Rebecka

I väntan på en Gästblogg om Rebecka i den israeliska historien 1 Mos.24, så lyfter jag fram Pär Stenbergs kommentar. Det är viktig information:

”Utan att gå allt för mycket på tidigare diskussioner om grammatisk genus och annat roligt några tankar angående språket i t.ex Jes 66.

Notera att när Gud liknas vid ”en mor som tröstar” så är det handlingen som är i fokus (och ”mor” används för att karaktärisera vilken sorts tröstande han talar om). Han skall trösta Israel som en mor — han säger inte att han är en mor, inte ens ”jag är som en mor”. Det gör Gud lika mycket kvinna som att Gud skulle vara en höna enligt Matt 23. Och på tal om Matt 23, här är det Jesus som liknar sina handlingar till något karaktäristiskt feminint (eller tja, en höna typ), men ingen av oss skulle väl våga påstå att människan Jesus var en kvinna utifrån ett sådant språkbruk? Förresten är det inte roligt att dessa verser som används för att ge stöd för en ”kvinnlig gudom” att det finns karaktäristiska drag som är utmärkande kvinnliga (vilket må vittna om specifika könsroller)? Att tala på ett sådant sätt hade inte varit accepterat i en genusdebatt nu för tiden eftersom allt vad genus innebär är inte rotat i skapelseordningen utan i sociala konstruktioner. Men nu glider jag från ämnet.

Att likna sina gärningar till det av en kvinna ger oss ändå inte rätten att kalla Gud för en hon/mor/livgiverska. Vi har en helig Gud, och vi bör respektera hans självuppenbarelse. Har han uppenbarat sig som Fader, var vi ingen rätt att kolla honom för Moder. Ibland undrar jag om vi inte skapar oss en avgud; vi formar en gud enligt vad vi vill att gud skall vara (enligt våra egna preferenser, enligt vad samhällets säger är korrekt och fel) istället för att låta honom själv berätta vad han är och inte är. Jag förstår verkligen att det finns dem som känner behovet av att göra YHWH till en politiskt korrekt varelse anpassad till 2000-talets genusdebatter, men till vilket pris?”

Mitt stora intresse är att Jesus finns överallt i gamla testamentets texter förebildad på ett tydligt sätt eller genom profetior eller dolt i berättelserna. I debatterna från år 2002 i www.bibelsajten.nu  ”Bibeltolkning” mötte jag en lika bibelintresserad kvinna/tjej. Vi fortsatte våra häftiga debatter per mail. Till slut blev frågan: ”Vem är hon i bibeln?”  Annika kommer att vara med i samtalet efter nyårshelgen i mån av tid.

Abrahams tjänare skulle gå en lång väg för att hämta en hustru åt hans son. Där ligger hemligheten i släkttavlan i Matteus kap 1. Isak var född genom ett löfte av Gud. Jesus är född genom fullbordan av alla löften. Uppenbarelseboken berättar om honom som Lammet och bruden som följde honom frivilligt överallt.

I Skutan/Missionskyrkans ”Bibelsamtal” har jag mött Sofia Camnerin, som skrivit doktorsavhandlingen: ”Försoningens mellanrum”. Mina kunskaper räcker inte på något plan till att läsa den. Däremot min envishet och ämnesområdet är ”Systematisk teologi” med poängtering på feministteologi. En stor utredning med andra ord. Annika satte huvudet på spiken i debatten på FaceBook före jul (där jag gjort reklam för min senaste Blogg). Hur skulle det se ut i världen utan krig och våldtäkter på kvinnor som krigsstrategi?  (Det är min egen formulering nu angående att mannen är kvinnans huvud).

Jag är så innerligt trött på halva citat av Paulus, att kvinnan skall tiga i församlingen. Kvinnan skall inte undervisa heller. Hellre skall vi tydligen fortsätta att sova och vara utan bibelkunskap!

Ja, jag är frustrerad men mild och go´ för övrigt. Väl mött under nya året . ”I Jesu namn”

En blivande brud

 

Citat från debatten i FaceBook från den 27:e december:
”Milda makter. Stefan, det här är väldigt humoristiskt. Vad har nu FI med detta att göra? Vilka exempel har du på individer som är traumatiserade av sitt genus, och hur skulle en diskussion om bibelns kvinnor utmynna här tror du? *väntar intresserat på svar*

Ps. Jag tror färre kvinnor blir traumatiserade av sitt genus än av attityder från män som gömmer sig bakom ”viljan att hålla Guds bud” och gör allt för att behålla status q.

GUNNEL! Förlåt att din logg blir arena för detta. Jag försöker hålla mig från tangentbordet men detta blir bara mer och mer vansinnigt, och tillika ganska underhållande.Visa mer

den 27 december kl. 17:49″
 
Det är ju bra om samtalet inte spårar ur innan det börjat ens. Det skall handla om bruden, som följer brudgummen i bibeln var det tänkt. Bibeltexten som jag tänker på är 1 Mosebokens 24:e kapitel. Min egen teologi är hämtad från Psaltaren  psalm 119 och vers 160. Mitt stora intresse är Jesus i texterna uppenbart eller dolt i profetiorna enligt Lukas evangelium kapitel 24. Där handlar slutet av kapitlet om en vandring med en främling en vägsträcka på ungefär 11 kilometer. Den texten är viktig för mig och mitt sökande i Gamla Testamentets skrifter. 
Jag tror att människan fått en fri vilja men inte att kunna välja föräldrar, uppväxtmiljö eller tiden att födas. Om kulturen var annorlunda på Abraham och Saras tid, så fick ändå Rebecka frågan, om hon vill följa en man och gå mot en okänd framtid. Jag tror på Guds ledning men inte, att jag är ett viljelöst kolli utan ansvar.
Gott Nytt År 2011. Det gamla är förgånget. Se något nytt har kommit.

Han, hon eller den

Den 22 december hette min bloggpost ”omöjlig bibeltro” med citat från debatten i Credoakademin. Bibeln är ingen vetenskapsbok och vetenskaplig forskning kan inte ställas mot texterna. Bibelns texter handlar om Gud som skaparen och människan. Texterna handlar om fall och återupprättelse. Det går inte att debattera om Gud kunde gripa in eller inte. Det är redan gjort och fullbordat en gång för alla. Jungfrun blev havande och födde en son utan någon man.

”Kan Gud klara sig utan män. Det är frågan?” Så provokativt slutade bloggen. Så provokativt annonserade jag den i FaceBook och det gav 77 inlägg utanför fakta att Gud stigit ner och blivit människa genom Jesu Kristus.

Gud är han. Jesus är han. Upptakten till debatten kom sig av att Annika lyssnat på en präst, som använt ordet ”livgiverskan” med andra ord femininum. Med en annan tolkningsmodell gissar jag det vill säga feministteologi. Jag för min del är utbildad arbetsterapeut. Det är bäst att poängtera det. Jag är alltså ingen feministteolog. Min blogg skall inte handla om att jag tolkar rätt och du tolkar fel. Min blogg skall inte handla om en blandning av äpplen och päron. Han är han i bibeln och hon är hon. Den helige ande är ibland i vinden, ibland i elden, ibland som lärare och ibland som försvarsadvokat. Gud är han men liknas vid en kvinna en gång i Jesaja kapitel 66.

Min fortsättning skall handla om kvinnan vid brunnen en gång till men en annan kvinna tidigare i den bibliska historien. Det skall handla om en kvinna som tänkt brud till en tänkt brudgum. Brud är femininum och brudgum är maskulinum. Bröllop är det. Det skall handla om en vandring mot ett okänt mål med kärlek som drivkraft.

Det är liv och övernog att lära känna den Gud sänt Jesus Kristus och följa honom. Förebilderna är många i bibeltexterna. Väl mött där vid brunnen.

Den samariska kvinnan

Enligt statistiken till höger är ”Jakobs tolv söner” den mest lästa av mina bloggar. Så bra. Då slipper jag vara så tjatig och upprepa mig gång på gång. I den bloggen finns vägbeskrivning och tidsbeskrivning. Bibelns texter rör sig inom ett begränsat område globalt sett. Bibelns texter har tidsbegrepp i förhållande till personerna och kungarna som regerade på olika ställen men mest relateras tiden till Israels Gud och det folk som ville följa honom.

I tid närmade sig Jesus korsfästelsen i Jerusalem men innan dess måste han gå genom Samarien. Deras historia och svek från sin Gud finns att läsa om i 2 Kungaboken kapitel 17. Denna bloggpost skall bara handla om hur olika män och kvinnor uppfattar bibeltexter.

Runt jul-och nyårshelgerna 1974 och 1975 var författaren Gunnar Edman kaplan på en Israelsresa, som jag var med på. Hans uppgift var att koppla olika platser till bibelns texter och vid Sykars brunn var det den kända berättelsen från Johannes evangelium kapitel 4. Gunnar Edman började med att berätta om felaktiga slutsatser, som predikanter dragit och sa i predikningar, att kvinnan  var en prostituerad. Det står ingenstans i texten. Vi får inget veta om varför hon haft fem män. (Enligt en artikel i Aftonbladet för några år sen lär det vara normalt numera i Sverige under en livstid eller stod det 7  till  8 förhållanden?) Sen berättade han om lagen, som inte tillät mer än tre äktenskap, tror jag att det var. (En prostituerad kan ha fem män på samma natt som allra värst för kvinnan har jag hört.)

Kvinnan vid Sykars brunn kunde mycket om tillbedjan och rätt plats för tillbedjan. Jesus lyssnade på hennes kunskaper och hade ingen förnedrande attityd mot henne som kvinna. Herren Gud behövde jungfrun Maria under en period av hennes liv. Herren Gud behövde den samariska kvinnan under en dag av hennes liv. Vilken viktig dag!  Hela staden visste vem hon var och pratade väl illa om henne. Denna dag hade hon fått höra sanningen om sig själv och läran om Messias. Alla bitar föll på plats och folket i staden lyssnade på kvinnans berättelse och skyndade sig till brunnen för att få höra Jesus själv. Sen trodde de på Jesus – inte för kvinnans ord bara utan för hans egna.

Poängen med min förra blogg var, att Jesus kom till världen på ett övernaturligt sätt genom helig ande. Var och en måste förhålla sig till bibeltexternas uppgifter ta emot ORDET från Gud eller förkasta det. Poängen i denna bloggen är att kvinnor också kan läsa bibeltexter och se annat än det män ser. Så märkligt. Jag gjorde reklam i FaceBook för min Blogg och att Jesus är född av jungfrun Maria (avlad genom helig ande) men i vanlig ordning blev det en debatt om vem som tolkar rätt. Jojo.

Det är lätt att få kontakter i rymden via internet. Så fick jag kontakt med två livserfarna kvinnor på bibelsajten. Jag fick också kontakt med flera bibelkunniga män. Där är vi nu. Har en kvinna rätt att få samtala med Jesus i lugn och ro nu vid brunnen i slutet av år 2010? Behöver Gud kvinnor likaväl som män?

Josef

Det är vetenskapen, som styr den omöjliga bibeltron. Enligt vetenskapen är det omöjligt med en jungfrufödelse. Det ordet finns heller inte i bibeln, så allt faller ändå på sin orimlighet. Tur att jag hittat en kvinnlig präst på nätet som till och med vågar leka med orden. Hör här: storasysterivassen. Utan mellanslag. I ett enda ord. Får en präst skriva hur som helst och ha egna associationer eller beror det på att hon inte borde vara präst utan bara kvinna, syster, dotter och sen maka?

Det var en gång….så börjar ju alla sagor. Nu finns det en avhandling på nästan 600 sidor om myten om Jesus som inte fanns. En myt är en berättelse. I vår tids julgranslekar kan någon viska en berättelse till den som sitter bredvid. Han eller hon skall berätta vidare till nästa och nästa till nästa och så vidare. Till slut får alla lyssna på hur berättelsen ändrat sig under vägens berättande, lyssnande och berättande. Så fick det inte gå till under lagens tid eller ens före. Inget fick ändras på av en uppenbarelse från Gud.

Det var en gång en farao, som glömde av berättelsen om Josef och hans bröder. Han var historielös och blev rädd för att Josefs släktingar blev för många och sen kanske för starka. Så han höll dem i grymt slaveri och gav den tidens barnmorskor i uppdrag, att se till att gossebarnen inte skulle överleva. De hade order att döda dem men flickor fick leva. 2 Mose kapitel 1 och 2. Det blev värre än så.  Alla nyfödda gossebarn skulle kastas i floden  Nilen.

Där börjar ”den omöjliga bibeltron” i två föräldrar, som vågade trotsa order. De gömde sitt gossebarn i tre månader. Sen vågade de inte längre och tog till räddningsplanen nummer två och gjorde en korg av papyrus och strök på jordbeck och tjära. Sen la de barnet i den och sköt ut i vassen i Nilen. Här fortsätter den omöjliga tron. Storasyster fick i uppdrag att stå och se på hur det skulle gå för lillebror. Undrar just om föräldrarnas rädsla smittat av sig på henne? Fick Miriam bara den uppgiften att stå och se på hur det skulle gå? Kan föräldrar fordra att barn skall tro, att det skall sluta bra?

Julspelen i många kyrkor är över med dockan, som skall föreställa Jesusbarnet. Nu heter han Josef, som bara skall stå där på avstånd och se på. Stackars Josef!  Skulle han inte få någon bättre uppgift än att vara ifrågasatt och utskämd inför alla! Vems var barnet mer än Marias?

Plötsligt har dagarna gått och Josef får en ny uppenbarelse att ta barnet och dess moder och fly till Egypten. Han skulle passa barnet! Han fick en orimlig tro dessutom på sin uppgift precis som Miriam fick en gång.

Satan kommer inte åt barnet från himlen! Det är en möjlig bibeltro. En Frälsare är född åt oss i Davids stad.

omöjlig bibeltro

Det intresserar mig mycket att tre samfund skall bli ett och hur detta skall gå till. För några år sen läste jag i tidningen ”Sändaren” att samtalen strandat mellan Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan eller som det hette tidigare Svenska Missionsförbundet. Samtalen hade pågått över 20 år men strandade ändå. Det är inte lätt, att få ihop mänskliga viljor. Jag är debattglad och har följt flera olika debattforum. Det tar mycket lång tid att fatta var en anonym debattör hör hemma. Det handlar ofta om för eller emot olika bibeltolkningar. Det handlar ofta om att jag tolkar rätt och du tolkar fel.

I Credoakademins debattforum finns de filosofiska tankegångarna, som jag inte begriper. Det fattas skolunderbyggnad för mig och när jag inte begriper, så blir jag irriterad. Det skulle ju handla om kristen tro! Kan den vara grundad på vetenskap eller filosofi? Kan kristen tro vara grundad på teologi?

Jag saxar ett inlägg i ämnestråden: omöjlig bibeltro

”För allt fler samfundsmedlemmar – framförallt Svenska Kyrkans – framstår de traditionella bibeltolkningarna som allt mer otidsenliga i dagens allt mer toleranta samhälle. Att ständigt omtolka Bibeln efter de rådande åsiktsmönstren och ståndpunkterna är således angeläget. Det brådskar!
Samfund, som hävdar Moseboks skapelseberättelse som bokstavlig sanning försvårar eller omöjliggör kristen tro för majoriteten av dagens människor. Sak samma med dem, som envist hänger fast vid Bibelns kvinnosyn och stela könsrollsmönster. Glädjande har framförallt Svenska Kyrkan men även Missionskyrkan härvidlag sökt nya, mer tidsenliga vägar. Tyvärr ofta i hård konfrontation mot mer moralkonservativa krafter och kretsar. En påtaglig modernisering är således på gång, glädjande nog.
Moralkonservatism och biblisk fundamentalism är krafter som måste övervinnas om kristendomen ska förbli en livsåskådning, som moderna människor kan ta på allvar.”
Slut citat

Visst är det så att bibelns budskap är en dårskap inte bara omöjlig! Gud steg ner och blev människa genom Jesus Kristus utan en mans medverkan!

Kan Gud klara sig utan män? Det är frågan.

http://www.credoakademin.com

Självgående

Kan det vara så att ett nytt ord kommer till när det väl behövs? En självgående gräsklippare måste ju skilja sig från en handdriven eller hur? Kan det vara så att ”självgående” blev betecknande för personer, som tänker själva, hittar vägar att arbeta på – ja, dom går sin egen väg alldeles självgående?!

Astrid E Nilsson, Marseilles ängel, var självgående i allra högsta grad hela sitt liv nästan. Om ordet ”skammad” inte finns i svenska språket som accepterat, så gäller det ändå hennes första 18 år. Astrid blev skammad ända från födseln. En man hade vandrat förbi och stannat till i den fattiga stugan med trampat jordgolv och ständig fukt och kyla. Där hade hon blivit till hos sin mor lätt förståndshandikappad och sin mormor.

En dag när Astrid var 4 år lurade dom vuxna i henne, att hon skulle få ut och åka häst och släde och till och med få dricka saft, när de kom fram. Inget av den lyxen hade hon varit med om förut. Sen var hon skild från sin mor och mormor för gott. Vad hjälpte det att få sova mellan rena lakan? Hon vaknade mitt i natten och gallskrek:

– Jag vill hem!

Finns det något bättre ord för denna situation än att Astrid blev ”skammad” som oäkting eller horunge och så fattig, att inte en sjuk mor klarade av vårdnaden? Ordet utskämd räcker inte. Ordet mobbad fanns inte då. Skammen att vara född utan en ansvarig far blev en livslång börda. Som om det skulle kunna gå att skaka av sig arv och miljö?

Astrid E Nilsson berättade sin barndomshistoria i boken ”Tistlarna stinger” och sen privat för mig. Huvudpersonen fick namnet Gertrud. Hennes upplevda smärta skär som knivar. När fosterföräldrarna gick på julkalasen fick Astrid stanna hemma, som den oäkting hon var. Så blev hon skammad bland många, många andra barn i den tiden.

I vår tid är det barnen till alkoholister eller barn till dem som av olika anledningar finns på våra fängelser, som får bära de vuxnas skuld och skam.

Astrid E Nilsson blev självgående efter placeringar i flera fosterhem av olika anledningar. Senare fick hon möta en faderskärlek i Gud och lämnade sitt liv till hans omsorg. Efter utbildning i England vågade hon gå i hans närhet i den värsta slummen i Marseille. Hon tog sig in i de mest bevakade och illa beryktade fängelserna som besökare. Där delade hon sin ensamhet med de ännu mer ensamma och gav dem en hälsning från himlen.

I Sverige skall vi inte få sjunga ens om Jesusbarnet, som föddes i en krubba för vår skull. Kristendomen skall bort! Som om det finns någon bättre räddning…..någon bättre Frälsare…..

Ambassadör

”Ambassadör – sändebud av högsta rang ,….” enligt Bonniers Ordbok Lexikon. Det är kul att slå på främmande ord, tycker jag, som behöver flera ordböcker.

”Teologiskt lexikon” av Per Beskow till exempel har inte beskrivit ett visst ord på samma sätt som Bonniers lexikon. Då handlar det om referensram anar jag. Just nu minns jag inte vilket ord det var, som blev så intressant.

Sent omsider har jag fått kontakt med ”Inre rum” och hittar fler och fler ”ambassadörer” på FaceBook. Det är bara att klicka sig fram till olika intressegruppers program. Om jag fattat rätt så är de regeringens ambassadörer på så kallade öronmärkta pengar. Uppdraget gäller att ge information om olika psykiska sjukdomar hur de fungerar och att personer med psykisk ohälsa inte är farliga eller inte kan bli friska. Uppdraget har pågått länge, fast inte jag har lärt känna det. Just nu undrar jag över fortsättningen efter jul. Personer som mår dåligt i vårt samhäller och inte orkar med livet slutar inte att må dåligt den dag projektet är slut.

Ambassadörerna försöker få till en attitydförändring hos allmänheten och dessutom ge sjukvårdpersonal en bättre inblick i hur psykiska sjukdomar fungerar. Ingen vill vara en Asperger. Ingen vill vara sin diagnos men måste stå ut. Så har jag uppfattat det enkla, raka budskapet. Det är lika lite som jag vill vara ett kroniskt ryggskott. Vårt behov av lite uppmuntran och empati är lika stort för det. Vissa sjukdomar är skamliga. Andra är mindre skamliga. För över tre år sen fattade jag beslutet att försöka bita huvudet av skammen. Vem bryr sig om att jag som ung blev så fruktansvärt skammad av diagnoser? Ingen. Kvar är alla okända eller kända, som inte orkade leva längre. Dom som också blivit skammade. Jag lovade en gång att skriva en bok om hennes liv. Hon skulle berätta och jag skulle förmedla det. Hon orkade bara fram till en julafton i mitten av 90-talet. Då tog hon en överdos, som var noga planerad. Jag hade fått frågan, om jag var förberedd.

Det är advent. ”Vi tänder ett ljus i advent…” i kyrkor och i hemmen. Andra tänder större ljus utomhus och vill påminna om alla som inte orkade med livet längre. (”Större ljus” = en synonym för det ord man tar till då man inte kan stava till det man först tänkte på.)

Blodomloppet

Det har gått över 50 år sen den stränge professorn i anatomi lyckades sätta lite skräck i mig och kanske i de andra eleverna också.

Han sa, att även om vi blev väckta mitt i natten, så skulle vi kunna beskriva blodomloppet. Så viktigt var det och uppräkningen började i vänster förmak.

Har blodomloppet någon början och ett slut? I bibeln finns det också ett blodomlopp, som jag ser det. Vänster förmak får då motsvara Edens lustgård, då ett oskyldigt, fläckfritt offer dog för att Herren Gud skulle kunna kläda människan och ta bort hennes skam. 1 Mos 3:21

Blodet utgjutet som ett offer cirkulerar i bibelns texter fram till Jesu död på korset. Då förklarade Jesus, att det var fullbordat och gav upp andan. Joh 19:30

Kan någon fatta blodets betydelse och innebörd? Jag kan inte utveckla mina tankar ner till de första århundradena om hur olika män tolkat bibeltexterna. Jag har inte ens någon kunskap i det ämnet. Det får bli denna Blogg som mitt svar på frågan i tråden: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Rätt teologi och exegetik är lika viktiga som rätt anatomi och rätt fysiologi. Som jag ser det.

Samme stränge professor ritade en gång en skiss över ett fosters hjärta i moderlivet och berättade om blodomloppet via moderkakan. Sen berättade han om det osynliga under som sker, när barnet föds, att det blir ett övertryck i vänster förmak och ett undertryck i höger förmak, så att genvägen som fanns under fosterperioden sluts igen. Ett blodkärl, som också varit en genväg, börjar svullna igen. Barnets egna blodomlopp fungerar och luftblåsorna i lungorna vidgas. Alla väntar på detta första skrik, när barnet drar andan.

Människan kan bara födas en enda gång och kan inte gå tillbaka till kravlösheten i fosterstadiet. Ändå måste människan födas på nytt för att kunna se Guds rike enligt Jesus.  Joh kap 3.

När jag personligen började tro på Jesu Guds sons blod, som renar från min synd, så fick jag bildligt talat ett eget fungerande blodomlopp. Och jag blev klädd inför Gud! Vem får berätta om denna försoning med Gud genom Jesu död? Paulus är den teolog, som jag uppskattar mest och han skrev, att vi har fått försoningens ämbete. Där börjar striden och kivet. Vem får förkunna försoningens hemlighet och hur?

Apologinörd

Så skönt! Jag hittade det befriande ordet i pingstpastor Mikael Karlendals Blogg på vad jag vill ha sagt angående debatten om kvinnliga präster.(Hans Blogg gäller andra debatter just nu). Debatten om kvinnliga präster har pågått ända sen jag själv sökte i slutet av 50-talet för att få utbilda mig till pastor. Bibelverser skall inte tas ur sitt sammanhang och inte citeras till hälften. Bibelverser bör heller inte fotograferas för att provocera tre stora världsreligionerna. Det är min uppfattning och bara jag tar ett enda ord ur bibeln som till exempel ”äktenskap” och använder det, så blir vissa människor provocerade å andra sidan. Och sårade. Alltså bör bibeln få vara precis lika hel, som den är mellan A och O den förste och den siste han som är som var och som kommer tillbaka. (Se Psaltaren 119:160)

Under mina 10 år ute i kristna sajter med tillfälle för vem som helst att debattera, har jag fått kritik, att jag inte kan argumentera. Det är en svaghet. Där kommer ordet apologik in. Där kommer det tragiska in om en person aldrig någonsin slutar att argumentera för sin sak…..ja, då är det nära rättshaveri.

När Jesus uppstått från de döda var graven tom och den stora stenen hade någon vältrat bort. Vem sökte sig först av alla till graven om inte kvinnor för att få göra en sista tjänst? Vem var det som upptäckte förändringen? Vem var det som gick ut och ville berätta detta? Männen trodde inte på kvinnorna. Männen trodde, att de bara pratade. Män talar och förkunnar och kvinnor pratar! (Se Lukas 24:11)

Ändå var detta det viktigaste budskapet! Detta budskap har delat upp männen till och med i olika tolkningsgrupper. Jesus har uppstått från de döda! Visst det är tillåtet att tolka bort denna fundamentala sanning och kalla den för en myt. Det är tillåtet. Det är tillåtet med hur många tolkningsmodeller som helst.

Men för oss som tror är det en Guds kraft till frälsning, att Jesus uppstod från de döda. Det får vi kvinnor berätta om också. För en massa tomma bänkar eller för en eller två nära oss……

En liten jeremiad

http://sofialillyjonsson.wordpress.com har i sin Blogg gett mig nytt adrenalin till egen Bloggpost. Det gäller bitterhet och hänvisningen är till Dag Sandahls senaste. Wow

Dag Sandahls Blogg gäller kvinnor som präster igen och denna gång är det värre än vanligt, för det gäller frikyrkokvinnor, som blivit präster. De s.k. kvinnoprästmotståndarna är de, som håller sig bäst och mest till bibeltexterna, har jag lärt mig. Dom förkunnar Guds ord, som det står skrivet med andra ord.

Här kommer min lilla jeremiad:

Jer 9:1-3
   ”O om mitt huvud vore en källa
    och mitt öga en brunn med tårar,
    då skulle jag gråta dag och natt
    över de fallna i mitt folk.
 
    O om jag kunde finna
    ett rastställe i öknen,
    om jag kunde lämna mitt folk
    och gå bort ifrån dem!
    Alla är de äktenskapsbrytare,
    en samling trolösa. 
    En spänd pilbåge är deras tunga.
    Lögn, inte sanning,
    härskar i landet.
    De går från illdåd till illdåd
    och mig vill de inte veta av,
    säger Herren.”

Jag för min del är förvånad över att många präster inte vet skillnaden mellan äktenskap och sambo. Det är inskrivet till och med i Svenska Kyrkans skrifter, att det är det samma. Om inte jag fattat fel

Dag Sandahl, jag är inte bitter över att jag inte fick bli pastor inom Svenska Missionsförbundet. Det föll mig aldrig in att gå över till Svenska Kyrkan för den skull och bli kvinnlig präst. Det har alltid funnits bibelkvinnor inom frikyrkorörelsen. Där kommer eventuellt bitterheten in att män i stort sett vägrar släppa in oss kvinnor i bibelsamtal angående teologi och exegetik. Är detta en prestationsförlust för präster, att kvinnor också kan se vad det står skrivet?

Jag grunnar

En gammal människa som grunnar klarar sig bättre än en som inte grunnar. Det fanns en undersökning om det för många år sen samlat i en uppsats av en ung. Nu vet jag inte ens om ”grunna” är rikssvenska eller bara ett dialektalt ord i Västergötland.

– Du få grunna på det.

Under tiden så tänker jag berätta, vad jag grunnat på sen jag var ung och fick lust att fotografera. Ja, det går att fotografera bibelverser. Om ett foto räcker som illustration är tänkvärt – något att grunna över. En lite äldre barndomsvän lärde mig att gå ut i skogen på våren, när frukträden blommar. Varför det? Jo, om jag ville hitta en gammal boplats., så var det lättast att finna den på grund av ett blommande fruktträd. Jag ville fotografera ett risigt fruktträd, som saknat en trädgårdsmästare under lång tid. Först måste jag hitta den övergivna boplatsen. Jag tänkte negativt med andra ord.

Här är det, som jag ville fotografera:

Joh 15:1-6  Jesu undervisning:
    ”Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra.  Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp.”

Alldeles omöjligt att fotografera eftersom vi inte har några vinstockar på våra breddgrader med få undantag. Jag ville fotografera hur ett träd ser ut, som ingen bryr sig om med all risighet och mossa. Det gjorde sig inte på svart/vit film. Det blev inga kontraster, ingen skärpa. Jag drömmer fortfarande att få fotografera i en vingård och grunnar på skillnaden i bildspråket, som Jesus använde, till skillnad från Paulus. Vinrankorna har direktkontakt med vinstocken. Lärjungarna hade direktkontakt med Jesus under några år. Paulus använder bilden av ett olivträd. Det lär ta 100 år innan det blir någon frukt. Det plateras med tanke på kommande generationer och lär kunna bli 2000 år.

Jag grunnar på detta med kärlek och vilken kärlek det finns i honom, som planterade och som vårdar sitt träd. Det är liv och övernog. Det är evigt liv, att lära känna honom, som gav växten…..
Jag får fortsätta att grunna över allt som finns genom roten och stammen. Paulus räknar upp det i sina brev till kolosserna och de i Efesos.