Författare: Gunnel Bergstrand

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

Kökssoffan

Det är många minnen med en kökssoffa. Först hade jag en kökssoffa tillverkad, som de gjorde förr i något uthus på gården. Den var lite maskäten inuti och min far, som var snickare kunde göra om sänglådan till en fräsch med spånplatta. Det syntes inte sen utifrån och soffan hade inget antikvitetsvärde. Värdet i den var i vems hem den funnits och minnet av de gamla som ägt den. Senare blev det tillfälle att ropa in vår egen kökssoffa på den interna auktionen mellan oss syskon. Jag bytte upp mig, som andra byter kök ungefär.

Det som är så roligt är alla minnen kökssoffan väcker. Jag har märkt, att de två benen till sänglådan på höger sida är lite fasade längst ner. Det är till skillnad mot de två benen på vänster sida, där pappa hade sin plats. Jag kan höra inom mig små barns trummande med skorna mot träet. Ingen behövde lära ut det. Många barn har suttit på den delen av kökssoffan och många vuxna också naturligtvis. Det är så jag minns idag, när Rune en av grannarna kom för en pratstund. Många år senare kom ett av hans barnbarn och satt där i mor Annas kök. Det är så jag minns.

Minnesstunden för Rune 90 år är över och innan dess begravningsgudstjänsten i Norra Björke kyrka.

Anton kökssoffan158Nostalgi

Så för att börja från början. Kökssoffan hör ihop med min hembygd. Runes far hade kommit till byn, när järnvägen Nossebro-Trollhättan var klar precis som min far och andra unga, som räknade med att få arbete och en framtid. Hundra år är inte mycket konstaterade vi vid minnesstunden. Före detta grannen Josua hade varit med som ”pinnapôjk” år 1914, därför att han kunde skogen mellan Frambo och Norra Björke. Det var fråga om att markera ut kortaste sträckan med hjälp av pinnar.

tåget163Tåget på VGJ vid Norra Björke station år 1919 ungefär Foto: Georg Lindahl

Runt den lilla järnvägsstationen byggde de unga sina hus, bildade familj och hade små industrier så nära bostäderna. Av dessa hundra år hade Rune levt de nittio och vi hade affären, sågverket, möbelfabriken och Missionskyrkan mitt i byn som centrum för arbete och möten.

missionskyrkan NB162Missionskyrkan mitt i byn invigdes år 1921

Så klart att var och en har en egen minnesbild av hembygd, uppväxt och skola. Få stannade kvar om det fanns tillgång till arbete. Många av oss har hållit kontakten trots geografiska avstånd. De unga som kom och bosatte sig i bygden i samband med att järnvägen mellan Nossebro och Trollhättan blev klar hade ingen släkt där. När pappa dog fanns inte en enda rottråd i Norra Björke. Jag började intressera mig för kyrkogården och läste på gravstenarna och frågade de äldre. På några gravstenar hittade jag bibelhänvisning – en tydlig markering om vad de trott på här på jorden och vad de förväntade sig i himlen.

kyrkan NB161Norra Björke Kyrka

Det var Rune som berättade för mig en gång, hur jag skulle hitta gamla, försvunna boplatser i skogen.
”Titta efter fruktträd i blom på våren! Sen kanske du hittar en grund också efter hus.”

Det är i Norra Björke min hembygd, som jag lärt känna Gud och fått en relation till bibeln. Där har han uppenbarat sig och fortsätter att göra det.

14 07 08 Sonjas fjällvandringHundra blommor fanns i herbariet från hembygden år 1952

Detta vackra foto är från Jämtland på beställning och det finns löfte att återge det av fotografen Sonja Boström. Hennes man Martin är bibellärare/teolog på en folkhögskola där.

Vem är han?

Det är tidig morgon. Det är min tid och tankarna går till min hembygd och allt vad det innebär av minnen under ett långt liv. För det säger bibeln. Livet blir sjuttio år. Åttio om det blir långt. Bibelns upplysning stämmer inte längre. Vissa får en övertid.

Det fick han, som blev 90 år. Några av oss före detta bybor har fått växa upp tillsammans med honom och hans familj. Våra föräldrar gifte sig ungefär samtidigt, när den generationen var ung efter första världskriget. Deras alla barn var tonåringar eller små, när andra världskriget bröt ut. Vi barn fattade inte stort mer än att finlandbarnen kom och placerades i olika familjer. Allt går att analysera i efterhand i rätt eller fel i fel eller rätt. Tågen passerade genom närmaste stad med tyska soldater, som ockuperat Norge.

Tankarna snurrar för det var Missionskyrkan, som var gemensam och tron på Gud och söndagsskolan. Den timmen var alldeles för lång för pojkar, som inte kunde sitta still utan hellre ville cykla eller springa i skogen och orientera efter karta och skärmar. Största föreningen som höll ihop oss var väl Frisksportarna med sin hyrda torpstuga lång inne i skogen.

Det närmar sig begravning och minnestund för grannen en gång i barn och ungdomstiden, som blev 90 år gammal. Vem var han? Alla som kommer den dagen har egna relationer med honom från olika tider av hans liv. Han och jag har mötts som ”hemvändare” på andras begravningar senare period av livet. Han och jag har pratat mycket om vår hemsocken. Mitt intresse för socknen kom försent, när det inte fanns en enda rottråd dit. Det var då siste medlemmen i Missionskyrkan dog och grannarna inget kunde om ekonomin. Det har gått nästa 30 år sen den kyrkan revs. En kyrka är kvar. Nästan utan gudstjänstbesökare den också. Få kan ekonomin i det sammanhanget heller. I Missionsförsamlingen fanns inte ett enda bidrag från staten. Allt var frivilla gåvor. En frikyrkas medlemmar kan dö ut. Det kan inte Svenska Kyrkans, så länge det är barndop, som ger medlemskap. Så länge som staten har hand om indrivning via skattsedeln…

Vi skall vara rädda om Kyrkornas kulturvärde! Eller? Det kanske är dags i Sverige att tänka till? Jag har nya grannar och lever i ett höghus. De kommer från hela världen nu och har en annan krigshistoria än finlandsbarnen på 40-talet, som kom utan föräldrar. Igår berättade grannen om sin pappa, som trampat på en sådan där liten bomb från Bofors och blivit blind sen början av 90-talet. Det har visst kommit fler krigsskadade till Sverige, som vill åt vår ekonomi och vårt välstånd. Det finns än värre vapen tillverkade i Sverige, som skadat andra för livet.

Det kanske är dags att tänka till! Vilken värdegrund blev vi undervisade om i våra kyrkor, vi som är gamla nu och skall lära oss religionsdialog? Gud och Allah är visst den samme. Skäms ärkebiskopen för Kyrkans tidigare undervisning i Sverige? Skäms jag och tänker vara tyst och försynt på hans minnestund i min hembygds Kyrka? Vi som fick lära oss vägen till Guds hus…

Vem är hon?

kyrkan155En kyrkas utsmyckningar

Kyrkan kallas för hon. När hennes utsmyckningar är dyrbarare än honom, som dog för henne – då är det dags att tänka till!

Sju år

Sju år har gått nästan sen jag vaknade varje morgon vid 4-tiden och grät. Det är inte min stil. Det fanns ingen orsak, trodde jag. Det går att lagra sorgen nästan hur länge som helst. Sen går det inte längre. Sen blev det en bok – en lovsång. Det kanske inte gick att upptäcka? Lovsången bröt stilen och innehållet. Den kunde ha kvittat enligt uppriktiga läsare eller varit på ett enda ställe sist. Lagom mycket att få hoppa över. Eller i en annan bok för sig…

Och varför skulle jag dela på min berättelse? Varför skulle jag berätta om hur sinnesjukhusvården såg ut på 50-talet utan att berätta om honom, som sett allt lidande, innan jag såg det? Varför skulle jag dela på mig själv i psyke och kropp men inte ande?

Sju år har gått snart sen jag ”gick ut” och visade sår, som inte läkt. Jag visade sår, som var alldeles för gamla att visa. De var ju över 50 år! Varför skulle jag tiga med vem som hjälpt mig att leva trots att såren gått upp gång på gång och smärtat mig? Detta förvånar mig! Skall en kristen tiga om vad Jesus gjort och gör? Eller sjunga sångerna om honom på engelska?

En dag skärpte jag mig och dammsög böckerna i en av mina bokhyllor. De är för många och för olästa dessutom. Jo, så är det. Några är lästa tre gånger. Då hittade jag en gammal 10-kronors bok köpt på Sekund Hand. Den är tryckt samma år, som jag föddes år 1935. Kan det innehållet vara aktuellt? Är det inte bättre att ta in kunskap, som är färsk och utvecklad? Det sägs ju, att vi har så stora möjligheter nu för tiden till forskning.

Jojo. Jag för min del blir bara förvirrad av systematisk teologi på högsta nivå. Den gamla boken, som kom fram handlar bara om Tabernaklet i öknen och Jesu Guds sons blod som renar från all synd. Den kunskapen har räddat mig tills nu. Den gamla kunskapen dammade jag av häromdagen. Det var en lycklig dag i mitt liv. Det är en lycka att äga den boken!

Den 5 juli 2014

Nu fortsätter jag med mina fria associationer. Sju år är bara en tiondel av sjuttiosju år. Och sjuttio gånger sju skulle man förlåta andra enligt Jesus. Där fortsätter försoningen i mitt liv. Det blev ett abrupt avbrott för snart ett år sen i och med att jag fick kännedom om lekarna i kulverten på Restad Gård. Tävlingarna ”Fångarna på fortet” blev osmakligt nog: ”Fånarna på Restad”.

Där satte jag ner foten igen! För vilken gång i ordningen vet jag inte men en vecka senare spelades min berättelse in och filmen har fått samma namn som boken:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

muren o gunnelMuren runt rastgården på Restad Sjukhus var och är tre meter hög

En kurskamrat – attitydambassadör inom (H)järnkoll, som vet vad det innebär att leva med ADHD, skrev en blogg om min bok. Tack Carina! Boken skall tryckas igen och kan köpas via www.litenupplaga.se Läs mer om det här

De fria associationerna går till alla historiska berättelser i Gamla testamentet. Israels historia har blivit vår frälsningshistoria. ”Sju år för Rakel” är bevingade ord och Jakobs kärlek till Rakel är en förebild till Jesus, hur han tjänade som slav och underordnade sig i allt för att vinna en brud åt sig. För att leda ut i frihet…

Senare i historien är Jakobs stora brokiga familj ett folk Israel, som Herren befriar ur fångenskap och träldom med stark och mäktig hand.
”…och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem. Så frälste Herren på den dagen…”
Ur 2 Mose kapitel 14 och 1917 års översättning

En mur kan stå för frälsning/räddning i bibelns texter till skydd mot fiender. Sammanhanget får avgöra.

Endast för kvinnor – tydligast

Bekänn era synder för varandra och bed för varandra. Det uppmanar bibeln. Jag har bekänt mitt högmod, att jag skulle vilja vara intelligentare än jag är. Jag skulle vilja kunna förstå vad teologer skriver. Det är ju ändå bibeln det handlar om! Högmod är en synd, som hör till Sodom tydligen enligt en bibelvers i Hesekiel kapitel 16 och vers 49.

Visst är det högmod också att tro sig ha rätt att sortera i bibeln vad som är dåtid och inte gäller nutid? Nej, jag skall inte predika! Jag skall inte undervisa! Jag vill bara visa på några tydliga meningar från bibeln angående att Jesus kom från himlen och blev människa genom helig ande.

18 Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad* med Josef, men innan de hade kommit tillsammans, visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. 19 Josef, hennes man, var god och rättfärdig. Han ville inte dra vanära över henne, och därför beslöt han att i hemlighet skilja sig från henne. 20 Men när han tänkte på detta, se, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21 Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus*, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” 22 Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: 23 Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel,* det betyder Gud med oss. 24 När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. 25 Men han rörde henne inte, förrän hon hade fött en son. Och honom gav han namnet Jesus.
Matteus kap 1:18-21 Svenska Folkbibelns översättning

Det skiljer inte så mycket i olika översättningar angående detta. Problemet är när teologer påstår, att det kan tolkas på olika sätt. En bibelöversättning kan till och med tunnas ut i innebörd omärkligt. Se Ruts bok kapitel 3 och jämför Bibel 2000 med vad det står tidigare och i Svenska Folkbibeln som ett exempel. Det gäller att jämföra olika översättningar. Det gick inte på en dag, att liberalteologin tagit över mer och mer och ”fundamentalister” blir utbuade. Fundament betyder grund.

”Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns och den är Jesus Kristus.”

Bibel 2000

Nej, jag skall inte predika. Jag är bara så innerligt trött på tolkningar jämfört med att få läsa själv innantill och tro på orden – ORDET från Gud som kom och tältade bland oss. Ett förbund är fortfarande ett förbund och det nya förbundet genom Jesus Kristus är bättre än det gamla. (Den som vill får gärna försöka hålla hela lagen för att bli rättfärdig genom den.)

Ett tidigare inlägg ”Tänk om Maria sagt nej!”

Släktforskning – en tidigare bloggpost

Endast för kvinnor – tydligare

Det obegripliga skall bli tydligare idag på denna fina söndagsmorgonen. När Jesus uppstått från de döda och graven var tom blev kvinnor de första ögonvittnena. De hade tänkt göra iordning hans kropp. De hade gjort iordning kryddor och hade med sig. Det blev inte som de tänkt. Stenen var bortrullad för ingången till graven. Graven var tom. Sen visste de inte vad de skulle tro. Två män i skinande kläder mötte deras förskräckelse och talade till dem.

”Han är inte här!”
Visst det såg de ju men var fanns han? De fick en förebråelse först varför de sökte honom bland de döda och inte bland de levande. Han hade ju förberett dem:
”Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer, korsfästas och uppstå på tredje dagen.”

Detta skulle apostlarna få veta så klart!
”De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem.”
Lukas kap 24

Kvinnor pratar. Och jag alldeles särskilt. Det står i min sjukjournal från år 1956, att jag pratar vitt och brett. Då är risken stor med feltolkningar. Väldigt stor för den som viker ut sig både på Facebook eller i bloggar. Det kan bli konsekvenser.

För min del är det ett viljebeslut efter många års vånda och exakt på dagen den 5 september år 2009. Då var det 50 år sen min uppgörelse med Gud, att han kunde få resten av mig. Allt var ändå bara spillror och inget för någon annan att få. Berättelsen blev filmad på plats f.d. sinnesjukhuset i Vänersborg i fjol och visas gång på gång på Gyllenkroken, Göteborg. Berättelsen har samma namn som boken:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Än sen då? Jo, i och med att jag ”gick ut” och vågade berätta om psykiska övergrepp inom vården och ett bestående trauma, så vågade andra berätta också. Efter 50 år har jag äntligen mött människor, som kan berätta för mig hur det fungerar att ha sjukdomen mano-depressiv psykos. Numera kallas den bipolär och är tydligen inte lättare att bära för det. Vi kvinnor kan prata nu om detta. Nog om det.

OK, jag är frispråkig, pratsjuk och har trott, att jag skulle kunna få prata med män. Alldagligt om svåra saker. Icke heller. Mitt stora problem är att jag skulle vilja förstå. Inte bara vad en diagnos stämplad för livet innebär utan också om existentiell ångest. Det heter så när jag vill veta av teologerna skillnaden på bibeltolkningar. Den ena tolkningen är att ingen går förlorad. Den andra att en människa kan gå förlorad. Båda tolkningarna kan ge ångest.

Senaste debatten jag lagt mig i och inte fattar är att det är en förskjutning från att ha varit en objektiv försoningslära till att ha blivit en subjektiv försoningslära som förkunnas. Det borde märkas tycker jag och envisas om att få ett svar. Svaret var en enda bibelvers i Hesekiel kapitel 16 vers 49. Män talar och kvinnor pratar. Då är det bara att hoppa över mitt prat. Därför satte jag ut tre länkar för att visa vad debatten rör sig om. Präster och pastorer skall flagga för Lammet och inget annat! Tycker jag. Visst har jag varit tydlig?

Man skall inte ta en enda vers ur sitt sammanhang men versen är intressant att högfärd är synd och hör till Sodom. Dessutom är det synd, om man inte bryr sig om de fattiga. Sen måste man kunna hela referensramen till denna bibelvers det vill säga allt vad Gud lovat och gett Israel och hur de svek förbundet med Gud och blandade ihop sig med vidriga avgudar. Avundsjuka är synd också och begär att få hämnas. Det står som första synd utanför hjärtats dörr. Den skall man råda över enligt Herren.

Hur var det nu? Pratade jag inte om tre vitt skilda områden i förra bloggen och rörde till det? I vart fall har jag varit högfärdig enligt bibeln och är en av döttrarna år 2014. Det får vara hur som helst med en förskjutning av objektiv försoningslära till subjektiv.

Jag vet att min förlossare lever. Han tog av mig den osynliga tvångströjan med minnen och diagnoser från Restad Sjukhus. Den bar jag ofrivilligt i 50 år. Det kvittar precis vem som har rätt nu. Jag är fri!

Endast för kvinnor

En gång av alla som jag varit irriterad på ”nätet” i kristna debatter valde jag den rubriken: ”Endast för kvinnor”. Det var ju egentligen kvinnliga präster och pastorer jag ville nå! Vem svarade eller vilka? Jo, bara en enda man och bums. Han sa sig vara partikularbaptist. Vi andra i detta debattforum på den tiden som hette IMPAKT ville veta hans kyrko- eller samfundstillhörighet till slut. Vem var han, som kunde så mycket i bibeln? Och vågade skriva emot mig gång på gång?

Så klart att jag känner till lite mer om f.d. Svenska Missionsförbundet än jag känner till Pingströrelsen. Så klart jag känner till Svenska Kyrkan lite mer än Livets Ord i Uppsala. Å andra sidan har bibeltolkningar inte varit de samma inom SMF på västgötaslätten, som de varit i Uppsala. Till slut fattade jag begreppet tolkningshistoria. Prästerna från Lutherska Bekännelsekyrkan hade inte tolkningsföreträde fick alla veta i början av år 2000 på bibelsajten. Så har striderna fortsatt på personliga bloggar i stället för på nersläckta debattforum. Som sagt så kan jag inte låta bli att läsa en blogg från Svenska Kyrkans man, en från Evangeliska Frikyrkan och en från Pingströrelsen – privata bloggar med stor kännedom om egna området. Det var en sanning med modifikation för teologen Mikael Karlendal lämnade Pingströrelsen. Jag har gått motsatta vägen från att vara barndöpt till bibelläsning och sen önskan om vuxendop.

Så närmar jag mig poängen att även kvinnor kan läsa bibeln, tänka och vilja förstå. Jag lämnar de tre männens bloggar:

Aktuell debatt i Stefan Swärds blogg

Dag Sandahls bloggpost i ämnet hbtq

Mikael Karlendal slår larm också…

Så är det alla kommentarerna från namngivna eller anonyma eller skrivna under signatur av män. Där kom en hänvisning till profeten Hesekiel i kapitel 16 vers 49. Där står det om ”döttrar” i hela kapitlet. Därför är denna bloggpost endast för kvinnor! Män kan inte vara ”döttrar”. Män kan hålla på sina revir och bevaka dem men borde tillåta oss kvinnor att prata! Nu tänker jag prata och prata och prata. Det gjorde jag igår också!

Äntligen skulle jag få träffa en pensionerad sjuksköterska för första gången och få prata! Ja, vi pratade med varandra över två timmar utan att prata i mun på varandra. Till slut gjorde hon klart för mig, att hon inte tillhörde IBIS (intresseföreningen för bipolär sjukdom) på grund av sina yrkeskunskaper utan på grund av att hon har sjukdomen.
Äntligen fick jag prata och prata om 50 års ältande privat utan hjälp! Det är kvinnligt att utbilda sig till sjuksköterska. Den utbildningen fick jag aldrig göra färdig. Vem är då döttrarna i Hesekiel kap. 16 och vem är jag dotter till där? Är det inte jag, som varit så högmodig och berättat om alla doktorsavhandlingar i teologi, som jag läst oskolad som jag är?

Visst är det så? ”Försoningens mellanrum” intresserar mig mycket och Sofia Camnerin är en av tre kyrkoledare i Equmeniakyrkan. Och jag gamla Gunnel har läst igenom hela avhandlingen och lyssnat i Betlehemskyrkan till fler än henne om försoningen. Är det inte jag Gunnel, som blev så stolt över en ny Facebookvän och en namne som undervisat i hebreiska på universitetet i Uppsala? Var det inte jag som ung, som rangordnade sjuksköterskeskolor men inte förstod hur någon kunde välja sinnessjukhusvården bara?

Vem är jag dotter till enligt bibelns mustiga, pricksäkra bildspråk? Vem är jag försonad med? Vad heter min försonare, min förlossare?

Det skulle vara något att prata om!

Var inte rädd!

Var inte rädd! Det lär stå 365 gånger i bibelns texter på olika sätt. Människan har lätt för att bli orolig.

Nu är pingsten över utan någon annandag att fira. Våga se, att Herren håller sina löften genom förbund – förnyade förbund! Våga se, att Herren gjort allt som behöver göras för vår hjälp och räddning!
Det var Herren, som satte upp bågen i skyn och gav sitt löfte!
Det var Herren, som lovade Abraham en son trots att det var omöjligt! Där finns profetian om Jesus, som föddes av jungfrun Maria.
Det var Herren, som ledde en hustru till Isak, som blev en moder till Israel.
Herren höll sitt förbund med Jakob, som tjänade som slav under sju år för att få den han älskade.
Herren höll sitt förbund med Mose och Israel…

Våga se, att Herren gjort allt som behöver göras för vår räddning genom tro! Våga se, att detta gäller alla oavsett omständigheter. Den helige anden är given och vem som helst får ta emot. Vem som helst kan få en Hjälpare (advokat), som sköter vår rättssak inför Gud. (Det är visst ett juridiskt språkbruk i Rom kap 8)

Våga se, att Jesus är överallt i skrifterna! Våga vandra med honom som lever och manar gott för oss!

Sanningen

Det är inte som det brukar längre. Det var flera år sen det var gudstjänst på Kristi Himmelfärdsdag. Den gamla, förkrympta 90-åringen klagade inte. Hon sa bara att det var så snopet. Hon hade kommit med färdtjänst och trott, att det fanns en gudstjänst på Kristi Himmelfärdsdag som vanligt. Det är inte som vanligt längre och talas inte om att Jesus skall komma tillbaka. Då blir det heller ingen sång i ämnet:

Och som du for du komma skall O Jesus hit tillbaka
Jag akta vill uppå mitt kall Jag bedja vill och vaka
Jag vet ej tid jag vet ej stund Men dagligt dig förbidar jag.

Det är inte som vanligt längre. Nyss fanns det flaggor överallt i regnbågens färger. Det finns en frimodig grupp, som flaggar för att det skall bli och är precis som i Noas dagar. Folk äter och dricker. Nej, det är inte det som de flaggar för utan allas lika värde. Sen är vi inne på den skala som alla nu förtiden skall finnas inom mellan heterosexuell eller homosexuell. Förr var det ett g eller ett og. Resten var inte vuxna inte könsmogna.

Tänkte jag skulle släppa taget och låta livet leva sig själv. Det gick så där och jag har redan läst ”Mellan himmel och jord”. Där finns homosexualiteten debatterad igen. Det finns inte en sanning. Det finns många sanningar. Eller? Får en kalla sig sanningen i bestämd form? Finns det bara min sanning och din sanning? Eller finns det hans sanning, som kan hjälpa den som vill ha hjälp idag av Sanningens ande?

Tänk, om det är så att tro och vetenskap kan vara i motsats lika väl som överens?
Tänk, om det är så att både ock kan vara i motsats lika väl som överens? Tänk, om Sanningens ande är villig att hjälpa oss till nya insikter, som vi inte haft förut?
Jag kan öppna upp för mig själv men inte för någon annan. Och jag vill på pingstdagen år 2014 be om kärlekens ande…(Psalmnumret kommer sen)

Här är en länk till nr 161

Helige ande låt nu ske undret som väcker oss alla

Abraham och Lot ställdes inför samma rikedomar och samma möjlighet att få tillräckligt av det goda som låg framför. Bibeln säger att anden och köttet ligger i strid med varandra. Det var förmycket en gång och Lot fick välja, när de delade på sig. Lot flyttade sig närmare och närmare Sodom. Till slut bodde han i staden.

Mellan himmel och jord om Sodom bland kommentarerna

Där vågade jag igen att komma med en kommentar. Tänk, om det är så att de två döttrarna står för något precis som Abraham står för tro på det omöjliga och Lot för det som hägrar för ögat? Visst är det en strid mellan anden och köttet? I så fall undrar jag så här med hjälp av bildspråket i bibeln, att den ena dottern kan stå för ”Israel” och den andra för den hednakristna församlingen efter Jesu uppståndelse. Båda dessa har blivit våldtagna av Satan. Satan skulle sålla lärjungarna som vete sa Jesus men Jesus ber för sina lärjungar. Två ”döttrar” har varit och är i den ondes våld. Två ”döttrar” våldför sig på ”Rättfärdigheten” senare och konsekvenserna har blivit uppenbara tiderna igenom! Varför skulle det annars stå i Nya testamentet om den rättfärdige Lot? När försvann denna rättfärdighet?

Bibeln talar ofta om det ena eller det andra men också om både ock. Laban hade två döttrar. Kan det vara så att Jesus fick hednaförsamlingen först (Lea) trots att det var Israel han älskade (Rakel) och hade tjänat för? Kan det vara så att den helige Ande fortfarande är villig att lära oss allt vad Jesus har sagt?

Jag bara undrar. Bibeln talar inte om man eller kvinna. Bibeln talar om både ock. Bildspråket kan vi inte ändra på eller innebörden av en orörd kvinna, en jungfru. Alla tio jungfrurna väntade på brudgummen och bröllopet. Alla hade samma målsättning men eftersom det dröjde med hans ankomst tog oljan slut för de fem. Den olja de hade vid sidan om i ett kärl. Den helige anden finns i bibeln (kärlet) men bör också finnas i mitt liv (facklan). När han plötsligt kommer i ett nu kan vi inte fiffla med oljan hit och dit.

Den som vill kan fråga Hjälparen den helige ande.

Bibeltanten

Ser att någon klickat fram ”Stackars Svenska Kyrkan” från förra året. Det är ju just den tanten i Ockelbo, som muntrar upp mig gång på gång. Detta fast hon inte lever och jag inte hittar den bok, som har texten om henne. Den arme, nye prästen som fruktade hennes förhör hette Erik Jakob Ekman född 8 januari 1842.
Läs om de två hur det var när de möttes https://gunnelsplats.wordpress.com/2013/09/04/stackars-svenska-kyrkan/

En ung tjej i nutid bad till Gud, att hon skulle få möta gamla människor, när hon flyttade till Göteborg. Gissa vem hon träffade! Gissa vem som drömt om barnbarn! Så fick jag berättelsen om bönesvar och frågan om hon fick kalla mig ”bibeltant”. Detta berättar jag bara som en enkel ursäkt för att jag tänker fortsätta älta. Precis där jag slutade sist. Ja, kalla det gärna, att jag ältar. Jag anser, att det finns bättre och snyggare ord som till exempel, att jag forskar. Och forskar i skrifterna precis som män gör. 🙂 Eller borde göra…

Tappa inte tråden nu! Den är tre år gammal mitt ältande om den senaste kända kvinnliga prästen. Den första är ju Margit Sahlin så klart i mitt minne genom åren och 1958 alldeles särskilt. I nutid gäller det allt blodigt offer, som måste bort och särskilt psalmen ”Guds rena lamm oskyldig På korset för oss slaktad…”

”Fy,” sa narkomanen år 1969, ”jag tycker att det är så äckligt med blod! Han sa till mig i Smyrna, att jag skulle tacka för blodet!”

Det var då det. Så säger ingen i Smyrna nu för tiden. Gissar att det kan vara postteologi. Det fina uttrycket har jag snappat upp i en doktorsavhandling om försoningens mellanrum. Just i det mellanrummet är vi nu med mitt ältande, som övergått i forskande. Pingströrelsen som jag tillhör lär ha den objektiva försoningsläran. Jag för min del kan ju min egen väckelsehistoria ner till ”Predikare Lena” på 1700-talet och lär sen ha den subjektiva försoningsläran. Den hade jag insjungen i blodet, innan jag blev inlåst på Restad Sjukhus. Tjugo år gammal men inte myndig och tjugoett. Mamma och jag var helt överens om behov av vård men hon måste skriva på sitt namn. Förlåta och glömma också vad som hände i deras behandling av en sjuk, ung människa.
”Såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.”

Detta skall redas ut! Gud hatar synden och vredgas över den! Har jag fattat rätt, att han måste placera den vreden på ett offer, som var oskyldigt? Och var finns poängen att gräla om min barnsliga tro på att Gud älskar mig? Han behövde inte något offer för att blidgas! Det är väl ändå min och andras synd som sargat Jesus och plågat honom hela vägen fram till korsfästelsen och döden på ett kors? Det var väl ändå inte Gud, som piskade sin son blodig på vägen dit?

Det tragiska är att pingstvänner idag inte fattar, att de har den objektiva försoningsläran. Ingen har visat mig något intresse av att reda ut begreppen. Jag fick medlemskap år 1970 ungefär. Jag arma människa! Vem skall hjälpa mig? Hör du det? Jag kommer från Svenska Missionsförbundet. Utan att vara medveten om det borde jag ha en subjektiv försoningslära precis som Sofia Camnerin har i sitt Försoningens mellanrum!

Mitt mellanrum är tre månader inlåst på ett sinnesjukhus fastspänd i ett bälte och tvångssprutad. Det är försoningens mellanrum för min del. För att eventuellt få någon mer att läsa min blogg, bör jag ha med foton. Snart kommer det ett på Paul Petter. Han älskade Gud och blommor. Precis som jag gör. Snart kommer det några blommor från Gotland. Men jag skall fråga först. Annars får det bli från Norrland utan att fråga.

Allt mellan himmel och jord Svar till Fredrik Wenell av Stefan Swärd

(I Norrland finns det en fru till en teolog, som får vissa uppdrag av mig att hämta blommor i fjällen. Hennes man heter Martin.)

130704Visst är denna blomma från fjällen norr om Östersund?

Absolut tystnadsplikt

Det finns mycket att skriva om ”Uppdrag granskning” och det senaste programmet. Det finns många bloggposter, som handlar om programmets vinklingar och fula målsättning. Prästernas tystnadsplikt är viktig. Prästernas plikt att tala finns inte med i debatten. De har ett uppdrag av Gud själv som förpliktigar. (Deras uppdrag är inte att mobba kvinnor.)

Tystnadsplikten får aldrig naggas i kanten

Jag blev bjuden till en prästvigning en gång i Skara domkyrka. Det var så svårt att hitta parkeringsplats i närheten. Så domkyrkan var fullsatt, när jag kom in. Det som blev det viktigaste och heligaste ögonblicken för mig var när de blivande prästerna avgav löfte inför Gud och församlingen att förkunna Guds ord. Och inget annat. Detta prästlöfte har jag kollat upp mer än en gång under årens lopp. Det löftet har jag kontrollerat även inom Missionskyrkan. Tystnadsplikt för präster och pastorer är viktig och får absolut inte brytas. Visst, men var det Jesu befallning att de skulle gå ut och tiga?

Hur skulle det vara om teamet i Uppdrag granskning for runt i kyrkorna och lyssnade på vad prästerna talar? Hur skulle det vara om folket fick mat från himlen för sin själ och slapp hemmagjorda tolkningar och vantolkningar? Skall bibeln vara på mina villkor? Skall prästerna prata bort att en brudgum i bibelns språkbruk är en man och kan förebilda Herren? Om det inte finns någon som helst utbildning angående förebilder på teologiska fakulteter, så är det väl ändå dags för det snart! Allegori hette det, när jag var ung. Det står inget i bibeln om två brudar inför Herrens altare. Det står däremot om tio jungfrur (unga kvinnor), som alla väntade på att brudgummen skulle komma och att bröllopet skulle börja.

Snart är det Pingst. Det står inget i bibeln om att den högtiden passar bäst inom Pingströrelsen.

”Men när den helige Ande kommer över eder skall ni få kraft att bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Apg kap 1

Prästvigning148Skara domkyrka och prästvigning med barnet i centrum

”Bäste Gunnel…”

I dessa tider av genusforskning kanske det passar att börja där. Jag har gått in på mansdominerat område. Det har jag fått sota för. Men inte av rektorn för Missionsskolan, Lidingö, William Bredberg år 1959 eller 1960. Först skrev han ett meddelande om att jag inte blivit antagen till pastorsutbildningen. Sen skrev han ett tackbrev till mig för att jag hade tagit det så bra. Jag hade skrivit tillbaka och berättade om min tolkning av hans brev:

Gud har väl en annan väg för mig då..

Tydligen har jag inte kunnat ta motgången så värst bra. Det som skrivs på nätet är offentligt. Alla mina inlägg är offentliga. Innan Sofia Camnerins avhandling var klar som heter ”Försoningens mellanrum” skrev jag till henne privat med alla mina frågor. Just därför att hon var vänlig att svara på Skutan/Bibelsamtal till andra också! Avhandlingen har blivit sågad av de lärde männen senare offentligt. Det klarar hon. Det är värre med mig, som är så snarstucken och ingen avhandling har att försvara.

Nåväl detta är inte Sofia Camnerins svar utan ett svar från en kommentator i Stefan Swärds Blogg till mig:

Bäste Gunnel! De enklaste definitionerna kan ju enkelt slås upp på wikipedia. Att titta enbart där kan ge väldigt mycket.
Däremot att analysera var dagens förkunnare står i sin teologi är desto svårare och kräver mer.
Den största utmaningen är när teologer och förkunnare tycker sig stå för en omdaning och samtidigt ser sig som bibeltrogna. Som exempel: Att analysera var P.P Waldenström står någonstans har varit en svår utmaning för den som försökt för han var också en omdanare, där han tyckte det dogmatiska tagit överhanden och då plockade teologi lite här och var. Dessutom blev han oerhört missuppfattad i sitt eget tycke. Inte helt olikt dagens situation med andra ord 🙂

Det svaret uppskattar jag och slapp ju att bli kallad ”hen”. Utvecklingen går framåt. Jag har kvar mitt temperament. Det är ärftligt från min fars sida. Prästgenen som jag fått är som sagt från mors sida. Senaste kyrkoherden lever inte heller. Hans generation har dött ut. Min morbror slapp att uppleva Jonas Gardells egen teologi ”OM GUD” eller ”OM JESUS”.

Bifogar senaste fotot av mig, som visar på vad jag kunde ha varit, om inte alla drömmar slagits i spillror år 1956. Fotograf är projektledaren på Gyllenkroken, Göteborg: Annica Engström

20140528_193326_resizedBarnbarnsbarn kunde det ha varit

Försoning till livs

Här kommer en fortsättning på ”Försoning till döds”. Det är möjligt, att det går att hitta bättre rubrik längre fram. Som det nu är får den stå.

Min far var försonad ända till sista andetaget och höll fast vid den bibelundervisning han fått redan som barn. Hans söndagsskollärare hette Svensson. Söndagsskolan hölls i hans föräldrahem i finrummet. Det fanns inga andra rum att välja bland. Där bar de in små bockar och plank att sitta på söndagsmorgonen för alla barnen. Barnen från andra hem väntade redan medan pappas familj åt frukost. De var så ivriga att komma in. Det fanns ingen konkurrens med annan information.

Som sagt och skrivet. Jag fattar inte skillnaden mellan objektiv och subjektiv försoningslära! Det gjorde inte min far heller. Det var aldrig aktuellt. När prövningarna kom tog de sig igenom allt med Guds hjälp. Över det tomma korset i Missionskyrkan i min barndom fanns texten: Gud är kärlek. Vid en ommålning av väggarna kom den aldrig tillbaka.

Försoning till livs har jag varit med om hela mitt långa liv. Så nu bjuder jag på färskaste fotot från Gyllenkroken, Göteborg från den 28 maj – i nästa bloggpost. Det är samma fotograf som tog upp min berättelse den 12 september 2013 på före detta Restad Sjukhus, Vänersborg. Annica Engström är projekledare och visade filmen:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt” vid tre tillfällen den 28 maj på Gyllenkroken.

img001Mor Anna

Huvudpersonen i filmen är förutom mitt berättande ”jag” min mor, som skrivit på ansökan om vård för mig. Jag var inte myndig den 5 sept år 1956. Det finns en mor också som levde i försoningen ända till sista andetaget. Det sista andetaget hördes knappast enligt min bror. Mor Anna kunde heller inte skillnaden på objektiv och subjektiv försoningslära under sin långa livstid. I hennes uppväxt fanns inget fotografi i finrummet på C.O.Rosenius. Där fanns det bara ett stort på P.Waldenström på en vägg och en förstoring av storasyster och hennes man på en annan.

Skall det vara nödvändigt att göra allt så komplicerat för mig på ålderns dag med systematisk teologi? Se tidigare länkar till problemen. Min morfar ville läsa till präst men det fick han inte. Storebror hade drunknat innan han tog studenten. Detta trauma finns mellan mångas rader i ”brefven” och morfars anteckningar. Pennalism skulle visst upphöra på det läroverk, där storebror gått. Senare.

Senare. Ja, det är mycket som vi kan skjuta upp och tänker ta itu med senare. Det är så obehagligt att tänka på det nu. Detta med mobbning till exempel. Många barn går till skolan med en klump i magen eller vägrar till slut att gå dit. Det är inte mitt problem. Mitt problem är hur jag skall kunna få ihop det allt som jag läst i de teologiskt lärdes bloggar om försoning. Som om det är väsentligt?

Skall den vara objektiv eller subjektiv? Skall jag kunna få predika någon mer gång i livet i någon Missionskyrka om försoningens hemlighet? Visst är filmen bra:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt” men det är ingenting jämfört med att få ha en relation till honom som viskade sitt ”bliv” och ville mening i mitt liv.

Inte kan väl alla Missionskyrkor försvinna på en gång? Han (Jesus) har försonat oss med Gud! Det är stort och behöver sägas även i Equmeniakyrkor. Han (Jesus) har försonat mig med mig själv och mitt trauma från år 1956.

Psykiatrisk sjukvård behöver kunskapen om försoning också tycker nog jag.