Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då?
Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss.
Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."
Här är gatan från andra hållet och med en del av Albert och Herbert innanför på denna gård.
Nu är det spännande om deras suveräna rollspel och mina minnen går ihop. För jag tänker citera en bibelvers ur minnet, som jag haft mycket svårt att förlika mig med under årens lopp:
Inga andra frestelser har mött eder än sådana som vanligtvis möta människor och Gud är trofast. Han skall icke tillstädja att I bliven frestade över er förmåga utan när frestelsen kommer skall han bereda eder en utväg där ur.
Jo, jag fick för mig att vara ett undantag och frestad över min förmåga. Jag ville så gärna falla för frestelsen men först skulle jag då vara ärlig och gå ur Smyrnaförsamlingen, där jag var medlem. Sen skulle jag dessutom säga upp min tjänst på Räddningsmissionen och söka arbete som arbetsterapeut igen…
Hur gick detta då med min ärlighet? Jo, jag berättade, att jag har dålig rygg och kan bara arbeta halvtid, när jag sökte en annan tjänst.
”Om du har dålig rygg, hur skall du då kunna jobba här?”
Här fortsätter min berättelse av rivningen av min arbetsplats. Den sammanföll med mina ryggproblem, som ledde till hel sjukpension. I min förtvivlan följde jag rivningen och var bara 52 år gammal! Var fanns Gud i all min energi och vilja att arbeta? Vart hade min kallelse tagit vägen?
Här syns bara karmen över dörren på Pilgatan. Där innanför var ett mottagningsrum och en telefon med eget nummet till mig och ”Ungdomsmissionen”. Greta – husmor – hade aldrig haft eget telefonnummer men tagit emot väldigt många behövande för att få kläder. Mottagningen för matservering var på hörnet till Husargatan.
Kontoret för arbete med tidningen ”Din nästa” låg ovanför. Mitt fönster var mitt emot Pilgatan, där det brunnit och revs först bland de gamla husen. En dag när det ringde på ”mitt” nummer ville en så kallad fostermamma ha hjälp att be en bön till Gud. Den unga tjej hon försökte hjälpa hade försvunnit. Jag lovade be och samtalet var slut.
Kan en göra mer än att be? Jo, efter en stund tittade jag ut genom fönstret och får se tjejen komma springande på andra sidan och in i en port. Skulle jag gå ut och jaga? Nej, jag ringde upp ”mamman” och berättade och fick veta hur och var jag skulle fråga efter tjejen. Haga hade många rivningskontrakt och billiga lägenheter på kort kontraktstid. Det var många så kallade knarkarkvartar. Så jag ringde på den adress jag fått och fick uträtta mitt ärende genom brevinkastet i dörren:
”Kom upp till mig, N, ”Mamma” har ringt!” Så enkelt var det den gången att hjälpa.
Vilket bibelstudium fick jag innan jag började min tjänstgörning? Jo, det var en erfaren kvinna från Stadsmissionen, som läste ur Jeremina kapitel 1 och vers 10, som jag minns. Där har jag hela hennes undervisning i koncentrat i förhållande.
4 : 2.
Vi fick läsa boken: ”Krook, Caroline ; Lyckhage, Christa-Maria ; Lyckhage, Knuth. STÄNGDA DÖRRAR : OM MEDMÄNSKLIGHET OCH KRIMINALVÅRD [Krook, Caroline ; Lyckhage, Christa-Maria ; Lyckhage, Knuth]”. Slut citat från Google
Christa- Maria Lyckhage berättade om unga människor, som brutits ner fort men att det var svårare att upprätta. Det var fråga om att bli besökare på fängelser. Min bild som huvud för bloggen ”Gunnels plats i rymden” är tagen med ryggen åt Hinsebergs Kvinnofängelse, där vi gjorde flera besök från Räddningsmissionen under åren. För min del betyder bilden att komma ut i frihet och lämna det som varit traumatiskt tidigare i livet. Hela Jeremia bok är aktuell än idag i vårt samhälle. Och Nehemja med möjligheten bekänna synden och att börja om från början med omvändelse till Guds ord.
Så föll hennes ord som tack för igår: ”Roligt med en nostalgitripp i Haga”. För min del tog jag fram en mapp med bilder av rivningen av stadsdelen Haga i Göteborg – min arbetsplats på Räddningsmissionen och deras hem som nygifta och vaktmästare. Vi har så olika referensram från olika tider.
Där får min berättelse börja idag på hörnet Pilgatan – Husargatan. Där hade det brunnit samtidigt som Ungdomsmissionen KÄLLAN bjöd in unga från gatan till en stund av gemenskap mellan kl 21 och 24 varje fredagskväll. En sådan kväll började det brinna mittemot på Pilgatan. Så småningom kom grävskopan – före sin tid, då hela Haga mer eller mindre revs.
Längre in på Pilgatan kan vi se åt vänster med Skansen Kronan i blickfältet. Här fanns rivningsfastigheter med låga hyror men med hyresgäster som bott i Haga det mesta av sitt liv och de år, som jag fotograferade på 70- och 80-talet.
Jag mår väldigt bra så länge jag har någon att berätta för. Innan mina gäster kom igår, så hann jag tänka ut vad som är viktigast att få med till ett eventuellt äldreboende. Ja, det är kökssoffan hemifrån, som min far och hans farfar gjort. En gång under skoltiden skrev han sin uppsats om ”Min farfar”. Väl att jag gömt en kopia! Vi gick igenom vilka möbler min far ritat först och det var enkla köksmöbler på 20-talet.
Den här bilden kallar jag för ”Sista Lasset”. Jim till vänster var vaktmästare på Räddningsmissionen och Ove Larsson föreståndare den sista perioden i Haga. De hittade en gammal dragkärra i ett uthus och är på väg över Hagaplan till nya lokaler på Vasagatan. För mig var detta skarven mellan halvtidsjobb och hel sjukpension. Rivningen av Haga sammanföll med mina dystra tankar att vara tvungen att ge upp – att inte kunna arbeta, att inte duga till något.
Så kom dagen som rivningsfirman meddelat på förfrågan. Jag var som det heter på fint språk ”mentalt förberedd” och stod där med mitt stativ till kameran. Där gällde det att inte darra på handen, när ögonblicket kom! Huset som varit vår arbetsplats och tillflykt för så många revs ner.
Innan dess i början av min tjänst hade jag fått ett mycket bra bibelstudium från Jeremia-boken om att riva ned och bygga upp. Det skriver jag om en annan gång. Än fanns min hembygd kvar med sin Missionskyrka. Än var inte den också riven och jag hyrde ”i tornet” och fick vara med skolbarnen i byn.
De fick se hur de gamle hade det förr på olika sätt! Året var 1987.
Ett barnbarns barn till David, snickaren och ”basen” på en liten möbelfabrik, sover över hos hans mammas faster Gunnel – lycklig ägare av soffan..
Tidigt på morgonen den 19:e maj 2025 lyssnar jag på en av gårdagens predikningar från Härnösand. (Härnösand ligger inte långt från Gådeå, dit jag reste med en viktig fråga år 1964. På tal om ältande.)
Än så länge kan jag inte överföra länken till Pastor Christian Mölks predikan. Det får bli dagen lektion i datakunskap.
Hela natten nästan har jag ältat problemet med Esra, som skilde på främmande hustrur med barn till och med från män av Israels stammar. Det är kramp som värk som gör att det inte går att sova normalt. Men i min bibelsyn är Ersa en äkta profet över det förflutna och över framtiden. Gud är EN och folket ETT och landet HERRENS. Han vill ha ett heligt rum med ett blodsbestruket budskap.
HERREN vill fortfarande skilja synden från syndaren genom sin Sons blod.
Sonen är fortfarande förebild som brudgum som älskar sin brud och kan föra henne ut i frihet från träldom i öknen.
Detta är en lära som är som en mur och som kallas frälsning.
Portarna kallas för lovsång i en psaltarpsalm…
Bibelns budskap var DÅ och blev SEN och är NU och kommer igen…
Efter 25 år ute på nätet har jag fått feedback på bloggen! På Facebook är det lätt. På mäns inlägg är det svårt att bli tagen på allvar. Som sagt. Mitt intresse är bibeln som helhet – det vill säga att summan av alla orden är sanning. Nu är vi där, att jag ingen utombibliskt kunskap har och inte kan svara på frågan om profeten Esra. Jag skall försöka bjuda in någon som läst vidare…
Jag hade tänkt sluta prenumerera på Gunnels plats i rymden. Otänkbart för mig att sitta på en stol på ett äldreboende.
Det går att snappa upp ord och begrepp och såra sig själv med. ”En som bara springer hos läkare…” är ett annat. Det normala är att göra rätt för sig, arbeta och inte ligga samhället till last.
Det kom en dag då jag måste ta emot hel sjukpension på grund av min dåliga rygg. Året var 1987 och sammanföll med att min och syskonens far dog och föräldrahemmet såldes. Kvar var Missionskyrkan med en liten lägenhet uppe i tornet. Då säger den privata ortoped jag gick hos, att jag var ett statistiskt undantag, som arbetat så länge med så dålig rygg. Jag var inte van vid beröm! Och en i byn sa:
”Du kan få vara med ôss!” Så fick jag barn att fotografera i svart/vitt och lite roligt i huvudet och händerna med framkallning och kopiering.
Den före detta överläkaren på Restad Sjukhus, som jag sökte upp i Norrland gjorde inga fel, skrev inga fel i vår brevväxling senare än år 1964. Hon ledsnade på alla mina anmärkningar på vården, som varit år 1956. Hon skrev i ett brev:
”Om det inte hjälper att sparka sig blodig mot en mur kanske det är bättre att gå runt den.”
En dag ganska nyligen kom det en akvarell från Norrland som gåva med ett svart ganska smalt litet streck i nedre delen med texten tre meter och 50 år sen. Resten i akvarellen är öppet landskap med himmel.
Ja, muren är kvar och är tre meter hög men har en öppning numera där jag gått in och låtit mig fotograferas av en målare den 5 september år 2013.
”Vattnet stod som en mur till höger och vänster. Så frälste HERREN på den dagen Israel…” och mig!
Jag älskar Nehemja och snart Esra också!
…jag skall kalla dina murar för frälsning och dina portar för lovsång…
Precis nu är det dags att bekänna: Jag älskar Paulus förutom Nehemja!
Och i all den kärleken är det han som älskat först. Inte vi… Så älskade Gud…
”För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa.” Ja, det är bara att ta emot och stava på hur ont den än gör och tiden läker alla sår. För det är inte sant! Det finns spöken i hjärnan också, som härjar fritt efter sitt behag.
Nu var det sagt utan att jag skäms – utan skam. Trots att det gått snart 70 år i denna liknande träldom som Israel hade i Egypten, så tjatar Satan på mig med sitt:
”Du är ju inte klok! Passa dig så att du inte åker dit igen! Så lite som du sover om nätterna på grund av kramp!”
Jojomensan! Jag har den gamla, stora vägkartan och har kvar det genomskinliga celloidet med bokstäver och siffror att lägga över svaret var platsen finns utanför Härnösand. Dit är det lång väg från mitt ”hemma-vid”. Dit var det lång väg tillsammans med en kurskamrat, som ville stå vid någon vägkant och skissa på ett ark, för att sen kunna måla där hemma. Under tiden ville jag låna hennes bil och köra själv till Gådeå Sjukhus. Dit hade en överläkare från Restad Sjukhus försvunnit. Jag ville bara fråga henne vad det är för sjukdom jag har egentligen. Det var år 1964. Då hade det gått minst 5 år minsann! Och jag hade nytt körkort med beskrivning av mitt psyke…
Idag vet jag, att det blev ett spöke i min hjärna, som tjatar på mig:
”Du är ju inte klok! Passa dig så du inte åker dit igen! Du sover ju inte på nätterna på grund av kramp!”
Idag vet jag, att detta är en Satans törntagg i mitt kött! För något liknande hade Paulus, som jag älskar. Så jag kan få fortsätta min forskning vad som är ande, själ och kropp!
Som jag ser mig: Ande, psyke och all artros. Men ryggrad…
P.S. 25 05 20
När jag läser denna bloggpost igen ser jag ett fel på årtal. Israels barn var 40 år i öknen – inte 70 år. Samtidigt läser jag Nehemjas bok och är så van vid 70 år i deportation för Israel enligt en profetia. D.S.
Du letar efter mig som efter en loppa i en höstack!
Och det är mitt långa livs trygghet. HERREN slutar inte att leta efter mig. Han frågar efter mig också precis som han började fråga efter första människan:
Var är du? Var gömmer du dig bland lustgårdens träd?
Som tonåring sökte jag tröst i mitt lilla Nya Testamentet men fick bara veta, att jag inte lyssnade och inte böjde mig för en tillrättavisning. Där började mitt förhållande till en personlig Gud, som visste allt hur skoldagen varit och hur ledsen jag blivit över en lärares tillrättavisning/utskällning inför hela klassen.
”Kom låt oss bygga upp Jerusalems mur, så att vi inte längre behöver utstå förakt.” Nehemja 2:17 b
Där är vi nu i Sverige, att tillståndet är som på Nehemjas tid. Kristendomen är nedriven och portarna uppbrända. Vi blev invaderade av andra folks gudar och övergav tron på EN Gud. Det skulle inte vara Kristendomsundervisning längre utan Religionskunskap – lika undervisning i de andra religionerna. Min minnesbild är efter år 1950…
”Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia och araben Gesem hörde detta hånade och föraktade de oss och sa: ”Vad är det ni gör? Sätter ni er upp mot kungen?” Nehemja 2:19
Det finns motståndare idag också till en uppbyggnad av bibelns budskap om EN Gud och hans son Jesus Kristus och den helige Anden. Det finns olika tolkningar. Det finns ett upprepat: ”Vi tycker olika!”
Både Judendomen och Kristendomen tolkar uttåget ur Egypten som frälsning undan träldom ut i frihet. ”Och Israels barn gingo på torr mark mitt genom havet, under det att vattnet stod såsom en mur till höger och vänster om dem.” 2 Mos 14:22 (1917 års öv.s) Detta upprepas i vers 29 och 30 med tillägget ”Så frälste HERREN på den dagen Israel från egyptiernas hand och Israel såg egyptierna ligga döda på havsstranden.”
Det finns en skiljemur mellan det som tillhör Gud och andra gudar. Den kan rivas ned av fiender. Den kan byggas upp igen av det folk, som är hans och kallade vid namn. Där är vi nu med en brokig skara av bekännande kristna, som vill vara med och bygga upp det som tillhör kyrkan/församlingen – ett tempel och en skyddande mur runt hans undervisning. Guds ord är givet till alla. Han har makt att vaka över det, som är ORDET från Gud genom Jesus Kristus.
” Vid sidan av honom arbetade tekoaiterna, men de förnämsta bland dem ville inte böja sin nacke och tjäna sin Herre.” Nehemja 3:5
Min bibelsyn numera är att det är nåd och inget annat att få vara med och bygga upp en raserad Kristendom. HERREN vill ha en plats i Sverige också som är hans tempel, där han får möte sitt folk bland oss. Det gäller att ha med sitt namn i Livets bok.
”Vi har syndat mycket mot dig och inte hållit ditt bud och stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose.” Nehemja kap 1:7
Det är en bra början med omvändelse till Gud. Det är viktigt med en daglig omvändelse.
Tack för dina tankar om bearbetning av bibeltexter! Jag tar mig friheten att flytta fram ditt svar, AlmaLena. (Som sagt så möttes vi i männens bibelbloggar. De hoppade över våra inlägg konsekvent och jag blev irriterad och frågade varför.)
Alma-Lena svarar:
”Vi kan lära oss så mycket det judiska sättet att se på skrifterna. Bara detta att de bevarat den i tusentals år trots ständiga förföljelser och diaspora. De har också en , i våra Luther-påverkade ögon, ett ”vilt” sätt att tolka i livliga diskussioner med andra. Det ”chaverim” som vi sjunger om i Shalom chaverim, är mer än bara ”vänner” det betyder en gemenskap som tillsammans utforskar och försöker förstå Guds ord och vilja.
Alltså är denna bloggosfär en ”chaverim” det som Petrus påpekar i 2 Petr. 1:20 Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand.
Du och jag är en länk i den långa kedjan av släktens ”chaverim” som tillsammans gör ordet levande och verksamt under den Heliga Andes ledning och ständigt gör ordet aktuellt i vår egen tid.
En talande liknelse , som Jesus berättade, den om punden, finns i delvis annan version också, bland rabbiner. Där reser en man bort och ger en tjänare ett mått säd, en annan får en knippe lin en tredje en vinstock. När herren kommer tillbaka har sädet blivit bröd, linet en bordsduk men vinträdet bara växer där det std från början. Du förstår säkert poängen och i judisk tradition hänför man detta till ordet, hur man använder Guds ord i sitt liv.” Slut citat
Skall jag skämmas över att sakna utbildning på gymnasienivå och sen på universitet? Skall jag skämmas och sluta läsa bibeln, som om den vore till mig? Mitt första möte med Nehemja i slutet av 60-talet eller början av 70-talet var, att jag själv borde se till att arbeta på den sönderbrända porten och nerrivna muren vid mitt eget hus. Genom min egen personlighet hade jag släppt in bitterhet och otacksamhet – inte minst över frälsningen.
Vattnet stod som en mur till höger och vänster så frälste HERREN på den dagen Israel från fienden. (Fritt ur minnet men kvar i mitt hjärta.) Muren står för något! Portarna står för något. Jag borde se vad frälsningen innebar och släppa in lovsång genom mig!
Läser den lilla boken igen av Jonas Dagson. Hack 1
”Nehemja ger en modell för bibelläsning”
Precis så! Det var bibellärarens undervisning i slutet av 60-talet. Detta har jag redan berättat om i en tidigare blogg. I brist på respons valde jag ett barnbarn till bibelläraren Eric Nilsson, Näsåker, för att få berätta hur han kopplade bibeltexten av Nehemja-boken till vår situation.
Precis så! Tiden har gått sen jag försökte börja på denna blogg-post. Jag följer vissa inlägg på före detta Facebook. Numera META. Det är mer och mer synkronisering på gott och ont.
I slutet av århundradet både år 1998 och 1999 fick vi två nya bibelöversättningar: Svenska Folkbibeln och B2000. Det var obegripligt för mig varför de kom samtidigt. Inte nog med detta utan dessutom alla förord till teologi som klassisk, konservativ, fundamentalistisk, liberal, feministisk, queer, pentekostal…
Alla håller på sitt och jag hittar på en egen variant: rotbaserad. (Om roten är helig blir grenarna heliga)
Vill alla ha förändring och väckelse utan omvändelse? Det undrar jag och fortsätter att älska Nehemja. Han tillhör mig men jag tillhör inte honom.
Det skall bli frid på vår jord en gång! Hur otroligt det än låter, så sjunger Artur Erikson den sången, som jag börjar denna blogg med.
Det är natt igen, när jag inte kan sova. Tankarna virvlar och igår hittade jag en blogg, som jag följde förr men hade tappat. Den heter ”Job 25 Masken” av Daniel Lundgren. Den bloggen väcker många minnen.
För många år sen läste jag om maskars betydelse för jordens mylla. Det gällde landskapet Skåne och de mycket tunga skördemaskinerna bland andra tunga jordbruksmaskiner, som plattar ihop den fina myllan år efter år, så att maskarna blir störda i sitt viktiga arbete att luckra upp jorden.
Plötsligt fick jag en aha-upplevelse till en bibelvers i 1917 års översättning. Fritt ur minnet till att börja med:
”Frukta ej du mask Jakob. Jag skall göra dig till en tröskvagn med skarpa piggar…”
Vem är Jakob om inte Israel? Vem är Israel om inte Guds folk judarna? Vem är judarna om inte de nertrampade och åter nertrampade i världen genom förföljelse? Vilket är hans land om inte ISRAEL? Vem har lovat frid på vår jord i tusen år om inte HERREN? Och med vem skall han regera då med om inte en kvarleva av Israel?
Jag skall läsa på nu och återkommer senare på natten. Gud hjälper när morgonen gryr!
En del av dagens bibelavsnitt i den app jag valt i Svenska Kärnbibeln. Jag har tagit bort min bloggpost om Sippora och börjar om på nytt:
”Psalm 89 – Guds löfte till David
Psalm 88 och 89 hör ihop, två ord som återkommer är nåd, se Ps 88:12; 89:2, 3, 15 och trofasthet, se Ps 88:12; 89:25, 34, 50. Den frågande tonen där Gud är gömd återfinns också i båda psalmerna, se Ps 88:15; 89:47. Psalm 89 avslutar den tredje boken och har en viktig roll, liknande Ps 2 där Gud talar till nationer och folk som inte vill kännas vid Gud.
Författare: Ejtan
Struktur: Psalmen har ett kiastiskt mönster i vers 2-34 som ramas in av Guds nåd och trofasthet.1En sång med visdom [hebr. maskil, en musikalisk eller litterär term, kan även betyda ”en välskriven sång”]. Av esraiten Ejtan.
[Ejtan var en av Davids sångare tillsammans med Asaf, se 1 Krön 15:19. Han nämns tillsammans med föregående psalms författare (Heman, se Ps 88:1), och beskrivs som en vis man, se 1 Kung 4:29-31. Namnet Ejtan betyder permanent, bestående, tålmodig och varaktig, vilket är passande för psalmens inledande ord i vers 2!]
2Jag ska sjunga om Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek) för evigt, för alla släkten (generationer) ska jag kungöra din trofasthet med min mun. 3Jag har sagt: ”För evigt är nåden (den omsorgsfulla kärleken) skapad, i själva himlarna har du etablerat din trofasthet.
4Jag har gjort (ingått) ett förbund med min utvalde, jag har svurit (gett mitt löfte till) David, min tjänare. 5För evigt ska jag låta din säd (dina avkomlingar, ättlingar) bestå, och bygga upp din tron i alla släktled (generationer). [Ps 89:2; 72; 78:70-72; 2 Sam 7:11-16; 1 Krön 17:10-14]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Slut citat
Mina blogg-poster hör ihop precis som allt mitt tänkande. I min släktforskning från Abraham till Jesus i Matteus kapitel 1 och från Jesus till Gud i Lukas evangelium kapitel 3 går Josef och Marias släkter samman i kung Davids äktenskapsbrott med Batseba. Först efter nästan tusen år i ett så litet område!
(Jag har aldrig läst teologi på akademisk nivå men frågat mig fram hela mitt liv på ords innebörd. Så första gången var om en från ”kvinnan säd”, som skulle krossa ormens huvud. Jag hade bara 1917 års översättning att jämföra med B2000 och Svenska Folkbibeln. Nu har jag Svenska Kärnbibeln också. För kännedom)
Då går jag över till begreppet förbund och Abraham. I Nya Testamentet beskriver Paulus klart och tydligt skillnaden på att vara född på grund av ett orimligt löfte till Abraham och Sara med att vara född på grund av ett samlag med en ung kvinna Hagar och naturliga begär. Vi kan läsa om begreppen frihet eller träldom som konsekvens.
När vi läser om Mose´ släkthistoria så rann sinnet över honom en gång som Faraos dotters fosterson och han slog ihjäl en av sitt folks plågare i träldomen i Egypten. Han fick rymma för att klara sitt liv och blev fåraherde hos en präst som hette Jetro. En av hans döttrar fick Mose till hustru och med henne två söner.
En dag möter HERREN Gud Mose och säger, att han skall dö. Får jag lov att skriva fritt ur minnet? Kan det vara möjligt, att hans hustru fattade orsaken? Kan det vara möjligt, att Mose inte fattat vidden av förbundstecknet?
Sippora tar en skarp sten och omskar sonen. 2 Mos 4:25
Jag är för lat för att leta upp flera bibelhänvisningar. Men min gamle far blev intervjuad av en granne under hennes präststudier. År 1958 var ett mycket svårt år för oss kvinnor, som ville förkunna. Så grannen väntade mycket länge och vill veta min fars uttryck för tro och omvändelse i hans barndom. Den berättelsen hade aldrig jag hört. Min far grät, när han kom till något rörande. Som man var det ju en prestigeförlust.
(Historien i korta drag är att ”Waldenströmmarna” hade gudstjänst klockan 11 på söndag och de troende på Rosenius klockan 3 på eftermiddagen men Missionskyrkan och Missionshuset låg på samma tomt…”de´ va´ inget kônstitt i de´ ” enligt min far senare i tiden på min fråga. Han skulle dra fram hö åt djuren den söndagen och fick en sådan själanöd över om han var ett Guds barn eller inte. Så han skyndade sig att göra sin syssla och sen in och slog upp sitt lilla testamente på måfå. Blicken föll på en vers där det står ”…du är min son.” Ja, det står till och med hans namn David senare.)
Evangelisten Johannes skriver att ORDET blev kött och tog sin boning bland oss. Den som tar emot det får makt att bli Guds barn. Tydligare än så kan det inte uttryckas, att gå från träldom till frihet – byta faderskap! Och inte nog med det utan enligt Paulus senare i testamentet byta moderskap – byta från moderns träldom i Hagar till den fria hustrun Sara som mor.
Äntligen är jag framme vid undret att få leva i Kristus med alla hans tillgångar som mina! Kvinnorna som markeras som mammor i Matteus kapitel ett har tänkt själva och sett till att komma med i ISRAEL.
Fast det var inte vi som valde Gud utan han valde oss – i Kristus..
Gunnels plats i rymden 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.