Gunhild, Gunnel – den stridiga

Det är som det är även om det stämmer. En gång fick jag ett vykort med förklaring på mitt namns betydelse. Det var inte roligt att läsa. ”Hon gör så gott hon kan, men det blir så fel…” Ungefär så stod det att läsa. Och jag blev förnärmad. Så klart.

Nu har det hänt igen, att jag gett mig in i en debatt, som jag inte begriper. Jag kommer bara med mitt och vill vara med någonstans. Det är ingen ursäkt, att jag inte kan olika språk eller översättningar. Det finns andra som kan. Jag skulle kunna lyssna bara utan att lägga mig i. Det gäller ”Blessed – tacksam eller välsignad” i Fjärde väggen.

Som jag tänkte:
Jag har lyssnat på teol.dr Seth Erlandssons jämförelser i olika översättningar av hebreiskan till svenska och minns dessutom. Jag har läst om hur svårt det är att översätta och hitta rätt betydelse. Detta är mycket intressant. Det är inte min mening att såra den som arbetat med översättningar.

Ordet gäller ”välsignad” nu och jag citerar några rader ur Svenska Folkbibelns översättning av 1 Mos 18:18
Av Abraham skall det ju bli ett stort folk och mäktigt folk, och i honom skall alla folk på jorden bli välsignade.

Bibel 2000 har denna översättning:
1 Mos 18:18
Abraham skall ju bli ett stort och mäktigt folk, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som han har fått.

Det blir stor skillnad på innebörden. För min del kan jag inte hebreiska och inte exegetik. Däremot har jag rätt att känna intuitivt och bedöma andemeningen tillsammans med summan av Guds ord. Allt som behöver göras för att vi skall kunna bli välsignade har Gud själv gjort genom att ge oss sin son Jesus Kristus. Det är gjort, som behöver göras! Välsignelsen är given en gång för alla genom Abraham.

En av mina bloggar heter ”Släktforskning”. Det sägs att många släktforskare slutar, när de kommer ner till obehagliga sanningar i släkten. Det finns otroligt mycket obehagligt i den släkt, som Jesus bekände sig till genom att födas som Gud och människa i samma person.

Det intressanta är skärningspunkten mellan det omöjliga och det möjliga. Välsignelsen skulle komma på ett mänskligt sett ett helt omöjligt sätt via Saras moderliv, ”som var som dött.” Det mänskligt möjliga hade varit att föda en son genom en ung kvinnas moderliv.

Välsignelsen från Gud är given en gång för alla till alla. Den behöver man inte ens göra en ansträngning för eller sitta och önska sig. Ordens innebörd är viktiga. Den som vill ta emot denna välsignelse har rätt att göra det.

Vi pratar förbi varandra i debatter tyvärr och utgår från den egna referensramen. Tyvärr förstörde jag en intressant dialog.
Tyvärr lägger jag mig i debatten hos Tosten Åhman också. Men där finns ett filter och jag kanske inte ens får ställa min fråga utan att ha läst boken av Bell.

Följ hela debatten här

En salig blandning

Idag har jag lagt till en ny länk i min länklista. Den allra första länken var ”Majas bibelblogg”. Då kunde jag inget om bloggande. Någon gjorde bara i ordning en blogg till mig med färdigt namn: ”gunnels plats i rymden”. Så fick jag lite medkänsla av en medsyster. Visst skulle jag kunna få plats i rymden, även om jag breder ut mig!

Nej, det går inte att slå sig fram för att få vara med. Då kan man bli varnad och sen avstängd. Senaste modellen är som sagt egna bloggar med egna filter eller system om vem som får vara med. Surt sa räven om rönnbären. Ett alternativ är då att gå sin väg och inte bara låtsa att det regnar utan låta det regna. Detta gäller Göteborg.

Nu är det som det är och jag är intresserad av metaforer. Dessutom har jag många fler intressen och är inte alls enkelspårig. Problemet är när jag växlar spår för fort och det blir obehagligt för omgivningen.

Senaste året har jag kommit i kontakt med många frimodiga personer, som berättat om egna upplevelser av psykiska rörelsehinder. En gång försökte jag tala om för en sjukgymnast, att jag inte ens kan städa. Så sjuk var jag! Men det ordet skulle jag inte använda, för det låter så dramatiskt. Jag skulle säga rörelsehindrad. Det gäller att välja rätt ord.

Idag gäller striden om himmel eller helvete i olika bloggar och det gäller att inte trampa någon på tårna, som vet vad ett helvete är för något. Jag är fortfarande mot slutet av denna blogg intresserad av metaforer.

Jesus tog en liknelse om ett bröllop som väntade där allt var färdigt och maten iordninggjord. De inbjudna gästerna visade inget intresse. Tjänarna fick order på att bjuda in andra personer överallt ifrån för det var så gott om plats…Läs själv Matteus evangelium kap 22. Till slut var tiden inne att bröllopet skulle börja och en man visade det sig hade inga bröllopskläder.

Där börjar tragiken. Och jag fortsätter mitt bloggande om kläder. Om att bli klädd inför Gud utan kostnad…

Om att få vara med…

Julafton år 1955

”Det var då det,” sa min kusin en gång, när jag påminde om att hon tvättade alla mina fönster under en mellanlandning hos mig.

”Det var då det.” Det kan man säga om mycket som fungerade förr men inte gör det nu. Vi som är långt över pensionsåldern och har ett förflutet inom sjukvården minns till exempel, att det fanns en orgel på vissa sjukhusavdelningar i mitten av stora salen. Den stora salen gick i ett. Fyra och fyra sängar avgränsade med en tunn halvvägg. Praktiskt för personalen att kunna ha överblick åt alla håll. (Det fanns ett par enskilda rum för de allra sjukaste.) Eller också fanns en orgel mellan två våningar på trappavsatsen. Dörrarna öppnades till salarna och någon spelade och sjöng en kvällspsalm.
Det var då det.

Eftersom julafton år 1955 är den allra finaste, som jag har i mitt minne, så gäller det just en så stor gammal avdelning, öppen med högt till tak, en orgel och en sjuksköterska, som kunde spela och sjunga och en sjuksköterskeelev. Närmast orgeln låg två 18-åringar båda med njursjukdomar och alldeles för högt blodtryck. Det är därför jag kommer ihåg medicinen Serpasil och dess biverkan. Det är därför jag aldrig glömmer mitt livs finaste julafton den första hemifrån och ”Stilla natt Heliga natt” i duett.

Det var så högt till tak. Det var så fin akustik. Det var en medicinavdelning till skillnad från den kirurgavdelning, som jag gick elev på senare. Där fanns ingen orgel. Det var frivilligt att ha en orgel eller inte och tillåtet att förmedla en hälsning från Gud via psalm eller sångtexter.
Det var då det.

Det är nu det, som den gamla sitter med sina minnen och knappar på datorn mitt i natten. Sången finns med hemifrån men inte orgeln. Orgeln finns kvar men inte någon sångröst. Så klickade jag på måfå bland bibelns alla verser i Bibel 2000. Där finns ett sökprogram. Inte mer på måfå än att jag valde Lukas evangelium och kapitel 1 för där skall det finnas om världshistoriens viktigaste händelse… Klick. En enda vers och det blev Marias undran vid änglabesöket. Ängeln hade meddelat henne att hon skulle bli havande med den högstes son. Visst hade hon all anledning att ställa frågan:

Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man?”

Det är inget att rekommendera att sitta och klicka på bibelverser på måfå, det som förr i tiden kallades att ta en tumvers. Därför lär jag mig att infoga en länk.
Det är nu det.

Radiopredikan fjärde advent av Torsten Åhman

I den Bloggposten finns ett ”Här”. Det är nu det. Precis lika aktuellt som på julafton år 1955.

Marias lovsång

God Jul önskar jag er mina läsare och tack till Torsten Åhman för din generositet, att vi får läsa ditt manus.

Inre rum, Gyllenkroken och (H)järnkoll

Sen drygt ett år tillbaka är jag engagerad attitydambassadör. Det är ett regeringsuppdrag med öronmärkta pengar att utbilda personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa. 25% av befolkningen drabbas någon gång i livet. Min förra Blogg var i stället för en insändare till Göteborg-Posten. Jag fick inte till det, eftersom en så duktig personal inom sjukvården bara skall skingras före jul och deras avdelning stängas. Underförstått:
– Vi behöver inte er längre! Vi måste spara pengar!

Gör man så mot en yrkeskår som sällan klagat och aldrig strejkat? Det är inte tillåtet att strejka med tanke på tredje person, som är patienten. Alltså är patienten viktigast.

Nästa bit som upprör mig nu inför julen är att vårdbehövande inte har en chans att få en plats. Vi måste spara pengar!

En ljuspunkt är de unga som kämpar trots motstånd och vill utbilda sig för att hjälpa andra. Citerar en ung attitydambassadör Linnea Fridh, som skrivit detta på Facebook:

”Till varenda en av er som är på min vänlista. Jag gillar att fånga upp, höra om dig och din familj, dela skämt och nyheter, samt att ibland få ge och få stöd under goda och dåliga tider också. Jag är glad att räkna er som mina vänner . Så upptagna som vi alla är, låt oss se vem som tar sig tid att läsa detta inlägg hela vägen igenom. Om du uppskattar din familj och vänner runt om i världen, gå vidare och kopiera detta som din status också 🙂 Även om det bara är för en minut. Jag ska titta för att se vem som vårdar familj och vänskap precis som jag gör. Tack alla så mycket för att ni vill vara en del av mitt liv”

Tänd ett ljus i advent – Bryt tystnaden

”Tänd ett ljus i advent – Bryt tystnaden”
Detta är ett uppdrag för oss attitydambassadörer, som jag missade på grund av mitt temperament. Jag skulle egentligen skriva en insändare till en tidning. Skall jag sitta här i en ombonad miljö och tända ett ljus för dem som far illa?

Igår senast på Frölunda Torg kom en uteliggare fram till mig och bad om 10 kronor till en hamburgare. Med mitt logiska tänkande visste jag, att inte det räcker med 10 kronor till en hamburgare. Med min tidigare erfarenhet i yrkesverksamhet visste jag, att mannen längtade efter en öl. Med två snälla tanters hjälp kanske det kunde bli en öl?

Inget dämpar smärta eller ångest snabbare än alkohol. Det är ett känt faktum. Så jag inser, att det är meningslöst att sitta här mätt och belåten och tända ett ljus för honom. Det minsta goda jag kan göra är att köpa tidningen FAKTUM och försöka sätta mig in i de hemlösas situation.

Det blev ingen insändare för min del i kampanjen. ”Tänd ett ljus i advent – Bryt tystnaden”.
Jag har redan brutit tystnaden och berättat utförligt för personalen på avdelning 606 Högsbo Sjukhus om att alla tidigare sår gick upp igen och började blöda i nätternas sömnlöshet bland snarkande gamlingar. Jag var en av patienterna över 65 år och tillhörde geriatriken. Nu skall denna allra bästa välfungerande personal skingras till jul och deras avdelning stängas för gott. Vi samhällsmedborgare måste ta vårt ansvar och spara på pengarna!

Väg de gamlas blöjor i stället och slösa inte! Låt de dementa irra runt på stan! Alltid är det någon som förbarmar sig!
Jag tänder ett ljus för personalen på avdelning 606 på Högsbo Sjukhus, som inget hellre ville än att hjälpa och stötta, där hjälp behövs! Nu skall allt deras arbete tillsammans slås i sönder. Personalen skall skingras.

Jag tänder ett ljus för dig med så svår ångest, att du behöver en plats på Sahlgrenska Sjukhusets Psykiatriska över julen. Vi samhällsmedborgare måste ta vårt ansvar och spara pengar! Det finns ingen plats för dig över jul! Och här sitter jag maktlös och skall tända ett ljus för dig…Två avdelningar skall stängas just över den svåraste tiden på året!

Ljusets egen kung fick heller ingen plats i samhället. Det utsatta lilla barnet föddes med en omgivning full av hot och fiender. Så var det en gång för alla gossebarn i Egypten. Det skulle dödas och fick inte växa upp och bli ett frihetslängtande folk. Två föräldrar vågade trotsa Faraos påbud. Det utsatta barnet överlevde och blev deras ledare senare ut ur fångenskapen. Mose liv är en profetisk förkunnelse om det utsatta barnet i Betlehem.

Han tände ett ljus och skingrade mörkret runt omkring sig. Precis så mycket ljus, att det går att ta ett steg i sänder framåt i hans närhet.
Gud sade: Varde ljus och det vart ljus.

Natt skall inte förbi, där nu ångest råder. Det var han, som tände ljuset och som är ljuset.
Jag är bara en attitydambassadör utbildad till att försöka förändra attityderna i samhället till psykiskt sjuka eller till personer med neuropsykiatriska handikapp. Jag har varit personal/patient/personal/patient och är numera bara pensionär.

Alla behöver ljuset från himlen. Alla behöver ljuset nära marken, där vi tar ett steg i taget.

Sebulon och Naftalis land

Tro mig! Det är viktigt, att kunna Jakobs söner! Det är inte vilken ramsa som helst…Ruben Simon Levi Juda Dan Naftali Gad Aser Isaskar Sebulon Josef och Benjamin.
Men nu har jag kört fast. Det hjälpte inte att kontakta Lars Gunther, Trollhättan. Jag minns ju hans utförliga inlägg på Skutan/Kajutan om krigen i området Palestina/Israel senaste 2000 åren. Det blev för invecklat för mig ändå fastän jag hittade kopiorna från våren och sommaren år 2004.

Orden från alla julottor i barndomen och ungdomen är som musik i mina öron. Den musiken har fått andra takter nu och kommit i obalans för mig. Kan man debattera vad som är rätt eller fel översättning till bibeltexterna? Rätt eller fel ordval från hebreiskan till svenskan? Kan man rita en karta, som är rätt och bjuda på här?

Nej, då griper Mr Google in och ger mig en knäpp på näsan. Kartor får inte kopieras och landet utmed havsvägen tillhörde Asers stam. Där har jag kört fast. Om jag inte får kopiera en karta, kan jag inte visa var Sebulon och Naftalis land låg ”där nu ångest råder”…
Då kan jag heller inte placera ut var fristäderna låg med en väg som skulle vara i gott skick, så att den jagade skulle hinna fram undan dödsdomen…
Då slipper jag att läsa på lite bättre! Jag kan bara skriva, att jag inte får kopiera kartor.

Jes 9:1-6
Nevertheless the dimness shall not be such as was in her vexation, when at the first he lightly afflicted the land of Zebulun and the land of Naphtali, and afterward did more grievously afflict her by the way of the sea, beyond Jordan, in Galilee of the nations. [2] The people that walked in darkness have seen a great light: they that dwell in the land of the shadow of death, upon them hath the light shined. [3] Thou hast multiplied the nation, and not increased the joy: they joy before thee according to the joy in harvest, and as men rejoice when they divide the spoil. [4] For thou hast broken the yoke of his burden, and the staff of his shoulder, the rod of his oppressor, as in the day of Midian. [5] For every battle of the warrior is with confused noise, and garments rolled in blood; but this shall be with burning and fuel of fire. [6] For unto us a child is born, unto us a son is given: and the government shall be upon his shoulder: and his name shall be called Wonderful, Counsellor, The mighty God, The everlasting Father, The Prince of Peace.
KJV

Jes 9:1-6
Dock, natt skall inte förbli där nu ångest råder. I den förgångna tiden har han låtit Sebulons och Naftalis land vara ringa ansett, men i framtiden skall han låta det komma till ära, trakten utmed Havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas område.

[2] Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, ja, över dem som bor i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart.
[3] Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess glädje stor. Inför dig skall de glädja sig, som man gläds under skördetiden, som man fröjdar sig, när man utskiftar byte.
[4] Ty du skall bryta sönder deras bördors ok och deras skuldrors gissel och deras plågares stav, liksom i Midjans tid.
[5] Och skon som krigaren bar i stridslarmet, och manteln som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld.
[6] Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila, och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste. Bibel 82

Jes 9:1-6
Men natten skall vika där ångest nu råder.
Om den förste slog bara lätt mot Sebulons land och Naftalis land, så har den siste slagit med full kraft västerut, mot landet på andra sidan Jordan, mot de främmande folkens område.

[2] Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land
strålar ljuset fram.
[3] Du låter jublet stiga,
du gör glädjen stor.
De gläds inför dig
som man gläds vid skörden,
som man jublar när bytet fördelas.
[4] Oket som tyngde dem,
stången på deras axlar,
förtryckarens piska
bryter du sönder,
som den dag då Midjan besegrades.
[5] Stöveln som bars i striden
och manteln som fläckats av blod,
allt detta skall brännas, förtäras av eld.
[6] Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.
Bibel 2000

Oläkliga sår

En bloggpost skall vara spontan, om jag fattat rätt – inte en föreläsning från arkivet. Så det får bli en fortsättning på allt, som pläglat mitt liv. Det är bara att surfa bland inläggen så syns det tydligt. Så småningom skall det bli en ny karta över fristäderna i löfteslandet i vart fall över de sex första strategiskt placerade, så att den jagade skulle kunna hinna undan döden.

Det håller inte att påstå, att det bara är krig och grymheter i Gamla Testamentet. Den gammaltestamentliga läsningen hör ihop med evangeliet varje söndag och varje vardag.
Herren sa till Israels folk, att deras skada var oläklig.
Jeremia 30:12
Ty så säger Herren:
Din skada kan aldrig helas,
ditt sår kommer inte att läkas.

Det fanns en orsak. Det går att läsa om i 2 Kungaboken 17. Vi talar om ett mångkulturellt samhälle. Vi talar om religionsdialog. Jakobs tolv söner står för ett förnyat förbund med Herren genom Mose. Varje ätt hade en ädelsten med sitt namn i översteprästens bröstsköld och var ständigt i Herrens minne. Han ville fortsätta att leda sitt lilla folk med stark arm. Han visade sin trofasthet och höll sina löften. Studera världskartan och konstatera vilken liten yta det rörde sig om i förhållande till alla stora folk och länder runtomkring!

Men Herren fick inte vara deras ende Gud. De blandade ihop sig med andra religioners gudar och folk mot Herrens vilja. Sen fick de som de ville. Herren kunde inte leda dem mot deras vilja och skadan blev oläklig. Bara ett konstaterade. Sen kommer en ny profetia ett nytt löfte.
Jer 30:17
Jag skall skänka dig läkedom
och hela dina sår, säger Herren,
dig som man kallat ”den utstötta”,
”Sion som ingen bryr sig om”.

Snart skall vi få höra om Sebulon och Naftalis land trakten utmed havsvägen om mörker, som inte skall förbli, där nu ångest råder…

Visst är det bra att kunna ramsan på Jakobs tolv söner!

”Han kommer till sörjande hjärtan
och livet får annat gestalt
Han kommer i makt att regera
tills Gud uti alla blir allt.”

Sista ordet

Hur sa Carl Bildts fru Anna Maria igår kväll i Skavlan? Hörde jag rätt?
”Jag tycker om gräl men jag skall ha sista ordet!”
Det är väl en härlig självironi av en fredsmäklare!

Jag tycker också om gräl. Det skall hetta till lite grand. Om jag inte får sista ordet blir jag avstängd eller går självmant. Man kan få brännskador också i stridens hetta. Det är det inte värt. Så lite försiktigare har jag blivit i debatter men inte mycket.

Nu gäller stiden helvetets vara eller inte vara och hur elden ser ut där och hur länge den brinner. I debatter alltså med kristna debattörer, troende eller tvivlare. Jag för min del älskar bibelns bildspråk och vill gärna fotografera från texten. Så var det i texterna en gång, när Jakob nått Jabboks vad med hela sin brokiga familj. Varför skulle inte jag kunna vara där med min Canon med utbytbara objektiv? I min fantasi tog jag foton på hela stora familjen med mitt vidvinkelobjektiv och jag tog närbilder så klart med ett vanligt 50 mm.s. Tänk, de som är psykologer och familjeterapeuter vilket material att studera i dessa texter! Vilka kombinationer av gener! 1 Mosebok 32 och 33

Nej, så fick jag ju inte läsa bibeln! När teleobjektivet var på tänkte jag mig profetiskt in i vår tid. Varför inte? Varför får inte jag läsa bibelns texter genom min kameras olika objektiv och få ett pangfoto på den unge Juda?

I tonåren var jag rädd för vingårdsmannens sekatör. De bilderna har jag på näthinnan av en duktig trädgårdsarbetare om våren, hur han klippte ur fruktträden. Vårelden har jag fotograferat både i svart/vitt och färg.

”De torra grenarna tar han bort…”

Skulle han ta bort mig, som inget gjorde för Guds rike? Det blev en stor, lite ångestladdad fråga från Johannes kapitel 15 till Romarebrevets 11:e kapitel och 20:e vers ”men du får vara kvar genom din tro…”
Så enkelt! Det var bara att vara kvar i tron på Jesus. Det var mitt ansvar och det enda jag behövde göra. Det var slut på skräcken för elden!

Nu är debatten i full gång om elden och om tiden. Sista ordet är inte sagt ännu. Sista ordet vill inte jag ha ens i denna debatt om helvetet.
Allt som behöver göras för att rädda oss undan, det är redan gjort. Ingen behöver hamna där efter döden. Döden är besegrad en gång för alla av Jesus.

Större problem är nutidens egoism. Penningbegäret är roten till allt ont, säger bibeln. Att det begäret skulle ta sig in i sjukvården var väl det sista man kunde föreställa sig.
Moral har blivit ett så fult ord och böjningen ändå värre. Vi får inte moralisera.

Dagen efter domsöndagen

Igår var det dagen efter texten i bibeln om vad vi gjort eller inte gjort för de minsta, de utsatta och de sjuka och de som sitter i fängelse. Igår var dagen för några av de allra värst drabbade f.d. barnen i Sverige, som fått sina liv förstörda ofrivilligt. De var bara barn en gång i tiden men blev förstörda av vuxna.

Idag vaknade jag med det ord i huvudet, som jag inte förstått förut ”ofrivilligt” i en bibeltext. Det står i Gamla Testamentet ett exempel på en man, som ofrivilligt råkat döda en annan och måste fly undan en blodshämnare – en anhörig till den döde. Öga för öga och tand för tand.

Bättre än så här kan jag inte förklara en föreskrift om fristäder i löftetslandet. Det skulle finnas fristäder, som låg så strategiskt till att den anklagade kunde fly dit innanför stadens port. Vägen till fristaden skulle vara i gott skick, så att blodshämnaren inte hann ikapp. Budskapet är inte lättillgängligt för den late bibelläsaren. Överallt i Gamla Testamentet är Guds räddningsplan förebildad på olika sätt. Vägen till räddning skulle vara inom räckhåll och i gott skick, så att den dödsdömde hann fram i tid! Det skulle finnas en väg undan döden i den nya löfteslandet.

Vad har detta med fosterhemsplacerade barn att göra, som blivit vuxna och begärt upprättelse? Hur kommer ”ofrivilligt” in i mina tankar? Jo, jag tänker på dagens personal inom det sociala, som får kritik vare sig de griper in för tidigt eller försent. Hur hjälper vi barn, som far illa? Hur hjälper vi föräldrar, som är narkomaner eller alkoholister? De har ju också varit barn en gång. Finns det ett helvete?

En gång år 1956 fanns det en sjukvårdspersonal, som ofrivilligt skadade mig. Skräcken för att bli sjuk en gång till och hamna på det sinnessjukhuset jagade mig i vaket tillstånd och i nattens drömmar i åratal. Ofrivilligt har jag skadat andra och är dödens enligt bibelns budskap. Alla har syndat och är i avsaknad av härligheten från Gud. Då bör det finnas en plats för mig, där jag kommer undan anklagelserna. Det bör finnas en väg, som är i ordning, så jag hinner fram i tid, innan jag dör.

Nej, jag skall inte skriva i ”vi”form om ansvar och synd. Jag har syndat mot Gud och behöver en framkomlig väg att nå honom igen. Som när jag var barn. Samhällets alla problem går inte att lösa kollektivt. Min skräck för att kunna bli sjuk igen kan ingen annan lösa. Livet är sådant att rädslan kan bli ett gissel.

Johannes skriver att rädsla inte finns i kärleken för i rädslan ligger tanke på straff. Domsöndagen är förbi med sina bibeltexter. Ändå är så många rädda för domens dag i uppdelningen av får och getter.

Jag för min del kommer att läsa på om fristäderna i Gamla Testamentet. Som barn fick jag lära mig vägen till korset. Den vägen var i gott skick och jag har hunnit fram i god tid undan döden.

Nu blir det ingen fällande dom för dem som är i Jesus Kristus.

Identitet

Ur min bok:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Klänningen
(Ur journalen 5.10. ..rev idag sönder en klädning…)

– Jag vill inte vara patient!

Undrar just hur mina ord lät i telefonsamtalet till en sjukgymnast. Skrek jag ut dem eller var det bara så att rösten brast och jag började gråta? Kunde det vara så att smärtgränsen var nådd och jag måste få hjälp att bearbeta mitt gamla trauma? Vem skulle i så fall orka lyssna till berättelsen om skammen? För tro nu inte att skammen försvann genom att de bytte ord från sinnessjukhus till mentalsjukhus år 1959!

Jag hade till slut lyckats i min plan att komma tillbaka till stormavdelningen, där personalen inte var rädd för mig längre. Deras omplaceringar av mig passade inte i personkemin. Ingen berättade om hur de tänkte. Hur jag tänkte fick de veta, när det var för sent. Men en patient fick inte tänka eller känna. Så gick jag emellan och sa ifrån, att så gör man inte mot en patient. Det var när en annan patient hade fått ett epileptiskt anfall och sen fick bälte. För dom tillrättavisande orden och några till i stil med ”ni är ju inte riktigt kloka här”, så fick jag också bälte. Igen. Trots att dom kände mig.

Om detta står det ingenting i journalen. Jo, ”Fick fi i bälte”, står det. Nu var det läderbälte i en bredare säng och jag drog sängkläderna över huvudet och rullade ihop mig i fosterställning. Matvägrade. När nattpersonalen tagit över och de andra gått hem, var jag både hungrig och behövde gå på toaletten. Jag hade fått finna mig i bälte igen och blev erbjuden ett bäcken. Där gick gränsen.

– Är du så rädd för mig, så får du väl ringa efter förstärkning från manliga avdelningen!

Det gjorde hon så småningom och en man i mörk skötareuniform kom och låste upp mig. Då var jag så arg och sa som jag tyckte till honom, att detta var ju löjligt! Det tyckte han också. Sen gick jag och kissade.

Undra på att inte jag vill vara patient! Undra på att jag rev sönder en patientklänning! Den kanske ändå var färdig för att bli mattrasor. Var deras tanke, att jag skulle ligga sex veckor i sängen och tacka och ta emot deras tvångsinjektioner och bältesbehandling? De rev i sönder min identitet som duktig sjuksköterskeelev, när jag kom innanför dörrarna till avdelning 10 B. En månad senare på dagen rev jag sönder en av deras anstaltsklänningar. Det stod 1 – 1.
Till mig. För ”min klänning” hade så hög kvalitet, att den gick att sälja till nästa sjuksköterskeelev.

Hur gick det då hos psykologen på Vårdcentralen över 50 år senare? Jo, hon fick läsa hela journalen – se hela min skam och konstaterade vid besöket en vecka senare, att jag varit arg, frustrerad och lite full i f..

Det där sista står heller inte i journalen. Men jag lurade dem ibland. Bara för att få lite omväxling.

Tolkningsföreträde

I början av 2000-talet var det debatter, som mer liknade pangpang mellan bekännande kristna eller mellan ateister och kristna. Jag trodde i min enfald, att bekännande kristna trodde och tolkade som jag gör. Inget kunde vara mera fel. Alla tolkar på sitt sätt efter sina ramar och begränsningar. Det måste jag lära mig och att inte jag eller någon annan hade tolkningsföreträde! Som jag trott. Också det i min enfald.

Bara ett enda exempel. Jag trodde, att Svenska Kyrkans avskilda medarbetare trodde på trosbekännelsen. Så jag triggade igång varje dag tills ilskan var kompakt och inte försvann vid solens nedgång. Varför angriper jag bara Svenska Kyrkan? Jo, deras unga ansvarade för undervisningen i bibelsajten. Att ge bidrag till ett arbete är inte det samma som att vara ansvarig. Det stod flera namn under. Sen dess har det runnit mycket vatten under bron. Svenska Missionskyrkan har också anpassat sig att bli lagom mer än förut. Och jag har inget tolkningsföreträde.

Som ett expriment på en bild, som kan ge olika associationer satte jag in det foto, som jag tagit på en figur. Jag satte in det på Facebook. Jag styr inte längre utan vet att alla tänker och ser själva. Men det är bara jag, som har facit till mitt liv och vet om hur mycket smärta jag haft på grund av en dålig rygg.

En dag för 40 år sen sa jag till min ortoped, att gråten sitter inte i halsen. Den sitter mellan (kotbågarna) L4 och L5. Då visste jag inte, att han själv var opererad för diskbråck. Det förklarade mycket av varför han kunde så mycket om smärta och dålig rygg. Han kunde tolka mycket bättre än någon annan.
Bibeln visar på att människan har både kropp, själ(psyke på latin) och en ande. Där är vi bekännande kristna i Sverige att tolkningsföreträdet finns hos Gud och ingen annan. Jag har facit till mitt liv men inte till någon annans. Det jag vet är, att en dag mötte jag denne JAG ÄR, som presenterade sig för mig, som inget var bara en desillutionerad och besviken. Det jag vet är, att en dag i början på 70-talet var det någon, som kunde grekiska och visade på att Jesus använde namnet JAG ÄR om sig själv i Getsemane. När de sökte efter Jesus frågade han soldaterna vem de sökte. Jesus svarade inte ”det är jag” utan ”det är JAG ÄR.”

Det är stort att få leva i Sverige under frihet – frihet att kunna få ta emot bibelns budskap hur mycket som helst till ande, själ och kropp.

IRL

Det är inte lätt med alla dessa förkortningar! En av mina vänner sa, att jag har det svårare med tagentbordet därför att jag inte kan engelska. Jag håller med. Ctrl står för något och jag vet inte vad. Funktionen däremot måste jag begripa förr eller senare.

Det har gått 10 år sen en präst i Norrland frågade på bibelsajten, om jag var IRL också som jag var på debatten. Gissar att det är en bra fråga. För den som kan språket.
Arg argare argast. Det var väl ändå att komparera? Kunde det vara så han uppfattat mig?

Det har gått snart 3 månader sen min bok kom ut och äntligen kommer det in tyckanden. (Det är något i stil med feedback på engelska.)
En skrev, att hon är ateist men förstod att min tro hjälpt mig.
En annan skrev också att hon är ateist men begriper inte hur intelligenta människor kan tro på Gud, Allah eller något annat overkligt.

Innan dess sa en av mina väninnor, att om jag berättar något för tio personer, så uppfattar de detta på tio olika sätt! Det var precis detta jag måste vara inställd på när boken blev släppt! Jag kan inte följa manus längre och kolla tolkningarna. (Kolla är slang för att det inte skall märkas hur ute jag är.)

”En sån gammal bok med svarta pärmar!” Hur kan någon tro på den? Innan jag blev avstängd från debatten på bibelsajten år 2004 skrev en man – min meste, envisaste motståndare:
”Jag förstår, att du är ett med bibeln.” Sen gav han upp. Vi hade ju redan fått varningar och förslag på att ta vår debatt privat per mail. Hans son heter Jonathan och alla vi fick veta hans födelsedag. Den är den 19 december.

Tre är kvar som mina nätvänner från tiden på bibelsajten. Vi tänker inte lika på något sätt. Vi har inte samma referensram och tror inte alls på samma sätt. Det skall bli mycket intressant att få bli sams eller osams igen. Mer än så skriver jag inte nu. Var och en blir salig på sin tro. Det är ett talesätt. Så står det inte i bibeln. Det står att man blir salig om tron håller.

Bibelhänvisning kommer en annan dag eller senare idag.
God morgon!