Det har gått 20 år sen Viktor dog i plötslig spädbarnsdöd. För min del fick jag möta Viktor en enda gång på hans dopdag. Han var på ett strålande humör vid kyrkkaffet, som hans mamma uttryckte det, en tid efteråt. Jag vet bara, att jag fick bära honom runt bland borden och han log åt alla håll.
Det jag visste om föräldrarna var, att de ville ha Viktors dop i Missionskyrkan för den var liten i förhållande till den stora Svenska Kyrkan. Det jag visste om mig själv var, att jag drömt om att få bli pastor. Den söndagen hade jag fått vara ”pastor” och predikat i gudstjänsten. Viktor betyder seger men inte död. Vid Viktors begravning fick jag plötsligt en gravplats för mina drömmar. Den lilla vita kistan sänktes ner i jorden och en några år äldre syster gick fram och bad ”Gud som haver barnen kär” precis som hon hade fått lära sig att be för lillebror varje kväll, när han skulle sova. Detta gjorde hon spontant vid hans grav. Och vi grät med familjen – vi några från Missionsförsamlingen. Viktor betyder seger. Inte död.
Jag såg mig runtomkring graven och upptäckte vägen på andra sidan stenmuren. Det blev en aha-upplevelse för där hade jag gått som 20-åring på väg upp till prästgården, där min konfirmationspräst bodde. Den vandringen var början till mina drömmars död om en framtid som sjuksköterska, missionär, man och barn och allt som en ung människa kan drömma om. Viktor betyder seger och inte död. Plötsligt fick jag en gravplats för alla mina drömmar, som inte gick i uppfyllelse.
Min konfirmationspräst märkte år 1956, att jag var sjuk, körde mig hem och sen for vi vidare till sinnessjukhuset. Där blev jag stämplad för livet men dog inte. År 1991 vid Viktors grav fick jag en plats att sörja på. Bitarna föll på plats. Jag hade köpt min första dator för att kunna skriva av mig alla besvikelser. Till Viktors dop hade jag skrivit ner predikan för att kunna ge den till hans föräldrar, som jag aldrig sett tidigare heller. Så dog Viktor bara fem dygn senare i plötslig spädbarnsdöd. Viktor betyder seger. Min första nerskrivna predikan på en dator finns kvar och är tillägnad Viktor. Det var en pensionerad pastor som döpte Viktor och min egen kamp om spädbarnsdop eller troendedop var inte aktuell på Viktors dopdag.
Det har hänt mycket sen år 1991. Viktors mamma och pappa tog emot mig i sitt hem många gånger efteråt. Vi delade och delade men aldrig teologi i rätt eller fel tolkning. Det vi hade gemensamt var smärtan att få lämna tillbaka ett litet barn, som man haft till låns. Jag har bara varit fostermamma en lycklig period av mitt liv.
”Sorg är synd ty tillvarons innersta är salighet.” Stava på det den som kan! Jag sörjer över alla män som grälar om den rätta bibeltolkningen på nätet.
Det senaste är helvetets vara eller inte vara och tiden. Ingen behöver komma dit.
Nu är frälsningen dag. Jesus har vunnit seger över både synden och döden. Att lära känna honom är evigt liv.
Gunnels plats i rymden 
Tack till dig som klickat fram denna gamla bloggpost! För mig betyder det mycket, att det finns en försoningens blodröda tråd genom alla mina bloggposter. Viktors mamma lovade mig, att jag fick berätta om mitt möte med Viktor denna enda gång. Jag har rest ensam till hans grav och planterat scilla på gräsmattan utanför graven – ”Guds tårar” kallar en del den blomman. Det var år 1996.
Boken heter: ”Pat. är frisk och pigg förövrigt” Filmen har samma namn och vid filminspelningen berättade jag att konfirmationsprästen hette Arthur Hesslefors. Han var dessutom sjukhuspräst på Restad Sjukhus. Är det sjukt att sjunga ”Gud är trofast” på ett så tragiskt sjukhus som detta var? (Han gav mig tillåtelse att sjunga den sången tillsammans med en annan okänd patient.)
Svar: Inte för min del. Gud var och är densamme i all evighet. Hos honom råder inga humörsvängningar.