Dödsångest

– Vill ni ha en tro, så läs Gamla Testamentet!

Så sa en bibellärare i slutet av 60-talet till oss elever. Han hade märkt, att unga inom Pingströrelsen ville ha upplevelsen av ett dop i den helige Ande. Så kom hans fråga:
– Brukar ni läsa bibeln?
Det var hans motfråga och motivering. Där finns den helige Ande. Den som vill bli döpt i helig ande eller fylld av anden bör läsa bibeln.

Påsken är över. En mycket bra början för att få en tro är att vandra med Jesus i olika bibeltexter. Det var den uppståndne Jesus, som gick igenom det vi kallar för Gamla Testamentet tillsammans med två desillusionerade, modlösa lärjungar på väg från allt ruskigt som hänt i Jerusalem.

Varför skall någon läsa en så ruskig bok som bibeln är med allt våld och ond bråd död? Ja, varför skapade Herren allt gott och sen lät en flod skölja över alla människor därför att han ångrade sig? Vi hinner ju inte läsa många blad, innan de stora frågorna kommer? Kan någon människa som lever idag någonsin gå ur hans löftesbåge i skyn – gå ur hans förbund?

Bågen i skyn142”Min båge sätter jag i skyn”

Jesus hänvisade till Noas dagar, att så kommer det att bli innan hans andra ankomst. Folk äter och dricker… Är det ett löfte eller ett hot? Kan vi vara trygga eller skall vi leva med skräck för döden? Har påskens budskap inte gått fram ännu? Jesus dog i vårt ställe. Han vann seger över den sista fienden, som vi människor har. Det är döden. Och det var kvinnor, som fick gå ut med det glada budskapet först av alla! Kvinnor får lov att berätta om Jesus! ”Dock natt skall inte förbli där nu ångest råder!”

Jag vet inte hur det går till när mina äldre bloggposter annonseras till höger i en spalt. Det var min mentor, som valde ett visst system och ett namn under vilket jag borde blogga. Så blev det. Så blev jag påmind om en väns dödsångest idag. Som om jag har glömt det telefonsamtalet! Nej då, jag glömmer inte utan ringde upp och frågade den gången, om jag fick citera vårt samtal i en radioandakt. Min fråga var varför han var så rädd för att dö. Hans svar var, att han inga kläder hade.

Visst får kvinnor läsa bibeln och berätta vad det står om Jesus som segrare över döden! Den som vill tacka nej till en kvinnas undervisning får göra det! Noas ark är en profetia om Jesus, som kan rädda från ondskan och döden. Genom sin tro på Herren räknas Noa som en av troshjältarna. Hur mycket hån han fick lida under tiden han lydde Herrens befallning får vi inte veta. Mose stod ut genom att ha den osynlige för ögonen. För visst blev han hånad mer än en gång med orden:

– Har du tagit oss ut i öknen för att vi skall dö?

I Hebreerbrevet kap 2:9 och framåt står det om befrielse från dödsfruktan:

”Men Jesus, som för en liten tid gjordes ringare än änglarna, honom ser vi nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe.

10 Ty när Gud, för vilken och genom vilken allting är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han fullkomna honom genom lidanden, han som för dem till frälsning. 11 Jesus som helgar och de som helgas är alla av en och samma släkt. Därför blygs han inte för att kalla dem bröder, 12 då han säger: Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig. 13 Han säger också: Jag skall förtrösta på honom, och vidare: Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig.*

14 Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, 15 och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv. 16 Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an. 17 Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. 18 Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.”
Ur Svenska Folkbibelns översättning

Som en löpeld

Det går som en löpeld. Det var presens då. Det är presens nu. Graven är tom. Han är inte där!
Nej, så fort gick det inte att få ut budskapet. Alla fick inte veta det den första dagen. Två lärjungar såg till att komma ifrån sin chockupplevelse. De gick därifrån. Som om det går att gå ifrån det som hänt!

En av de två hette Kleopas. (Lukas kap 24) En av de två kan vara vem som helst tiderna igenom som tror att man kan lämna och gå vidare. Det blev ingen spänst i stegen. I den bibeltext, som har med deras vandring att göra märks sorgen och den förlamade känslan. De stannar upp. Där kom en som inget visste! Där kom en som gått i klapp dem och registrerade deras hållning och utseende. Vad pratade de om? Deras ansiktsuttryck avslöjade allt.

Vi måste inte missa denna föreslagna bibeltext Annandag Påsk om de två lärjungarna på väg till Emmaus från sitt trauma. Som om det bara är att lämna det som varit och gå vidare!

Det går som en löpeld genom filmer, konst och texter, att Jesus firade en måltid den sista kvällen tillsammans med sina lärjungar. Bilderna finns kvar och filmen från år 2004 var ruskig minst sagt och heter ”Passion”. Historien går som en löpeld fortfarande. Nu är det mer angeläget än någonsin utan överdrifter. Graven är tom. Han är inte där! Ja, visst har vi olika uppfattning om vad som hänt! Och det får vi ha.

För min del är jag ett ögonvittne till alla beskrivningar ända från barndomen. Det innebär ett tomt kors, för han är inte där. Han har varit där. Han har varit i Getsemane, där hans ångest blev olidlig. De finaste kapillärerna i huden brast och svetten blev blod. (Det lär finns en enda gång beskrivet i medicinsk historia om en person, som hade så svår ångest.) Hela hans liv bland barnen och vuxna fanns också i små fina bilder och minneskort.

Så blev jag till slut den namnlösa lärjungen, som lämnade traumat bakom mig och gick ifrån det som hänt. Det var då som han dök upp och undrade vad som hänt. Vad pratade jag om tillsammans med någon annan? Varför såg jag så bedrövad ut? Och fattade jag ingenting av påsken i Jerusalem att den måste ske som den gjorde?

Märkligt vilket tålamod han haft att lyssna på allt mitt prat! Sen började han att gå igenom allt som var sagt om honom och som måste ske först. Det gjorde inte så mycket att min tro tagit slut. Han försvann inte efter det samtalet. Han bröt brödet igen och igen och läste orden…Fast nu är det påtagligt, att jag måste öppna min bibel själv för att kunna läsa texterna om honom. Som barnet som lär sig äta själv.

Idag är det Annandag Påsk. Varje år är evangelitexten om Emmausvandrarna. En lärjunge har ett namn. Den andre/andra vet Jesus namnet på. Han vet vilken väg jag vandrat. Han vet sin egen väg för min skull.

”Måste inte Messias lida allt detta för ingå i sin härlighet?”

Jesus tvättar lärjungens fötter 2014 04 20 Ur ”Passion” Annandag Påsk kl 18 i Smyrnakyrkan, Göteborg

Passion

Ur Wikipedia citerar jag om filmen:”The Passion of Christ” år 2004
Gibsons officiella motiv[redigera wikitext]:

”Det här är en film om kärlek, hopp, tro och förlåtelse. Han [Jesus] dog för hela mänskligheten, led för oss alla. Det är dags att gå tillbaka till detta grundläggande budskap. Världen har blivit galen. Vi skulle alla behöva lite mer kärlek, tro, hopp och förlåtelse.” [1]
”Det var jag som satte honom på korset. Mina synder placerade honom där.”

Så har det gått tre år sen vi kunde läsa i Svenska Kyrkan Tidning, att vissa blodiga psalmer borde bort. Som ett exempel nämndes:

”Guds rena lamm oskyldig
på korset för oss slaktad
Alltid befunnen tålig
fastän du var föraktad.
Vår synd du haver tagit och dödens makt nedslagit
Giv oss din frid o Jesus”

Är det så underligt, att jag efterlyst bibelundervisning från de teologiskt lärda/lärde? Är det så underligt, att en hyperkänslig människa inte ville gå och se filmen: ”The Passion of Christ”? Det fanns fler än jag, som inte ville ha bibeltexterna om Jesu sista vecka förstörda med blodig sadism visat på en filmduk.

Långfredagen är över för detta året. Idag gestaltas sista veckans bibeltexter på olika sätt i Smyrnakyrkan i Göteborg klockan 18 och även i morgon.

En musikal om veckan som förändrade världen

Tre år har gått sen en kvinnlig präst skakade om mina tankar om att det inget blodigt offer behövs. Visst vi gör så gott vi kan. Sen får Gud göra resten. Kan det vara tvärtom måntro?

”Om jag strävar aldrig så
räcker ej min kraft ändå
till att fylla helt din lag
Om jag gråter natt och dag
står dock syndens fläckar kvar
Blott i dig jag frälsning har.”

Ur psalmen: ”Klippa du som brast för mig…”

hunneberg”Hela vägen går han med mig…”

Rättegången

Ur boken:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Han hade ett förflutet som narkoman och kriminell. Det följs åt så ofta. Så hände undret i hans liv, att han fick ett möte med Jesus kanske inte lika dramatiskt som det Saul från Tarsus hade upplevt en gång.
Men ändå. Det gamla var förgånget och något nytt hade kommit. Trodde han.
Så hände det, som inte får hända. Han fick ett återfall där han blandat sprit och narkotika blivit våldsam, slagit sönder en stor fönsterruta och sen gjort motstånd mot tjänsteman det vill säga polisen.
Som ett brev på posten kom ångesten och ångern och ruelsen. Det kom ett fysiskt brev också om inställelse till rättegång.
I det tillståndet mötte han mig med sin berättelse och de förtvivlade orden.
– Jag orkar inte en rättegång till! Kan inte du gå i mitt ställe?
Ja, så blev det. Han skrev en fullmakt åt mig och när åklagaren läst upp brottsrubriceringen och brottet och ställt frågan om NN erkänner brottet, så skulle jag svara: «Ja».

Efter denna händelse fick jag en aha-upplevelse. Det var ju så det hade gått till i himlen en gång. Gud såg människornas förtvivlan. Gud såg, att vi inte orkade stå till svars för vad vi gjort av brott. Gud frågade sin ende son:
– Kan inte du gå i deras ställe och erkänna det du blir anklagad för?

Och Jesus lämnade himlens härlighet. Han blev människa som vi och var frestad precis i allting som vi. Dock utan att synda.
Sen började anklagelserna. Dom haglade över honom. Efter det piskades han blodig. Alla rop ljöd, att han var skyldig till döden på ett kors.

Jesus hade fått fullmakt av Gud att gå på den rättegång, som ingen av oss orkar gå på. Han sa «Ja» i vårt ställe och tog på sig våra brott. Han led döden i vårt ställe. I mitt ställe.
Och jag är fri.

korset4Golgata Teckning av Dagmar Holmqvist

Åsikter och insikter

Det är inte nödvändigt, att ha åsikter om allt. Jag har den åsikten att här behöver städas före påskhelgen. De flesta anser, att detta är inget att ha åsikt om utan bara att se till att det blir gjort. En åsikt kan bli en insikt och ett tvättat fönster kan bli en utsikt minsann, som blir njutbar!

Det finns massor av åsikter om barns andliga behov eller om det är hjärntvätt i kyrkornas söndagsskolor. Hur var det nu med den naiva sången om Noas ark i förra bloggposten? Är det åsikter eller insikter? Kan någon vetenskapsman formulera upplysningen bättre? Det fanns en man, som vågade lyda Herren oavsett detta orealistiska bygge på torra land under så lång tid. Han heter Noa.

År 1991 kom det ut en provöversättning till Bibel 2000 av Bibelkommisionen:
”TRE BIBELBÖCKER FÖRSTA MOSEBOKEN ORDSPRÅKSBOKEN JEREMIA”
Karl-Gustaf Hildebrand har skrivit förordet.
Detta förord den gången satte myror i huvudet på mig för denne lärde man kunde så mycket om mångas åsikter. Detta gällde bland annat berättelsen om Noa saga eller myt. Därför vågade jag sätta in en gammal söndagsskolesång om just Noas ark. Tänk, om författaren till den enkla sången inte hade några åsikter utan bara insikter? Kan det bli så? Och är det jag, som inte fattar begreppet ”myt”?

För min del har jag fått växa upp med söndagsskola utan rörelsesånger. Det fanns ingen flanellograf heller bara torra, sakliga berättelser och sånger ur söndagsskolans sångbok. Som barn hade jag inga åsikter om det var sant eller inte. Som tonåring ville jag ha mera. Åsikter har jag om allt annat men insikter är något annat.

Det har nästan blivit fula ord talet om att lyda. Därför har begreppet ”Israel” blivit obegripligt och mytologi väger tyngre än sanningen. Visst är det beundranvärt att kunna olika folks gudar! Visst är det bra att kunna gammal historia! Till detta behövs kartor! Det behövs för att kunna se proportionerna på en lydig mans vandring till exempel som Abraham var och jämföra det med de stora mäktiga folken runt omkring.

Noa byggde efter den ritning han fått av Herren långt tidigare. Mose och folket byggde i allt som Herrens sagt genom en ritning till Mose senare än Abraham. Måtten har en så fin harmoni. Ändå senare i tiden blev det ett tempel där Salomo lydde Herren i början av sitt liv. Innan dess hade Israels folk varit lydiga utan att förstå innebörden av riterna. Försoningsdagens offer pekar fram mot Jesus död på ett kors. Det blodet blev givet en gång för alla och renar från all synd.

Budskapet i Noas bygge av en ark håller också!

Summan av Guds ord kan ge många åsikter men också mer och mer insikter.

KartaIsrael är som en liten prick bara bland de stora mäktiga rikena runtomkring

Noa

Det är söndagsmorgon och dags att förbereda ”söndagsskolan”. Eller hur? Visst är det lämpligt att börja med en rörelsesång? Den får inte glömmas sången om Noa! Filmen om honom har haft premiär och många har redan sett den. Bra eller dålig? Sevärd? Det vet jag inte ännu. Hitintills har jag några bloggposter om regnbågen i skyn. På vad sätt motsätter vetenskapen några väl valda formuleringar i den gamla boken, som kallas bibeln? Både vetenskapsmän och allmänhet vet nu för tiden hur det går till när regnbågen visar sig i skyn. Det som fattas är summan av Guds ord som är sanning enligt bibeln. Det håller att pröva minsann!

Om jag vore en liten mus

1.Om jag vore en liten mus, ville jag bo uti Noas hus.
Ville jag se den mannen stark bygga på sin ark.

2. Noa Herren på orden tog. Spikarna dansa´och hammar´n slog.
Arken han byggde efter mått, som av Gud han fått.

3. Skratta du, men det gör ej jag, för jag vet att till sist en dag,
räddas blott den som på Herren tror och i arken bor.

Teologen Stefan Gustavsson om Noa

 

”Min båge sätter jag i skyn…”

Foto: Lars Ahgnell

 

Foto Lars Ahgnell

Söndagsskolan – den tidlösa

Det var en mörk och regnig dag med några ljuspunkter igår. Ljuspunkten var en oväntad kontakt på Facebook, som tror att jag kan lämna mina hjulspår. Det skall bli riktigt intressant, om det kommer att fungera. Det gäller att lära sig nytt. Det gäller överkurs på universitetsnivå. Å andra sidan är det tillåtet att söka själv hos de gamle lärda födda på 1800-talet med gammal skrivstil. Jo, det går att träna på. Hellre det än universitetsspråk för min del. Mitt i allt rann det till en gammal kör:

”O ljuva hemvist för Jesu vänner. Där finns ej mera en sorgens tår.
Ty syndagiftet ej mera bränner. De äro läkta de djupa sår.”

Precis så beskiver Peter Fjellstedt om ormens gift som brännande, dödligt i sin förklaring till 4 Mosebok 21.
Exegeten och teologen Gunnel André har skrivit boken:
”DET STÅR SKRIVET
Med inblick mellan raderna”

Det gäller kyrkoårets texter från Gamla Testamentet och jag ringde min goda vän pensionerade prästen Ulla Welén för att fråga vilken årgång, som vi befinner oss i. Det är för och nackdelar att vara pingstvän och bara f.d. ”missionare”. I Svenska Missionskyrkan på min tid följde vi de föreslagna predikotexterna. Egotrippad som jag är fick jag en stor, tjock bok i julklapp av mig själv. Det hela gedigna arbetet bjuder en annan Gunnel på – en ny Facebookvän.

Ormen finns inte förrän i tredje årets föreslagna texter från 4 Mosebok 21:4-9 på det sätt som jag ville läsa om honom. Det är Johannes tydliga koppling mellan kopparormen i öknen och Jesu död på ett kors för världens frälsning. Joh 3: 14 –
Här kommer en upplysning till om mig. Jag har missat att köpa den almanacka, som har alla föreslagna bibeltexter för varje söndag under året. Den är slutsåld nu. Nu är det sagt och idag är det den 6 april. Vi närmar oss påsk! På torsdagskvällens bönemöte fick vi sjunga:

”Nu är försoningsdagen kommen för världen vid
Kristus med sig förenat människa med Gud igen
Brusten är templets förlåt Vägen är öppen fri
Öppen till nådastolen för dig och mig.”

Så till rubriken. Äntligen har jag fattat, att jag har rätt att berätta det jag vet som en gammal söndagskolfröken (underförstått då inte som en kvinnlig präst). Jag skall inte ge någon mer länk till Dag Sandahls blogg. Om jag sätter in länkar här till mina egna äldre bloggar om patriarkerna, så kan det bli kronologisk ordning så småningom. Att jag inte tänker bli någon feministteolog det har jag skrivit förut minsann.

Nu gäller det bara att komma ihåg söndagens rubrik: Söndagsskola

Barnavännen140Barnavännen år 1935

P.S. Texten på framsidan i söndagsskoltidningen från år 1935 lyder under rubriken: Ett underbart möte
”Och han uttydde för dem, vad som i alla skrifterna var sagt om honom —
han gick in och stannade kvar hos dem. —
Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, välsignade det och gav dem —
då öppnades deras ögon och de kände igen honom,—
men då försvann han ur deras åsyn.”
D.S.
Ur Lukas kap 24:13-32

Här kommer den första länken ur mitt eget förråd skriven för snart fyra år sen:
Försoningsdagen

Försoningsdagen

Himlen väntar

Det är bara tre dagar kvar som chans att gå in på svt.se för att få se dokumentären:
”Lillhagen – fruktad och saknad”
Detta är en mycket viktig del av Göteborgs sjukvårdshistoria och landets för övrigt. Bernhard Öhrstedt är värd en eloge för sitt arbete och huvudpersonen läkaren Lena, som också var patient ibland, siste patienten Damir på avdelningen och överläkaren Frances som berättare.

Var kommer detta in då att himlen väntar? Jo, i dokumentären ser vi början av psykiatrisk vård på Vasa Sjukhus. Sjukhuset var en skräck i folkmun i Göteborg och kallades ”Brackan”. Skräcken för att hamna på Vasa Sjukhus har jag mött hos en gammal vän. Ingen förändring till ett bra sjukhus kunde ta bort de äldres uppfattningar och vad de hört om fattigdom och elände, som slutade med ”Brackan”.

Det var ett bra sjukhus på min tid som provelev på Göteborgs Sjuksköterskeskola år 1955. Några avdelningar inom ”Medicin” från Sahlgrenska Sjukhuset var på Vasa Sjukhus. Där mötte jag vänligheten själv på avdelningen bland personal och patienter. Det var på den tid då det var tillåtet med en orgel mellan två avdelningar, öppna dörrar på kvällen och en psalmsång. Fler än en sjuksköterska kunde spela orgel och sjunga i början av 50-talet. Det var tillåtet då.

På avdelning G mötte jag dem, som trodde på Gud både i personal och bland patienter. Men inom sjukvården är det inte tillåtet att inleda ett andligt samtal. Det lärde mig husmor på lasarettet i Vänersborg tidigare. På avdelning G fanns en patient av den första typen pingstvän. Han kunde sin bibeln och citerade en bibelvers då och då. Detta irriterade en av sköterskorna särskilt. Så blev han sämre och kunde inte gå runt med sitt positiva budskap på avdelningen. Hans sista dag kom i enskilt rum och det var min uppgift att försöka mata honom. Han tackade ”nej” så artigt och mjukt. Han var så dålig, att han hade grindar för sängen. Det blev sjuksköterskans tur att gå in med medicin. Precis den sköterska, som visat irritation på hans sätt att bjuda på en bibelvers då och då. När hon stod där framför honom med hans medicin sträckte mannen ut sin hand till sängbordet genom sänggrinden och höll sen bibeln högt upp i luften med orden:

”Nu vilar jag i Guds hand!”

Sen dog han i vittnets närvaro. Och hon berättade för oss andra. Hon berättade för de anhöriga. Jag fick höra både hennes berättelse och berättelsen, som de anhöriga kunde bekräfta. Himlen väntade och jag kan fortfarande se denne lugne, trygge man framför mig och höra hans sista ”nej tack” till lite frukost. Himlens härlighet väntade på honom.

Jag för min del vaknade mitt i natten och undrade hur jag skall få till det. Min egen historia är ju sjukvården som personal och patient och om Gud, som inte får nämnas.

Våga tala om psykisk ohälsa

Det var en fin morgon på Hönö i juli 2010, när jag hämtade in dagens Göteborgs-Posten. Från och med den dagen fattade jag mitt beslut. Det är inte rätt att vara så feg och rädd om eget skinn, att jag fortsätter tiga om vad jag vet. Snart har det gått fyra år sen mitt beslut att delta i upplysning om vad psykisk ohälsa kan innebära. Och det går inte att dela en människa i psyke eller kropp!

I Göteborgs-Posten fanns en helsida med Anneli Jäderholms berättelse om att leva med en psykisk sjukdom. År efter år har hon fortsatt att ge information till psykiatripersonal och allmänhet genom föreläsningar och artiklar. Andra ställer upp på liknande sätt och skaffar utbildning i att förmedla kunskaper på bättre sätt.

Nu är det sex dagar kvar som dokumentären ”Lillhagen – hatad och saknad” ligger kvar i arkivet på Svt.se Passa på att se den!

Den dokumentären av Bernhard Öhrstedt är sevärd av många anledningar. En läkare Lena berättar om sin egen chockupplevelse av att vara läkare i tjänst på en förmiddag och inskriven på vårdintyg på S:t Jörgen på eftermiddagen – tvångsintagen på grund av att hon varit öppen och berättat om sin mammas bipolära sjukdom och en morbrors självmord.
Detta visar på att personal inom sjukvården har svårt att hantera sin egen rädsla. Bältesläggningar missbrukas i förebyggande syfte många gånger. Det går att samtala även med en person i psykisk obalans! Det går att motivera val av medicinering utan tvångssprutor!

Lillhagen – hatad och saknad

Som jag ser det är det tre grupper, som kan ta illa vid sig genom samtal om psykisk ohälsa. Det är de som drabbats. Det är de anhöriga. Det är psykiatripersonalen, som ständigt utsätts för kritik på grund av felbehandlingar. Deras positiva insatser belyses sällan i tidningar eller artiklar. Risken är stor i känsliga samtal att de får sten på börda. Det är ändå ingen ursäkt för att inte samtala. Det går inte att sopa 90 års sinnessjukhusvård under mattan. På vad sätt blev vården bättre av ord på engelska – mental och psyke?

Själen är orolig till dess den finner vila…

Dagen efter:
Det har kommit en försynt påminnelse i min statistik. Den bloggen hänvisar jag till. Jag hade tänkt räkna sex dagar framåt för att se om det finns något som helst intresse för att tänka sig in i de psykiskt sjukas situation. Psykiatripersonal behöver uppmuntran! Politiker behöver fatta, att det inte håller med ständiga nedskärningar. Sverige är bland världens rikaste länder. Hur behandlar vi de mest utsatta i vårt samhälle?

Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar – Hänvisning till en nyttig blogg

Dimridåer

Dimridåerna låg kvar över kyrkfolket på läktaren till höger i Smyrnakyrkan, Göteborg. Läktaren till vänster sett om en talare noterat detta i söndagens förmiddagsgudstjänst. Nu fanns det inga rökpuffar, inga maskiner, som skickade iväg dessa då och då för att lägga dessa dimridåer. De skall vara i olika färger också. En tekniker sätter strålkastarljuset på rätt solist eller den person som skall vara i fokus för tillfället. En man från byggnadskommitten mätte ljudstyrkan då och då på fredagskvällen konsert. Den får inte överskrida vissa decibel. Konserten från fredagskvällen var över men dimridån låg kvar på övre läktaren vid söndagens gudstjänst i Smyrna i Göteborg. I Uppsala och Livets Ord var det slut på alla dimridåer. Allt skulle bli klarhet och tydligt nu. Tro det den som vill. Så många välsignelser över pastorsparet efteråt via tidningar och nätet gör mig ändå mer förbryllad.

Har det gått två eller tre år sen en kvinnlig präst gick ut med att hon inget fattat av påskens ”Guds rena lamm oskyldig. På korset för oss slaktad.” Det finns beskrivet i psalmer och det finns beskrivet i bibeltexter:

”…Måste inte Messias lida allt detta för att gå in i sin härlighet?”

Vad hände sen mer än att hon blev avkragad? Jo, Ulla Karlsson gav ut en bok på förlaget Recito, där hon förklarar sig. Det var bra gjort! De manliga prästerna borde också gå ut och berätta om bristerna i teologiutbildningen vid universiteten. Avslöja okunskapen varför Jesus måste dö.

Tekniken har kommit så långt, att vi inte behöver biblar längre. Texten kan komma upp på en skärm i kyrksalen då och då. Den kan finnas i mobilen också i en app. Vad nu app är. Jag kan säga app, men begriper inte innebörden. I mitt tankesystem är jag den lärjunge, som inte nämns vid namn i Lukas evangelium kapitel 24. Jag går bredvid en lärjunge, som är nämnd vid namnet Kleopas i vers 18. Vi går sträckan mellan Jerusalem och Emmaus precis så många gånger i livet, som jag behöver att få gå den och berätta om det obegripliga som skett under en påsk i Jerusalem för snart 2000 år sen. Visst finns det gånger, då jag fattat utläggningen. Visst finns det gånger då främlingen inte varit främling för mig utan just den Jesus, som lidit allt för just min skuld.

Jag vill inte ha någon dimridå över budskapet om korset! Jag vill inte bli begeistrad av ljuseffekter över de medverkande! När bomben från i söndags väl slagit ner i Livets Ord, Uppsala i söndagens gudstjänst återstår att se vilket dammoln som uppstod och irriterade mångas ögon. För något händer väl med oss alla när fokus är på någon annan än Jesus och honom som korsfäst för våra synder?

Drottning Kristina Ulf Ekman och kvinnliga pastorer

Enhet som inte bär till Rom

Ord och inga visor från Aletheia

Omtumlande

Det är inte lätt att vilja förstå männens sätt att tänka. Frågan är om det är värt ett försök. Så gick jag från den ene pastorn till den andre i början av år 2000 och frågade vad liberalteologi är för något. Jag hade börjat med en enklare fråga:
”Vad är teologi?”

Ingen svarade på min skriftliga fråga per brev med frimärke. Det går visst inte att svara.
”Finns det inte en enda kvinnlig teololog,” fortsatte jag. Fanns det ingen som jag kunde tänka på och veta hur hon förkunnade och på vilket sätt? Riksevangelisten i Svenska Missionskyrkan Torsten Åhman fick frågan på en Hönökoferens. Han tänkte länge sen kom svaret:
”Jo, William Boths hustru Catherine Both. Hon var teolog.”

Innan dess kom ordet ”omtumlande” om liberalteologi på min fråga vad det är för något.
Ja, detta samtalet var länge sen och mer omtumlande har det blivit. Inte bara för mig men jag vågar skriva det och räkna upp bloggarna jag följt från Svenska Kyrkans präst till frikyrkans predikant. Bland männen. På kvinnosidan är det Sofia Lilly Jönsson med Fjärde väggen mest och länkar jag fått den vägen.

29 röster skildrar kyrka och kyrkoliv i Sverige

Där kom ett annat problem, att jag inte förstår det akademiska språket. OBS, det jag klagat mest på är ju, att jag inte fattat det teologiska språket!
Så nu är allt som varit omtumlande fullständigt omtumlande och jag skäms inte längre över att inget begripa på dessa områden. Det var sångerna i min barndom och ungdom, som gav mig den teologiska kunskap som jag har. Senare i livet skulle jag lära mig att inte döma andra, som inte tror som jag gör. Jag fick veta, att det var tillåtet att tro, som jag gjorde men ett möte med Ulf Ekman måste jag gå på!
Så sa väninnan och jag gick med till en skollokal i Göteborg i början på 70-talet och inget mer med Ulf Ekman som talare. Det var omtumlande. Och förblev.

Nu är det natt. Jag råkade bli klarvaken på fel tid. Igår berättade jag för min mentor, att jag skulle vilja börja söndagsskola i min hemsida http://www.brefvet.com. Det är bara det, att jag glömt mina hemmasnickrade HTML-ramar.
Att vara söndagsskollärare är inget ämbete.

Allting jag uppgav allting jag vann

Evangelium enligt Matteus

Precis så börjar Nya Testamentets budskap med rubriken: ”Evangelium enligt Matteus”. Detta i 1917 års översättning. Svenska Folkbibeln har rubriken: ”Jesu släkttavla”. Bibel 2000 har rubriken: ”Evangeliet enligt Matteus”. Grundtexten lär inte ha några rubriker, kapitelindelningar eller verser. Vi skulle inte klara av att läsa alla bokstäver efter varandra från vänster till höger eller före varandra från höger till vänster utan mellanslag.

Utan någon kunskap i språken, så har jag sett att släkttavlan börjar med Abraham och slutar med Josef Marias man ”och av henne föddes Jesus som kallas Kristus.” Och som ständigt upprepas av de lärde, så tolkar alla människor själva. Det dröjde innan jag fattade. Jag trodde, att bibelns texter är så viktiga och ingivna av Gud, att text skulle förklara text tills sanningen syns. Det står ingenstans, att var och en blir salig på sin tro, som jag kan hitta. Däremot står det om att hålla fast vid budskapet trots all individualism.

Här börjar min egen berättelse. Det kommer plötsligt namnet på en kvinna här och där i från far till son som födde. Här kommer alla historier inuti historien om Jesu härstamning. Abraham födde Isak. Genast kommer associationerna till det absolut omöjliga löftet. Ja, en man kan blir far högt upp i ålder med en kvinna i rätt ålder. Han kan däremot inte bli far till någon genom en kvinna som är 90 år. Där börjar bibelns orimliga berättelse i detta kapitel och slutar lika orimligt att en son skulle födas utan en mans delaktighet. Sonen föddes av Maria utan den man som var hennes trolovade. Josef fick bära denna chock alldeles själv men fick hjälp av en Herrens ängel i en dröm. Herren Gud klarade sig utan mänsklig naturlig delaktighet av en man. Det gällde ett löfte om en son, som Herren Gud infriade när tiden var inne på Abrahams tid och på Josefs tid. Herren Gud delar inte sin ära med någon man (eller kvinna).

Så visst blev Jakobs söner tolv. Visst var stenarna i Jordan tolv vid övergången till löfteslandet. Visst var lärjungarna tolv och apostlarna tolv. Tolv är ett förbundstal som gäller Herrens förnyade förbund med Israel och alla människor.

Frågan är om tolv tomma kyrkor i Sverige med altare och altarring behöver tolv manliga präster, som förkunnar Jesu liv, död och uppståndelse. Var står detta skrivet att i denna tid behöver Herren Gud delaktighet av en man just?

**************************************************************************************

Fyra dagar har gått och Internationella kvinnodagen är över också. Det jag ville visa på igen från Jesu släktregister i evangelium enligt Matteus är att allt som behövde göras för vår frälsning är redan gjort av Gud genom sin son Jesus. Det håller inte att komma med att vi tolkar olika. Den som kan läsa innantill ser att summan av Guds ord är sanning. Budskapet om denna frälsning får både man och kvinna ta emot som gåva och bära vidare.
2014-03-09