Sann ekumenik

Min farmor tillhörde rosenianarna det vill säga att hennes far (och min farmorsfar) en gång i tiden var nersupen men blev omvänd till Gud och gick med i deras grupp. I hans begåvning fanns fortfarande alla snickartalanger och han var med på att bygga ett missionshus. Det till höger i Hjo.
 
Min farfar tillhörde waldenströmarna och var nykter från början, när han omvände sig till Gud. Snickarbegåvningen fanns i hans gener också fast de två inte var släkt med varandra. Farfar var med och byggde missionhuset till vänster på samma tomt i Hjo. Detta kallas sedemera för en försoningsstrid. Att kunna bygga två bönehus på samma tomt var inte vanligt -:) . Det brukade i vart fall vara ett kvarter emellan.
 
Hur jag kan leva nu år 2010 och ha en farmor, som levde senare delen av 1800-talet, det fattar inte jag. Det är väl det, att jag är yngst av alla hemma hos oss. Och den enda av min morfars barnbarn, som fick prästgenen. Den finns i den andra släkten. Min mors släkt släktar ihop sig med Svenska Kyrkan och nu kommer poängen…. Window Live fungerar fortfarande, som ni ser……
Det är så svårt att kommentera mina inlägg här men det går där hos Sofia Lilly Jönsson. Sofia ger mig svar på tal igår. Jag skulle inte be om ursäkt för mina kommentarer och skriva förlåt att jag la mig i samtalet:
 

                        "Nej nej, inte ”förlåt”, det är klart du får kommentera det som skrivs på en öppen blogg. Jag tänkte bara du trodde att jag svarat dig med min kommentar och ville förtydliga. 

Alltså, du verkar vara orolig för att mitt bokprojekt inte blir som jag har tänkt? Jag vill beskriva mitt förhållande till Svenska kyrkan. Jag kommer inte beskriva DITT förhållande till Svenska kyrkan, men om kommentarerna behålls så kommer en del av det du påpekat med.

Vi har olika bakgrunder du och jag där vi lärt oss att olika saker är viktigt. Jag är väl en fyrtio år yngre. Skolan betonade andra saker än på din tid, och sen har jag tagit till mig olika teorier på universitet. Ditt gamla missionsförbund lyckades verkligen med att banka in betydelsen av texterna i dig. Du påminner om värdefulla och tänkvärda saker, som det senaste blogginlägget du har skrivit som jag tycker är mycket bra (http://gunnelsplats.spaces.live.com/blog/cns!570DD277FD1FA96B!538.entry). Ändå kan man inte som du gör här ovan säga att Svenska kyrkans lära skiljer sig från biblisk lära – det är ju skilda åsikter i detta som är skäl för olika kyrkoformer, och det är ekumenik att inte hävda de andra fel. Bibeln innehåller inte en dopsyn. Det där känns inte som att man ska behöva diskutera det mer, iallafall inte såhär.

Det jag gör är att ställa Svenska kyrkan, där jag var medlem, till svars för sin egen teologi i praktiken, sitt eget sätt att vara kyrka på. Om jag egentligen tyckte att SvK skulle vara Missionskyrkan, eller Pingstkyrkan, eller RKK, eller så, som många kritiker verkar tycka att den ska, så skulle grunden för hela min kritik ogiltigförklaras. SvK ska vara SvK och inte någon annan kyrka som folk gillar bättre. Jag gillade SvK. Men den följde inte sitt eget uppritade schema. Det är vad min bok handlar om. Teologiska strider om huruvida SvK i grunden fattat någonting fel, det för inte jag. Jag är intresserad av dina perspektiv. Men det är inte utifrån dem jag gjort mina erfarenheter, utan från mitt eget liv och min egen bakgrund.

Svara

 

Slut citat. Äntligen har jag hittat en kvinna på nätet, som vill debattera. Ja, Svenska Missionsförbundet betydde mycket för mig i min barn och ungdomastid. Sen dess har jag inte haft någon som helst framgång i mina debatter på Skutan. Vi har så att säga vuxit ifrån varandra.

 

Förlåt mig kära datorer!

Jag är en retsticka ända sen barndomen och yngst av alla syskonen. Skyller på att det var i hemmet som jag tränade upp detta oskick. Nu får jag igen för detta med råge. Både datorn och jag har blivit gamla och har ingen marginal för dumheter.
Det handlar bara om ett mellanslag, som om det vore något att bråka om? Det var ju inte jag som började. Det var faktiskt min mentor som ansåg, att jag borde blogga.
Trots mina protester fixade rm "Gunnels plats i rymden". Hon knuffade ut mig över kanten. Sen var det bara att börja ett osäkert flaxande. Luften bar men få kunde berömma mina flygturer.  "No comment" har jag fått finna mig i.  Andra bloggare lär få hundra vad dom än skriver om.
 
Nu skall Window Live inte vara med längre och erbjuda luftrum. Gunnels plats i rymden kommer inte att finnas längre. Där kommer mellanrummet in. Det måste vara mellanrum. Jag trodde, att jag var smart nog att ta bort detta viktiga för en plats till – ett utrymme till för mig men på "Blogger". Där ville jag heta samma det vill säga "gunnelsplats".
 
Det är ju såå viktigt med mellanslag! Nu skulle mellanslag eller inte mellanslag skilja mina två olika bloggar åt! Pyttsan! Window Live klarar inte av att förklara finessen för WordPress för dom i sin tur relaterar till Blogger. Ja, ja. Det var jag som började……men ett så litet fel att bråka om……det är ju inte ett jota ens……
 
Här kommer min poäng i min sista Blogg ute i rymden under detta namn. När det är något litet kan man säga "inte ett jota" och det lär komma från latinet eller från grekiskan eller hebreiskan och stå för att inte ett jota får vara fel. Det är en förvrängning till slut av minsta bokstaven i gruntexternas alfabet, som är litet som ett kommatecken. Detta i sin tur kommer från Jesus, som sade att allt skall fullbordas. Inte en enda prick i lagen skall förgå! Där börjar alla bråk. Där börjar alla tolkningar. Är det viktigt eller inte? Får jag lov att reta en dator med ett mellanrum eller utan ett mellanrum i mitt namn?
 
Jo, jag leker med min frustration nu. Vet inte hur övergången från space.live.com till WordPress.com kommer att fungera. Allt beror på mellanrummet. Det går att krångla till det. Det går att bråka. Det går att gräla om rätt eller fel tolkning av vad Jesus sagt. Det kan bli teologi av dessa gräl som till exempel
Liberalteologi eller liberal teologi.
 
Mellanrummet gör skillnaden. Jag lär vara fundamentalist enligt andras bedömning ute i rymden. Jag tror på fundamenten. Dom hör till grunden för min tro här nere på jorden. Fundamenten kommer att hålla vare sig jag får vara med i rymden i fortsättningen eller inte.
 
Brefvet är gammalt, som ligger i min byrålåda. Brev kommer jag nog att fortsätta att skriva till dig. Jag vill berätta om min bok, som jag har i huvudet. Det var så jag svarade på frågan efter min sjukpensionering:
 
"Och vad skall du göra nu då?"
 
Detta var år 1990 och jag var för sjuk i ryggen för att orka arbeta. Jag fick förslaget att skaffa en dator utan att ha pengar till det ens. Hur kan någon föreslå något så dumt, så dyra som de var på den tiden? Ett litet pekfinger upp i luften bara och kommentaren kom:
 
"Det är väl inga problem för dig, som har så goda kontakter!"
 
Inte nog med det. Jag fick veta hur suverän en dator är med sina sökfunktioner i en stor textmassa. Jag skulle bara kunna söka efter ett ord och datorn skulle ta reda på var det fanns och markera. En dator kunde också markera och flytta olika textstycken vart som helst i princip.
 
Jag är en retsticka och allt detta gick jag inte på. Första datorn utan internetuppkoppling år 1991 sattes på prov, så snart den fanns hos mig och jag hittat denna sökruta.
Där fyllde jag i:
"Jesus" på "Sök"
Sen rasslade det länge och väl. En annan ruta kom upp på skärmen där det stod:
"Hittar inte Jesus."
 
Så är det fortfarande i en människas själ. Om det inte finns några texter eller sånger inmatade, så finns det inget att hämta upp. Själen är mycket mer komplicerad än en dator någonsin kan bli. Själen behöver inprogrammeras med rätt upplysningar om Jesus för att kunna fungera. En dator kan bråka väldigt mycke med en. Det gör inte Jesus.

Släktträdet

Vem är jag? Och när skall jag presentera mig? Som tonåring bryter och bänder frågorna inom en och det är helt normalt med trotsperioder redan från 3-årsåldern visst. Det är normalt med en frigörelseprocess upprepade gånger i livet. Det är vanligt att spela olika roller beroende på vem man umgås med. Det är möjligt att kunna skärpa sig i vissa sammanhang, som kräver detta.
Vem är då jag, som var inne på att öppna en Blogg ytterligare för att kunna vara lite mer religiös här och lite mindre religiös där. Är jag två personer? Spelar jag olika roller i olika sammanhang? Har jag en personlighetsklyvning?
 
I går gjorde jag ett försök att öppna en ny Blogg med nästan samma namn för att kunna hitta den lätt och klickade på många olika funktioner. En Blogg som har lättare kommentatorsfunktion. Till slut var det en stor vit ruta och en kant runt från ett svart/vitt foto av mig och mina drömmar i ungdomsåren. Där stannar jag. Det är ändå inte min egen dödsruna jag bygger på.  Det blir heller ingen mera Blogg för min del. Jag är inte två olika personer.
 
Jag har en stor släkt och då blir det självklart arvsanlag från två olika släkter och sen fyra och sen åtta och så vidare. Vare sig man vill eller inte måste man acceptera det som finns i ens gener. Predikaren i bibeln påstår att evigheten är nedlagd i varje människa. Det var enligt 1917 års översättning. Jag tror ju fortfarande, att detta är så. "Min själ längtar och trängtar efter vattenbäckar……" Det finns en törst inom varje människa efter någon som är större och bättre och som kan hjälpa mig och ge mig hopp och tröst för evigheten.
 
Hela bibeln budskap handlar om tillhörighet, som från början fanns med Skaparen. Den relationen blev förstörd men Gud fortsatte att söka kontakt och förberedde en ny möjlighet. Enligt bildspråket i Romarbrevet kapitel 11 är det som ett olivträd med ett heligt rotsystem. Ur detta rotsystem enligt Jesaja kapitel 11 skulle det komma upp en telning – ett rotskott. Stammen var avhuggen men roten fanns och finns kvar. Paulus berättar, som om han var en skicklig trädgårdsmästare om inympning. Jesus är av Juda stam. Frälsningen kommer från judarna och evangeliet har gått ut i hela världen till alla människor snart om detta rotstystem och om Jesus som Livets träd.
 
I detta släktträd finns jag, som en liten gren enligt bibelns ord och har en stor släkt i Sverige och i hela världen. Jag är inte rotlös utan rotad i Kristus med min längtan och mina drömmar om framtiden. Jag är frälst men inte slutfrälst förrän i himlen. Och i mitt genetiska arv har jag en prästgen känd sen början av 1800-talet. Det är okvinnligt och väldigt motigt, att just jag skulle få den. Som jag ser det väljer Gud vem han vill och utrustar vem han vill. Även om det ser dåraktigt ut och svagt.
 
 
 
Detta är en skiss bara
 
 

Ditt viktigaste val

Nu gäller det att välja rätt. Vill du bli lycklig, så gäller det att välja rätt föräldrar. Punkt slut på den radiodebatten om förutsättningar för att bli lycklig. Förutsättningarna finns i generna med andra ord.
Välj hälsa. Det är bättre än sjukdom….. Vem vill bli utförsäkrad?
Välj rikedom. Det är mer bekvämt än att leva i ångest över pengar som fattas. Ditt viktigaste val gör du idag eller nu…..
 
Hur stämmer detta, att jag skall gå till val efter alla givna löften?
 

19 september Dagens löfte:  2 Kor 13:11

"Gläd er nu, mina bröder, och låt mina förmaningar göra er alltmer felfria, var eniga och håll fred, så skall kärlekens och fridens Gud vara med er. Håll fred så mycket som beror på er……"

Ja, men detta gäller ju inte idag! Paulus har ju bara ställt till en massa bråk genom sina uttalanden. Å andra sidan: Lite adrenalin skadar inte, så att det blir fart på debatten. Alla kan ju inte ha rätt! Har alla läkare rätt diagnos kanske? Har alla präster rätt teologi? Vem tolkar framtiden bäst och vems råd skall jag följa? Hur kan det vara mitt viktigaste val  år 2010, när min framtid ligger bakom och de flesta valen redan är gjorda?

Visst. När dagen är slut börjar rösträkningen. När rösträkningen är slut börjar utvärderingen. Var gjorde förlorarna fel? Någon kommer att vinna valet. Någon kommer att förlora.

Många kyrkor har enats om en broschyr som heter "Ditt viktigaste val". Jag hinner inte med i vanlig ordning och vill ha lite mer betänketid. Det är viktigt med ett meningsfullt arbete. På bilden i denna broschyr står en man och stickar. Är det meningsfullt för en man? Eller är det meningfullt att bryta mönster? Skall män också lära sig att tänka i avigt och rätt? Ger detta någon inkomst? Är det raka budskap eller dubbla? Är detta queerteologi kanske?

Se upp med reklamen! Följ hellre Jesu anvisningar, som står nertecknade i bibeln!

"Sök först hans rike och hans rättfärdighet så skall allt detta andra tillfalla er."

 

Prästen

Idag är dagen efter den 11 september. Jag har inte haft någon lust att Blogga, sen jag skrev den förra. Tankarna rusar runt över ett långt liv. Äntligen har jag fått en formulering på det jag vetat under 25 års tid från en prästinstallation i Skara domkyrka. De blivande prästerna fick lova inför Gud och församlingen att förkunna Guds ord, som det står skrivet. De lovade inget om att hitta på egna tankar och meditationer efter sin egen intelligens. Den helige Ande står ju till förfogande som Hjälpare att förstå och förmedla det ofattbara och som advokat inför Gud.
 
Ann Heberlein har skrivit en liten bok kallad Ondska. Hon är inte präst men väl analytiker och skriver i ämnet Systematisk teologi. Tidningen Dagen hade en helsida om hennes senaste bok för ett tag sen. Jag för min del saknar ett bibelstudium i ämnet Ondska och ser början till ett manus omedelbart i 1 Mos kapitel 4. Ondskan började i en människas tankesystem. Herren ansåg, att han (Kain) borde ha bättre koll på det och styra sina tankar. I annat fall lurade synden vid dörren. Konsekvenserna av synden har vi sett allt sen dess.
 
Det är tabu i våra dagar att nämna ordet synd, för det finns ingen enligt New Ages läror. Jag har i vart fall stora erfarenheter från mitt hjärta, att den finns. Och vem klarade av att rå på den?  Inte var det jag inte.
 
Nu hänvisar jag till Storasyster i Vassen och hennes berättelse. Miriam är präst. Ondskan är ett faktum och Segraren över den också. I en tidigare Bloggpost står det tydligt om vad en präst lovat angående förkunnelsen.
 
Där synden överflödade där överflödade nåden så mycket mer. Enligt bibeln. Det är tillåtet att berätta om nåden. Är vi medvetna om det?
 
Så lustigt det lät på biblioteket här om dagen. "Är du medveten om detta?" Så frågade bibliotikaren mig angående en CD, som jag vill lyssna på. "Hela boken är på en CD utan uppehåll!" Jag skulle vara medveten om detta och fattade inget om hennes olika termer på en CD-spelare.
 
Visst! Jag blev medveten när jag kom hem även om jag inte fattade hennes fråga då. Det finns tydligen bättre CD-spelare, som är mer exakta än min att markera var vi är i texten.  Det finns många, som inte är medvetna heller om att bibeln är i en enda bok fastän det är många kapitel. Då gäller det att veta var man är i texten. Alla kapitel harmoniserar med varandra. Allt hör ihop med allt och är en kontext.
 
(Det sista var en parentes men mycket viktig som sådan.)

Pastorn

Det blir tydlingen sagt till mig som en komplimang eller om mig som ett smeknamn. Ingen fattar hur ont detta gjorde innan såren var läkta.
Idag berättar signaturen "kyrksyster" lite mer utförligt om hur det varit och är känslomässigt att bli försmådd som kvinna som förkunnare.
Sofia Lilly Jönsson har hittat hennes berättelse som en kommentar bara till Dag Sandahls Blogg i Östran
 
År 1987 mötte jag en av stryrelseledamoterna i Räddningsmissionen i Göteborg med orden:
– Gud har sagt JA till mig.
– Vadå? Det är väl självklart!
 
Tydligen hade jag just defragmenterat färdigt för den gången i min själs skrymslen, sorterat alla minnen, analyserat kallelsen och tagit alla smällarna. Defragmenteringen för den gången var klar och resultatet blev:
– Gud har sagt JA till mig.
 
Oavsett alla andras NEJ eller förslag på att jag skulle bli något annat än det jag var. Tiden har inte gått ifrån mig trots att den mänskligt sett ligger bakom.
Idag är räddningens dag. Om det berättar jag så gärna i tid och otid.

Defragmentering

Än så länge är det jag som bestämmer. Lite i vart fall. Jag klickar på ”Start” och sen på ”Alla program” där söker jag efter ”Tillbehör” och vips är jag längre till höger på skärmen och nästan i botten där det står ”Systemverktyg”. Sen kommer ordet, som jag inte förstår och klickar på ändå:
”Defragmentering”.
Så vackra streck det blir i blått eller rött! Detta visste jag inget om på förra datorn. Nu skulle jag vilja fråga:
– Vad sysslar du med egentligen?
Jag använder samma tonfall i frågan, som de använt till mig angående mina debatter via datorn. Men jag anklagar inte min dator. Jag är bara intresserad och skulle aldrig kalla detta jobbet för tjafs.
Ett annat sätt att städa är att klicka på ”Diskrensa”. Ändå vet jag skvallervägen, att det kan samlas skräp i botten.
Det är fråga om en räddningsauktion också. Det är inte fråga om att det kan bli ett datorhaveri. Det är fråga om när. Det är fråga om ett filformat, som inte går att överföra, vad jag vet. Det blir bara små, små fyrkanter av min text inom programmet Bibel 2000.  I det programmet har jag egna anteckningar år från år på samma datum. Där står det som ett exempel, att jag blivit avstängd i bibelsajten men åren innan dess står det om vad vi debatterat. Min hjärna har defragmenterat på något märkligt sätt fast med röda eller gröna streck. Lite bättre ordning på alla tankar skadar inte!
Från den 18 augusti hämtar jag detta:

18 augusti 2003

Dagens löfte:

Ords 3:26

    Ty Herren skall ge dig tillförsikt

    och bevara din fot för snaran.

 

2005 finns dialogen mellan signaturen ”sol” och mig. Debatten började häfligt om rätt bibeltolkning och fortsatte privat.

Gunnel skrev;

”Alla är ”kvinnan” i förhållande till Herren/mannen.

Herren – han är din man – han är huvudet”

”Sol” svarade:

”Alla är skökan eller bruden den otrogna eller den trogna.”

Brevväxlingen med Annika är intressant!

Gunnel skrev:

# Alla människor även männen ryms ju i bibelns ”kvinna”. Antingen är hon den blivande bruden eller skökan rakt igenom hela bibeln och tidvis trogen och tidvis otrogen. Det står inget om att alla är den trogna bruden från början till slut. Det står inget om att vi är ett med alla människor.#

Annika svarade:

Hon är faktiskt även en mycket rådig moder! Sara eller Sippora var varken sköka eller blivande brud.

; ) Men jag fattar poängen. Här kommer en poäng till:

Skökan är lika mycket värd som den trogna bruden och de är en och samma hela tiden! De är ju även att se som metaforer för Guds folk. Se på Dotter Sion! Förskjuten blir hon och lider gör hon, men nog återvänder hon för att kläs till brud alltid. Och alltid lika älskad av Fadern.

Vilka Guds folk är skulle inte behöva vara en så stor tvistefråga om vi kunde inse att den som vill vara utvald ska välja sig själv! Det finns många boningar… Och apropå det så har jag en dröm som jag hade glömt. Ska hämta den från drömmappen.. one minute please.#

2006

Tack gode Gud!

2007

Vilken intressant tankegång! I motsats till debatterna med  .Y.

2008

Här kanske jag fick resten i kapitlet om Hosea och Gomer! Dessa Annikas synpunkter kanske kan utvecklas? Tar en kopia av 18:augusti….

2009

Fadern som väntar på sonen och längtar är ett annat tema på samma kärlek Lukas kap 15

2010

Skickar vår gamla dialog till Annika och ber om löfte att få ge den vidare…..

Det löftet fick jag några dagar senare. Det gäller att ta med det som är värdefullt till nästa dator (om det blir någon).

Datorns haveri eller själens

Osökt kommer jag att tänka på uttrycket "Sådan herre sådan hund" och inte precis så smickrande. Men den mal och mal och mal i det oändliga.
Osökt kommer jag att tänka på den unge kille, som skrivit efter en billig klocka per annons, blev missnöjd ganska snart och ville byta till en riktig. Hans följdbrev med beskrivningar av symtomen slutade med orden:
"Dessutom är den mentalt rubbad!"
 
Så skulle jag vilja säga om min dator också om den hade ett psyke. Förutom att den mal och mal och mal, så kan den inte öppna ett annat program under rimlig tidsperiod. Den har fastnat i sina egna hjulspår, om den nu varit en vagn, som borde lyda mina kommandon. Detta irriterar mig, som är lättirriterad. Datorn är inte i någon psykisk balans och medgörlig eller med ett annat ord inte samarbetsvillig.
 
Därför blir det ingen Blogg för den har hängt upp sig och jag också. Vi mal och mal och mal precis som om vi vore ….ja, just det något i stil med bilderna av "sådan herre sådan hund". En kvinna är en kvinna och skall underordna sig mannen visst. Undrar just om män kan underordna sig trilskande datorer? Utan att gå väggen som stressade personer kan göra?
 
Min dator har tydligen en själ, som kan bli påverkad av virus och yttre intrång.
"Programmet svarar inte."
 
Nej, jag har märkt det. Mitt program svarar heller inte. Det hängde upp sig totalt. Det lyder inte. Är detta sant? I begynnelsen skapade någon en dator. Den fungerar inte, som den skall och blivit tillsagd från början. Från början hade den ett bra program, som skulle lyda mig och tjäna mig efter mina kommandon. Det gör den inte längre utan bara retar mig om vem det är som bestämmer egentligen.
 
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Gud såg på sin skapelse och konstaterade att allt var gott. Det är bara det, att det kom in ett efterhängset virus i detta perfekta program, som ledde till haveri så småningom och hotande död sen. Gud skapade ett anti-virusprogram. Det är upp till var och en att använda eller inte. Datorer varar inte länge och kan bytas gång på gång till något bättre och snabbare. En dator har ingen själ, som kan dö. Vissa delar kan visst återanvändas, tas till vara. Människan kan få många delar utbytta och leva längre till en viss gräns. Sen kommer döden.
 
Jag mal och mal och mal som min dator och hänger upp mig och irriterar mig själv och andra. "Programmet kan inte avslutas. Tryck på Avsluta eller Avbryt."
Visst. Om jag då inte vill förlora värdet av det jag håller på med måste jag trycka på "Avbryt".  Om jag då blir arg på datorn trycker jag på strömbrytaren. Sen får det gå som det vill. Senare datormodell klarar visst lite mer ilska.
 
Jag trodde inte, att det var sant det jag läst i Clarence Crafoords självbiografi om hans planerade försoningsfest, som spolierades som sådan genom äldste sonens tal. Se tidigare Blogg. Jag trodde kanske, att författaren lagt upp sitt manus så skickligt, att vi läsare skulle fångas direkt och stanna kvar som läsare. Det är inte lätt att fånga mig genom ett första kapitel. Det måste vara effektivt och fånga mitt speciella intresse. I denna bok den kände psykoanlytikerns självbiografi kom jag av mig, blev besviken genom att bläddra i mitten och slutet först och hittade inget om psykiatrins utveckling eller psykoanalysens.
 
Igår skulle jag lyssna på en CD och hamnade i ett radioprogram där Alexander Crafoord intervjuades om faderns 60 års-försoningsfest och memoarer. Det var sant! Det är sant, att det inte går att backa i tiden och få något gjort på ett annat bättre sätt. Sonen bekräftade vad fadern berättat.
 
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Det är sant oavsett vem som tror det eller inte. I begynnelsen lade Satan ormen från urtiden in ett virus i Guds goda skapelse, som irriterat sen dess och inte går att bli av med för någon.
Då tänkte Gud ut en räddningsplan så att hans tankar med oss människor inte skall kunna förstöras för gott.
Om detta står det att läsa i hela bibeln från början till slut.
 
JESUS är hans namn. Den som tror på honom skall leva om han än dör. Innan dess kan han rena oss från synden, som förstör så mycket i vårt liv. Han kan förlåta och upprätta. Han är försoningen för våra synder. Han tog på sig den skuld, som anklagar oss inför Gud och har makt att frikänna oss.

Försoningsdagen

Tankarna virvlar runt, runt därför att jag läst om den stora planerade försoningsfesten i Clarence Crafoords bok:
”Kärleksförsök och svek
En själsläkares berättelser”
 
Författarens 60-årskalas var minutiös förberett, som en försoningsfest med x-fru, barn, barnbarn, äldre syskon, släkt och vänner, kollegor från när och fjärran.
Det blev inte så lyckat, som det var tänkt, för äldste sonen höll ett långt tal om pappans svek och ställde frågan:
”Hur kunde du?” 
Som övergivna barn hade sonen och de andra syskonen längtat efter sin pappa.
 
Tankarna virvlar runt, runt för detta hade jag inte tänkt, när jag köpte denna dyra bok av nutidens i Sverige mest kände psykiater och psykoanalytiker.
Det har hängt upp sig i huvudet på mig. Nu kan ju alla, alla f.d. konfidenter ta del av hans misslyckanden! En psykoanalytiker skall ju bara spegla och aldrig någonsin bjuda på något eget…..
 
Jag Googlar på Annika Östberg och läser Ann Heberleins recension av programmet i söndags ”Sommar, sommar, sommar…..”
Det var heller inte som jag tänkt. Ann Heberlein tänker inte som jag heller. Läs mer här:
 
Ja, då backar jag i tiden till den stora försoningsdagen i Israels historia. Det var alldeles nödvändigt med någon att skylla på. Det var alldeles nödvändigt med en syndabock. Det räckte inte med en. Det behövdes två. På dem placerades Israels folks synder. En måste dö och lite blod bäras in i det allra heligaste av översteprästen och inför Herren. Den andre skulle släppas att bära bort synden så långt iväg som möjligt till Asazel, där den hörde hemma.
 
Det finns ett tydligt profetiskt budskap i denna rit, som skulle upprepas och kunna förstås långt, långt senare, när Jesus dog på ett kors i vårt ställe. Han blev den syndabock, som vi fick att skylla på och placera synden på. Han är offret. Inte Annika Östberg eller någon annan kändis.
Det är väsentligt att samtala om det som varit ur den synvinkeln, att inget går att ändra på. På vad sätt blir de anhöriga* mer respekterade om Annika Östberg måste dömas till  döden eller få livstids fängelse? Räcker det inte med vad hon sonat? Och varför skulle inte hon kunna få dela med sig av sina erfarenheter?
 

(* syftar på de anhöriga till poliserna, som blev skjutna av Annika Östbergs sambo)


Alla har syndat och förtjänar döden enligt bibeln. Alla behöver en syndabock att placera sin synd på. Alla tycker synd om sig själva någon gång och upplever sig som offer för omständigheterna. Som jag ser det.
 
Försoningsdagen behövs. Den är värd att studera och finns att läsa om i 3 Mos kapitel 16 och 23.
Sen kan försoningsfesten börja för oss alla.

En naken loser

Måndagen den 19 juli hade Göteborgs-Posten en bokrecention skriven av Karin Widegård. Där finns foto av den kände psykiatern Clarence Crafoord och rubriken är:
 Öppenhjärtligt och personligt
Titeln på Crafoords memoarer är:
"Kärleksförsök och svek – en själsläkares berättelser"
 
Torsdagen den 22 juli bjöd Göteborgs-Posten på två helsidor av en f.d. patient inom psykiatrin, som haft psykoser och rest sig igen.
"Anneli fann livet efter psykosen"
 
Ingen semesterläsning precis för min del men jag fattade direkt ett beslut att köpa Clarence Crafoords bok, bläddrade i den igår och läste lite här och lite där och blev så besviken över att boken inte handlar mer om den abrupta nedläggningen av mentalsjukhusen i slutet av 80-talet. Det var fråga om människor, som inte visste om något annat än att vara inlåsta och stämplade med diagnoser, som släpptes ut i frihet och skulle överleva den förändringen.
 
Detta var dagsresten, som utlöste nattens dröm. En dröm kan vara hur märklig som helst men innehålla mycket mer än det som hände dagen innan. Drömmen kan innehålla hela ens liv koncentrerat ibland.
 
Jag drömde, att jag satt vid den världskände psykiaterns dödsbädd. I boken igår såg jag, att hans nuvarande fru heter Gunnel. Hon fanns där i rummen också och så sa jag till den döende:
 
"Jag ska till himlen."
 
Det lär vara psykiskt övergrepp att fråga en döende om hur han har det med Gud. Jag för min del skriver också memoarer men är inte längre en naken loser. Hela bibelns innehåll handlar om människans nakenhet inför Gud och hans kärlek till sin skapelse mannen och kvinnan och hans möjlighet att ge honom och henne kläder. Slitstarka vardagskläder och bröllopskläder. Bibelns budskap handlar om att få ta av de nersmutsade kläderna och få rena.
En naken loser kan få bli en välklädd segrare i Jesu namn. En stukad liten människa kan få upprättelse.
 
 

Antingen eller

Det är semestertider. Det är så varmt, att ingen orkar bry sig. Den som är debattglad har svårt att hitta en debatt där det är fullt ös. Jag för min del måste nog konstatera, att det verkar okvinnligt med teologiska debatter. Det var bara för 10 år sen i början av min karriär i rymden, som det gick att hitta tjejer eller kvinnor, som ville samtala om rätt eller fel uppfattning av bibeltexter. Då var det turbulens. Då gick det hett tillväga:
 
"Jag har rätt. Du har fel."
 
För jag är ju sådan i min personlighet. Antingen eller. Rätt eller fel. Pratar fortare än jag lyssnar och tills motståndaren ger upp…..
Det är ingen som orkar bry sig längre. Eller också hade pastor David Wilkerson exakt rätt i sin predikan i Sverige för några år sen att här är en likgiltighet bland bekännande kristna för bibelns budskap.
 
Som om allt kvittar. Som om det vore högsommarvärme runt 30 grader jämt! Vem kan tänka då?
Jag gillar att grunna. Gamla som grunnar klarar sig visst bättre än de, som inte sitter och grunnar. Det kom en uppsats om detta för många år sen. Nu grunnar jag på detta antingen eller. Det är som om en skall ha rätt och den andre skall ha fel för att det skall bli en debatt. Det skall tydligen vara en evolutionist mot en kreationist. Det skall tydligen vara en ateist mot en bekännande kristen. För att inte tala om hur givande det är att ge sig på motståndarens alla feltolkningar av bibelns texter ända ner till de första århundradena efter Kristus. Och debatten skall helst föras på ett akademiskt plan på engelska. Det ger en sådan tyngd åt kunskapen.
 
Den som då vill provocera mig mer än så kan skriva e.v.t.  Med min envishet tog jag reda på vad det stod för och vet nu, att den som inte tror, att Jesus blev född till denna jorden kan uttrycka sin otro med några förkortningar om tideräkningens början och sen ifrågasätta den också.
 
Visst! På den tiden relaterade människorna till viktiga händelser inom sitt eget område eller närområde så något exakt födelseår som är exakt rätt har vi inte fått. Bara att en frälsare blivit född i Davids stad och att han kom för att förlåta folket deras synder.
 
Vadå synder? Det är frågan. Jag gör ju så gott jag kan och är väl inte sämre än alla andra. Tillhör genomsnittet med andra ord. Jojo. Nog är jag mer envis än genomsnittet? Detta är jag till och med glad över. Det är det enda enligt bibelns texter, som jag får vara stolt över att jag har förstånd att söka Herren.
 
I tid och i otid. Det är rätt.

Ruben

I fredags mötte jag en stolt mormor i matkön på Hönökonferensen.
 
– Detta är Ruben, sa hon, fast det var fler barn runt henne.
 
Våra blickar möttes Rubens och min och jag tror, att han visste sin betydelse i mitt liv. Jag tror, att han kom ihåg, att hans mormor varit stolt över honom förut i ett möte med mig och presenterat honom för mig med samma ord:
"Detta är Ruben."
 
Det är viktigt att bli bekräftad för vem man är. Pojken blir inte Ruben. Han är det och har varit det sen han fick sitt namn. Jag däremot hade hans skrivna bokstäver på ett almanacksblad intill min dator därför att jag blivit så glad över hans bokstäver och att han fått vara med och teckna ner dom. Sen var det lätt, att skaffa ett löfte om publiseringsrätt.
 
Här på min Hemsida berättar jag om mitt fösta möte med Ruben. Tack vare en stolt mormor blev jag presenterad för honom några år senare. Och en gång till i fredags.
 
 
Nu samarbeter vi omärkligt. Ingen av oss vet vem som tittar in på min hemsida. Ingen av oss vet, vem som behöver dessa bokstäver av tröst idag. Så varsågod! Vi bjuder Ruben och jag. I mötet med honom och hans släkt fick jag ny inspiration att skriva en Blogg till.