”Ambassadör – sändebud av högsta rang ,….” enligt Bonniers Ordbok Lexikon. Det är kul att slå på främmande ord, tycker jag, som behöver flera ordböcker.
”Teologiskt lexikon” av Per Beskow till exempel har inte beskrivit ett visst ord på samma sätt som Bonniers lexikon. Då handlar det om referensram anar jag. Just nu minns jag inte vilket ord det var, som blev så intressant.
Sent omsider har jag fått kontakt med ”Inre rum” och hittar fler och fler ”ambassadörer” på FaceBook. Det är bara att klicka sig fram till olika intressegruppers program. Om jag fattat rätt så är de regeringens ambassadörer på så kallade öronmärkta pengar. Uppdraget gäller att ge information om olika psykiska sjukdomar hur de fungerar och att personer med psykisk ohälsa inte är farliga eller inte kan bli friska. Uppdraget har pågått länge, fast inte jag har lärt känna det. Just nu undrar jag över fortsättningen efter jul. Personer som mår dåligt i vårt samhäller och inte orkar med livet slutar inte att må dåligt den dag projektet är slut.
Ambassadörerna försöker få till en attitydförändring hos allmänheten och dessutom ge sjukvårdpersonal en bättre inblick i hur psykiska sjukdomar fungerar. Ingen vill vara en Asperger. Ingen vill vara sin diagnos men måste stå ut. Så har jag uppfattat det enkla, raka budskapet. Det är lika lite som jag vill vara ett kroniskt ryggskott. Vårt behov av lite uppmuntran och empati är lika stort för det. Vissa sjukdomar är skamliga. Andra är mindre skamliga. För över tre år sen fattade jag beslutet att försöka bita huvudet av skammen. Vem bryr sig om att jag som ung blev så fruktansvärt skammad av diagnoser? Ingen. Kvar är alla okända eller kända, som inte orkade leva längre. Dom som också blivit skammade. Jag lovade en gång att skriva en bok om hennes liv. Hon skulle berätta och jag skulle förmedla det. Hon orkade bara fram till en julafton i mitten av 90-talet. Då tog hon en överdos, som var noga planerad. Jag hade fått frågan, om jag var förberedd.
Det är advent. ”Vi tänder ett ljus i advent…” i kyrkor och i hemmen. Andra tänder större ljus utomhus och vill påminna om alla som inte orkade med livet längre. (”Större ljus” = en synonym för det ord man tar till då man inte kan stava till det man först tänkte på.)
Gunnels plats i rymden 
”Vem bryr sig om att jag som ung blev så fruktansvärt skammad av diagnoser? Ingen.”
Det är inte sant. Jag bryr mig, jag tror många fler bryr sig. Inte för att du är du utan för att du är en människa med en vittnesbörd, och för att vi är människor som vill höra andra människor, så att vi orkar berätta och orkar tro att det finns andra som vill höra. Tro aldrig att ingen är intresserad! Det är bara materialism som räknar betydelse i uppmärksamt.
”uppmärksamhet” skulle det stå där i slutet…
Hej Sofia!
Tack för din uppmuntran! Ibland har det varit tufft att skriva utan att få ”comments”. Förlaget Natur & Kultur har gett ut böcker av kända psykiater men vågar tydligen inte satsa på en berättelse inifrån.
”Pat. är frisk och pigg för övrigt. Om sår som inte läker……”
Författarna är jämnåriga med mig men det är skillnad på en vit läkarrock och en vit patientskjorta.
Väl mött i din Blogg!
Hälsningar
Gunnel