Den 22 december hette min bloggpost ”omöjlig bibeltro” med citat från debatten i Credoakademin. Bibeln är ingen vetenskapsbok och vetenskaplig forskning kan inte ställas mot texterna. Bibelns texter handlar om Gud som skaparen och människan. Texterna handlar om fall och återupprättelse. Det går inte att debattera om Gud kunde gripa in eller inte. Det är redan gjort och fullbordat en gång för alla. Jungfrun blev havande och födde en son utan någon man.
”Kan Gud klara sig utan män. Det är frågan?” Så provokativt slutade bloggen. Så provokativt annonserade jag den i FaceBook och det gav 77 inlägg utanför fakta att Gud stigit ner och blivit människa genom Jesu Kristus.
Gud är han. Jesus är han. Upptakten till debatten kom sig av att Annika lyssnat på en präst, som använt ordet ”livgiverskan” med andra ord femininum. Med en annan tolkningsmodell gissar jag det vill säga feministteologi. Jag för min del är utbildad arbetsterapeut. Det är bäst att poängtera det. Jag är alltså ingen feministteolog. Min blogg skall inte handla om att jag tolkar rätt och du tolkar fel. Min blogg skall inte handla om en blandning av äpplen och päron. Han är han i bibeln och hon är hon. Den helige ande är ibland i vinden, ibland i elden, ibland som lärare och ibland som försvarsadvokat. Gud är han men liknas vid en kvinna en gång i Jesaja kapitel 66.
Min fortsättning skall handla om kvinnan vid brunnen en gång till men en annan kvinna tidigare i den bibliska historien. Det skall handla om en kvinna som tänkt brud till en tänkt brudgum. Brud är femininum och brudgum är maskulinum. Bröllop är det. Det skall handla om en vandring mot ett okänt mål med kärlek som drivkraft.
Det är liv och övernog att lära känna den Gud sänt Jesus Kristus och följa honom. Förebilderna är många i bibeltexterna. Väl mött där vid brunnen.
Gunnels plats i rymden 
Utan att gå allt för mycket på tidigare diskussioner om grammatisk genus och annat roligt några tankar angående språket i t.ex Jes 66.
Notera att när Gud liknas vid ”en mor som tröstar” så är det handlingen som är i fokus (och ”mor” används för att karaktärisera vilken sorts tröstande han talar om). Han skall trösta Israel som en mor — han säger inte att han är en mor, inte ens ”jag är som en mor”. Det gör Gud lika mycket kvinna som att Gud skulle vara en höna enligt Matt 23. Och på tal om Matt 23, här är det Jesus som liknar sina handlingar till något karaktäristiskt feminint (eller tja, en höna typ), men ingen av oss skulle väl våga påstå att människan Jesus var en kvinna utifrån ett sådant språkbruk? Förresten är det inte roligt att dessa verser som används för att ge stöd för en ”kvinnlig gudom” att det finns karaktäristiska drag som är utmärkande kvinnliga (vilket må vittna om specifika könsroller)? Att tala på ett sådant sätt hade inte varit accepterat i en genusdebatt nu för tiden eftersom allt vad genus innebär är inte rotat i skapelseordningen utan i sociala konstruktioner. Men nu glider jag från ämnet.
Att likna sina gärningar till det av en kvinna ger oss ändå inte rätten att kalla Gud för en hon/mor/livgiverska. Vi har en helig Gud, och vi bör respektera hans självuppenbarelse. Har han uppenbarat sig som Fader, var vi ingen rätt att kolla honom för Moder. Ibland undrar jag om vi inte skapar oss en avgud; vi formar en gud enligt vad vi vill att gud skall vara (enligt våra egna preferenser, enligt vad samhällets säger är korrekt och fel) istället för att låta honom själv berätta vad han är och inte är. Jag förstår verkligen att det finns dem som känner behovet av att göra YHWH till en politiskt korrekt varelse anpassad till 2000-talets genusdebatter, men till vilket pris?
Hej Pär!
Välkommen att kommentera! Jag har mött dig på nätet precis som jag mött Annika och Stefan där i debatter. Vi har en fördel du och jag, att vi sett varandra IRL efter dina inlägg.
Underskatta nu inte kvinnors begåvning bara. Ingen av oss tror, att Jesus var en höna (femininum) eller att mannen är kvinnans huvud utan detta ”som”……
-:)
Din i Kristus
Gunnel
Hej Gunnel! 🙂
Inte vill jag underskatta kvinnors begåvning. Kvinnor är lika begåvade som män; som sagt, inget kön är bättre än det andra. Däremot kanske vi är oeniga om mannen är kvinnans huvud eller ej. Hur ser du på en text som 1 Kor 11:3 (samt Ef 5:22-23)?
I Herren
Pär
Nej, Pär, vi är inte oeniga. Du gick in och svarade Annika och inte mig och det jag skrivit. Jag älskar Paulus och är medlem i en Pingstförsamling precis som du är. ”Nätet” är inte en kristen församling. Kristus är huvudet för kroppen, som är församlingen. Jag är inte feministteolog har jag skrivit och vill inte ändra på några patriarkaliska begrepp.
Annika vågade hänvisa till männens krig och övergrepp mot kvinnor. Det gick inte så bra på FaceBook.
Så om Kristus får vara mannens huvud blir det lätt att vara kvinna. Som jag ser det.
I Kristus
Gunnel