Skrivet av: Gunnel | 1 april, 2014

Fängelset

Det är historia nu med Härlanda som fängelse. Långholmen är ett annat fängelse som blivit historia. Båda har blivit vandrarhem.
En gång i tiden har jag varit fängelsebesökare frivilligt utan att vara anhörig. En gång i tiden var det första besöket på ett fängelse och det var på Hinseberg. Vi som besökare hittade inte ens rätt väg att komma dit utan åkte över en pontonbro i ett vatten utanför Frövi samhälle. Den var farbar då för en bil utan mötesplats för någon annan. Den blev avstängd för biltrafik så småningom. Broförbindelsen var en upplevelse i sig.

Nu skall det handla om ett foto från Härlanda samlingssal för bio eller gudstjänst. Så det var ingen altartavla internerna fick i uppgift att måla. Vilka det var som ville måla vet jag inte men jag blev lika fascinerad vid varje besök. Hur hade de tänkt?

Nyligen fick detta mitt gamla foto av den stora tavlan komma på min tidslinje i Facebook. Skulle någon kommentera? Skulle någon tolka? Allt skall ju tolkas personligt. Eller också måste man fråga den som vet något om tillfället då tavlan målades och hur samtalet gick. Så blev det att jag samtalade med t.f.fängelsedirektören vid den tiden.

Det är ju bara de, som varit inlåsta, som vet om vilka frustrationer detta innebär. De är ju bara de, som vet vad de drömmer om. Fantasier eller verklighet med en egen idyll? Hur tar man sig från en obebodd ö utan någon båt?

Härlanda138Tavlan i f.d. Härlanda fängelse
(Klicka på bilden så blir den större och tydligare)

Där fanns vid ett tillfälle en finsk man, som målade sina tavlor som ett stort, mörkt, upprört hav i storm med en liten eka. I den fanns en man. Det var inte hela motivet utan från himlen kom en ljusstråle, som om någon upptäckt hans situation med sitt strålkastarljus. Det gick att få beställa en sådan tavla. Gissar att jag den gången tolkade på samma sätt som mannen gjorde. Här var det inte fråga om att få vara i fred – att få ha en egen plats ostörd. Det gällde bara hur räddningen skulle gå till.

Dessutom tänker jag på en stormig debatt i bibelsajten om kärlek. En kvinna målade Kärleken som Gud som ett enda stort hav där alla var en del – alltså delar av Gud både onda och goda. De kriminella hade ännu inte fattat och skulle fatta i nästa liv, om det inte gick i detta livet. Det var ett koncentrat av New Age och positiv utveckling i tid och i nästa och nästa. Alla tolkar. Ingen behöver vara rädd för döden. Den är en illusion skrev hon.

Bibelns undervisning är om fångenskap och frihet men inte hur som helst minsann. Det fattas bibelundervisning men inte kyrkohistoria och olika tolkningar. (Det är jag så innerligt trött på i bloggar och nätdebatter.)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: