Lördagskvällen var räddad! Det fanns en länk på Facebook att klicka på.
Donna Marovich Because He lives
Alla bär på minnen sina egna eller tillsammans med andra. Musik lär sitta längst kvar i hjärnans minne. Dofter och ljud likaså. Så bär jag på minnen från olika sjukhus på 50-talet. Det var inte ovanligt då att någon av sjuksköterskorna kunde spela orgel. Om det inte fanns på varje avdelning, så fanns en orgel på trappavsatsen mellan två avdelningar. På kvällen kunde avdelningssköterskan öppna dörrarna och spela ”Bred dina vida vingar O Jesus, över mig…” och vi sjöng tillsammans. Eller hände detta bara i Vänersborg eller i Göteborg där jag råkade arbeta?
Många år senare kände jag till insidan av fängelser som en av många fängelsebesökare. Jag var imponerad av de som blev frälsta och dessutom var musiker och sjöng. Så minns jag en konferens för fängelsebesökare från olika delar av landet. Vi från Räddningsmissionen var ansvariga för morgonbönen och en före detta fängelsekund sjöng av hela sitt hjärta:
”Min Jesus lever därför vill jag leva…”
Några ord här och där minns jag men tonerna lockade fram alla fina minnen från 70-talet. Donna Marovich ser ut att vara gammal på videon men budskapet finns i hela hennes kropp och själ: ”Because He lives”. Budskapet håller tiderna igenom.
Så kom söndagsmorgonen och en annan länk blev synlig för mig. Det gällde en liten tjej i Danmark som vann en talangtävling med sitt suveräna trumspel.
Jo, jag lyssnade. Det var andra tongångar.
Gunnels plats i rymden 