Joh. 3:16

Tänk, att jag kunde med att fråga teologer vad en kontext är för något! Det var runt 10 år sen. Jag har fått lära mig att ”och” är ett bindeord. ”Men” är ett delningsord. I Psalmer och Sånger, som är gemensam sångbok för flera frikyrkor finns de föreslagna predikotexterna för de tre årgångarna. (Andra utgåvan 1987 har jag.)

Plötsligt fick jag se ett ”och” som början på den föreslagna evangelietexten för den söndagen. I bibeln står det ”men” och skiljer två händelser från varandra. Och jag skulle predika! Utan teologiska förkunskaper…

Så går tankarna till alla segelbåtar på väst- och östkusten, som har Joh. 3:16 på sitt stora segel. Ja, det är ett sätt att evangelisera om alla kan versen utantill, som man bör kunna. Det är bra, att inte veta vad en kontext innebär kanske, för det finns en vers före Joh.3:16 och en vers efteråt. Versen och verserna efteråt är inte trevliga. Så då räcker det att kunna den i mitten. Den viktigaste.

Plötsligt kommer jag att tänka på det ord, som jag stavat på för att kunna imponera med kunskaper, som jag inte behärskar: apokatastasis.

Minnet flyter upp från ändlösa debatter om kristen tro mellan åren 2000 – 2004. Det var totalt meningslöst att kunna Joh. 3:16 utantill och citera. Där fanns alltid någon som påstod, att Guds kärlek var villkorad. Vaddå villkorad? Jo, debattmotståndaren kunde verserna efteråt:

”Ty inte sände Gud sin son för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom…” Så enkelt var det nu inte med Guds kärlek att frälsa hela världen. Det kommer en fortsättning med dom över den som inte vill tro på Guds son!

Jaha. Budskapet är givet från sändare till mottagare. Och mottagaren måste tänka själv! Inte nog med det. Det finns en vers före denna stora kärlek. Det finns en historia bakåt i tiden om en orm, som hängdes upp på en påle i öknen. Den som såg upp på den kopparormen kunde bli räddad undan döden och blev det också. De som framhärdade i olydnad dog.

Inte nog med denna stora räddningsauktion i öknen för ett stort folk Israel. De gick vidare genom öknen till ett givet löftesland undan Faraos träldomspiska. De var på väg och bar med sig denne kopparorm, som räddade livet på de som varit olydiga och trotsiga. Bara någon generation senare var allt glömt och kopparormen blev en avgud med motsatt verkan. I bibeln heter han Nehustan. (Finns att läsa om i 2 Kungaboken 18) Det är lätt att glömma en poäng och ändra budskapet.

Nu är vi där år 2017 och ändrar lite här och lite där i bibelns budskap. Kvar är Guds kärlek men inte versen före eller efter. Nehustan nu för tiden heter, att det ordnar sig nog och Gud blir allt i alla till slut. Med ett längre namn: Apokatastasis.

Så älskade Gud. Så nonchalanta kan vi vara utan att svara ens på inbjudan.

Citat ur Joh 3:14-18 (Svenska Folkbibeln)

”Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, 15 för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. 16 Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.”