Det har gått över 50 år sen den stränge professorn i anatomi lyckades sätta lite skräck i mig och kanske i de andra eleverna också.
Han sa, att även om vi blev väckta mitt i natten, så skulle vi kunna beskriva blodomloppet. Så viktigt var det och uppräkningen började i vänster förmak.
Har blodomloppet någon början och ett slut? I bibeln finns det också ett blodomlopp, som jag ser det. Vänster förmak får då motsvara Edens lustgård, då ett oskyldigt, fläckfritt offer dog för att Herren Gud skulle kunna kläda människan och ta bort hennes skam. 1 Mos 3:21
Blodet utgjutet som ett offer cirkulerar i bibelns texter fram till Jesu död på korset. Då förklarade Jesus, att det var fullbordat och gav upp andan. Joh 19:30
Kan någon fatta blodets betydelse och innebörd? Jag kan inte utveckla mina tankar ner till de första århundradena om hur olika män tolkat bibeltexterna. Jag har inte ens någon kunskap i det ämnet. Det får bli denna Blogg som mitt svar på frågan i tråden: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Rätt teologi och exegetik är lika viktiga som rätt anatomi och rätt fysiologi. Som jag ser det.
Samme stränge professor ritade en gång en skiss över ett fosters hjärta i moderlivet och berättade om blodomloppet via moderkakan. Sen berättade han om det osynliga under som sker, när barnet föds, att det blir ett övertryck i vänster förmak och ett undertryck i höger förmak, så att genvägen som fanns under fosterperioden sluts igen. Ett blodkärl, som också varit en genväg, börjar svullna igen. Barnets egna blodomlopp fungerar och luftblåsorna i lungorna vidgas. Alla väntar på detta första skrik, när barnet drar andan.
Människan kan bara födas en enda gång och kan inte gå tillbaka till kravlösheten i fosterstadiet. Ändå måste människan födas på nytt för att kunna se Guds rike enligt Jesus. Joh kap 3.
När jag personligen började tro på Jesu Guds sons blod, som renar från min synd, så fick jag bildligt talat ett eget fungerande blodomlopp. Och jag blev klädd inför Gud! Vem får berätta om denna försoning med Gud genom Jesu död? Paulus är den teolog, som jag uppskattar mest och han skrev, att vi har fått försoningens ämbete. Där börjar striden och kivet. Vem får förkunna försoningens hemlighet och hur?
Reblogga detta på Gunnels plats i rymden.