Kan det vara så att ett nytt ord kommer till när det väl behövs? En självgående gräsklippare måste ju skilja sig från en handdriven eller hur? Kan det vara så att ”självgående” blev betecknande för personer, som tänker själva, hittar vägar att arbeta på – ja, dom går sin egen väg alldeles självgående?!
Astrid E Nilsson, Marseilles ängel, var självgående i allra högsta grad hela sitt liv nästan. Om ordet ”skammad” inte finns i svenska språket som accepterat, så gäller det ändå hennes första 18 år. Astrid blev skammad ända från födseln. En man hade vandrat förbi och stannat till i den fattiga stugan med trampat jordgolv och ständig fukt och kyla. Där hade hon blivit till hos sin mor lätt förståndshandikappad och sin mormor.
En dag när Astrid var 4 år lurade dom vuxna i henne, att hon skulle få ut och åka häst och släde och till och med få dricka saft, när de kom fram. Inget av den lyxen hade hon varit med om förut. Sen var hon skild från sin mor och mormor för gott. Vad hjälpte det att få sova mellan rena lakan? Hon vaknade mitt i natten och gallskrek:
– Jag vill hem!
Finns det något bättre ord för denna situation än att Astrid blev ”skammad” som oäkting eller horunge och så fattig, att inte en sjuk mor klarade av vårdnaden? Ordet utskämd räcker inte. Ordet mobbad fanns inte då. Skammen att vara född utan en ansvarig far blev en livslång börda. Som om det skulle kunna gå att skaka av sig arv och miljö?
Astrid E Nilsson berättade sin barndomshistoria i boken ”Tistlarna stinger” och sen privat för mig. Huvudpersonen fick namnet Gertrud. Hennes upplevda smärta skär som knivar. När fosterföräldrarna gick på julkalasen fick Astrid stanna hemma, som den oäkting hon var. Så blev hon skammad bland många, många andra barn i den tiden.
I vår tid är det barnen till alkoholister eller barn till dem som av olika anledningar finns på våra fängelser, som får bära de vuxnas skuld och skam.
Astrid E Nilsson blev självgående efter placeringar i flera fosterhem av olika anledningar. Senare fick hon möta en faderskärlek i Gud och lämnade sitt liv till hans omsorg. Efter utbildning i England vågade hon gå i hans närhet i den värsta slummen i Marseille. Hon tog sig in i de mest bevakade och illa beryktade fängelserna som besökare. Där delade hon sin ensamhet med de ännu mer ensamma och gav dem en hälsning från himlen.
I Sverige skall vi inte få sjunga ens om Jesusbarnet, som föddes i en krubba för vår skull. Kristendomen skall bort! Som om det finns någon bättre räddning…..någon bättre Frälsare…..
Gunnels plats i rymden 