Författare: Gunnel Bergstrand

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

En kampanj

Det är farligt att skriva på utan att ha läst det finstilta! Det är kusligt, så lätt det går att prata omkull människor. För jag är en av dem, som skrivit på och sen tänkt efteråt och blivit arg tillsammans med grannar. Ångerveckan har fungerat som väl var. ”Nix” skall fungera mot telefonförsäljare men fungerar inte alltid.

I vart fall har jag till slut skrivit på en lista – ett privat initiativ mot bältesläggningar inom psykiatrin. Kampanjen heter:

https://www.facebook.com/events/711679958843086/?source=1 ”NO MORE – avskaffa bältesläggning inom psykiatrin”
Där motiveras orsaker att kämpa för en bättre sjukvård inom psykiatrin även om det har skett stora förändringar till det bättre.

Igår var jag på Gyllenkroken, Göteborg för första gången i ett möte med IBIS (Intresseförening Bipolär sjukdom). Ja, det gick för fort, att jag skrev på men det står jag för. Nu är jag tydligen medlem i IBIS. Det var föredraget för icke medlemmar, som jag betalade för egentligen (för två). För övrigt har jag varit där flera gånger sen år 2011, då jag anmälde mitt intresse att vara med att ge information från psykisk ohälsa. Sen får väl förnekandet börja och förklaringarna. Jag är bara rörelsehindrad och föredraget handlade om stigmatisering. Bara det fick mig att vilja gå och att psykiatrin har en egen präst i Göteborg: Conny Brandell

Det blev en fullträff. Innan mötet började såg jag att doktor Lena fanns där från dokumentären: ”Lillhagen – hatad och saknad”
För allas skull är det mycket starkt att sjukvårdspersonal ställer upp med egna erfarenheter av psykisk sjukdom och att ha blivit slentrianmässigt bälteslagd.
Precis därför har jag skrivit på listan! Det är inte sjukvård, att spänna fast unga tjejer år 2014 på en brits med remmar runt hand och fotleder och magen! Finns det ingen inlevelseförmåga om till exempel dessa tjejer kanske först varit med om sexuella övergrepp och sen får möta övergrepp inom sjukvården?
Jag tror inte mina öron, när jag lyssnar till alla berättelser nu år 2014!
Därför har jag skrivit på en protestlista och står för det! Ångerknappen behövde jag inte använda.

Det var en fin dag igår på Gyllenkroken. Det finns en mamma (eller flera) med en psykisk sjuk son. Hon fanns i psykiatrireformen runt år 1990 och fattade det som politiker och höga tjänstemän inte fattade. Tillsammans med andra kom det till en lokal på Gyllenkroksgatan. En mycket bra början en liten fristad. En mycket bra fortsättning med namnet kvar från gatan men större och större. En fristad för många har jag sett.

Det var inte bara att tömma mentalsjukhusen på patienter utan att vara förberedd på fortsättningen. Ingen blev fri från en psykisk sjukdom så enkelt. Och jag för min del blev stigmatiserad år 1956 genom bältesbehandling helt obefogat och tvångssprutor och diagnoser.

Det hade gått att prata med mig, fast jag var dödstrött och pratade i ett kör. Det går att prata med mig nu också!
Ur journalen år 1956:
”Hon har en otrolig svada men det går att bryta in.”

Dödsångest

– Vill ni ha en tro, så läs Gamla Testamentet!

Så sa en bibellärare i slutet av 60-talet till oss elever. Han hade märkt, att unga inom Pingströrelsen ville ha upplevelsen av ett dop i den helige Ande. Så kom hans fråga:
– Brukar ni läsa bibeln?
Det var hans motfråga och motivering. Där finns den helige Ande. Den som vill bli döpt i helig ande eller fylld av anden bör läsa bibeln.

Påsken är över. En mycket bra början för att få en tro är att vandra med Jesus i olika bibeltexter. Det var den uppståndne Jesus, som gick igenom det vi kallar för Gamla Testamentet tillsammans med två desillusionerade, modlösa lärjungar på väg från allt ruskigt som hänt i Jerusalem.

Varför skall någon läsa en så ruskig bok som bibeln är med allt våld och ond bråd död? Ja, varför skapade Herren allt gott och sen lät en flod skölja över alla människor därför att han ångrade sig? Vi hinner ju inte läsa många blad, innan de stora frågorna kommer? Kan någon människa som lever idag någonsin gå ur hans löftesbåge i skyn – gå ur hans förbund?

Bågen i skyn142 ”Min båge sätter jag i skyn”

Jesus hänvisade till Noas dagar, att så kommer det att bli innan hans andra ankomst. Folk äter och dricker… Är det ett löfte eller ett hot? Kan vi vara trygga eller skall vi leva med skräck för döden? Har påskens budskap inte gått fram ännu? Jesus dog i vårt ställe. Han vann seger över den sista fienden, som vi människor har. Det är döden. Och det var kvinnor, som fick gå ut med det glada budskapet först av alla! Kvinnor får lov att berätta om Jesus! ”Dock natt skall inte förbli där nu ångest råder!”

Jag vet inte hur det går till när mina äldre bloggposter annonseras till höger i en spalt. Det var min mentor, som valde ett visst system och ett namn under vilket jag borde blogga. Så blev det. Så blev jag påmind om en väns dödsångest idag. Som om jag har glömt det telefonsamtalet! Nej då, jag glömmer inte utan ringde upp och frågade den gången, om jag fick citera vårt samtal i en radioandakt. Min fråga var varför han var så rädd för att dö. Hans svar var, att han inga kläder hade.

Visst får kvinnor läsa bibeln och berätta vad det står om Jesus som segrare över döden! Den som vill tacka nej till en kvinnas undervisning får göra det! Noas ark är en profetia om Jesus, som kan rädda från ondskan och döden. Genom sin tro på Herren räknas Noa som en av troshjältarna. Hur mycket hån han fick lida under tiden han lydde Herrens befallning får vi inte veta. Mose stod ut genom att ha den osynlige för ögonen. För visst blev han hånad mer än en gång med orden:

– Har du tagit oss ut i öknen för att vi skall dö?

I Hebreerbrevet kap 2:9 och framåt står det om befrielse från dödsfruktan:

”Men Jesus, som för en liten tid gjordes ringare än änglarna, honom ser vi nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe.

10 Ty när Gud, för vilken och genom vilken allting är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han fullkomna honom genom lidanden, han som för dem till frälsning. 11 Jesus som helgar och de som helgas är alla av en och samma släkt. Därför blygs han inte för att kalla dem bröder, 12 då han säger: Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig. 13 Han säger också: Jag skall förtrösta på honom, och vidare: Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig.*

14 Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, 15 och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv. 16 Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an. 17 Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. 18 Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.”
Ur Svenska Folkbibelns översättning

Som en löpeld

Det går som en löpeld. Det var presens då. Det är presens nu. Graven är tom. Han är inte där!
Nej, så fort gick det inte att få ut budskapet. Alla fick inte veta det den första dagen. Två lärjungar såg till att komma ifrån sin chockupplevelse. De gick därifrån. Som om det går att gå ifrån det som hänt!

En av de två hette Kleopas. (Lukas kap 24) En av de två kan vara vem som helst tiderna igenom som tror att man kan lämna och gå vidare. Det blev ingen spänst i stegen. I den bibeltext, som har med deras vandring att göra märks sorgen och den förlamade känslan. De stannar upp. Där kom en som inget visste! Där kom en som gått i klapp dem och registrerade deras hållning och utseende. Vad pratade de om? Deras ansiktsuttryck avslöjade allt.

Vi måste inte missa denna föreslagna bibeltext Annandag Påsk om de två lärjungarna på väg till Emmaus från sitt trauma. Som om det bara är att lämna det som varit och gå vidare!

Det går som en löpeld genom filmer, konst och texter, att Jesus firade en måltid den sista kvällen tillsammans med sina lärjungar. Bilderna finns kvar och filmen från år 2004 var ruskig minst sagt och heter ”Passion”. Historien går som en löpeld fortfarande. Nu är det mer angeläget än någonsin utan överdrifter. Graven är tom. Han är inte där! Ja, visst har vi olika uppfattning om vad som hänt! Och det får vi ha.

För min del är jag ett ögonvittne till alla beskrivningar ända från barndomen. Det innebär ett tomt kors, för han är inte där. Han har varit där. Han har varit i Getsemane, där hans ångest blev olidlig. De finaste kapillärerna i huden brast och svetten blev blod. (Det lär finns en enda gång beskrivet i medicinsk historia om en person, som hade så svår ångest.) Hela hans liv bland barnen och vuxna fanns också i små fina bilder och minneskort.

Så blev jag till slut den namnlösa lärjungen, som lämnade traumat bakom mig och gick ifrån det som hänt. Det var då som han dök upp och undrade vad som hänt. Vad pratade jag om tillsammans med någon annan? Varför såg jag så bedrövad ut? Och fattade jag ingenting av påsken i Jerusalem att den måste ske som den gjorde?

Märkligt vilket tålamod han haft att lyssna på allt mitt prat! Sen började han att gå igenom allt som var sagt om honom och som måste ske först. Det gjorde inte så mycket att min tro tagit slut. Han försvann inte efter det samtalet. Han bröt brödet igen och igen och läste orden…Fast nu är det påtagligt, att jag måste öppna min bibel själv för att kunna läsa texterna om honom. Som barnet som lär sig äta själv.

Idag är det Annandag Påsk. Varje år är evangelitexten om Emmausvandrarna. En lärjunge har ett namn. Den andre/andra vet Jesus namnet på. Han vet vilken väg jag vandrat. Han vet sin egen väg för min skull.

”Måste inte Messias lida allt detta för ingå i sin härlighet?”

Jesus tvättar lärjungens fötter 2014 04 20 Ur ”Passion” Annandag Påsk kl 18 i Smyrnakyrkan, Göteborg

Passion

Ur Wikipedia citerar jag om filmen:”The Passion of Christ” år 2004
Gibsons officiella motiv[redigera wikitext]:

”Det här är en film om kärlek, hopp, tro och förlåtelse. Han [Jesus] dog för hela mänskligheten, led för oss alla. Det är dags att gå tillbaka till detta grundläggande budskap. Världen har blivit galen. Vi skulle alla behöva lite mer kärlek, tro, hopp och förlåtelse.” [1]
”Det var jag som satte honom på korset. Mina synder placerade honom där.”

Så har det gått tre år sen vi kunde läsa i Svenska Kyrkan Tidning, att vissa blodiga psalmer borde bort. Som ett exempel nämndes:

”Guds rena lamm oskyldig
på korset för oss slaktad
Alltid befunnen tålig
fastän du var föraktad.
Vår synd du haver tagit och dödens makt nedslagit
Giv oss din frid o Jesus”

Är det så underligt, att jag efterlyst bibelundervisning från de teologiskt lärda/lärde? Är det så underligt, att en hyperkänslig människa inte ville gå och se filmen: ”The Passion of Christ”? Det fanns fler än jag, som inte ville ha bibeltexterna om Jesu sista vecka förstörda med blodig sadism visat på en filmduk.

Långfredagen är över för detta året. Idag gestaltas sista veckans bibeltexter på olika sätt i Smyrnakyrkan i Göteborg klockan 18 och även i morgon.

En musikal om veckan som förändrade världen

Tre år har gått sen en kvinnlig präst skakade om mina tankar om att det inget blodigt offer behövs. Visst vi gör så gott vi kan. Sen får Gud göra resten. Kan det vara tvärtom måntro?

”Om jag strävar aldrig så
räcker ej min kraft ändå
till att fylla helt din lag
Om jag gråter natt och dag
står dock syndens fläckar kvar
Blott i dig jag frälsning har.”

Ur psalmen: ”Klippa du som brast för mig…”

hunneberg ”Hela vägen går han med mig…”

Rättegången

Ur boken:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Han hade ett förflutet som narkoman och kriminell. Det följs åt så ofta. Så hände undret i hans liv, att han fick ett möte med Jesus kanske inte lika dramatiskt som det Saul från Tarsus hade upplevt en gång.
Men ändå. Det gamla var förgånget och något nytt hade kommit. Trodde han.
Så hände det, som inte får hända. Han fick ett återfall där han blandat sprit och narkotika blivit våldsam, slagit sönder en stor fönsterruta och sen gjort motstånd mot tjänsteman det vill säga polisen.
Som ett brev på posten kom ångesten och ångern och ruelsen. Det kom ett fysiskt brev också om inställelse till rättegång.
I det tillståndet mötte han mig med sin berättelse och de förtvivlade orden.
– Jag orkar inte en rättegång till! Kan inte du gå i mitt ställe?
Ja, så blev det. Han skrev en fullmakt åt mig och när åklagaren läst upp brottsrubriceringen och brottet och ställt frågan om NN erkänner brottet, så skulle jag svara: «Ja».

Efter denna händelse fick jag en aha-upplevelse. Det var ju så det hade gått till i himlen en gång. Gud såg människornas förtvivlan. Gud såg, att vi inte orkade stå till svars för vad vi gjort av brott. Gud frågade sin ende son:
– Kan inte du gå i deras ställe och erkänna det du blir anklagad för?

Och Jesus lämnade himlens härlighet. Han blev människa som vi och var frestad precis i allting som vi. Dock utan att synda.
Sen började anklagelserna. Dom haglade över honom. Efter det piskades han blodig. Alla rop ljöd, att han var skyldig till döden på ett kors.

Jesus hade fått fullmakt av Gud att gå på den rättegång, som ingen av oss orkar gå på. Han sa «Ja» i vårt ställe och tog på sig våra brott. Han led döden i vårt ställe. I mitt ställe.
Och jag är fri.

korset4 Golgata Teckning av Dagmar Holmqvist

Åsikter och insikter

Det är inte nödvändigt, att ha åsikter om allt. Jag har den åsikten att här behöver städas före påskhelgen. De flesta anser, att detta är inget att ha åsikt om utan bara att se till att det blir gjort. En åsikt kan bli en insikt och ett tvättat fönster kan bli en utsikt minsann, som blir njutbar!

Det finns massor av åsikter om barns andliga behov eller om det är hjärntvätt i kyrkornas söndagsskolor. Hur var det nu med den naiva sången om Noas ark i förra bloggposten? Är det åsikter eller insikter? Kan någon vetenskapsman formulera upplysningen bättre? Det fanns en man, som vågade lyda Herren oavsett detta orealistiska bygge på torra land under så lång tid. Han heter Noa.

År 1991 kom det ut en provöversättning till Bibel 2000 av Bibelkommisionen:
”TRE BIBELBÖCKER FÖRSTA MOSEBOKEN ORDSPRÅKSBOKEN JEREMIA”
Karl-Gustaf Hildebrand har skrivit förordet.
Detta förord den gången satte myror i huvudet på mig för denne lärde man kunde så mycket om mångas åsikter. Detta gällde bland annat berättelsen om Noa saga eller myt. Därför vågade jag sätta in en gammal söndagsskolesång om just Noas ark. Tänk, om författaren till den enkla sången inte hade några åsikter utan bara insikter? Kan det bli så? Och är det jag, som inte fattar begreppet ”myt”?

För min del har jag fått växa upp med söndagsskola utan rörelsesånger. Det fanns ingen flanellograf heller bara torra, sakliga berättelser och sånger ur söndagsskolans sångbok. Som barn hade jag inga åsikter om det var sant eller inte. Som tonåring ville jag ha mera. Åsikter har jag om allt annat men insikter är något annat.

Det har nästan blivit fula ord talet om att lyda. Därför har begreppet ”Israel” blivit obegripligt och mytologi väger tyngre än sanningen. Visst är det beundranvärt att kunna olika folks gudar! Visst är det bra att kunna gammal historia! Till detta behövs kartor! Det behövs för att kunna se proportionerna på en lydig mans vandring till exempel som Abraham var och jämföra det med de stora mäktiga folken runt omkring.

Noa byggde efter den ritning han fått av Herren långt tidigare. Mose och folket byggde i allt som Herrens sagt genom en ritning till Mose senare än Abraham. Måtten har en så fin harmoni. Ändå senare i tiden blev det ett tempel där Salomo lydde Herren i början av sitt liv. Innan dess hade Israels folk varit lydiga utan att förstå innebörden av riterna. Försoningsdagens offer pekar fram mot Jesus död på ett kors. Det blodet blev givet en gång för alla och renar från all synd.

Budskapet i Noas bygge av en ark håller också!

Summan av Guds ord kan ge många åsikter men också mer och mer insikter.

Karta Israel är som en liten prick bara bland de stora mäktiga rikena runtomkring

Noa

Det är söndagsmorgon och dags att förbereda ”söndagsskolan”. Eller hur? Visst är det lämpligt att börja med en rörelsesång? Den får inte glömmas sången om Noa! Filmen om honom har haft premiär och många har redan sett den. Bra eller dålig? Sevärd? Det vet jag inte ännu. Hitintills har jag några bloggposter om regnbågen i skyn. På vad sätt motsätter vetenskapen några väl valda formuleringar i den gamla boken, som kallas bibeln? Både vetenskapsmän och allmänhet vet nu för tiden hur det går till när regnbågen visar sig i skyn. Det som fattas är summan av Guds ord som är sanning enligt bibeln. Det håller att pröva minsann!

Om jag vore en liten mus

1.Om jag vore en liten mus, ville jag bo uti Noas hus.
Ville jag se den mannen stark bygga på sin ark.

2. Noa Herren på orden tog. Spikarna dansa´och hammar´n slog.
Arken han byggde efter mått, som av Gud han fått.

3. Skratta du, men det gör ej jag, för jag vet att till sist en dag,
räddas blott den som på Herren tror och i arken bor.

Teologen Stefan Gustavsson om Noa

”Min båge sätter jag i skyn…”

Foto: Lars Ahgnell

Var finns biskoparna?

Den 20 mars är en särskild dag för mig. Äntligen hade jag lyckats ta mig ut på nätet och fått fram den första meningen. Blivit synlig. Sen dess har det varit en enda berg och dalbana. Året var 2000 och motgången var, att det gick att stänga av min röst några år senare. Först var det tillrättavisningar, sen hot och till sist släcktes min möjlighet att vara med i debatt under rubriken ”Bibeltolkningar”. Agendan hade blivit mer och mer synlig. Där kommer min fråga:

Var fanns biskoparna?

År 2002 beställde jag ett enskilt samtal med föreståndaren i Smyrna Jack Tommy Ardenfors. För visst har vi en enda bibel men olika översättningar, som kan jämföras? Visst är det så att kyrkor och samfund tolkar olika angående dopet och annat? Frågan gällde teologi, som det inte pratas om tycker jag inom den pingstförsamling, som jag tillhör. Kan var och en ha en egen teologi, tolka efter den egna uppfattningen?

Det gällde allt jag mött inom Svenska Kyrkans Ungas bibelsajt. För de SKU stod bakom och andra lämnade ekonomiska bidrag. Det är skillnad på det fick jag äntligen veta, när jag pressade någon i Svenska Bibelsällskapet. Sajten var för unga mellan 12 – 20+, så vad hade jag där att göra? Jag får skylla mig själv som trodde, att jag kunde få vara med och dela med mig av min bibelkunskap. Bibel 2000 hade just kommit ut och de unga skulle informeras mot fundamentalister (och om homosex som OK). Fundament är synonymt med grund. Är det tillåtet att rycka undan grunden för unga människor och inte undervisa om poängen i bibeln som är Guds förbund och förmåga att hålla sina löften genom Jesus Kristus?

Skall jag skämmas över i min församling, att jag efterlyser bibelstudier? Om jag fattat rätt skall bibelns budskap tolkas i kyrkan/församlingen tillsammans men en och en tar ställning för eller emot vad Jesus Kristus gjort genom sitt liv, sin död och uppståndelse.

Miljonsatning med RFSL/RFSU som läromästare i Svenska Kyrkan

Äktenskap samboföhållande och skilsmässa

Den 10 april hittar jag denna blogg:

Tankar i natten Leo Holtter

Söndagsskolan – den tidlösa

Det var en mörk och regnig dag med några ljuspunkter igår. Ljuspunkten var en oväntad kontakt på Facebook, som tror att jag kan lämna mina hjulspår. Det skall bli riktigt intressant, om det kommer att fungera. Det gäller att lära sig nytt. Det gäller överkurs på universitetsnivå. Å andra sidan är det tillåtet att söka själv hos de gamle lärda födda på 1800-talet med gammal skrivstil. Jo, det går att träna på. Hellre det än universitetsspråk för min del. Mitt i allt rann det till en gammal kör:

”O ljuva hemvist för Jesu vänner. Där finns ej mera en sorgens tår.
Ty syndagiftet ej mera bränner. De äro läkta de djupa sår.”

Precis så beskiver Peter Fjellstedt om ormens gift som brännande, dödligt i sin förklaring till 4 Mosebok 21.
Exegeten och teologen Gunnel André har skrivit boken:
”DET STÅR SKRIVET
Med inblick mellan raderna”

Det gäller kyrkoårets texter från Gamla Testamentet och jag ringde min goda vän pensionerade prästen Ulla Welén för att fråga vilken årgång, som vi befinner oss i. Det är för och nackdelar att vara pingstvän och bara f.d. ”missionare”. I Svenska Missionskyrkan på min tid följde vi de föreslagna predikotexterna. Egotrippad som jag är fick jag en stor, tjock bok i julklapp av mig själv. Det hela gedigna arbetet bjuder en annan Gunnel på – en ny Facebookvän.

Ormen finns inte förrän i tredje årets föreslagna texter från 4 Mosebok 21:4-9 på det sätt som jag ville läsa om honom. Det är Johannes tydliga koppling mellan kopparormen i öknen och Jesu död på ett kors för världens frälsning. Joh 3: 14 –
Här kommer en upplysning till om mig. Jag har missat att köpa den almanacka, som har alla föreslagna bibeltexter för varje söndag under året. Den är slutsåld nu. Nu är det sagt och idag är det den 6 april. Vi närmar oss påsk! På torsdagskvällens bönemöte fick vi sjunga:

”Nu är försoningsdagen kommen för världen vid
Kristus med sig förenat människa med Gud igen
Brusten är templets förlåt Vägen är öppen fri
Öppen till nådastolen för dig och mig.”

Så till rubriken. Äntligen har jag fattat, att jag har rätt att berätta det jag vet som en gammal söndagskolfröken (underförstått då inte som en kvinnlig präst). Jag skall inte ge någon mer länk till Dag Sandahls blogg. Om jag sätter in länkar här till mina egna äldre bloggar om patriarkerna, så kan det bli kronologisk ordning så småningom. Att jag inte tänker bli någon feministteolog det har jag skrivit förut minsann.

Nu gäller det bara att komma ihåg söndagens rubrik: Söndagsskola

Barnavännen140 Barnavännen år 1935

P.S. Texten på framsidan i söndagsskoltidningen från år 1935 lyder under rubriken: Ett underbart möte
”Och han uttydde för dem, vad som i alla skrifterna var sagt om honom —
han gick in och stannade kvar hos dem. —
Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, välsignade det och gav dem —
då öppnades deras ögon och de kände igen honom,—
men då försvann han ur deras åsyn.” D.S.
Ur Lukas kap 24:13-32

Här kommer den första länken ur mitt eget förråd skriven för snart fyra år sen:
Försoningsdagen

Försoningsdagen

Fängelset

Det är historia nu med Härlanda som fängelse. Långholmen är ett annat fängelse som blivit historia. Båda har blivit vandrarhem.
En gång i tiden har jag varit fängelsebesökare frivilligt utan att vara anhörig. En gång i tiden var det första besöket på ett fängelse och det var på Hinseberg. Vi som besökare hittade inte ens rätt väg att komma dit utan åkte över en pontonbro i ett vatten utanför Frövi samhälle. Den var farbar då för en bil utan mötesplats för någon annan. Den blev avstängd för biltrafik så småningom. Broförbindelsen var en upplevelse i sig.

Nu skall det handla om ett foto från Härlanda samlingssal för bio eller gudstjänst. Så det var ingen altartavla internerna fick i uppgift att måla. Vilka det var som ville måla vet jag inte men jag blev lika fascinerad vid varje besök. Hur hade de tänkt?

Nyligen fick detta mitt gamla foto av den stora tavlan komma på min tidslinje i Facebook. Skulle någon kommentera? Skulle någon tolka? Allt skall ju tolkas personligt. Eller också måste man fråga den som vet något om tillfället då tavlan målades och hur samtalet gick. Så blev det att jag samtalade med t.f.fängelsedirektören vid den tiden.

Det är ju bara de, som varit inlåsta, som vet om vilka frustrationer detta innebär. De är ju bara de, som vet vad de drömmer om. Fantasier eller verklighet med en egen idyll? Hur tar man sig från en obebodd ö utan någon båt?

Härlanda138 Tavlan i f.d. Härlanda fängelse
(Klicka på bilden så blir den större och tydligare)

Där fanns vid ett tillfälle en finsk man, som målade sina tavlor som ett stort, mörkt, upprört hav i storm med en liten eka. I den fanns en man. Det var inte hela motivet utan från himlen kom en ljusstråle, som om någon upptäckt hans situation med sitt strålkastarljus. Det gick att få beställa en sådan tavla. Gissar att jag den gången tolkade på samma sätt som mannen gjorde. Här var det inte fråga om att få vara i fred – att få ha en egen plats ostörd. Det gällde bara hur räddningen skulle gå till.

Dessutom tänker jag på en stormig debatt i bibelsajten om kärlek. En kvinna målade Kärleken som Gud som ett enda stort hav där alla var en del – alltså delar av Gud både onda och goda. De kriminella hade ännu inte fattat och skulle fatta i nästa liv, om det inte gick i detta livet. Det var ett koncentrat av New Age och positiv utveckling i tid och i nästa och nästa. Alla tolkar. Ingen behöver vara rädd för döden. Den är en illusion skrev hon.

Bibelns undervisning är om fångenskap och frihet men inte hur som helst minsann. Det fattas bibelundervisning men inte kyrkohistoria och olika tolkningar. (Det är jag så innerligt trött på i bloggar och nätdebatter.)

Himlen väntar

Det är bara tre dagar kvar som chans att gå in på svt.se för att få se dokumentären:
”Lillhagen – fruktad och saknad”
Detta är en mycket viktig del av Göteborgs sjukvårdshistoria och landets för övrigt. Bernhard Öhrstedt är värd en eloge för sitt arbete och huvudpersonen läkaren Lena, som också var patient ibland, siste patienten Damir på avdelningen och överläkaren Frances som berättare.

Var kommer detta in då att himlen väntar? Jo, i dokumentären ser vi början av psykiatrisk vård på Vasa Sjukhus. Sjukhuset var en skräck i folkmun i Göteborg och kallades ”Brackan”. Skräcken för att hamna på Vasa Sjukhus har jag mött hos en gammal vän. Ingen förändring till ett bra sjukhus kunde ta bort de äldres uppfattningar och vad de hört om fattigdom och elände, som slutade med ”Brackan”.

Det var ett bra sjukhus på min tid som provelev på Göteborgs Sjuksköterskeskola år 1955. Några avdelningar inom ”Medicin” från Sahlgrenska Sjukhuset var på Vasa Sjukhus. Där mötte jag vänligheten själv på avdelningen bland personal och patienter. Det var på den tid då det var tillåtet med en orgel mellan två avdelningar, öppna dörrar på kvällen och en psalmsång. Fler än en sjuksköterska kunde spela orgel och sjunga i början av 50-talet. Det var tillåtet då.

På avdelning G mötte jag dem, som trodde på Gud både i personal och bland patienter. Men inom sjukvården är det inte tillåtet att inleda ett andligt samtal. Det lärde mig husmor på lasarettet i Vänersborg tidigare. På avdelning G fanns en patient av den första typen pingstvän. Han kunde sin bibeln och citerade en bibelvers då och då. Detta irriterade en av sköterskorna särskilt. Så blev han sämre och kunde inte gå runt med sitt positiva budskap på avdelningen. Hans sista dag kom i enskilt rum och det var min uppgift att försöka mata honom. Han tackade ”nej” så artigt och mjukt. Han var så dålig, att han hade grindar för sängen. Det blev sjuksköterskans tur att gå in med medicin. Precis den sköterska, som visat irritation på hans sätt att bjuda på en bibelvers då och då. När hon stod där framför honom med hans medicin sträckte mannen ut sin hand till sängbordet genom sänggrinden och höll sen bibeln högt upp i luften med orden:

”Nu vilar jag i Guds hand!”

Sen dog han i vittnets närvaro. Och hon berättade för oss andra. Hon berättade för de anhöriga. Jag fick höra både hennes berättelse och berättelsen, som de anhöriga kunde bekräfta. Himlen väntade och jag kan fortfarande se denne lugne, trygge man framför mig och höra hans sista ”nej tack” till lite frukost. Himlens härlighet väntade på honom.

Jag för min del vaknade mitt i natten och undrade hur jag skall få till det. Min egen historia är ju sjukvården som personal och patient och om Gud, som inte får nämnas.

Våga tala om psykisk ohälsa

Det var en fin morgon på Hönö i juli 2010, när jag hämtade in dagens Göteborgs-Posten. Från och med den dagen fattade jag mitt beslut. Det är inte rätt att vara så feg och rädd om eget skinn, att jag fortsätter tiga om vad jag vet. Snart har det gått fyra år sen mitt beslut att delta i upplysning om vad psykisk ohälsa kan innebära. Och det går inte att dela en människa i psyke eller kropp!

I Göteborgs-Posten fanns en helsida med Anneli Jäderholms berättelse om att leva med en psykisk sjukdom. År efter år har hon fortsatt att ge information till psykiatripersonal och allmänhet genom föreläsningar och artiklar. Andra ställer upp på liknande sätt och skaffar utbildning i att förmedla kunskaper på bättre sätt.

Nu är det sex dagar kvar som dokumentären ”Lillhagen – hatad och saknad” ligger kvar i arkivet på Svt.se Passa på att se den!

Den dokumentären av Bernhard Öhrstedt är sevärd av många anledningar. En läkare Lena berättar om sin egen chockupplevelse av att vara läkare i tjänst på en förmiddag och inskriven på vårdintyg på S:t Jörgen på eftermiddagen – tvångsintagen på grund av att hon varit öppen och berättat om sin mammas bipolära sjukdom och en morbrors självmord.
Detta visar på att personal inom sjukvården har svårt att hantera sin egen rädsla. Bältesläggningar missbrukas i förebyggande syfte många gånger. Det går att samtala även med en person i psykisk obalans! Det går att motivera val av medicinering utan tvångssprutor!

Lillhagen – hatad och saknad

Som jag ser det är det tre grupper, som kan ta illa vid sig genom samtal om psykisk ohälsa. Det är de som drabbats. Det är de anhöriga. Det är psykiatripersonalen, som ständigt utsätts för kritik på grund av felbehandlingar. Deras positiva insatser belyses sällan i tidningar eller artiklar. Risken är stor i känsliga samtal att de får sten på börda. Det är ändå ingen ursäkt för att inte samtala. Det går inte att sopa 90 års sinnessjukhusvård under mattan. På vad sätt blev vården bättre av ord på engelska – mental och psyke?

Själen är orolig till dess den finner vila…

Dagen efter:
Det har kommit en försynt påminnelse i min statistik. Den bloggen hänvisar jag till. Jag hade tänkt räkna sex dagar framåt för att se om det finns något som helst intresse för att tänka sig in i de psykiskt sjukas situation. Psykiatripersonal behöver uppmuntran! Politiker behöver fatta, att det inte håller med ständiga nedskärningar. Sverige är bland världens rikaste länder. Hur behandlar vi de mest utsatta i vårt samhälle?

Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar – Hänvisning till en nyttig blogg