Rättfärdiggjord av tro

Hon hade haft diagnosen Alzeimer under några år men reagerade enbart positivt på begreppet ”minnesträning”. Så satt vi där en tidig morgon vid hennes köksbord.

”Ska vi ha lite minnesträning nu?”

Hon sken upp och sa: ”Ja, det tar vi!”

Jag skissade upp linjerna på tabernaklet i öken på ett papper och började med ingången, som var öppen. Innanför ritade jag platsen för offeraltaret, där folkets synd skulle placeras på en syndabock, som måste dö. Så fortsatte jag lite om brödet och frågade, om hon hängde med. Sen blev jag så förvånad och tyckte, att hon fattade så fort…

”Ja, men det kommer jag ju ihåg allt hemifrån!”

Kan detta vara möjligt?

”Låt mig få höra om korset, kvalen och smärtan han led Visa mig vägen till graven där han steg ned. O, vilket under av kärlek Det var för mig som han dog Det var för mig som han uppstod Herre, min Gud det är nog.”

Det satt i hemifrån. Men söndagsskolan då? Hur var det, när vår pappa blev så rörd, när han kom till poängen i bibelberättelsen och grät lite? ”Ja, då grät jag också!”

På Facebook finns en ”privat grupp”, som redan har 2.400 medlemmar med intresset: ”Missionshus – Ett stycke svensk missionshistoria.”

https://www.facebook.com/groups/413684202424300

Vi är många som minns över hela Sverige! Jag vet, att det är många upprepningar i min egen blogg. Det var ju året 1957, som jag såg en tom, ensam talarstol på ett nertrampat gräsområde. Jag observerade inte en skylt, där det stod, att det var ett skjutfält. En man ropade på mig och varnade mig att gå över där. Det pågick övning! Minns bara min lust att få vittna om Jesus! Hade det varit tältmöte tidigare kanske? Jag var ny på platsen. Lusten att vittna finns kvar. Min lite äldre syster var en tacksam åhörare den gången vid hennes köksbord. Böckerna finns kvar hos mig, som jag hittade övergivna efter auktionen i vår mors föräldrahem.

Detta är inte privat arv! Det var ingen på auktionen, som ville köpa religiösa böcker. Och jag var inte där förrän efteråt. Det har inte gått på en dag att fatta, att Gud gjort allt, som behöver göras, för att jag skall kunna bli frälst/räddad!

Men nu sitter det där!

Rättfärdiggjord av tro och inte av gärningar. Guds gåva är det!

Egenrättfärdighet

Tekniken har utvecklats. Dagny över 100 år önskade en ny mobil, där man sätter två fingrar och förstorar bilden. Visst sa hon så i ett TV-program? På min tid under utbildning var det en ruta med bokstäver horisontalt från A till J 1 cm breda och siffror vertikalt i kanten 1 – 10 en cm höga. Eller tvärtom med en figur tecknad inuti. Det fungerade som mönsterförstoring att öka storleken på rutorna och placera in bilden därefter. Pixlar är obegripligt för mig. Även förkortningen DPI, eftersom det är ett annat språk, som jag inte behärskar. Däremot är jag envis och viker inte en tum :-). En aln på vårt loft hemma var 60 cm och i bibelns förklaringar på mått i 1917 års översättning är den 50 cm. Jag kan sätta upp en väv på den gamla sortens varpa! Det är min ”referensram”. Det hände längre fram i livet, att jag mötte detta främmande ord – utan att ha erfarenhet av dem från ”mönsterförstoring”.

Jojo. En man sa i en stor pingstförsamling, att han gör så gott han kan. ”Sen får Gud göra resten”. Han hämtade de gamla medlemmarna i sin bil och till bönemöten i hemmet och körde dem hem efteråt. De gamla dör och ”böneringarna” dör ut också. Kvar är hans ord och min förvåning över brist på bibelkunskap!

Men nu finns Facebook! Minsann att jag kan få hjälp! Denna innebörd finns i en psalm – hör och häpna av Johan Olof Wallin år 1816. Jag hade frågat om någon mer än jag hört frikyrkobekännelsen:

”Jag gör så gott jag kan. Sen får Gud göra resten!”

Någon tyckte, att det är väl riktigt, att göra så gott man kan? Nästa inlägg blev svar:

”…fast många, inte bara frikyrkofolk, var ledsna på Wallin för att han i sin psalmbok skrev: ”Gör väl! Gör rätt, i döden! Det övriga gör Gud.” Man hänvisade bl a till Paulus ord om att det är Gud som också verkar vilja och gärning i oss. Britt G ändrade wallinversen 1986: ”Var trofast intill döden / och hoppas allt av Gud.”

(Information var psalmen finns fick jag av kantor Andreas Holmberg: 298 i 1937 års psalmbok, 247 i ”nya”. Allt gott)

Tabernaklet i Gamla Testamentet kallas i Nya Testamentet för den mönsterbild som vi fått. Där kommer min envishet in att jag kan faktiskt ändra mig och ser orden i bibeln: ”…som en aln är nu.” Däremot är en bräda en bräda och inte en planka. Mose fick efter 40 dagar fasta och bön inför HERREN en uppenbarelse hur en boning skulle byggas, där HERREN Gud kunde bo mitt ibland sitt folk. Och Israels folk gjorde i allt som HERREN sagt!

Med ålderns rätt får jag vara ”gaggig” och tjatig numera. Åttioåtta är en fin ålder. Åtta står för att något nytt börjar. Veckans sju dagar är över. Jag är snart framme vid målet…

Hitta poängen!

Ett raserat bygge

Det var bara fem år sedan jag skrev den bloggposten men kom inget ihåg idag att jag skrivit den. Så fick jag den hjälp jag behöver i mitt raserade egenbygge! Det är så här, att jag ritat och ritat för att kunna förklara för andra, som inte fattar hur det känns för mig, att vara upprättad efter 60 år av slit i tankarna!

Jag försökte rita bibelversen två fotstycken av silver, som står för Guds ord renat minst sju gånger – trovärdigt. Ja, sen skulle brädan med två tillfogade tappar ritas. De två tapparna står för trons gåva av Gud enligt bibellärare och missionär Wilhelm Bergling på 70-talet. Brädan är kvistig med sin egen teckning och har samma mått i bredd och höjd, som den andra upprättade, stående på de två fotstyckena under sig. Nu gäller det att se detaljerna! 2 Mosebok 26:28! Där skall det stå ”i” ”inuti” på mittenstången enligt W.B. inte ”över” som i 1917 års svenska översättning. ”Guds ord skall inte vara något utanpåverk,” repeterar jag W.B. igen. Guds ord skall genomborra oss troende. Vi är upprättade sida vid sida enligt Guds ritning till Mose! Det gäller en mönsterbild i alla tider: Försonad med Gud, förlåten alla synder genom Jesu blod, syndabocken på altaret och syndabocken, som bär bort alla våra synder och gräver ner dem långt ut i öken. Och tillträde till Fadern…

Asasel. Jesu kamp mot Djävulen i öknen för allas synder.

Det är för dig också som upprättelsen gäller! Här får jag hålla bibelstudium! Här är min betalda plats några månader till. Vi är den levande gudens tempel tillsammans!

Visste du inte, att din kropp är ett tempel åt den helige Ande?

Ett obehagligt budskap

Från natten till måndag den 15 januari 2024 citerar jag mig själv på Facebook:

”Den som vill hitta alla fel som ISRAEL gjort och gör kan börja läsa bibeln. Där är det formulerat i korta drag:

”De övergav sin Gud.” eller ”Var och en ville vandra sin egen väg.”

Vill du utrota det onda så sök i dina egna tankar. Där börjar ondskan enligt bibeln och min egen erfarenhet också för den delen.

Jag klarade inte av att tänka gott och rätt…

Jag behövde kärleken från Gud och hans son Jesus Kristus!” Slut citat

Kritiken mot ISRAEL kommer att bli massiv. Varför skall vi då läsa bibeln, som är så hemsk med alla krig?

Jo, därför att HERREN Gud visste, att vi behöver en syndabock – någon att skylla på.

Det är hans fel allting!

HERREN Gud visste, att det inte räcker med en syndabock. Vi behöver minst två. Så fick de själva som ett folk en försoningsdag varje år i sin ökenvandring mot löfteslandet med frihet från slaveri. Och vi fick samma obehagliga budskap:

Du måste ha en syndabock – någon att skylla på! Det räcker inte med en. Du måste ha en, som inte bara dör i ditt ställe utan en också, som bär bort din synd och gräver ner den för alltid i öknen – ASASEL!

Det är en ny natt. Det tog tid för mig att fatta bibelns sammanfattade budskap:

Jesus måste dö i mitt ställe, så att jag skulle slippa dö en evig död! Jesus måste en gång för alla ta kampen mot Djävulen i öknen och bli frestad i allt för min skull, för att sen kunna hjälpa mig i alla situationer där jag frestas!

Så klart jag kan sångerna från barndomen! Så klart jag kan sjunga med i ”Låt mig få höra om Jesus, Skriv i mitt hjärta vart ord…” men det är inte detsamma som att fatta vad ISRAEL gjort för mig av lydnad och trohet i sitt berättande om alla egna misslyckanden. ISRAEL har också berättat om alla upprepade förbund, som HERREN Gud gjort och hållit/håller sina löften.

Där är jag nu i mörkaste natten, innan ljuset bryter igenom. Jag får lov att läsa bibeln på det sättet, att alla löften gäller mig också nu och när jag skall dö en dag.

Jag är fri. Jag är rättfärdig i kraft av Lammet blod!

Som om det budskapet är obehagligt och skrämmande?

NEJ!

”Säg mig det åter och åter hur på vår jord han gick kring Frestad, föraktad och ringad, Ägande själv ingenting, Synderna mina dem bar han…”

Ett omodernt budskap

”Huset som blev ett hem” är en av mina rubriker. Det var i byggnadsställning i övre delen av det gamla fotot från år 1919 eller 1920. Einar som sitter ner var 90 år, när vi två började samtala om vår gemensamma hembygd och sågverket som låg snett mellan våra hem. Einar berättade, att det var en mycket svår storm år 1917. Då blåste mycket av skogarna ner och måste räddas som timmer. Så kom sågverket till gissar jag och flera arbetstillfällen. Jag fick låna svågerns foto och repro-fotografera. Det blev en så kallad ”sjukdomsvinst”, när jag inte orkade arbeta.

Det har jag däremot orkat som ung och varit med och räckt fram läkt som barn och sen arbetat med en man och lagt bräder eller plank för tork. Det var den mannen, som tyckte det var roligt senare i livet, att påminna mig om den tiden, hur tyken jag var och skämtade om att orka mest. För övrigt har jag haft stor nytta av minnet av sågverket och hur bräderna gick genom olika maskiner på möbelfabriken senare. Onödig kunskap? Nej, inte alls. Det kom en dag då jag var 29 år men inte 30…

Det kom en dag, då jag lämnade hembygden mer än några få mil. Jag kom till storstaden och kunde få lyssna på kända bibellärare som missionär Wilhelm Bergling. Han hade skrivit små böcker om ”Tabernaklet i öknen” efter bibelns detaljerade beskrivningar. Om detta undervisade han själv och andra. Jag blev alldeles tagen av en preposition, som var fel översatt i svenska bibeln och antecknade i kanten av min bibel år 1970 var detta står. När Svenska Folkbibeln kom december år 1998 tittade jag bums. Var det rätt nu? Bibel 2000 kom året efteråt men inte ens i den var det rätt med ”i” ”inuti”. Då var det bara min envishet kvar och ett samtal till en av bibelöversättarna. Hon gjorde en undersökning i de stora arken med grundtext och bekräftade, att de skall vara ”i” mer än ”utanpå” 2 Mos. 26:28

Än sen då? Jo, jag är stolt över att kunna skillnad i tjocklek på bräder eller plank. Ett tag trodde jag till och med att det fanns fler fel i översättningen. För hur kunde tunna bräder ha två tappar av trä, som skulle passa i två fotstycken av silver? 2 Mos kap. 36 Hur kan annars ritningen vara trovärdig till Nu-tid i församlingsbygge? Poängen i undervisningen var och är att varje enskild människa, som tar emot bibelns budskap om försoning med Gud genom Jesus Kristus blir upprättad som en bräda i ett tempel. Det templet är vi tillsammans! Min kropp är ett tempel åt Gud i sig själv enligt Romarebrevet kapitel 12:1 och enligt 1 Kor 6:19 tillsammans med andra.

Här upprepas den omoderna förkunnelsen, som jag själv ältat under 50 års tid! Ordet är ”upprätt”. Det var upprättelse, som jag gick och längtade efter som ingen kunde ana. Om jag inte fick bli det jag önskade i livet, så hade jag väl ändå rätt till upprättelse? Men den sjukvård som knäckte mig totalt år 1956 kommer aldrig att erkänna en fel behandling och felaktig diagnos! Då kom svaret genom bibelundervisning i antingen subjektiv, objektiv eller klassisk försoningslära!

- Om ”förövaren” ”gärningsmannen” inte fattar vilken skada han gjort och aldrig ber om förlåtelse vill det till ett viljebeslut hos den drabbade att stå kvar i Jesu försoningsgärning!

Ungefär så föll orden i god jord och bar frukt i mitt liv! Plötsligt föll bitarna på plats med bräderna, som skulle stå ”upprätt” på två fotstycken av silver. Silver står för Guds ord, som är renat ibland sju gånger. Berättelsen orsak och verkan i mitt liv finns i olika bloggposter. ”OM ni förblir i mitt ord och jag i er…” sa Jesus. En medlem i en Guds församling kan bli upprättad genom syndernas förlåtelse i Jesu blod och få fullt värde – varken bredare eller högre än de andra men upprättad! Jag har inte lyckats förändra psykiatrik vård och inte nått fram till någon psykiater med undervisning från bibeln om ande, själ (psyke) och kropp under alla års tjat och ältande efter de 50 första åren av skadan!

Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Vad kan en människa ge i lösen? Har jag haft pengar nog att gå hos någon psykolog under dessa 50 år av sorg? Kunde jag övertyga mig själv att sjukvården gjort fel?

Nej, aldrig! Det fanns aldrig pengar nog till upprättelse och hälsa.

”Vem kan läka hjärtesåren, lossa mig från syndens band? Kärleksfullt avtorka tåren…” Jag återkommer med en länk och förväntar mig ett bibelsamtal med någon läsare. Min tid är ute snart. Tycker jag.

Efter bibelstudiet finns sången: ”Vem kan läka hjärtesåren…”

Här är länken till ”Ritningen till en kyrka finns i bibeln:

Vem ”synkade” mitt liv?

Det var sommaren år 1988 och Hönökonferens. Jag brukade lyssna på bibelstudierna via radio liggande plant på en säng. Det var min dåliga rygg som bestämde över mig. Alldeles för mycket. Min uppfattning är, att jag tvingats ta emot hel sjukpension vid 52 års ålder. Jag hade inget att se fram emot mer än värk och dålig ekonomin. Jo, jag klarade mig men roligt var det inte.

Så brukade jag cykla fram till det stora mötestältet, när sändningen var slut. Jag ville träffa folk också. Cykeln placerades. Det gick inte att cykla på gräsplanen och fanns ingen orsak heller. Jag gick och våndades till Gud:

– Du kan väl ändå ge mig en liten uppmuntran, att jag får predika en gång!

Lite längre fram vid boktältet satt två vänner från Velanda. De blev så glada att se mig och jag dem. Så sa hon:

– Det var längre sen du var hos oss nu.

Under tiden jag var anställd på Räddningsmissionen fick jag resa till församlingar, predika och få med en kollekt. Så var den tiden över men Ruth var ordförande nu och skulle se i sin almanacka väl hemma. De vill ha besök av mig. De ville ha en predikan.

Söndagen kom som jag predikade och gick över. Veckan kom och gick över. Nästa söndagskväll fick jag ett telefonsamtal från en pensionerad pastor, som inte fått tag på mig under veckan. De ville i Velanda, att jag skulle komma till dem som ”pastor”. Det är det mest underliga bönesvar jag fått någonsin. Jag kunde ju inte arbeta och hade tillräckligt med röntgenbevis på skadan i ryggraden. Tjugotre minuter en söndagsförmiddag var annan söndag kunde ju Försäkringskassan gå med på. (Tiden är en medlem som brukade ”klocka” inom Missionsförbundet.)

Hajk med Kerstin Persson som fotograf. Den svart/vita filmen har jag fått låna i mitt mörkrumsarbete. Svart/vitt är min ”sjukdomsvinst”, när jag inte kunde arbeta. Det finns fler fina foton…

Församlingen hade körsång tillsammans med Gärhems Kyrkokör. En söndag kunde jag fråga efter en av mina klasskamrater från Realskolan. Karin var mentalsköterska på Norra Klinikerna före detta Restad Sjukhus. Hon dök upp på en gudstjänst ett par år senare. Under denna period pågick Psykiatrireformen. Mediciner hade blivit så mycket bättre att patienterna inte behövde vara inlåsta längre utan kunde ha eget boende i samhället. Allt lät så bra. I Trollhättan påbörjades kurser för sjukvårdpersonal, som kom att ta emot dessa patienter.

Ja, varför skulle inte jag få använda lite slang också? Den som skall läsa ett inledningsord i en gudstjänst bör ”synka” med pastorns bibeltexter!

De som tycker, att jag skall lämna mina traumatiska upplevelser som patient på ett sinnessjukhus år 1956 fattar inte, att det finns en som kan synkronisera varenda smärta! Så var jag ute på en promenad med en av medlemmarna i församlingen. Hon gick en sådan kurs för sjukvårdpersonal och hade positiv inställning till de sjuka, de intagna eller de som haft en kris och varit på stället. OBS att jag vill bli sjuksköterska och fick inte fortsätta utbildningen, när jag var utskriven från Restad Sjukhus. Jag fick bara resa till Göteborg och universitetssjukhuset och hämta min uniform. I den hade jag min identitet!

– Kan inte jag få komma till er kurs och berätta om hur det var att vara patient på Restad Sjukhus?

Så blev det. Berättelsen var så färsk, att jag började gråta, när jag blev rörd av den svåra händelsen. De väntade in mig. Kursledaren ville att nästa kurs också skulle få höra mina erfarenheter. Vid det kurstillfället skulle jag minsann inte börja gråta, när det känsliga körkortet uteblev. Hur gick det? Jo, jag började gråta ändå tidigare i berättelsen. Mycket genant. Tio år har gått sen filmen ”Pat. är fris och pigg för övrigt” hade premiär och Mr Facebook påminner om vad jag berättat. Då ser jag, att jag lärt mig använda lite humor över mycket känsliga situationer.

Mina år i Velanda Missionsförsamling var hösten 1988 till sommaren 1993. Under tiden tömdes det ökända sinnessjukhuset på intagna. Jag tror, att det var år 1959 som det skulle heta mentalsjukhus och ”psyke” i stället för ”sinne”. Skammen blev inte ett dugg mindre genom det engelska språkbruket.

Jag hade blivit djärvare och djärvare på att berätta mina erfarenheter som patient och förolämpad efter det av myndigheter. Så jag återgick till att bara vara sjukpensionär. Inte pastor.

Värken är inget positivt att tala om.

Det finns ju en verksamhet kvar.

Sista lasset

Ett prov bara…

Provet består i att jag glömt det jag kunnat. Och vill inte ha en smal textspalt och foto som är bredare! Jag betalar alldeles för mycket till WordPress utan att kunna engelska och få hjälp. Min vision nyår 2000 var att få nå unga, som inget kan om kristen tro via nätet. För en blogg måste jag ha en målgrupp. Hur hittar jag en lyssnare? Hur får jag till ett samtal? Än har jag inte lyckats och tänker avsluta bloggen. Då lärde jag mig HTM4 och ville bygga själv. Det gick för långsamt och blev för svårt men hemsidan blev snygg! Crossnet blev för dyr och WordPress är ändå dyrare…

GUD och jag

Detta är en fortsättning av min blogg: ”JAG och Gud”. Som var en självironi. Jag stod med ett stativ och kamera och fångade rivningen av min arbetsplats timma efter timma. Jag hade fått hjälp att kunna datum, när det skulle bli. Det sammanföll med tiden, då jag måste ta emot hel sjukpension. Det sammanföll rivningen av tiden på Räddningsmissionen i Haga och mina tankar med vart min kallelse tagit vägen. JAG stod i Haga och följde utvecklingen men var fanns Gud? Mannen på väg till sitt jobb är en bild, som jag tycker om. Portföljen får stå för MYNDIGHETERNA i mitt liv som utfört övergreppen. Det finns ingen given person, som ber om ursäkt, att det blev så fel, att det skadade så djupt.

Som om det går att lämna sig själv bakom sig! Som om det går att skaka av sig fastrar, som varit stränga och kärva till det yttre! Visst var de födda på 1800-talets senare del men ändå! Och min far hade vuxit upp i ett strängt hem. Så hette det angående fostran. Som väl var gick det att kolla upp när han blivit änkeman och var över 90 år. Visst går det att fråga gamla på känsliga områden!

Min far grät lite, när han kom till poängen i en berättelse. Det var ett handikapp för honom som söndagsskollärare. Faster i Göteborg var likadan. På en begravning efter hans äldste bror frågade en kusin var detta kommer ifrån. Ja, det är viktigt – det ärftliga. Min farmor grät lite, när hon blev rörd…

Barn fick inte gråta. Så på lasarettet där jag hamnat 4½ år gammal skulle jag inte få något besök hemifrån på dessa tio dygn. Barn grät så hemskt när mamman gick hette det som motivation. Där har jag en enda stor minneslucka trots bra ”fotominne” annars för ord och händelser. När pappa ställde ifrån sig trädgårdsgreppen med platta tinnar ett ögonblick hade jag tagit den, rest den rätt i jorden, trampat med ena foten men körde den genom den andra bara foten. Det jag minns var den stora sax som liknande en plåtsax, som de körde under gipset vid knäet, då det skulle bort. Den smärtan minns jag. Var fanns Gud då?

Jo, han fanns hemma så klart ”I en djup oändlig skog svarta moln där åskan slog Gick ett litet barn och grät dagen lång.” Han sjöng inte bra men varje vers och jag satt i hans knä igen. Precis som på långa predikningar i Missionskyrkan. Men då sov jag visst. Enligt systerns lilla avundsjuka…

Ja, det var första bladet i myndighetsportföljen. Ingen gråt inom sjukvården! Mina föräldrar hade stor respekt för läkare och utbildad personal teoretiskt. De var utbildade praktiskt bara. De fanns sig i vad läkare påstått om en sjukdom för livet på mig som 20-åring. De kände mig bättre än så och ville inte tro mer än de visste själva. Som väl var. Läkarna fick ha sin myndighetsportfölj och sina papper men pappren gick vidare till Länsstyrelsen och hindrade körkort. Var var Gud då?

Det finns personer, som fått makt att sätta sina stämplar för livet. Var fanns Gud den gång jag mötte sjukvården igen och inte fick gråta? Min Gud var aldrig frånvarande även om han höll sig på avstånd för min blick. Med facit i hand har jag varit trygg hela livet i min relation till Gud. Det är över nu med min självironi. Som gammal inser jag, att Gud gjort allt som behöver göras för att rädda mig undan döden. Min far blev mycket gammal och var trygg i sin gudsfruktan ända in i döden.

Läs för mig sa han: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.”

Orden kunde han utantill. Det var jag, som inte visste var jag skulle hitta dem…

Sista fotot på pappa David januari år 1987. Ida fick lussa en gång till för fotots skull.

P.S. Rätt citat och hela sången av C.O. Rosenius D.S.

Israel nu eller sen

Det är kväll och jag följer striderna på Gazaremsan. Kanske någon av mina följare behöver en sång?

Det gäller att hålla fast vid vad vi fått inpräntat som barn! Det var därför jag vågade sätta in kartan på Jakobs tolv söners arvedelar! Det är inte Gud som svikit sina löften oavsett om det gått tusentals år. Han har lovat en Frälsare en Räddare. Bekännande kristna vet, att han föddes i Betlehem enligt skrifterna och växte upp i Nasaret. Det var de kända orden som blev så intressanta. ”Dock natt skall inte förbliva där nu ångest råder…”

Trakten utmed havsvägen menade Peter Fjellstedt på slutet av 1800-talet i sina bibelförklaringar, att de var utmed Genesarets sjö. Den sjön räknades också som hav på profeten Jesajas tid. Jesaja 9: 1-7. Då blir det Sebulon och Naftalis land. Det profetiska ordet kan gälla olika tidsepoker. Skapelsens Gud, historiens Gud och Israels Gud är den samme. Hesekiel kap 37:15 – framåt har ju redan gått i uppfyllelse.

Det gäller att hålla fast vid profeternas ord. Jesus är den störste profeten, som uppmanar oss följa tidstecknen och lyfta upp våra ögon.

”Jag vet väl vilka tankar jag har för eder nämligen fridens och inte ofärdens till att ge er en framtid och ett hopp.” Fritt ur minnet

Vi hörs!

Löftesbågen i skyn

Hissen är trasig! Än sen då? Det är nya hissar i höghuset där jag bor. Det är krångel ofta. Inte ens en av två fungerade, då jag skulle till ”Vardagsrummet” i ett annat höghus – en ekumemisk ”kyrka”, där olika församlingar hjälp åt.

Denna gång gäller det hissen upp till gudstjänstlokalen i församlingen, där jag är medlem. Det är inte vilken söndag som helst utan kyrkoårets mest besökta. Vi behöver få sjunga sångerna i advent! Vi behöver få uppleva stillhet innan jäktet inför julen börjar!

Här sitter jag och är tacksam över uppväxten inom en frikyrka, tacksam över söndagsskolan och alla berättelser ur bibeln, tacksam över ramsan vi fick lära oss över Jakobs alla tolv söner: ”Ruben Simon Levi Juda Dan Naftali Gad Aser Isaskar Sebulon Josef och Benjamin”.

Nu kommer poängen!

Idag skulle jag få läsa ”inledningsorden”, som vi kallar dem. Men jag kan inte gå i trappor! Och hade drömt om att få använda 1917 års översättning av Jesaja kapitel 9: 1-7. De finns där år från år och första söndagen i advent och vi läser!

Här är orden ur 1917 års översättning Jesaja kap 9:1-7:

”Dock, skall icke förbliva, där nu ångest råder. I den förgångna tiden har han låtit Sebulons och Naflalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han låta det komma till ära, trakten utmed Havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas område.

vers 2. Det folk som vandrar i mörkret, skall se ett stort ljus, Ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart. vers 3. Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess glädje stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man gläjes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte.

vers 4 Ty du skall bryta sönder deras bördors ok och deras skuldrors gissel och deras plågares stav likasom i Midjams tid.

vers 5. Och skon som krigaren bar i stridslarmet, och manteln som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld.

vers 6. Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd,

Väldig Gud. Evig Fader, Fridsfurste.

vers 7. Så skall herradömet vara stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike från nu och till evig tid.

HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.”

Frågan är om detta är lämpligt att läsa om Israel, när kriget rasar i områdena? Varje morgon och kväll följer jag rapporterna via Youtube. Gaza är totalt sönderbombat av Israel. Hamas hade och har underjordiska gångar överallt fulla med vapen. Israel skall plånas ut! Men Israel har lokaliserat stora områden.

Frågan är om bibelns budskap är lämpligt att läsa? Jag har svårt med höger och vänster. Det hade folket i Nineve också. Då kan jag få hjälp av teo.dr. Peter Fjellstedt den kände bibelläraren på slutet av 1800-talet. Han berättar, att Genesarets sjö räknades som hav. Om då Jesaja profeterar från Galileen, så blir det lättare med den andra sidan väster ut – hedningarnas område.

Än är det inte försent att läsa på i min ålder! EN står för att vi har EN GUD. Tre står för att Fadern, Sonen och den Helige Anden är eniga i allt. Sex står för det mänskliga och sju för det gudomliga (angående färger i olika regnbågar…)

När veckans sju dagar är slut börjar något nytt på den åttonde…

Den som lever får se!

Dagens mannakorn Hebr 12:28

”Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan.”

Innan jag dör…

Nätterna är långa och värken svårt. Så jag hann tänka på skam och skuld och vad jag bör berätta innan det är för sent. Så steg jag upp och öppnade datorn. Öppnade och började klippa och klistra…

Lasse Mattila skrev på Facebook den 24 november år 2023:

”80 procent av befolkningen kommer att behandlas för psykisk ohälsa under sin livstid – och de mår sämre efteråt; psykiatriska diagnoser sprids som virus på sociala medier; Antidepressiva under graviditeten påverkar utvecklingen av barnets hjärna. Det är teman i tionde avsnittet av Månadens nyheter som släppts idag. Du finner länk till avsnittet i kommentarsfältet här nedanför. 👇

#MånadensNyheter #Diagnoser #SocialaMedier #Antidepressiva”

Gunnel Bergstrand svarade:

” Nu tar du väl ändå i, Lasse! Jag kan inte sova på nätterna på grund av kramp i fötterna och ålderdom. Då flyter minnen upp huller om buller. Är det sjukt? Jag kan inte engelska och blandar ihop begrepp, när jag vill verka lärd som ”backlash” och ”flash-back”. Det jag vet är att de båda begreppen hör till före detta Restad Sjukhus år 1956. God morgon unge man!”

Jo, jag har hittat Lasse Mattila på Facebook och följer honom sen dess. Han skrev om en man ”hemifrån mitt” en gång och dennes begravning. Ingen hade tänk på att berätta för mig att kampen mot sjukdom var över. Mannen hade i sin tur fått tag i min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Av denna anledning sökte han upp mig genom telefon i behov att få samtala om detta ökända sjukhus och varför anhöriga teg för vuxna barn om sanningen om sjukdom och skammen.

Natten är över för denna gång. Jag fick bekräftat på Facebook, att vi behöver samtal om psykisk ohälsa år 2023 och vad som sker i framtiden genom all felaktig behandling, psykisk våldtäkt till och med inom sjukhusens väggar.

Jo, en översköterska hade just satt färdigt en tvångsspruta i skinkan på mig september år 1956. När hon var klar bet jag henne i underarmen full av ilska.

”Diagnosen stämmer inte! Fattar ni inte?” Det sa jag inte men måste bära minnet för mig själv 50 år efter år 1956. Jag vet inte hur många gånger jag blev nertystad. ”Lägg detta bakom dig! Prata inte om det!”

Ja, det gjorde jag. Teg så gott det gick. Nu blandar jag ihop begreppen skuld och skam huller om buller och har en sömnrubbning på grund av kramp i fötterna.

Sömnrubbning är psykisk ohälsa till 80%.

Om jag fattat rätt?

Lärjungen

”Herre vad tänkte du på när du kallade mig? Menade du att mitt liv skulle vittna om dig? Nog kan du förstå, att en sådan lärjunge som jag inte…”

Där sviker minnet mig av fortsättningen av Dan Inge Olssons sång. Jag skriver alltid spontant utan manus först. Det är min blogg med rätt att redigera. Nu går filmen ”Jesus Revolutionen”. Den passar exakt i tid till när sången var som mest populär i mitt liv att lyssna på. Och på den orsaken år 1972 med Jesusfolket fick jag frågan vad jag hade för utbildning, som blev anställd till ledare för unga inom Räddningsmissionen. Ansvarig föreståndare då var den kände Wiktor Norin, SMF. Bättre chef har jag aldrig haft. Han trodde på mig! Han tog itu med mig! Wiktor lever inte längre.

Meningslöst att ställa honom ansvarig! Jag minns i vart fall, att jag blev omskolad till arbetsterapeut år 1964 och senare kompletterad. Det var rekommendation från näste rektor på Missionsskolan, Lidingö, att jag skulle bli något annat först än det jag ville bli.

Så kan det gå för en lärjunge sådan som jag!

Eleven

”Kan då en moder förgäta sitt barn så att hon icke har förbarmande med sin livsfrukt? Och om hon än kunde förgäta sitt barn, så skulle jag dock icke förgäta dig.” Jes 49:15

Detta gäller Israel men också var och en som tror på HERRENs löften. För hur många löftena än är har de fått sitt ”JA” i Jesus Kristus och sitt ”AMEN”.

Det hände några dygn innan min elevtid blev avslutad med en felaktig diagnos: manodepressiv psykos, som var för livet. Jag hade lånat min rumskamrats kamera utan att fråga först. Det var bråttom att få ett foto på oss två. Han var inte önskvärd. Mamman hade fått barn efter barn utan ansvarig fader. Hon var deprimerad och uttryckte det. Kan detta vara preskriberat? Kan jag glömma vad de i hans ålder nu berättar idag av att vara oönskad och mobbad som fel på alla sätt?

Bilden flimrade förbi på min skärm. Jag vet inte när jag bjudit på den men jag jag mött en man, som ville följa med på mitt livs svåraste resa i skam till före detta Restad Sjukhus. Det har gått tio år sen dess. Han sa inget. Han fick erbjudande att slippa se min berättelse på film en gång till samma dag. Men han ville vara med när nästa kull studenter såg: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Sen dess har jag lyssnat på hans berättelse om att vara oönskad och bli utsatt för mobbning hela barn- och skoltiden.

Jag är nummer sju i en barnaskara och har känt intuitivt, att jag var en för mycket född i svår depressionstid på 30-talet. Men det samtalet gick bra att föra med min mor på hennes ålders höst: ”Ville du egentligen ha mig?”

Livet är en gåva från Gud. Det är bara han som kan sätta igång ett liv och sen ta bort luften en andas. Ingen tänker på undret som sker när barnet drar in sin luft och helst ger från sig ett skrik. Barnets lungor har egna luftblåsor som fylls med luft. Genvägen mellan hjärtats förmak sluts igen av ett undertryck och egna hjärtat tar över hela funktionen. Den fanns förut också som möjlighet. Undret sker under några sekunder utan att synas och navelsträngen klipps.

Barnet jag håller på bilden var inte efterlängtat. Men det var min utbildning som blev avbruten några dygn senare. Jag fick bära ett barn till hans mamma och försökte visa hur fin han var. Det var år 1956 sista dagarna i augusti. Sen kom en sömnrubbning för mig, när jag inte kunde sova varken dag eller natt och skulle vaka. Min elevtid tog slut och jag fick inte fortsätta min utbildning efter behandlingen på Restad Sjukhus.

Jag har minst sagt gjort bort mig! 🙂