Det var en fin morgon på Hönö i juli 2010, när jag hämtade in dagens Göteborgs-Posten. Från och med den dagen fattade jag mitt beslut. Det är inte rätt att vara så feg och rädd om eget skinn, att jag fortsätter tiga om vad jag vet. Snart har det gått fyra år sen mitt beslut att delta i upplysning om vad psykisk ohälsa kan innebära. Och det går inte att dela en människa i psyke eller kropp!
I Göteborgs-Posten fanns en helsida med Anneli Jäderholms berättelse om att leva med en psykisk sjukdom. År efter år har hon fortsatt att ge information till psykiatripersonal och allmänhet genom föreläsningar och artiklar. Andra ställer upp på liknande sätt och skaffar utbildning i att förmedla kunskaper på bättre sätt.
Nu är det sex dagar kvar som dokumentären ”Lillhagen – hatad och saknad” ligger kvar i arkivet på Svt.se Passa på att se den!
Den dokumentären av Bernhard Öhrstedt är sevärd av många anledningar. En läkare Lena berättar om sin egen chockupplevelse av att vara läkare i tjänst på en förmiddag och inskriven på vårdintyg på S:t Jörgen på eftermiddagen – tvångsintagen på grund av att hon varit öppen och berättat om sin mammas bipolära sjukdom och en morbrors självmord.
Detta visar på att personal inom sjukvården har svårt att hantera sin egen rädsla. Bältesläggningar missbrukas i förebyggande syfte många gånger. Det går att samtala även med en person i psykisk obalans! Det går att motivera val av medicinering utan tvångssprutor!
Som jag ser det är det tre grupper, som kan ta illa vid sig genom samtal om psykisk ohälsa. Det är de som drabbats. Det är de anhöriga. Det är psykiatripersonalen, som ständigt utsätts för kritik på grund av felbehandlingar. Deras positiva insatser belyses sällan i tidningar eller artiklar. Risken är stor i känsliga samtal att de får sten på börda. Det är ändå ingen ursäkt för att inte samtala. Det går inte att sopa 90 års sinnessjukhusvård under mattan. På vad sätt blev vården bättre av ord på engelska – mental och psyke?
Själen är orolig till dess den finner vila…
Dagen efter:
Det har kommit en försynt påminnelse i min statistik. Den bloggen hänvisar jag till. Jag hade tänkt räkna sex dagar framåt för att se om det finns något som helst intresse för att tänka sig in i de psykiskt sjukas situation. Psykiatripersonal behöver uppmuntran! Politiker behöver fatta, att det inte håller med ständiga nedskärningar. Sverige är bland världens rikaste länder. Hur behandlar vi de mest utsatta i vårt samhälle?
Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar – Hänvisning till en nyttig blogg
Gunnels plats i rymden 