Vägen valde mig – Sida 30 – Gunnels plats i rymden

Marias val

”Förvirrande debatter” är en av mina rubriker. Det är mäns bloggar och bara kyrkliga, kunniga. Det som gör mig mest ledsen är mina egna svagheter att vilja ha rätt och visa att andra har fel. Sofia har gett mig rätt. Vi har fått en fri vilja: ”Ja”

Hur kan då någon ägna så mycket tid åt att leta fel i P.P.Waldenströms försoningslära? Skrev han inget bra citerat från bibeln? Och fanns det inget bra uträttat bland alla kvinnliga bibelkunniga inom Örebromissionen?

Så klart att jag helst skulle vilja slippa min nyfikenhet på vad prästen Dag Sandahl skriver. Analysen fortsätter över en ruinerad kyrka.

Analysen fortsätter om kyrkans förfall. Är det kvinnornas fel?

Gärdhems kyrkoruin 2011 Gärdhems kyrkoruin

Det är bara det, att det är karlgöra att laga tak. Män har mer muskelstyrka än kvinnor och taket i Gärdhems kyrka blev inte skött. Det regnade in. Så småningom blev kyrkan förstörd. Senare blev den en ruin och var det när min klasskamrat guidade mig där sommaren år 2006. Tidigare hade det varit kyrkogårdsvandring i min hembygd Norra Björke.

Det är precis så det är. Män blir inkallade till krigstjänsgöring, om det är krig eller krig hotar. Det lär vara orsaken till att kyrkan i Gärdhem inte blev skött. När krigen var slut fanns inga pengar till restaurering. Så fick förfallet fortsätta med gamla kyrkan. Kyrka och församling har samma ord i grekiska språket. Blev församlingen skött?

Ur Lukas kapitel 11 och Svenska Folkbibelns översättning:

Jesus hos Marta och Maria
38 Medan de var på väg gick Jesus in i en by, där en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem. 39 Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 40 Marta däremot var helt upptagen med allt som skulle ställas i ordning, och hon gick fram och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att sköta allting? Säg nu till henne att hon hjälper mig.” 41 Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. 42 Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne”

Jag funderar mycket över vad Jesus ansåg vara det enda nödvändiga i förhållandet mellan allt som behöver göras å ena sidan och å andra sidan denna fria vilja att prioritera ett lyssnande till Jesus.

”Lär dem att hålla allt vad jag har befallt er!”
Ur Missionsbefallningen till Jesu lärjungar Matteus 28:19-20

Är det kvinnorna fel, att gudstjänstbesökarna försvunnit? Får inte jag som kvinna berätta om den undervisning, som Jesus gett mig?

Var positiv!

Det finns bara en enda gud, som kallas HERREN!
Det finns bara en enda gud, som kallade sin son ut ur Egypten!
Det finns bara ett enda tabernakel i öknen, som blev synonymt med ORDET från Gud!
Det finns bara ett enda altare, som är synonymt med sonen!
Det finns bara ett enda offer, som är synonymt med Jesus Guds son på korset!
Det finns bara en enda Gud, som kan förvandla en mask Jakob (Israel) till en skördetröska en dag!
Det finns bara en himmel, där ritningen till tabernaklet fanns från början och blev uppenbarad bland oss!
Vi såg hans härlighet och skall få se den igen!
Det finns bara en enda överstepräst, som gått in i det allra heligaste och öppnat vägen för oss till Gud!
Det finns bara EN som fullbordat lagen och varit lydig intill döden på ett kors för vår skull!
Det finns bara en enda överstepräst i himlen, som ber för oss och manar gott för oss!
Det finns ett namn givet oss i vilket vi kan bli räddade!
Hans namn är Jesus.

Lyft upp ditt huvud och var glad!

Det brutna blommar trots allt dag för dag till full blom…

En fågelskrämma

Det blir ingen Del 4 av Kökssoffan.
Det var mötet med min hembygds barndomsvänner, som satte igång alla associationer vilka som suttit på kökssoffan i mitt föräldrahem och alla barn, som haft den som sovplats på natten. Sen började jag att skämmas över mitt ironiska slut om kyrklig konst som värdefull. Som håller på att gå förlorad…

Sen dess har jag hittat en blogg av en kvinnlig präst. De var kvinnliga pastorer och präster, som jag önskade nå och trösta från början. Men misslyckades. Mina kunskaper räcker inte till. Jag har inget akademiskt språk och ingen ville ens bli facebookvän med mig. Förbittrad? En gammal käring?

Inte alls. Hur fräsch som helst och på bettet. Lite adrenalin bara…
En man skrev något om att det inte räcker som teologi med barndomsminnen. En vänlig liten känga bara. Och jag skall inte lägga mig i det jag inte begriper något om till exempel Calvin och utväljelse åt olika håll.

Storasyster lämnade landet för snart 60 år sen och fattar inte varför jag klagar på Svenska Kyrkan. Men Svenska Kyrkan är inte som våra grannar var i vår barndom och ungdom. Den har utvecklats! Och Missionskyrkan är inte som den var heller. Den dog ut och revs. Så kan man inte bära sig åt med Svenska Kyrkan bara ändra innehållet. Bara ta bort talet om Jesus som uppståndelsen och livet och enda vägen till fadern i himlen.

Nej, nu skall vi vara toleranta och ha religionsdialog. Ingen får skriva något längre på någons näsa. Ingen får påstå, att så här står det skrivet i bibeln! Du skall inga andra gudar hava jämte mig. Vem kan rabbla de gamla buden? Å andra sidan var de fel? ”Du skall icke stjäla.” Och hur var det nu med beläten? Konstigt ord. Husgudar då? Var det inte Rakel, som stal sin fars husgud, gömde den och ljög om att hon inte kunde stiga av sadeln på riddjuret? Kan konst vara viktigare i en kyrka än budskapet om Jesus som Guds son?

Bär ut eran gud i trä och sätt honom i grönsakslandet får ni se om han kan hjälpa er!

(Bäst att läsa på lite mer i bibeln, men där står det! En profet vågade driva med folket! Det behövdes. De hade övergett en mäktig, levande Gud och utvalt andra gudar.)

Hänvisning till profeten Jeremia kap 10

Himlen är här

Kvinnlig präst är modigare än manlig präst? Läs Helena Edlunds blogg här

Kökssoffan Del 3

Nu var det nära, att jag tappade tråden! Hur kom jag på en sådan idé, att skriva om kökssoffan hemifrån? Jo, jag tränade på att komma ihåg namnen på hans fyra söner och klarade tre. Sen for jag till min hembygd och kunde möta dem och särskilt då honom, som fyller 60 år idag. (Grattis sånt står på Facebook). Han har suttit på min kökssoffa och druckit hallonsaft hos mor Anna som barn.
Hans far, som skulle begravas har suttit på samma plats många gånger och hans farfar var målare en gång i tiden. Linus målade denna soffa för första gången och jag den senaste. Pedantiskt också. Jag har haft mina läromästare att titta på.

Snart finns det ingen äldre att fråga. Visst var det ont om arbete och pengar på 30-talet och en stor depression! Att min storebror sovit på halmmadrass i kökssoffan som barn gjorde mig ändå förvånad. Det var ju ingen status. Att de gamla hyresgästerna på andra våningen från långt inne i skogen hade halmmadrass i utdragssoffan i köket, det minns jag. Men hos oss – var det möjligt?

I vart fall ökade standarden med eget rum uppe på vinden för storebror. Till och med jag, som är yngst måste lämna kökssoffan som sängplats på natten. Inte för att jag blivit stor nog att dela rum med äldre systrar. Det kom en ny, som behövde platsen. Kriget hade kommit och var hotfullt nära. Obehagligt även för ett barn. Vi fick inte ha tänt lampan i köket ens utan svart rullgardin utan springa upptill så att fienden inte skulle kunna se vårt hus. I den vevan fick vi som många andra ett finlandsbarn.

Huset som pappa köpte som ungkarl år 1919 fanns nästa nybyggt då. I den stora stormen år 1917 blåste massor av träd ner. De måste tas tillvara och sågverket kom till och husen runt järnvägen. Det var redan ”Telegraf och telefonstation” i huset med givna namn. Så i ”väntrummet” samlades alla finlandsbarn ”med lapp om halsen” och tolk från Trollhättan och mammorna, som skulle ta emot. Kökssoffan blev hans sängplats den som varit min närmast mamma och pappas sängkammare.

Nu är jag framme vid poängen varför det blev en del 3 av kökssoffan. Det kom en dag, då jag ville veta hur mor Anna klarade finska språket. Hur visste hon vad han ville ha sagt? Jag märkte, att han blev rädd, när vi lekte ute och det hördes ett flygplan. Då drog han mig i handen och ville ha med mig till källaren snabbt. Mamma berättade, att det var svårt. Hon hörde, att han låg och grät i kökssoffan första kvällen och kunde bara hämta en näsduk och ge honom. Det kom hon ihåg. Vilken maktlöshet, att inte kunna språket! Dagtid hade de varandra så klart nära till grannarna, som också hade finlandsbarn. Som vuxen kan jag läsa på om krig men aldrig, aldrig fatta ändå. Som vuxen kan jag fråga den som blev kvar i Sverige men aldrig, aldrig förstå värdet av fred.

Lite predikande också så jag inte alldeles tappar stilen. ”Samla er inte skatter på jorden där mott och mal förstöra och tjuvar bryta sig in och stjäla.” Att en sänglåda i en gammal kökssoffa kan bli maskäten är inte konstigt. En fabriksgjord med friskt trä har större förutsättningar att klara sig. Vad värre är, det är med mask i oersättlig kyrkokonst! Eller?

Jag såg till min fasa på begravningsgudstjänsten i torsdags i hembygdens kyrka, att aposteln Bartolomeus i trä blivit angripen av mask och förlorat lite av höger fot. Det är stora värden, som gått förlorade minsann i kyrkan.

Kökssoffan Del 2

På vänstra sidan av kökssoffan hemma brukade besökare sitta. Detta gällde inte våra privata mattider utan tiderna emellan. Rummet innanför köket var sängkammaren och innanför den salen. Salen användes bara vid högtidliga tillfällen. Enligt ett barnbarn sov aldrig hans farmor, så varför skulle hon få ett nattlinne i julklapp. Det undrade han över. Visst var hon uppe tidigast och måste ha ett stort brödbak klart innan telefonväxeln öppnade.

Det var en parentes med barnbarnets fråga före en jul och dags för julklapp. Barnbarnen fanns inte när Norra Björke blev automatiserat år 1948. Innan dess var mor Anna centrum i socknen utan att synas. Hon svarade vänligt ett ”Björke” varje gång det ringde och hon fick gå ifrån sina andra sysslor. Det var bara tjugo abonnenter de första åren. Nu gäller det att inte tappa tråden i mitt berättade om kökssoffan och alla minnen den väcker. Mor Anna dog år 1983. Tio år senare mötte jag en äldre dam hemifrån, som tyckte det var så roligt, att jag påminde i utseende om min mor. Mig hade hon inte sett sen min barndom.

Då kom hennes barndomsminnen upp. Hennes mamma var sjuk, så svårt sjuk, att de hade blivit skilda åt. Hon fick sitta på kökssoffan och berätta, att hon ville ringa till sin mamma. Det kunde jag inget om. Jag ser den gamla damen framför mig och försöker förstå hur det kändes att förlora mamma som barn.

telefonväxeln168 Telefonväxeln och Telegrafstation

Vi minns tillsammans på en hemvändardag eller som i torsdags på en minnesstund efter en begravning. Snart finns det inga äldre att fråga om barndomen. Då kanske de är bra att berätta för de unga om hur det var utan mobil – utan att kunna få prata med sin mamma.
”Vi vill kunna nå dig,” sa de på bensinstationen, när jag hyrde en bil. De ville ha mobilnummer till mig! Jag använder inte mobil och kan inte numret! Däremot kan jag fortfarande räkna upp vilka nummer abonnenterna hade i Norra Björke – nästan upp till 90-talet. (Stort skryt förstås och osanning.)

kartan björke 2166 Telegram skulle bäras ut inom två kilometers avstånd från telegrafstationen utan extra kostnad

Hos grannen fanns det fyra barn. Hos oss sex, så det blev ingen jämnårig till mig att leka med. De äldre fick jag inte vara med. Jag var alltid för liten för dem. En gång var jag inte för liten. Det kom en inkallelseorder till en som bodde lång in i skogen och var utan telefon. Det var bara att lyda och gå med det telegrammet för min bror. Han var yngst av bröderna men inte tuff nog. Det närmade sig kvällen och jag fick gå med. Telegrafverket stod med en liten fotogenlampa. Storebror var redan inkallad någonstans i Sverige. Han var rädd högst upp i Norrland.

Det har varit en bra barndom med trygghet, som en lillebror sa på minnesstunden. Och detta på tal om kökssoffan, som finns kvar och jag breder ut mig på. Den har bäst sitthöjd – ergonomiskt riktig för mig fast ordet inte fanns, när pappa David ritade den på 20-talet.

Kökssoffan

Det är många minnen med en kökssoffa. Först hade jag en kökssoffa tillverkad, som de gjorde förr i något uthus på gården. Den var lite maskäten inuti och min far, som var snickare kunde göra om sänglådan till en fräsch med spånplatta. Det syntes inte sen utifrån och soffan hade inget antikvitetsvärde. Värdet i den var i vems hem den funnits och minnet av de gamla som ägt den. Senare blev det tillfälle att ropa in vår egen kökssoffa på den interna auktionen mellan oss syskon. Jag bytte upp mig, som andra byter kök ungefär.

Det som är så roligt är alla minnen kökssoffan väcker. Jag har märkt, att de två benen till sänglådan på höger sida är lite fasade längst ner. Det är till skillnad mot de två benen på vänster sida, där pappa hade sin plats. Jag kan höra inom mig små barns trummande med skorna mot träet. Ingen behövde lära ut det. Många barn har suttit på den delen av kökssoffan och många vuxna också naturligtvis. Det är så jag minns idag, när Rune en av grannarna kom för en pratstund. Många år senare kom ett av hans barnbarn och satt där i mor Annas kök. Det är så jag minns.

Minnesstunden för Rune 90 år är över och innan dess begravningsgudstjänsten i Norra Björke kyrka.

Anton kökssoffan158 Nostalgi

Så för att börja från början. Kökssoffan hör ihop med min hembygd. Runes far hade kommit till byn, när järnvägen Nossebro-Trollhättan var klar precis som min far och andra unga, som räknade med att få arbete och en framtid. Hundra år är inte mycket konstaterade vi vid minnesstunden. Före detta grannen Josua hade varit med som ”pinnapôjk” år 1914, därför att han kunde skogen mellan Frambo och Norra Björke. Det var fråga om att markera ut kortaste sträckan med hjälp av pinnar.

tåget163 Tåget på VGJ vid Norra Björke station år 1919 ungefär Foto: Georg Lindahl

Runt den lilla järnvägsstationen byggde de unga sina hus, bildade familj och hade små industrier så nära bostäderna. Av dessa hundra år hade Rune levt de nittio och vi hade affären, sågverket, möbelfabriken och Missionskyrkan mitt i byn som centrum för arbete och möten.

missionskyrkan NB162 Missionskyrkan mitt i byn invigdes år 1921

Så klart att var och en har en egen minnesbild av hembygd, uppväxt och skola. Få stannade kvar om det fanns tillgång till arbete. Många av oss har hållit kontakten trots geografiska avstånd. De unga som kom och bosatte sig i bygden i samband med att järnvägen mellan Nossebro och Trollhättan blev klar hade ingen släkt där. När pappa dog fanns inte en enda rottråd i Norra Björke. Jag började intressera mig för kyrkogården och läste på gravstenarna och frågade de äldre. På några gravstenar hittade jag bibelhänvisning – en tydlig markering om vad de trott på här på jorden och vad de förväntade sig i himlen.

kyrkan NB161 Norra Björke Kyrka

Det var Rune som berättade för mig en gång, hur jag skulle hitta gamla, försvunna boplatser i skogen.
”Titta efter fruktträd i blom på våren! Sen kanske du hittar en grund också efter hus.”

Det är i Norra Björke min hembygd, som jag lärt känna Gud och fått en relation till bibeln. Där har han uppenbarat sig och fortsätter att göra det.

14 07 08 Sonjas fjällvandring Hundra blommor fanns i herbariet från hembygden år 1952

Detta vackra foto är från Jämtland på beställning och det finns löfte att återge det av fotografen Sonja Boström. Hennes man Martin är bibellärare/teolog på en folkhögskola där.

Vem är han?

Det är tidig morgon. Det är min tid och tankarna går till min hembygd och allt vad det innebär av minnen under ett långt liv. För det säger bibeln. Livet blir sjuttio år. Åttio om det blir långt. Bibelns upplysning stämmer inte längre. Vissa får en övertid.

Det fick han, som blev 90 år. Några av oss före detta bybor har fått växa upp tillsammans med honom och hans familj. Våra föräldrar gifte sig ungefär samtidigt, när den generationen var ung efter första världskriget. Deras alla barn var tonåringar eller små, när andra världskriget bröt ut. Vi barn fattade inte stort mer än att finlandbarnen kom och placerades i olika familjer. Allt går att analysera i efterhand i rätt eller fel i fel eller rätt. Tågen passerade genom närmaste stad med tyska soldater, som ockuperat Norge.

Tankarna snurrar för det var Missionskyrkan, som var gemensam och tron på Gud och söndagsskolan. Den timmen var alldeles för lång för pojkar, som inte kunde sitta still utan hellre ville cykla eller springa i skogen och orientera efter karta och skärmar. Största föreningen som höll ihop oss var väl Frisksportarna med sin hyrda torpstuga lång inne i skogen.

Det närmar sig begravning och minnestund för grannen en gång i barn och ungdomstiden, som blev 90 år gammal. Vem var han? Alla som kommer den dagen har egna relationer med honom från olika tider av hans liv. Han och jag har mötts som ”hemvändare” på andras begravningar senare period av livet. Han och jag har pratat mycket om vår hemsocken. Mitt intresse för socknen kom försent, när det inte fanns en enda rottråd dit. Det var då siste medlemmen i Missionskyrkan dog och grannarna inget kunde om ekonomin. Det har gått nästa 30 år sen den kyrkan revs. En kyrka är kvar. Nästan utan gudstjänstbesökare den också. Få kan ekonomin i det sammanhanget heller. I Missionsförsamlingen fanns inte ett enda bidrag från staten. Allt var frivilla gåvor. En frikyrkas medlemmar kan dö ut. Det kan inte Svenska Kyrkans, så länge det är barndop, som ger medlemskap. Så länge som staten har hand om indrivning via skattsedeln…

Vi skall vara rädda om Kyrkornas kulturvärde! Eller? Det kanske är dags i Sverige att tänka till? Jag har nya grannar och lever i ett höghus. De kommer från hela världen nu och har en annan krigshistoria än finlandsbarnen på 40-talet, som kom utan föräldrar. Igår berättade grannen om sin pappa, som trampat på en sådan där liten bomb från Bofors och blivit blind sen början av 90-talet. Det har visst kommit fler krigsskadade till Sverige, som vill åt vår ekonomi och vårt välstånd. Det finns än värre vapen tillverkade i Sverige, som skadat andra för livet.

Det kanske är dags att tänka till! Vilken värdegrund blev vi undervisade om i våra kyrkor, vi som är gamla nu och skall lära oss religionsdialog? Gud och Allah är visst den samme. Skäms ärkebiskopen för Kyrkans tidigare undervisning i Sverige? Skäms jag och tänker vara tyst och försynt på hans minnestund i min hembygds Kyrka? Vi som fick lära oss vägen till Guds hus…

Vem är hon?

kyrkan155 En kyrkas utsmyckningar

Kyrkan kallas för hon. När hennes utsmyckningar är dyrbarare än honom, som dog för henne – då är det dags att tänka till!

Sju år

Sju år har gått nästan sen jag vaknade varje morgon vid 4-tiden och grät. Det är inte min stil. Det fanns ingen orsak, trodde jag. Det går att lagra sorgen nästan hur länge som helst. Sen går det inte längre. Sen blev det en bok – en lovsång. Det kanske inte gick att upptäcka? Lovsången bröt stilen och innehållet. Den kunde ha kvittat enligt uppriktiga läsare eller varit på ett enda ställe sist. Lagom mycket att få hoppa över. Eller i en annan bok för sig…

Och varför skulle jag dela på min berättelse? Varför skulle jag berätta om hur sinnesjukhusvården såg ut på 50-talet utan att berätta om honom, som sett allt lidande, innan jag såg det? Varför skulle jag dela på mig själv i psyke och kropp men inte ande?

Sju år har gått snart sen jag ”gick ut” och visade sår, som inte läkt. Jag visade sår, som var alldeles för gamla att visa. De var ju över 50 år! Varför skulle jag tiga med vem som hjälpt mig att leva trots att såren gått upp gång på gång och smärtat mig? Detta förvånar mig! Skall en kristen tiga om vad Jesus gjort och gör? Eller sjunga sångerna om honom på engelska?

En dag skärpte jag mig och dammsög böckerna i en av mina bokhyllor. De är för många och för olästa dessutom. Jo, så är det. Några är lästa tre gånger. Då hittade jag en gammal 10-kronors bok köpt på Sekund Hand. Den är tryckt samma år, som jag föddes år 1935. Kan det innehållet vara aktuellt? Är det inte bättre att ta in kunskap, som är färsk och utvecklad? Det sägs ju, att vi har så stora möjligheter nu för tiden till forskning.

Jojo. Jag för min del blir bara förvirrad av systematisk teologi på högsta nivå. Den gamla boken, som kom fram handlar bara om Tabernaklet i öknen och Jesu Guds sons blod som renar från all synd. Den kunskapen har räddat mig tills nu. Den gamla kunskapen dammade jag av häromdagen. Det var en lycklig dag i mitt liv. Det är en lycka att äga den boken!

Den 5 juli 2014

Nu fortsätter jag med mina fria associationer. Sju år är bara en tiondel av sjuttiosju år. Och sjuttio gånger sju skulle man förlåta andra enligt Jesus. Där fortsätter försoningen i mitt liv. Det blev ett abrupt avbrott för snart ett år sen i och med att jag fick kännedom om lekarna i kulverten på Restad Gård. Tävlingarna ”Fångarna på fortet” blev osmakligt nog: ”Fånarna på Restad”.

Där satte jag ner foten igen! För vilken gång i ordningen vet jag inte men en vecka senare spelades min berättelse in och filmen har fått samma namn som boken:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

muren o gunnel Muren runt rastgården på Restad Sjukhus var och är tre meter hög

En kurskamrat – attitydambassadör inom (H)järnkoll, som vet vad det innebär att leva med ADHD, skrev en blogg om min bok. Tack Carina! Boken skall tryckas igen och kan köpas via www.litenupplaga.se Läs mer om det här

De fria associationerna går till alla historiska berättelser i Gamla testamentet. Israels historia har blivit vår frälsningshistoria. ”Sju år för Rakel” är bevingade ord och Jakobs kärlek till Rakel är en förebild till Jesus, hur han tjänade som slav och underordnade sig i allt för att vinna en brud åt sig. För att leda ut i frihet…

Senare i historien är Jakobs stora brokiga familj ett folk Israel, som Herren befriar ur fångenskap och träldom med stark och mäktig hand.
”…och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem. Så frälste Herren på den dagen…”
Ur 2 Mose kapitel 14 och 1917 års översättning

En mur kan stå för frälsning/räddning i bibelns texter till skydd mot fiender. Sammanhanget får avgöra.

Endast för kvinnor – tydligast

Bekänn era synder för varandra och bed för varandra. Det uppmanar bibeln. Jag har bekänt mitt högmod, att jag skulle vilja vara intelligentare än jag är. Jag skulle vilja kunna förstå vad teologer skriver. Det är ju ändå bibeln det handlar om! Högmod är en synd, som hör till Sodom tydligen enligt en bibelvers i Hesekiel kapitel 16 och vers 49.

Visst är det högmod också att tro sig ha rätt att sortera i bibeln vad som är dåtid och inte gäller nutid? Nej, jag skall inte predika! Jag skall inte undervisa! Jag vill bara visa på några tydliga meningar från bibeln angående att Jesus kom från himlen och blev människa genom helig ande.

18 Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad* med Josef, men innan de hade kommit tillsammans, visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. 19 Josef, hennes man, var god och rättfärdig. Han ville inte dra vanära över henne, och därför beslöt han att i hemlighet skilja sig från henne. 20 Men när han tänkte på detta, se, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21 Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus*, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” 22 Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: 23 Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel,* det betyder Gud med oss. 24 När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. 25 Men han rörde henne inte, förrän hon hade fött en son. Och honom gav han namnet Jesus.
Matteus kap 1:18-21 Svenska Folkbibelns översättning

Det skiljer inte så mycket i olika översättningar angående detta. Problemet är när teologer påstår, att det kan tolkas på olika sätt. En bibelöversättning kan till och med tunnas ut i innebörd omärkligt. Se Ruts bok kapitel 3 och jämför Bibel 2000 med vad det står tidigare och i Svenska Folkbibeln som ett exempel. Det gäller att jämföra olika översättningar. Det gick inte på en dag, att liberalteologin tagit över mer och mer och ”fundamentalister” blir utbuade. Fundament betyder grund.

”Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns och den är Jesus Kristus.”

Bibel 2000

Nej, jag skall inte predika. Jag är bara så innerligt trött på tolkningar jämfört med att få läsa själv innantill och tro på orden – ORDET från Gud som kom och tältade bland oss. Ett förbund är fortfarande ett förbund och det nya förbundet genom Jesus Kristus är bättre än det gamla. (Den som vill får gärna försöka hålla hela lagen för att bli rättfärdig genom den.)

Ett tidigare inlägg ”Tänk om Maria sagt nej!”

Släktforskning – en tidigare bloggpost

Endast för kvinnor – tydligare

Det obegripliga skall bli tydligare idag på denna fina söndagsmorgonen. När Jesus uppstått från de döda och graven var tom blev kvinnor de första ögonvittnena. De hade tänkt göra iordning hans kropp. De hade gjort iordning kryddor och hade med sig. Det blev inte som de tänkt. Stenen var bortrullad för ingången till graven. Graven var tom. Sen visste de inte vad de skulle tro. Två män i skinande kläder mötte deras förskräckelse och talade till dem.

”Han är inte här!”
Visst det såg de ju men var fanns han? De fick en förebråelse först varför de sökte honom bland de döda och inte bland de levande. Han hade ju förberett dem:
”Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer, korsfästas och uppstå på tredje dagen.”

Detta skulle apostlarna få veta så klart!
”De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem.”
Lukas kap 24

Kvinnor pratar. Och jag alldeles särskilt. Det står i min sjukjournal från år 1956, att jag pratar vitt och brett. Då är risken stor med feltolkningar. Väldigt stor för den som viker ut sig både på Facebook eller i bloggar. Det kan bli konsekvenser.

För min del är det ett viljebeslut efter många års vånda och exakt på dagen den 5 september år 2009. Då var det 50 år sen min uppgörelse med Gud, att han kunde få resten av mig. Allt var ändå bara spillror och inget för någon annan att få. Berättelsen blev filmad på plats f.d. sinnesjukhuset i Vänersborg i fjol och visas gång på gång på Gyllenkroken, Göteborg. Berättelsen har samma namn som boken:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Än sen då? Jo, i och med att jag ”gick ut” och vågade berätta om psykiska övergrepp inom vården och ett bestående trauma, så vågade andra berätta också. Efter 50 år har jag äntligen mött människor, som kan berätta för mig hur det fungerar att ha sjukdomen mano-depressiv psykos. Numera kallas den bipolär och är tydligen inte lättare att bära för det. Vi kvinnor kan prata nu om detta. Nog om det.

OK, jag är frispråkig, pratsjuk och har trott, att jag skulle kunna få prata med män. Alldagligt om svåra saker. Icke heller. Mitt stora problem är att jag skulle vilja förstå. Inte bara vad en diagnos stämplad för livet innebär utan också om existentiell ångest. Det heter så när jag vill veta av teologerna skillnaden på bibeltolkningar. Den ena tolkningen är att ingen går förlorad. Den andra att en människa kan gå förlorad. Båda tolkningarna kan ge ångest.

Senaste debatten jag lagt mig i och inte fattar är att det är en förskjutning från att ha varit en objektiv försoningslära till att ha blivit en subjektiv försoningslära som förkunnas. Det borde märkas tycker jag och envisas om att få ett svar. Svaret var en enda bibelvers i Hesekiel kapitel 16 vers 49. Män talar och kvinnor pratar. Då är det bara att hoppa över mitt prat. Därför satte jag ut tre länkar för att visa vad debatten rör sig om. Präster och pastorer skall flagga för Lammet och inget annat! Tycker jag. Visst har jag varit tydlig?

Man skall inte ta en enda vers ur sitt sammanhang men versen är intressant att högfärd är synd och hör till Sodom. Dessutom är det synd, om man inte bryr sig om de fattiga. Sen måste man kunna hela referensramen till denna bibelvers det vill säga allt vad Gud lovat och gett Israel och hur de svek förbundet med Gud och blandade ihop sig med vidriga avgudar. Avundsjuka är synd också och begär att få hämnas. Det står som första synd utanför hjärtats dörr. Den skall man råda över enligt Herren.

Hur var det nu? Pratade jag inte om tre vitt skilda områden i förra bloggen och rörde till det? I vart fall har jag varit högfärdig enligt bibeln och är en av döttrarna år 2014. Det får vara hur som helst med en förskjutning av objektiv försoningslära till subjektiv.

Jag vet att min förlossare lever. Han tog av mig den osynliga tvångströjan med minnen och diagnoser från Restad Sjukhus. Den bar jag ofrivilligt i 50 år. Det kvittar precis vem som har rätt nu. Jag är fri!

Endast för kvinnor

En gång av alla som jag varit irriterad på ”nätet” i kristna debatter valde jag den rubriken: ”Endast för kvinnor”. Det var ju egentligen kvinnliga präster och pastorer jag ville nå! Vem svarade eller vilka? Jo, bara en enda man och bums. Han sa sig vara partikularbaptist. Vi andra i detta debattforum på den tiden som hette IMPAKT ville veta hans kyrko- eller samfundstillhörighet till slut. Vem var han, som kunde så mycket i bibeln? Och vågade skriva emot mig gång på gång?

Så klart att jag känner till lite mer om f.d. Svenska Missionsförbundet än jag känner till Pingströrelsen. Så klart jag känner till Svenska Kyrkan lite mer än Livets Ord i Uppsala. Å andra sidan har bibeltolkningar inte varit de samma inom SMF på västgötaslätten, som de varit i Uppsala. Till slut fattade jag begreppet tolkningshistoria. Prästerna från Lutherska Bekännelsekyrkan hade inte tolkningsföreträde fick alla veta i början av år 2000 på bibelsajten. Så har striderna fortsatt på personliga bloggar i stället för på nersläckta debattforum. Som sagt så kan jag inte låta bli att läsa en blogg från Svenska Kyrkans man, en från Evangeliska Frikyrkan och en från Pingströrelsen – privata bloggar med stor kännedom om egna området. Det var en sanning med modifikation för teologen Mikael Karlendal lämnade Pingströrelsen. Jag har gått motsatta vägen från att vara barndöpt till bibelläsning och sen önskan om vuxendop.

Så närmar jag mig poängen att även kvinnor kan läsa bibeln, tänka och vilja förstå. Jag lämnar de tre männens bloggar:

Aktuell debatt i Stefan Swärds blogg

Dag Sandahls bloggpost i ämnet hbtq

Mikael Karlendal slår larm också…

Så är det alla kommentarerna från namngivna eller anonyma eller skrivna under signatur av män. Där kom en hänvisning till profeten Hesekiel i kapitel 16 vers 49. Där står det om ”döttrar” i hela kapitlet. Därför är denna bloggpost endast för kvinnor! Män kan inte vara ”döttrar”. Män kan hålla på sina revir och bevaka dem men borde tillåta oss kvinnor att prata! Nu tänker jag prata och prata och prata. Det gjorde jag igår också!

Äntligen skulle jag få träffa en pensionerad sjuksköterska för första gången och få prata! Ja, vi pratade med varandra över två timmar utan att prata i mun på varandra. Till slut gjorde hon klart för mig, att hon inte tillhörde IBIS (intresseföreningen för bipolär sjukdom) på grund av sina yrkeskunskaper utan på grund av att hon har sjukdomen.
Äntligen fick jag prata och prata om 50 års ältande privat utan hjälp! Det är kvinnligt att utbilda sig till sjuksköterska. Den utbildningen fick jag aldrig göra färdig. Vem är då döttrarna i Hesekiel kap. 16 och vem är jag dotter till där? Är det inte jag, som varit så högmodig och berättat om alla doktorsavhandlingar i teologi, som jag läst oskolad som jag är?

Visst är det så? ”Försoningens mellanrum” intresserar mig mycket och Sofia Camnerin är en av tre kyrkoledare i Equmeniakyrkan. Och jag gamla Gunnel har läst igenom hela avhandlingen och lyssnat i Betlehemskyrkan till fler än henne om försoningen. Är det inte jag Gunnel, som blev så stolt över en ny Facebookvän och en namne som undervisat i hebreiska på universitetet i Uppsala? Var det inte jag som ung, som rangordnade sjuksköterskeskolor men inte förstod hur någon kunde välja sinnessjukhusvården bara?

Vem är jag dotter till enligt bibelns mustiga, pricksäkra bildspråk? Vem är jag försonad med? Vad heter min försonare, min förlossare?

Det skulle vara något att prata om!

Var inte rädd!

Var inte rädd! Det lär stå 365 gånger i bibelns texter på olika sätt. Människan har lätt för att bli orolig.

Nu är pingsten över utan någon annandag att fira. Våga se, att Herren håller sina löften genom förbund – förnyade förbund! Våga se, att Herren gjort allt som behöver göras för vår hjälp och räddning!
Det var Herren, som satte upp bågen i skyn och gav sitt löfte!
Det var Herren, som lovade Abraham en son trots att det var omöjligt! Där finns profetian om Jesus, som föddes av jungfrun Maria.
Det var Herren, som ledde en hustru till Isak, som blev en moder till Israel.
Herren höll sitt förbund med Jakob, som tjänade som slav under sju år för att få den han älskade.
Herren höll sitt förbund med Mose och Israel…

Våga se, att Herren gjort allt som behöver göras för vår räddning genom tro! Våga se, att detta gäller alla oavsett omständigheter. Den helige anden är given och vem som helst får ta emot. Vem som helst kan få en Hjälpare (advokat), som sköter vår rättssak inför Gud. (Det är visst ett juridiskt språkbruk i Rom kap 8)

Våga se, att Jesus är överallt i skrifterna! Våga vandra med honom som lever och manar gott för oss!