Författare: Gunnel Bergstrand

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

Vakuum

En grovt kriminell och narkotikaberoende person berättade i slutet på 60-talet om ett enda stort vakuum inom honom. Det var innan han mötte någon som kunde berätta om Jesus och hans möjlighet att rädda och befria. ”Jag hade öppnat för vilken lära som helst i den situationen,” berättade han.

Det är svårt att glömma hans livs berättelse från förr till något nytt. Ordet ”vakuum” passar perfekt med tanke på all förvillelse inte bara genom drogmissbruk. Utbudet är stort, vitt och brett. Lär dig att slappna av! Lär dig att sitta i rätt ställning och tömma ditt inre på alla negativa, svåra tankar! Öppna ditt sinne!

Visst! Det låter ju bra och i västerlandet betyder inte yoga vad yoga betyder i Indien. Vi tänker själva! Några indiska gudar är svensken inte rädd för. Och inte för en främmande andevärld. Medicinsk kundalini är bara djupandningsövningar. Det har inget med någon hopslingrad, liknande kobraorm att göra med urkraft…

Bara inte bön för sjuka! Bara inte den helige andes kraft! Eller?

Hur är det nu när de fyrtio dagarna har gått sen påsk? Är det bara sol och värme som betyder något? Men inte har väl svenskarna en solgud (”Echnatons hymner till solen”)? Finns det ingen som vill lära känna urtiden Gud som han uppenbarar sig i bibelns texter?

En gång klagade jag över vad min statistik visade – knappast ingen som läste det jag skrev. Då kom ett förslag, att jag kunde skriva en lovsång till Herren! Vilket förslag! Rakt ut i luften skulle jag skriva bara till Herren och ingen annan! Jag blev stum då. Det var länge sen. Så nu kommer sången till honom, som vandrar vid min sida eller bara ÄR.

Käre Jesus!

Du vet allt! Du vet, att jag har dig kär och vill fortsätta vår gemenskap – vår relation. För det är det och kanske obegripligt för andra. Du vet hur mycket jag uppskattat trösten jag fått genom bibelns texter. Du vet hur jag fantiserar, att jag vandrar tillsammans med de andra personerna i olika tider via en gammal skolatlas. Mest har jag vandrat med Josef via Sikem till Dotan och sen till Egypten. Det har jag redan berättat om.

Så efter påsk är vandringen så klart från Jerusalem mot Emmaus. (Lukas 24: 13- 33.) Det har jag också berättat om hur mycket den sträckan på 11 kilometer betyder för mig. Jag vet, att den ene lärjungen hette Kleopas. Så finns det en namnlös lärjunge. Med min fantasi och livserfarenhet, så är det jag. Så klart! Jag vill ju vara med överallt i din närhet. Vad sade han Kleopas?

”Till allt detta kommer att han har låtit den tredje dagen gå sedan detta skedde.”

Som om dina lärjungar inte hört dig berätta om vad du skulle göra på den tredje dagen! Och tredje dagen hade redan gått och inget hände av vad du lovat! Du hade ju lovat att uppstå från de döda på tredje dagen…

Nu skall jag säga som det är. Jag har tyckt, att det gått 50 år av mitt liv och inget har hänt! Jag har varit totalt förblindad av mina egna tankar och min egen misslyckade målsättning. Så snopet. Tycker du, att jag är lite egotrippad eller mycket? Kunde det vara så att jag trodde på allt, som jag skulle utföra. I ditt sällskap visserligen. Var det därför det blev som det blev, att jag också lämnade Jerusalem och allt som skett och gick mot Emmaus desillusionerad?

Så bra då att jag fick berätta till punkt vad det var jag trott på. Så bra då att jag inte fattade, att det var du som lyssnade på dessa jeremiader!

Jo, det var när vi satt där vid mitt köksbord en dag, som jag kände igen dig. Det hade ju varit du under alla svåra år fastän i andra människors gestalt och som lyssnat färdigt. Nu känner jag igen dig bättre och vill fortsätta hitta dig i olika situationer hos olika människor. Och i bibelns texter förstås också.

Tack för att du alltid varit den du är och för att jag fick lära känna dig redan som barn!

Din Gunnel

En vit sten

Det finns många olika slags handikapp. Jag har en del. Det är olika dagar, som olika är olika svårt att bära. Den som börjar bli dement kan skämta och fylla i lite meningar med fantasins hjälp. Den som inte kan engelska språket kan köra med en inlärd fras då och då. Men det håller inte länge. Det håller inte alls.

Så har jag blivit taggad på Facebook igår. Bara den lilla meningen innehåller lite av ett begrepp ur engelskan. Det är en hel video med fem damer från olika delar av världen, som samtalar under ledning av Åsa Moberg känd författare och debattör. Hon nämner mitt namn i början av intervjun och detta är det enda jag fattar vidden av men inget mer. Detta är frustrerande! Tre dagar var jag med på Internationella filmfestivalen, satt i en mjuk låg fåtölj, fast jag aldrig väljer det annars och förstod ingen engelska! En gång till under de dagarna lyckades jag snappa upp att mitt namn nämndes av en föreläsare.

Jag kan inte förlora ett språk, som jag aldrig behärskat före år 1953. År 1956 mötte jag väldigt många kvinnor mot min vilja, som förlorat sitt språk – sitt egna språk svenska. Det var en tragisk iakttagelse, som jag aldrig glömmer. Var de så inne i sin sjuka värld, att de hade nog av röster som talade? Var de så understimulerade av miljön, att det var meningslöst att samtala med någon annan? Jag försökte provocera fram ett samtal med en av dem. Hon hade sin säng närmast en vägg. Till slut blev hon så irriterad på mig, att hon tog knytnäven och bankade i väggen. Jag hade fått fram en reaktion. Jag fick dåligt samvete men var hon farlig eller inte, där hon satt i sängen i sitt bälte?

Olga Runciman från Danmark – en av de fyra som intervjuades har berättat (text i svensk översättning), att ett trauma i barndomen kan utlösa schizofreni senare i livet med hallucinationer. Hon har tagit sig igenom många svåra år och kallar sig ”stemmehörer”. Hon har lärt sig leva med sitt handikapp och utbildat sig till psykolog för att kunna hjälpa andra.

Åter till år 1956, då jag mötte svårt sjuka kvinnor, som förlorat sitt språk. Men var de farliga? Innanför kontoret fanns ett låst utrymme. Där fanns mitt godis hemifrån. Av det kunde jag få hämta lite då och då – hämtade och la några praliner längst ner på kvinnans bädd. Precis så långt ifrån henne, att jag inte behövde bli rädd och hon skulle nå dem.

Hon hade förlorat sitt språk. Skamligt att jag också visade rädsla. Skamligt på vilket sätt jag provocerade fram ett annat språk. Jag kommer ihåg namnen på många av personalen men inte på en enda patient. Som om de inget namn hade! De hörde röster bara.

I all engelska som flödade fram mellan den 16 – 18 oktober 2015 på Stora Teatern i Göteborg så hörde jag mitt namn nämnas två gånger utan att fatta vad de sade mer än så. Gissa om jag är framme vid poängen! Vad andra än säger om mig positivt eller negativt eller vad jag anklagar mig själv för så finns det en vit sten någonstans där allt stämmer.

Enligt Skaparens eget löfte skall jag få en vit sten med ett nytt namn, som ingen mer känner till än jag som fått det.

Spännande! För Skaparen känner de andra också, som blivit missförstådda och missbedömda. De som kanske ligger i bälte nu. Och andra är så trötta på…

Uppenbarelseboken 2:17

(Vi vet inte hur många det är, som håller fast vid honom, som segrat över all sjukdom, all synd och döden. Det gäller bara att hålla sig till rätt Gud i denna tid, när det vimlar av läror och gudar.)

Livets möjligheter Del 2

Släktforskning är intressant i brist på stimulerande arbete. Så var det för mig, som inte kunde arbeta på grund av en ryggsjukdom eller handikapp. En gång fick vi några kusiner komma till en gammal liten kyrka. Där fanns det en ljuskrona svarvad i trä. Gissa om begåvning kan gå från far till son hur många generationer som helst? Alla äger inte en träsvarv privat. Min far satt sällan i en fåtölj och läste. Han ville arbeta med händerna.

Så kom hans 90-årsdag. Den sammanföll nästan med att NT 81 kommit ut och kyrkoherden uppvaktade alla 90-åringar. Det blev den mest naturliga gåvan så klart. Lika naturligt kom min nyfikenhet. Hur skulle detta gå? Var det bättre förr? Skulle han anmärka på nya formuleringar och fel ordval jämfört med 1917 års översättning?

Jag fick svar. Evangelierna var sämre översatta men breven var bättre. Punkt slut. En kort sammanfattning av snickaren. Med farsarvet klarade jag snickerikursen på Stenebyskolan galant år 1958.

Livets möjligheter till kombinationen av mig fanns generation efter generation i morsarvet också. Sven Svensson, Logården, Warola, var född i slutet av 1700-talet. Det var minsann inte för att slippa krigstjänst, som han blev präst.

(Morfar och mormors bröllop år 1893)

Min morfar är inte son i rakt nedstigande led från Sven Svensson. Det är bara ”prästgenen”, som jag följer och lusten att läsa hellre än att vara bonde. En av mina morbröder blev retad många gånger för att han inte kunde bli bonde och hantera en lie eller andra verktyg. Så därför fick han läsa och bli präst. Men hur skall den kunna förkovra sig, som måste gå bakom ett par oxar och plöja? Det var den enda understrykningen jag fann i min morfars stora familjebibel. Då anade jag hans dröm att hellre få läsa till präst än att arbeta inom jordbruk. (Han var förutom hemmansägare lekmannapredikant i Missionshuset)

Och jag är kvinna och måste bli något annat först. Nu finns det datorer och exegeter och teologer, som delar med sig av sin kunskap i kontexten. Tro inte, att jag går på vilken tolkning som helst! Jag älskar Paulus. Som sagt.

”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra.”

Samme JAG ÄR som mina förfäder trodde på. Tron är en gåva till den som vill ha gåvan.

Anta utmaningen att läsa bibeln tillsammans

Livets möjligheter

Detta är min farfar Per Johan Bergstrand. I hans kropp fanns en gång möjligheterna till mitt liv via ett av hans åtta barn min far David. Det skriver jag därför att det finns en så fin formulering någonstans i bibeln, som jag inte hittar nu. Möjligheterna till någon längre fram i tiden fanns i dennes kropp. Min farfar var snickare och blev fotograferad, därför att han hade ett arbete hos fotografen i Hjo. Min far var snickare.

Detta är ett foto från år 1920-talet och början till en fabrik, som efter år 1935 blev en möbelfabrik. Från början var det inte tänkt så. På originalet kan man se rakt igenom och bygatan i Norra Björke. Snickerifabriken var inte tänkt, som en arbetsplats för mig men det blev så en kort period av återhämtning från ett trauma inom sjukvården som patient.

Det var aldrig tänkt från min sida, att jag skulle bli patient på ett sinnessjukhus och sen behöva arbeta på en snickerifabrik bland enbart män. Men jag har lärt mig mycket om trä. Och sen akacieträ i öknen.

Här är en skiss på en ritning med detaljerade upplysningar för all framtid hur en människa skall kunna bli upprättat igen och få komma i funktion tillsammans med andra. Det är en skiss på hur en församling bör byggas. Bibeln har många dolda skatter för den late! För den som längtar efter upprättelse är bibeln en guldgruva. Herren själv lovar att ge dolda skatter och bortglömda rikedomar.

Nu är vi inne på möjligheter i en annans kropp. Farfar lever inte längre och kan få fler barn. Min far lever heller inte och kan få fler än mig. Men Gud är verksam och lovar att den som tror på ORDET från Gud kan få makt att bli hans barn! Sen kan flera tillsammans stå sida vid sida upprättade och bilda en levande Guds församling.

Det är bibelns förverkligade ritning, att kunna bli upprättad på en försoningsgrund av försoningssilver lika för alla.

Kroppen är ett tempel åt Gud…

Ni är den levande gudens tempel…

Ja, så fortsätter jag att tro för vem som vill sätta sin tro på Guds löften genom hans son Jesus Kristus.

(Det är möjligt, att jag sätter ut bibelhänvisningar ikväll om någon är intresserad av hur upprättelsen går till. Och melodin till ”Nu är försoningsdagen kommen för världen vid…” :-))

Paradisets barn

Paradisets barn är en boktitel, en trilogi av Marianne Fredriksson. En efter en kom till mig och sa, att jag måste läsa den. Det som fick mig att läsa till slut var hon som sa, att man förstår bibeln bättre sen.

Jojo. Jag blev bara arg och protesterade högljutt.

”Så står det ju inte!”

Sen var debatten igång och jag fick ge upp. En författare har rätt att skriva vad som helst i romanform. Böckerna blev en succé. Och jag blir upprörd bara jag tänker på denna stora begåvning att forma meningarna till trovärdighet.

Nu läser jag om Lars Ferms bok: Svartenbrandt. Den kom ut år 1994. Där skriver han bland annat om bibelns saga om helvetet, när helvetet är här och nu inom honom. Det var hans sanning och rätt att uttrycka verkligheten.

För att förstå bibelns sanningar behövs kunniga utläggare, som leder rätt. Jag för min del har rätt att fråga om sammanhangen, som jag inte förstår. De är många men villiga utläggare är få.

”Hur skall en vanlig bibelläsare kunna förstå varför Herren gjorde skillnad på två bröders offer? Båda vill ju ge sina offer åt Gud?”

Om jag inte förstår början av bibeln om Kain och Abels offer, hur skall jag då kunna fatta resten? Två bibellärare stod i den långa matkön på Hönökonferensen ett år för länge sedan och samtalade med varandra. Min frustration var så stor, att jag avbröt dem i deras samtal och frågade rakt ut. Detta är jag glad över ännu. Så småningom ledde det till att jag fick komma hem till pastor Nils Pollack för att köpa begagnade böcker. Han frågade artigt vilken område jag sökte i. Sen dröjde det inte länge, innan han själv valde:

”Den här måste du ha! Ljus över korset”

En så enkel bok av en enkel präst, som lyssnat på sin mamma och en gammal man, som visat honom sammanhanget i bibeltexterna! Deras erfarenheter blev mer värdefulla än alla teologiska kunskaper, som han fått på universitetet.

”Det finns andra bibelsammanhang, förstår du, som förklarar skillnaden på offren.” När jag vill kan jag se matkön framför mig på Hönökonferensen och höra hur ivrig Nils Pollack blev, när han fick göra en bibelutläggning.

Nu gäller det, att inte döma Svartenbrandt. Nej, det har jag aldrig tänkt heller! Men nyheten om hans död kablades ut snabbt och väckte hela stora frågeställningen inom mig:

Kan Gud frälsa en människa genom Jesus Kristus? Om han inte kan det är det synd om människorna, som Strindberg lär ha sagt. Det hade varit synd om mig, om jag inte läst Herrens samtal med Kain ur bibeln i stället för de förledande orden i romanform! Där var det så synd om Kain. Han hade blivit så ifrågasatt av sin mamma till fördel för den begåvade Abel.

Det var så synd om mig också en period, tills jag fattade beslut om att läsa bibeln och se var detta med synd stod att läsa om den första gången. Och det handlade om lite syskonavundsjuka bara, som den drabbade borde råda över. Borde ta itu med av fri vilja.

Sverige idag

Svartenbrandt är död men Jesus lever. Det står inte på löpsedlarna dagen efter. Och jag vågar fortsätta skriva, att bibelns budskap gällde då. Det gäller nu. Det gäller sen.

Igår handlade bloggen om 60-talet då narkotikan översvämmade Sverige. De var som fiender, som ockuperade landets unga. Innan dess hade vi 50-talet, som förberedde allt med fri kärlek. Himmelens Gud som gav livet hade inget att säga till om längre i Sverige. Kvinnan var inte längre hans medskapare utan satte ner foten som sin egen gud med bestämmanderätt över livet. Omärkligt kom allt positivt tänkande in. Genom det kunde vi uträtta allt omöjligt. Det handlade om blommor och kärlek och allas lika värde mer och mer. Gud blev mindre och mindre eller i vart fall likställd med andra gudar. Ordet blev religionsdialog och tolerans.

Sätt in Sverige i stället för kartan över löfteslandet. Studera utvecklingen i Nordriket med Israels tio stammar. De blandade ihop sig med andra folks gudar och avgudadyrkan. De går att läsa om i 2 Kungaboken 17: 24 och framåt.

En dag fick Herren nog och tog sin hand från dem. De fick som de ville och blev en munsbit för Assyriens härar. De tio stammarnas folk blev fångar i Assyrien. Kvar var Juda stam och Benjamins stam i söder. Kvar var profeterna, som varnade och varnade men inget hjälpte. Detta är historia. En gång sade Herren till Samuel: ”Det är inte dig de övergett utan mig!” Eller minns jag fel?

Svenska folket har släppt in många fiender redan med olika syfte och i olika namn. Den kristna läran är nerriven som muren runt Jerusalem. Räddningen i Jesus Kristus skulle vara som en skyddsmur runt landets gränser!

Studera metaforerna för träldom! Det var inte Moses, som räddade folket ur deras träldom i Egypten. Det var Herren, som tog striden mot Egyptens alla avgudar! Herren är EN. Det är inte samme Gud med olika språk som Allah numera heller.

Så det är dags att inse, att också jag och min familj har syndat mot Gud. Vi har försummat att läsa hans ord och bygga upp det som blivit nerrivet eller sönderbränt i vår skyddsmur.

Nehemja har mycket att lära oss om ryktesspridning och lögn. Det försenar uppbyggandet!

Svartenbrandt

Så heter boken skriven av Lars Ferm. Det hjälpte inte att byta namn. Nu är han död.

Nehemja grät och bad, när han hörde om tillståndet i Jerusalem och bekände inför Gud, att också han och hans familj syndat. Vad har detta med Svartenbrandts död att göra?

Jo, det var ett bönemöte i Smyrnakyrkan en onsdagskväll då flera kom och ledaren läste ur Nehemjas bok, som ledaren älskade. Och jag älskar den boken sen slutet av 60-talet. Det var då Svartenbrandt med flera härjade i Göteborg och skaffade en ”marknad” för narkotika. Det var då jag fick mitt första stora ryggskott i tjänst som arbetsterapeut. En kollega körde mig i rullstol in till ortopedläkaren i tjänst. Han berättade allt om min dåliga rygg och plötsligt stämde diagnoserna! Han sjukskrev i tre veckor.

Väl hemma frågade jag Gud, vad han menade med detta. På kvällstid var jag aktiv på Fyrbåksexpressen, som startat arbete bland unga missbrukare. Så skulle jag ligga tre veckor i stillhet på hårt underlag! (Det var receptet på den tiden och smärtstillande tabletter.) Jag slog upp min bibel på måfå för att få svar. Där läste jag: Jag skall lägga dig på sjukbädden i 21 dagar. Du skall inte kunna gå ut bland de andra. Där vill jag tala med dig!

Ord och inga visor. Skulle jag inte få prata ens? Skulle bara han tala? Jo, jag fick ställa mina frågor. Den första var om Nehemja, som var så oskyldig och tillfångatagen i Babel. När han fått veta, att muren runt Jerusalem var nerriven och portarna uppbrända, så kopplade han denna förödelse till sin egen synd. Hur kunde detta vara ett samband?

Mer än en gång fanns det helsidor i Göteborgs-Posten om jakten på Svartenbrandt eller Clark Olofsson och polisens lyckade insats till slut. Narkotikan vällde in över Göteborg i slutet av 60-talet och unga människor fastnade i missbruk. Jag såg Göteborg som nerrivet, förstört av fiender år 1967! Hur kunde detta fördärvade bero på någon synd hos mig ordentliga människa, som bara vill hjälpa andra?

En mur kan vara en gräns mellan fienden och Guds utvalda. Vattnet stod som en mur till höger och vänster. Så frälste Herren på den dagen Israel från egyptierna. 2 Mosebok 14 På ett annat ställe står det, att jag skall kalla dina murar för frälsning och portar för kristall. Nu skriver jag fritt ur minnet från ett bibelstudium i slutet av 60-talet. Det som var nerrivet kunde byggas upp igen och Nehemja var en av dem som fick tillstånd att resa till Jerusalem och organisera det arbetet.

Detta var tillämpning av bibeltexten i Nehemjas bok. Det hade vi unga medarbetare på Fyrbåken fått lära oss av pastor Eric Nilsson. Var och en byggde upp det nerrivna vid sin egen port – vid sitt eget sammanhang. Det var där som det blivit förstört av fienden. De små rävarna hade tagit sig igenom muren! Omärkligt blev ”muren frälsning” nedriven.

Är detta för djupsinnigt? Kan Gud tala med en ung människa om just hennes synd mot Gud? Jag minns dessutom att Fyrbåkens föreståndare Torsten Wingö tog upp förändringen, som skett inom kristen förkunnelse. Det var inte lämpligt längre att tala om synd. Det skulle vara omskrivningar.

Känn på de poetiska orden: Vår brustenhet

Nehemja grät och bad och erkände: Också jag och min familj har syndat. Vi har försummat att läsa hans ord.

P.S.Visst jag hoppar i mina associationer men bibeln är historia. Historien är profetia om framtiden. Bibelns berättelser visar på orsak och verkan. Israels tolv stammar slutade att lyssna till Herrens röst och undervisning. De blandade ihop sig med andra folks gudar och religioner. De ville vara som alla andra. Så kom konsekvenserna. Läs Nehemjas bok. Den är lika aktuell idag. Det är så mycket, som är raserat i vårt samhälle. Det gick fort att riva ner. Det är svårare att bygga upp igen. Forska i skrifterna! Se efter hur Gud hade tänkt! Han har friden tankar om oss och inte ofärdens till att ge oss en framtid och ett hopp. D.S.

Ord som drabbat mig

Det var en period av mitt liv, som jag kände mig som en låda pusselbitar, utspridda lite överallt. Ingen ville se helheten av dessa tusen bitar. På kartongen finns ju en vacker bild. Sen gäller det att få ihop allt. Jag för min del visste hur vacker bilden var från början av alla mina drömmar. Inte bara drömmar. Det var verkligen målsättning också.

Och inte fick jag berätta hur bilden ser ut från 20 årsåldern. Ingen ville lyssna och se det jag sett. Det var då orden drabbade mig tagna ur sitt sammanhang:

”Ingen tar sig an din sak!”

Visst, så var det. Skulle jag sitta där själv med denna hög av tusen bitar och inte få ihop det?

”Ohelbar är den skada du fått!”

Ja, det stämde. Såren gick upp gång på gång och började blöda…

”oläkligt det sår du fått. Ingen tar sig an din sak, så att han sköter ditt sår;” Det var illa nog. Sen står det ”ingen helande läkedom finns för dig.”

Jag skulle med andra ord ha detta sår för mig själv – denna skada. Och ingen skulle bry sig! Varje människa är ju centrum i sitt eget liv! Det kunde ju bli en centrifugalkraft, om det inte fanns fler ord, att rycka ur sitt sammanhang. En stigmatisering. Det finns flera ord.

”Ty jag vill hela dig hela dina sår och läka dig från de slag du har fått, säger Herren,…”

Om jag inte kunde få utbilda mig färdigt till sjuksköterska, så försökte jag komma in på utbildning till pastor. Deras upprepade ”nej” och halvsanningar var bara att acceptera. Nu vet jag lite mer om att inte ta något ur sitt sammanhang. Jag var hel från början och löftet om helande gäller både Israel och en enskild trasig person, som gått i tusen bitar.

Där är vi nu mellan påsken och pingsten. Påskdagen börjar med att två lärjungar försökte lämna allt de varit med om – gå därifrån. Som om det går att gå ifrån sig själv och det en sett och hört? Vi får inte veta om Kleopas och en annan om de fått ett, två eller tre års undervisning av Jesus. En påsk i Jerusalem fick de sitt trauma och livet gick bildligt talat i tusen bitar. Vem brydde sig om vad de trott på? Vad skulle de satsa på efter slagen, allt blod de blivit vittne till och såren?

”Ohelbar är den skada du fått!”

Det står som sagt inget namn på en av lärjungarna. Där i berättelsen i Lukas kapitel 24 har jag satt in mitt trauma vad det är jag såg på ett sinnessjukhus år 1956. Jesus hade varit där före mig och tagit på sig all skam och skuld. Skammen har väl inte blivit så mycket mindre med åren men jag för min del vet, att min och allas läkedom finns i Jesu egna sår. Det är mindre skamligt att ha en ryggsjukdom än en psykisk. Att inte kunna arbeta och göra rätt för sig är nog lika skamligt tror jag. Att ligga samhället till last så att säga.

Att vara kvinna och vilja förkunna Jesu död och uppståndelse är inte fel! Det finns läkedom i hans sår!

Det är värt ett ”halleluja”, tycker nog jag.

Nattorientering

Det var igår, som jag skrattade åt länken från Landet runts inspelning om tråkigaste platsen i Sverige. Idag är jag allvarlig. Är det Sverigedemokrater, som leker krig i en skog med en gammal pansarvagn? (se länken)

Mina egna minnen rusade iväg till mitten av 60-talet eller början. Att mina bröder orienterade kunde jag. Men det var dagtid. Bland de unga i distriktet runt Essunga skulle det bli nattorientering, som jag inte fattade och inte kunde skogen. Banan var snitslad med vita små lakansremsor. Med hjälp av en bra ficklampa gick det att hitta rätt stig, när ljusstrålen träffade remsan. Som ledare var det min uppgift att se till att de vita vägledarna fanns kvar i träden. De som gick först eller lite senare kunde bli frestade att försvåra tävlingen genom att ta bort någon.

Det var då den långe tonåringen kom och gick vid min sida och faktiskt avslöjade på sitt sätt, att det inte var roligt, att jag lämnade dem och flyttade till Göteborg. Hade jag tänkt igenom hur jag skulle klara mig utan dem?

Jag å min sida kunde inte tänka ut ett sabotage, att någon tog bort en vit remsa i träden. Det var ju inte ens ett Emil-hyss! Så gick vi där han och jag och såg till att banan var OK. Tro inte att jag glömt dessa stökiga tonåringar i Grästorp! Den kvällen fanns det ju unga från Essunga också.

Hur är det nu med bibelkunskapen? Jo, om det var någon skyldig, som skulle straffas med döden, så skulle den personen se till att fly till en fristad i Löfteslandet. Dessa fristäder var strategiskt så placerade att sträckan inte fick bli för lång. Det skulle gå att hinna fram innan åklagaren kom ifatt! Och hör och häpna ingen fick plocka ner de vita remsorna av lakanstyg så att den skyldige skulle komma vilse!

Nej, så står det inte i bibeln. Det står bara att vägen till fristäderna skulle hållas i ordning. Försumlighet är allvarligt nog och att leka krig är ändå värre.

Det är dags att vakna nu! Vi har firat påsk! Kyrkan i Sverige skall väl ändå inte plocka bort de vita snitslarna på vägen till Jesu kors för dem, som är hotade till livet? Och vilseleda med andra stigar…

Bibelhänvisning: 4 Mosebok 35:6 och 5 Mosebok kap. 19

Så blev spåren efter mig…

Det är Annandag Påsk och jag lider av predikosjukan men har ingen talarstol. En gång i yngre dagar fick jag förtroendet att predika i Nossebro Missionskyrka. Eftersom min far var med den gången och så minnesgod, så berättade han 10 år senare om den text jag valt att predika över. (Eller om den var föreslagen enligt kyrkoårets texter?)

Texten intresserar mig fortfarande på ålderns höst och gäller förvaltarskap. Det är Jesu liknelse om den orättrådige förvaltaren, som inte kunde få vara förvaltare längre. Han hittade på ett eget sätt och gick ut och skrev ner andras skulder. Lukas kapitel 16

Med mitt förvaltarskap har det varit si och så. Som gammal nu är jag faktiskt uppsagd: Jag kan inte få vara förvaltare längre…

En gång i tiden var jag söndagsskollärare och sen SMU-ledare i Grästorp. Där kommer dagens poäng för Grästorp hör ihop med Nossebro, Essunga. Ja, se själv frukten av mitt ledarskap! En sen kväll kom en lång, tonåring och promenerade vid min sida. Det var på en orientering för hela distriktet. Han hade en allvarlig fråga:

”Hur har du tänkt dig, att du skall klara dig i Göteborg utan ôss?”

(Länken till Essunga som landets tråkigaste kommun fungerar inte längre. Men den var rolig enligt mitt sinne för humor. 3 febr. 2018 tog jag bort den.)

Älskade ”barnbarn”!

Tiden rinner iväg. Tiden rinner ifrån mig och ni får höra det gång på gång att mitt huvud är inte som förut. Det är ingen idé, att be om skärpning eller att ni skall få lite struktur på berättandet. Tankarna flyger hit och dit och jagar varandra i en yster lek. Än så länge för det är morgon och min tid. Sen blir det en enda röra framåt kvällen…

Idag tänker jag berätta för er vem Han är i mitt liv med stort H. Ja, det har ni fattat för länge sen. Annars hade ni ju inte valt att komma för att få höra mera. Nu är det bråttom för min del med ett nytt försök. Ibland ger jag upp och vill skylla på att ni är splittrade och inte kan lyssna. Ni fattar det inte förrän ni är där med livet bakom. Det är frustrerande att livet ligger bakom när jag skulle vilja berätta så mycket på ett bättre sätt.

Han fanns i min hembygd innan jag fanns där. För så berättade min pappa på sin dödsbädd:

”Åk hem och titta i min bibel så skall du få se. Där står datum.”

Nej, inte datum, när han kom till Norra Björke utan ett datum, att han fanns där innan min pappa flyttade till denna lilla socken. Det var en så kallad färdkost – en bibelvers som min mamma skickat med honom till denna okända plats.

”Se, jag skall sända en ängel framför dig, som skall bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har utsett.” (2 Mos. 23:20 år 1919)

Så Han med stort H i mitt liv var redan känd i min föräldrars liv. Mina föräldrar fick sex barn och arton barnbarn. Först längtade jag efter barn. Senare i livet längtade jag efter barnbarn. En kväll stod det tre ungdomar utanför min dörr och hade fått adressen till en ”bibeltant”. Några fler kom som jag visste om och er ålder stämmer för att få kalla er barnbarn.

Tyvärr har jag måst berätta för er att det går inte längre att hålla ordning på alla tankar som sagt. En kväll gick det bra för jag lade en stor skiss på bordet över Mellersta östern. Plötslig såg jag själv, att jag har ju ett bibelsammanhang här och där över hela området! Jag har läst bibeln med kartan! Hur förmedlar jag det?

”Här är vi nu!” Och tiden är snart ute. Av tio som gick ut för att möta brudgummen somnade alla. Han skulle komma ”snart” men detta ”snart” drog ut på tiden. Detta är en av Jesu liknelser.

Det är onsdag i stilla veckan och vår kväll tillsammans egentligen. Men det blir bara en repetition via nätet, där du befinner dig…

Detta sätt att studera bibeln passar inte män med tanke på överförd betydelse. Det är inte min idé. Det var Herren själv som påstod, att han kom ihåg hur Israel följde honom likt en brud som följer sin brudgum. Under ökenvandringen var detta. Sen blev de otrogna. Alla benämningar finns på ”kvinnan” i förhållande till Herren. Detta finns i koncentrat i Jesus släkttavla i Matteus kapitel 1 om Josefs härkomst – han som inte ens rört vid Maria – rört vid Guds plan att sända Jesus Kristus…

Så kom Jesus till människan, som inte är bra som hon är och inte kan befria sig själv ur sin situation:

Hon är den svikna som Tamar, skökan som Rahab, moabitiskan som Rut, som inte fick äktas av en israelit enligt lagen på tio generationer. Hon är förförerskan och äktenskapsbryterska som Batseba och hon är den rättfärdiga enligt lagen som Maria.

Där kommer poängen i Matt. kap 1. Av Maria föddes Jesus, ty det Lagen inte kunde åstadkomma för den var försvagad genom köttet – det gjorde Gud, då han sände sin enfödde son (citat fritt ur minnet). Rom 8:3

Ur detta bottenläge fullbordade Jesus lagen och vände tillbaka till den härlighet han lämnat en gång. Joh 17:5
Lukas kap 3:23-28 …son av Gud. Jesus är och var och förblir Guds son.

Alla har vi syndad och är i avsaknad av härligheten från Gud. Rom 3:23-26
Om vi tror, att vi är bra som vi är förminskar vi Jesu försoningsgärning på korset.

Glad Påsk mina älskade ”barnbarn”

önskar Gunnel

P.S. Min mentor som hjälpte mig ut på ”nätet” en gång i tiden fick denna blombukett av mig som foto och kunde sätta text på och skicka tillbaka mig. Jag för min del har fått buketten från en barndomsvän och granne från Norra Björke. Hon heter Birgitta och hennes man heter Gunnar. Så bevarar jag mina blommor och ger vidare. D.S.

Ett svärd genom din själ

Händelserna sammanföll. Vi får berättelsen i koncentrat. Jesusbarnet hade blivit född i Betlehem och reningsdagarna enligt Mose lag var över. Så vandrade Josef och Maria upp mot templet i Jerusalem. Precis som de skulle för att bära fram Jesus inför Herren.

”På den tiden fanns en man i Jerusalem som hette Simeon.” Denne gamle man hade väntat färdigt och aldrig gett upp. Så hans vandring började också upp mot templet ”på andens uppmaning”. Av den helige Ande hade han fått veta, att han inte skulle se döden förrän han fått se Israels tröst, Herrens smorde.

”Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, tog han honom i sina armar prisade Gud och sade: ”Herre nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning…” (Ur Lukas kapitel 2 öv.s. SFB)

Bitarna föll på plats skulle vi kanske säga. Ge inte upp! Låt Anden visa på helheten! Öppna bibeln så kommer Anden att öppna ögonen varför Jesus måste dö i vårt ställe – i mitt ställe! Hur kan någon ta på sig en skuld, som inte ens fanns på den tiden? Det kan vara en fråga för många.

”Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Se denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt. Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbart vad många människor tänker i sina hjärtan.” (Lukas 2:34)

Ja, jag slår på samma spik! Fem år har gått sen vi fick veta att alla blodiga psalmer borde bort under fastan som ”Guds rena Lamm oskyldig på korset för oss slaktad…” och andra motbjudande. Ingen vad jag vet har tagit på sig ansvaret för att bibelundervisningen nästan försvunnit. Finns det inget som är synd, så behövs ju ingen Frälsare. Räcker det att alla tänker positivt för att alla krig skall upphöra? Håller de olika vackra självhjälpsprogrammen om ljus, energi och positivt tänkande?

Var kommer svärdet in då? Kunde inte Maria få vara lycklig en enda liten stund i templet med Jesusbarnet i sina armar? Måste Simeon berätta detta hemska samtidigt? Kunde hon inte få lite beröm för allt hon utstått tillsammans med Josef? Han var ju inte ens far till barnet och hade inte rört henne! Var detta tack för deras prestation – ett svärd skulle gå genom hennes själ?

Han växte upp och blev tolv år och kom till templet vid påskhögtiden och försvann för sina föräldrar i vimlet. Ja, Maria och Josef tog för givet att han var med på hemvägen i resesällskapet. Efter tre dagar hittade de honom i templet bland de skriftlärde. Maria fick inte ens uttrycka sin bestörtning och stora oro med orden: ”Mitt barn, varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit oroliga och letat efter dig.” Ingen medömkan. Jesus gjorde en tydlig markering mot dem, som de inte förstod:

”Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader.” Lukas 2:49

Han gick ut med det uppdrag, som han hade av Fadern senare. Folk började prata om honom, som om han var Josefs son i Nasaret. Hur kunde han göra de tecken och under som han gjorde? Han kanske var besatt? Ja, så kom Maria och hans bröder för att fråga. Men Jesus bara gjorde en ny markering mot Maria och familjen. (Matt 12:46-50) Hur kände Maria inför detta? ”Vem är min moder och vem är mina bröder”, frågade Jesus? Hur ofta kände hon av detta svärd, som skulle gå genom hennes själ? Skulle hon aldrig få ett erkännande för sin insats? Hon hade ju burit honom och fostrat upp honom och de hade lärt honom lagen.

Så ont detta gör! Han delar inte sin ära med någon! Aldrig någonstans står det, att någon eller ens Maria skall få dela äran och tillbedjan!

”Gå Sion din konung att möta, Jerusalem gläds åt din Gud! Strö palmer på väg för Messias, bered dig som väntande brud. Var glad, var glad, var glad i din Herre o Gud. Var glad, var glad och hylla din konung och Gud.

Han kommer från eviga fröjder, han lämnar sin tron av kristall, sin ära i ljusets palatser och lägges på strå i ett stall.

Han kommer till jorden att bringa ett offer på korsträdets stam, att dö för vårt syndiga släkte och föra rättfärdighet fram.

Han kommer ur graven med byte, och skuggornas boning blir ljus, och gravarnas slumrare väckes till liv utur seklernas grus.

Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt. Han kommer i makt att regera, till Gud uti alla blir allt. Var glad, var glad…”

(Psalmer och Sånger och Segertoner nr 108.)

Palmsöndagen år 2016