Bokmal eller Linnéa boreális

Som sagt: Det gäller att hitta en bra rubrik för att kunna få läsare! Sen kanske jag tappar tråden i vart fall och till sist poängen. I vart fall kan jag prata för mig själv och få upprepa tankarna igen och igen. Svara på mina egna bloggposter om någon klickat på en gammal. Som ett exempel. En bloggpost handlade om att ”döstäda”. ”Forskare” anser, att det bör man börja med i 30 – årsåldern. Att flytta är bra. Då måste det till ett röj.

Några unga vänner fick chans att söka böcker i mina bokhyllor. De är som en pepparkaksdeg och samlingen av böcker blir större och större, hur jag än försöker förminska och ge bort. Nu är jag på bokmal. Den anses vara en bokmal, som ger sig på böcker och slukar dem. I gamla hem förr i tiden växlade det med vinter och sommartemperatur kraftigt. Vissa rum var oeldade, som det hette. ”Salen” till exempel. I min barndom bodde många fattiga i köket tillsammans. Det gick åt för mycket ved att elda i rummet också. Där kommer poängen. Jag tiggde mig till de gamlas fina bibel inbunden i ljust fint skinn med hårda pärmar och mönster i ytterkanterna. De var först efter det att två av tre dött. Kvar var Olle, som var handikappad sen födelsen och inte kunde bo kvar längre i mitt föräldrahem som hyresgäst. Olle var ingen bokmal. Han hade slitit hårt på en liten gård och haft en ”släpa” efter hästen, när han satte potatis eller grävde diken. Efter hand som han arbetade slängde han sig upp på släpan och hästen gick en bit framåt. De två arbetade bra tillsammans.

Olof Petter Johansson var född den 13/12 1868 står det på försättsbladet och bibeln är lika fin som ny så när som på bokmal. Det är några fint borrade hål genom skinnet på hårda pärmarna. Det sägs att översättningen före år 1917 var bättre och närmare grundtexten – mer mustig utan omskrivningar. Därför kan jag tänka mig, att ge bort den också till teologie studerande. Det finns en plats på Facebook dit jag blev bjuden att annonsera ut mina böcker. Det sägs att dessa små inkräktare från 1800-talet inte tål moderna bostäder med jämn och betydligt högre centralvärme. Ingen is på fönsterrutorna på morgnarna här. Så jag vågar ha kvar böcker med spår efter bokmal.

Frågan är när blomman kom dit? Det låg en pressad liten Linnéa mellan bladen, när jag öppnade bibeln nyss 57 år senare. Hade deras piga plockat den i skogen för att få ha med fram till samhället år 1935 eller hade hon hittat den i närmaste skog nära samhället? Ester dog år 1959.

Jag har aldrig träffat någon Linnéa boreális hur jag än letat!

Olle Petter sista dagen i Solhem år 1959. Så mycket de gamle har lärt mig av förnöjdsamhet.