelvis Gamla Testamentet; ”ty var och en som har, åt honom skall varda givet.”

I bibeln är det ett citat av Jesus. Det gällde inte pengar utan ORDET från Gud. Som jag uppfattat texten i Markus kap. 4 (edit 11:e april)
Kopplat till lärjungarna på väg till Emmaus som fick Gamla Testamentets texter förklarade av den uppståndne Jesus, så blev de rika efter det samtalet! Den som vill ha Guds sanning blir rikare för varje dag! Den som trotsar sanningen om Jesus blir fattigare och fattigare. Till slut blir allt taget från honom.
Som jag ser det.

Foto: Rose-Marie Harrysson

Rosenrött och purpurrött

Det var noga med färgerna. Det var noga med kvaliten. Det skulle stå sig. Det var en man, som hade fått alla slags slöjdskickligheter. Den hade han fått genom den helige Anden.
Där började mina frågor om män i bibeln och mest män.
2 Mos 31:1-6
”Och Herren talade till Mose och sade: Se, jag har kallat och nämnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Judas stam. Och jag har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd och kunskap och med allt slags slöjdskicklighet, till att tänka ut konstarbeten, till att arbeta i guld, silver och koppar, till att snida stenar för infattning och till att snida i trä, kort sagt, till att utföra alla slags arbeten. Och se, jag har gett honom till medhjälpare Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, och åt alla era konstförfarna män har jag gett vishet i hjärtat. Dessa skall kunna göra allt vad jag har befallt dig:…”
B82

Det var våren år 1958 och för min egen del var det fråga om en omskolning till arbetsterapeut med början på Stenebyskolans alla slöjdkurser i silver, trä, konstsömnad, vävning m.m. För min del var det fråga om att söka vägledning genom bibelläsning och bön. Då kom jag till verserna om konstförfarna män. Och ”Tänk, på dem som är fångna precis, som ni vore deras medfångar.” Ja, jag är gammal och detta är minnenas television från år 1958.

I slutet av 60-talet mötte jag en bibellärare och missionär Wilhelm Bergling. Han hade studerat detaljerna i tabernaklet i öknen så grundligt, att jag fortfarande är glad över den undervisningen. Israels folk lydde den mönsterbild som Mose fått av Gud på Sinai berg. De lydde den i allt.
Ingen av färgerna i förlåten (en slags draperi) var utan betydelse. Israels folk lydde Gud utan att fatta att hela världen i framtiden skulle få se ritningen fullbordad – utförd in i minsta detalj på Golgata!

När Jesus gav upp andan och dog på korset brast förlåten i templet uppifrån och ända ner. Innan dess sa Jesus, att det var fullbordat. Detta ”det” är vägen att nå Gud in i det allra heligaste.

Visst kan vi debattera ”vi” och ”dom” i det oändliga utan att se vad det står för. Det står inte för att tillhöra Svenska Kyrkan eller en frikyrka. Det handlar inte om att vara innanför eller utanför en sekt. Det handlar om ett utanförskap innan Jesus hade tagit på sig all världens synd. Israels folks synd lades på ett offer. En gång för alla är Jesus offret för både Israels och våra synder.

Den här bloggen är min och den är personlig. Min synd har varit bitterhet och avundsjuka. Samma synd i tankelivet, som härjade i Kains tankar en gång. Han klarade inte av att rå på sina tankar. Senare blev han märkt med ett tecken, att ingen fick döda honom. Kain var Guds skapelse också. Tecknet visar alltid fram mot korset. Där kan alla placera sin personliga synd. Där kan alla få syn på rätt väg till livet och Gud.

Förhänget skulle ha både rosenrött och purpurrött, blått och vitt. Det står för något och allt hör i hop med allt.

Han väver mig också som en vävnad och en dag skär han ner mig från bommen. Inte för att förkasta utan bevara. Det är skillnad på minnen och synd. Det är evigt liv att lära känna Gud och den han har sänt Jesus Kristus.

Minnenas helande

(Denna blogg tillägnas mina vänner inom (H)järnkoll. Vi skall tillsammans sticka hål på fördomar som finns. Jag var intagen på Restad Sjukhus, Vänersborg för en sömnrubbning år 1956. Deras diagnos var mano-depressiv och diagnosen var för livet i olika rapporter till myndigheter. Vad jag kände hade ingen betydelse. Fotot är taget 50 år senare med ryggen åt den så kallade stormavdelningen och hela långa gatan fram till administrationen. Jag vågar minnas! Och deltar idag 5 nov 2012 i en stor utställning på Kulturhuset i Stockholm med min fina berättelse om kärleken från familjen och bra sköterskor.)

Behöver vi försoning?

”Tala för dig själv du,” sa hon skarpt till mig i ett annat sammanhang.

Ja, jag behöver försoning! Ja, jag behöver en syndabock – någon att skylla på! Ja, jag älskar denna sången om försoningsdagen! Den är lätt att sjunga.
Vi har olika musiksmak. Ja.
Sånger kan ha olika takt. Ja.
Frikyrkoförsamlingar har olika stil. Ja.
Och/Men bibelns innehåll är summan av vad Gud gjort för oss genom Jesus Kristus!

1..Nu är försoningsdagen kommen för världen all,
fullgjord är hela lagen, satan har bragts på fall.
Tallösa skaror ilar hem till sin arvedel, nu har de funnit vila,
läkdom för sargad själ.

Dig, o Guds Lamm, ske ära, att du vårt offer blev
och med den stungna handen skuldbrevet sönderrev,
och utav oss ett evigt rike av präster gjort.
Bland alla namn på jorden endast ditt namn är stort.

2. Nu har ock nådastolen funnit sitt offerblod
och utan nedgång solen lyser för ond och god.
Bröstsköldens ädelstenar, de är Guds kärleks tolk.
Blodet till ett förenar nya förbundets folk.

Dig, o Guds Lamm, ske ära…

3. Kom, du som hjälplös driver fram på det vida hav.
Golgata kulle giver vad intet annat gav:
vila för trötta tankar, läkdom för öppna sår,
fäste för själens ankar, kärlek som allt förmår!

Dig, o Guds Lamm, ske ära…

Text: Henrik Schager 1925 (55 år), ngt bearb.
Musik: F Campana (1819-1882

Några bibelhänvisningar bara:
3 Moseboken kap 16
3 Mos 17:11
Kolosserbrevet kap 2
Hebreerbrevet kap 9

Ur Andreas Holmbergs samlade gamla sånger

Torsdag i stilla veckan

I min släktforskning när det gäller ”syskon i tron”, så finns en piga, som hette Beata Torpenberg. Hon hade skänkt den stora tavlan, som fanns i lilla salen i ”min” Missionskyrka. Detta fick jag veta av en minnesgod gammal dam, när församlingen dött ut och kyrkan skulle rivas. Det är inte modernt längre med så stora reproduktioner inom glas och ram. Konstnären hade nog aldrig varit i Getsemane heller på riktigt. Där var en berghylla men inga olivträd – ingen trädgård. Jesus böjer knä vid detta hårda berg och ropar till sin far i himmelen. Det kunde jag gissa mig till. Det var tonårstidens Getsemane, som etsade sig fast. Det var också en påsk särskilt, då texterna om Jesu kamp etsade sig fast. Biskop Manfred Björkquist läste på eftermiddagen i radioandakten ur Jesus lidandets historia.
Så bra har jag haft det förutom alla sångerna om Jesus och hans försoningsgärning!

Vår tid stressar ihjäl oss med snuttifiering och upprepning. Men OK ”Så stor är vår Gud och alla skall se…” har fastnat och ljuder inom mig hemma också. Det heter visst generationsväxling och olika smak. Om jag fick önska en församlingssång med många verser och rikt med hänvisningar till bibeln så skulle det bli…

”Nu är försoningsdagen kommen för världen vid
Kristus fullbordat lagen Satan har bragts på fall…”

Så gammal är jag. Den skrevs bara 10 år innan jag föddes och varje påskdag sjöng vi under min barn och ungdomstid:
”Kristus lever underbara ord som upplivar tungt och sorgset mod…”
men det var visst i Missionskyrkan. Den kunde ingen i Smyrnaförsamlingen häromdagen.

(Halleluja eller håhåjaja. Det är ett frikyrkoskämt till min nackdel.)

Getsemane

Min familj – min släkt

Det är tisdag i stilla veckan. Det är dags att ge hänvisningar tycker nog jag. Någon kanske tycker, att jag är slarvig i mina uttryck. Ja, så öppnar jag nättidningen Dagen och ser hur en familj borde vara inom frikyrkligheten. Det är inte farligt att samtala om hur fel det varit och hur bra det skulle kunna vara. Jag länkar till artikeln och debatten om frikyrkans fel och brister.

Min släkt och familj bröt sig ur Svenska Kyrkan i den stora väckelsen med början på profeter, som gick i gårdarna och predikade omvändelse. Äldsta uppgiften i brevväxling är från 1820-talet.

Efter detta fortsätter valet att vara fritt med stark känsla för frihet att välja samfund eller inte. Förr i min ungdom hette det bibellärare det som nu heter teologer. Det kunde röra sig om vilken bibellära man valde – vilken tolkningstradition det vill säga objektiv eller subjektiv försoningslära. Däremellan sattes ett staket. Låset byttet ut så att villoläran inte kom in i den rätta församlingen.

Det är tisdag i stilla veckan. Vägen mot korset gick stamfadern Abraham med sin son upp mot Moria berg. Det var ett innerligt förhållande mellan far och son – tillitsfullt. Denna sista sträcka uppför berget måste de två vara ensamma. Ingen annan fick följa med. Där kommer de små viktiga orden:

1 Mos 22:5
Då sade han till tjänarna: ”Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.”

Jämför detta med sista sträckan i Getsemane för Jesus, när inte ens de närmaste fick vara med honom. Far och son hade ett innerligt förhållande och måste vara ensamma.

”Sedan kommer vi tillbaka till er!”

Var mitt uttryck slarvigt i förra rubriken, att Jesus blev skild? Allt hör ihop och Jesus hänvisade ofta till Gamla Testamentets texter. Efter sin uppståndelse gick han igenom detta blodiga offer, som måste ske enligt vad profeterna sagt!
Då går det att se, att Josef måste bli skild från sin far för att gå till bröderna och se hur de hade det. 1 Mos kap. 37:13

Då går det att se också senare i tiden, att den yngste som ingen räknade med och bara var en herde som vaktade får måste bli skild från sin far under en period. David måste gå för att se hur hans bröder hade det och där ta itu med hädaren under 40 dygn!
1 Sam kap 17
Precis som Jesus måste ta itu med Djävulen under 40 dagar i öknen.

Och bibeln summerar att herden och lammet är den samme!
Upp 7:17
Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.”

Visst har det varit många fel inom frikyrkligheten! Ansvaret att hitta poängen med bibelns budskap är hos var och en idag.

Jesu Guds sons blod renar från all synd.

Medieprofilens berättelse om frikyrkouppväxten berörde

Min egen berättelse om frikyrklighet

Därför måste Jesus skiljas

Löpsedlarna förkunnar vilka kändisar, som skall gå skilda vägar. Senare kommer orsak och verkan och förkunnelsen…
”Därför skildes NN från AA…”
Så bra då att alla fick en förklaring av henne, som talar ut. För som regel är det väl hon, som talar ut? (Jag är ju som bekant ingen feministteolog eller liberalteolog eller teolog alls -:))

Nu tänker jag tala ut om alla bråken, som varit och som jag gissar, att jag ställt till en del av. Det absolut värsta bråket har varit om hur Jesus dog i tur och ordning till kroppen först och till anden sen. Hur kan detta ställa till så många gräl tiderna igenom?

De fyra evangelisterna berättar på olika sätt. De tre är något sånär samstämmiga och Johannes har ett alldeles säreget sätt att förmedla evageliet om Jesus. Lukas är läkaren, som forskat mycket noga i skrifterna, innan han skrev ner sitt evangelium. Ögonvittnena till Jesus var visst övertygade om att Jesus skulle komma tillbaka till dem medan de levde. Därför tog det tid för dem att fatta detta ”snart”. En dag förstod de vikten av att så mycket som möjligt måste skrivas ner för eftervärlden under den helige andes ledning.

Det lär finns en enda beskrivning i den medicinska litteraturen där en person haft så svår ångest, att de allra minsta blodkärlen i ansiktet brustit och blod kommit fram. Lukas berättar, att Jesus hade så svår ångest i Getsemane att hans svett blev blod.

Beskrivningen hur det var på Golgata skiljer sig lite åt också. Ögonvittnen ser och kommer ihåg lite olika. Det som kommer fram klart och tydligt är, att Jesu smärta var nära bristningsgränsen. Fadern var skild från honom och detta var inte uthärdligt. Hans varför ropades ut. Hur skulle vi kunna leva oss in i Jesu lidanden? Innan Jesu hjärta slutade att slå anbefallde Jesus sin ande i faderns händer. Det var en frisk ande han överlämnade, när hans uppdrag på jorden var fullbordat.

Vägen till korset har börjat. Det är väl använd tid att vandra denna vecka i hans sällskap låta honom berätta om vad han upplevde för min och din skull. Om han blev skild från Gud skall inte vi behöva att bli det!

Vägen till fadern i himlen byggdes inte på en dag men den är färdig och alltid intakt. Ingen behöver göra några vägarbeten där.

Måste vi ha en syndabock?

Förutom att jag följer Sofia Lilly Jönssons Blogg ”Fjärde Väggen”, så följer jag också ”Storasyster i Vassen” det vill säga prästen Miriam Wredén Klefbecks blogg.
Då blir det olika infallsvinklar från Stockholmsområdet. Det har blivit olika infallsvinklar på samma artikel i Svenska Dagbladet:
”En plikt att stå på de svagas sida”

Det blev en intressant läsning med många inblandade. Och bland alla dem även Jesus. Ja, vad tycker vi om honom? Var skall vi placera honom? Måste vi ha en syndabock i relationerna mellan oss människor?

I alla debatter som jag deltagit i och alla bloggar jag läst, så fanns en ung tjej, som vuxit upp i ett hem med båda föräldrarna som alkoholister. Det var en omskakande berättelse som en blogg. Det som finns på nätet kan många ta del av och jag fastnade för hennes fråga bland teologer en gång:
”Vem var Asasel?”

Det svar hon fick var, att det handlade om objektiv eller subjektiv försoningslära.
Så kan det gå, om man frågar de lärde, att det blir ett ändå mer invecklat svar än den raka frågan. För mig fick frågan gå vidare. Och varför har översättarna i Svenska Folkbibeln tagit bort namnet Asasel/Azasel? Hur går det då med rätt innantilläsning? Till slut fick jag gå till den äldsta bibelförklaringen, som jag har av P. Fjellstedt. Där blev det en aha-upplevelse! Han skriver att Asasel betyder den utstötta, den förkastade och syftar sannolikt på mörkrets furste, vår åklagare som irrar runt i öknen och söker upp de frommas synder…Job 1:7, 1 Petr 5:8, Matt 12:43

Nu kommer poängen i denna bloggen: Vi måste ha en syndabock år 2012 också i alla mänskliga relationer och bara Jesus kan vara det! Oavsett att det ingen synd finns i Sverige (ironi), så bär syndabocken ut den i öknen, så långt från oss som möjligt! Oavsett att den andre syndabocken skulle slaktas och blod känns äckligt för en del, så måste Blodet vara med i försoningen inför Gud!
3 Mosebok kapitel 16

Visst är det mycket mobbning i dagens samhälle men bara en är vår syndabock, som klarar att ge befrielse och upprättelse. Snart är det påsk med alla bibeltexterna samlade.

Heb 9:12
Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt.

Artikeln finns att läsa här: ”En plikt att stå på de svagas sida”

En mantel doppad i blod

Det finns många bloggar nu att läsa om far och son och sonson och sonsonson. Mest läst har den blivit, där jag vandrat själv tydligen och fotograferat vid Sykars brunn. Det gick många år emellan den upplevelsen julen 1974 och det att orden föll i god jord och rotade sig djupt i mig år 1988.

”…nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.”

Detta är en exakt platsbeskrivning i bibeln! Jag tänker på skoleleven i min hembygd, som skulle beskriva hur samhället såg ut förr. Han skrev:
”Snickerifabriken låg där Joakim bor.”
Den beskrivningen håller inte så många år för den som inte vet vem Joakim är och var han bodde som barn.

Orden i Johannes kapitel 4 gav mig insikt om att jag inget kunde i biblisk historia. Varför ville inte judarna vandra genom Samarien utan brukade ta vägen på andra sidan Jordanfloden? De var ju ett folk av tolv stammar, som fick löfteslandet en gång. Så står det att Jesus måste ta den vägen genom Samarien.

Jesu vandring mot korset närmar sig och Jakob och Josef ger tydliga associationer till Israels historia. Josef fick en gång i uppgift, att gå för att se hur hans bröder hade det. Precis så var Jesus sänd av sin far för att se hur hans bröder hade det. Bibeln berättar i historien och genom profetior om ett far och son förhållande som var fullödigt. Bröderna fanns inte vid Sykar utan hade gått vidare till Dotan den gången.
1 Mosebok kapitel 37

Där finns profetian om Jesus i den historiska berättelsen. Josefs mantel doppades i blod från ett offer. Sen fick Jakob den påhittade historien, att de hittat Josefs mantel nersölad av blod. Så Josef hade nog blivit ihjälriven av ett vilddjur.

I Uppenbarelseboken står det:
19:13
Upp 19:13
Han var klädd i en mantel som doppats i blod, och hans namn är ”Guds ord”.

Det är bara att låta bibelns ord få höra ihop utan att sätta sig över vad det står!
Bibelns ord fortsätter att vara summan av sanningen. Ingen skall ta bort något eller lägga till något.

Noten till Johannesevageliet i B2000.
”Joh.1:1 1 Mos 1:1; 1 Joh 1:1f. / Joh 17:5

Joh.1:1 I begynnelsen fanns Ordet Jesus identifieras här med det gudomliga ord som enligt GT:s skapelseberättelse frambringade världen (1 Mos 1:1ff.; jfr Heb 1:2; Upp 19:13). Det inledande stycket anknyter även till Ords 8:22ff, där Guds vishet framträder som ett självständigt väsen före världens skapelse. Denna inledning anger tonen för hela Johannesevangeliet. Jesu ord och gärningar återges där på många sätt annorlunda än i de tre andra evangelierna och vävs in i en långt utförligare religiös tolkning. — Beträffande författaren se not till 13:23.”

P.S. Den 4 nov 2024

Någon har klickat på denna bloggpost från år 2012. TACK! I bibeln står det om den ofruktsamma, som inte fått några barn. Den 5 sept 1959 fattade jag ett beslut att inte gifta mig. Gud kunde få resten av det som var kvar av mig! Bibeln säger, att så lättvindigt skall ingen ge ett löfte och sen ångra sig, att det inte var meningen. Bibeln säger, att Gud står för sina löften oavsett om hans eget folk sviker sina löften. Bibeln säger att löftena så många de är har fått sitt JA i Jesus. Visst, så får det också sitt AMEN! Guds löften gick vidare utanför hans folk, hans eget land och till var och en som tror.

Jag fick många ”barn” utan någon man. En av dem har födelsedag idag. Under över 40 år har kontakten varit bruten.

”Vi älskar därför att han (Jesus) älskat först.”

Jag fick inte komma in på Missionsskolan, Lidingö för utbildning. En dag år 1988 fick jag bönesvar om en enda liten uppmuntran att få predika en gång till… Gud visste hur ledsen jag var och svarade bums.

Tack till Velanda Missionsförsamling! Det var där en söndagsmorgon som jag insåg, att jag ingen historisk bibelkunskap hade men tjugo minuter senare skulle predika över texten om kvinnans möte med Jesus vid Jakobs brunn.

D.S.

Korsdrag eller tvärdrag

Min mor tyckte inte om att sitta vid vedspisen och baka på och i ugnen och samtidigt ha tvärdrag. Så hette det hemma hos oss på landet ”tvärdrag”.
”A, du stänger dörren till sängkammaren,” sa hon till den som var i närheten. Fönstret där kunde gärna vara öppet men då fick inte dörren ut vara det samtidigt. Hon tålde inte tvärdrag och inte jag heller.
Det är skillnad på tvärdrag och korsdrag! Jag gillar korsdrag!

”Kom och blås genom min lustgård!”

Men det skall vara den helige Ande, som blåser friska vindar. Det skall inte vara en massa olika åsikter om bibelns tillförlitlighet eller inte som virvlar runt och rör upp en massa damm.

Tycker nog jag.

Storstädning med korsdrag. Här finns artikeln att fundera över

Prövningar

Det finns en bibelvers, som jag då rakt inte gillar. Den citerar jag fritt ur minnet från 1917 års översättning:

”Inga andra prövningar har mött er än sådana som vanligen möta människor. Och Gud är trofast han skall inte tillstädja att ni blir frestade över er förmåga.”

I min ungdom och sen också tyckte jag, att jag själv var ett undantag, som faktiskt var prövad för mycket och över min förmåga! Nu på morgonen tog jag ett litet ”mannakorn” och massor av minnen flöt upp. Hur många mer än jag har blivit stigmatiserad med diagnosen manodepressiv utan att begripa innebörden och varit inlåst för behandling för just den sjukdomen? En sömnrubbning är sjukt i sig ändå.

Jag har gått med i (H)järnkoll för att vara med och sticka hål på fördomar om psykiska sjukdomar eller neuropsykiatiska handikapp. Då gäller inte mina gamla erfarenheter från år 1956, trots att bältesbehandlingarna och tvångssprutor är lika kränkande idag!

Dagen mannakorn är från Job bok. Han om någon hade väl rätt att tala om prövningar! Vad är mitt lilla att komma med då? Visste Job något om manodepressiv?

Job 8:21
Än en gång skall han låta dig skratta,
låta dig jubla av glädje.
Bibel 2000
Job 8:21
Så vänta då, till dess han fyller din mun med skratt och dina läppar med jubel.
1982 rev. översättning av 1917 års

Eftersom det inte gick att skaka av mig de givna diagnoserna, så levde jag i skräck för att sjukdomen skulle komma tillbaka, om jag var lite uppåt och skrattade lätt. Sen kom skräcken för sömnlöshet och om jag inte somnade fort nog på kvällen, så satte skräckfilmen igång från Restad Sjukhus. Den filmen gick inte att stoppa. Den filmen gick inte att klippa i eller ta bort alla obehagliga scener.

I lite dämpade stunder var det en stor tröst att läsa från Psaltaren:
Ps 42:6-7
”Varför är du tyngd av sorg, min själ,
och full av oro?
Sätt ditt hopp till Gud!
Jag skall åter få tacka honom,
min räddare och min Gud.”

Då höll jag fast vid att det kommer ett ”åter”, när jag får skratta.

Det är inget sjukt i det. Fördomar skall man sticka hål på. Den här Bloggen är personlig och jag drömmer fortfarande om att få tröstan någon, som varit utsatt för samma kränkningar.