Vägen valde mig – Sida 17 – Gunnels plats i rymden

Bokmal eller Linnéa boreális

Som sagt: Det gäller att hitta en bra rubrik för att kunna få läsare! Sen kanske jag tappar tråden i vart fall och till sist poängen. I vart fall kan jag prata för mig själv och få upprepa tankarna igen och igen. Svara på mina egna bloggposter om någon klickat på en gammal. Som ett exempel. En bloggpost handlade om att ”döstäda”. ”Forskare” anser, att det bör man börja med i 30 – årsåldern. Att flytta är bra. Då måste det till ett röj.

Några unga vänner fick chans att söka böcker i mina bokhyllor. De är som en pepparkaksdeg och samlingen av böcker blir större och större, hur jag än försöker förminska och ge bort. Nu är jag på bokmal. Den anses vara en bokmal, som ger sig på böcker och slukar dem. I gamla hem förr i tiden växlade det med vinter och sommartemperatur kraftigt. Vissa rum var oeldade, som det hette. ”Salen” till exempel. I min barndom bodde många fattiga i köket tillsammans. Det gick åt för mycket ved att elda i rummet också. Där kommer poängen. Jag tiggde mig till de gamlas fina bibel inbunden i ljust fint skinn med hårda pärmar och mönster i ytterkanterna. De var först efter det att två av tre dött. Kvar var Olle, som var handikappad sen födelsen och inte kunde bo kvar längre i mitt föräldrahem som hyresgäst. Olle var ingen bokmal. Han hade slitit hårt på en liten gård och haft en ”släpa” efter hästen, när han satte potatis eller grävde diken. Efter hand som han arbetade slängde han sig upp på släpan och hästen gick en bit framåt. De två arbetade bra tillsammans.

Olof Petter Johansson var född den 13/12 1868 står det på försättsbladet och bibeln är lika fin som ny så när som på bokmal. Det är några fint borrade hål genom skinnet på hårda pärmarna. Det sägs att översättningen före år 1917 var bättre och närmare grundtexten – mer mustig utan omskrivningar. Därför kan jag tänka mig, att ge bort den också till teologie studerande. Det finns en plats på Facebook dit jag blev bjuden att annonsera ut mina böcker. Det sägs att dessa små inkräktare från 1800-talet inte tål moderna bostäder med jämn och betydligt högre centralvärme. Ingen is på fönsterrutorna på morgnarna här. Så jag vågar ha kvar böcker med spår efter bokmal.

Frågan är när blomman kom dit? Det låg en pressad liten Linnéa mellan bladen, när jag öppnade bibeln nyss 57 år senare. Hade deras piga plockat den i skogen för att få ha med fram till samhället år 1935 eller hade hon hittat den i närmaste skog nära samhället? Ester dog år 1959.

Jag har aldrig träffat någon Linnéa boreális hur jag än letat!

Olle i Aspet079

Olle Petter sista dagen i Solhem år 1959. Så mycket de gamle har lärt mig av förnöjdsamhet.

Brandnäva eller Svedjenäva

Det gäller att hitta bra rubrik för att kunna väcka intresse! Det gäller att få någon att läsa min blogg! Så nu gäller det, att få ordning på tusen tankar, som flyger i olika riktningar. Så vi börjar med bilden från den stora skogsbranden i Västmanland. På Facebook fick vi se flera bilder av Eivor Lindström inom gruppen ”blommar.nu”. Där bad jag om löfte, att få ge bilden vidare i denna blogg.

20526252_493293461006920_3716576260633641034_n

Mina tankar kretsar kring svårigheten att göra mig förstådd i mitt egotrippade tillstånd. Jag vill nå den som varit med om en stor förlust i livet. Jag skulle vilja ge tröst av den tröst jag själv har fått av Gud. Mitt ämne passar inte var som helst eller hur som helst. Då måste jag fråga mig fram.

Passar det att ”Fråga doktorn” vad post-traumatisk stress är för något? Jag skulle så gärna vilja ha en snyggare diagnos på allt mitt ältande! Jo, om jag får säga det själv att jag ältar, så är det OK. Men andra skall inte komma med det. Tycker jag.

Så programledarna för TV-programmet ”Fråga doktorn” fick min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” samt den filmade berättelsen och frågan: ”Vad innebär det att ha posttraumatiskt stress? De svarade aldrig. En av mina vänner förstod, att det var för känsligt material, som jag skickade och att programmet skall ha underhållningsvärde. Mitt ältande underhåller inte utan bara irriterar. I fel miljö.

Med stor spänning lyssnade jag på kommande program i ”Fråga doktorn”. Det finns ju stunder då jag tycker, att jag själv är intressant med mina frågor. Jo, de tog upp branden i Västermanland för alla de drabbade och tidigare drabbade av stora eldsvådor. Hur många år som helst efter en sådan katastrof väcker en doft av brandrök svåra minnen. Det kan bli traumatiska minnen…

Efter en skogbrand eller fula skogsavverkningar och vägarbeten kommer grönt sly och Mjölkört väldigt snart och läker såren. Det blir så vackert. I jorden kan det ligga frön under många år till små blommor, som blommar först efter en brand. Det visste jag men inte namnen. Det gäller, att våga fråga och rätt person. Det gäller att dela ut frågorna på många så chansen att få svara blir lite rättvis.

Så nu kommer min poäng. Det finns så många som varit med om stora katastrofer i livet där förlusten kom inom några timmar eller mycket kortade tid. Sen var den ett faktum med ett förstört område. Det dröjde år innan det vackra kom fram av liv, som fanns gömt i det svarta avbrända.

Behöver jag säga mer? Det finns så många människor, som fått stora skador och förluster på grund av psykiatrisk vård – likt en präriebrand. Värdet av det förstörda går inte att uppskatta i pengar. Det förblir en förlust. Kvar är livet i den brända jorden. Möjligheterna till en ny blomning.

Igår fick jag möta blommor, som jag aldrig sett förut. Och så klart redan glömt namnet på. Men det är tillåtet i min ålder. Deras berättelse minns jag.

Pröva profeterna

Falska profeter kan hålla att tro på under en viss tid. Sen håller de inte längre med sin lära. Som ett enda exempel kan nämnas den fria kärleken, som till och med gick på export till USA genom filmen: ”Hon dansade en sommar”. Det rörande vackra i filmen var visst två nakna ungdomar på en strand. Det var visst bara en sommar och det gripande i filmen var visst, att hon dog efter en motorcykelolycka med de två älskande. Det var år 1955, om jag inte minns fel.

Sanna profeter kan hålla att tro på under alla tider. Deras budskap är också kärlek. Deras budskap är frihet och lycka. Salighet är ett mycket starkare ord. Det säger mycket mer. Det är också fråga om en ljus tid och drömmar om framtid för de älskande. Det är fråga om en han och en hon som kan bli ett.

Bibeln berättar rakt igenom om en Skapare och människan som föremål för kärleken. Nu gäller det från pärm till pärm. Nu gäller det begynnelsen och slutet. Det står mycket mer än så. Det står om en annan makt, som vill och kan förstöra denna relation. Skaparen och människan var tänkt att leva i harmoni med hela Skapelsen och allt som var gott.

Det är precis meningslöst att debattera den fria viljan att lyssna på Gud eller på Lögnaren från begynnelsen. Nu är det som det står. Vem som vill får vända och vrida på orden, ta emot summan av hela budskapet eller förkasta det. ”Om Gud är för oss vem kan då vara emot oss?” Ingen säger bibeln och motiverar rakt igenom alla böcker, att han sände sin egen son för att hjälpa oss, rädda oss och upprätta oss. Detta är intressant!

Någon bad om ett enda bevis på att bibeln är sann. Den som fick frågan svarade: ”Judarna.” Så pröva vad sanna profeter förutsagt och som blev en verklighet. Pröva orsak och verkan mellan att lyssna på Gud eller Satan, Åklagaren, Djävulen, Ormen som Lögnaren. Vem talar Sanning? Vem ljuger och fördärvar?

”Frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus. Med all rätt. Jesus är från Juda stam, av Davids hus. Genom deras sanna nerskrivningar av historien är inget sopat under mattan! Gud har upprepat sitt förbund gång på gång genom tiderna och förklarat sin kärlek och vilja att leda. Gud har hållit sina löften om hjälp och frälsning genom sin Son. Bibelns profeter talar sanning. Jesus är Sanningen från Gud. Hans sanning kan befria oss människor nu och ge upprättelse. Satan, Djävulen, Åklagaren, Ormen från begynnelsen förstör fortfarande Guds tanke med oss och framtiden!

För snart 30 år sen fick jag syn på en gammal bibel i en bokhylla hos en före detta skolkamrat. Vi hade tagit upp kontakten igen efter alla år som gått. Först fick jag låna de tre delarna av Peter Fjellstedts ”Bibel och Bibelförklaringar” tryckt år 1878 och den sjätte upplagan. Senare fick jag dem. Hon hade inte förstått värdet. Och inte jag heller förrän nu. En period tappade jag allt förtroende för teologer för de var så osams i kristna debatter på nätet. Jag trodde, att jag läste in rätt och läste ut rätt ur bibeltexter. Det blev så omtumlande med alla olika tolkningar och teologier.

Så nu tittar jag i gamla psalmböcker också och testar texterna en del skrivna för flera hundra år tillbaka. Och blir lycklig när de tänkt som jag gör!

Det är något visst med det. Peter Fjellstedt tänker som jag gör. 🙂 Pröva profeterna!

Jesus lever. Sanningen skall göra oss fria!

Falska profeter

”Men varför håller du på att anmärka på Svenska Kyrkan så,” frågade hon. Ja, varför anmärker jag jämt?

Det är några år sen vi hade en ärkebiskop, som satte en ära i att nå de, som inte kan tro. Vad var det för konstigt med det? Vill inte alla troende försöka nå de som inte kan tro? Jo, visst! Men detta gällde Kristendomens fundament. Det gällde Kyrkans trosbekännelse. Nu är det tyst i den frågan om Jesus kan vara avlad i jungfru Marias moderliv genom helig Ande. Det är relativt tyst om Jesu uppståndelse från de döda också. De falska profeterna fortsätter med sin förkunnelse dock. Den grymme guden i Gamla Testamentet har blivit lite bättre eller mycket bättre i Nya Testamentet genom Jesus.

De falska profeterna fortsätter sin förkunnelse på briljanta sätt. Gud är kärlek. Allt kommer att ordna sig till slut och Gud blir allt i alla. Vi skall bara muntra upp varandra med allas lika värde i alla färger i huden och under huden. Alla har rätt till kärlek (kanske några undantag de allra mest nergångna narkomanerna. Det är min inflikade undran och ironi och alla utförsäkrade har inte mycket av värde).

Det falska profeterna fortsätter sin förkunnelse. Visst är det högt tempo i samhället och alldeles för höga krav. Men det finns så mycket hjälp att få genom frigörande dans eller avslappningsövningar. Nej, det är inte religionsbyte! Vi har ju inte Kristendomen och inget att byta till! Absolut inte – bara tomma kyrkor med torn, som visar vägen uppåt till en Gud, som vi övergett.

”Det är aldrig för sent,” sa en pastor till mig. Är jag inte för sent ute med alla mina anmärkningar? Vem vill umgås med gnällspikar i församlingen/kyrkan? Skall jag verkligen fortsätta att tro på Herrens dag? Det är söndag. Lönar det sig att gå till kyrkan? Har den grymme guden i Gamla Testamentet verkligen blivit bättre i Nya Testamentet? Inget svar. Skall vi fortsätta ha överseende med min frustration?

När jag var ung och gick i en bibelskola sa en av bibellärarna:

”Unga kommer fram till mig och vill ha förbön för andedop och tungotal. När jag frågar dem, om de läser bibeln svarar de ärligt ”nej”. Då svarar jag, att den helige anden är i bibeln.” Sen tillade han till oss elever: ”Om du vill ha en tro, så läs Gamla Testamentet. Så får du tro på vad Gud kan!”

Det är aldrig för sent! Om det vore så väl ändå. Som jag ser det finns det ingen tid för eftertanke, tid att fråga vart vi är på väg utan Gud.

”Jag vill inte ha en sån Gud,” sa hon ”som är i Gamla Testamentet!” Är jag för sent ute, som skulle vilja berätta, att Gud är densamme igår, idag och i evighet? Han har gjort allt som behöver göras för att vi skall räddas undan död och dom. Det står om hur och genom vem överallt i Gamla Testamentet.

Det var före Hibernalen

Dagarna går. I morgon har det redan gått en vecka sedan samtalet om gamla tiders vård på sinnessjukhusen i Sverige i ”Sagorummet” på Frölunda bibliotek. Jag vet inte hur många gånger jag hört uttrycket ”före Hibernalen”. Med andra ord kom det en tid då all personal fick en egen ”Frälsare” på heloroliga avdelningar. Det var år 1956, som jag tvingades lyssna och försöka lära in något av systemet. Men som sagt: Det var först år 1978, då konstvetaren Irja Bergström kom ut med sin doktorsavhandling, som jag fick en aha-upplevelse om flytten mellan olika avdelning för patienterna. Boken handlar om Ester Henning, som var inlåst mest hela sitt liv och vårdad.

Söndagen den 19:e mars hade ”Kampen mot ondskan” som rubrik över de föreslagna bibeltexterna under kyrkoåret. Är ångest det samma som ondska i samma mening som ondskan i alla krig i Gamla Testamentet? Min fråga gick vidare i morse till en exeget.

Till dess svaret kommer om olika bibeltexter, så måste jag tåla mig.

Den 23:e mars. Då svarar jag själv. Det var rubriken som inte stämmer med föreslagen predikotext från Markus kap 9:14-32. Eller stämmer det, att vi kämpar men misslyckas? Det stämmer inte, att vi ser ett stumt barn, som får anfall som ond! Så det är svårt för barnet som drabbats. Det är svårt för de anhöriga. Vem känner inte igen sig i frågan till Jesus i ett annat sammanhang:

”Är det denne som syndat eller hans föräldrar?” ”Vad ont har jag gjort som drabbas av sjukdom?” Det är nyttigt att läsa de föreslagna bibeltexterna i kyrkoåret. Texten från Gamla Testamentet handlar om Baalsprofeterna som var 500 mot en Elia ensam troende på Israels Gud som ende guden. 1 Kungaboken kap 18: 26-29, 36-39.

Bibeln texter är urgamla och samtidigt lika aktuella. Det var dit jag ville komma att kampen är lika komplex nu som på bibelns tid. Kan Israels Gud hjälpa idag och befria en lidande, kämpande människa?

Både en och två syndabockar

Det är dags igen att söka en syndabock. Gärna mer än en. Och det har jag så klart lyckats med under alla års ältande om hur det kunde bli så fel allting år 1956.

Så kom ju en dag då det gått så väldigt många år sen allt hände, att syndabocken den gången dog. Vem skulle jag då skylla på? Hur skulle jag kunna hitta en ny bärkraftig, som kunde argumentera och säga emot? Fast år 1956 sade man inte emot en rektor. Det gällde att välja ord för tunga.

Alla jagar efter någon att skylla på om det inte är bra i samhället, på arbetsplatsen eller i närmaste omgivningen. I vart fall den som är ärlig hittar orsaker utanför egna ansvaret. Så kom bakslaget att allt var mitt fel. Det var inte bra det heller. Det gav modlöshet och tog på krafterna.

Idag är jag så gammal och handikappad, att jag har rätt att få städhjälp viss tid varannan vecka. Så om här är dammigt, när vännerna kommer på besök, så är detta inte mitt fel. Det är bara att ursäkta sig med kommunal städhjälp. 🙂

Vem vill erkänna synd? Vem vill ta de orden i sin mun? Jag har syndat och behöver hjälp av en syndabock – jag behöver någon att skylla allt på! Så bra då. Jag hittade en syndabock ute på nätet i Stockholm. Där gick en ung tjej på en bibelskola och frågade sina lärare om vem Asasel är. Tydligen hade detta med syndabockar att göra. Deras svar tillfredställde inte mig! Frågan har legat kvar. Vem är Asasel? I en av nya bibelöversättningarna finns hans namn inte med. Då blev det så klart än mer intressant!

Åren har gått och jag måste lära mig läsa den gamla tyska skriftstilen. Där kan jag få veta något om att ha en syndabock och till och med två. Där i de gamla bibelförklaringarna av Peter Fjellstedt förmodar han, att Asasel har med Satan att göra – den nerkastade ängeln, som gjorde uppror mot Gud en gång.

Nu ljusnar det plötsligt för mig. Jag har fått både en och två syndabockar att skylla på när jag inte kan ta ansvar själv för vad jag gjort och tänkt! Så bra då, att ha en syndabock – någon som tar över och där placerar jag allt! Allt detta kan man läsa om i 3 Mosebok kapitel 16.

Detta är ju lika aktuellt idag, att det finns EN, som har bärkraft inför en helig Gud – en som kan ta på sig all synd och med sitt eget blod försona allt inför Gud. Detta tål att tänka på! Jesus hade dubbla uppgifter både ta på all synd i sin egen kropp på korset och sen dö i vårt ställe. Den andra uppgiften var att bära bort vår skuld från oss en gång för alla, när den är förlåten.

Där kommer namnet Asasel in. Jesus kämpade en strid mot Djävulen ute i öken en gång för alla och vann seger (Matt kap 4:1-11). Den segern gäller idag ockå när Djävulen retar oss med hur dåliga vi är och har misslyckats. Peter Fjellstedt skrev sin förklaring i slutet av 1800-talet. Den sjunde upplagan, som jag fått är tryckt år 1882. Nu har jag fått en aha-upplevelse! Visst är det intressant med olika tolkningsmodeller! Men vad är detta mot att fatta lite av vidden av ett uppror mot Gud från tidernas början och som pågår? Om fienden är som skepnad av en orm som kunde tala eller är myt eller historisk händelse bryr jag mig inte om. Skepnaden har växlat genom tiderna och är aktiv.

Idag far Asasel runt i mitt livs öken för att kunna gräva upp gamla synder, som Gud förlåtit för länge sen! Det är den andra syndabocken, som jag och många andra med mig behöver för att vara fri och glad.

För att bringa försoning för folkets synd skulle en syndabock slaktas och lite blod skulle översteprästen bära in i det allra heligaste inför HERREN. Den andre syndabocken skulle bära ut allt folkets synd i öknen en gång för alla. Så långt bort från minnet av Egyptens träldom som möjligt. Egypten stod för träldom för Israels folk. Öken står fortfarande för brist på liv, mat och vatten. Motsatsen till liv är inte död har någon sagt utan synd.

En julsång ringer inom mig: ”Att dö för vårt syndiga släkte och bringa rättfärdighet fram.” Det upprepas i 3 Mos kap 16 gång på gång ”…för att bringa försoning.”

”Men den bock som lotten bestämmer för att skaffa bort synden skall ställas levande inför Herrens ansikte, för att försoning skall bringas genom honom.” 3 Mos 16:10

P.S. Här är dagen efter som jag fick hjälp med städning. Vad gör då jag under tiden? Jo, jag gick och värkte på att få sitta vid datorn och skriva en blogg och berätta om Jesus, som han verkar idag. Så då frågade jag: ”Vet du vad en syndabock är för något?”

”Det är någon man skyller ifrån sig på!” Svaret kunde inte komma snabbare än det gjorde. Jag berättade bara, att jag vill skriva en blogg och vet inte hur jag skall klara av att berätta historien om syndabockarna. Hur kan det bli begripligt, att Jesus på korset är den syndabock, som måste dö i vårt ställe? Där kan min synd häftas nu idag också! Han kom för att bringa försoning för vår synd! Han kom för att öppna vägen in i det allra heligaste till Gud!

”Var glad var glad i din Herre och Gud…” Nr 108 i Psalmer och Sånger. Gärna nya sånger men inte på bekostnad av försoningen genom blodet! D.S.

Dolda skatter

God Jul och Gott Nytt År!

Summan av alla bloggposter under åren som gått är att det finns dolda skatter och bortgömda rikedomar. (Datorn tycker, att det finns en felstavning. OK. Ett annat ord är bortglömda.) Jag vet inte vem som läser. Ibland kommer det en bekräftelse. Det jag vet är, att jag fått en plats, som är min i rymden, där jag kan få tala rakt ut i luften!

I en av alla gamla bloggar har jag berättat om året 1957, då alla framtidsdrömmar var krossade. I Åby utanför Norrköping gick jag ut på en promenad över ett okänt fält. Där stod en tom, ensam predikostol. Och lusten att få predika kom över mig…

Hur hanterar en ungdom det? Det kom män och varnade mig och frågade, om jag inte sett skylten. Jag var på väg över ett skjutfält!

Nu är jag inte ung längre och tiden på barnhemmet i Åby är minnen bara. Det går mindre bra att gå med rollator över gräsfält numera. Hemvärnsmän är väl också ett avlägset minne?

Tack för i år till dig läsare, som ser skatten eller inte har upptäckt den ännu. Tack vare tekniken, så kan vi läsa bibeln tillsammans via Facebook och gruppen ”Anta Utmaningen”. Det är bara att söka medlemskap och ta hem bibelläsningsplan, som passar individuellt. Det är bra med datum. Det är ju gemensamt för oss alla. Även om jag måste undra mer än en gång över dag och datum…

Gissar att jag kommer att undra över allt möjligt annat också och prata rakt ut i luften.

Sönderstressade förkunnare – Del 3

”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Så heter Tomas Sjödins bok som skrivet tidigare.

Där fortsätter jag. Inte om andra stress. Eller om hur de funnit sin plats. Inte om förkunnare, som varit vänner men blivit oense i tolkningar. Både E.J. Ekman och P. Waldenström – före detta banbrytande förkunnare – kan inte ha rätt bibeltolkning. Bibeln är heller inte skriven på mina villkor och måste läsas genom mina glasögon. Stressen hos mig har uppstått, när inte jag får vara med och berätta vad jag sett i bibeln. Var går gränsen mellan vad en kvinna berättar om Jesus eller en man, som förkunnar vad det står skrivet?

Här är en teckning från Parsmos penna, som jag uppskattade, när den kom i tidningen Dagen och uppskattar. En dag den 17:e dec. år 2013 fanns det tillfälle att få lyssna på tre förkunnare om försoningsläran sedd ur olika tolkningar. Av de tre var två kvinnor, som doktorerat i teologi. Jag besökte samlingen för pastorer i Betlehemskyrkan, Göteborg, bara av den anledningen, att jag ville se dem och sen få komma med mitt. Så klart! (Där var min självironi igen.) Minsann att jag brottats med försoningen! Stefan Swärd skulle ge ut en ny bok om försoningen och min bok ansåg jag, att han bör läsa: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Fortsättningen var, att den metodistpastor och kvinna, som jag inget visste om var bäst för min situation. Det fanns tillfälle och finns att lyssna igen via IT. Det gjorde jag. Och dessutom tog jag kontakt och tjatade mig till hennes manus.

”Lär dig livets vackra gåta – älska glömma och förlåta” Ja, det är gamla tiders vers i olika generationers poesiböcker. Den kan jag utantill. Den versen blev som ett litet gruskorn i skon. Som jag inte klarade av att tömma. I Ingrid Svenssons föreläsning om förlåtelse och försoning kom det tydligt fram att vissa, som orsakat stora skador aldrig ber om förlåtelse eller ens fattat de skador som blivit. Den person som blivit skadad och kränkt kan inte förväntat sig en ursäkt ens! Den personen kan inte bli kvitt skadorna och inte glömma. Detta är min formulering på den person, som kan sitt ”Fader vår” och ”…såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.”

För så är det. Det står mer i bibeln. ”om ni inte förlåter skall er himmelske fader inte förlåta er.” (fritt ur minnet efter 1917 års översättning). Visst kunde jag också vad det står i bibeln före denna ”försoningsdag” för pastorer!

Föreläsningen var bra! Den var värd att tänka på. Bibeltexterna kunde omvärderas. Inte nog med det. Pastorn och teologen kunde mer än så. Senare kunde Ingrid Svensson via mail överbevisa mig om självrättfärdighet.

Så om jag trodde, att jag i egen kraft kunde glömma det som jag varit med om som 20-åring, så var det inget annat än självrättfärdighet! Jag ville klara det själv utan en frälsare och försonare. Det var ord och ingen poesi!

Tänk, att kvinnor kan se vad det står i bibeln och förkunna försoning genom Jesus! För första gången fick jag dessutom se Sofia Camnerin IRL och berätta vem jag var, som frågat så mycket om hennes doktorsavhandling: ”Försoningens mellanrum”. Den avhandlingen är så avancerad, att inte ens män begriper den! Frågorna hade jag ställt på Skutans ”Bibelsamtal”.

Jojo. Jag kan också med hjälp av Wilhelm Bergling och Eric Nilsson redan på 70-talet. Då undervisade dessa två var för sig om försoningsgrunden, som den är förebildad genom tabernaklet i öknen. Det gäller ett viljebeslut att står kvar på den och bli rättfärdiggjord enligt tro.

Det är motsatsen till självrättfärdig och barnets ibland trotsiga ”kan själv”.

Sönderstressade förkunnare – Del 2

Detta är min plats. Namnet har jag blivit tilldelad mot min vilja att blogga: ”Gunnels plats i rymden”. ”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Det är titeln på Tomas Sjödins senaste bok. Där fortsätter jag om sönderstressade förkunnare. Margit Sahlin lever inte längre men väl debatten om rätt eller fel. Får en kvinna förkunna Guds ord?

En dag stod jag på Frölunda bibliotek och läste ”Sändaren” en gemensam tidning för Svenska Missionskyrkans läsare och Svenska Baptistförbundets. (På biblioteket finns ett så högt skåp eller bord, att en kan stå och läsa.) Detta är redan gammal historia. Jag fick syn på en liten notis att samtalen strandat efter 27 år dem emellan. Kunde detta vara möjligt med 27 års samtal om dopet? Jag frågade en initierad och fick veta, att det var långt flera år än så. Det finns en bok skriven om samtalen fram och tillbaka till och med. I dessa samtal borde det ha varit kunniga förkunnare i både teologi och exegetik? För att inte tala om kyrkohistoria och tradition? Gissa om de varit stressade?

Så kom det en dag då jag själv var stressad till max och måste få fråga föreståndaren i stora Smyrnakyrkan: ”Var hämtar de olika samfunden sin teologi ifrån?” Konstigt svar som jag redan hört tidigare och ville ha bekräftat Europa eller USA? Så ingen behöver ta åt sig. Vi är alla påverkade av tiden, omgivningen och familjen. En del håller hårt på tron att ha tolkat rätt. Andra är mer moderata. Jag för min del blev intresserad av frikyrkohistoria. Hur uppkom begreppet ”Stockholmsbaptister” i motsats till ”Örebrobaptister”? Varför låter det så ofta att P. Waldenström var den förste missionsföreståndaren inom Missionsförbundet, när det var E.J. Ekman? Gissa om där fanns stressade förkunnare? Och den stressen fortsätter som olika tolkningsmodell.

Det håller inte att låta bli att läsa bibeln för alla krig och grymheter som står där! Det håller inte att låta bli att läsa bibeln därför att kristna bara bråkar med varandra! Det håller inte att påstå, att Jesus inte kommit tillbaka som han lovade! Om jag fattat rätt började den yttersta tiden i och med Jesu himmelsfärd. Perioden före hans ankomst finns noga beskriven i Gamla Testamentet. Perioden efter hans ankomst finns noga beskriven i Nya Testamentet.

Den som hittar sin plats tar ingen annans. Kristna skall inte spela fia med knuff. Det var ett par lärjungar en gång som grälade om bästa platsen bredvid Jesus sen i himlen. Läs gärna om det grälet i bibeln och om det finns en plats för alla.

”Har du läst Tomas Sjödins bok ännu,” frågade jag min syster, som vuxit upp i samma frikyrkliga hem och miljö, som jag gjort. Hon svarade ”ja” men drog på det. ”Tyckte du inte om den?” ”Jo, men jag tycker han vandrar än. Jag skall läsa om den får jag se!”

Tycker nog jag också. Författaren och pastorn Tomas Sjödin vandrar ännu. Precis som det heter i sången: ”Jag har vandrat med Jesus en lång, lång tid och är icke trötter ännu.”

Under tiden går det att vila i Kristus och vara försonad i Kristus.

Fängelset

Ett fängelse kan se olika ut. Hinsebergs kvinnofängelse ligger så vackert omgivet av vatten delvis. Det så kallade slottet ligger högt. Var och en har sina egna associationer frivilliga eller påtvingade till fängelset.

År 2008 blev jag inbjuden till ett 50-årsjubileum. Mina kurskamrater på sjuksköterskeskolan hade varit färdiga som sjuksköterskor 50 år. Samtidigt med inbjudan var mitt manus klart till boken: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Alla sår var öppna och blödde. Det var jag själv, som rivit upp dem och skickade mitt manus som ett vänligt ”nej tack” till inbjudan. Jag ville definitivt inte komma. Jag som inte fick gå färdigt min utbildning…

Som svar på mitt manus fick jag frågan vart jag ville komma och sen påstående, att jag identifierade mig med de intagna på Hinseberg. Det är skillnad på en fråga och på ett påstående. Jag har fått frågan också, om jag identifierar mig med de psykiskt sjuka. Till slut frågade jag en god vän och psykoterapeut. Hans vänliga svar var, när han lyssnat färdigt: ”Du vet ju själv hur du har det!”

Tack! Det jag har gemensamt med de fångna är nyckelknippan och ljudet av nycklar, som sätts i en dörr. För övrigt har vi inget gemensamt mer än de två i personalen, som jag kunde namnet på och höll kontakt med. Men de känner inte Annika Östberg.

När det gällde utbildningen till attitydambassadör inom (H)järnkoll (ett regeringsuppdrag), så var det klart uttalat om distans till sin egna sjukhusvistelse. Den som ville utbilda sig för att gå ut i samhället för att informera om psykiska sjukdomar eller neuropsykiatriska handikapp fick inte komma i affekt under föreläsningen. Detta är min formulering. Vi fick träna på att hålla föreläsning. Vi skulle ha en positiv inställning att vården blivit bättre. Det visste jag ingenting om och har lätt att trigga igång mot bältesläggningar och tvångsinjektioner.

Så många fel jag gjort under mitt liv! Vi skulle inte använda publiken till vår egen terapi. Precis det gjorde jag en gång under en gudstjänst på Hinsebergs kvinnofängelse. Detta var i mitten av 70-talet och branden på Tidaholms fängelse hade inte varit och det upproret bland män. De intagna fick alltså komma från olika avdelningarna med någon vakt till en gemensam samlingssal. (Efter branden på Tidaholms fängelse fick det inte vara samling gemensamt för alla.) I denna gudstjänst spelade och sjöng ungdomarna från Göteborg och Örebro och jag talade. Överrumplade mina vänner med en berättelse, som de aldrig hört! Det var min första chans, att få tala till tjejer med stor erfarenhet av att vara inlåsta, att vara kränkta av myndigheter och att ha journalanteckningar om sig utifrån bara ett håll. Där satte jag in min berättelse. Det finns en annan sanning – den som Gud har om oss. Han som skapat oss känner oss och älskar oss. Han tänker gott om vår framtid.

I bilen tillbaka till Göteborg var det alldeles tyst om vad jag berättat. Vi höll tyst om detta ända tills såren gick upp igen och jag inte kunde tiga för en av dem i gruppen som varit med till Hinseberg. Då hade det gått tre årtionden. Mitt manus var ett faktum. Det var bara att vänja sig vid att andra tänker utan att avslöja sina tankar om rätt eller fel.

Nu läser jag om Annika Östbergs första bok också: ”Ögonblick som förändrar livet”. Den är mörk och tung att läsa jämfört med andra boken av samma författare. Vi har inget gemensamt! Eller vi har allt gemensamt i Jesus Kristus! Hon har skrivit två böcker och kan kalla sig författare nu. Det kan inte jag efter ett tunt häfte.

Jag är kvinna och har gått in på mansdominerat område. Det är inte mitt fel. Det finns i mina gener och jag tänker inte undervisa! Däremot kommer jag att fortsätta att berätta om vad jag sett i bibeln. Abraham hade tillit till vad Herrens sagt. Han lydde utan att förstå vad Herren tänkt med offret av SONEN. Skökan Rahav begrep inget av krig och framfart men hon ville tro på Israels Gud och öppnade sin dörr för två spejare. Inte nog med det. Hon gömde dem på sin takplats under linstjälkar och ljög för dem som ville åt dem och döda dem. Båda har gått till historien som hjältar. Historien upprepas till och med. De två tillsammans i samma kapitel, samma andetag…

Guds andetag gissar jag. Genom någon annans ande går det inte att bli en troshjälte och rättfärdiggjord. Känn på det! Abraham i sin tid och skökan Rahav i sin.

(De här bibelsammanhangen tänker jag på: 1 Mos 22:1-12, Josua 2:1-18, Hebr. 11:8-12, 30-31 och Jakobs brev 2:20-26)

Hinseberg

Den 26 januari 2013 skrev jag fränt som vanligt. Och fick svar på tal. Feedback som jag längtat så efter: ”Kvinnan skall tiga i församlingen”.

Magnus Olsson svarade bland andra. Jag saknar honom! Inte bara han var trött på mitt gamla ältande. Så nu fortsätter jag genom att berätta om bilden, som jag bytt till. (Kanske tillfälligt för jag kan inte tekniken och första viktiga delen av vägen kom inte med. Det fungerade bättre på min tidslinje på Facebook.)

Det finns en bibelvers, som jag inte kunnat smälta så bra men ändå stavat på:

”För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa.”

Visst låter det käckt att säga: ”Det är smällar man får ta,” om prövningar men jag ville ha en förklaring på vad jag gått igenom av den högste själv. Inte bara en bibelvers att allt samverkar till det bästa. Så under tiden som jag väntade på hans svar, så var jag fängelsebesökare både i Göteborg och på Hinsebergs kvinnofängelse. Jag kan inte hjälpa, att detta senare ligger så orimligt långt bort från eventuella besökare!

Så vid första besöket efter år 1970 såg jag inte upp med skylten in mot höger utan for in i Frövi, genom samhället och kom till denna pontonbro på bilden ovan för endast en bil. Inget möte alltså och hela vägbanan gick att se till nästa sida. Det var lite spännande och plasket hördes in i bilen. Vi var tre den gången. Vi tre hade mött varandra på studenthemmet Jeriko, där Christa-Maria Lyckhage hade ett bibelstudium. Hon hade tillsammans med sin man Knuth Lyckhage föreståndare på Stadsmissionen i Göteborg och Caroline Krook skrivit boken: ”Stängda dörrar – Om medmänsklighet och kriminalitet”. Nu gällde det ett studiebesök på kvinnofängelset Hinseberg och kurator Anna Myhrman var ciceron.

I bilen därifrån fick jag veta av de två tjejerna, att jag gjort fel, som varit så positiv till allt, som Anna Myhrman visade och berättade om. Hon visade en arbetsterapisal bland annat och jag var ju utbildad arbetsterapeut! Det jag inte visste då var 68-revolutionen och pockettidningen R, som skulle komma med ett nummer som hette: ”Med Jesus i vårdsvängen”. Vi kände inte varandra och visste inget om varandras referensram. Våra vägar skildes åt efter detta studiebesök. Kvar i mitt medvetande blev Christa-Marias val av bibeltext. Hon kom en gång från krigets Polen och Tyskland och räknade verben i Jeremia kapitel 1. Där har jag en liten anteckning om proportionerna 4:2 i vers 10

vers 9 ”Och HERREN räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se jag lägger mina ord i din mun. 10 Jag sätter dig idag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.”

Så jag fortsätter i nutid och rekommenderar Annika Östbergs andra bok om fångenskap och frihet. Den heter: ”Se ljuset i det svarta”. Där finns berättelsen om hennes första ledsagade permission utanför fängelset med tre vakter. Efter 28 års straffarbete i värsta fängelset dömd för polismord, som pojkvännen gjort var Annika Östberg i sitt hemland – det land som hon älskade och aldrig velat lämna! Det var ju mamman, som blivit kär i en man från USA och ryckte upp sin enda dotter med hennes fina, känsliga rötter.

Dagen kom då Annika fick fylla i en blankett och skriva ned vad hon önskade av denna första tid utanför fängelsets grindar. Där har jag stått och fotograferat vattnet och potonbron med ryggen åt fängelset – hoppas jag! Annika önskade en picknick nere vid bryggan och att få gå ut i vattnet. Det var allt! Det var önskan att få kunna vända sig om och titta på det fönster i slottet, som var hennes och få se fängelset utifrån!

Bara den som varit inlåst fattar detta stora. Som jag ser det. Detta att få stå med ryggen åt ett fängelse och vara ute i frihet på svensk jord och ha fötterna i svenskt vatten!

Moralisten

Sveriges Television sänder repris på tidigare sändningar. Nu har jag ingen TV längre men lyssnar på vad någon annan berättar. Så blev det med programmet:

”Siwert och sågklingan” Svt Play

Det gick tydligen för ett par år sen redan. Nu kunde jag följa programmet via datorn och minnena strömmade mot mig. Jag är inte som andra tydligen och fattar inte varför Siwert Öholm blev sågad vid fotknölarna som journalist under 30 år på svensk television. Har inte vi kristna också betalt TV-licens under alla år och rätt till program, som vi tycker om?

Programmet var mycket välgjort i sin vinkling med kristna som töntiga. Vi fick se en snutt ur det populära programmet från Umeå: ”Hela kyrkan sjunger” med Margot Borgström som musikalisk ledare. På min tidslinje på facebook har jag satt in länken till programmet. Inte nog med det. Någon dag senare fick vi möjlighet att se en intervju i mer privat regi med Annika Östberg. Hon satt ju 28 år som livstidsfånge i Kalifornien.

Och vad gör jag? Jo, alla mina minnen från hårdrocksmusiken och Black Sabbat med flera band sammanfaller med den period i USA, då Annika Östberg fastnade på droger och flum. Det var fråga om musik, kärlek och medvetandehöjande droger. Siwert var den store moralisten i Sverige, som varnade i svenska television. Vi andra hade ingen sådan kanal att varna i på 70-talet och 80-talet.

Så kom dagen då Annika Östlund fanns i Sverige och på Hinsebergs kvinnofängelse. Om jag inte minns fel fanns det en känd kritiker till att Annika Östlund fick komma till Bok & Biblioteksmässan år 2011. Hon var inte fri ännu. Varför tror jag det? Jo, för att få en sittplats i Svenska Kyrkans ”Hela Människan”, så måste jag gå minst en halvtimma tidigare och lyssna på det programmet. Det gjorde jag och kunde inte fattat något av deras val! Det var tydligen hårdbandsmusiker, som blev intervjuade om sin musik. Ångrade de sig inte? Var de inte de, som gjorde så mycket reklam för narkotika, satanism m.m. Jag fattade inget?

Så plötsligt sammanfaller alla minnen på föräldrar, som förlorade ett barn genom missbruk av hasch eller tyngre narkotika. Det kallades bara ”en tripp” men blev himmel eller helvete. Helvetet kallades ”snetändning” och var tydligen en ruskig skräckupplevelse. Annika Östbergs berättelse finns att läsa i hennes böcker. De svenska berättelserna sitter i mitt hjärta/hjärna.

Domsöndagen är över. Den söndag på kyrkoåret, som jag tycker om i valet av bibeltexter. Det kom en dag, då jag ordentliga (så kallade moralist) kom till insikt att också jag syndat. Texten finns att läsa i Nehemja kapitel 1. Summan av Guds ord är sanning och hans domar är rätta. Även den går över de skötsamma, som är med i kyrkans verksamhet. Livstids träldom om jag inte bekänner min synd och ber om nåd.

Nåd kan bara den högsta instans bevilja, som är kungen i Sverige. Nåd kan för en livstidsfånge bara begäras efter vissa år. Den kan avslås eller beviljas. Detta är juridik. Detta är teologi enligt Romarebrevet 7:24 – 8: 1-4. Rätta mig om jag har fel. I Kalifornien hette guvernören Arnold? Stämmer det att Annika Östberg och programledaren Tommy Dahlman blivit så tummis med honom, att de använde förnamnet? Länken finns på min tidslinje på Facebook.

Har jag rätt att året var 2011, då jag ville se och höra Annika Östbergs berättelse på Bok & Biblioteksmässan? Jag tror det för tiden var väl vald, att jag skulle slippa stanna i detta stora brus av röster genom alla olika högtalare. En timma senare skulle jag själv få stå på en låda i Förlaget Recitos scen och presentera min berättelse som bok.

Det är en annan historia. Annika Östberg fick min bok, när hon var på väg att signera sin. Vi tävlar inte om vem som behöver mest nåd av Gud!

”Ställ dig bredvid mig,” säger hon ”så kan vem som helst få förlåtelse.” Hon bor i Norrland, om inte jag fattat rätt. Jag bor här.

Ställ dig bredvid Jesus! Där är förlåtelsen. Han har betalt priset och både friköpt och återlöst oss – försonat oss med Gud.

”Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt…”

Soluret177

P.S. Den 27:e nov. Jag läser om igen Annika Östbergs bok: ”Se ljuset i det svarta” och märker att en viss kritik gällde hennes medverkan i ”Sommar” i P1, innan hon var helt fri och inte år 2011 på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. D.S.